Lady Dahmer:
Jag upplever ofta att många (barnlösa?) har orimliga krav på vad barn sa kunna, klara av och hur de ska bete sig. Och misslyckas barnen leva upp till denna förväntan så döms både de och föräldrarna ut totalt. Dålig uppfostran. Dåliga föräldrar. Slappa. Curling. Säg till på skarpen nu! //Lady Dahmer
Ja, herregud! Folk alltså…
Jag har/hade en person i mitt umgänge – eller snarare i min syrras umgänge som i principär den enda – förutom jag – som inte har egna barn. Hon vill dock ha och letar med ljus och lykta efter någon som kan befrukta henne innan hon blir för gammal.
Den här personen är den som högt och brett (typ högst och bredast) stod och dikterade barnuppfostran i köket för de andra föräldrarna en midsommarafton för några år sedan.
Jag var tvungen att gå ut för att inte slå henne i ansiktet med en sillburk.
Jag undrar om hon fattar hur patetiskt det är att hålla på så? Det var allt i från konkreta exempel på saker barnen gjorde fel och hur föräldrarna gjorde fel när barnen gjorde fel och små generella visdomspärlor om barnuppfostran i största allmänhet som avslutades med ett snusförnuftigt ”Så det så!”
Att jag inte dog!
Hur de andra föräldrarna kunde hålla god min förstår jag inte men de har tydligen vant sig eftersom hon alltid varit så här.
Men har inte alla en sådan person i sitt liv? Den där som vet lite bättre än alla andra, framför allt hur andras barn ska uppfostras?
Och det gäller inte bara barn utan även hundar och framförallt hästar. Pekpinnarna är så många att de skulle räcka härifrån till Smygehuk.
Föregående inlägg 