Jag har tänkt på det här oerhört otrevliga uttrycket “När fick du kuk senast då?”

Frasen brukar i första hand användas som en härskande teknik mot kvinnor som visar ett temperament och/eller en vilja som går stick i stäv med den manlige motpartens bristande argumentationsförmåga.

Mannen brukar då syfta på att om bara kvinnan hade haft lite sex så skulle hon vara glad och nöjd med sin tillvaro.

Jag kan inte låta bli att tänka: kanske har frasen en naturlig och hyffsad historia, som sedan missförstods och spårade ur?

Jag ska förklara hur jag tänker.

Ibland händer det att någon i vår bekantskapskrets självuttalat lider av humörssväningar. “Fan jag blir förbannad på allt!” kan en kompis säga. Eller: “igår när jag  slog på tvn så brast jag ut i gråt så bara jag fick se att det var 7th Heaven!” 

Eric Camdens ansikte är självaste definitionen på ordet “gråtmild”

Då brukar man som vän ofta fråga:

“Du är inte gravid då?”

Men jag kom att tänka på att det är ganska dumt att börja med den frågan. Den optimala frågan, om man vill veta om vännen kan vara gravid eller inte, är att fråga:

“Har du haft ett aktivt sexliv på sistone?”

Om svaret på den frågan är nej, ja, då kan man dra slutsatsen att det är något annat som rubbar kompisens humör.
Det är först när svaret på den frågan är ja, som man på ett befogat sätt kan spekulera kring vännens eventuella havandeskap.

Är man inte särskilt fin i kanten, vilket man ofta inte är tillsammans med vänner som man kan slappna av med,
kanske man mycket väl kan ha frågat kompisen när den fick kuk senast.

Tänk er följande konversation som utspelar sig på tidigt 1100-tal (eller liknande):

Vän 1: “Faan jag är förbannad på precis allt!”
Vän 2: “När fick du kuk senast då?” (med reservationer att det hette något annat då, typ “lem”)
Vän 1: “Det var flera år sen!” 

Tänk er då att någon man gått förbi just i detta skeende av konversationen, hört just det ovanstående, och sedan gått vidare. Vad tror ni då inte att den mannen tänker? Jo, han tänker så klart att hon är förbannad för att det var flera år sedan som hon “fick kuk”. Mannen, som var på väg till sina vänner, berättar för dem vad han hört, och de får det hela alltså MINST SAGT om bakfoten.

För egentligen fortsatte konversationen, så här:

Vän 2: .. flera år sen? Ja då har du ju ingen övertydlig fysisk anledning till att må dåligt. Vad tror du då det kan vara?
Vän 1: Kanske att samhället behandlar mig som en andra klassens medborgare… ?
Vän 2: Ja, alltså, förmodligen. Det är 1100 tal och ändå lever vi i en omodern sörja. Vi får göra något åt det. Vi får starta en grupp som är för jämställdhet.

Men då var det redan försent. Då hade ryktet om att kvinnors ilska måste bero på att de fått för lite kuk redan tagit fäste, och debatter blev otroligt mycket svårare än vad de kunde ha varit. Och kanske hade kvinnor haft rösträtt redan när demokratin instiftades i Sverige såvida det inte varit för detta fatala missförstånd.

Detta förändrar dock ingenting desvärre. Frasen används fortfarande, in i denna dag, med ett förminskande och degraderande syfte, om än sällan i offentlighet utan mest genom anonyma kommentarer och mail på internet.

Men kanske känns det lättare för någon människa där ute att frasen eventuellt kan ha sitt ursprung två kvinnor emellan, när de tillsammans försökte reda ut varför den ena av dem var så förbannad att hon sparkade till laggårdskatten just den där dagen.

Värt att tänka på.

Häromveckan knackade det på en man som höll upp en lapp där det stod typ “JAG ER DÖF ÅCK STUMM, KÖP EN PENA AV MEG”.
Jag insåg typ direkt att den här mannen förmodligen vare sig var döv eller stum, och bättre kunde han säkert stava, men jag tänkte att hur det än är, så är han förmodligen i behov av någon form av pengar.

Så jag gick in för att se om jag hade en tia eller nåt. Det var då min kompis dök fram från skuggorna av mitt hem och slängde igen dörren med en smäll, och låste.

“Är du galen???” frågade hon mig, “fattar du inte att det är rånare? Jag har läst om det här i Kungälvsposten. DOM ÄR RÅNARE!”

Jag fattade ingenting.

“Jag läste om det nyss på facebook!” fortsatte hon, “det var nån som kom precis så här och sa att han var döv, sen tog han hennes plånbok och försvann bort i en bil!”

