Idag är jag med i P3 Kultur i ett panelsamtal om erotisk litteratur, tillsammans med författaren och kritikern Elise Karlsson. Att jag är med i programmet är motiverat av att jag just nu är redaktör för en antologi med erotiska noveller som kommer ges ut på Normal i höst om allt håller tidsplan. Vi har grymma författare med oss i alla fall.

I programmet ställs frågor som vad bra erotik är, vad det kan finnas för skillnader mellan ”erotik” och ”porr” och vem som avgör det. Vad vi kan se för trender i erotik och erotikens status såväl som vad vi tror om framtiden. Personligen är jag egentligen plågad av dåliga associationer av ordet erotik, på grund av 90-talets mjukporrvåg och inte minst allt jävla knulla i motljus som ska vara tänkt att tilltala kvinnor. Men skulle jag hotas med pistol för att definiera saker skulle jag nog snarare säga att porr är en sorts erotik helt enkelt. Däremot är inte alla sex i litteratur – hur upphetsande den än kan tänkas vara för en läsare – nödvändigtis erotik.

Om jag skriver en novell som är menad att tända läsaren sysslar jag med erotik före litteratur. Om jag skriver en roman där en sexscen måste ingå för att berättelsen kräver det spelar det inte någon om scenen är galet het eller inte, jag sysslar ändå med litteratur före erotik. Det kan vara hur mycket sex som helst i en roman, men ändå inte givet att den bör klassas som ”erotik” om den till exempel bara handlar om sex och sexuella känslor. Erotiken uppstår, men den är en bieffekt. Och förstås: När någon skriver en sexnovell för ett internetcommunity är det troligen bara erotik och vem fan bryr sig om litteratur.

Alla tre tillvägagångssätt och syften tycker jag man kan göra på ett bra sätt och det är inte säkert att det med minst litterära anspråk är lättast. Det handlar alltid om att välja en lagom väg mellan Skylla och Karybdis (där ena är pekoralet och det andra är töntigt explicit). Eller åtminstone välja sitt monster väl anpassat för sammanhanget.

Mitt exempel i radioprogrammet på vad jag tycker är bra erotik i litteraturen var tvunget att välja bland dessa syften, och jag valde då att lyfta fram ett exempel av litteratur som huvudsyfte ur P.O. Enquists ”Livläkarens Besök”. En skildring jag gillar för att scenen är helt avgörande för romanen och egentligen symboliserar hela romanens konflikt, samtidigt som den inte är vare sig blyg eller alltför högtravande (att de uttrycker sig lite så i vilket fall har ju bara att göra med socitet och tiden det utspelar sig under – när alla pratade Ranelidska). Den behöver alltså inte uppfattas som specifikt tändande men är bra ändå. Jag var lite svamlig i min motivering i programmet, därför utvecklar jag här. Just Livläkarens Besök är också rätt spännande i mina ögon genom en misstanke att det handlar mycket mer om lust än om kärlek. Men sånt banalt brukar maskeras som kärlek.

Anyhoo. Programmet sänds kl. 14.03 i P3, men kan också lyssnas på i efterhand på webben förstås. Där finns även det extra podradiosamtalet där våra dåliga exempel lästes upp och diskuterades. Det var faktiskt roligare att spela in och säkert roligare att höra också. Check it!

I Expressen återberättar man en undersökning som gjorts av Vecko-Revyn angående det som brukar kallas tjatsex, ställa upp, etc. Föga förvånande har tre av fem uppgett att de haft sex mer eller mindre mot sin vilja. Kvinnor alltså.

Vecko-Revyn har förstås bara en förmodat kvinnlig heterosexuell läsekrets, men utesluter det verkligen relevansen i att ha frågat män också? Nja, utrymme att spekulera finns åtminstone: "– Jag antar att det alltid varit så att tjejen ställer upp för att killen inte ska dra. Det är svårt att få ihop folks sexlust, men siffrorna hade nog varit helt annorlunda om vi hade frågat killar. Det är lite av ”Anna Anka-syndromet” – husfridssexet." som Hannah Arnhög formulerar det (till Expressen, eller bara saxat ur tidningen - det är lite svårt att veta ibland). Har aldrig män legat för husfriden?

