Han hade ingen erfarenhet av regeringsarbete – Håkan Juholt – men han satt i Riksdagen iallafall, och han hade faktiskt varit ordförande i Försvarsutskottet när man valde honom till partiordförande för dryga 10 månader sedan. Den yviga och ostrukturerade mannen valdes av en enig extrakongress som Monas efterträdare. Det gick som det gick…

Nu hörs ljudet från Rörelsens djungeltrummor, Stefan Löfven är frälsaren. Metallarbetarnas ordförande som inte heller har någon regeringserfarenhet, och inte heller någon plats i Riksdagen – något han aldrig har haft. Trots detta så säger ihärdiga ryktesspridare – ”Det blir Stefan Löfven!”

Visst skulle det vara spännande med en partiordförande med mindre politisk erfarenhet än Juholts. Det är inte utan nyfikenhet man kan se en SAP-hövding som tycker att kvinnor i vården gott kan stå tillbaka i löneutvecklingen för att gubbarna i IF Metall skall få dryga ut lönespridningen mellan könen. Visst är det dessutom originellt när den fackpamp som slogs med näbbar och klor för att släppa in den ryska maffian som ägare av SAAB – i form av Antonov – nu eventuellt skall styra ett parti i behov av vett och sans. Det skulle vara spännande med en partiledare som Löfven. Väldigt.

Men oavsett vilket namn som kommer att slängas fram som ett köttben till en väljarkår som hungrar efter en vettig socialdemokrati, så är det nomenklaturan i sosseriet som utan yttre inblandning och insyn har tagit fram Partiets tilltänkta Messias. Elitismen slår igenom och alla vurmare för öppenhet och en fungerande interndemokrati hos det röda partiet borde skaka på huvudet med en känsla av uppgivenhet. Sosse-eliten lovar en öppen process till nästa års kongress, men man lovar det samtidigt att den där kandidaten man slänger fram kommer få möjligheten att tjuvstarta sitt race mot alla andra tänkbara och otänkbara kandidater.

Den som Partistyrelsen efter det Verkställande Utskottets förslag kommer att sätta i Juholts fåtölj kommer om han eller hon spelar sina kort rätt ha ett enormt försprång när de omoderna sossarna med samma utnämningspolitik som de gamla sovjeterna skall ha sin egen glasnost till kongressen 2013. Man ger en kandidat möjligheten att springa ifrån alla andra kandidater som kan tänkas upp när man går från en enda valbar kandidat till flera. Rättvist? Nä, inte i mina ögon.

Sossarna väljer själva hur de skall utse sin ledare och vem de vill att deras nomenklatura skall utse åt Partiet. Det angår inte oss som inte vill sossarna något gott. Men när de själva kvaddar sina möjligheter att någon gång, någonstans, någonsin framstå som ett modernt, progressivt parti samtidigt som man mitt i all orättvisa låtsas vara rättvisa så kan man inte låta bli att grubbla…

Finns det någon framtid för ett Parti som inte verkar ta till sig att det finns en framtid?

Fotnot: Nomenklatura – ”kallas de listor över tjänster i den sovjetiska stats- och partiapparaten som tillsattes under övervakning av kommunistpartiets högsta instanser.

I överförd mening används ordet om den grupp av personer som innehade sådana tjänster, det vill säga Sovjetunionens ledande skikt.” – källa Wikipedia.

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, AB, AB, Expr, Expr, Expr, Expr, Nyheter24
Bloggar: Böhlmark, Andersson (s), Westerholm, Moberg, Västros, Kent, Högberg, HBT-sossen,