Med tanke på hur narkotikapolitiken sett ut från 60-talet fram tills 2006, hur upplever du de förändringar som skett sedan 2006?

Jag tycker att det har blivit bättre, vi i Liberati har exempelvis påverkat folkpartiet till det bättre, de har velat haft nolltoleranspolitik sen Bengt Westerbergs dagar men nu har de svängt i frågan. Vi i Liberati lyckades övertala Birgitta Rydberg att ändra sig i sprututbytesfrågan, och det tycker jag att man ska hedra henne för att en politiker bytte åsikt. Och det känns skönt. Äntligen har folkpartiet börjat bete sig liberalt, och folkpartiet ska inte försvara ett konservativt parti som vill förtrycka brukaren, och det tycker jag är bra.

Skademinimeringspolitiken tycker jag är bra som ett första steg, och det är ett minimum, det måste vi ha oavsett om narkotika är kriminellt eller inte så måste vi ha skademinimeringsprincipen när det kommer till missbruksvården, och det håller alla med om som jobbar i vården och det håller brukarna också med om osv, så det finns ju en bred enighet och det finns också vetenskap idag som styrker att det är det överlägset bästa sättet att hantera missbruksproblematiken. Så det tycker jag är bra att den debatten är igång där jag hedrar centern och folkpartiet samt de rödgröna för att de tar i skademinimeringsprincipen, så vi har en bred majoritet för skademinimering, och överhuvudtaget inom socialpolitiken ska vi ha den principen tycker jag.

Går vi mot en mer humanistisk narkotikapolitik med harm reduction?

Ja det tror jag, dels för att det internationellt är så, men för att det är vetenskapligt rätt, skademinimering är ingen ideologisk fråga för mig överhuvudtaget, det är mest en pragmatisk fråga. Vi har så här mycket pengar som staten tagit in i skatt skatt som vi kan göra av med, som vi ska använda i vård, missbruksvård, och då är frågan hur använder vi pengarna bäst, och då kan man jämföra mellan olika länder av hur man har gjort, och då upptäcker man att vi ser att vissa länder får mindre heroinmissbruk och vi får mindre sociala problem, och vi får som en följd av det färre brott, mindre inbrott ja mindre kriminalitet överhuvudtaget. Kollar man då på det landet ja hur gjorde dom, ja då visar det sig gång på gång att det land som har använt harm reduction hårdast är också det land som fått bäst resultat. Då är det här inte heller längre någon ideologisk fråga, det spelar ingen roll vilken ideologi du har, utan det är vetenskapen som svarar, och när vetenskapen svarar så kan man skita i ideologin.

Om vi kollar på debattklimatet och ledarsidorna, så ser man att harm reduction får allt större och större gehör, och det är flera som ställer sig positiva till sprututbytesprogram och nu även heroinföreskrivning.

Det är otroligt coolt, Karin Thorsell heter hon och är journalist på tidningen NU och hon fick skriva den ledarsidan och då är det mer eller mindre välsignat uppifrån. Det var ett otroligt steg för oss i Liberati. Ingen hade för ett år sedan kunnat tro att en ledarsida i folkpartiets egen tidning skulle skriva positivt om heroinföreskrivning i Danmark och säger att de borde undersöka det.

Det är påtagligt uppenbart att många som drabbas negativt av Sveriges destruktiva narkotikapolitik känner en stor hopplöshet av att ingenting kommer att förbättras, att Sverige fortfarande kommer att spärra in missbrukare om femtio år. Detta i sin tur skapar en bitter syn på Sverige som nation och samhälle. Vad har du att säga till dem?

Läs historien är mitt råd. För att människor har alltid varit förtvivlade i alla tider. När människor blir förtvivlade ger de upp och så lyckas de inte förändra. Men när de ger sig fan på att de inte ska sitta och fundera på om det här är möjligt eller inte är möjligt utan bara kör på, utan bara struntar i det. Det är människor som gör det omöjliga som är dem som lyckas allra bäst. Det omöjliga går att göra om man ger sig fan på det, det är jag helt övertygad på. Man ska aldrig underskatta att man ska jobba med andra människor, man kan aldrig göra någonting själv. Man måste bygga upp ett nätverk där alla bidrar med något de kan bidra med, för att få någonting gjort.

Vad menas egentligen med harm reduction?

