Angelica Lagergren:
Jag har ju bara min erfarenhet som kattförälder att ta ifrån här så min input kanske inte är så där jätterelevant i sammanhanget men jag brukar både sova tillsammans med mina katter OCH prata i telefon när jag är med dem och då har jag ändå en jäkligt hårlös och hungrig pojke här hemma som kan klättra både i bokhyllor och på stegar för att komma åt någonting ätbart – lite som Angelicas son. 🙂
Ja, alltså hennes son Philip är inte inavlad – vad jag vet – eller hårlös men en jäkel på att klättra på saker för att få tag i mat. Lika bra att utveckla det resonemanget på en gång innan någon blir sekundärkränkt tänker jag…
THK är som sagt både inavlad och med största sannolikhet dummare än en påse skridskor men när det kommer till mat blir han plötsligt en blandning mellan ”Rain man” och ”Houdini” och skulle förmodligen kunna krypa genom nyckelhål för att komma åt käk om han bara fick rulla sig smör innan för att anta skepnaden av en inoljad iller.
Men ni människo-föräldrar…
Är det mammapolisböter för att somna med sina barn i soffan? Eller att ta ett samtal medan barnen är vakna?
Är man förtappad som förälder om man göra detta?
Föregående inlägg 