Tänk att det nästan exakt är 4 veckor kvar tills dess att vi får nycklarna och kan flytta in i våran alldeles egna lägenhet. Det är en sådan sjuk känsla och en sådan lättnad. Jag hade nog inte riktigt förstått förens ett par månader sedan tillbaks hur psykiskt och fysiskt påfrestande det är att känna att man inte har sin egen trygga punkt och sitt egna hem.
Även om “hem” har varit där Ross är, så är jag verkligen en person som måste ha struktur i mitt liv och kan känna att jag har koll på läget. När man bor i en resväska och på olika platser varje vecka och ibland var och varannan dag, som vi gjort under 1 års tid (det är ett lyx-problem), så blir det lätt att man kan känna sig lite vilsen och stressad inombords. Iallafall jag.
[…] ag är ju en person som älskar att resa, men det kan även bli för mycket av det goda. Det vill säga att det blir för mycket av korta intensiva resor, ingen tid att landa i sitt eget hem, få packa upp sin väska i sin egen garderob, sova i sin egen säng och att få känna lugnet. //Molly Rustas
Jag kan verkligen känna igen mig i det Molly Rustas skriver – jag är extremt beroende av två saker: rutiner och mitt ”safe space” som är vårt hem.
Skulle jag vara på resande fot så som Molly varit i nästan ett helt år så hade mina rutiner fallit som dominobrickor.
Det är nästintill omöjligt för mig att få in de vanliga aktiviteterna så som träning mm. Jag går runt och tänker på det hela tiden – att jag ska träna/göra sjukgymnastik men kommer aldrig till skott.
Jag gillar verkligen att Molly delar med sig av det här, då jag tror att den ”perfekta bild” hon oftast målar upp på sociala medier från sitt ”drömliv” kan få hennes unga följare att känna sig otillräckliga och tråkiga eftersom de inte reser konstant.
Tumme upp!
Och Molly – det är okej att bryta ihop ibland.
Du är mänsklig, jag är mänskliga, vi är mänskliga och mänskliga människor bryter ihop ibland. (Läs om det på Mollys blogg om du är nyfiken)
Hur är det med er?
Vissa trivs ju med att vara lite som ett blombland för vinden och åka dit ödet tar en, medan andra är som Molly och jag som behöver en smula struktur för att fungera i vardagen.
Föregående inlägg 