Jag har ingen aning om just den här tiggaren var en rånare eller inte. Kanske? Hur det än var så kommer jag ha mycket svårare att öppna dörren för tiggare i fortsättningen, om jag ens kommer göra det alls. Jag vill liksom inte bli överfallen i mitt egna hem och rånad på alla mina pengar. ELLER MITT LIV!

Men alltså det är nånting med hela den här rädslo-grejen som stör mig jättemycket. Att gå omkring och vara rädd för sina medmänniskor tar ju jättemycket kraft och energi som man i stället hade kunnat lägga på, ptja, tvätt eller nåt.

Vad gör man? Vad kan man göra för att slippa vara rädd för tiggare (som detta fall gäller)?

Frågan är inte helt enkel. För att slippa vara rädd måste man nog först och främst ta tillfasta på vad man egentligen är rädd för. Vad är jag rädd för när jag är rädd för en tiggare? Jag skulle säga att det är

1. Att bli rånad
2. Att bli mördad

Hur ofta brukar tiggare råna och mörda människor? Det vet jag inte.  Mörkertalet kan vara stort, för är det alltid. Det får man alltid höra. “Det och det är ett förjävligt och hotfullt beteende och det händer oftare än vad man tror”. Läskigt. Observera att jag inte är ironisk. Det är klart att mörkertal på skumma grejer är läskigt.

Vad gör man sen, efter att ha preciserat vad man är rädd för?

Rycker på axlarna? Läser bibeln? Samlas i en vänsterorienterad politisk grupp och kämpar för allas lika rätt att finnas? Eller ansluter man till en högerorienterad grupp som 1. ber tiggare att skärpa sig, 2. förbjuder tiggare 3. säger åt tiggare att de inte hör hemma i Sverige.

?

Jag kan inte låta bli att tänka att hela problematiken kring människor som vill ha och behöver pengar,  är pengarna i sig. Vad är pengar? För mig är pengar en metafor, en liknelse. För mig är pengar alltså: bland det flummigaste som finns i hela världen.

Jag vet att det kan uppfattas som radikalt och förvirrande att kalla pengar för flum. “Blommor är flum”, tänker ni kanske, “och att sitta i en ring och spela gitarr är flum, men pengar är bland det mest konkreta och right on spot-ting som existerar i vår värld”.

Men alltså. Allvarligt. Vad är pengar?

“För länge sen, innan vi använde pengar, ägnade vi oss åt byteshandel”, kanske någon som älskar historia säger. “Då bytte vi en hemslöjdad lerurna mot två kilo mjöl, och så vidare, men allt eftersom samhället växte och utvecklades, behövde vi något annat”.

oops

Okej. Så länge är jag med.

“Det var då man började vaska efter guld och använda guld som betalmedel i stället. Men eftersom guld är en väldigt tung metall, och människor knappt är skapta till att gå upprätt, så började man sätta in guldet på tidiga banker för att slippa onödigt ryggslitage”.

Okej. Både jag och x antal kiropraktorer med utbildning utomlands håller med om det (det finns nämligen ingen svensk kiropraktorutbildning som håller måttet).

oops

“Där lämnade de tidiga ‘bankmännen’ ut kvitton på guldet som folk lämnat in. Kvittona blev därefter lika accepterat som betalmedel, som guldet itself.”

Ja det är inte mer en rättvist. Lämnar man in guld vill man kunna använda kvittot likvärdigt.

“Det var då de tidiga ‘bankmännen’ fick hybris! De började skriva ut fler kvitton än vad de hade guld. Här, ta några kvitton, skrek de, och skrev ut kvitton till vänner, till kvinnor och till barberare, fullständigt godtyckligt och utan att bry sig om hur mycket guld de hade i sina kassavalv.”

Så här långt hänger jag med. Det låter inte rätt men det låter som den typ av beteende man kan förvänta sig från tidiga bankmän med hybris.

“Det var bara när folk kom för att hämta ut sitt guld som det blev problem för de här tidiga bankmännen. För då hade de inte tillräckligt med guld i sina valv. Då gick de i konkurs, vilket på denna tid innebar att de blev lynchade eller avrättade.”

Jag undrar hur vanligt det var att det blev så här.

“Det är det ingen som vet. Mörkertalet är stort.”

I see…

“Ja. Läskigt.”

Okej, men det är alltså från detta pengar härstammar? Kvittona.

“Exakt.”

Okej. Pengar är alltså ett kvitto på guld.

“Ja”

Men jag har aldrig lämnat in något guld någon gång.

