Månad: september 2018

Nellie Berntsson

Det där med trovärdiga samarbeten

September 10, 2018, 10:50   148 Kommentarer
Nu tar vi en politisk paus här inne på Bloggbevakning.
Vill man fortsätta diskutera det gör man det i GAMLA inlägg! Nya inläggs kommentarer ska handla om inläggets ämne eller någon härlig off topic så som riskakor, katter, resor eller buffaloskor men politik är icke önskvärt här och kommer raderas oavsett innehåll.

https://www.instagram.com/p/BnggvBHjeeN/?utm_source=ig_web_copy_linkhttps://www.instagram.com/p/BnggvBHjeeN/?utm_source=ig_web_copy_link

Alltså wow till er som tar studenten 2019. Jag har ju valt att inte ta studenten, men jag förstår verkligen känslan när jag fick hem min mössa ifrån Crownstudent som jag dessutom har designat helt fritt själv.//Nellie

Nog måste det väl funnits NÅGON annan influencer att samarbeta med kring studentmössor än den som absolut tydligast tagit avstånd från att gå gymnasiet?
Någon som i alla fall börjat men kanske hoppat av? Gått några dagar? Till och med det är väl bättre än någon som konsekvent valt bort det?
Att se Nellie posera med en stundentmössa känns ungefär lika trovärdigt som när Isabella Löwengrip uppenbarar sig i kappor från Ellos eller klockor från Daniel Wellington, som vi alla vet kasseras så fort bilden tagits och fakturan betalats.

Och när jag ändå är igång så kan jag ju passa på att påpeka att Nellies tävling bryter mot Instagrams regler, men det är ju sen gammalt. Säg den influenciska tävling som inte gör det…
Så ett icke trovärdigt samarbete och en tävling som bryter mot Instagrams regler – en stark start på veckan för Nellie Berntsson alltså. The struggle is real som kidsen säger på sociala medier! (Kidsen – och Gustaf Fridolin)

Nellie försöker kanske mynta 2018 års hösttrend?
Att få den där Emili Lönneberga-myssen ersatt av en broderad studentmössa? För ett antal år sedan gjorde ju bowlingskon en utbrytning från bowlinghallarna och in i vardagen. Kanske är det studentmössans tur nu? Man har olika broderier för olika tillfällen – tänk som en Facebookstatus. Vore det inte något?

Tack för tips!

Lady Dahmer

Lady Dahmer om främlingsfientlighet och nazism

September 10, 2018, 09:00   58 Kommentarer

Jag har till och med sett bruna människor stå i kungsträdgården under gårdagens nazistrally och skandera ”ut med packet”. Alltså inte ut med nazistpacket utan …. ni vet, motsatsen. Bruna människor som är nazister. Som dels röstar SD och dels röstar värre än så (Alternativ för sverige). Jag har sett bilder på barnfamiljer i samma samling. Stolta över sitt hat. Stolta när deras tonåringar tar ton i ropen som riktas mot invandrare och homosexuella.
Jag fattar inte. Men jag fattar kanske ändå.
Jag kommer ju själv från en kommun där många gamla bekanta röstar SD nu. Jag har ju umgåtts med dem. Festat med dem. Varit en del av deras trånga världar där man aldrig diskuterar politik annat än när man okunnigt hånar de som intresserar sig för just politiska sakfrågor. Man diskuterade hårdrock. Och öl. Och såg på porrfilm på festerna. Och söp sig full. Vuxna människor som dag efter dag, år efter år, lallar vidare i nån slags sorglöshet trots att de är samhällets förlorare, trots att de är arbetslösa, har dåliga arbetsvillkor, kanske är sjukskrivna, har barn med speciella behov, är kvinnor, har vänner som är invandrare.
[…]
Jag tror det hade kunnat vara ännu ett sätt att distansiera mig från det ursprung jag skämdes över då och jag undrar om det är därför en del invandrare stöttar SD nu. Handlar det om ett självhat där man försöker bli den yttersta svensken? Eller iallafall den minsta blatten? Minst blatte av alla blattar? Jag hade en bekant, adopterad från Bangladesh, svart, som skrev BSS överallt och sökte medlemskap i VAM (Vit arisk makt) (Han blev nekad) och som så aktivt och högljutt skanderade deras budskap. Det är så jäkla sjukt. //Lady Dahmer
Lady Dahmer skrev ett riktigt bra inlägg häromdagen som jag egentligen skulle vilja klistra in här i sin helhet.
Hennes ord får mig att tänka på den bok jag senast lyssnade på, ”Den svarte nazisten – en dokumentär om Jackie Arklöf” av Magnus Sandelin där Jackie själv berättar om hur det kom sig att han – en mörkhyad man – blev en av Sveriges mest ökända nazister.
Det är så sjukt egentligen, att han ville bli som de som mest av allt ville utrota sådana som honom men när man läser det som LD skriver så är det kanske inte så konstigt.
Ville han kanske bli den mest ”försvenskade b***en” – som LD kallar det –  av dem alla?
Är det samma mekanik som när man är i ett destruktivt förhållande? Man normaliserar det för att överleva?
Men hur kommer det sig att människor som är just det som nazisterna vill utrota, själva strävar mot nazismen?
Vill de utrota sig själva?
Eller vill de bara inkluderas? I ett sammanhang? Söker de tillhörighet och att vad denna tillhörighet är, är inte så viktigt?Jag fattar inte? Gör ni?
Men en sak fattar jag och det är hennes beskrivning av de gamla vännerna i hemkommunen.
De finns där jag föddes också. OM de gör, dock vet jag inte om jag skulle sträcka mig så långt som att kalla dem vänner.
De som hysteriskt delar SD-propaganda på Facebook men aldrig tycker någonting själva och som konsekvent raderar alla kommentarer från de som stillsamt undrar om de ens vet vad det är de delar. För det gör de så klart inte…

Jag kommer ju själv från en kommun där många gamla bekanta röstar SD nu. Jag har ju umgåtts med dem. Festat med dem. Varit en del av deras trånga världar där man aldrig diskuterar politik annat än när man okunnigt hånar de som intresserar sig för just politiska sakfrågor. Man diskuterade hårdrock. Och öl. Och såg på porrfilm på festerna. Och söp sig full. Vuxna människor som dag efter dag, år efter år, lallar vidare i nån slags sorglöshet trots att de är samhällets förlorare, trots att de är arbetslösa, har dåliga arbetsvillkor, kanske är sjukskrivna, har barn med speciella behov, är kvinnor, har vänner som är invandrare.

Kanske är det samma människor som skriker ”INTE ALLA MÄN”?