Årets boxning

Önskematchen mellan Manny Pacquiao och Floyd Mayweather Jr blev inte verklighet 2010 heller och det känns lite marigt att svälja för en entusiastisk boxningssjäl som undertecknad, den filippinske världsstjärnans fighter mot Clottey och Margarito var klen tröst i jämförelse. Det är bara att konstatera att fansen på nytt blivit snuvade på den mest åtråvärda fighten som går att sätta ihop där ute och det är trist. I detta avseendet har boxningen mycket att lära av den professionella MMA:n,  i den sporten blir storfighterna åtminstone av.

Lägg därtill att bröderna Klitschko i tungvikt har inte haft några direkt hyperfarliga utmanare under året, Wladimir besegrade Chambers och Peter och Vitali spöade Sosnowski och ålderstigne Briggs.

Vi har inte jublat direkt, men det har varit ett bra år ändå och en hel del riktigt spännande fighter har avlöpt vid sidan av dessa giganter. Jag drog mig till minnes vad jag tyckte var mina personliga höjdpunkter (topp 5) och nedan har ni det. 

5. David Lemieuxs framfart

Det kan tyckas lite märkligt att jag vill lyfta fram en kanadensare som ännu inte nått VM-status som ett av 2010 års stora glädjeämnen på proffsscenen men jag är helt begeistrad. Jag har noggrant följt mellanviktaren David Lemieuxs framfart i ringen detta år och hans fenomenala slagkraft har imponerat (25 segrar, 24 före tid när detta skrivs), och hans snabba KO-seger (rond1) över Hector Camacho Jr sent i oktober bevisade verkligen att han kan prestera när det verkligen gäller (WBC:s internationella titel har han hunnit med att lägga beslag på).

Jag är övertygad om att det bara är en tidsfråga innan denne ”hardhitter” får en VM-chans, och när det väl sker då vet man aldrig hur det kommer att sluta. I stil påminner han mycket om sin landsman åttiotalsgiganten Matthew Hilton och jag kan inte annat än dra paralleller med nittiotalets svenske KO-kung, Fredrik Alvarez. Tro mig det kommer att bli ett intressant år 2011 för David Lemieux.

4. Tungviktaren Robert Helenius

Gänglige finske tungviktaren, Robert Helenius är utan tvivel den skandinaviske boxaren i tyngsta klassen som har störst potential för närvarande att nå långt. Det gångna året har den Stockholmsfödde finländaren tagit några rejäla kliv mot en potentiell stormatch.

Man såg egentligen redan förra året (2009) i november då han segrade över duktige ukrainaren Taras Bidenko att något stort var på gång. I januari (2010) vann han över mycket respekterade jänken Lamont Brewster på TKO i rond åtta i sin första 10-rondare. Viktorier över Olukun (poäng 8) och Tony (TKO6 – vakanta EU-titeln) följde på den och året avslutades med en synnerligen vass TKO-seger över svenske Attila Levin (TKO2). Den fighten gick definitivt snabbare än vad fansen hade väntat. Helenius visade upp pondus, styrka, taktisk känsla och förstås ruggig slagkraft.

Jag hade mina funderingar kring Helenius framtid till en början men får nu erkänna honom som ett starkt framtidsnamn för Team Sauerland och Finland. I skrivande stund är han obesegrad efter 14 matcher (9 KO).

3. Sergio Gabriel Martinez genombrott

2010 var året då en viss sydamerikan (Argentina) vid namn Sergio Gabriel Martinez skulle komma och få sitt verkliga genombrott. Denne suveränt skicklige boxare hade nämligen fräckheten att besegra jänkarnas till skyarna höjde mellanviktsess Kelly ”The Ghost” Pavlik på poäng i Atlantic City i april, och knep WBC och WBO-titlarna i mellanvikt. Det tog amerikanarna på sängen. Vem hade trott det? Ett lyckokast? Knappast, Martinez återvände sedan sent i november (20:e) och slog ut f.d. WBO-mästaren i weltervikt Paul ”The Punisher” Williams i Atlantic City. De två hade boxat mycket jämnt med varandra i december 2009. Nu visade Martinez vart skåpet skulle stå, med eftertryck dessutom. Han slog en blixtrande knockout i andra ronden.

2. Amir Khan vs Marcos Maidana

Amir Khans WBA-titelförsvar mot hårdslående argentinaren Marcos Rene Maidana på boxningstäta Mandalay Bay Kasino i Las Vegas den 11:e december var en ruggigt tuff fight. Den engelske världsmästaren fick visa upp hela sitt breda register av boxningskunnande. Britten tog initiativet i början och hade utmanaren nere med ett grymt kroppslag redan i första ronden. Höll ställningarna väl men utmanaren kom starkt tillbaka och fick sedan Amir Khan i gungning. Det såg riktigt illa ut ett tag men Bolton-grabben grejade segern på poäng efter en riktig kämpainsats.

Det var tveklöst en av årets mest spännande fighter och strök på något sätt under Khans briljans men också hans uppenbara svaghet (glaskäken). Mer sådant 2011.

1. Carl Froch vs Mikkel Kessler

VM-fighten tillika Super Six-diton i supermellanvikt i danska Herning den 24:e april mellan danske Mikkel Kessler och brittiske Carl Froch må ha varit aningen hemmabetonad i det slutgiltiga domslutet (poängseger i danskens favör efter 12 ronder), det var många som tyckte att Froch kunde ha vunnit fighten knappt (undertecknad hörde till den kategorin) men det var inte med mycket och egentligen blev det en fråga om hur man bedömde fighten egentligen. Det skall dock inte förringa kampens suveränitet när det gäller spänning, drama och intensitet, vid sidan av Brian Nielsen vs Mike Tyson 2001 så är det nog den största fighten i Norden de senaste 10-15 åren. I mitt tycke stod den verkligen ut det gångna året.

Jag såg inte alla fighter 2010 men av dem jag såg var den klart bäst. Mikkel Kessler boxade sjukt bra, Carl Froch likaså, en magnifik kamp. En drömfight helt enkelt och vi som såg den live satt som på helspänn.