Dagens Nyheter skriver om EU-finansierade "Safer Internet Day" (länk till kampanjen, artikeln finns inte på nätet ännu ironiskt nog), som alltså är idag. Ett av inslagen i denna är en upplysningskampanj om sex och internet riktad till ungdomar.

Undervisningspaketet av Ungdomsstyrelsen presenteras idag, vilket enligt artikeln ska ha inställningen ungefär "utforska gärna din sexualitet på nätet med var medveten om riskerna". Det låter egentligen både bra och lite oroande, eftersom man brukar kunna vara ganska säker på att Ungdomsstyrelsen kommer lägga mer vikt vid riskerna än vid vad man kan få ut av nätet. Mest kan jag tänka mig att en sån här grej kan bli lite muppig tyvärr.

Roligast angående Safer Internet Day är dock det sjukt töntiga temanamnet i år: "Think B4 U Post". Informationen till vuxna om hur de kan hålla koll på sina barn är också riktigt ironiskt skoj. Tipsen är att hålla koll på om ens barn

- använder sekretessinställningar i sociala media

- väljer vänner på nätet som de kan lita på

- tänker noga på konsekvenser av att finnas på bild på nätet

- ber om tillstånd när de publicerar bilder på vänner

Det ironiska då att vuxna garanterat är rejält mycket sämre än precis varenda ungdom ur nätgenerationen. Hur stor andel 40-plussare hittar ens till inställningarna på Facebook? Vad har vi för snittålder på nigeriabrevens offer? Unga är säkert mer naiva, men koll på internet har de.

Alla måste kolla in Think B4 U Post-videon! Ånej man kan bli skrattad åt worldwide med byxor nere herreguuu...

Via Mattias S blir jag upplyst om en förvånansvärt klumpig miss av Linn Heed. Alltså jag tror ju inte mycket om henne vad gäller värderingar och inställning yada yada - men fucking baskoll, det trodde jag hon hade. Så det är alltså fail-safe med avbrutet samlag som preventivmedel? Hej och hå.

Det kan såklart vara bra att nämna att varje oskyddat samlag inte ger en graviditet rakt av. Att inga helt säkra perioder eller skyddslösa metoder är särskilt pålitliga finns är väldigt viktigt att säga, men det är också bra att stävja allt som leder till myter om graviditet genom toasitsar och badhus. Ändå är detta nog det mest puckade och ansvarslösa jag läst av Heed.

(Första länk ovan är till Mattias blogg - läs det! Där finns även RFSU:s råd inklistrat, vilket är mycket avslappnat och bra.)

I mockumentärklassikern This Is Spinal Tap om det fiktiva rockbandet Spinal Taps falnande framgång blir skivbolaget sura över ett omslag bandet vill ha på sitt kommande album "Smell the glove". Det är en bild på en kvinna på alla fyra i hundkoppel, med en svart hanske mot ansiktet. Bolagets invändning är att bilden är sexistisk.

- What's wrong with being sexy? svarar gitarristen Neil

- Sex-IST, not sexy! blir uppläxningen

Och det där är ju inte bara en sammanblandning som puckade fejkrockband gör. Det kan komma från alla håll.

I Göteborgs-Postens helgbilaga förra veckan var nattklubbschefen Anna Lundberg på Push porträtterad, och i anslutning till texten fanns en bild på henne i vinterskog iklädd en kort festklänning. Tydligen uppstod läsarstorm till den grad att man kände sig tvingade att skriva något om saken. Argh och suck. Läser man kommentarerna till den texten blir det dessutom ännu mer argh och suck.

"Hur kan man ha respekt för en person som klär sej på detta vis..vad skulle ni säga om männen sprang omkring i kortbyxor på vintern...?och rödmålade läppar som en clown på cirkus. Vad är detta för frihet???"

"Det verkar vara få som förstår (eller bryr sig om) att med frihet följer ansvar. Sex säljer, men att utnyttja detta är sexistiskt, frågan är bara om GP eller AL är mest skyldig."

"varför är det ett täcken på frihet att visa trosan på stan, eller kontoret"

...eh ok den sista var mest gapflabb. I alla fall:

Om kläder som Anna Lundberg själv valt ut som representativa för hennes yrke kunde man på sin höjd anklaga Avenyns klubbvärld för sexism. Men nu är det ju inte hur kort hennes klänning är som avgör sådant.

