Intervju med Häggström

När MMA-fightern och Kampsport24-bloggaren Tor "The Hammer" Troéng fick frågan om vilken nykomling på den norrländska MMA-scenen vi skulle hålla ett öga på förra året var hans svar entydigt David Häggström.

Sedan dess har vi på Kampsport24 följt Häggströms utveckling och så sent som i helgen var Häggström i Finland där han besegrade Janne "Jamba" Elonen-Kulmala via domslut efter tre ronder.

Nu står det klart att Häggström ska testa sig själv igen för tredje gången på kort tid på Battle of Botnia III – Ice Rage den 4 december i Umeå mot Fernando Neto och därför passade Kampsport24 på att prata med Häggström inför hans kommande match.

Berätta om din kampsportsbakgrund.

- Som 8-åring började träna Kyokushin karate på Umeå Karateklubb under Naser Ghanbari. Det var även inom den sporten som jag började inse att tävlandet var väldigt roligt även om jag förlorade mina första matcher.

- När jag debuterade som senior på riksmästerskapen 2005 lyckades jag däremot bättre och tog mig ända till final. Väl i finalen mötte jag landslagsfightern Martin Aparicio som har dominerat lättvikten inom Kyokushin här i Sverige. Jag förlorade på arbetsseger och tyvärr blev det en repris vid riksmästerskapen 2006. Jag fick revansch mot Aparicio på Kyokushin Öppna i Skövde där jag efter en jämn match där jag mot slutet höll på att förlora men fick en poänggivande teknik och vann på det viset och under min sista karatetävling 2008 lyckades jag vinna över den duktiga och rutinerade Aparicio.

Häggström berättar att han aldrig hann tävla internationellt på grund av flera omständigheter som fick honom att lämna karaten och istället fokusera på MMA och submission wrestling.

- Jag tror det var 2005 då jag först satte min fot på Renyi Fightcamp och insåg två saker. Först och främst att det här med MMA är bland det roligaste som finns och för det andra att det kändes som att jag hade hittat hem. Jag trivdes från första stund otroligt bra på klubben, både med träningen, men även med folket som utgör klubben. Sedan dess fram tills 2008, tränade jag både karate och MMA och försökte att aldrig missa ett pass.

- När jag slutade träna karate 2008 bestämde jag mig för att genast komma igång och matcha mer mot MMA. I januari 2009 gick jag min första submission wrestling tävling, Alive i Kinna, där jag vann den avancerade klassen i min vikt som då var -60 kg. Efter det gick jag en amatör MMA-match i Vaasa under sommaren, och därifrån fortsatte det hela. I december 2009 gick jag min proffsdebut mot Samuel Alm från Fightzone och i år har jag hunnit med tre matcher hittills, en på Bali i maj, och nu två i Finland under hösten.

- 2008 kom jag i kontakt med Niko Han som driver organisationen Synergy Jiu Jitsu i Indonesien när jag var där och samlade material till min masteruppsats i religionspsykologi. Så det har blivit några vändor ner dit för att träna BJJ under honom för att få lite inspiration och nytänk i träningen. Niko är svartbälte under Marc Laimon som driver Cobra Kai i Las Vegas och har i min mening ett väldigt bra tänk för hur grappling skall inkorporeras i MMA och har de senaste åren sedan han flyttade hem till Indonesien från USA satsat stort på att sprida BJJ och MMA i sitt hemland.

Hur skulle du vilja beskriva dig som fighter idag och åt vilket håll skulle du vilja utvecklas?

- Jag älskar alla aspekter som utgör MMA. Jag älskar den stående brottningen, den stående fightingen men även grapplingen och jag hoppas kunna bli bättre på samtliga områden för att på så vis bli en bättre fighter.

- Någonting jag velat få in länge i mitt stående game är mina sparkar, vilket var det jag var bra på i karaten. Men den annorlunda distansen i MMA har gjort att jag inte riktigt fått in det än, men det är någonting jag vill bli bättre på. Även brottningen är någonting jag vill få in i gamet bättre, så det är mycket som håller på att förändras.

- Mitt mål i det stora hela är att bli en bättre och mer komplett fighter.,Jag vill kunna avsluta matcher på alla sätt oavsett var den äger rum.

Vilka är dina förebilder?

