”Kliv av eller håll käft!!!!”

Lady Dahmer:

Jag tänkte bara ge er några tips om ni någon gång skulle råka på en stressad småbarnsmorsa med en skrikande och arg tvååring nån gång när ni åker buss.

Tips ett: Det hjälper inte att säga ”Kan du få tyst på ditt barn?”

Tips två: Håll för öronen eller kliv av om det blir för jobbigt. Barn skriker ibland. Även om du inte minns det.

Tips tre: Börja inte bråka med mamman.

Tips fyra: Skuldbelägg inte mamman med kommentarer som ”men trösta då!” (vad fan tror ni jag har försökt göra?)  ”Hon behöver sin mamma!”, ”Du borde skämmas!” osv.

Tips fem: Gadda inte ihop dig med två andra korkade jävla idioter mot den stressade och nu arga mamman.//Lady Dahmer

Dahmerskan avhandlar ett så hett ämne som skrikande barn i kollektivtrafiken!
Kan man vaccinera sig? Bygga in öronproppar i öronen eller helt enkelt sticka ut sina trumhinnor med en blyertspenna?

Det har hänt ett antal gånger på denna semester med destination: enorm familje-resort – att jag rynkat på näsan åt ett skrikande barn i UV-dräkt som är vansinnigt för att det inte fått slicka i askfaten som är uppställd överallt runt poolen.
Svetten har brutit fram på min överläpp och jag känner ett lätt obehag.
Sen tittar jag på mamman eller pappan som är ägare till denna mistlur och jag känner mest att;
Ska jag ta över? Vill du ha en paus?
För oavsett HUR jävla störd jag blir av ett enstaka skrik här och där så är det ingenting jämför med vad den vuxna människan i andra änden av barnet känner.

Vad är man för typ av människa om man inte ens tolererar 10 min av oljud?
Nu har vi visserligen en ”all inclusive-bar” som möjligen ökar på tålamodet en smula men ändå?