"I medvind finns fansen där – i motvind testas de"
Nyheter24:s Gabriella Bark berättar om sina upplevelser kring UFC-galan i Stockholm.
Gillar du artikeln?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få fler artiklar som denna direkt i din inkorg - helt kostnadsfritt.
Let's face it. Det är få saker här i livet som är roliga så länge man inte är berusad eller naken. Men för oss som inte riktigt uppskattar sällskapsspel och krispiga vårdagar var tiden inne. Att live få se Alexander The Mauler göra hallonsmoothie av Anthony Johnson var någonting som under en längre tid taggat mig till den gräns att jag fått konstanta små sprallryck och legat sömnlös om nätterna.
Dagen D var här och jag satt svettig av förväntan på Tele2 Arena och sög in atmosfären. Läs: testosteron, svett och kämparglöd.
Att få höra vinnarvrålen på nära håll är bland det mäktigaste jag varit med om. I skriken hör jag månader av träningsläger, ångest, glädje och en vilja av rent jävla stål. Trots rivaliteten bevittnar jag även killarna på nära håll ta varandra i hand och överösa varandra med komplimanger efter matcherna.
Att många svenskar är skeptiska till denna sport är ingenting nytt under solen. Sporten är inte ens särskilt stor i Sverige. Det är därför jag i dag bugar mig för Alexander Gustafsson som på nytt, ensam, likt en sovjetisk isbrytare banat vägen och släpat med sig hela UFC till Stockholm.
Varje gång Alexander visades i bild skrek publiken halsen av sig. Vår svenska hjälte hade 100 procent stöd av de svenska fansen som klätt sig i blågult och druckit pepp-öl sen klockan 17. Men sagan slutade inte på det sätt publiken hade hoppas på. Alexander föll. Han föll tillsammans med 30 000 hakor inne på Tele2 Arena. Som en pannkaka vände sig stämningen i luften, och elektriciteten i luften försvann.
Med kisande ögon gick jag in på sociala medier, och såg exakt det jag förväntat mig:
Nu jävlar var det andra bullar. De nyfrälsta svennepellarna diskuterade huruvida Alex kommer att lägga av nu. "Hur fan kan man komma tillbaka efter det där?" "Fan att man släpade sig dit för det här?"
Det är ironiskt hur het man faktiskt är när det går bra och hur snabbt folk tenderar att försvinna när det går dåligt.
För de ingrodda fotbolls-supportrarna är det inte direkt så att de "byter favoritlag" bara för att deras älskade DIF torskar på hemmaarenan. Stolta bär de upp sin gula-röd-blå tatuering på skinkan och stand their ground. Samma sak gäller för oss som följt mma en längre tid och sett Alexanders utveckling.
Så jag föreslår att ni "färskingar" som diggar sporten över en dag för att sedan kräva era pengar tillbaka dagen efter håller käften och håller er till det ni kan. I medvind finns fansen där, i motvind testas de. Men inte jag och resten av de sanna fansen.
Alexander – vi stod här när du kämpade dig upp, vi stod här när du föll, och nog fan kommer vi att stå här när du kommer tillbaka.