Joakim Lundell:
De sociala myndigheterna försöker desperat att göra rätt. Men allt blir fel. Mitt i detta en osäker pojke som hamnar helt snett. Droger, hemlöshet, panikångest och brottslighet. Och så ett osvikligt bekräftelsebehov. Se mig, se mig, se mig! Skandalbloggar och dokusåpaäventyr.
Att läsa den här boken är som att bevittna en bilkrasch. Och visst det är svårt att inte stirra.
Men upplevelsen lämnar en hel uppsättning bittra eftersmaker i munnen. Personer i Joakim Lundells närhet hängs ut på ett osmakligt sätt. Inte minst hans mamma. Självreflektionen om det egna ansvaret är provocerande liten, offerrollen är ibland beklämmande påtaglig.
”Monster” är ingen större läsupplevelse, men det är en gripande hemsk historia. Och det är Joakim Lundells liv, så som han själv berättar det. En svensk makthavares bakgrund, de sociala mediernas nummer ett.//Nt.se
Norrköpingstidning har recenserat Joakim Lundells bok Monster och det är inte enbart de hyllningar som jag tror att Joakim förväntade sig.
”Personer i Joakim Lundells närhet hängs ut på ett osmakligt sätt. Inte minst hans mamma. Självreflektionen om det egna ansvaret är provocerande liten, offerrollen är ibland beklämmande påtaglig.
”Monster” är ingen större läsupplevelse…”
Jag har inte läst boken än men har hört lite spridda åsikter kring den. Att den är hemsk tvivlar jag inte på, däremot undrar jag lite över hur lämplig den här för hans unga följare? Kan en bok förses med ”explicit content” som musik med svärord och provocerande språk kan?
Ni som läst den – vad tyckte ni?
Föregående inlägg 