Konceptet i Kanal 5:s dejtingprogram Dating in the Dark (efter holländsk förlaga såklart, landet som verkar få hela sin BNP på att vara västvärldens reklamkanalers produktionsbolag) är att tre heteromän respektive -kvinnor i en herrgård på landet går igenom några dejter med varandra - utan att få se den andras utseende.

De träffas alltså i beckmörker medan vi ser allt i nightvision. De fumlar omkring och petar lite på varandra för att blindkolla och försöker visa sina bästa inre kvaliteter.

Redan efter första skrattsalvan över hur korkat det är i sig har jag förstås avfärdat allt, därav min sena premiärtitt. Men det är så värt det att kolla in. Första skrattsalva är ju inte sista. Mest intressant rent seriöst betraktat är dock det paradoxala att inget dejtingprogram någonsin varit mer utseendefixerat.

"Sitter skönheten verkligen på insidan? Tre män och tre kvinnor deltar i varje program i ett experiment där vi tar reda på sanningen bakom klichébilden. Singlarna stängs in i ett hus där de får lära känna varandra i totalt mörker. Hur stor roll utseendet egentligen spelar avslöjas när de i slutet av programmet får se den person de har valt. Vill de fortsätta träffas?"

Deltagarna pratar hela tiden om hur de tror att dejterna ser ut, de får ladda upp som fan med förväntan till det ögonblick det verkligen visas upp och innan dess försöka beskriva hur de fått intryck av att utseendet är för en tecknare som målar deras porträtt fantombild style. Allting leder till det stora avslöjandet om det är en snygg en eller inte, som upplagt för att en Nelson från Simpsons ska hoppa fram och ropa "Haa-haaa you thought he was good-looking".

Vid avslöjandet växlar ljuset mellan de två uppklädda singlarna så att ingen ser den andras reaktion, men tittarna får se de besvikna minerna och avsmaken. Höra kommentarerna efteråt till de andra två av samma kön. Sen kommer avgörandet då de möts på balkongen eller den ena står ensam och får se den andra lämna huset & never look back. Whoa alltså. Det är så sjukt, men måste ses i alla fall en gång bara för det. Gårdagens avsnitt med sina extremt osympatiska deltagare går säkert att fånga på webbteve.

Jag har i alla fall slängt ihop en bonus4u.com - Spotify-listan med bara låtar In The Dark. Det är en kick-ass lista. Gissa vilken genre som överrepresenteras.

Jag fick många på-skoj-förslag via Twitter angående det jag skrev igår om nya ord för slicka fitta. Mattmumsning, musmums mfl. Inte helt oväntat förstås, och klart man ska få skämta och ha lite nöjsamt. Däremot fick det mig att tänka på hur vanligt det är att folk helt seriöst använder de fånigaste orden de kan komma på när det gäller sex.

Två typer: Först den generade som inte kan med att kalla saker vid dess rätta vulgärt associerade namn. Det kan vara alltfrån supergenerat och kanske skadat av nån strikt uppfostran, framstjärt style, till mest busfnitter och rosa fluffiga gullenamn. Alternativt blir valet att förvisso använda rätta namn, fast de strikt medicinska. Vaginan, samlag and whatnot. Jag tänker på Rita i Arrested Development som vill ha "Sexual Relations!" med Michael Bluth.

Sen den frispråkiga som i alla sammanhang måste bräcka alla andra i avancerade vitsiga och/eller äckliga namn på både vanlig anatomi och udda praktiker. Med inbyggd paradox att typen gärna verkar frispråkiga, men om alla andra var lika ogenerade skulle chockverkan försvinna och det hela inte längre vara roligt. Inga av de här orden man kan komma på är ju så illa i sig själva, men om nån skulle använda dem i ett sexuellt sammanhang är det bara att packa ihop och dra.

Och don't even get me started on fjantiga metaforer från litteraturen. Men det har ju de som lyssnade på bonusmaterialet i söndagens P3 Kultur redan greppat.

