"Verkar ändå mysigt att sitta i kvinnofängelse"

För att förstå exakt hur bra den är så måste jag först beskriva vilken typ av seriekonsumtionstyp jag är: Den där som aldrig fastnar för en serie.

De serier där jag har sett alla säsonger kan räknas på en hand. Inte ens en hel hand, snarare två fingrar.

1. "Nip/Tuck"

Amerikansk serie som handlar om två plastikkirurger, deras jobb och sexliv.

Lagom snuskig, eller okej assnuskig, surrealistisk, världsfrånvänd, ingen som helst koppling till mitt liv, jag känner inte igen mig i någon intrig och allt är bara så otroligt snyggt och skevt att man inte kan låta bli att älska serien.

Så den älskas alltså av helt logiska skäl. Om graden av verklighetsflykt skulle kunna mätas på en skala så hade jag passerat "max" för länge sedan.

2. "Sex and the City"

Skulle kunna falla in under samma beskrivning som "Nip/Tuck" egentligen, bara det att jag kan känna igen mig i intrigerna och snacket i SATC.

Det här är också serien som jag skyddar som min icke-existerande bebis undan alla "kritiska röster" som gärna hävdar både det ena och det andra om kvinnorna i serien.

Jag kan inga Samantha-citat, Carrie var verkligen inte min favorit (Miranda var det), deras kläder var många gånger knäppa och jag blev trött på att Carrie la ner så mycket tid på douchebagen Mr Big.

Men jag tycker inte att serien förminskar kvinnor som varelser som endast älskar skvaller, att prata om män och kläder – och även OM de skulle ha det som sitt enda intresse i livet så är det också OK. Serien representerar verkligen inte alla kvinnor här i världen, utan en grupp, och det tror jag att de flesta som tittar är medvetna om.

Det här var min verklighetsflykt nr 2.

Och nu kan jag alltså lägga till en tredje serie.

"Orange Is the New Black" handlar om Piper som åker in i finkan för ett brott hon gjorde för tio år sedan. I fängelset möter hon en massa coola kvinnor som alla har ett halvknasigt förflutet. Den här serien är smart, vass, rolig på ett bra sätt (och inte "Två och en halv män"-rolig), består nästan bara av kvinnor och handlar nästan uteslutande om kvinnor.

Efter att ha sett ett par avsnitt kände jag bara: Fasen vad mysigt, ändå, att sitta i ett fängelse och hänga med bara kvinnor! Och jag tror inte att jag var den enda som tänkte så.

Kvinnornas vänskap och deras förståelse för varandra är fantastiskt fin att se på. De lesbiska relationerna som avlöser varandra är gripande till den grad att man funderar över om det ens behövs män i denna värld? 

Det här är det mest peppiga du kommer att kunna se i år, för serien känns egentligen mer som en skola där du lär dig hur du ska bemöta sexistiska och rasistiska män när du sedan promenerar ut i verkligheten. Det vill säga utanför ditt vardagsrum.