Naket eller lättklätt är inte i sig vare sig sexistiskt eller objektifierande. Precis som det motsatta - även påklätt kan vara sexistiskt. Att kalla varje naken hud på kvinnor för antingen offerskap eller slampighet är däremot sexism i allra högsta grad.

I Tyra Banks Show, denna oheliga allians av Oprah-pekoral och Jerry Springer-freaks, kunde man i veckan få ta del av freakinslaget "5 women - 10 vaginas!". Jezebel uppmärksammade saken med två klipp från programmet.

Det handlar alltså om kvinnor som fötts med dubbla slidor och i vissa fall dubbla livmödrar och andra variationer. Det är mest flabbunderhållning förstås, men också rätt intressant att se ett relativt avslappnat skämtande och upplysningar om att såhär kan det också se ut ibland och det är inte så farligt. Vaginal septum kallas det för övrigt på Wikipedia.

Främst är dock lyckan oändlig över att äntligen ha fått förklaringen till förekomsten av ordet "dubbelfitta" i T9-ordlistan som används i mobiler. SonyEricsson has forseen this day. Den som undrar hur det ser ut och inte sitter på jobbet just nu kan ju bildgoogla "double vagina".

(Tack till Julia för tipset och till Elin för T9-kopplingen)

Det är mer en antydan än en direkt uppmaning, ändå retar Expressen upp mig rätt mycket med sin artikel om "sexms", som säger ungefär: Gör som Elin Nordegren! Snoka och fiska efter älskarinnor med partnerns mobil!

Artikeln behandlar delvis samma sak som jag skrev om förra veckan - att kommunikation som internet gör det knepigare att avgöra gränser. Men med slutsatsen att det kan vara en god idé att ha stenkoll på vad ens partner skrivit och sagt i både dator och mobil. Ja det är det förstås om man inte tycker tillit är nån bra grej att ha i ett förhållande och om man gillar att söka flörtmarkörer hela dagarna.

Jag tycker det är lika fucked att snoka där som det är att läsa sina tonårsbarns dagböcker. Snacka istället om det är nåt. Det är inte bara "inte ok" och en tom princip jag har att absolut inte snoka, jag tror verkligen att det alltid kommer ge mig mer sinnesfrid att välja tillit än några korta fixar av lättnad när inget misstänkt fanns att hitta.

Otrohet, snokande i någons privata shit - båda saker är i grunden fråga om brutna förtroenden. Varför skulle det ena bli mer ok för att det avslöjar det andra? Jaaa just det, otrohet var sveket över alla andra förlåt jag glömde. Dock ska Expressen har redigt med cred för den helt sjukt roliga rubrikbilden, samt för att det faktiskt avslutas med att gränser i praktiken är upp till var och en.

När jag slängde upp klippet där Nour El Refai snackar om trist oralsex och annat hon inte gillar med liggande var det mest för att jag spontant tyckte det var förjävla roligt. Så fick jag en liten tanke om att det kunnat vara en man lika gärna, som pratat om trista , och så blev det en liten kommentar om det i alla hast.

Ja det trodde ju jag, men istället började min twitterfeed kuka ur helt och hållet i lång fejd om saken - och alla möjliga sidospår. Allt medan jag surt invände och tyckte att nån gott kunde kommentera i själva inlägget istället för twittern går ju inte att sammanfatta snyggt. Men Lisa Magnusson har ändå samlat en del på sin blogg. Det här är alltså mer ett svar på den sammanfattningen och analysen än det är på twitters "slickdebatt" jag omöjligt kan minnas allt i.

Nå, tyvärr är det ju bara Elins inledande beef med mig som lyfts fram. Vilken dessutom i huvudsak bygger på missförståndet att jag skulle ha tyckt att Nours skämtande tydde på att vi har jämställt sex, när jag bara menade att just denna sorts sexskämt var jämställt. Kvinnor kan göra generaliseringar om män och använda "grovt" språk utan att det är så jävla speciellt - och samma generaliseringar kunde göras av män om kvinnor så att åtminstone jag hade skrattat.