- - -

Någon har i alla fall sett till att de mer seriösa förslagen hamnat på Wiktionary. Det är fint.

Jag saknar en grej. 2010 års "snippa". Ett ord som saknar direkta vulgära inslag och tillåter något omtalas lite friare och öppnade än det kan göras idag.

Jomen visst är det omvärlden det är fel på när man inte kan droppa könsord hur som helst, men ingen rättar omvärlden på egen hand serru. Ordet jag saknar är motsvarigheten till "avsugning", för oralsex på kvinnor.

Fittslickning, kanske du kontrar med. Rak översättning eller? Nej det är ju inte det. Förutom att det redan låter för konsonantspäckat för min smak är det ju faktiskt inbäddat ett könsord som utfasats ur ordet avsugning. "Kukavsugning", det hade inte varit lika neutralt det heller.

Jag tror att sätten som finns att tillgå att uttrycka sig påverkar hur vi ser på saker. Jag tror att ordet avsugning, genom sin kallt konstaterande ton är något som skapats av och upprätthåller en bild av mäns sexualitet som ett behov inte konstigare än att äta en macka (men som man måste ha sin macka. vrålhungern!). Precis som jag tror att avsaknaden av ett motsvarande begrepp för att slicka fitta upprätthåller en onödig mystik kring både fittor och hur man magiskt tillfredsställer dem. Inga okomplicerade uppslickningar inte.

Ja, uppslickning kanske. Nä lite töntigt va? Tungjobb? Äh jag vet inte, jag saknar en grej här och jag hoppas att jag kan få lite förslag. Kommentarerna är till för att användas vettni.

- - -

Något relaterat är Johanna Sjödins inlägg om bland annat hur ordet munknulla framställer den annars aktiva i oralsex mer passiv. Även om jag skulle säga att munknulla vore ett mindre problematiskt ord om man gav fan i att använda det som annat än bara en specifik underkategori av avsugning.

Also: Eftersom @ladstrom utropat R. Kelly-vecka på Twitter tycker jag det är lämpligt att länka till hans cunnilingus-epos Go Low (spotify-länk). Om inte Kells passar kan man ju lulza till det med Cunninlynguists.

...och så tipstack till Elin som suckade över bristen först.

Idag är jag med i P3 Kultur i ett panelsamtal om erotisk litteratur, tillsammans med författaren och kritikern Elise Karlsson. Att jag är med i programmet är motiverat av att jag just nu är redaktör för en antologi med erotiska noveller som kommer ges ut på Normal i höst om allt håller tidsplan. Vi har grymma författare med oss i alla fall.

I programmet ställs frågor som vad bra erotik är, vad det kan finnas för skillnader mellan ”erotik” och ”porr” och vem som avgör det. Vad vi kan se för trender i erotik och erotikens status såväl som vad vi tror om framtiden. Personligen är jag egentligen plågad av dåliga associationer av ordet erotik, på grund av 90-talets mjukporrvåg och inte minst allt jävla knulla i motljus som ska vara tänkt att tilltala kvinnor. Men skulle jag hotas med pistol för att definiera saker skulle jag nog snarare säga att porr är en sorts erotik helt enkelt. Däremot är inte alla sex i litteratur – hur upphetsande den än kan tänkas vara för en läsare – nödvändigtis erotik.

Om jag skriver en novell som är menad att tända läsaren sysslar jag med erotik före litteratur. Om jag skriver en roman där en sexscen måste ingå för att berättelsen kräver det spelar det inte någon om scenen är galet het eller inte, jag sysslar ändå med litteratur före erotik. Det kan vara hur mycket sex som helst i en roman, men ändå inte givet att den bör klassas som ”erotik” om den till exempel bara handlar om sex och sexuella känslor. Erotiken uppstår, men den är en bieffekt. Och förstås: När någon skriver en sexnovell för ett internetcommunity är det troligen bara erotik och vem fan bryr sig om litteratur.