“Nej inte jag heller, lol”

Men vad är pengar då? Är det gamla rester från kvitton som folk lämnade in till tidiga bankmän för hundratals år sen?

“Spot on!!”

Så när jag arbetar, så arbetar jag för att få ett kvitto på guld som någon lämnade in på 1500-talet.

“Ja, jag tror… att systemet nog uppdaterats på något sätt”

Finns det något guld då?

“Kanske.. nånstans”

Osv osv. Ja jag kan inte rå för att tycka att det här är väldigt flummigt. Att jag tycker att det är flummigt betyder inte att jag har någon lösning på hur man skulle kunna göra i stället för att använda pengar. Jag tänker ofta på hur ett pengalöst samhälle skulle se ut, och jag får  liksom inte ihop det.

Men samtidigt, när jag tänker på pengar, som ju faktiskt “finns”, så får jag inte ihop det heller.

“Ja hur skulle samhället se ut utan pengar. Det skulle ju fullständigt stanna?? Vill vi verkligen bli grottmänniskor igen?”

Ja jag vet inte. Alltså seriöst. Jag vet inte! Sluta pressa mig, jag blir apatisk när jag känner mig pressad! Det är tillräckligt illa som det är med all pollen som ligger i luften just nu.

pollenkoll.se

Om vi återgår till tiggarna. Till tiggarna som man riskerar att bli rånad av. Vad är det man rånas från?
Guld? Som någon lämnade in till en förhistorisk bankman på Gustav Vasas tid? Är det verkligen något att vara rädd för?

Nej! Det är det inte. Därför stryker jag det från listan. Pengar är en metafor, en liknelse, en idé, det finns inte på riktigt. Därför känns det, om man räknar bort själva kränkningen i att bli rånad, inte som någon större förlust att bli rånad.

“Men nu för tiden är pengar tid. Tid som man lagt på något, och som man aldrig får tillbaka. Pengar är en kompensation för en insats!”

Men kan man verkligen rånas på något som man ändå aldrig kan få tillbaka? Flum säger jag. Flum!

Då är det bara rädslan att bli mördad av tiggare som kvarstår. Då kommer vi in på ett helt annat värde än pengar, nämligen människovärde och vad ett liv är värt och består av, och det är ingenting som jag tänker börja rota i just nu.

Det är i alla fall inte sista gången som jag snuddar ämnet “rädd för mina medmänniskor”. Detta är ett stort ämne i mitt liv trots allt, då jag är rädd för bra mycket mer än att bli rånad och mördad av tiggare. Jag skulle säga att just den rädslan är en pytteliten parantes inom det breda ämnet människorädsla.

Hej så länge.

Första maj har jag upplevt många gånger tidigare men aldrig tidigare har jag gått i första maj-demonstrationen. Det är viktigt att visa att man tänker och bryr sig genom att göra nåt konkret. Det fungerar som ett kvitto på att människor i samhället inte är obrydda och bara köper allt precis som det är. Men jag måste säga att demonstrera på första maj är nog inte riktigt min sak. Barnen blev arga och nästan flydde med syndikalisterna och jag blev rädd för människor som skrek sina viktiga ramsor så att det ekade mellan byggnaderna. “NEJ NEJ NEJ!” skrek de tex angående kapitalismen. “JA JA JA!” åt socialismen. Jag vill också skrika nej till kapitalismen men jag vill hellre göra det genom att inte konsumera och på andra sätt visa att jag är missnöjd. Att skrika sådär på öppen gata kändes genant. Jag blev generad. Jag hade lust att rycka tag i nån med megafon och fråga om vi är djur eller vad. Det var ironiskt nog min djuriska instinkt som gjorde att jag ville det. Många delar av tåget var som en helt vanlig promenad, ingen skrek och ingen höll upp text. Folk gick med barnvagn som vilken dag i parken som helst. Det var väl ok men inte heller det kändes bekvämt. För då tog tankarna på vad jag gjorde där över. Jag kände mig vilsen och förvirrad.

Många älskar att samlas i grupp och högljutt sprida viktiga budskap kring sig som handlar om rättvisa och solidaritet, men jag måste säga att jag tycker att det är bättre att stå utanför (gärna i sol om det är kyligt i luften) och se på. Då får man höra budskapen lite grann på distans och man får en större chans att reflektera och ta till sig.

Det är lite samma som att gå på en E-typekonsert. Där är det också trångt, många visuella intryck och budskap som förmedlas med monoton stämma. Även där kan det vara skönt att stå lite utanför och fundera på vad det är som händer. Men självklart kan inte alla vara som jag och göra så, för det skulle innebära att E-type skulle gå i konkurs och allt folk på första maj skulle stå runtom och stirra på en tomt gapande väg.

