Bögarnas sexuella IT-revolution

Det är fest i huvudstaden när Stockholm Pride har fest. HBT-personer har rest från hela riket för att få vara sig själva för en stund. En festival som är viktig på många sätt och vis.

– Jag tycker att Pridefestivalen är kul, och betyder mycket för folk som kanske är från landet som får bli helt upplyfta genom att åka till Stockholm och komma till en gemenskap och kultur de inte upplever i vardagen, säger Oscar Swartz, HBT-profil och IT-pionjär som stannade i Berlin för den här gången.

Qruiser som brytpunkt

Bögarna var länge förvisade till subtila vattenhåll. Bland buskage och pissoarer kunde de förhoppningsvis möta fränder. I och med internet blev det en IT-revolution i homosexuella kretsar. Plötsligt fanns det möjlighet att komma i kontakt med likasinnade - kanske till och med i sitt eget kvarter.

För Singelsverige allmänt har internet föranlett begrepp som Spraydatebaby, men för HBT-personer har internet blivit en möjlighet att även komma ut och få leva ut sin sexuella läggning obehindrat.

Qruiser, som är ett community för HBT-personer, har blivit ett av Nordens största med över 100 000 medlemmar. Till och med heterosexuella män söker sig dit för att ragga på donnorna oavsett deras läggning.

– Generellt har och hade communities som exempelvis Qruiser stor betydelse för grupper som kanske är små och utspridda. Gayrörelsen var väldigt tidig med nätet, och det har jättestor betydelse för folk i mindre städer, där det inte är så lätt att komma i kontakt med folk. Här kunde man få kontakt med massa människor, lära känna folk på distans och se att andra har det likadant, säger Swartz som var med och grundade QX, som ligger bakom Qruiser.

Till skillnad från homotidningen Sylvester, som uppbackades med miljoner av Spray, startades Qruiser helt utan riskkapital. Sedan stundade ett homopressens paradigmskifte.

– Qruiser tog över helt när Sylvester gick dåligt ekonomiskt. RFSL-chatten var visserligen tidig redan 1995, men den fungerade på ett helt annat sätt. Det var nog det första kända sättet att umgås på nätet för gaypersoner, men det var inget community.

Anonymitetens egenvärde

Oscar Swartz är nyskild och varvar det trygga livet i Hammarby Sjöstad i Stockholm med ett ungkarlsliv i Berlin. Via gaycommunites som Gayromeo har han inget problem att få nya vänner i sin andra hemstad.

Detta nätverk av individer bygger på att användarna kan välja vad för information de vill dela med sig av. Med en bild på sina genitalier och kommukation i form av hemliga meddelanden kan man låta det förbli en hemlighet. Det öppnar för en friare värld för individen.

– När det gäller dejting på nätet tror jag det finns ett värde i anonymitet. En del tycker att anonymitet bara för med sig dåliga saker på nätet, men jag tycker att det finns många positiva saker med det. Folk vågar pröva nya saker, experimentera med nya roller och göra roliga saker som de i det verkliga livet inte skulle ha gjort annars, säger Oscar Swartz till Nyheter24.

För vissa kan detta bli ett problem. Män som har sex med män får tillgång till en aldrig sinande källa av frisläppt sex. I gayvärlden är även betalsex väl förankrat och det kan bli svårt att veta var gränserna går mellan ett behov, en hobby och ett jobb.

– På dejtingsajter är många anonyma och man vet inte vilka det är i verkligheten. Därför sker det en del blind dates efter olika kontakter och då vågar folk fantisera mera, ta ut svängarna och experimentera sig fram. Anonymitet i dejtingvärlden kan alltså vara väldigt positivt.

Därför är det inte så konstigt att piratpartiets chefsideolog, utsedd av sympatisörer, hellre föredrar ett Gay Bay i stället för ett allseende Gaymail.

– Själv är jag inte bekväm med, och tycker att det är lite läskigt, att Google sparar och suger upp så mycket information, som man i slutändan inte vet var det hamnar. Alla mejl på Gmail finns kvar hos Google, även om användare raderar och inte ser det. Det har kommit fram i olika rättsfall. Men det är upp till individerna att överväga om man vill använda det, säger Oscar Swartz.

Samtidigt har det på sätt och vis kan det sätta stopp för en utvecklad acceptens i det heteronormativa samhället då homosexuella nu kan hålla sin läggning helt hemlig utanför sin identitet.

I SVT:s nöjespanel slog humorprofilen Kjell Eriksson fast att HBT-rörelsen misslyckats när Pridefestivalen fortfarande finns kvar. Poängen var att rörelsens mål om att slå sig ut i samhället motverkas av att minoriteten stänger in sig.

– Det finns kritik från alla håll. Det finns personer som Unni Drougge och andra mer radikala som tycker att HBT-rörelsen inte borde efterapa heterosamhället och bara kräva att man ska få rätt att gifta sig, adoptera och så vidare. Konservativa undrar varför folk måste spöka ut sig i stället för att "vara som alla andra", säger Swartz.

Koloniseringen börjar

Innan ens IT-bubblan var påtänkt var Bahnhofgrundaren Swartz och kompanjonen Jon Karlung redan i full färd med att bygga sitt IT-imperium. Med en nästan bysantisk kommersiell pragmatism skulle de globala diktaturerna övertygas i att göra pengar på sina toppdomäner. De privata biståndsprojekten var på väg att leda ända till Nordkorea, där homosexuella inte tycks existera över huvud taget, enligt den politiska ledningen.

– Vi hade roliga och ganska galna idéer för internet. En handlade om att basera ett alternativt immaterialrätts- och upphovsrättssystem i Nordkorea. Eventuella betänkligheter mot att göra affärer skulle inte handla om gayrörelsen och deras rättigheter i Nordkorea, som är ett bisarrt samhälle i sig och nästan som en religiös sekt. Och Bahnhof har ju exempelvis hostat Livets ord i Uppsala, säger Swartz.

Och för homopressen var det helt annorlunda tider, 1995, innan Sveriges prideglada sida hade avtäckts. Nestorn inom gaypublishing, Jon Voss, sökte bland andra upp Swartz när HBT-tidningen QX skulle bildas.

– Innan QX hade saker skett på rätt icke-kommersiella grunder. Det fanns inga varumärken eller stora annonsörer som ville gå i gaymedia. Dock trodde man att det skulle ändras efter det som var på gång att hända i USA. Jon Voss drev en annan tidning, den mer politiska, Reporter, som inte klarade sig ekonomiskt. Han frågade då runt, däribland mig, om det fanns något intresse att investera i en produkt som var mer kommersiell.

– I början, under de första åren, var det ganska svårt att få annonsörer. Nu tycker man det är självklart att biltillverkare,resebyråer och hotellkedjor annonserar i QX, men så var det inte alls förr. Det var väldigt kämpigt, säger Swartz.

Skrivet av: