Krönika: Huvudstadshipsters intar Göteborg

”Minns första året, när #wowgbg var ngt som göteborgare pratade om och gick på, innan det blev kollo för sthlm-hipsters”.

Så skrev kulturskribenten och göteborgaren Elin Grelson på Twitter vid halv nio-tiden i morse.

I samma Twitterflöde florerade då åtminstone ett dussin personer som liksom jag satt på det tidiga Inter City-tåget från Stockholm till Sveriges andra stad långt borta i väster.

Centralstationen var ett myller av Acne-jackor, Whyred-jeans och Ipads, samt exakt 115 personer från pr-byrån Prime.

Kulturmarxisternas egna helg i Slottsskogen kan börja.

***

Way Out West kallas ofta för en hipsterfestival.

Det har den alltid gjort.

Precis som bokmässan eller filmfestivalen är det en perfekt anledning för huvudstadens självutnämnda popkulturella högdjur att åka bekvämt tåg, bo på hotell, dricka drinkar, visa sina nya iphone-apps och umgås med folkman lärt känna via sociala medier samt kanske få en glimt av några av de där banden man läst om på Pitchforkmedia eller Throwmeaway, vars frontman Hipster-Kristofer för övrigt var resesällskap och mannen bakom twitter-hashtagen #kulturmarxisttaget. 

***

Själv har jag nog aldrig orkat bry mig så mycket om Way Out Wests hipster-epitet.

Det är exakt lika tröttsamt som att avfärda Hultsfred på grund av att det regnar.

För mig handlar det – som med alla festivaler jag åkt på sedan tidigt 90-tal – om två saker:

Musiken och gemenskapen.

Att få hänga dynget runt med åtminstone hyfsat likasinnade människor, festa med gamla vänner och skaffa ett gäng nya.

Och att få uppleva en helt sanslös massa fantastisk musik under tre dygn.

Mitt största problem på festivaler som årets Way Out West är att det är alldeles på tok för mycket bra för att hinna med ens en bråkdel av allt jag vill se.

Här bredvid kan du se 15 konserter jag garanterat kommer göra allt för att inte missa denna helg!

Nu kör vi!

Jag tror jag inleder festivalen med att gå och se på bio, 2 Steg Från Håkan!

GUSTAV GELIN