Det är lite samma princip som gymmet. Jag ignorerar gärna instruktören när hen skriker att man ska kämpa hårdare, jag kämpar väl precis så hårt jag vill. Men skulle instruktören sluta skrika att folk skulle kämpa hårdare så skulle det kanske sluta med att folk bara satt där apatiska på sina cyklar och ryckte på axlarna och gick hem och åt chips i stället och drog på sig ohälsosamma leversjukdomar. Eller så skulle det komma fler till gymmet men i stället för att träna skulle man sitta och klia varann på ryggen i en stor cirkel, vad vet jag.

Jag är nöjd med gårdagen för jag lärde mig ganska mycket.

Idag gör jag ett läromedelkritiskt inlägg i debatten. Kan vi lita på eldens historia? Och vem skulle vinna på att sprida lögner kring den? Det sista är ingenting som jag reder ut i inlägget men det tycker jag att vi alla kan fundera över.

Videon finns så klart på youtube med för er som inte kan kolla här.

Idag har jag stått och representerat döden på bokmässan. I alla fall var det så det kändes, där vi stod framför vår krypta med detta meddelande och iklädda helt i svart. Folk stannade och frågade om vi var en självmordssekt.

Nej vi var alltså ingen sekt, utan vi stod där för att sprida information om Nordiska folkhögskolan här i Kungälv. Samma skola där jag läste journalistutbildningen en gång i tiden.

Vi hade inget smågodis, inga broschyrer med någon matnyttig information som vi kunde dela ut utan vi bara stod där och lämnade ut små papper där det stod “nej det tror vi inte!”.

På bokmässan samlas massor av människor med intresse i skrivande, fotografering och språk. Det är saker som Nordiska högskolan har utbildningar i, men ingenting utav det lyftes fram. I stället lyftes det fram att Norden är en död idé och detta tillsammans med symbolen för korset som Jesus dog på.

Jag vet inte riktigt var det gick snett i tankesmedjan där denna idé föddes, men jag hörde ryktas om att konceptet var “provokation”.

Vill man vara provokativ 2012 tror jag att det skulle ha krävts att man hade ett lik liggandes där inne också med virknålar instuckna i ögonen men men.

Jag gläder mig över att det ändå har varit en riktigt bra dag.

Jag är nog nästan sist av alla, men jag läste precis den här artikeln och jag tycker att den är intressant på lika många plan som en lök har lager.

Miljöpartisten Pernilla Hagberg i Vingåker har gått ut med sin övertygelse om att strimmor efter flygplan är mer än kondens – hon påstår att de innehåller kemikalier som påverkar och kontrollerar vädret, och att Ryssland och USA ligger bakom detta initiativ.

Man behöver inte ens ha gått ut högstadiet eller ens läst en tidning senaste tio åren för att förstå att detta är något som är långt utanför vad som är socialt acceptabelt bland poltitiska representanter. Och förlöjligandet av Hagbergs uttalande har inte låtit vänta på sig. Man vet inte vad man ska göra av den här typen av texter, som skiljer sig så mycket från vad man är van vid att läsa i tidningen. En sak som händer är hån och häckleri mot hela Hagbergs psykiska status; hon måste vara galen, en lättpåverkad foliehatt som köper allt som hon läser på alternativa nyhetssidor och att hon därför måste vara en person som man utan problem kan ignorera efter det att man har skrattat klart.

Vad är det som gör att man kan, nästan helt utan vidare, avfärda en individ som  galen då den kommer med en åsikt eller en tanke som är fullständigt utanför vad man anser samlat och sant?

Så här skriver Jack Werner:
“Mer och mer dyker de upp. Oftare och oftare talar de ut. Och ja, ibland är de politiker och kan faktiskt påverka vår vardag. Vad händer då?”

Ja, vad händer när människor som kan påverka vår vardag skriver något som står utanför vår trygghetszon?

Jag tycker att Werners fråga är felställd. Jag tycker att man i stället bör fråga: Vad händer när politiker som kan påverka vår vardag INTE får tala ut om saker av den här typen? Uppenbarligen finns ju de här tankarna. Detta är uppenbart eftersom, ja – de finns där. Det står ju klart och tydligt.

Är det inte farligare i så fall att anpassa nyhetsflödet efter vad man tror är lämpligt för allmänheten att höra?

Jag avslutar med ett citat av komikern Dave Chapelle från Inside actors studio:

“The worst thing to call somebody is crazy. It’s dismissive. I dont understand this person, so they´re crazy. That’s bullshit! People are not crazy, they’re strong people. Maybe their enviroment… is a little sick?”

