Svenska skolor ska inte anpassa sig efter de sämsta eleverna
Nohan Zainudini: "Detta visar på en tolerans för odisciplinerat beteende".
De främsta felen man finner i det svenska utbildningssystemet, är inkompetensen i att propert utbilda eleverna.
Detta är tydligast i hur lärare utför föreläsningar, där bara den mest grundläggande informationen behandlas, varav endast ett guldkorn av riktig insikt i kunskap ges ut under loppet av två timmar.
Anledningen är att vårt utbildningssystem anpassar sig efter de sämsta eleverna. Vi finner hur detta är sant i föreläsningarna på Stockholms Universitet.
Här hänvisas elever till att läsa igenom viss kursmaterial inför en föreläsning, varav läraren sedan går igenom sagda material på sin mest simpla nivå, ifall det finns de som inte har utfört den obligatoriska läsningen.
Detta visar på en tolerans för odisciplinerat beteende, och visar hur lite den svenska utbildningsmodellen gör för att gynna den kompetenta eleven, som efter flera timmars studerande anländer till skolan bara för att få höra läraren upprepa det material han precis har läst igenom.
Detta är ett inkorrekt sätt att föra utbildning på, då läraren är den person i studentens liv som ska vägleda henne genom de mest komplexa teorierna och tankarna.
Läraren är inte den som ska ta, genom obligatorisk närvaro, fyra timmar av hennes liv i syfte att läsa upp guidelines från en 5-sidors powerpoint, för att sedan skicka ut henne ensam i träsket av svårförstådd akademia. Vi finner även att när denna elev sedan har frågor och funderingar kring studerat material, är det nästintill omöjligt att få en pratstund med läraren som på grund av sina resterande obligationer har lite tid att offra för elevernas skull.
Trots dessa faktum, så påpekar konstant föräldrar och politiker hur den svenska eleven faller efter i relation till den omgivande världen, med väldigt lite hänsyn till vad som kan vara fel med utbildningssystemet i sig.
Med debatt och diskussion bör vi kunna ta utvecklingen av våran utbildning i en mer positiv riktning, då det redan existerar flertalet modeller vilka kan gynna den svenska skolan.
Till exempel har Sal Khan, från Khanacademy, genom studier visat hur elever studerar mer effektivt när de hänvisas till att läsa grundläggande material på egen hand, för att sedan gå till skolan där läraren kan slipa på deras kunskap genom seminarier, frågetillfällen och föreläsningar med avancerat material, vilka utförs i utgångspunkt att eleverna har studerat.
Även Sveriges granne Finland är kända för de stora reformationer de har utfört i sina skolor, där lärare nu har större frihet till att justera gången av deras utbildning, i syfte att anpassa lektionerna efter behoven av deras elever.
Detta står i stor kontrast till de svenska lärarna, som är tvungna att genomföra planerna av en utbildningskommitté som är långt separerad från verkligheten av situationen.
Frågan är när regeringen inser de fallerande aspekterna av våran utbildning, då utvecklingen av den svenska utbildningsinstitutionen är en långsam jätte; precis som vårt utbildningssystem tog flertalet år innan det anpassade sig efter Internet, kan man undra hur lång tid det tar innan en ombyggnad sker av det utbildningssystem som orsakar att den svenske eleven halkar efter.
