Lista: årets största floppvärvningar

Adriano. Från Flamengo till Roma.

Det fanns en tid då Adriano var en av världens bästa forwards, om inte den allra bästa. När brassens pappa Almir dog av en hjärtattack 2004 bubblade de problem som sannolikt fanns i hans psyke redan tidigare upp. Även om Adriano gjorde bra matcher också därefter var det övervikten, alkoholproblemen och missade träningar som kom att dominera rapporteringen. Till slut gav Inter upp, och lät Adriano skriva på för barndomens favoritklubb Flamengo. Där fick han komma och gå lite som han ville – vilket innebar att han ofta inte dök upp på träningarna. Eftersom han gjorde många mål fick han hållas, alla visste att han inte var någon korgosse. Med Adriano i laget blev storklubben på dekis brasilianska mästare för första gången på 17 år – och Adriano ligans skyttekung.

Vi sidan av planen slog bilderna på Adriano tillsammans med en okänd knarkbaron i favelan Villa Cruzeiro ner som en bomb: anfallaren och knarkkungen poserade med varsitt maskingevär. På ett annat gjorde Adriano tecknet för Comando Vermelho, ett kriminellt gäng som kontrollerar stora delar av Rio.

Varningstecknen fanns alltså stämplade i neonskrift i Adrianos panna – ändå valde Roma att skriva ett treårskontrakt med den uppenbart överviktige brassen i juni 2010. Lönen: 5 miljoner euro netto om året, drygt 50 miljoner kronor.

Mottagandet var en frälsares – med brassen i laget skulle Roma på allvar kunna slåss om Lo Scudetto.

– Jag vill inte tala i siffror, jag har haft tre månader ledigt. Men jag kan säga att jag kommer vara i fysisk form om en månad, sa Adriano till den samlade pressen vid ankomsten.

Det dröjde till 4 december innan Adriano fick starta en match för Roma, 2-2 mot Chievo. I sin nästa match bidrog han visserligen till segern över de kommande mästarna Milan – men mer än så uträttade inte ”Kejsaren” i sin återkomst till Italien. Ständiga skador, vägran att blåsa i en alkoholkontroll – till slut fick Roma nog. Trots att klubben vid årsskiftet tackat nej till ett bud på 1,3 miljoner euro från Corinthians släpptes han gratis till samma klubb 11 mars. Med cupspel inräknat blev det åtta framträdande i Romatröjan – det flesta inhopp. Antal mål gjorda: noll.

Med 22,43 procent av rösterna blev Adriano historisk när Adriano för tredje gången tilldelades den föga hedrande utmärkelsen bidone d'oro, säsongens flopp i Serie A.

Fernando Torres. Från Liverpool till Chelsea.

Få av spelarna i den yttersta världstoppen har varit så tydliga med var de har sitt hjärta som Fernando Torres. När han var elva firade han Atlético Madrids dubbla seger i La Liga och Copa del Rey. En av hans största minnen i livet är när han var 16 och precis gjort sin andra match i Atléticos A-lag och hans stora idol Kiko gav honom sin svettiga lagkaptensbindel.

När han till slut var för bra ständigt underpresterande Atlético Madrid valde han Liverpool, med spansk tränare och flera spanska spelare i klubben. Det gick bra för Torres även där, och i intervjuer pratade han om hur mycket han trivdes i klubben och staden. Något Liverpoolfansen – förblindade av sina egna känslor – projicerade till att Torres var ett lika stort Liverpoolfan som de. I själva verket var Fernando Torres ett Atléticofan som växt ur klubben i sitt hjärta och som var glad och tacksam över att ha blivit väl mottagen i Liverpool. Ogenomtänkta uttalanden, som säkerligen kändes äkta när han sa dem, övertolkades av dem som ville bli lurade. Att Fernando Torres viftade med en Atléticoflagga och inte Liverpoolflagga efter att Spanien vunnit EM 2008 var det ingen som tog någon notis om.