 (jag rekommenderar att ni ser hela intervjun)

PS. Jag tycker att ni ska läsa min senaste krönika här på Nyheter24. Med hjälp av den kan vädret – avsett orsak till varför vädret är som det är – vara till hjälp för socialt introverta människor. DS.

Bland det tråkigaste jag vet är att laga mat. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva plågan med att laga mat. Inte nog med att man ska komma på, organisera och laga matjäveln, det bör helst även vara bra råvaror, och man ska tillaga recept med många ingredienser och “absolut inte halvfabrikat“. På senaste har jag börjat resonera åt helvete med det bara. Jag kastar konserver i grytan! Blanda ner halvruttna tomater! Och smakar av med lite ADHD-framkallande aromat! Jag kastar korv och mamma scan-köttbullar efter barnen och jag gör ansiktsmasker av genmanipulerad kiwi! Enough is enough.

Mat är som religionen var förr

Förr var det de religiösa jättarna som satte upp reglerna för vad som skulle leda till frälsning, men de var ännu bättre på att pådyvla vad som gjorde att man hamnade i helvetet. Religionen var alltså vägen till både frälsningen och helvetet, och man hade egentligen inget annat val än att följa dessa regler, och detta mycket sällan utan rädsla, fördömande och skuld.

Och samma är det nu med maten.
Samma företag säljer både “billig kemikalieindränkt skit” och “ekologisk tipptopp”, så att vi ska ha “möjlighet att välja paradis eller helvete”.

Väljer vi ekologisk dyr mat får vi ett löfte om att jorden har en chans att blomstra till ett paradis. Väljer vi den billiga skitmaten så är det ganska säkert att världen kommer att dö och bli en dyster vy med stinkande lik och skrikande ensamma barn överallt.

Så vad händer de närmsta tio åren då?

Ja det är ju bara att vänta och se ifall  barnen kommer drabbas av bortfrätna magsäckar, skyhöga blodsockernivåer och långt gången fetma, medan världen tynar bort på grund av oljeutsläpp och förgiftade sjöar. Och om så blir fallet är jag villig att ta på mig allt ansvar.  Om inte annat kan jag ju inte förneka det, i och med att man kan gräva fram detta blogginlägg i sökandet efter ordinarie syndabock.

När jag var yngre så hade min syrra en besatthet i marsvin och råttor. Hon hade 12 marsvin, 21 råttor och en chinchilla i cirka 4-5 burar runt om i rummet. Hon sov i marsvinsskit och det låg halm och plastsäckar fyllda med dynga lite här och var. Råkade man stöta in i någon av säckarna kunde man höra flugor surra där inuti. Då och då dog marsvinen av i någon form av lungsot, men då köpte mamma nya ifall de inte kläckte några själv som låg där på burbottnarna i fostersäckar i en kamp mellan liv och död. Jag, som hade rummet bredvid, kunde höra dem samtliga hosta sig medvetslösa och gräva om nätterna.

Såg den här nyheten på Aftonbladet och återupplevde några trauman i revy.

För ett tag sen upptäckte jag att jag inte tillhör något gym. Jag har inte gymkort någonstans över huvud taget. Jag har varit medlem på ett ställe länge, men nu är jag inte det. Jag var inte beredd på vilken frihetskänsla detta skulle innebära för mig.

Många säger att frihet kommer när man är jättestark i bålen och har en hållning som om man har ett yttre pansarskelett, och man talar om “själens tempel”. Jag tror inte att det är sant.

Kroppen är inget tempel, det är inte ens ett hus. Kroppen är ett redskap, som en kniv eller en sked, eller ett trollspö. Det behöver man inget gymkort för.

English
I had a gym membership for a long time, but when I realized that the membership was over, I was so relieved.  I felt free.

Some people says freedom comes when you got abs of steel and can throw a frisbee to da moon, that the body is “the temple of da soul”, but I think that is bullshit. The body is not a temple, it’s not even a house. It´s more like a knife, a spoon, or a wand. That kind of equipment doesn’t require a gym membership.

Jag har inga stövlar, men jag har ett par “skejtarskor” som har fungerat bra när det har regnat.

“Skejtarskor” är tåliga och slitstarka skor som är gjorda för ett aktivt leverne.

Men nu har det alltså gått hål i sulan på skorna, även fast min fot inte ens varit i närheten av vare sig trappräcken eller ramper, och vattnet bara väller in.

Blev jättearg på skorna eftersom jag måste köpa nya skor nu. Jag har fan inte råd till det, jag måste ju kunna köpa Risifrutti till ungarna också.

