Jag har till och med sett bruna människor stå i kungsträdgården under gårdagens nazistrally och skandera ”ut med packet”. Alltså inte ut med nazistpacket utan …. ni vet, motsatsen. Bruna människor som är nazister. Som dels röstar SD och dels röstar värre än så (Alternativ för sverige). Jag har sett bilder på barnfamiljer i samma samling. Stolta över sitt hat. Stolta när deras tonåringar tar ton i ropen som riktas mot invandrare och homosexuella.Jag fattar inte. Men jag fattar kanske ändå.Jag kommer ju själv från en kommun där många gamla bekanta röstar SD nu. Jag har ju umgåtts med dem. Festat med dem. Varit en del av deras trånga världar där man aldrig diskuterar politik annat än när man okunnigt hånar de som intresserar sig för just politiska sakfrågor. Man diskuterade hårdrock. Och öl. Och såg på porrfilm på festerna. Och söp sig full. Vuxna människor som dag efter dag, år efter år, lallar vidare i nån slags sorglöshet trots att de är samhällets förlorare, trots att de är arbetslösa, har dåliga arbetsvillkor, kanske är sjukskrivna, har barn med speciella behov, är kvinnor, har vänner som är invandrare.[…]Jag tror det hade kunnat vara ännu ett sätt att distansiera mig från det ursprung jag skämdes över då och jag undrar om det är därför en del invandrare stöttar SD nu. Handlar det om ett självhat där man försöker bli den yttersta svensken? Eller iallafall den minsta blatten? Minst blatte av alla blattar? Jag hade en bekant, adopterad från Bangladesh, svart, som skrev BSS överallt och sökte medlemskap i VAM (Vit arisk makt) (Han blev nekad) och som så aktivt och högljutt skanderade deras budskap. Det är så jäkla sjukt. //Lady Dahmer
Lady Dahmer skrev ett riktigt bra inlägg häromdagen som jag egentligen skulle vilja klistra in här i sin helhet.
Hennes ord får mig att tänka på den bok jag senast lyssnade på, ”Den svarte nazisten – en dokumentär om Jackie Arklöf” av Magnus Sandelin där Jackie själv berättar om hur det kom sig att han – en mörkhyad man – blev en av Sveriges mest ökända nazister.
Det är så sjukt egentligen, att han ville bli som de som mest av allt ville utrota sådana som honom men när man läser det som LD skriver så är det kanske inte så konstigt.
Ville han kanske bli den mest ”försvenskade b***en” – som LD kallar det – av dem alla?
Är det samma mekanik som när man är i ett destruktivt förhållande? Man normaliserar det för att överleva?
Hennes ord får mig att tänka på den bok jag senast lyssnade på, ”Den svarte nazisten – en dokumentär om Jackie Arklöf” av Magnus Sandelin där Jackie själv berättar om hur det kom sig att han – en mörkhyad man – blev en av Sveriges mest ökända nazister.
Det är så sjukt egentligen, att han ville bli som de som mest av allt ville utrota sådana som honom men när man läser det som LD skriver så är det kanske inte så konstigt.
Ville han kanske bli den mest ”försvenskade b***en” – som LD kallar det – av dem alla?
Är det samma mekanik som när man är i ett destruktivt förhållande? Man normaliserar det för att överleva?
Men hur kommer det sig att människor som är just det som nazisterna vill utrota, själva strävar mot nazismen?
Vill de utrota sig själva?
Eller vill de bara inkluderas? I ett sammanhang? Söker de tillhörighet och att vad denna tillhörighet är, är inte så viktigt?Jag fattar inte? Gör ni?
Vill de utrota sig själva?
Eller vill de bara inkluderas? I ett sammanhang? Söker de tillhörighet och att vad denna tillhörighet är, är inte så viktigt?Jag fattar inte? Gör ni?
Men en sak fattar jag och det är hennes beskrivning av de gamla vännerna i hemkommunen.
De finns där jag föddes också. OM de gör, dock vet jag inte om jag skulle sträcka mig så långt som att kalla dem vänner.
De som hysteriskt delar SD-propaganda på Facebook men aldrig tycker någonting själva och som konsekvent raderar alla kommentarer från de som stillsamt undrar om de ens vet vad det är de delar. För det gör de så klart inte…
De finns där jag föddes också. OM de gör, dock vet jag inte om jag skulle sträcka mig så långt som att kalla dem vänner.
De som hysteriskt delar SD-propaganda på Facebook men aldrig tycker någonting själva och som konsekvent raderar alla kommentarer från de som stillsamt undrar om de ens vet vad det är de delar. För det gör de så klart inte…
Jag kommer ju själv från en kommun där många gamla bekanta röstar SD nu. Jag har ju umgåtts med dem. Festat med dem. Varit en del av deras trånga världar där man aldrig diskuterar politik annat än när man okunnigt hånar de som intresserar sig för just politiska sakfrågor. Man diskuterade hårdrock. Och öl. Och såg på porrfilm på festerna. Och söp sig full. Vuxna människor som dag efter dag, år efter år, lallar vidare i nån slags sorglöshet trots att de är samhällets förlorare, trots att de är arbetslösa, har dåliga arbetsvillkor, kanske är sjukskrivna, har barn med speciella behov, är kvinnor, har vänner som är invandrare.
Kanske är det samma människor som skriker ”INTE ALLA MÄN”?
Föregående inlägg 
Comments are closed.