Likväl uppträdde världens alla Liverpoolfans som försmådda makar som just upptäckt att deras bombnedslag till fru aldrig älskat dem och nu gift om sig med någon rikare och bättre, när Torres lämnade ett allt mediokrare Liverpool för Chelsea. Att de just fått 50 miljoner pund för en kille som fullständigt tappat formen och som uppenbart inte ville vara kvar i en klubb som på sin höjd skulle få spela Europa League nästa säsong slog dem inte. De var ju svikna.

Hur mycket Torres påverkades av uppbrottet från Liverpool är svårt att veta. Hans form var i fritt fall redan innan flytten, och sett till hans spelkvaliteter var det inte mycket som talade för att han skulle passa in i Chelseas spelsystem. Debuten i Chelseatröjan slutade mållös för Torres, och med en förlust – mot Liverpool. Det dröjde till 23 april och 903 mållösa minuter innan Fernando Torres – tidernas fjärde dyraste fotbollsspelare – gjorde mål för Chelsea.

Med tanke på prislappen: en megaflopp så här långt.

Edin Džeko. Från Wolfsburg till Manchester City.

Som liten var Edin Džeko Milanfan. I pojkrummet i Sarajevo hänger fortfarande en Sjevtjenkotröja på väggen, så när Milan försökte köpa den bosniske målsprutan såväl sommaren 2009 som 2010 får man anta att han inte var helt ointresserad. Milan hade inte råd, men det hade i stället Manchester City som genom att betala 320 miljoner kronor bräckte sitt eget transferrekord. En summa som för Shejk Mansour bin Zayed Al Nahyan motsvarar sisådär tre chipspåsar för dig och mig – men som ändå skapar enorma förväntningar. Förväntningar på mål – under tre och en halv säsong i Wolfsburg gjorde Džeko 66 mål på 111 matcher. Säsongen 2009-2010 blev han Bundesligas skyttekung med 22 mål, och i Bosniens landslag har han också öst in mål.

Visserligen gjorde bosniern ett par mål i FA-cupen och i Europa League – men i Premier League ville det sig inte förrän 25 april. Ett mål som inte har följts av fler ligamål – men som var avgörande för att City skulle säkra en plats i Champions League.

En plats som är värd mycket – men ändå inte så mycket som 320 miljoner. Än så länge är Edin  Džeko en flopp i City – och återigen ryktas det om intresse från Milan.

Joe Cole. Från Chelsea till Liverpool.

Joe Cole är ingen dålig spelare, men man fattade att killen skulle få problem när Steven Gerrrard sa så här när Cole presenterades i Liverpool:

– Messi kan göra en del fantastiska grejer, men allt han kan göra kan Joe också göra, om inte bättre.

Kanske är det orättvist att lägga skulden för Joe Coles oförmåga att leva upp till de högt ställda förväntningarna på Gerrard – citatet kommer från ett längre resonemang om vad han sett Cole göra på träning. Och förmågan att kunna trixa med en golfboll är inte det samma som att automatisk kunna prestera i ett lag som precis har tappat sin motor (Xabi Alonso) och som inte riktigt verkar förstå vad den nye tränaren (Roy Hodgson) vill. I ligadebuten i Liverpooltröjan blev Joe Cole utvisad innan första halvlek var färdigspelad och fick sedan tre matchers avstängning. När han var tillbaka i spel i Europa League missade han en straff.

Sedan dess har Cole dragits med skador, och aldrig riktigt blivit fast i startelvan.

Liverpool kommer att visa tålamod med sin värvning – men vi kan nog lugnt påstå att Leo Messi har varit lite bättre än Joe Cole den här säsongen.

Nicola Legrottaglie. Från Juventus till Milan.

För några år sedan var Nicola Legrottaglie en av Italiens bästa mittbackar. Numera är han mest känd för sin fundamentalistiska bibeltro – men när det var skadekris i Milans backlinje i vintras sågs han ändå som ett bra tillskott. När Legrottaglie skulle nicka bort en låg boll i sin debutmatch fick han Laziospelaren Libor Kozaks knä i huvudet och knockades medvetslös en kort stund. När han vaknade till liv saknade han känsel i armar och ben i flera minuter. Även om Legrottaglie nu är återställd har han inte fått spela en minut efter skadan. I sommar går hans kontrakt ut, och Milan väntas inte vilja förlänga det.