Stockholm är charmigt på många sätt. Men just nu är jag lite feed up , på det ytliga ”kind pussas” klimatet där inne. Ytligheten av falska influenserna /media profiler som vänder kappan efter vinden. Sårar varandra medvetet, skriker högst för att få ”synas & höras” med en eventuell mingelbild i någon av dom kända magasinen. Blääääää?? ( OBS!! Det finns såklart undantag och genuina människor även i dessa kretsar… även om dom är i kraftig minoritet )
Just nu, och en bra tid tillbaka så står ”det där” klimatet mig upp i halsen. Falska leenden, kindpussar och skitsnack bakom ryggen är jag inte ett dugg intresse av. // My Martens
Inte för att vara sådan, men nog måste väl ändå kindpussandet hållits till ett minimum sedan pandemin slog till?
Jag tänker att man riskerat att få en rak höger om man lite casual försökt kindpussa folk man bara är ytligt bekant med. Ytligt bekant med eller kanske egentligen ALLA?
Jag tycker det är SVIN-skönt! Inte för att jag brukat kindpussas så där jättemycket – ja, det skulle vara med Elaine Eksvärd då (ni som vet, vet) – men ni vet, alla dessa kramar med folk man verkligen inte är på en ”kramig nivå” med.
My Martens skickar i alla fall en generell känga till sina kollegor – ingen nämnd, ingen glömd – och man kan ju bara gissa vad den egentligen handlar om?
Drama, drama, drama!
Föregående inlägg 