Men sen fick jag dåligt samvete, virade in skon i en handduk och la den på en bok av Unni Drougge.

Har någon ett par (hela) stövlar som inte används i stl 38, skicka till

Sonja Abrahamsson
Kongahällag 32b
44238 Kungälv

Märk paketet med “torra små fossingar”. Tar även emot brev, vykort och teckningar.

En gång när jag var liten läste jag en artikel i Illustrerad vetenskap där några forskare höll på att tvista om varför kvinnor tycker att det är skönt att ha sex.

“Vad har det för evolutionär fördel? Kvinnor behöver inte få orgasm för att ett barn ska bli till!” och bla bla bla.

Jag var typ tio bast men till och med jag kunde räkna ut att om kvinnor tycker att sex är skönt så VILL DOM FUCKING HA SEX FORSKARJÄVLAR!!!

Nu snubblade jag in på den här (länk) senaste studien som “bekräftar att G-punkten existerar”. Det är ungefär exakt samma sak. Manliga jävla forskare, och män som styr världen , det är det som är problemet.

För att om kvinnor styrde världen (eller om det var jämbördigt)  skulle inte hela forskarteam sitta och fundera på om g-punkten finns eller inte. Någon amerikansk forskarnisse skulle inte få bidrag och pengar till sina enkelspåriga funderingar om det var kvinnor som fick bestämma.

Det är bara män som är intresserade av att se bevis på g-punkt i en uppsnittad 83-åring!!

Jag undrar vad vi kvinnor skulle vilja ha svar på om vi styrde världen och ansågs vara guds direkta avbild. Vi kanske skulle försöka lösa gåtan om syftet med manlig mellangård?

Vad tror ni att vi skulle lägga pengar på att utreda angående dessa mystiska väsen som kallas män?

Den här traditionen att gömma påskägg vet jag ingenting om för det är något som jag och min familj aldrig nånsin gjort. Jag har aldrig gillat tanken på påskharen. Det är inte det att jag hatar påskharen eller det hen gör, det är bara det att varje gång jag tänker på påskharen så… ryser jag lite.

Det är som Kellogs frosties Tony tiger. Han känns också… fel. Han är ingen riktig tiger. Han spelar basket och går på två ben. Djur som beter sig så vill oss människor illa, de vill ha hämnd, de vill se oss ruttna inifrån och ut.

Det ska vara riktiga djur tycker jag.

Såg det här på SvD

(klicka på bilden för att kunna se mer noga, av nån anledning blev jag rädd för lawsuit)

Bilden föreställer alltså en minimal ö i nån sjö som tydligen är “alpisk” och den är helt täckt av byggnader.

???

Jag fattar inte! Varför skulle man vilja resa till ett sånt ställe! Vad ska man göra där? Prova viner? Titta på vattnet? Äta “alpisk” mat? Men det kan man väl göra på fastlandet? Jag vill inte vara den som är den men jag dör så värdelöst. Jag tycker synd om alla som måste bo på såna där jävla öar. Det finns ingen natur, bara massa “pittoreska byggnader” och  äckliga turister som dricker sig “fnittriga” och “njuter av livet” vareviga dag.

Res till Latikberg i stället.

Vill ni ha hjälp med hur man ska göra, hör av er till mig så fixar jag nåt.

Den här vägen gick jag varje dag när jag for till skolan. En skola med ca 40 elever åk 1-6. JAG DÖR SÅ TUR JAG HAFT!

Jag avundas ingen som reser till en “alpö”. Tänker att ni blivit lurade, och att det är väldigt tråkigt att ni låter er luras. Men jag avundas verkligen de som reser till Latikberg.

I natt vaknade jag av en skarp jävla smärta mot mitt höger knä. Ganska snart insåg jag att jag måste ha sparkat rätt in i fönsterbrädet utav pur sten.

Vet att jag kröp ihop i fosterställning och var asförbannad över det som skett. Men somnade om ganska fort, efter kanske några sekunder.

Min son fick tag på Nozoil och sprutade ner hela rutorna i vardagsrummet med det + tapeten + luggen.

Inte bra. INTE BRA.

Veckans krönika handlar lite otippat om kungen. Ja jag kan knappt tro det själv egentligen, men jag läste en kommentar om hans immunitet som var så komisk och sen har jag tänkt lite omkring “fenomenet kungen” under året som gått.

> Här hittar ni krönikan >

Vad tycker och tänker ni om kungafamiljen? Ska kungen avsättas och med vem ska han i så fall ersättas av? Slå ihop era kloka huvuden, skriv en kommentar med motivering,  så gör vi en omröstning!!