Lyckligtvis gör åtminstone Expressen det smarta draget att i sin egen webbpoll ställa frågan riktat till både män och kvinnor. Visst är det skillnad. Men är mäns siffor (i skrivande stund) på 31% "Ja, flera gånger" respektive 35% "Ja, någon gång" så jävla olika i jämförelse med kvinnors 54% respektive 27% på samma frågor? I think not. Jag tror inte heller att alla de tre av fem som svarat i originalundersökningen skulle uppge att de mått dåligt av det.

Överhuvudtaget är det ett problem att sätta rubriken "mot sin vilja", ännu mer problem är det att sätta in ett sånt tydligt fokus på kvinnor som att det är ett problem enbart för kvinnor. Jag hör redan bortförklaringarna till mäns svar, eftersom de förväntas klara av att ställa upp ibland utan att såra själen. Det kanske kvinnor kunde också, lite lättare, utan skräckrapporter.

Det ska dock sägas att hela undersökningen i sig inte är något jag hatar på, och åtministone i Expressentexten uttrycks samtidigt ett glädjande positivt fokus genom nämnande av saker som kvinnors brist på ligg eller erkänd kåthet.

Jag står på mitt lokala ICA Maxi en fredagskväll och ska precis lägga upp på bandet: 1 påse chips (stor), 1 flaska läsk (stor den med) samt 1 burk crème fraîche. Intill kassorna hänger en ny tidning till specialpris. Det är alliansen med TV4+, Kattis & Co, som kör hårdlansering de första numren. Magasinet som främst frontar med att handla om relationer och som även kör synkad offensiv i lill-fyran på teve.

Hur kan jag låta bli att göra min Bridget Jones-fredag komplett. Jag köper den, i hopp om att hitta nåt roligt att såga.

Egentligen borde man, kvalitetsbrist till trots, ändå vara tacksam för kvällspressens söndagsbilagor. För när man tänker på hur smärtsamt tydligt det är att alla tidskrifter som behandlar relationer är riktade till kvinnor kan man i alla fall erkänna förtjänsten att en snubbe kan få nåt i den vägen genom ett vanligt okönat kvällspressköp. Kattis & Co förutsätter en kvinnlig läsare. På roterande schema finns tre "expert"-paneler av mormödrar, tonåringar samt ... män.

Män har också sina mammor och relationer med dessa. Män har också barn och relationer med dessa. Vafan, klart män kan lära sig något av hur andra män svarar också - men inte ser vi nån kvinnopanel i Kattis & Co. Eller någon annanstans heller för den delen. Manspanelens dumhet, som koncept, är förstås inte hälften så bränt i huvudet som draget att plocka in gästcoachen: Ernst Kirchsteiger.

Marknadmässigt genialiskt förstås. Vi tar den enda "mjukismannen" som fått offentligt erkänd och omtalad sex appeal och låter honom droppa sina visdomar, klart som fan det säljer. Människor lyssnar verkligen på den gubben. Men argh, just därför.

"Är man för lika varandra så blir det inte spännande." "Överraska genom att boka biobiljetter eller laga något riktigt gott en vanlig måndagskväll, till exempel." Ja svaren är inte så provocerande men extremt meningslösa. I reportage, terapiguider och annat finns verkligen något att hämta i de flesta fall. I spalter av arten hur tänker män/kvinnor finns bara skit.

Props därmed givet till Düklers artikel om ensamhet, det ganska roliga Norén-spelet - och framför allt webbtidningens faktiskt riktigt bra boktips i samband med 8 mars i måndags (i jämförelse med alla andra freaks som kör Mors Dag-stilen). Men så brukar det faktiskt vara kulturbevakningen i både mans-/kvinnosegregationspressen som står för de riktiga förtjänsterna.

Jag letar fortfarande vidare efter något som inte skyltar med sina fördomar om vem läsaren är.

Hela historien med syskonsexet som stod på löpen i helgen känns förstås mest som en tevesåpa. Aftonbladets version har en välbekant dramaturgi. Det gör det lätt att börja skratta åt det, precis som åt hotet om fängelse i upp till ett år för syskonen.

Men den lagen är inte bara lustig. Den säger så mycket om föreställningar om sex. Låt vara att det håller en konsekvent linje i enlighet med risk för fosterskador i och med att samkönat sex inte lagförs. Men om man som man och kvinna inte hade vaginalpenetration då? Skydd räknas väl inte får man anta eftersom inget är 100% säkert, precis som fosterskaderisken inte är det.