Översätter man det till svenska blir det skadereduktion, eller skademinimering som det också kallas. Det betyder att principen man ska jobba på i all socialpolitiken är vart man kommer att landa om exempelvis ett år. Hur kan vi om ett år ha så få missbrukare som möjligt som missbrukar så lite som möjligt. Det ska vara målet med missbruksvården, och då ska man till exempel strunta i bruket, de vill säga rekreationsbrukare som inte har något problem ska man ignorera. Man ska inte lägga någon energi och resurs på dessa, man ska inte arrestera folk som röker en joint. Istället ska man använda socialtjänsten för att kolla, är det någon här som behöver någon hjälp.

Vi ska alltså inte jaga dessa med polisiära medel?

Polisen som jag ser det har egentligen ingenting med narkotika att göra, utan det är en socialpolitisk fråga. Missbruk är en medicinsk fråga och ingen polis eller moralfråga.

Vad är det för skillnad mellan en restriktiv narkotikapolitik och harm reduction?

En restriktiv narkotikapolitik bygger på att man ska göra det så svårt för människor att få tag på narkotika och då kommer man att lyckas. Målet är att narkotikan ska försvinna så mycket för folk så att den inte märks och då kommer narkotikaproblemen att försvinna. Det är nolltoleranspolitiken och restriktiv politik syftar till noll tolerans. Det ironiska är att dem lagarna blir hårdare och dyrare att driva ju mer man lyckas med dem. Ju närmare man tittar på principen med nolltolerans desto mera absurd och människofientlig är den. Det är det som är problemet, det låter bra för människan ”vi ska inte ha något elände i samhälle, vi ska städa bort all narkotika för det ska inte finnas.” Dels förföljer man människor som handlar eller använder narkotika och försöker då strypa tillförseln genom att lägga enorma resurser hos tull och sådana samhällsorgan. Det är bortkastade pengar, dels för att politiken misslyckats då folk har inte alls slutat brukat narkotika i Sverige, det används mer narkotika än någonsin tidigare vilket betyder att under de här fyrtio åren har man kapitalt misslyckats då man slösat hundratals miljarder på en politik som är fullständigt meningslös. Man har samtidigt skadat samhället då man har skapat barriärer, jag menar hur många människor är det inte som regelbundet brukar cannabis men som samtidigt hatar polisen. Jag själv uppfattar inte polisen som att de finns där för att hjälpa till att skydda en från övergrepp i samhället som man borde tänka om poliser. För mig är polisen snarare en grupp som förföljer andra, och det är för att jag sett vad de gjort mot mina vänner som är helt fredliga människor som de har trakasserat. Då uppstår ett segregerat samhälle där man får människor som börjar hata poliser och myndigheter som senare tar avstånd, vilket är en väldigt farlig utveckling.

Så du menar att ungdomar i redan tidig ålder lär sig att undvika polisen vilket senare sitter kvar även i vuxen ålder?

Det sämsta som hänt det här året är propositionen som gick igenom riskdagen nu som gäller från första juli som syftar till att narkotikatesta barn under femton år utan föräldrarnas medgivande. Det är dubbelt så allvarligt dels för att man börjar jaga barn vilket är en viktig princip då polisen inte ska jaga barn. Det är socialtjänstens jobb att se över barn som far illa i samhället och de har redan alla möjligheter att hjälpa barn som far illa, de har både resurser och kapacitet att ta hand om detta och ur det perspektivet är det en helt onödig lag när det gäller att ta hand om barn.

Den andra viktiga aspekten är att nu flyttar man också polisen mellan barnen och föräldrarna, och det förvånar mig att inte medelklassföräldrar reagerar mer än vad de gör för det är en väldigt allvarlig inskränkning på deras jobb som föräldrar att man nu tar ifrån deras roll som myndighetspersoner för sina barn, och låter polisen kliver fram och plockar in barn till polisstationer på nätterna utan att ens upplysa föräldrarna om det vilket är fruktansvärt allvarligt. Då lär sig barnen redan när dom är tolv tretton år att hata polisen, att polisen är en vidrig jävel som trakasserar en vilket är oerhört allvarligt. Jag tror inte ens Beatrice Ask inser vilken skada hon ställer till med. Och som liberal blir jag oerhört upprörd för det är väldigt farligt.

Vilket regeringsblock är nu mest positivt inställd till harm reduction?

