Därför får Sverige inget OS
Många skulle vilja se ett olympiskt spel på hemmaplan. Men långt ifrån alla. Stockholm har försökt. ”Det fanns en ovilja mot Stockholm ute i landet”, säger kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.
Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth är i Vancouver. Hon jobbar mycket med idrottsfrågor och berättar nu för Göteborgs-Posten om besvikelsen kring Stockholms ansökan om att anordna OS 2004.
– Vi hade en chans men då föll det bland annat på att det folkliga stödet inte var tillräckligt stort. Det fanns en ovilja mot Stockholm ute i landet som smittade av sig på kampanjen, säger kulturministern.
Det var i mitten av 90-talet, då hennes man Ulf Adelsohn var landshövding i Stockholms län, som man ansökte om att få OS. I dag är hon mer tveksam till ett nytt försök, även om hon gärna skulle vilja se spelen på hemmaplan.
- Spelen har växt, på gott och ont. Det kostar flera hundra miljoner att bara genomföra en ansökningskampanj. Vare sig det gäller OS eller ett stort mästerskap i fotboll så handlar det om att få hela folkets stöd. Att det finns en verklig vilja hos skattebetalarna att använda deras pengar. Jag tror inte att det gör det i dag, säger hon till GP.
Även om OS i stället går i kanadensiska Vancouver är kulturministern hoppfull när det gäller blågula medaljchanser.
– Det blir inte lika många som i Turin, men fler än i Peking. Jag tror på tio stycken.
