"Dags att lämna plats åt dem i minoritet"

I dag inleder Nyheter24 artikelserien #iminoritet där personer från olika minoritetsgrupper ska föra talan – delvis för sin grupp  – men mestadels för och om sig själva.

Inför riksdagsvalet i september vill vi belysa hatet och diskrimineringen som personer ur dessa grupper utsätts för. Men vi vill också lyfta frågor som är viktiga för grupperna för att skapa mer förståelse mellan människor.

Jag är själv #iminoritet. Året då jag kom till Sverige var samma år som jag skulle fylla sju. Jag började i det som tidigare kallades för "invandrarklassen" och benämndes likaså i skolkatalogen 1993.

Halvåret senare fick jag börja i en vanlig svensk klass. Jag halkade inte efter i skolan och i tredje klass kunde jag läsa och skriva svenska språket som alla andra svenska skolever.

Jag växte upp med massor av böcker samt tidningarna Kamratposten, Frida och Veckorevyn. För varje sida som jag bläddrade fram letade jag instinktivt efter ett namn eller ett ansikte som stack ut – det behövde nödvändigtvis inte vara från Balkan – men jag hittade det väldigt sällan.

Under åren började något hända och personer med annan etnisk bakgrund än svensk syntes allt mer i medierna. För varje gång kände jag mig "stolt" eftersom det var en "invandrare" som "vi" kunde peka på och säga: "Du ser, det finns duktiga invandrare också". Men det var också verkligen en avsaknad av förebilder i medierna – det fanns ingen man kunde känna igen sig i.

En sammanfattning av fördomar och true facts från min högstadietid: man köpte "n-bollar" i kafeterian. "Lebb" och "bög" var skällsorden. Muslimerna fick "specialmat" och gå ur matkön och åt sidan för att få nötkött i stället för att äta fläskkött. Oavsett religion så deltog alla glatt med i både luciafirandet, skolavslutningen, första advent och målade gula kycklingar till påsk. Det var okej, ingen motsatte sig. Vi hade två svarta människor på hela högstadiet. Personer som satt i rullstol var "cp" och "äckliga". Vi hade ingen uttalad homosexuell kille eller tjej men alla killar som klädde sig lite mer utstickande var "bögjävlar". Vi hade verkligen ingen transperson och gud vet hur hen hade tagits emot.

I dag ser det annorlunda ut och mångfalden är bred både när det gäller etniciteter, religioner samt sexuella läggningar och könstillhörigheter. Men det finns mycket kvar att jobba på.

Jag är fortfarande i minoritet – och det är okej – skillnaden i dag är att jag har en rad förebilder som jag kan se upp till och känna igen mig i.

Men det behövs fortfarande fler #iminoritet.

----

LÄS MER:

DEL 1: Marwa Karim: "Folk undrar om jag vill leva ett 'normalt' liv"

MER AV MAGDA:

"Ni 'sköna' vita killar avgör inte vad som är rasistiskt eller ej"

"Rasister gör ej skillnad på invandrare – sluta spring deras ärenden"

"Det börjar bli dags att sluta uppmuntra tjejer till att käka p-piller"