Skrev ett ganska argt inlägg om Lindex för ett tag sen som fick stor spridning.

Folk mailade dem och var arga och många fick svar. Felet var bara att alla fick exakt samma svar. Nämligen detta:

Jenny at Lindex Customer Service, nov-28 05:05 pm (CET):

Hej Sanna,

Vi är glada över att höra vad våra kunder tycker, det betyder mycket för oss i vår framtida utveckling. Vi jobbar framåt hela tiden med att tillgodose våra kunders önskemål och vi tar till oss feedbacken.

Tack för att du tog dig tid och skriva till oss.

Med vänlig hälsning
Jenny
Lindex Kundservice
————————
Tele: 020-570 580
Öppettider: Vardagar 9.30-16.30

Ett mail skilde sig lite, och det var detta:

Krister at Lindex Customer Service, dec-01 01:46 pm (CET):

Hej Therese,

Tack för ditt mail!

Vad gäller vårt CSR-arbete är det självklart något vi tar på allvar – genom hela ledet från bomullsodling och framtagning av andra hållbara fibrer, till sömnadsfabriker och även vad gäller socialt ansvar kring människors- och arbetarnas rättigheter till bl.a. lön, arbetsförhållanden och föreningsrätt.

Vad gäller den specifika produkt du refererar till är vi glada över att höra vad våra kunder tycker, det betyder mycket för oss i vår framtida utveckling. Vi jobbar framåt hela tiden med att tillgodose våra kunders önskemål och vi tar till oss feedbacken.

Best regards/Med vänlig hälsning

Krister
Lindex Kundservice

Här verkar det ha skett någon form av kombination mellan två stycken standardsvar?

Hur är det att arbeta på Lindex undrar jag? Vad får de för utbildning och instruktioner? Vad händer med kritik, önskemål och synpunkter?

Idag fick jag en säng helt gratis. Jag har aldrig haft nåt direkt emot att bygga ihop IKEA-grejer men idag hade jag det. Vid en punkt råkade jag sparka till sängstommen av misstag så mitt ben blev en blödande stump som barnen fick bränna samman med järnspett för annars hade jag förblött och fått kallbrand.

Homo Habilis var ett riktigt intelligent släkte människoapor så det finns ingenting att håna här.

WOHOO här var jag typ klar!!! (obs det var innan jag slog i benet)

Hur tycker ni att det är att bygga ihop IKEA-möbler? Är det en högtid för hela familjen, som ett spännande IQ-pussel eller har någon i er familj “gått över till andra sidan” pga IKEA-bygge?  Vad säger ni?

Igår var jag och tittade på lite barnkläder, och hittade den här i min dotters storlek (hon är sex år)………

!?!?!?!?!?!?

LINDEX!!!!! Är ni helt dumma i huvudet eller!! JAG DÖR sjdklfjsdkfjskl

Jag gråter tårar av blod ur anus när jag tittar på den!

“Thats classy and fabulous”!?!?

Det finns väl för i helvete inget classy eller fab att bedöma om ett samtal är intressant eller ej  utifrån om tjejen är “pretty” eller inte!?

Blir så ledsen när jag tänker på hur mycket min dotter kommer att utsättas för det här, och att detta är något som BÅDA barnen kommer att matas med och därför kanske går miste om så jävla mycket som är bra mycket mer intressant än “pretty”.

Dom bryr sig väl inte om nån är “pretty” eller inte, ungarna, inte än. Herregud min son pratar med vilken jävla kärring med hund som helst! Eller dom där galningarna som man som vuxen ba woo, aktar sig för, när dom kommer med sina käppar och talar om döden. Barnen ba: “varför har du en stav och pratar om döden?”.

“TALKING WITH AN OLD HAG WITH A DOG FOR AN HOUR FEELS LIKE A MINUTE” borde det stå på tröjjäveln i stället! Get a grip Lindex!!

Jag har fått utstå “pretty girls”-klimatet dag ut och dag in i hela mitt jävla liv och får fortfarande göra det. Men jag är vuxen nu så det är en annan sak, jag kan filtrera och analysera på ett annat sätt,  jag kan ta det bättre, men en sexåring?

Hur fan kan man vilja föra över den här skiten på sina barn? HUR??

Här har ni en youtubelänk till en person som säger det bättre än vad jag nånsin skulle kunna göra. Spola fram till 2:50 om ni inte orkar se hela.

Skriv ett mail till den här adressen: customerservice-se@lindex.com

Skriv och fråga what the fuck up! Snälla gör det! Maila mig gärna sen vad ni fått för svar!

