Urkult - en unik festival

Urkult är en unik festival på alla sätt.

Jag har varit på säkert hundra festivaler genom åren, men jag har aldrig upplevt något som liknar Urkult.

I lilla ångermanländska byn Näsåker, mitt bland höga nipor, dånande forsar och tallskog samlas för sjuttonde året i rad uppåt tio tusen människor för att umgås, festa, lyssna på musik och leva efter ett kärleksbudskap som känns ofantligt mycket mer äkta än alla Peace & Love-festivaler i världen.

***

Det är enkelt att slentriandissa, att skratta högfärdigt och översittaraktigt åt de lustiga flummarna, åt hippiefestivalen ute i skogen där alla bara bryr sig om sopsortering och där man går klädd i näverskor och lilabrunrandiga hampasärkar och tvättar håret en gång om året i ekologiskt odlad och närproducerad såpa.

Men väljer man i stället att öppna ögonen och vara mottaglig för alla intryck på allvar så är Urkult en fullständigt fantastisk festival.

***

- Den här sången har nog aldrig passat bättre än just nu. För det är få platser i världen som är så drömska som den här, sa rapstjärnan Promoe till publikens massiva jubel efter att Looptroop Rockers inledde konserten med Professional Dreamers, när fredagen just övergått till lördag.

Promoe sa att de hämtade kraft från den dödligt vackra Nämförsen, bara några meter bakom och en avgrunds-nipa ned från stora scenen som i sin tur är placerad mitt i en dalsänka som mest kan liknas vid en gryta där kanske 7-8 00 människor samlas till ett kokande inferno.

***

Och då hade Looptroop ändå missat invigningen med den traditionella Eldnatten på torsdagen.

En eldnatt som enligt mitt tungt Urkults-rutinerade sällskap var den bästa på väldigt länge, kanske någonsin.

Eldkanoner, drakar, flygande brinnande människor, uråldriga körsånger och en historia som vävs ihop från de uppåt 5 000 år gamla hällristningarna vid forsens intill.

***

Urkult är verkligen en fullständigt unik festival.

Här trivs barnen precis lika naturligt som tonårsungdomarna, 30-åringarna och deras morfärldrar.

Här kan man äta renskav och dricka hemkokt älgörtssaft serverade av jamtar i en samekåta, eller gå femtio meter högre upp i tallskogen där Veganköket har egen servering.

Allt serverat på återvinningsbara tallrikar och muggar som sedan slängs i något av alla källsorteringsställen på festivalen.

***

Här slipper man stresskryssa runt mellan samma Maggios, Adams-Rays och Slalgsmålsklubbar som spelar på varenda festival denna sommar.

På Urkult utan går istället lugnt mellan scenerna och kollar in band och artister som åtminstone jag endast i untagtagsfall lyssnat på eller ens hört talas om tidigare.

Som rumänska Shukar Collective vars romska electro-rock med inslag av såväl folkmusik som hiphop och drum’n’bass svänger rejält inför storpubliken uppe på Solscenen.

Eller Netnakisum, tre österrikiska kvinnor på fiol och cello som gör nyskapande och egensinnig folkmusik som får den sprängfyllda Danslogen att både gunga och skratta – allra mest till deras tolkning av Britney Spears-hitten Toxic!

Kvartet Traktor från Uppsala gör något liknande, fast förstärkta med en kille på slagverk också.

Rising Appalachia är två unga amerikanskor som spelar traditionell singer/songwriter-folkmusik med såväl banjo som fiol, tamburin och en spoken word-aktig sång med politiska texter.

***

Men där finns också lite mer konventionella musikinslag.

Som Junip med frontmannen José Gonzalez som bjuder på sin suggestiva, vemodiga och säregna folkpop i en av två festivalspelningar de gör denna sommar (den andra på Popaganda i Stockholm i slutet av augusti). En sanslöst bra spelning med en smått tagen José Gonzalez framför den vilt dansande publiken.

***

Eller Looptroop Rockers då. Sveriges kanske allra bästa och mest rutinerade hiphopgrupp som jag sett säkert femton gånger genom åren, men aldrig lika bra som under fredagsnatten vid Nämforsen.

Som Promoe flera gånger upprepade under konserten.

- Det är helt sjukt grymt att vara här! Jag är bara sur för att ingen har berättat om den här hemligheten för oss tidigare.

GUSTAV GELIN