Nu avslöjas statens kränkningar av tornedalingar

I drygt tre år har en sannings- och försoningskommission jobbat med att kartlägga de kränkningar och övergrepp som tornedalingar har utsatts för historiskt - och som påverkar gruppen än i dag.

Under onsdagen lämnas utredningen över i Pajala till kulturministern. En som också tänker närvara är Tyko Lampa från Vittangi i Kiruna.

— Jag ska försöka få en ursäkt.

Han växte upp på landet i Tornedalen och hörde enbart meänkieli, tidigare kallad tornedalsfinska i hemmet. I stugan var radion inställd på finska kanaler, han lekte enbart med sina syskon och till och med klockan gick enligt finsk tid.

Men i skolan var endast svenska tillåtet.

— Den skulle bort, meänkielin. Varför fattar jag inte än i dag.

Tyko Lampa kunde inte ett ord svenska. Det tolkades som ointelligens. Han fick gå om första klass, och därefter placerades han i "hjälpklass" i en arbetsstuga två mil hemifrån. Där fick han knappt lära sig att läsa eller skriva.

"Som en fånge"

Arbetsstugorna, en form av skolhem, var en del av myndigheternas försvenskning av tornedalingarna. Från 1920-talet skedde all undervisning på svenska och eleverna fick inte tala sitt modersmål ens på rasterna. Sina familjer fick barnen träffa enbart på loven.

Tyko Lampa minns hur rädslan stegrade sig efter lovet ju närmre bussen kom arbetsstugan. När han sedan drog på sig kläderna i grovt tyg som alla i arbetsstugorna tvingades ha kändes det som ett fängelse.

— Då var du som en fånge.

Misshandel

Många utsattes också för misshandel. Tyko Lampa var en av dem.

— Föreståndaren var aggressiv mot allt vad barn heter.

Om någon yttrade ett ord på meänkieli straffades de med örfilar eller omvridna öron. När hans kusin, som var sängvätare, hade kissat i sängen rullade föreståndaren ihop det våta lakanet.

— Sedan slog hon pojken runt öronen med lakanet så att pisset stänkte.

Rasbiologi

Tornedalingar utsattes också för rasbiologiska undersökningar. Personer som har intervjuats av sanningskommissionen vittnar om att skallmätningar ska ha förekommit så sent som på 1950- och 60-talet, men enligt kommissionen saknas bevis för att de skulle ha skett på statens initiativ.

Något som däremot finns tydligt dokumenterat är statens inblandning i tidigare rasbiologiska undersökningar som skedde i Tornedalen, bland annat under ledning av Herman Lundborg, föreståndare på Statens institut för rasbiologi.

Han gav också ut en lärobok 1922 som spreds i landets skolor. I den beskrivs tornedalingarna som ett hot mot "den svenska folkstammen". På de sista sidorna syns bilder under rubriken "Främmande rastyper". Flera foton visade elevernas egna släktingar.

Påverkan än i dag

Många tornedalingar som växte upp under försvenskningsperioden valde att inte prata meänkieli senare med sina barn.

Därför har det varnats för att meänkieli håller på att dö ut. Men under senare år har satsningar gjorts för att få språket att överleva, enligt Svenska tornedalingars riksförbund.

Själv lärde Tyko Lampa inte sina döttrar ett ord av modersmålet.

— Det var en skam att prata finska och meänkieli. Det ångrar jag i dag.