Det är bara att välja om lagen främst signalerar heteropenetration som sex eller att fortplantningen markeras i lagen som det enda syftet med sex. Den förstnämnda känns i alla fall inte FLERA hundra år gammal.

Som Johanna Sjödin skriver får man också känslan av att lagen finns till för att inte en plötslig incestepidemi skulle spridas. Att avsaknaden av förbud skulle få oss lockade att knulla brorsan. Där kan vi verkligen skratta. Att det vore juridiskt som de bästa försvaren skulle finnas mot lusten, bra eller dålig, är verkligen oerhört lustigt. Föreställ dig att du skulle lagstifta om allt som av en majoritet bedömdes som moraliskt förkastligt. Några extra kilon lagbok det.

För konsekvensens skull vore det kanske dags att förbjuda allt farligt egentligen då. Eller åtminstone allt sex för de människor som bara genom sig själva bär ökad risk för att producera fosterskador och dåliga gener. Sterilisera utvecklingsstörda eller hur var det nu man gjorde i forna glada dagar? Mina kulor kan ni ta också eftersom jag ändå är rökare och sprider ökad risk genom det.

(Läs även Karin Ahlborg i Aftonbladet.)

Ett hett tips på dumunderhållning ikväll är Kanal 5:s program Sex Rehab With Dr. Drew, som gör dokumentär om en sexmissbruksklinik eller whatever där villkoren är: "Ingen onani, inget förföriskt beteende, och naturligtvis inget sex".

Jo för avhållsamhet är säkert vägen. Blir säkert ingen ytterligare besatthet av den saken. Inga fixeringar alls.

BEVISAT! Otrogna män är korkade. Kan man läsa i Aftonbladets största tramssektion. Evolutionsforskaren Satoshi Kanazawa vid London School of Economics and Political Science uttalar sig om sin teori att män som har högre IQ inte värderar trohet högre än mindre intelligenta män.

"Kanazawa bygger sin teori på att män genom utvecklingshistorien varit lätt polygama. Att det inte är önskvärt i dag är ett steg framåt och det är de smarta som först anpassar sig till utvecklingen." Alltså att det tidigare varit evolutionsfördel att knulla runt för män, men idag är det bespottat att göra det. Teorin gällen inte kvinnor som ju varit kedjade vid spisen eller nåt och aldrig fått tjäna på fler knull.

Att det är en provocerande teori som vidare sprider underliga myter om varför otrohet förekommer räcker förstås inte för dumhetsrekordet. Nä, det idiotiska är dels några grava logiska felslut i artikeln: För det första att man drar slutsatsen att om den som är intelligent inte är otrogen, då är otrohet = korkat. För det andra att om den intelligente är trogen är dumhet en garanti för otrohet. Inga av dessa saker håller logiskt.

Men vad som på helt egen hand sätter dumhetsrekordet är att man skriver "BEVISAT" och "vetenskapligt stöd" utan att någon faktiskt forskning presenteras! Det är bara en teori helt baserad på spekulation från Kanazawas sida, alltså NOLL empiri - inga undersökningar - ingenting. Dessutom spekuleras det så friskt att man missar vad evolution faktiskt är och hur den fungerar. Samhällets trohetsnorm har funnits i vadå, säg några hundra år för att vara riktigt snäll, och vad tar evolutionen i tidsanspråk för att ge verkan? JA TYP FLERA TUSEN ÅR.

Just av dessa skäl ska man ta allt folk säger om evolution och natur med en nypa salt. För ena stunden har vi fortfarande stenåldershjärna och beter oss som så, och andra har vi blivit helanpassade till Iphone-livet. Herrejesus.

Och så en skämtsam referens till korkade Tiger Woods på det. Suck. Men det är klart, det är väl svårt för Stephen Hawking att knulla runt så det kanske ligger nåt i det där. Men i så fall är Kanazawa och alla män som har det minsta att göra med Wendela fett otrogna de också, så korkade som de framstår nu.

- - -

Sen update: Kolla in Second Opinions rätt avslöjande genomgång av Aftonbladets, brittiska tabloiderna och forskarens egna olika versioner.