Alla tre tillvägagångssätt och syften tycker jag man kan göra på ett bra sätt och det är inte säkert att det med minst litterära anspråk är lättast. Det handlar alltid om att välja en lagom väg mellan Skylla och Karybdis (där ena är pekoralet och det andra är töntigt explicit). Eller åtminstone välja sitt monster väl anpassat för sammanhanget.

Mitt exempel i radioprogrammet på vad jag tycker är bra erotik i litteraturen var tvunget att välja bland dessa syften, och jag valde då att lyfta fram ett exempel av litteratur som huvudsyfte ur P.O. Enquists ”Livläkarens Besök”. En skildring jag gillar för att scenen är helt avgörande för romanen och egentligen symboliserar hela romanens konflikt, samtidigt som den inte är vare sig blyg eller alltför högtravande (att de uttrycker sig lite så i vilket fall har ju bara att göra med socitet och tiden det utspelar sig under – när alla pratade Ranelidska). Den behöver alltså inte uppfattas som specifikt tändande men är bra ändå. Jag var lite svamlig i min motivering i programmet, därför utvecklar jag här. Just Livläkarens Besök är också rätt spännande i mina ögon genom en misstanke att det handlar mycket mer om lust än om kärlek. Men sånt banalt brukar maskeras som kärlek.

Anyhoo. Programmet sänds kl. 14.03 i P3, men kan också lyssnas på i efterhand på webben förstås. Där finns även det extra podradiosamtalet där våra dåliga exempel lästes upp och diskuterades. Det var faktiskt roligare att spela in och säkert roligare att höra också. Check it!

I Expressen återberättar man en undersökning som gjorts av Vecko-Revyn angående det som brukar kallas tjatsex, ställa upp, etc. Föga förvånande har tre av fem uppgett att de haft sex mer eller mindre mot sin vilja. Kvinnor alltså.

Vecko-Revyn har förstås bara en förmodat kvinnlig heterosexuell läsekrets, men utesluter det verkligen relevansen i att ha frågat män också? Nja, utrymme att spekulera finns åtminstone: "– Jag antar att det alltid varit så att tjejen ställer upp för att killen inte ska dra. Det är svårt att få ihop folks sexlust, men siffrorna hade nog varit helt annorlunda om vi hade frågat killar. Det är lite av ”Anna Anka-syndromet” – husfridssexet." som Hannah Arnhög formulerar det (till Expressen, eller bara saxat ur tidningen - det är lite svårt att veta ibland). Har aldrig män legat för husfriden?

Lyckligtvis gör åtminstone Expressen det smarta draget att i sin egen webbpoll ställa frågan riktat till både män och kvinnor. Visst är det skillnad. Men är mäns siffor (i skrivande stund) på 31% "Ja, flera gånger" respektive 35% "Ja, någon gång" så jävla olika i jämförelse med kvinnors 54% respektive 27% på samma frågor? I think not. Jag tror inte heller att alla de tre av fem som svarat i originalundersökningen skulle uppge att de mått dåligt av det.

Överhuvudtaget är det ett problem att sätta rubriken "mot sin vilja", ännu mer problem är det att sätta in ett sånt tydligt fokus på kvinnor som att det är ett problem enbart för kvinnor. Jag hör redan bortförklaringarna till mäns svar, eftersom de förväntas klara av att ställa upp ibland utan att såra själen. Det kanske kvinnor kunde också, lite lättare, utan skräckrapporter.

Det ska dock sägas att hela undersökningen i sig inte är något jag hatar på, och åtministone i Expressentexten uttrycks samtidigt ett glädjande positivt fokus genom nämnande av saker som kvinnors brist på ligg eller erkänd kåthet.

Jag står på mitt lokala ICA Maxi en fredagskväll och ska precis lägga upp på bandet: 1 påse chips (stor), 1 flaska läsk (stor den med) samt 1 burk crème fraîche. Intill kassorna hänger en ny tidning till specialpris. Det är alliansen med TV4+, Kattis & Co, som kör hårdlansering de första numren. Magasinet som främst frontar med att handla om relationer och som även kör synkad offensiv i lill-fyran på teve.