- Tor Troéng är en ständig inspirationskälla då hans arbetsmoral och skicklighet på träning och tävling får en att själv ta i hårdare, vilja prestera mer och bättre.

- Även Thomas Bäck är en person jag ser upp till, det är svårt att bli annat än inspirerad när han trollar upp en på mattan varje träning med hans grapplingtrolleri. Han har alltid något nytt fulknep i bakfickan. Nu har han ändrat någon detalj på sin redan hemska giljotin och jag har inte riktigt kunnat klura ut vad det är han gör för jag kan inte ta mig ut ur den längre.

Hur ser en vanlig träningsvecka ut inför en match?

- Beroende på vilken del i uppladdningen jag är i så kör jag tunga basövningar med en kompis två till tre gånger i veckan. Tre tunga sparringpass så matchspecifikt som möjligt varje vecka då vi byter in motståndare varje minut för att få upp tempot ordentligt. Mitspass med högt tempo två-tre gånger i veckan, och några pass med blandat innehåll med fokus på specifika detaljer inför matchen. Sedan tillkommer det även konditionspass och cirkelfys utöver det.

- Allt eftersom matchen börjar närma sig försöker jag träna ner mig och köra så hårt jag kan för att pressa kroppen och sedan de sista två veckorna dra ner på både antal och längd på passen. Då blir det istället korta pass med antingen mits eller sparring där vi i princip kör igenom en hel match, därefter är vi klara. Så att man vänjer kroppen vid att prestera maximalt, men även ge kroppen en chans att återhämta sig innan det är dags.

Gjorde du några särskilda förberedelser inför din senaste match?

- Vi hade kollat upp Jamba rätt bra inför den här matchen och gjort en del ändringar utifrån vad jag gjorde för fel i min match mot Johannes Isaksson för en månad sedan.

- Eftersom han är en southpaw försökte vi simulera detta så gott det går på träningen och sparringen, även vissa tekniker han är duktig på som sin single-leg var någonting vi tränade specifikt på. Huvudtanken var att jag skulle vara mindre aggressiv då han är en duktig kontringsboxare och istället känna av var han hade luckor och försöka utnyttja dessa när de uppenbarade sig. Jamba är så pass bra i alla lägen så det kändes viktigt att inte försöka stressa fram någonting, vilket fungerade riktigt bra i matchen.

Berätta om din upplevelse av själva matchen (mot Jamba).

- Jag kände mig oerhört lugn mot Jamba. På sätt och vis kändes det skönt att veta att man skulle möta en motståndare som var duktig både stående och på backen. Då kunde jag på något konstigt vis slappna av och ta matchen som den kom. Dessutom hade han nyligen fått sin första professionella förlust mot Sirwan Kakai så jag visste att han var den som var tvungen att prestera. Matchen var dessutom i hans hemstad, Esbo.

- Matchen började väldigt avvaktande och jag försökte känna efter var jag kunde pricka honom. Under de första slagväxlingarna fick jag in bra träffar och därefter var det en jämn match men det kändes som om jag hade bra kontroll på den stående biten, var steget före och var den som gjorde mest skada genom hela fighten. Han gjorde några nedtagningsförsök, men jag kände mig stark i clinchen och när han väl fick ner mig lyckades han inte få så mycket uträttat. Även när jag var på top på marken fick jag in bra slag, men jag försökte att inte lämna så stora öppningar utan ta det lugnt även om jag gärna ville avsluta det hela. Han dock väldigt stark i grapplingen och vände ett par gånger men jag kände mig aldrig särskilt hotad.

På en bild efter matchen ser det ut som att du har ett mindre cut över vänster öga. Kommer det eller annan skada hindra dig från att delta i Battle of Botnia III?

- Det kommer inte påverka någonting alls. Jag fick ett litet cut men det kommer läka innan Battle of Botnia III. Jag är skadefri och i bra form.

Vad gör du vid sidan av fightingen?

-Jag läser tredje terminen på psykologprogrammet vid Umeå Universitet, men innan jag började läsa till psykolog har jag skrivit både kandidat och magisteruppsats i religionspsykologi och ska snart lämna in min masteruppsats för att ta ut en masterexamen i religionspsykologi.

Vill du tacka någon särskild?

- Jag vill gärna passa på att tacka samtliga tränare och medlemmar på Renyi, alla mina vänner, nära och kära och alla andra som är involverade i mitt liv, ni är bäst.