Fatta: "Samtycke borde vara en självklarhet"

”Vadå, ska man behöva skriva ett kontrakt med varje person man ligger med?”. Så låter det ofta när en samtyckeslag kommer på tal.

Diskussionen om samtycke har uppkommit på grund av en havererad sexualbrottslagstiftning. En alldeles för liten andel av alla anmälningar går till åtal, alldeles för få åtal leder till fällande domar, och då ska vi inte ens tala om alla våldtäkter som inte ens anmäls på grund av bristande förtroende för rättsväsendet. Någonting måste göras, det är de allra flesta – politiker och andra – överens om idag. Men vad? Ett tydligt formulerat krav på samtycke i sexualbrottslagstiftningen är en av många viktiga saker som måste ske.

Den lagstiftning vi har idag innebär att våld, eller hot om våld måste förekomma för att en person ska bli dömd för våldtäkt, alternativt att offret är i en ”särskilt utsatt situation” vilket till exempel kan innebära att personen är kraftigt berusad. Idag krävs också ett uppsåt för att en person ska kunna dömas för våldtäkt - det vill säga att personen som våldtar själv är medveten om att den våldtar. Det innebär att ansvaret direkt hamnar på offret; det är offret som klart och tydligt måste visa att hen inte vill ha sex. Det är här samtyckeslagen kommer in i bilden, men egentligen handlar det inte om en ny lag utan om en reglering eller ett rekvisit i den existerande sexualbrottslagstiftningen.

Om två personer tänker ha sex borde det rimligtvis vara bådas ansvar att försäkra sig om att den andre verkligen vill ha sex – i stället för att det ska vara bådas ansvar att tydligt säga ”nej” om de inte vill. Så för att återkomma till frågan om huruvida samtycke handlar om ett kontrakt: nej det gör det förstås inte. Samtycke behöver inte ens innebära ett uttalat ja utan kan visas på hundra olika sätt, som givetvis är individuella och olika beroende på tillfälle och personer. Ett samtyckesrekvisit innebär rent krasst att ”jag inte vill ha sex förrän jag visar att jag vill” jämfört med den lag som idag innebär att ”jag vill ha sex tills jag visar att jag inte vill”.

Innebär detta en förskjutning av bevisbördan? Ska en person som anklagats för att ha begått våldtäkt behöva bevisa att samtycke fanns? Nej. Det är alltid upp till åklagaren att bevisa att ett brott begåtts, men skillnaden med ett samtyckesrekvisit blir att åklagaren frågar den anklagade hur hen försäkrade sig om att samtycke fanns – i stället för att fråga om motstånd gjordes.

En samtyckesreglering kommer inte att lösa alla de problem som idag finns, vare sig i lagen eller i samhället. Sexuella övergrepp är ett större samhällsproblem än så, och frågan behöver arbetas med på många sätt. Fatta är däremot övertygade om att krav på samtycke är ett steg på vägen, att det kommer att ha en normerande effekt och påverka allmänhetens attityder kring sex.

Vårt främsta mål är inte fler fällande domar – vårt mål är att sexuella övergrepp över huvud taget inte ska förekomma. Då borde samtycke vid sexuella relationer vara en självklarhet.

Fatta
Via Kristina Wicksell

LÄS MER: "Vi är för samtycke" 

Samtyckeslag, för eller emot? 

"Samtycke borde vara en självklarhet" 

Sanna blev våldtagen: "Det var väl inte så farligt?" 

Gruppvåldtagen och flaskvåldtagen – men flera friande domar 

Professorn: "Även utlevande flickor ska ska ha skydd för sin sexuella integritet"