Hur kan jag låta bli att göra min Bridget Jones-fredag komplett. Jag köper den, i hopp om att hitta nåt roligt att såga.

Egentligen borde man, kvalitetsbrist till trots, ändå vara tacksam för kvällspressens söndagsbilagor. För när man tänker på hur smärtsamt tydligt det är att alla tidskrifter som behandlar relationer är riktade till kvinnor kan man i alla fall erkänna förtjänsten att en snubbe kan få nåt i den vägen genom ett vanligt okönat kvällspressköp. Kattis & Co förutsätter en kvinnlig läsare. På roterande schema finns tre "expert"-paneler av mormödrar, tonåringar samt ... män.

Män har också sina mammor och relationer med dessa. Män har också barn och relationer med dessa. Vafan, klart män kan lära sig något av hur andra män svarar också - men inte ser vi nån kvinnopanel i Kattis & Co. Eller någon annanstans heller för den delen. Manspanelens dumhet, som koncept, är förstås inte hälften så bränt i huvudet som draget att plocka in gästcoachen: Ernst Kirchsteiger.

Marknadmässigt genialiskt förstås. Vi tar den enda "mjukismannen" som fått offentligt erkänd och omtalad sex appeal och låter honom droppa sina visdomar, klart som fan det säljer. Människor lyssnar verkligen på den gubben. Men argh, just därför.

"Är man för lika varandra så blir det inte spännande." "Överraska genom att boka biobiljetter eller laga något riktigt gott en vanlig måndagskväll, till exempel." Ja svaren är inte så provocerande men extremt meningslösa. I reportage, terapiguider och annat finns verkligen något att hämta i de flesta fall. I spalter av arten hur tänker män/kvinnor finns bara skit.

Props därmed givet till Düklers artikel om ensamhet, det ganska roliga Norén-spelet - och framför allt webbtidningens faktiskt riktigt bra boktips i samband med 8 mars i måndags (i jämförelse med alla andra freaks som kör Mors Dag-stilen). Men så brukar det faktiskt vara kulturbevakningen i både mans-/kvinnosegregationspressen som står för de riktiga förtjänsterna.

Jag letar fortfarande vidare efter något som inte skyltar med sina fördomar om vem läsaren är.

Hela historien med syskonsexet som stod på löpen i helgen känns förstås mest som en tevesåpa. Aftonbladets version har en välbekant dramaturgi. Det gör det lätt att börja skratta åt det, precis som åt hotet om fängelse i upp till ett år för syskonen.

Men den lagen är inte bara lustig. Den säger så mycket om föreställningar om sex. Låt vara att det håller en konsekvent linje i enlighet med risk för fosterskador i och med att samkönat sex inte lagförs. Men om man som man och kvinna inte hade vaginalpenetration då? Skydd räknas väl inte får man anta eftersom inget är 100% säkert, precis som fosterskaderisken inte är det.

Det är bara att välja om lagen främst signalerar heteropenetration som sex eller att fortplantningen markeras i lagen som det enda syftet med sex. Den förstnämnda känns i alla fall inte FLERA hundra år gammal.

Som Johanna Sjödin skriver får man också känslan av att lagen finns till för att inte en plötslig incestepidemi skulle spridas. Att avsaknaden av förbud skulle få oss lockade att knulla brorsan. Där kan vi verkligen skratta. Att det vore juridiskt som de bästa försvaren skulle finnas mot lusten, bra eller dålig, är verkligen oerhört lustigt. Föreställ dig att du skulle lagstifta om allt som av en majoritet bedömdes som moraliskt förkastligt. Några extra kilon lagbok det.

För konsekvensens skull vore det kanske dags att förbjuda allt farligt egentligen då. Eller åtminstone allt sex för de människor som bara genom sig själva bär ökad risk för att producera fosterskador och dåliga gener. Sterilisera utvecklingsstörda eller hur var det nu man gjorde i forna glada dagar? Mina kulor kan ni ta också eftersom jag ändå är rökare och sprider ökad risk genom det.

