@attvaranågonsexfru försvarar Temureklam

Med sina 44 000 följare skulle jag kategorisera @attvaranagonsexfru som en influencer, särskilt när denne gör reklam och tjänar pengar på sin plattform.
Detta verkar dock inte kontots innehavare hålla med om, i alla fall om vi ska tro hennes svar till mig. Hon verkar heller inte förstå skillnaden mellan en privatperson som handlar på Temu och en influencer som får betalt för att få fler att handla på Temu.

Vår korrespondens lyder som följer:

Jag:
Hej! Glad midsommar! 🌺🌻 Mitt namn är Camilla Gervide och jag granskar och skriver om sociala medier. Jag har sett att du fått en del kritik för reklamen för Temu och undrar om du har någon kommentar på det? Med vänlig hälsning, Camilla Gervide

Svaret:
Hej!

Nej det är förväntat, jag kan inte göra alla nöjda. Jag har själv handlat mycket på Temu, så att det skulle gå emot mitt personliga varumärke kan jag inte påstå. Sen gör såklart alla sitt egna val, men då jag inte haft någon profil som tagit ställning för miljön eller vikten av att göra medvetna modeval är jag bekväm med att posta ett reklammärkt Temu-inlägg – det är ju inte så att jag högljutt låtsats vara något jag inte är och nu gått emot sagda värderingar eller åsikter.

Om man som följare har uppfattningen att jag är en sån som inte handlar på Temu, H&M etc så är det alltså en uppfattning man själv skapat, och inte mitt ansvar att svara för då jag aldrig påstått att jag är så. Att jag gör reklam (eller även visar något utan reklam) som inte är i linje med sina egna val innebär ju dessutom inte att man måste handla. Jag tycker det är jättebra att alla kan ta personlig ståndpunkt och göra egna val utifrån det.
Och jag gör ju bara Instagram när jag hinner nu senaste 1-2 åren ändå, så ser mig inte som nån ”professionell influencer” där allt måste vägas väldigt noga av rädsla för kritik.

Efter att ha läst hennes svar, tycker jag att det är intressant att hon inte förnekar kännedom om de negativa aspekterna av att handla från plattformar som Temu, Shein, AliExpress, Wish och Boohoo.
Frågan är om detta är till hennes fördel eller nackdel. Å ena sidan visar det att hon är medveten och informerad, men å andra sidan kan det också tolkas som att hon väljer att bortse från dessa problem när hon gör reklam för dem.
Det framstället henne som en smula skenhelig eftersom hon aktivt uppmanar sina följare att stödja företag med tvivelaktiga etiska och miljömässiga bakgrunder, trots att hon är medveten om konsekvenserna.

Vad säger ni?

Att vara reklampelare för Temu

Vissa influencers smyghandlar ”extreme fast fashion” direkt från Kina, medan andra gör det helt öppet. Men när en influencer inte bara öppet erkänner att de handlar från plattformar som Wish och AliExpress utan även får betalt för att uppmana sina följare att köpa så mycket som möjligt via hennes länkar för att tjäna en rejäl provision, är det problematiskt. Till den gruppen hör Emma – @Attvaranagonsxfru – som gör reklam för butiken Temu – en kinesisk extreme fast fashion-gigant på den internationella marknaden. Hon skriver stolt att hennes personliga varumärke handlar på Temu och verkar inte förstå problematiken alls.

Den första juni skrev jag ett inlägg om de höga gifthalterna som de koreanska myndigheterna hittade i varor från Shein och Temu. Gifthalterna uppmättes till 428 gånger högre än gränsvärdet för ftalater i ett par barnskor. Ftalater är en grupp kemiska föreningar som används främst som mjukgörare i plast och kan vara mycket skadliga.

Kan inte @Attvaranagonsxfru dela med sig av hur hon lärt sig skilja på giftiga produkter från de som är helt säkra för barn att använda? Som hon hävdar i sin kommentar?
Snälla, Erin Brockovich? 😉 Erin? Brockie? B Rock? Skyssta?

