Night of the Champions

Det blev en lyckad tillställning i Sundsta Idrottshall när Pugnus Promotions arrangerade sin första gala för året. Om det blir fler innan året är slut är väl tveksamt men huvudsaken är att Anders Holmberg med kollegor, Benny Rosén och Kjell Tuvemark var nöjda med sitt arrangemang och nu siktar vidare mot fler galor. SVT var på plats och gjorde ett inslag för Sportnytt, och den entusiastiska publiken på ungefär 1000 personer levde sig med i matcherna.

Störst jubel och påhejningar fick nog Frida Wallberg som gjorde Sverige-debut som proffs. Hon hade inga som helst problem med att besegra schweiziskan, Nicole Boss över sex ronder. Det var främst hennes outtröttliga aggressivitet och nonstop-attacker som firade triumfer. Hon tog inte ett steg tillbaka och låg på Boss som en igel. Det gav resultat. Boss kämparglöd avtog förståeligt efter hand. Jag blev väldigt imponerad och positivt överraskad över hur pass snabb hon var. Någon ringrost gick inte att skönja. Hon knep segern med enhälliga domarröster 3-0 (60-54, 60-54 och 59-55).

Kvällens gladaste segrare måste ha varit Mikaela Lauren som efter en ful och stökig match mot amerikanskan Jill Emery kunde klä ett flådigt mästarbälte om midjan (det vakanta WPBF titeln i weltervikt). Det var en arbetsseger, slitig och tuff utan några som helst finesser. Inget Mikaela Lauren kan plocka fram på ålderns höst och minnas med stolthet. Emerys gängliga lekamen bjöd inte upp till fight, hon förstörde mest med okonventionella stoppstötar som rubbade svenskans rytm. Dessutom var hon southpaw och det besvärade Lauren påtagligt. Mikaela fick bara till oavgjort i de två första ronderna enligt mina anteckningar men knep därefter resten av ronderna. Hon vann fighten knappt men klart och det var väl det viktigaste.

Läs resten av rapporten från Teddy Stenmark och se några bilder från galan på Kort om boxning, en del av Kampsport24.