(Läs även Karin Ahlborg i Aftonbladet.)

Ett hett tips på dumunderhållning ikväll är Kanal 5:s program Sex Rehab With Dr. Drew, som gör dokumentär om en sexmissbruksklinik eller whatever där villkoren är: "Ingen onani, inget förföriskt beteende, och naturligtvis inget sex".

Jo för avhållsamhet är säkert vägen. Blir säkert ingen ytterligare besatthet av den saken. Inga fixeringar alls.

BEVISAT! Otrogna män är korkade. Kan man läsa i Aftonbladets största tramssektion. Evolutionsforskaren Satoshi Kanazawa vid London School of Economics and Political Science uttalar sig om sin teori att män som har högre IQ inte värderar trohet högre än mindre intelligenta män.

"Kanazawa bygger sin teori på att män genom utvecklingshistorien varit lätt polygama. Att det inte är önskvärt i dag är ett steg framåt och det är de smarta som först anpassar sig till utvecklingen." Alltså att det tidigare varit evolutionsfördel att knulla runt för män, men idag är det bespottat att göra det. Teorin gällen inte kvinnor som ju varit kedjade vid spisen eller nåt och aldrig fått tjäna på fler knull.

Att det är en provocerande teori som vidare sprider underliga myter om varför otrohet förekommer räcker förstås inte för dumhetsrekordet. Nä, det idiotiska är dels några grava logiska felslut i artikeln: För det första att man drar slutsatsen att om den som är intelligent inte är otrogen, då är otrohet = korkat. För det andra att om den intelligente är trogen är dumhet en garanti för otrohet. Inga av dessa saker håller logiskt.

Men vad som på helt egen hand sätter dumhetsrekordet är att man skriver "BEVISAT" och "vetenskapligt stöd" utan att någon faktiskt forskning presenteras! Det är bara en teori helt baserad på spekulation från Kanazawas sida, alltså NOLL empiri - inga undersökningar - ingenting. Dessutom spekuleras det så friskt att man missar vad evolution faktiskt är och hur den fungerar. Samhällets trohetsnorm har funnits i vadå, säg några hundra år för att vara riktigt snäll, och vad tar evolutionen i tidsanspråk för att ge verkan? JA TYP FLERA TUSEN ÅR.

Just av dessa skäl ska man ta allt folk säger om evolution och natur med en nypa salt. För ena stunden har vi fortfarande stenåldershjärna och beter oss som så, och andra har vi blivit helanpassade till Iphone-livet. Herrejesus.

Och så en skämtsam referens till korkade Tiger Woods på det. Suck. Men det är klart, det är väl svårt för Stephen Hawking att knulla runt så det kanske ligger nåt i det där. Men i så fall är Kanazawa och alla män som har det minsta att göra med Wendela fett otrogna de också, så korkade som de framstår nu.

- - -

Sen update: Kolla in Second Opinions rätt avslöjande genomgång av Aftonbladets, brittiska tabloiderna och forskarens egna olika versioner.

Ironiskt nog har Tanja Suhinina som jag brukar vara rätt överens med sågat Sexperterna rejält på sin blogg. Hon har naturligtvis rätt i det mesta men jag vidhåller ändå min hyllning eftersom jag inte egentligen förväntar mig att någon ska klara av ett totalt heltäckande jobb och inte göra några misstag. Det är ändå ljusår bättre än det brukar vara i sexupplysningsväg. Däremot är Tanjas inlägg väldigt bra att läsa som komplettering. Och jag får andas ut och känna att jobbet såklart aldrig tar slut.

Ännu ett bonustips är Helena Bergmans förträffliga ord om hår på könet eller inte. Gu vad sånt snack brukar vara tröttsamt och extremt mycket "Mina preferenser = det enda rätta", nu är det bara avslappnat. Ingen har dött av hår i munnen, och ingen blir barn av rakad fitta. Tout simple. Missa inte heller kuriosan längst ner.