Jag har sökt influencern. 

Paula Rosas ilska över åsikterna om blomstersviten

Bildkälla: Stella Pictures

Ser vad ni skriver: Men tycker fortfarande inte att det är okej. Många bland kommentarerna under sommarsviten är riktigt ohyfsade.
[…]

Jag säger som jag säger till mina barn. Har man ingenting snällt att säga, säg ingenting alls. Man vet aldrig hur hårda ord kan landa hos någon annan. Jag tvingar ingen att tycka det är lika fint som oss, men säg ingenting alls då. Ska det verkligen vara så svårt? Tänk på detta både i sociala medier och i det verkliga livet. // Paula Rosas

Sedan jag skrev och publicerade inlägget om Paula Rosas senaste jobbprojekt – att inreda en hotellsvit med temat ”En midsommarnatts dröm” – har ännu fler negativa omdömen strömmat in. Nu ryter Paula ifrån med samma ord som hon säger till sina barn: ”Om du inte har något snällt att säga, säg ingenting alls.”
Här uppstår ett problem, eftersom Paula visar att hon inte förstår skillnaden mellan sitt inkomstinbringande personliga varumärke och sin privata roll som mamma. Genom att använda denna logik lär hon sina barn att man aldrig får klaga på service eller komma med förslag på förbättringar, eftersom det enligt henne inte är snällt.
En kommentator påpekar att visst har Paula offentligt klagat en hel del på de hantverkare de anlitat tidigare?
Det är ju inte snällt. Är det bara Paulas yrkesroll som inte får kritiseras? Är inte det lite skenheligt?
Läsarna kritiserar inte inredningen i hennes privata hem – så mycket som nu är privat i en influencers hem – utan ett arbete hon får betalt för att utföra och visa upp för sina läsare. Märkligt…

Kommentarer från Paulas inlägg.

Det är klurigt, eftersom det har med tycke och smak att göra, inte rätt eller fel. Är det snyggt? Hur långt är ett snöre?
Eftersom det inte finns ett facit för hur man inreder rätt, måste man känna sig trygg i det man gör och vara okej med att det man gör inte är för alla. Precis som med allt annat kreativt. Musik är inte rätt eller fel, utan hur bra eller dåligt man tycker att det är beror helt på personliga preferenser. Det finns de som tycker att Paulas midsommarnattsdröm är det finaste de sett, och där har du målgruppen. Inred för de som gillar stilen du vill inreda i, istället för att försöka omvända de som alltid har och alltid kommer hata blommor. De kommer aldrig bli nöjda, hur mycket du än anstränger dig. Varför försöka, när du istället kan inreda åt de som vill ha det du gör, och vars feedback och kontruktiv kritik du kanske lättare kan ta till dig än om den kommer från någon som kanske inte ens är intresserade av det du gör utan bara vill jäklas? Eller känns som det i alla fall…

Det blir en smula oseriöst när hon blandar in sina barn och sin roll som uppfostrande mamma i detta sammanhang, för det finns ingen anledning till det. Om arbetsgivaren är eld och lågor och vill låta Paula och Julia inreda resten av hotellet är det ju fantastiskt. Då spelar det väl ingen roll att inte alla älskar blomsviten – det viktiga är att arbetsgivaren gör det. Eller hur?

Zytomierska och Clean Eating tvingas betala 200 000 kr för ABBA-låt i reklam

Bildkälla: Foto:Roger Tillberg/STELLA PICTURES // STELLA PICTURES Bilden är ett montage

Det var tydligt att Katrin Zytomierska skulle fällas i den juridiska förhandlingen där rättighetshavarna till ABBAs ”The Winner Takes It All” stämt henne på 200 000 kr efter att hon använt låten i ett reklaminlägg på Instagram utan rätt licens.
Hon har nu dömts att betala de begärda 200 000 kr samt båda parters juridiska kostnader, vilket uppgår till totalt 500 000 kr. Via sitt juridiska ombud, Mark Safaryan, meddelar Katrin att domen kommer att överklagas. Hur hon fortfarande kan ha förtroende för honom efter detta är svårt att förstå, men kanske är han väldigt sympatisk?