Vänsterpartiet helt klart. Alice Åström tycker jag är Sveriges bästa politiker inom området. Om jag fick en Alliansregering med Alice Åström som socialminister vore jag väldigt nöjd. Jag tycker Vänsterpartiet inom socialpolitiska frågor överhuvudtaget är bäst. De lyssnar bäst och har kommit längst med dessa frågor av samtliga partier vad gäller narkotikabehandling och skademinimering samt håller på att debatterar och omprövar sexköpslagen vilket annars är en moralfråga.

Miljöpartiet däremot tycker jag är det värsta och farligaste partiet inom narkotikafrågor då de där är riktiga moralister ofta i såna här frågor. Till skillnad från det gröna Tyskland som är cannabisvänliga förstår inte det svenska Miljöpartiet som är ett narkotikamoralistiskt parti. Inom sexköpslagen är de absolut värst av samtliga partierna då ingen annan går så hårt emot dessa som Miljöpartiet.

Men tror du inte att det bara är ett sätt från dessa att locka röster som inte har något annat parti att vända sig till. Mona Sahlin sa i senaste numret av Arko (RNS) att hon tror att det är en fråga som inte Vänsterpartiet kommer att driva.

Jag tror hon har fel där. Jag tror hon är rädd för att tappa röster till Vänsterpartiet. Man ska komma ihåg att mellan blocken så pågår en kamp mellan rösterna, och Vänsterpartiet tar ju aldrig röster från de borgerliga utan från just Socialdemokraterna. Jag tror absolut att Alice Åström är totalt genuin i den frågan, hon var med i Landstingets hus när brukarföreningen hade sin dag och hon var en av få toppolitiker som kom dit ensam för att delta i debatten och jag tycker att hon är super i frågan och hon har mycket förtroendekapital hos partiet och hon vill driva den här frågan längre. Jag tycker hon är den absolut bästa politikern där men sen tycker jag även att andra enskilda liberala riksdagsmän är väldigt duktiga inom området. De tre riksdagspolitiker jag tycker är absolut bäst är Camilla Lindberg, Fredrik Federley och sedan kandidaten Johan Hedin från Centerpartiet. De har kommit längst och de vågar bråka om de här frågorna och de är väldigt modiga. Så det går att rösta på båda blocken, jag skulle rekommendera så här när man ska rösta i september, rösta från hjärtat men gå på personvalen. Sätt ett personvalskryss på en politiker du litar på. Det finns tyvärr inget parti idag som företräder våra intressen, det finns inget skademinimeringsparti än i Sverige eller något liknande. Men då kan man bocka de politiker man litar på istället och personvalsrösta på de istället.

Om man vänder på frågan, vilket parti eller block ställer sig mest kritiska till harm reduction och vill gå tillbaks till den restriktiva narkotikapolitiken?

Moderaterna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet är ju bäcksvarta alla som jag ser det i de här frågorna. De har inte ställt sig upp och har inte jobbat positivt än i dessa frågor. Miljöpartiet kanske är nyanserade inom narkotika men de är å andra sidan väldigt förtryckande i sexköpsfrågan som också är en frihetsfråga för de som förtrycks.

Men när Mona Sahlin säger att hon vill ha en ”oresonlig” syn på narkotika och säger att hon vill jobba mycket med opinionsarbetet och starta upp mobilisering mot narkotika igen och utöva vad många kallar skrämselpropaganda – är inte det ett av de största hindren mot harm reduction?

Vi ska inte lägga skattepengar på propaganda. Ingen sida ska få pengar av staten för att bedriva sin åsikt. Sin egen åsikt ska man bedriva på sin egen fritid, det är en väldigt viktig grund för den politiska folkrörelsen. Det ska inte vara så att staten sponsrar en åsikt och tar ifrån resurser från den andra åsikten, då får vi aldrig åsiktsfrihet. Så Mona Sahlin är riktigt ute och cyklar i den frågan. Jag vill ta död på antiknarklobbyn i Sverige, vi har nästan ingen idag som jobbar mot narkotika idag frivilligt, nästan alla som hetsar mot narkotika i Sverige gör det på betald arbetstid, och de får fett mycket pengar från staten för att göra det.

Bordellen i Almedalen byggdes av Länsstyrelsen i Stockholm som avsatte 2 miljoner kronor för projektet, det som folk skrattade åt. Skattade 2 miljoner, jämfört med en tjugondel av beloppet som Gudrun Schyman brände upp vilket inte ens var skattepengar utan hennes egna pengar. Inga fler skattepengar till politiska projekt, propaganda ska inte finansieras av skattepengar. Det måste bort, det är helt fel av Mona Sahlin.

