Skolan fick mig att tappa motivationen.
1 av 2
Skolan fick mig att tappa motivationen. - Foto: Nyheter24/TT
Malin Nilsson.
2 av 2
Malin Nilsson. - Foto: Simon Lundberg / N24

Du är redan stämplad när du går in i klassrummet

Lärarna ville aldrig lära känna mig – jag tappade motivationen.


Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Idag skrev Nyheter24 om tre elever som lämnade in samma identiska skrivuppgift men fick tre olika betyg. En händelse som tyvärr inte förvånar mig alls

Jag minns när jag själv skulle börja få betyg. Jag hade börjat på en ny skola i en helt ny stad – bara månader innan åttonde klass hade jag flyttat till Göteborg. Från första dag gick jag in som en främling. Sista dagen i nian kände jag mig oförändrad. Ingen lärare hade velat lära känna mig, och jag hade inte velat lära känna dem. För jag var redan stämplad när jag gick in genom skolans dörrar för första gången.

Det började när vår svenskalärare, som inte tidigare hade undervisat klassen, lovade att prata med tidigare lärare för att ge ett rättvist betyg under höstterminen. Efter lektionen gick jag fram och frågade om hon skulle göra detsamma för mig – höra av sig till mina lärare i Halmstad. Svaret kom snabbt. Nej, det skulle hon inte. Det fanns alltså inte ens en tanke på att överväga det beslutet.

Därifrån fortsatte det. Min idrottslärare som aldrig var närvarande fortsatte godkänna elever som alltid glömde kläderna hemma och jag själv, som hade varit sjukskriven, fick IG utan varning. Min mattelärare uppmärksammade alltid samma elev och utbrast stor förvåning när jag gjorde bra ifrån mig. Jag gjorde ofta bra ifrån mig men fick alltid nöja mig med ett G med motivationen "jag känner inte dig riktigt ännu". Oavsett vad jag gjorde, var det aldrig nog.

Jag var stämplad innan jag hade satt min fot i klassrummet på Ugglumsskolan. Det var så jag upplevde det då och det är så jag minns tillbaka på det. Förutom att prestera det jag skulle i skolan gjorde jag extrauppgifter och erbjöd referenser till tidigare lärare, men jag var dömd. Dömd till att misslyckas.

På ett utvecklingssamtal konfronterade jag skolan. Svaret var då att lärarna hade olika mål för olika elever – och det fanns inget syfte med att berätta vilka mål de hade för mig. Till slut tappade jag motivationen.

Och det gör ont i mig att veta att elever kämpar varje dag i motvind för att lärare ger orättvisa betyg för att de redan har dömt eleven. Skolan behöver vara en friplats för elever att kunna lära sig och utvecklas, inte hindras i livet. Då måste lärare också vara ödmjuka inför sina maktpositioner.

Svik inte eleverna genom att låta dem kämpa i motvind och ta ifrån dem deras självkänsla. Peppa dem och låt dem göra misstag – de kommer lära sig. De har hela livet framför sig.

/
/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!
Håller du med?
Tack för din röst!