Om Katrin har råd att spendera så mycket pengar på fall som kan bli vägledande för resten av branschen – att hon ”tar en för teamet” – så är det välkommet, för det behövs!
700 000 kr? Det måste väl kännas, till och med Katrin och hennes bolag?

”Rib cage bragging” är tillbaka på Lovisa Worges konto…

Trigger Warning

.

Vi kan absolut börja om med  att ”skulle ni posta samma sak om det var en tjock kropp?” för vi har redan diskuterat och lagt det bakom oss ungefär 400 gånger sedan dess.
Men vad tror du om att slänga ett öga i arkivet, innan du ”uppfinner någonting vi redan har, och redan kan applicera på problematiken”?

Vi har även en beskärd del av flunskollegor som ”piiiiiiper” i kommentarsfältet! 🤦🏼‍♀️ #vemesomdu?



Från Lovisa Worges Instastory i mitten av augusti 2023.

Jag undrar varför Lovisa Worge har valt att avsäga sig det ansvar hon tidigare ansåg sig ha för de ideal hon sprider?
Är hon trött på att vara den enda som tar ansvar i denna fråga? Jag kan inte säga att jag inte förstår henne. Lovisa var en av de mindre profilerna som kritiserades förra sommaren när pro-ana-trenden började växa sig stor på sociala medier. Trots att hon hade endast 200 000 följare tog hon på sig mest ansvar, medan hennes före detta chef och kollega Bianca Ingrosso med 1,3 miljoner följare, och kollegan Hanna Schönberg med 1 miljon följare, ignorerade problemet. Skulle Lovisa vara den som ensam satte ner foten? Och fortfarande står ensam kvar.
Jag förstår att hon har tröttnat, men ändå…

Varför var det ingen av kollegorna som backade henne offentligt?
Jag tycker det är ynkligt, och vidrigt att det här idealet och den här pro ana-trenden återigen smyger sig på, sakta, sakta för att så småningom normaliseras, en liten tendens av en benknota i taget.
NEJ! Så FAN heller!

 

 

Gina Tricot Forrest anmäldes redan 2022 för 5000 träd

För den som har missat skandalen kring Gina Tricot, deras mångfaldsinitiativ och kampanjen med Bianca Ingrosso, rekommenderar jag att läsa det HÄR inlägget först.
Där finns också Gina Tricots ursäkt, där de skyller på dålig kommunikation.
En expert som SVT pratat med uppskattar att Bianca Ingrosso fick mellan fem och tio miljoner kronor för att göra reklam för kläderna och berätta om ”Gina Tricot Forest” – en kampanj som Gina Tricot i efterhand vill kalla för en ”mindre” kampanj. Om en utbetalning på mellan 5-10 miljoner kronor till Sveriges största influencer ses som en mindre kampanj, vad definierar då en stor kampanj?
Möjligen beror det på att kampanjen inte genererade de förväntade intäkterna. Redan 2022 lovade Gina Tricot i mejl till sina kunder att plantera 5000 träd, men det faktiska antalet blev endast 503.

När frågan ställdes varför de inte uppfyllde löftet om att plantera 5000 träd, kom aldrig något svar.
Detta ledde till att en person anmälde Gina Tricot till Konsumentverket redan 2022 och senare uppdaterade sin anmälan med de nya uppgifterna efter SVTs avslöjande och anklagelser om ”green washing”.
Jag har inte sett Gina Tricot skylla den misslyckade kampanjen på ett skrivfel – att det blev en nolla för mycket – men jag kan ha missat det. Oavsett så finns det minst en anmälan hos Konsumentverket, men om det leder till några åtgärder återstår att se.

Så här står det i den uppdaterade anmälan: