Hon vill skildra "Stockholmskillen" i debuten
Alexandra Anderssons debutroman följer den typiska Stockholmskillen som åker elsparkcykel och går på Tinderdejter. Författaren själv har dock känt sig främmande – både för huvudstaden och dejtande.
Född: 1994 i Lund.
Bor: I Skärholmen i Stockholm.
Gör: Frilansande kulturjournalist. Har tidigare arbetat på bland annat Expressen och "Lantzkampen" i P1.
Aktuell: Med debuten "Stockholm" som är en kortroman och ges ut av It-lit. Boken kommer att tryckas i magasinformat, med foton av Fanny Jansson, och säljas i tidningsbutiker. Utgivningsdatum är 27 oktober.
Tre favoriter bland Stockholmsskildringar: Elin Wägners "Norrtullsligan", August Strindbergs "Ensam" och Alejandro Leiva Wengers "Till vår ära".
"Stockholmaren vaknar efter ännu en drömlös natt. Från fönstret på fjärde våningen röker han dagens första cigarett, lägenheten är nyrenoverad och har utsikt över Långholmen. Ur högtalarna strömmar ett album av Lorentz."
Så började kulturjournalisten Alexandra Andersson en Twittertråd 2018. Nu har hon utvecklat historien till kortromanen "Stockholm", vilket är hennes debut som författare.
Den där stockholmaren har inte fått något namn utan heter kort och gott Stockholm.
— Jag testade först olika namn, men jag ville fånga känslan av staden i hans namn. Det är mest ett kul grepp att leka med Stockholmsromanen. Jag tänker på Stockholm som både en plats och en person, säger Alexandra Andersson.
Hon är uppvuxen i Lund och flyttade själv till Stockholm för nio år sedan för att plugga journalistik. Det var mest av praktiska skäl, hon ville bort från Skåne men i Göteborg var man tvungen att ha läst 60 högskolepoäng för att utbilda sig till yrket hon nu arbetar med.
Fullt av samtidsreferenser
Hennes romangestalt Stockholm är däremot född och uppvuxen i huvudstaden. Han är omkring 30 år och dejtar ogenerat. En del skulle kalla honom för kanske-man – han drar så fort relationen börjar bli på allvar och verkar inte riktigt våga ge sig hän.
Alexandra Anderssons debutroman är full av samtidskritik. Stockholm åker elsparkcykel och i hans kompisgäng används politik som ett sätt att positionera sig – inte för att försöka förändra samhället.
— Den här killen går såklart att hitta överallt, men hans osäkerhet och längtan är mer specifik för en storstadsperson. Jag tvivlade på om det var motiverat att skriva en roman om en person som inte utvecklas. Han står på samma plats när boken börjar och slutar och där lämnar jag honom åt hans öde.
TT: Känner du ändå för honom?
— Jag känner ömhet för honom. Det gjorde jag inte från början. Jag skulle inte vilja hänga med honom, men jag tar honom på allvar. Vi är inte vänner, men vi tolererar varandra, säger Alexandra Andersson med ett skratt.
Skrev in sig själv i romanen
Som inflyttad till en stad blir man kanske aldrig riktigt helt rotad, tror hon. Men på baren Stage i Hornstull, där intervjun med TT sker, känner hon sig hemma.
Stage har också en plats i romanen "Stockholm". Alexandra Andersson har skrivit in sig själv i boken och går på dejt med Stockholm här.
TT: Vad tycker Stockholm om Alexandra?
— Jag tror att han bara blir obekväm. Han tycker att hon säger för mycket och blir för pladdrig för snabbt. Han förstår nog inte vad hon vill och tycker att hon är lite jobbig.
TT: Upplever du att det har varit så när du dejtat?
— Ja, kanske att vissa inte riktigt har förstått vad jag vill och tyckt att jag ställt för många frågor. När jag var yngre hade jag en större vilja att komma fram lite snabbare, att man skulle lära känna varandra så himla mycket på djupet så snabbt. Men det är ju inte alla som vill det. Med det sagt vill jag inte måla upp mig själv som någon djupis.
TT: Hur har du hanterat det?
— Jag blev ihop med någon som också gillar att prata.