Ironiskt nog har Tanja Suhinina som jag brukar vara rätt överens med sågat Sexperterna rejält på sin blogg. Hon har naturligtvis rätt i det mesta men jag vidhåller ändå min hyllning eftersom jag inte egentligen förväntar mig att någon ska klara av ett totalt heltäckande jobb och inte göra några misstag. Det är ändå ljusår bättre än det brukar vara i sexupplysningsväg. Däremot är Tanjas inlägg väldigt bra att läsa som komplettering. Och jag får andas ut och känna att jobbet såklart aldrig tar slut.

Ännu ett bonustips är Helena Bergmans förträffliga ord om hår på könet eller inte. Gu vad sånt snack brukar vara tröttsamt och extremt mycket "Mina preferenser = det enda rätta", nu är det bara avslappnat. Ingen har dött av hår i munnen, och ingen blir barn av rakad fitta. Tout simple. Missa inte heller kuriosan längst ner.

Jag har redan en långlivad kärleksaffär med RFSL för deras fantastiska arbete och driv men när jag häromdagen uppmärksammades på Sexperterna, som RFSL Stockholms Sexhälsan står bakom, kändes det verkligen som att jag nog kan ge upp själv. På bästa sätt menat alltså - det var känslan av att Sexperterna täckt ALLT och mitt jobb är gjort och överflödigt.

Namnet är förstås lite töntigt, jag tänker bara på fåntratten Necros "The Sexorcist". Men innehållet blew me. Away. Trots en uttryckt HBT-målgrupp är det mesta bra läsning för vem som helst. En guide till att slicka fitta bryr sig liksom inte om vem du är som läser den. Sexperternas språk är rakt på men inte chockjiddrigt och de går igenom allt från det man kallar lätt till det som kallas avancerat. Även en massa texter om dejting, raggning och droger finns med.

Bara gå dit. Annars lär jag väl hänvisa varenda fråga om sexuell praktik framöver till sajten ändå. Man kan också ställa frågor till dem.

När jag blir stor vill jag också bli sexpert. Såklart jag inte ger upp i alla fall.

- - -

Ett annat tips är förresten dagens avsnitt av P1:s På Nätet (ja jag älskar det programmet) som handlar om sex på nätet. Tyvärr lite väl mycket fokus på porr och för lite på nya kontaktvägar och sexbloggande. Någon hade gärna fått fråga lite om varför alla sexbloggar är så extremt smaklöst formgivna (till skillnad från Sexperterna-sajten ovan som är skitsnygg). Men i porrdiskussionen kom i alla fall en rolig hård meningsutväxling mellan för och emot.

Lyssna i efterhand på programmets sajt.

För ett tag sedan skrev jag glatt om Morgonpasset Helg och deras singel- respektive tvåsamhetsrapportörer. Nu kan man äntligen gå direkt till klippen med rapporterna istället för att jag ska behöva höfta en tid i programmet som de brukar vara.

Singelrapportören Anna hatar teasers och diskuterar nätdejtingens moment 22. Min exflickvän tvåsamhetsrapportören Susanna vägrar distansförhållanden och ger tips inför en ihopflytt till sammanboende tvåsamhet. I en rapport kan man också i referensen till expojkvännen få veta vad jag har för möbler hemma och vad jag äter för skräp.

De är båda skitbra och roliga rapportörer, och big up även till redaktionens grymma musikval mellan snacken (åh man saknar tiden då all musik i P3 inte var centralstyrt).

Vid lite närmare eftertanke måste jag ge Expressens Sex & Kärlek-sektion lite props för hänvisningen till Brittiska studien om kondomer passform. Det kan man faktiskt ta som ett sånt där tips för män jag efterlyser - dessutom med en extra fluga i samma smäll då det är bra argument mot de som jiddrar om kola med papperet på.

Det är alltså inte bara en fråga om att alla kondomer sabbar känslan, utan att det kan vara en god idé att testa sig fram till en kondom som faktiskt sitter som den ska för att åtminstone den som bär den ska känna bättre. Inte så konstigt egentligen. Ändå har jag aldrig, förutom en enda kondoms lansering som åtklämmande på rätt plats, hört snack om saken på detta sätt.

Man kan förstås undra varför det alltid ska harvas hur svårt det är att sätta på en kondom och att man ska öva en massa. Jag tror att det är mer kontraproduktivt faktiskt, eftersom det ger ett orosmoment som får folk att skita i skydd. Fixa rätt håll och rulla bara.

Och så rätt sort för säkrare, skönare, bättre alltså. Bäst att inte go for that ullared shit med andra ord - gå till skräddarn istället.