Vi firar medelmåttans år 2010. Eurovision Song Contest har inte varit så här blekt på minst ett decennium, Sverige har åkt ut och både toppar och dalar saknas. En handfull bra låtar utan någon riktig fullträff och ännu värre – nästan ingen riktig kalkon.

Slovenien och Nederländerna som båda gjorde bort sig via dragspel, visst, men sen då? Brist på uppenbara pinsamheter i finalen gör det väldigt trist för alla ironiska tittare och nästa år kanske vi tappat dem allihop. Inte ens fågelmänniskan får vi se i final, bara några lama fjärilsvingar.

Omdömen:

Azerbajdzjan: Safura – Drip Drop

Vi snackar leftovers från Timbalands ”Shock Value” här, ungefär så låter det. Daterat för hipsters men i sammanhanget ett tecken på något riktigt bra. Man kan fråga sig varför inte Bagge kokat upp sånt här till Idol-vinnarna hemma, eller efter semifloppen – varför inte låten tävlade i Sverige istället. Ska det gå riktigt bra måste dock Safura sjunga tightare än i semifinale

Spanien: Daniel Diges - Algo Pequeñito (Something Tiny)

Om det inte är ett ironiskt budskap om att hela tävlingen är en cirkus är jag inte intresserad av den sjungande cirkusdirektören Daniel Diges gamla vals. Inte dåligt och definitivt bättre än Slovenien och Nederländerna när det kommer till dragspel – men ack så trist och faktiskt lite brölvarning på refrängen.

Norge: Didrik Solli-Tangen – My Heart Is Yours

Det blir inte vinst i år också. Norges svenska spökskrivare försöker sig på en Titanic men får inga förälskade att posera i fören på nån svinstor skrytbåt. På sin höjd kan vi låta ”My Heart Is Yours” ackompanjera solnedgången under en korkad världsomsegling i enmansjolle. Det skulle aldrig gått förbi en semifinal detta, förmodligen hade likartade Irlandslåten slagit ut den.

Moldavien: Sunstroke Project & Olia Tira – Run Away

Det här låter som ett nypopulärt 90-talsbands andra och lite sämre singel. Ganska roligt att se på frisyrer och show, inledningen med elfiol känns som nåt från ”Young Einstein”, men en liten saxslinga och nån snyggt markerande paus per minut är inte nog för en vinnarlåt.

Cypern: Jon Lilygreen & The Islanders – Life looks better in spring

Det är fullt rimligt att ett charterland skickar ett pojkband av strandraggare. Precis som såna lovar man stort men håller inget, och ingen förväntar sig heller mer än lite solnedgångsmys. Belgiske Tom Dice kanske kan slå sig ihop med The Islanders för att bilda supergrupp av gitarrmesar?

Bosnien & Hercegovina: Vukašin Brajic – Thunder and Lightning

Om man jämför med grannarna Makedoniens rap-rock-katastrof och gubbsångare är man glad för att finalens innehåll av tråkrock från balkan inte blir värre än såhär. Men det är mördande menlöst och arenagrabbarna får nog passa på att avnjuta en riktig arena för detta är enda chans på en lyxig show.

Belgien: Tom Dice – Me and my guitar

Jag hatar alltså män med gitarr. Inte alla män som spelar gitarr, utan idén om mannen och hans gitarr. När då Belgien försöker pracka på mig en låt som framförs av en ensam man med gitarr, en låt som dessutom HETER ”Me And My Guitar”, då måste jag kräkas i munnen. För den som hatar allt glättigt i ESC är det säkert en skön vilopaus för öronen, men sen när var en vilopaus något att hurra för i musiksammanhang?

Serbien: Milan Stankovic – Ovo Je Balkan

Eftersom Emir Kusturica gått och tappat det helt till buskisen är det fint att Goran Bregovic söker nya arenor för sin musik. Bättre kunde det inte bli: Milan Stankovic är årets lyckopiller och Bregovic creddbagage i all ära, det är faktiskt guldgossens amfetaminhumör och Dabrowski-skutt som gör ”Ovo Je Balkan” till en storfavorit. Han far glatt runt som om Serbien vunnit hockey-VM, med guldhjälmen redan på och allt.

Vitryssland: 3+2 – Butterflies

Det är faktiskt skandal att den här skoluppvisningslåten kom till final. Det är de skötsamma eleverna i gymnasieklassen som visar hur duktiga och intetsägande de är. Vitryssland har i vanlig ordning pumpat in pengar utav bara fan i sin låt, och så blir resultatet det blekaste bleka av We Are The World-ismer. Och varför pianomimar Robert Wells? Nä fy fan, vingklipp de jävla fjärilarna till nästa år.

Irland: Niamh Kavanagh – It's For You

Irlands balladhistorik fortsätter, och den är visserligen bättre än många andra såna i år men ändå en gäspning. Jag hade hellre sett en återkomst av kalkondockan Dustin The Turkey än en återkomst av dessa uppenbara försök att väcka glansdagarna till liv. En tidigare vinnarsångerska, hur desperat kan det bli? Lämna 1993 ifred!

Grekland: Giorgos Alkaios & Friends – OPA

Inte bara låtens titel känns generisk, ”OPA” låter verkligen som bottensatsen av en rutinmässig destillering ouzobeat. Det hjälper lite grann att sångaren och hans dansare ser lite ut som härjade fantasy-krigare, men nästa person som därför kallar showen för homoerotisk får smaka unleashed fury. Det finns fler blickar än den manliga, hörni.

