Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!
Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt i moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… 
Ps! Tjafsa mindre!
Föregående inlägg 
Bröllopfest! Vilka är era bästa tips för en lyckad fest? Vad är ni glada att ni hade på er fest? Vad har ni uppskattat när ni varit på bröllopsfest?
Det jag tycker är jobbigt på bröllop är då det blir mycket väntan och man inte har nåt att göra. Var på ett där brudparet åkte iväg i nån bil och vi bara fick stå ute i typ 20 minuter… ha nåt gästerna kan underhålla sig med.
oj, 20 minuter… jobbigt.
Kanske inte låter illa men det var mycket orimlig väntan under hela den kvällen känner jag. Så i sammanhanget var det ett exempel bara.
Det fanns en tråd med jättebra tips i onsdagens ÖS så kolla där!
Hmm var det inte sämsta bröllopen
De bröllop som haft liveband är de roligaste festerna jag varit på någonsin. Sån sjukt härlig stämning jämfört med att låta en Spotify-lista rulla hela kvällen..
Ja! Liveband är verkligen toppen!
Åh nej, håller verkligen inte med. Har varit på flera bröllop med DJ eller bara en spotifylista och det har alltid varit mer ös än när det varit liveband. Då står alla lite stelt och tittar på spelningen.
Håller med, vi hade inte råd med det tyvärr och då drog vi ner på alla kostnader och hamnade ändå på en jäkligt hög totalsumma.
Men hade lätt varit värt det!
Bra bordsplacering är a och o. Låt par sitta ihop och planera borde efter vilka som kan ha roligt ihop. Bra musik, varit på bröllop där det antingen varit Spotify, DJ eller liveband. Och oavsett upplägg är det viktigaste att det är musik folk vill dansa till. En fest vi var på hade fotobås, alltså ett sånt där riktigt med utklädnadspynt (typ hattar, solglasögon etc) det var faktiskt riktigt roligt ?
Sätt fasen inte alla singlar ihop för att försöka para ihop, usch fy fan vad tråkigt det va!
Live band som spelar bra musik, välplanerad bordsplacering/att man får själv välja var man sitter, inte för mycket långa stela tal..
Delegera rätt uppgifter till rätt personer. En grym toastmadame/master kan göra hela dagen. Tänk lite utanför boxen, en trist hyrd lokal förstör vilken fest som helst. Hyr en lada eller något annat som passar er stil mer. Förbjud långa tal.
Bjud inte tråkiga gäster ? det gör mig så sur när jag är på bröllop och bittra ”kusinen” sitter och bara vägrar bidra med glädje.
Känns lite som gäster tror de kan ha vilka kram som helst när de blir bjudna på allt ? Den bittra kusinen kanske ”måste” bli bjuden för att hela övriga släkten blir det. Och alla har inte råd med ett liveband.
Innan jag gifte mig hade jag exakt dessa tankar. Och drömde om ett bröllop i 100-150k klassen. Men sen insåg man att livet kom i vägen och att man bara ville samla sina nära och kära en dag och ha en fin eftermiddag ihop och fira kärleken. Men att det inte var värt den summan.
Var lite mer open minded och se istället hur lyckliga brudparet förhoppningsvis är. Liveband eller inte.
Man måste ingenting man inte vill på sitt eget bröllop. Jag kräver inget, jag tipsar.
Jag var på två olika bröllop där två olika kusiner gifte sig. På första bröllopet bjöds även de ”tråkiga” släktingarna som förstörde stämningen redan i början av middagen.
Inför andra bröllopet sa nästa kusin att hon aldrig i livet förstör sitt bröllop genom att bjuda tråkigt folk som inte ens vill vara där.
Det var fan det roligaste bröllopet jag varit på (såklart eftersom jag var toastmadame ?)
Man bestämmer själv. Enkelt.
På vilket sätt förstörde de ”tråkiga” släktingarna stämningen? Alltså rent konkret. Snackade de skit om bröllopet på bröllopet? Eller var de bara ”trista” att samtala med? Något annat? Genuint nyfiken, om du råkar se det här nu dan efter. 🙂
Fast hen frågade efter direkta tips för ett roligt bröllop? Får andra inte lämna tips då utan att vara ”krävande gäster”? ??
Vi gjorde bordsplacering efter de som kände varandra. Mina kompisar satt ihop, min mans kompisar satt ihop. Min släkt satt ihop och min mans släkt satt ihop. Så har det även varit på de bröllop jag har varit på. Tycker det är det bästa för då får alla en rolig kväll och kan umgås med personer de tycker om! Det finns ju tid ändå att mingla med de man inte känner.
Vi hade fotografering innan ceremonin för att gästerna skulle slippa vänta. Det tycker jag har varit lite segt på bröllop jag varit på.
Jag bad en kompis filma och fota vissa delar och skrev en tydlig lista. Vi hade riktig fotograf till porträttbilder, men en kompis filmade vigseln och talen bla.
Vi hade en kamera och rekvisita så folk kunde fota sig och klistra in bilderna i en bok och skriva hälsning.
Planera och delegera uppgifter så att ni bara kan slappna av! Vi hade middagen på ett hotell som fixade allt. Mat, dukning mm. Hon som gjorde bröllopstårtan körde den till hotellet. Toastmaster och toastmadame tog hand om alla och styrde upp tal och lekar. Vi bara gled med.
Ta valslektioner! Är så glad att vi gjorde det. Var två tillfällen bara och det blev en riktig dans och jättefint. Använde friskvårdsbidraget till att betala.
