Och det här med att vilja blir stor i världen; Jag tänkte stort. Jag hade fått utmärkelser år efter år, folk hejade på mig. Media skrev om mig positivt hela tiden om hur bra allt gick. Jag tjänade pengar på att bränna pengar. Det blev en galen spiral. Nu i efterhand så tycker jag inte att det var så konstigt av en 28 årig entreprenör att tänka så.

Jag är nog bara en glad entreprenör med mycket energi. Kan det inte få räcka? // Isabella Löwengrip

Isabella menar att hon nog inte har några diagnoser alls, när allt kommer omkring.
Inte AHDH, inte Aspbergers och inte bipolär sjukdom, utan hon är bara en glad entreprenör med mycket energi.
Jag trodde att allt negativt som hänt henne var på grund av hennes obehandlade diagnoser, inte tvärt om. Kallade hon inte sin ADHD för en superkraft vid ett tillfälle?
Om det är så att hon inte har några diagnoser så hoppas jag att hon får adekvat hjälp för att bekräfta det, och skulle det visa sig att hon faktiskt har en diagnos så hoppas jag att hon får den ordentligt utredd.
Ingen vill väl få diagnoser slängda på en, från vad man upplever är en på tok för kort utvärdering?

Ni som har diagnoser, hur gick era utredningar till? 

Igår efter att jag hade bloggat om min inre harmoni så ville jag fortsätta i samma anda resten av kvällen så jag bestämde mig för att baka en äppelkaka. Jag kan räkna gångerna som jag har gjort en paj i mitt liv men detta recept var en äppelkaka så det var helt nytt. Vid åtta på kvällen så fick jag feeling, jag stod där stolt och grejade och kände mig som världens husmor. Sally skulle nämligen ha picknick idag med klassen så det kändes passande. // Isabella Löwengrip

Förvirringen verkar ha varit total hemma i Isabella Löwengrips kök.
Hon har ju – för vad jag tror är första gången i sitt liv – börjat laga mat och baka, och bara det tycker jag är imponerande, men det är ju inte alltid det går som planerat.
Hon glömde nämligen att ha i äpplena i sin äppelkaka, som vackert fick anta skepnaden av en sockerkaka istället.
Men hej, är det gott så är det gott, eller hur?

Jag glömde helt att stoppa ner ÄPPLEN. Jag insåg att jag använde ett halvt äpple när det egentligen skulle ha varit fyra. Jag måste ha tänkt på något annat. Hur kan man glömma äpplen när det är en äppelkaka?

Det blev kanske inte som planerat, men inte heller så illa som Rachel Greens trifle.
Det mesta går att rädda upp med vaniljsås, men tyvärr inte den.
I kommentarsfältet är det en läsare som delar med sig av sin egen erfarenhet av en liknande händelse, och den är så grov att jag nästan inte tror att den är sann.
Men det är den förmodligen. Our brains work in mysterious ways, särskilt om man blivit diagnostiserad med utmattning.
Då kan det bli lite hur som helst, och det vet jag av egen erfarenhet. 🙂