UK: Josh – That sound's good to me

UK är räddningen för oss kalkonälskare som vill skratta åt skit även i finalen. Om ryssarna står för årets medvetet ironiska bidrag så står 17-åriga Josh för årets plågsamma The Office-humor. Vad är skillnaden på detta och ”Free Love Freeway”? Menlös pojke sjunger keff text halvdant och har lökiga tjejdansare i en show som mest liknar grabbpubertetsdrömmar. Sådär pinsamt mediokert som bara britter verkar kunna bli. Does NOT sound good to me, det är fruktansvärt dåligt.

Georgien: Sophia Nizharadze – Shine

Inte nog med att det är balladtätt i år, de flesta har samma problem med att bli tydliga först i slutet. Sopho Nizharadze glänser rejält med rösten den sista halvminuten men det räcker inte. Facit säger att det var rätt att kalla henne för största hot mot Bergendahl, men jag hurrar inte mer för det. Annat än för Sveriges flopp då, det var dråpligt och kul.

Turkiet: maNga – We could be the same

Kalla mig dum i huvudet, jag tokcharmas ändå av maNgas popversion av nu metal. De tävlar aggressivt om sämsta bandnamn men ett System of a Down minus metal är faktiskt fräschare än de brukliga Nightwish-klonerna vi belamras med när det vankas hårdrock i ESC.

Albanien: Juliana Pasha – It's all about you

Albanerna skickar en sån typisk låt som i Sverige skulle hamna i ”Andra Chansen” för att komma tillbaka till final och sen … inte alls skrälla, utan hamna näst sist. Enda skälet till att den är i final nu är att semifinal ett var så jävla dålig och det var så illa med tempo bland övriga.

Island: Hera Björk – Je Ne Sais Quoi

Det är ju fint att den högfrekventa dåliga engelskan får en fransk motsvarighet då Hera Björk ylar ”shuunesekwaaa”. Ey Shuno? Men även språkslakt kan ge eurovision-vinnare och nog är ”Je Ne Sais Quoi” eurolicious syntig och driven nog att komma långt. Vinner tror jag ändå inte, men den slår Albanien ordentligt på fingrarna.

Ukraina: Alyosha – Sweet People

Vad gör gammal Marilyn Manson-stämning i ESC? Bra sångerska och rätt bra låt, men så fel att tänka sig en lätt-goth dysterkvist som vinnarlåt. Liemannen får inget grepp om denna själ, och jag undrar om inte Ukraina helt tappat sin high roll.

Frankrike: Jessy Matador – Allez Olla Olé!

Här slår man två flugor i en smäll och låter samma låt reppa i både fotbolls-VM och ESC, vilket såklart innebär skyhög sportfaktor på både låt och titel. Det skulle vara ett dåligt betyg om vi snackade Sverige men här kommer inte Staffan Hellstrand och Markoolio utan välproducerad dancehall-pop light. För enformigt för seger och kan totalhaverera live, men det kommer bli en given sommarhit. Allez les bleus!

Rumänien: Paula Seling & Ovi – Playing with fire

Jag tror på fullt allvar att rumänernas klubb-beat låtit riktigt bra om man kunnat övertala t.ex. Justice eller MSTRKRFT att göra en remix. Ta bort sången och refrängen, och slå sönder de där glasflyglarna i nån spekulativt våldsam video av valfri hipsterregissör.

Ryssland: Peter Nalitch & Friends – Lost & Forgotten

Det är ändå väldigt imponerande att komma med ironi, och dessutom med ett lulzband som ändå inte låter som om det är på skämt. Det gör det också troligt att ryssarna är i final för att ironin inte framgått. Jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Knappast en vinnare i vilket fall.

Armenien: Eva Rivas – Apricot Stone

Det ska erkännas att ”Apricot Stone” faktiskt lät bättre live än i videon, vilket var oväntat. Men tillsammans med Ukraina är det Armenien jag är allra mest besviken på i år. Jag älskade förra årets ”Jan Jan” men det här är bara en dussinversion av öststandarden. Duger i krig, men vi ser ju helst att de slipper mer krig i öst.

Tyskland: Lena – Satellite

Det här är årets ”Divine”, crossovern som kommer bli en hit i den ”riktiga” musikvärlden också. Inte fullt ut i creddiga sammanhang, men definitivt med P3-rotation. Något påminner mig om Lily Allen, kanske ligger det i Lenas konstlade brittiska accent, som ändå är riktigt gullig. Precis som låten. Helt klart uppe i min topp 3.

Portugal: Filipa Azevedo – Há Dias Assim

Filipa Azevedo vill vara Mariah Carey '93 och låten påminner mycket om Careys ”Hero”. Det är förstås en bra sak, det låter faktiskt inte alls dumt och sången är naturligtvis oerhört bra. Hade det inte varit för den väldigt svaga refrängen skulle den gå långt, nu måste Portugal ändå tävla mot en del andra tunga favorittippade ballader.

Israel: Harel Skaat – Milim

Haha, de har Idol i Israel. Är inte det lite sjukt? Fast bara nästan lika sjukt som att Israel är med i en europeisk tävling. ”Milim” är i alla fall det närmaste man kommer till en ”Molitva” i år, om Harel Skaat skärper sig. Han kan vara en fantastisk sångare och sista minuten är väldigt ståtlig, men i semin lät han förjävla illa. Det, och hebreiskan, står ivägen för topplacering.

Danmark: Chanée & N'evergreen – In a moment like this

Det kan inte kallas någon annat än ett stordåd att få in så många stölder på en treminuterslåt. Danskarnas bidrag är en ren mash-up-remix av The Polices ”Every breath you take”, Céline Dions ”It's all coming back to me now” och, ja egentligen allt av ABBA men den specifika låten jag tänker på kan jag inte minnas vad den heter. Alla hör det och ändå slipper de undan. Kanske för att resultatet blivit så bedrövligt att ingen bryr sig.

...

Läs Gustav Almestads blogg Pillow Talk på Nyheter24 här!