Jorge Londoño: "Den totala bristen på rasifierade är EU:s största problem"
"Idag sitter en, och endast en rasifierad kropp i Europaparlamentet", skriver Jorge Londoño.
Följ Jorge Londoño på Twitter: @jorgeclondono
Det har snöat över europeiska makthavare. Snart är det mindre än en vecka kvar till Europaparlamentsvalet och vi i Sverige ser fortfarande en trend av politisk vit separatism.
Jimmie Åkesson reser sitt egenförklarade land och rike för att tala på demonstrationer där han möts av folks ryggar. Hans parti, mer eller mindre hatade Sverigedemokraterna, förbereder sig nu för att sätta kanske den mest oförberedda människan någonsin i en beslutande instans. Rasisterna, som de kallas, mobiliserar för att kunna bilda en partigrupp med andra högerextrema nynazistiska partier. En vecka kvar till valet.
Idag sitter en, och endast en rasifierad kropp i Europaparlamentet. Socialdemokraterna, Moderaterna, Piratpartiet, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Junilistan, Centerpartiet och Kristdemokraterna, i en kortare mening - i stort sett hela det politiska spektrat, väljer att toppa sina listor med svenskfödda, vita politiker, med något minimalt undantag. Ja, självklart. Sverigedemokraterna toppar inte med några invandrare eller rasifierade heller. Missförstå mig rätt nu - det finns självklart politiker födda utanför Norden på partiernas EU-listor, men dessa finns så pass långt ner på listorna att det som krävs är nästintill större än ett Ranelidmirakel för att platsa i makten.
Och medan nynazistiska partiföreträdare köar för att få komma in i klassrummen, köar en svensk, kraftigt ostoppbar vit separatistisk elit till maktens rum i Bryssel. Ett paradigmskifte, som vissa skulle säga. När vi plötsligt mer frenetiskt hetsar om hot mot demokratin framför att skydda elever och medmänniskors mänskliga rättigheter.
Det hela handlar om representation. Det går inte att bekämpa Europas växande rasism, det vissa kallar främlingsfientlighet och dagens starka antiziganism lika effektivt i rådande rasistiska strukturer. Vithetsseparatismen, definierad av många. Min döda farfar brukade säga att stadiet kallas för fascismens kapprum. Där vi hänger av oss innan vi träder i afton.
