Ukrainare lever på 71 kronor per dag: "Inte lätt"
Från universitetsstudier, lägenhetsköp och bra jobb – till att knappt ha råd att köpa blöjor till barnen. Två år efter den ryska storinvasionen lever ukrainska flyktingar i Sverige fortfarande under en nivå som anses dräglig för svenskar.
Ukrainare som flytt kriget omfattas av EU:s massflyktsdirektiv, som gäller till mars 2025 och innebär ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.
Ekonomiskt stöd ges till den som inte får in pengar på annat sätt. Nuvarande dagersättning är på 71 kronor för en ensamstående vuxen och därefter i fallande skala för dem som delar hushållskostnader och för barn.
Ersättningen ska räcka till mat, kläder, förbrukningsvaror, mediciner och läkarvård, även om avgiften för läkarvård och medicin för flyktingar är reducerad.
Regeringen är dock klar med ett lagförslag som gör att ukrainska flyktingar kan folkbokföra sig i Sverige, och därmed istället får etableringsersättning på 308 kronor om dagen.
Drygt 60 000 har sökt uppehållstillstånd i Sverige via skydd enligt massflyktsdirektivet sedan kriget startades, uppger Migrationsverket.
Källa: Migrationsverket
"Listen to the future" lyder texten på den ukrainskregisterade skåpbil som tillfälligt står uppställd på en parkering i skånska Tomelilla. Bilens ägare Mariia Andriichuk brukar använda den för att köra landsmän som behöver uträtta ärenden på Österlen. Men bilen är sönder och reparationen blir en svår utgift för Mariia Andriichuk som flytt kriget.
— Det här kommer kosta minst 12 000 kronor i reparation, kanske mer....
Det finns en lösning. 33-åringen – som drev försäkringsfirma innan hon flydde byn hemma i västra Ukraina då fruktan för attacker från närliggande Belarus blev för stor – har nämligen fixat sommarjobb.
— Jag plockar jordgubbar på sommaren, nära Ystad. Även nu i sommar.
"Måste tänka på min barn"
Det ljusa klassrummet fylls sakta i takt med att lunchstimmet lägger sig. På dagens lektion diskuteras kulturella skillnader och likheter mellan hemlandet och det svenska.
Majoriteten av eleverna i SFI-klassen på Österlens folkhögskola är från Ukraina. Samtliga kvinnor – de flesta har flytt med flera barn och har traumatiska minnen i bagaget. Hemlängtan är enorm, liksom tacksamheten gentemot Sverige, understryker Mariia Andriichuk som läser svenska här.
— För mig är Sverige ett jättefint land. Men om jag varit ensam hade jag stannat i Ukraina, men jag måste tänka på mina barn, säger hon.
Hennes svenskundervisning betalas av Tomelilla kommun. Men för klasskamraten Mariia Zakharenko, som flydde höggravid i åttonde månaden när robotarna föll i Kiev, ser det annorlunda ut. Eftersom hon bor i grannkommunen Simrishamn finansieras språkundervisningen i stället via ett EU-projekt.
— Min kommun säger nej till SFI. Men vi vill studera vidare för vi vill prata bättre, förklarar hon på en snart helt flytande svenska.
"Mjölk, ägg och bröd"
I mars tar dock EU-pengarna – och därmed språkundervisningen – slut för just Mariia Zakharenko. Klasskamraterna som bor i Tomelilla får däremot fortsätta med SFI.
— Vi behöver jämlikhet, att det är samma regler för alla!
Två år har gått sedan kriget bröt ut. Ukrainska flyktingar har fått tillfälligt uppehållstillstånd och hjälp med bostad, men lever fortfarande utan svenskt personnummer, bank-id eller möjlighet att folkbokföra sig.
Eftersom de omfattas av EU:s massflyktsdirektiv är dagersättningen för en vuxen bara 71 kronor – eller 2 166 kronor i månaden. En summa som inte har ändrats sedan ersättningen infördes 1994.
— Man kan kanske köpa mjölk, ägg och bröd, förklarar Mariia Andriichuk.
Ibland får hon matcheckar av kommunen. Annat än mat finns det sällan pengar till.
— Kläder och sådant är inte lätt att köpa, jag har fyra barn.
Dagersättningen på 71 kronor är omdiskuterad och ligger på regeringens bord. Snart kommer ett lagförslag som medför att ukrainska flyktingar kan folkbokföra sig i Sverige. En möjlighet som innebär att de bland annat får personnummer och etableringsersättning på 308 kronor om dagen i stället.
Bättre i Norge
— De hamnar i limbo!
SFI-läraren Ulrika Freccero är uppgiven. Förutsättningarna skiljer sig åt för hennes ukrainska elever, enbart beroende på vilken kommun de hamnat i. Om en dryg månad tvingas dessutom halva gruppen sluta på språkundervisningen, eftersom EU-projektet då tar slut.
Vad händer för eleverna sedan? Har man inte språket och betygen får man inte heller några jobb, då kan man inte skaffa sig försörjning, konstaterar Ulrika Freccero och skakar på huvudet.
— Många här pratar om vänner som flyttat till Norge. Där får man personnummer, möjlighet till studier och arbete.
— Nu sitter en del här efter två år och funderar på varför man valde det här landet.
Nytt liv i Kivik
Skoldagen lider mot sitt slut och 31-åriga Mariia Zakharenko från Kiev har en buss att passa. Resan hem till trygga Kivik är på några få mil, bussbiljetten bekostas även den just nu av EU-pengarna. Hon bor med sitt lilla barn hos en svensk familj, och får därmed bara 61 kronor per dag.
— Det räcker till blöjor och välling. Den svenska familjen jag bor med delar allt med mig. Allt, säger hon och ler plötsligt stort.
Snart väntar nämligen jobb i hemtjänsten i Kivik. En jättechans för den före detta ingenjörsstudenten Mariia.
— Jag är så glad, jag får jobba med människor och jag lär mig svenska, jag lär mig prata. Och arbetskamraterna...
— Åh, det blir super!
