Det har varit mycket oro kring Morrissey den senaste tiden.

Bannlysta fans, köttvisitation och hundbettsattacker föregick torsdagskvällens inställda spelning i Helsingborg.

Många av biljettköparna dit var dock på plats här i Hultsfred under lördagen, inte utan oro för att den 52-årige superikonen skulle få för sig att ställa in även här.

Det omtalade köttförbudet kom att sättas ikraft när barbeque-tältet närmast den stora Gröna scenen tvingades stänga sin lucka under några timmar innan konsertstart.

Men när Morrissey väl kommer ut, punkligt som en aristokratisk britt prick klockan 22.00, är det nog inte många i den stora publiken nere vid Hulingens strand som orkar bry sig om allt dumt stohej som omgärdat hans trognaste fans.

Då står vi bara där med armarna uppsträckta mot fullmånen och skrålar med för full hals i Panic.

Med växande grånade tinningar, guldgul skortja och ett bandage på det hundbitna högra pekfingret gör han entré tillsammans med sitt band som samtliga är iklädda t-shirts med texten "FUCK FUR".

***

Han följer upp med flera av sin digra samling hits, såväl solo som med The Smiths.

Bland annat gör han en fullständigt magisk version av den inte jättevanligt spelade You're The One For Me Fatty och en sagolikt vacker cover på Lou Reeds Satelite Of Love.

I Know It's Over är över sju minuter och gåshud exakt hela tiden.

Men allra allra bäst är nog ändå den fullständigt knäckande Everyday Is Like Sunday!

***

De lite senare hitsen som First Of The Gang To Die, Irish Blood English Heart och I'm Throwing My Arms Around Paris känns som lika naturliga och självklara delar i setlistan som tidlösa Smiths-klassiker som Shoplifters Of The World och This Charming Man.

***

Och Morrissey är på ett sammanbitet, men ändå taggat humör. I de få, korta men koncisa mellansnacken pratar han om hur vi har ett vackert land, men att vi inte kan veta hur länge det finns kvar, som väl skulle kunna tolkas som ett inlägg i miljödebatten möjligen.

Den nya låten People Are The Same Everywhere är en fin och ganska klassisk halvtempolåt som dock inte riktigt når upp till skyarna denna kväll.

Den andra nya låten han spelar för kvällen är den lite mer välbekanta Action Is My Middlename.

Scandinavia, en annan ny låt som han spelade i danska Århus härom dagen, får vi däremot inte höra.

Annat vi Moz-trogna saknade är Speedway, som han ofta brukar spela de senaste åren, och någon låt överhuvudtaget från den i mitt tycke bästa skivan av alla, Vauxhall And I.

***

Men i övrigt är det en av hans absolut bättre kvällar. Och en bra kväll med Morrissey live slår ändå det mesta som går att se här i världen.

Efter en stenhård Meat Is Murder - med bakgrundsprojicerad film på kycklingar som slaktas - byter han skjorta för enda gången (från en guldgul till en rosa) och kör ett par låtar till innan han efter blott 70 minuter avslutar med This Charming Man.

GUSTAV GELIN