Kring organisationer såsom RNS och Föräldraföreningen mot narkotika används nästan harm reduction som ett skällsord. Det framstås vara något som främjar missbruk och allmän social misär. Hur och varför tror du att de resonerar så?

Det får du fråga dom. Själv tycker jag att de är idioter. De får betalt för att tycka så, RNS får stora bidrag. Så dom producerar den åsikten i åratal sålänge de får bidrag, om de slutade få bidrag kanske de skulle bli mer nyanserade. Det finns alltid folk som tycker allting, exempelvis hatar judar och bögar, och folk har rätten till sin åsikt. Frågan är bara om de ska understödas för vad de säger, då de inte har något stöd i vetenskapen över huvudtaget så ska inga skattepengar läggas på detta.

Men som organisation, hur kan de få alla möjligheter att fånga upp alla rädda föräldrar till ungdomar som har börjat röka cannabis?

Det gör dem inte längre. De misslyckas gång på gång! De har skrikit så mycket i så många år och det är så dumt vad de skriker, att både barn och ungdomar genomskådar det. De unga generationerna delar inte längre de här värderingarna. Jag har sett värderingsstudier från 20-40åringar och vid 30-40 år ser vi en stor dramatisk skillnad bland värderingar. Det här budskapet går inte hem längre med skräkpropaganda, det är så banalt och så dumt.

Om vi tar de som har föräldrar som är lite äldre och som växt upp i ett annat klimat, när de möter de här ungdomarna med annorlunda värderingar blir det lite konflikter och värderingsskiljaktigheter?

Ja, det är klart det blir. Nu är det faktiskt så och jag försvarar det här med vuxen erfarenhet som myndighet är en bra princip inför lagen. Man får ett ökat ansvar när man fyller 12 och 15, och man blir inte helt myndig förrän man fyller 18. Vissa saker får man inte göra förrän man fyller 20 i samhället. Det är dem lagar och regler vi har att förhålla oss till i vårat samhälle. Föräldrar har ju viss makt över sina barn vilket de också ska ha innan man blir myndig. Den dag man är myndig så har man rätt att bestämma över sitt eget liv, vad du gör med din kropp är ditt eget ansvar och ingen annans, från den dag du fyller 18, det tycker jag är en väldigt viktig princip att försvara.

Liberati jobbar för att få tillbaks de förlorade ungdomarna åt folkpartiet genom att förändra partiet, hur går det och nås det några framgångar?

Absolut. Framförallt är det LUF (Liberala ungdomsförbundet) som gör det jobbet. Och vi jobbar jättenära LUF och supportrar de med allt vi kan, men det är framförallt LUF som gör det jobbet med att vinna de unga röstarna. LUF har fördubblat antalet medlemmar på ett år, och det ungdomsförbund som växer allra snabbast idag.

Kan du förklara vad det är som svenska modellen egentligen innebär?

Det kan jag undra själv, faktiskt. Ibland inbillar folk sig att Sverige skulle vara annorlunda än våra grannländer, vilket jag inte tror på. Det är bara det här med narkotikalagstiftningen och sexarbete där vi har halkat efter andra länder, där vi är mer moraliserande.

Den svenska exportsuccén - vår narkotikapolitik.

Det har det ju inte blivit, de skrattar ju åt den svenska narkotikapolitiken i Europa. Holländare och tyskar tycker att vi är galna i Sverige. Helt tokiga, de förstår ingenting vad vi håller på med. De skakar på huvudet när de hör att vi skickar polisen på folk som röker en joint, de förstår ingenting. Det är ju helt vansinnigt, och det är ju länder som har betydligt färre missbruk än Sverige. Vi är både misslyckade och moralister i Sverige, det är så tragiskt.

Mona Sahlin kommer att driva frågan om att exportera den svenska modellen om hon vinner valet. Hur ser du på det?

Hon kommer att bli utskrattad. Det är urfånigt, de socialdemokratiska partierna i resten av Europa tycker att det är jättelöjligt. Det är bra att de åker utomlands så de blir uppläxade. Jag tror inte Mona har lämnat Sverige någon gång, hon har ju ingen koll på vad som händer utanför Sverige!

Fördomar och narkotikapolitik och allting däremellan, hur förhåller sig sanningen när det är så mycket som baseras på antaganden och myter? Hur har det blivit såhär, varför får de drabbade personerna inte prata ut om deras situation som så mycket beslutfattas kring?

