Lady Dahmer:
Bantning är nämligen strängt förbjudet i vårt hushåll. Skulle min man börja banta så får han sköta det på arbetstid helt enkelt om jag inte lyckas få honom på bättre tankar.
Hemma äter alla det som serveras, i den mån man inte spyr rakt ut pga äckligt dvs eller allergi.
Om nån som hälsar på bantar eller förlåt ”tänker på vad de äter” så får de dölja det och hålla klaffen om det. Inget snack om smal eller ”vad tjock jag är” eller ”hålla igen” eller ”tänker på vad jag äter” tillåts heller. Då säger jag ifrån. Har fått göra det vid några tillfällen. ”Jag vill inte att ni pratar kropp och vikt så mina barn hör” brukar jag säga//LD
Det kan väl inte finnas någon som tycker att det är en bra idé att prata vikt, bantning eller liknande runt barn?
Eller?
Men.. Om ett barn är kraftigt överviktig och redan har en osund relation till mat – vad gör man då?
Och nu menar jag inte lite bebishull eller liknande utan kanske ett barn som tröstäter eller helt enkelt bara har enklare för att lägga på sig.
Vad gör man som förälder? Om vikten är så pass problematisk att den faktiskt kan vara riktigt osund och farlig?
Jag är alltså på RIKTIGT nyfiken!
Kan man göra nått åt det utan att fucka upp barnet för all framtid?
Föregående inlägg 