Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
110
reaktioner idag

Ohjälpsamma män är inte lata – de är riktigt smarta egoister

Nyheter24:s reporter Amanda Leander sa upp sig från jobbet som familjens projektledare. Det här har hon lärt sig sju år senare.

Amanda Leander har som så många andra erfarenhet av att vara sambo med en "toalettsittarpappa".

Det har gått sju år sedan jag var sambo sist.

Sju år sedan jag var fortfarande var mästare på att förmedla mitt missnöje genom passiv aggressivitet.

"Argdiska", smälla lite för hårt i skåpluckor och sucka högt över all ändlös tid jag spenderade på att hålla hemmet fläckfritt.

Mitt barns pappa hade två konkreta uppgifter som var bara hans: handla/laga mat och någon gång i månaden chockrengöra badrummet med klor, vilket var lite av ett heldagsprojekt.

I övrigt tog jag hand om allt: disk, städning, tvätt, allt förbannat småplock som aldrig tog slut. Och så ett spädbarn mitt i allt.

Amma, amma, amma. Hela nätterna, vid middagsbordet, under toalettbesök om det ville sig riktigt illa.

Sambons toalettbesök däremot, de skedde alltid med låst dörr och mobilen i handen. Om toalettdörren var låst så var det bara att förlika sig med att sambon var onåbar i uppemot en timme.

Vi började gå i parterapi för att få ordning på den skeva ansvarsfördelningen och även min bristande sexlust (go figure, det fanns ett samband, absolut ingen småbarnsmamma är förvånad!).

Terapeutens lösning på våra problem var att jag (JAG) skulle sänka ribban för hur rent hemmet egentligen behövde vara. Samt att jag faktiskt borde "ställa upp" mer på lite husfridssex, för att göra sambon nöjd.

Vi (jag) avslutade parterapin.

I samma veva fick jag låna en bok av en vän: "Familjens projektledare säger upp sig" av Gunilla Bergensten.

Och det var precis det jag gjorde. Jag sa upp mig, från allt. Från hushållssysslorna, från hemmet, från samboskapet, från det som var vi.

Kvar fanns bara jag, i en liten etta i Bromma fylld med silverfiskar som enda sällskap de barnlösa kvällar jag längtade ihjäl mig efter tvååringen. Men det var ändå värt det. Jag vägrade vara projektledare en dag till.

Sju år har alltså gått nu och jag bor fortfarande själv, men slipper i alla fall silverfiskarna. Och att ta hand om ett vuxet barn, utöver vårt gemensamma barn.

Men vad har hänt?

Jag har själv blivit ett barn. Bortskämd, lat och oföretagsam. Disken tornar upp sig i drivor mot arbetsveckans slut och jag är glad om jag hittar en strumpa utan hål till barnet på morgonen.

Rollerna har kastats om helt, sedan den dagen jag vägrade projektleda mer. Det var en svår övergångsprocess att släppa taget och stå ut med att saker blev halvdant gjorda, men tillslut fattade pappan.

Nu är det han som har koll på att ungen har vinterkläder i rätt storlek innan den första snön faller. Det är pappan som ringer och påminner mig om läkartider och föräldramöten, har koll på läxor och matsäck till friluftsdagar och styr upp lekdejter.

Igår fick jag ett samtal från skolan om att jag tydligen hade missat att de stängde tidigare. Mitt barn var ensam kvar och jag var årets sämsta förälder, som så många gånger tidigare.

En del av mig skäms. En annan del av mig tänker "helvete vad smarta män är". För det är ju såhär det ser ut i de flesta ojämställda förhållanden.

Den enda föräldern projektleder, den andra bara glassar med.

Har du chansen att slippa undan ansvar så tar du den per automatik. Fram till den dagen barnet står ensam kvar på skolgården för att projektledarföräldern inte påminde dig om att hämta tidigare.

Människan är lat av naturen, tar the easy way out. Och jag har gjort det i sju år nu, levt som en ansvarslös farsa så fort jag äntligen fick chansen. Fan vad härligt det har varit!

Men jag lovar, jag ska bättra mig nu. Om inte annat så för mitt barns skull.

Och för att bidra till ett mer jämlikt föräldraskap, vilket jag hoppas att alla ni lata toalettsittarfarsor också börjar göra.

Amanda Leander är reporter på Nyheter24. Här kan du läsa ett urval av hennes tidigare krönikor:

Väljer du bort vaccin? Håll ditt livsfarliga barn borta från förskolan

Mitt bästa relationsråd: Blocka varandra på sociala medier

Jag älskar dig pappa – ditt elaka, självupptagna och begåvade as

En av mitt barns viktigaste föräldrar är bonusmamman

Jag bestämde mig för att inte ha sex på ett år – det här lärde jag mig

Lever du i ett jämställt förhållande?

Mer:

Här är 5 anledningar att absolut inte vaccinera ditt barn