Man är inte intresserad av människor, man är intresserad av politik och att tjäna pengar. Om man var intresserad av människornas situation hade man pratat med dessa och bildat sig en uppfattning om deras situation, och sedan fått en åsikt kring det. Har man en åsikt om en människa utan att träffa den så förminskat den människan och satt sig på den, vilket tyvärr politikerna gör hela tiden idag. Det är vad jag kämpar mot i allt jag gör politiskt, jag är pragmatist.

Man hittar på en åsikt, och sen dikterar till folk att dom ska utreda och komma fram till den åsikten. Vilket är fullständigt befängt. Därför att man kan inte ha en politiserad utredning, om en utredning ska vara vetenskaplig, vilket också är poängen med en utredning, ska den också vara förbehållslös. Då ska man säga: Du ska ta reda på det och det här och det. Du ska ta reda på om vår uppfattning stämmer eller om vi är ute och cyklar. Du ska komma tillbaka med fakta. Sedan ska fakta sätta grunden till vår politik. Därför ska man utreda.

Men om man från början säger att de ska komma fram till en viss slutsats och att de ska hitta fakta som understöder det så är det inte konstigt att det blir en dålig utredning. Det här gör man hela tiden gällande sexualpolitiken och narkotikapolitiken i Sverige. Man beställer en utredning från någon som man vet vad den kommer att komma fram till. Sedan letas fakta upp som passar bra in och ignorerar allt som inte stämmer in med hypotesen. Det är klart att utredningarna blir skit. Det händer gång på gång och det är ett riktigt slöseri med skattepengar.

Louise och Ted (inplanerade talare på Stockholm Smokefest) är några av våra tyngsta sociologer i Sverige, de är viktiga vetenskapsmän båda två och de pratar bara fakta hela tiden vilket gör dem så trovärdiga. Det är så viktigt att vi har sociologer i vår kamp som säger ”Det Mona Sahlin och Filippa Reinfeldt säger är inte sant, såhär ligger det egentligen till...”.

Då blir dom kallade kontroversiella...

Ja, det kan dom bli. Men dom vinner till slut. Det är jag helt övertygad om att med fakta vinner man till slut. Sanningen vinner till slut.

Tror du att nya generationer är mer pragmatiska i sina förhållningssätt att resonera?

Ja det tror jag, de röker själva på eller har kompisar som röker på och ser att det är inget problem med det. De fildelar och har inte den respekt för lagen som tidigare generationer har haft och börjar utveckla en form av civil olydnad. De utgår mer från sin egen etik som de utgår ifrån lagen som de försöker följa. Men om folk resonerar som så att lagen bara är i vägen och man inte skadar någon annan, då skiter de i lagen. Den här formen av civil olydnad tror jag folk har accepterat själva, och har blivit accepterad bland kompisar. Det här skapar ett nytt mer selektivt samhälle som politikerna måste förhålla sig till. De kan inte längre stifta signallagar för ingen längre tror på signaler. Håller man inte med om lagen så skiter man i den så mycket man kan. Det är både väldigt farligt och intressant. Det positiva med det är att vi får ett friare samhälle, trots att folk tar sig friheten. Men det är klart att det är också ett problem, vi vill ju att följ ska följa och respektera lagarna, annars får vi ju ett samhälle i kaos.

Om ungdomar lär sig från tidig ålder att inte respektera lagen, kan det få konsekvenser i framtiden om de inte har respekt för lagen?

Ja det gör det, för då blir de skattesmitare och massa andra grejer när de närmar sig 30-årsåldern som verkligen skadar samhället. Skattesmitning är ett jättestort problem, det skadar verkligen samhället på riktigt. Det är lättare att bryta mot lagen när man redan har börjat bryta mot den. Det är ju att undergräva lagens trovärdighet, därför är det så viktigt att vi inte har lagar där hundra- tusentals människors beteende kriminaliseras. Då får vi modifiera lagen.

Man kan alltså säga att Sveriges välfärd kan vara hotad av den restriktiva narkotikapolitiken?

Ja i förlängningen, ja. Vi lägger ju pengarna på fel grejer, vi lägger miljarder på att förfölja cannabisrökare som inte skadar en enda människa. Istället för att lägga de pengarna på att hjälpa hemlösa få bostäder. Vi har 40.000 hemlösa i Sverige som saknar en bostad, medan polisen hänger här i parken och kostar hundra tusen kronor, för att de trakasserar några jointrökare och även förföljer oskyldiga. Det är helt bortkastade pengar!