Men även utan övriga inblandade i diskussionen sammanfattade (det var rätt många) räcker det hyfsat med Lisas inlägg för att fatta den infekterade punkten. Får man dra politiska slutsatser eller se större problem än individuella av något man själv känner igen sig i som tråkigt? Det rådde ganska många olika bilder av vad som var tråkigt sex och inte.

Lisa Magnusson säger hell no, men jag säger ju liksom hey självklart och ställer motfrågan: Kan man verkligen tolka att nån känner igen sig och surar för ett beteende som att de hatar precis allt penetrationssex, och tycker att det är kvinnofälla? Om jag tycker det är fett jävla tråkigt med avsugningar men ändå råkar ut för att alla tjejer jag ligger med vill gå ner på mig - då kan jag faktiskt ha rätt att säga att det här är ett allmänt problem. Tjejer får lära sig att killar älskar kuksug och killar förväntas älska kuksug.

Eller omvänt. Det betyder inte att jag avfärdar kuksug för hela manlighetens del, eller fittslick för kvinnors, utan att det är fucked att jag förväntas gilla det om det inte är något fel på mig eller alla tidigare partners skillz att suga/slicka. En problematisering av den här saken är inget som motsätter att också se olika sidor av hur man bäst får njutning och vems ansvar det är.

Vi har förstås alla haft lite olika tolkningar av själva klippet, Hanna Fridén skrev till exempel en bra grej (i inlägget jag hänvisade klippfyndet till) om att tvinga sig till något under sex för att man tror alla gillar det, eller att man är mästarn på det och kan omvända alla. Jag tyckte inte att det främst var en obehaglig tvångsfråga utan mer om ego vs. trist verklighet men såg ändå relevansen i att diskutera tvånget också bara helt apropå. Sånt får man göra.

Exempelvis står även Glitterfittorna för en skarp politisk analys av det korta framförandet - eller den egna upplevelsen av det - och det tar varken bort humorn eller förändrar möjligheterna att se det på något annat sätt om man vill.

Mycket förtjänstfullt avslutar Lisa Magnusson med ett par andra klipp, bland annat ett med Kåt-Gun från Kvarteret Skatan som förtjänstfullt visar hur fucking rätt jag har angående humorn. Sketcherna med henne bygger helt och hållet på att det är chock när just kvinnor visar kåthet på samma sätt som klassiska snuskgubbar klyschskildras och hade aldrig varit samma sak om vi flippat könen. De scener då hon antastar män visar saken ännu tydligare.

Det gör dem dock inte "fel" ur nån slags politisk vinkel utan kan snarare ses som åskådliggörare av våra fördomar och uppfattningar.

Psykologen Madeleine Gauffin Rahme sa alltså i programmet att hon ofta ombeds hjälpa kvinnor vars män chattat och flörtat med andra kvinnor på internet. Hon menade att ett skäl till att det var en så vanlig fråga har att göra med hur lätt det är att över nätet ha kontakter som annars skulle kännas som att gå över en gräns. Man måste till exempel inte smyssla med att träffa någon utan kan gå från samtal till flört eller sex utan att lämna hemmet.

Jag tror förstås att hon har helt rätt. Jag tror också att själva lättheten i att gå över gränser beror mycket på att det är lättare att vara dubbeltydig i textkommunikation, på gott och ont, än det är i ett sammanhang med möjlighet till kroppsspråk och tonfall. Men jag tror också att en stor anledning är att det är så vanligt att människor gör en uppdelning mellan internet och "den verkliga världen" - och då kan en partner som inte träffat någon annan fysiskt helt enkelt säga "Men vi har ju inte gjort nåt!".

Det jag skulle komma till var just den saken. Vad innebär det egentligen att kliva över en gräns? Det brukar betraktas som hyfsat PK att acceptera fantasier om andra även i helt monogama relationer, men hur skiljer den sig mot att fantisera ihop? Alltså jag ser ju skillnad, och istället för att försöka placera sexchat på rätt sida gränsen vill jag faktiskt flytta fantiserandet som närmare fel sida.

