Kolumn. Bianca Meyer om vikten av att ha väninnor. 2012-10-14 08:00

”Jag har orange hår och stinker sprit om du inte känner igen mig”. Jag fick det smset och blev blixtkär. På stört.
Nu blir jag kär i killar en gång i månaden men det här meddelandet fick jag av en tjej.

Jag är bara lesbisk på torsdagar och det här var en tisdag. Det rörde sig alltså om en friend crush.
Förälskelsen man som väninnor kan känna är som vilken förälskelse som helst utan allt det där som solkar ned.
Sexualitet, äganderätt och det. Men annars går det ut på samma saker. Man dejtar. Trevar sig fram.
Undrar vad den andra tycker om en. Försöker att inte va ”för på”.

Nu är jag alltid ”för på” oavsett typ av förälskelse, men du fattar.

Jag minns när jag skrev: ”Jag tycker om dig!” till henne, fast jag ville skriva: ”Jag älskar dig besinningslöst”.
Eftersom hon är en intelligent och empatisk person förstod hon vad jag egentligen menade och svarade: ”Jag älskar dig!”. Den lyckan.

När jag var femton år och min pappa var döende och nästan ingen, av förklarliga skäl ville beröra ämnet, så var det en tjej i min klass som en dag på hemkunskapen gick fram och frågade hur jag mådde på riktigt.
Jag började störtgråta och hon stod kvar och tog emot. Utan att verka besvärad. Utan att tjata om att det skulle bli bra. För det skulle det ju inte.
Så jävla modig var den femtonåringen. Så mycket vuxnare än de vuxna. Sen dess har hon varit en av de absolut viktigaste personerna.

Kvinnor emellan kan man vara helt transparent. Det är en befrielse. Du kanske tror att du och din partner berättar allt för varandra och är de närmaste i världen och det kanske är sant men i så fall har ni ett asexuellt förhållande.

För det krävs en viss spänning och maktbalans för att man ska kunna tända på varandra. Och för att upprätthålla det måste man tyvärr undanhålla vissa saker.

Jag vet, det låter cyniskt och hemskt men gå du i sloggytrosor, gnäll om disken och hur sugen du är på hans brorsa egentligen, så får vi se hur länge er relation är passionerad.

För det är ju det man har sina tjejkompisar till. Att gå runt i urtvättade sloggytrosor och gnälla om att han aldrig städar och hur sugen man är på hans brorsa egentligen.

Men precis som i en kärleksrelation krävs det att romantiken inom en väninnerelation upprätthålls.

Det får inte bli slentrian. Som när min Vanessa bjöd min Jessica på en överaskningshelg i Paris.
Eller när min Claudia kliade mig på ryggen tills jag somnade och väckte mig med en kopp rykande kaffe och en dödad harkrank (jag har förbi för dom vidriga insekterna och hon med.)
Eller när min Quetzala skrev: ” Du är så vacker!!” en helt vanlig utekväll på Kåken.
En friendcrush är som vilken crush som helst med skillnad att den inte går över.

Jag har mina tjejkompisar att tacka för en massa serotonin som utsöndras i min hjärna dagligen.
Och du med.
Om du har den jävla turen.