Skador har plågat henne i åratal, med sex operationer.
OS-premiären i förra veckan bjöd bara på tårar, med en 42:a plats i normalbacken.
Men när det verkligen gällde i storbacken i Predazzo så levererade 25-åriga Westman nästan perfekt.
Hon steg ut i kvällsmörkret och flög 129,5 meter i första hoppet, 127,5 meter i det andra.
Resultatet: en urstark fjärdeplats, bara sex poäng från en bronsplats – vilket i så fall hade varit Sveriges första backhoppningsmedalj i OS sedan Brätt-Kalle Holmström från Kiruna tog brons i Oslo 1952.
— Otroligt. Det är helt fantastiskt. Det betyder allt för mig och för framtiden också. Det är möjligt att komma tillbaka fastän man har varit på botten, säger en leende Westman till den svenska presskåren i Predazzo.
Norsk dubbel
Segern gick till norska Anna Odine Strøm före landsmaninnan Eirin Maria Kvandal och slovenska Nika Prevc.
Westmans insats blir än mer imponerande av att det var en av hennes bästa i hela karriären. Sedan tidigare har den Trondheimstränande Örnsköldsviktjejen som bäst varit trea en gång – i en världscuptävling i Polen 2022.
Fjärdeplatsen nu är också välbehövlig för svensk backhoppning, som varit minst sagt svältfödd på framgångar i åratal.
— Det kommer nog ta litet tid att smälta in, men det känns som det här var en av de viktigaste dagarna i mitt liv, tror jag. Jag hoppas verkligen att det här gör att fler kommer ta sig till backarna och hoppa, säger hon.
— Jag hoppas att fler unga blir inspirerade.

Siktar på medalj
Söndagskvällens resultat var en rejäl vändning jämfört med normalbacken i OS förra lördagen.
Då fick en allt annat än glad svenska bara hoppa ett hopp, efter att ha fladdrat ordentligt.
— Det tog några dagar att smälta. Jag försökte bara egentligen glömma den dagen helt. Men jag vet att jag har varit stark i större backar, så jag har vågat tro på det, säger Westman.
Målet nu ligger redan på hemma-VM i Falun nästa år.
— Då ska det bli medalj.
Och sedan OS i franska Alperna om fyra år.
— Då tar jag guld, säger Frida Westman.




