"Vi måste kunna prata med varandra innan vi har sex"
"Det som krävs är ett gemensamt ansvar för ömsesidig kommunikation med våra sexualpartners och en lagstiftning där det inte krävs bevisat uppsåt för att begå ett övergrepp", skriver debattören Per Pettersson.
Per Pettersson är liberal debattör, chefredaktör för frihetssmedjan.se och engagerad i RFSU
Det är självklart att allasexuella handlingar ska ske med samtycke från de inblandade,eller för den delen alla handlingar. Det som sker mot någonssamtycke brukar normalt sett betraktas som ett brott, även om fålagar använder ordet.
Så varför ärmånga tveksamma till ett samtyckesrekvisit som lösningpå problemen med dagenssexualbrottslagstiftning?
I grunden handlar det om att samtycke alltid ska vara en förutsättning.Det vore inte fel att i portalparagrafen försexualbrottslagstiftningen skriva att alla sexuella handlingar som sker utansamtycke från de inblandade är att betrakta som övergrepp.Det är bra för att sätta ribban. Men därefterbehöver lagstiftaren förklara vad som menas med samtycke ochskilja på exempelvis sexuellt utnyttjande och våldtäkt.
Ordet samtycke är inte entydigt. Det ärsjälvklart att det inte är samtycke atttvingas till något under hot om våld. Men hur ser vi påtjat eller på att ”ställaupp” trots att du egentligen inte vill? Gränsdragningarnaär svåra. Det räcker inte att ilagstiftningen enbart skriva in samtycket.
En väg att gåär den Norge valt, där det finns skrivningar om oaktsamhet.Det är i samma linje som det som redan i dag stårom en utsatt situation, men som tar resonemanget längre. I ställetför att bevisbördan läggs påoffret, så måste ävengärningsmannen kunna visa att hen gjort sitt föratt säkerställa att det funnits samtycke. Det måstealltså inte längre finnas ettuppsåt. På såsätt ökar vi det ömsesidiga vad gällersex, att det måste finnas en kommunikation mellan alla inblandade och attdet inte handlar om att ensidigt sätta stopp.
Detta sistnämnda skulle även påverkasättet brotten utreds. I dag finns det tyvärrofta en dålig kunskap hos polisen och en syn påatt det självklart är offret –oftast en kvinna – som tydligt ska säganej. Har detta inte hänt, av en eller annan anledning, finnsen misstro som gör att många våldtäktsfallaldrig kommer till domstol då det bedöms att bevisningensaknas. Det är lite som tyder på att detta skulle ändrasenbart genom att skriva in att samtycke ska föreligga –det i sig ändrar inte synen påhos vem ansvaret ligger.
För att tillgodose allas rättatt vara som de är och att själva väljahur de vill njuta måste vi bekämpa övergreppoch dels hitta en fungerande lagstiftning för att beivra dem,dels bli av med synen på att det går att skylla sig självnär en blivit utsatt för ett övergrepp. Dåmåste vi få ett gemensamt ansvar förömsesidig kommunikation med våra sexualpartnersoch en lagstiftning där det inte krävs bevisat uppsåtför att begå ett övergrepp. Dåkrävs mer än bara ett samtyckesrekvisit.
