Teater lyfter massaker i palestinskt läger
Libanesiska Chrystèle Khodr berättar i "Kassettbanden" om sin familjs resa till Sverige. Men dramat om krig och påtvingad flykt kretsar också kring en massaker i ett palestinskt flyktingläger. Nästan samma sak sker i dag i Gaza.
"Kassettbanden" är skriven och regisserad av Chrystèle Khodr, som också själv står på scen. Den har premiär 23 februari i Sollefteå och åker sedan på Sverigeturné med Riksteatern.
Pjäsen handlar både om hennes familj och om sjuksköterskan Eva Ståhl och journalisten Anders Hasselbohm, som skrev om Eva Ståhls situation.
I Chrystèle Khodrs släkt har ingen både fötts och dött i samma land på över 100 år, alla har migrerat eller flytt. Själv var hon sex år när hennes pappa lämnade Libanon för Sverige – som hans bror redan hade flyttat till på grund av inbördeskriget. Farbrodern skickade hem kassettband till sina bröder, och de tidsdokumenten ligger till grund för pjäsen "Kassettbanden", som Chrystèle Khodr har skrivit och regisserat för Riksteatern.
— Han berättar om boendet i flyktinglägret, hur de lär sig språket och hur tvättstugor funkar. Han säger att barnen får göra det de vill, och pratar om Sverige som ett paradis, säger Chrystèle Khodr.
Hon gör ofta teater om kollektiva minnen, genom personliga livsöden. Denna gång flätar hon samman sin egen familjehistoria av krig och flykt med palestiniernas öde – genom en svensk sjuksköterskas ögon.
Historien upprepar sig
När Chrystèle Khodr grävde i arkiven om sin familjehistoria hittade hon en intervju med sjuksköterskan Eva Ståhl, som var volontär i det palestinska flyktinglägret Tel el Zaatar på 70-talet. Milisgrupper utförde en attack mot den palestinska befrielserörelsen och i massakern i lägret förlorade Eva Ståhl sin man och ett barn.
— Hon varnade för att det pågick ett folkmord för 48 år sedan, och vädjade om att det måste upphöra. Men den historiska dimensionen är borta i dagens konflikt.
Chrystèle Khodr blev "mentalt utmattad" av att skriva pjäsen, eftersom hon framhåller att massakern hon skildrar bara var ett exempel av många massakrer mot palestinier. Hon ser också paralleller till dagens situation i Gaza.
— Folk i Tel el Zaatar svälte, hade inte tillgång till medicin eller vatten, och trots massgravarna där finns inte ens en minnesskylt nu. Kommer det att bli så i Gaza?
Läker inte
Via teatern vill Chrystèle Khodr ge ett annat sammanhang än i scrollandet bland snabba nyheter. Hon skildrar hur det är att leva på flykt i generationer och inskärper att krig för alltid stannar inom dem som överlever.
— Man läker inte efter ett krig, särskilt när rättvisa inte skipas, säger hon och lägger till:
— I Europa sade man ”aldrig mer” efter andra världskriget — men det visade sig inte stämma. Folkmordet som nu begås mot palestinier begås mot hela mänskligheten, det är ett sår som görs mot oss alla, oavsett vilka folkgrupper eller religioner vi tillhör.
