My Martens:
Det känns lite overkligt ☺️ Det går lixom inte in…. det känns som om jag är på besök…. vart är hemma? Hemma för mig har alltid varit butike. Jag har flyttar runt så mycket. Passerat många städer, hus, lägenheter sedan jag var 13år. Jag kan ärligt säga att jag längtar hem. Jag vill ha lugn och ro. Känna mig ”hemma”. Kanske kommer det med tiden…..//Myggan
Ja, sanna mina ord, det här inlägget kräver ett väggord i all sin prakt, men för mig stämmer det faktiskt även om jag hellre skulle låta någon hoppa på mitt ena bröst i en kvart innan jag lät tatuera min vägg med budskapet.
Jag har – precis som My – flyttat otroligt mycket i mitt liv. Både inom Sverige men även utomlands och det är utmattande att hela tiden känna att man måste ”börja om”, hela tiden skapa sig ett nytt hem.
Jag kände mig helt hemma i Hollywood. Det är fortfarande en av de bästa tiderna i mitt liv men samtidigt så vågade jag inte ”boa” in mig ordentligt eftersom jag var där på ett tidsbegränsat visum.
Så det är först nu, med min lilla familj bestående av M, bonusbarn och två dysfunktionella katter som jag på riktigt känner mig hemma. Jag älskar vårt hem och jag älskar att vara hemma.
Den känslan önskar jag alla.
Har ni några tips till Myggan som kan hjälpa henne att komma till punkten där hon känner sig som hemma?
Missekatter har hon ju redan så den punkten kan hon checka av.
Är det kanske väggord som krävs ändå?
I så fall har jag ett par riktigt ”göttiga på lager. Kolla bara!
Ah, det är ju så man blir spyfärdig ändå! =)
Föregående inlägg 