Den här gången blir det ett samhällsviktigt videoinlägg på ett sätt som jag inte gjort tidigare. Det berör en ort som minst sagt är i nöd.

HELA SVERIGE MÅSTE FÅ LEVA !!!!

Inlägget är inspirerat av den här kommentaren som jag fick i bloggen (ni ska veta att jag läser alla kommentarer väldigt noga, även de jag inte svarar)

Här kan du läsa mer (Norran)

Så här kan du göra för att hjälpa till:

• Skriv på namninsamlingen (länk). För närvarande har den bara 1236 påskrifter (ja jag vet layouten på sidan ser ut som hell men ibland helgar syftet layouten).
• Sprid videon, eller länken till inlägget

Jag ringde polisen och de skickade en patrull som kom och hämtade det. Jag fick inte fota dem när de stog på balkongen och luktade i påsen (barnen höll på att skratta ihjäl sig) men jag tog det här när de gick.

Frågan jag ställer mig är VEM ÄR DET SOM LÄGGER PORR OCH KNARK I FORDONET DÄR JAG SKJUTSAR MINA BARN?

En annan gång hittade barnen en kniv i lekparken. Sonen skar sig i handen när dom bråkade om den. Inte djupt men tillräckligt djupt för att skära upp en djup fåra av oro i sin mors bröst. De bråkade om en kniv! EN FUCKING KNIV! Och nu droger. Ungarna är så gott som redan tjackpundare. Ska jag påminna att sonen är fyra år gammal?

Jag måste fan hitta ett jobb så att vi kan flytta!!

- – - Viktig info till alla som går och väntar på att få veta varför jag inte duschade igår – - -
Ännu mer cliffhanger! I morgon får ni veta!

Om att bli förolämpad.

På youtube

Återkommer senare med närmare info om när min p3-krönika sänds på söndag. Btw har jag några galonbyxor till salu.

Tog upp ämnet på twitter

Jag hatar hur namn i låtar exkluderar och skapar utanförskap för alla som vill relatera men som inte har det namnet. Som när man hör en låt med en vacker text, tänker på sin egna kärlek och vips så ba kommer NAMNET och klyver isär ens fantasi som en nyslipad jävla yxjävel.

Typ så här:

(Kelsey med Metro station)

So take one word you said
You put it in your bed
You rest your tiny head on your pillow
You wonder where you’re going next
You got your head pushed to my chest
and now you’re hoping that someone let’s you in
Well I’ll sure let you in
You know ill let you in
<– Här sitter man och tänker på nån söt kille som vilat sitt lilla huvud på ens bröst och man ba “i let you in tiny little man  –>
Oh Kelsey, you.

Kelsey? Och vem fan är det? Är hon vacker? Är hon vackrare än mig!?! Varför vill han ha Kelsey och inte mig?  Jävla slyna, komma och förstöra. Hatar det.

Hatar det!

Låt jag däremot gillar, för alltid för alltid och för alltid:

Fast bara för att jag älskar när indier är inslagna i plast.

Barnen har en egen kamera och den brukar de få använda lite bäst fan dom vill. Det är lite lustigt hur dom kan ALLA kamerans funktioner utantill utan att ens vara läskunniga. Dom sitter till och med och ändrar bakgrundsmelodi när dom gör bildspel. Ena melodin värre än den andra, ja, ni kan ju tänka er.

Ett litet nöje jag har är att kolla igenom “veckans skörd” i bilder och filmer. Men ibland stannar man upp. Som här till exempel

Den här bildserien. VAD ÄR DET FÖR NÅT! Skadades något barn i fotograferandet av dessa bilder? Är det ens ett barn på bilderna eller är det nån mutering mellan fisk och kattjävel?

Eller har barnen, inspirerade av “ett barn blir till”-Lennart Nilsson, stuckit in kameran in i en kvinnas slida för att fotografera “livets under” aka ofullständiga foster??
Lennart Nilssons och hans jävla fosterbilder alltså…

Men det senaste jag hörde är att Lennart Nilsson är väldigt glad över sina bilder.

på samma sätt som  Lasse Åberg ler när han tänker på sina glas

Stevie Wonder ångrar den gång han gav sin fru klamydia men att ångra I just called to say I love you skulle han aldrig göra. Den har gett honom så mycket resonerar han.

Eftersom barnen vägrar ångra sina bilder och verkar glada dom med så har jag gjort en liten mix av alltihop. VARSEGOD VÄRLDEN

Glöm inte att gilla för bättre än så här blir det aldrig igen. Min blogg har nått den högsta koncentration konstnärlighet som är möjlig i vår dimension och nu kan jag lika gärna lägga mig ned och invänta döden.