Ryska författaren: Våg av repressalier väntar
Hon var med och startade den feministiska antikrigsrörelsen i Ryssland och utsågs nyligen till en av världens mest inflytelserika kvinnor av BBC. Men enligt poeten Daria Serenko hotas aktivisterna av allt tuffare repressalier.
Född: 1993 i Chabarovsk, Ryssland
Bor: Lever numera i exil i Georgien.
Bakgrund: Författare som har skrivit "Flickor och institutioner" och "Jag önskar mitt hem aska". Hon är också en av grundarna till proteströrelsen Feminist Anti-War Resistance, mot Rysslands fullskaliga krig i Ukraina.
Om att utses till en av världens 100 mäktigaste kvinnor av BBC: "Jag hoppas att jag kommer att kunna glädja mig åt utmärkelsen någon gång i framtiden. Men nu befinner jag mig i en ryskspråkig aktivistisk miljö där det inte bara saknar betydelse, det kan också väcka skeptiska frågor. Det enda som faktiskt hände var att jag blev utsatt för en våg av mobbing."
Skriver nu: "Jag vill försöka skriva något som inte är autofiktion. Min nya text kommer att handla om Ryssland, i princip allt jag gör handlar om det. Jag vill skriva om en kvinna som är talskrivare åt ryska politiker. Jag är intresserad av att utforska när du producerar språk och inte menar det du säger."
Om Putin: "Jag vet inte om det är ett tecken på min optimism men varje ny dag startar jag med en bön till Gud om att Putin ska dö."
Den sista tiden Daria Serenko tillbringade i Ryssland satt hon fängslad 15 dagar i ett specialförvar. Där började hon skriva den bok som just släppts i Sverige, "Jag önskar mitt hem aska". I ett iskallt Stockholm konstaterar hon att det känns som en annan tid, före den fullskaliga invasionen av Ukraina.
— Efter allt som har hänt ser jag på specialförvaret som ett barnkollo nästan, säger hon – men där insåg hon också att en riktig fängelsevistelse skulle knäcka henne.
Daria Serenko grundade rörelsen Feminist Anti War-Resistance två dagar efter att hon släppts, den 25 februari 2022. Hon har upprepade gånger blivit attackerad av den ryska ultrahögern och lever nu i exil i Georgien. Där har hon skrivit och parallellt jobbat tolvtimmarsdagar som aktivist, men till en allt högre kostnad.
— Jag skänker mitt språk till olika sammanhang som politisk eller aktivistisk talare. Jag förstår att det behövs för ömsesidig förståelse och för att vi ryska aktivister inte ska hamna i fullständig isolering, säger Daria Serenko uppgivet.
Repressalierna förvärras
Helst vill hon prata om sitt författarskap, men även böckerna är politiska. De ironiserar över hur Putins misogyna och auktoritära politik äter sig in i kvinnors liv. Som feministisk aktivist känner hon av förbindelsen mellan kroppen, jaget och politiken.
— Det gör att jag håller på att glömma vem jag är utöver allt detta, utöver att vara det politiska djuret.
Men hennes trötthet beror också på att antikrigsrörelsen har fått det tuffare.
— Repressalierna har förvärrats. Folk blir häktade, misshandlade. Nu är vi väldigt oroliga för vad som kommer att hända efter det så kallade valet i Ryssland. Efter det förväntar vi oss en ny våg av repressalier, säger hon.
I en strid ström radar Daria Serenko upp exempel på hur feminister, migranter och hbtq-personer blir allt mer utsatta. Hbtq-personer stämplas nu som extremister och i början av året blev det brottsligt att komma ut som homosexuell i Ryssland.
Hoppet största hotet
Många politiker försöker också förbjuda abort, en utveckling som påskyndats av den stora överdödlighet kriget för med sig. Feministiska aktivister protesterar.
— Men de känner sig allt mer isolerade och osynliggjorda, säger Daria Serenko.
Hon tycker det ser mörkt ut för fredsrörelsen men vill ändå inte ge upp.
— När jag ser hur mycket folk lyckas göra, trots diktaturen, känner jag att jag inte har någon rätt att förlora hoppet. Hoppet är det största hotet mot diktaturen.
