Dessie:
Men så fort jag var ensam på kvällarna, när det bara var jag och mina tankar i ensamhet – då översvämmades jag av ångest, panik och rädsla.
Men inte bara det, jag hade skapat en sorts socialfobi mot omvärlden här. Så fort jag var utanför mitt hus, och inte Theo var med så mådde jag så extremt dåligt. Jag gick sällan ut, jag umgicks knappt med mina vänner.
I samma veva försvann min sons pappa från oss ofrivilligt i några månader.//Dessie
Bibblan?
Träffade hon en kompis? Tog ett bad?
Eller tog hon något annat av sina ytterst korkade råd för att hantera psykiska ohälsa?
Jag har svårt att ta henne på allvar eller ens tycka synd om henne när hon skriver att hon mår eller har mått dåligt efter att hon skrev det här inlägget och trivialiserade allt från ångest till depression.
Och ofrivilligt? Hon skriver att han togs ofrivilligt ifrån oss i några månader?
Han begick väl frivilligt sina brott?
Då får man väl även stå sitt kast när man åker dit?
Jag måste säga att det låter ytterst frivilligt, i alla fall från hans sida.
Konsekvensanalys! Som man bäddar får man ligga..
Föregående inlägg 