Citty Olsson: Det är en dålig dag, inte ett dåligt liv
KOLUMN. Nyheter24:s nöjesreporter Citty Olsson om att gå in i väggen.
Citty är nöjesreporter på Nyheter24, driver bloggen Citty Cash och twittrar under Cwittra.
Året var 2009 när jag först gick in i väggen. Det började med att jag en dag kände mig lite sjuk men beslutade mig för att stanna på jobbet, sen ta ett möte och därefter ta en middag med min mamma och bästa kompis Emma Malmlöf. Vi sitter på restaurangen när jag börjar se konstiga saker. Jag ber om att få byta bord men de konstiga sakerna förföljer mig. Vad jag inte visste då var att jag fått en psykos.
Det gick några veckor. Jag blödde näsblod varje dag. Grät mig till sömns. Tyckte livet i sin helhet var rätt surt, men jag älskade ju min tillvaro. Jag ville ju jobba. Jag ville ju hinna träffa alla.
Jag blir akut körd till sjukan och undersöks med diverse texter och EKG.
Jag repar mig. Går på yasuragi. Går i skogen. Jag gör allt efter noter. Jag blir hel igen. Tror jag. Sen möter jag ondskan igen. Den här gången blev jag så stressad att jag lyckades krossa ett blodkärl när jag knöt min näve.
Hela 2010 och 2011 är en kamp. På nyårsafton skrattade min kompis och sa "vi skålar för ett nytt år med nya möjligheter". "Ja, eller ett nytt år med nya sår!" svarade jag. Cynisk, ledsen och bitter. Dålig stämning. Det går en tid. Sen hittar jag min vila. En vila som egentligen funnits framför mina ögon hela tiden. Men som jag inte förstått att jag kan använda till min fördel: Musiken. Skulle jag säga att jag har prestationsångest idag skulle jag ljuga. Jag har insett att det, för mig, bara handlar om att stänga av spelarna och starta om.
Nästa gång väggen närmar sig, då tar jag sats och springer rätt genom den.
Det är en dålig mix, inte en dålig låt. Det är en dålig dag, inte ett dåligt liv.