Jag tror inte att det finns en gräns, inga raka linjer. Jag tror inte någon kan sätta en absolut sådan för ens en specifik relation. Frågan om otrohet över internet visar för mig istället bara på hur flytande alla gränsdragningar är, hur man ska kunna dra dem när de korsas mentalt. För att kunna ställa mig till svars för något krävs det oftast att jag går över en gräns, men redan mina intentioner skulle kunna vara långt förbi den. Att kunna hantera den saken kräver mer kännedom av varandra - och sig själv - än det gör av förhandlingar och gränser hur explicita de än är. Jag ser hellre en skala med olika nivåer av risk för att såra.

Praktiska tumregler, kalla dem gärna gränser, är alltså inget dåligt. De flesta brukar vid kunna uppge rätt spontant hur såna ser ut för dem. Att gränsen går vid kyssar, sex eller kanske uppenbar förälskelse. Alla dessa saker har betydelse och effekter. Men att inte vara vaksam på sina egna känslor inför det man aldrig tänkt på, eller för den delen låta någon jiddra emot känslorna bara för att det som sårat inte var i köttvärlden, kan aldrig vara bra. Känslor kan aldrig bygga ett permanent spelrum som går att mäta ut och det är lika bra att vara beredd på det.

Det fina med den saken är ändå att det gör känslor sammantaget allt annat än oresonliga, även om en enskild upplevelse inte kan motargumenteras.

Bara så ingen missar det så måste vi ta och se på ett klipp med Nour El Refai som jag hittat via Hanna Fridén.

Vet ni att jag tänker, åtminstone vad gäller inledningen, att det som Nour El Refai snackar om här hade varit precis lika kul om det varit en man som pratat om kvinnors tjat om att vara mästare på kuksugning istället. Jag tycker ändå det är lite fantastiskt och värsta jämställdheten. Inför oralsexets prestationstanke och -skryt är vi alla lika.

"Men medan killarna får mest uppskattning för spänst och muskler, får tjejerna det för stora bröst och blottade kön" står det att läsa i Sydsvenskans artikel om sexuell frigörelse på nätet. Doktoranden Pernilla Nigård som intervjuas med anledning av sin forskning på ungas inställning till och beteenden på "erotiska communities" menar att det där bara är en chimär. Vi kunde alltså tro att nätet skapat frigörelse och jämställt beteende, men egentligen vill killar bara leta knull och tjejer bekräftelse.

Det är naturligtvis jättekorkat sagt.

Jag är alltså fullständigt övertygad om att Nigårds forskning är rimlig och att en generalisering visar att killar använder sig av mer rättfram jargong och tjejer kanske söker något annat än tillfälliga ragg. Eller som Nigård analyserar saken: "På de här mötesplatserna kan man rösta på varandra. Ju mer man passar in i de könsstereotypa idealen, ju högre upp på poänglistan hamnar man. Och desto viktigare det blir att komma högt på listan, desto mer åsidosätts ens sexuella självständighet."

Det korkade är att få för sig att det talar emot att nätet också kan ha en frigörande effekt. Ingenting sker över en natt, och ingen plats är ett helt oskrivet blad utan några förväntningar och beteenden kvar från ens bakgrund. Det här är inte figörelse av eller på, det är frigörelse på en skala och ett rum som internet kan fortfarande vara så jävla mycket längre på den skalan än en tonårings vardag i skolan.

Det korkade är vidare att se så ensidigt på bekräftelse att man inte kan tänka sig det typiska manliga beteendet som bekräftelsejakt. Ja tjejerna kanske visar könet före, och får bekräftelse av det - men att killar då visar sina flexade muskler enligt bilden av en snygg man är ju precis samma sak. Det noterar även Nigård förstås, men rankar den lägre än tjejers bekräftelseissues, och glömmer helt att tänka på de fallen med bekräftelsekänslan av att de snygga tjejerna på bilderna faktiskt ville ligga med en.

Det är också korkat som in i helvete att tro att bara förekomsten av en "finast fitta"-omröstning innebär att alla som visat bilder där gör det på grund av hets. Det är ju just det horstigmat som man vill fly, och själva möjligheten att hitta sexuella utlopp vare sig det är uppvisning eller skaffa ragg som man vill åt - och det behöver inte vara en majoritet för att det ska räknas som internets förtjänst. Det räcker med att en enda människa som i annat fall inte kunnat upptäcka sex på egna villkor gör det genom internet för att jag ska säga att det har en positiv effekt.

