"Damberg partiledardebattens ljusglimt"

Onsdagens partiledardebatt i riksdagen bjöd på få överraskningar och var, som riksdagsdebatter ofta är, stundom ganska långtråkig. Trots att debatterna sänds både på teve och webb tenderar politikerna att tala mer för de andra riksdagsledamöterna, än för att locka potentiella väljare. Att detta är tveksamt ur ett strategiskt perspektiv behövs knappast sägas, men då det förmodligen är ganska få som faktiskt ser debatterna, är det inte heller någon större katastrof.

Med detta sagt vill jag dock påpeka att det trots allt fanns fanns en del retoriska ljusglimtar under de dryga fyra timmarna som debatten varade och den starkaste av dem var den här gången Socialdemokraternas representant, Mikael Damberg, som debuterade i partiledardebatten eftersom Stefan Löfven inte sitter i riksdagen.

Jag har sett honom tala vid några tillfällen tidigare och har alltid upplevt honom som lite grå och trist, men nu var han både rolig, engagerad och väl avvägt sarkastisk över regeringens politik. Ett bra exempel bland många var när Damberg påpekade att Alliansen nämner ordet "ansvar" 26 gånger i regeringsförklaringen, men inte tycks vilja ta ansvar för någonting nu.

Statsminister Fredrik Reinfeldt kändes å sin sida en aning oengagerad. Argumenten bestod mest av samma gamla ord om just ansvar, hur dåligt det går för Sydeuropa och hur bra det går för Sverige. Dessa var en gång väldigt bra argument - till och med valvinnande - men när man alltid vet vad Reinfeldt kommer att tala om börjar de Nya Moderaterna redan kännas lite gamla. Jag hoppas dock att vi kommer att få se nya strategier och värdeord ju närmare vi kommer valet 2014.

Sammanfattningsvis ska det bli intressant att se vad som händer i svensk politik det närmaste året. Jag tror att vi kommer få se mer av Damberg och jag tror att det kommer att gynna Socialdemokraterna.

Så skötte sig partiledarna:

Fredrik Reinfeldt: Ok i den här debatten, men måste förnya sina ordval. Tristess är en talares värsta fiende.

Mikael Damberg: Debattens absoluta vinnare! Hans insats fick mig att fundera lite på om (S) gjorde ett misstag när de valde Löfven till partiledare

Åsa Romson: Klarade sig bra och är en mycket bättre debattör än talare. Det borde (MP) tänka på framöver.

Jan Björklund: Var bäst i Alliansen, men att han fick medhåll av SD angående språktest för invandrare måste han se som ett nederlag.

Annie Lööf: Kändes oförberedd och repetativ. Det är svårt att vara visionär när de andra pratar sakpolitik.

Jonas Sjöstedt: Debattens flitigaste talare som tog repliker på det mesta. Generellt klarade han sig bra, men utmärkte sig inte.

Jimmie Åkesson: Känns som ett troll i ett kommentarsfält. De andra försöker föra en seriös debatt, men han kommer med konstiga påståenden och ventilerar någon sorts besatthet av invandringsfrågor.

Göran Hägglund: Helt klart Alliansens mest underskattade talare. Han är både rolig och varierad, men har den otacksamma rollen att vara sist när åhörarna har tröttnat.

Analys: Totte Löfström, konsult inom politisk retorik.