Nej vi kan inte ropa hallelujah internet! och få för oss att allting är kullkastat. Men det går inte att blunda för den frigörande potential som faktiskt finns. Fråga bara första bästa icke-straight från landsbygden hur det varit utan nätet.

I helgens Morgonpasset Helg i P3 infördes det roliga nya inslaget med en singelrapportör respektive tvåsamhetsrapportör. Det är ett hett tips för kommande helger, båda är väldigt roliga och smarta och diskussionerna i programmet efter deras inlägg har också varit givande.

Singelrapportören Anna berättade i lördagens program om killen hon flörtade med en hel fest, en uppenbart besvarad flört, men som ändå slutade med att killen säger "Jo förresten, jag har tjej". Diskussionen då kring slöseriet med singlars tid.

Man tror ju lätt att singlar har all tid i världen, eller ibland totalt tvärtom att det är galet bråttom att hitta nån och biologiska klockor och allt sånt. Precis som singlar kanske tror att tvåsamheten nästgårds alltid är så perfekt som den verkar - eller tvärtominställningen att de där två, när ska de göra slut egentligen. Ibland kan verkligen samtal mellan en singel och en gift kännas som ett krig om den grönare sidan som ingen ändå vet vilken sida det är.

Ja och så legosoldaterna där då, som går till sidan som betalar mest för tillfället.

Tvåsamhetsrapportören har dock valt sida med flaggor och fanfar. I söndagens rapport berättade Susanna om hur hon är en äkta tvåsamhetsjunkie - på gott, på ont och på lustigheter. Att gräset inte alltid känns grönt kan vara själva anledningen till att älska livet, och varför inte skratta åt det. Tillfällen nämns som när man som stadigt par alltid verkar gå från festen först, även när man faktiskt tyckte det var en skitbra fest och inte riktigt vet varför man gått.

Idag handlade P1:s På Nätet om kärlek på internet. Dejting, och annat. Sociala medier som underlättar eller försvårar kärleksrelationer. Förutom dejtingbeteende var frågor om såväl som svartsjuka och sidoflörtar och huruvida man får adda ex på Facebook en stor del av programmets fokus.

För mig är det förstås bisarrt att höra folk prata som att det vore totalförbud på alla ex-kontakt, på nätet eller annorstädes. Men om man har en nuvarande partner som plötsligt återupptar kontakten med ett ex, visst kan det både kännas och eventuellt vara lite misstänkt. Förhoppningsvis har man dock tillräckligt mycket öppenhet för att veta om det handlar om vänskap eller flört, både mellan de två exen och i den nuvarande relationen. Jag tror till exempel inte att mitt ex får för sig nån flörtstämning av att jag just tipsat om hennes tvåsamhetsrapportering i Morgonpasset.

Psykologen och SvD-skribenten Madeleine Gauffin Rahme gav dock en väldigt intressant förklaring till de tillfällen då kontakt blir till flört, kanske blir till mer: Det kan vara svårt att se kontakter som blivit så enkla att upprätthålla som något riskabelt eller på väg att gå över gränsen. Om man inte längre behöver smussla med var man ska gå och vem man ska träffa, utan bara sitter som vanligt hemma vid datorn, då kan gränserna bli mindre tydliga.

Om man knappt märker att man faktiskt håller på med en flört där i Facebook-chatten kan det bli svårt att tänka på att man slösar singlars tid.

- - -

Alla program går förstås att lyssna på i webbradion i efterhand. Klicka länkarna bara. Morgonpasset kör omtalade inslag ungefär halvvägs in i programmet, alltså i mitten av andra delen när man lyssnar på webben. På Nätet kan även ses som webb-tv.

Bonustips!

I spåren av Tanja Suhininas raggningsskola, vilken jag borde pushat för hårdare men redan är så efter med att uppmärksamma, har både Julia Skott och Tant Agnes delat med sig av verklighetsbaserade don'ts som både är nyttig och underhållande läsning. Etikett är alltid roligt, precis som dråpligheten i vissa helt vansinniga beteenden. Låt vara att jag gjort mig skyldig till en del själv. Glöm inte alla kommentarer heller.

Update! Helena Bergman har ju också en don'ts-lista.