Ha inte för stora förväntningar. Jag planerade allt i minsta detalj, men mer med inställningen att våra gäster skulle få en fin dag. Jag kände mig ganska opepp för det känns som att det är så hypat och något alltid går fel. Hade lika gärna kunnat gift oss utan fest men ville göra detta för våra familjer och vänner. Är sååå glad att vi gjorde det och det var konstigt nog en av de bästa dagarna i mitt liv. Tror det beror mycket på att jag efter att ha fått på mig brudklänningen släppte allt. Brydde mig inte om något skulle gå fel för var bara så lycklig. Allt gick enligt plan och mycket bättre.
Runda bord! Bättre och enklare samtal än kring avlånga ?
Ha inte för mycket tal! Var på ett bröllop där det var tal och uppträdanden KONSTANT. Han knappt äta eller prata med någon vid bordet för man skulle bara sitta och stirra och lyssna på massa prat hela kvällen..
Tillräckligt med mat och dryck, ett litet tight dansgolv och gärna någon liten överraskning mot kvällen.
Förslag på flicknamn?
Hjärtrud
Nej
Agneta?
Signe. Kerstin. Lillemor. Agatha. Siv. Gunnel.
Fattar inte hur man kan tycka om namnet lillemor?
Men Lillebil är lite gulligt, tycker jag.
Lillefar om det blir en pojke
Inge-Borg
Gunn-Vor
Med den stavningen?
Självklart.
Fint! Gillar dock Torborg lite mer.
I samma stil:
Ragnhild
Rigmor
Gudrun
Borghild
Fina namn ändå. Hellre ett etniskt namn från den egna stammen än hittepå-namn från Södermalms champagne-vänster.
HAHA! Menar du den stammen som härstammar från Tyskland då? Vilken sorglig tanke. ”Jag behöver vara så nordisk att jag väljer ett namn som jag inte förstår har vandrat in med sydeuropéer”.
Wut? Skandinaver var en folkgrupp långt innan något Tyskland ens fanns. Vi talar ett germanskt språk om det är så du menar? Men Skandinaver är genetiskt exakt likadana idag som de var på den Nordiska bronsåldern. Om inte Skandinaver är en stam så är inga amerikanska infödingar det heller eftersom det baseras på exakt samma principer.
Ts skrev inget om att vara nordisk. Hen skrev hellre riktiga etniska namn än fusknamn.
Då kan du väl döpa dina barn till Adolf och Eva ?
Nej, inte nu igen
Rio tycker jag är fint.
Elina
Vendela
Cecilia
Annika
Tora
Judith
Iris
Ottilia
Irma
Moa
Anna
Karin
Elisabeth
Katarina
Tyra
Tilia
Millie
Ulla, Berit, Gudrun, Jana, Hjördis, Maj-Britt, Britta.
Jag tycker på riktigt att Britta är väldigt snyggt! Hade det inte rimmat som det gör, hade en av mina döttrar absolut hetat det.
Britta och Majken ?
Wilda, Molly, Maja
Wilda är verkligen inget vidare namn. Möjligen på en hund eller katt
extremt WT
Maja är fint. Eller Maj.
Kommer snart en lång lista men den fastnade i modd.
Vendela är nog min favorit på den men jag glömde några ocv det är
Lilly
Lilian
Sonja
Aida
Beatrice
Älskar Lilian ? de skulle mitt barn fått heta om de blivit en tjej ?
Ja visst är det ett fint flicknamn, absolut ett presumtivt namn till en dotter. För Lilian passar väl bra med syskonnamn som Billie, Thor och Freya?
Njae… ?
Tor och Freja är annars den vanliga stavningen i Europa. Men du kanske bor i USA?
juste för bara i usa får man heta theodor och wilhelm, annars heter du för fan teodor och vilhelm!!!
Alice. Klassiskt och tidlöst. Funkar överallt.
Sveriges vanligaste ?
Inte längre. Har noll behov att hitta unika och speciella namn
Eller hur, vad är grejen med att alla ska ha så ovanliga namn? Jag gillar klassiska namn, de är absolut finast.??
Numera är ju dock klassiska namn de ovanliga haha…
Inte längre… Har noll behov att hitta unika och ”speciella” namn.
Inte unika kommentarer heller, eller?
Väldigt vanligt namn, men jag kan inte låta bli att störa mig på stavningen. På svenska vore Allis bättre. En avlägsen släkting hette Alice, men det uttalades All-is-e.
Cornelia
Hedvig älskar jag ? Även Tyra, Majken, Tuva och Anja ❤️
Vilken är den bästa svenska film ni sett?
Den sista sommaren eller bästa sommaren (minns inte nu exakta namnet)
Den bästa sommaren om du menar den med Kjell Bergqvist?
Ja!
Andarnas hus
Den är fantastisk!
Skenbart!
Ondskan
Väntar nog tyvärr fortfarande på en bra svensk film.
Tillsammans. Eller allt som Lukas moodysson gjort!
Han har gjort en del skit också
Tycker Fucking Åmål är bättre.
Tillsammans och den nya människan är mina! ?
Sunes sommar. En klassiker som är ännu bättre nu när jag är vuxen haha
Millennium-triologin
Populärmusik från Vittula, Andra sidan, tomten är far till alla barnen
Vuxna människor!
Tjuvheder
G – filmen om gemenskap.
?
Okej ??
Finns ingen film som skildrar Stockholm så vackert, magiskt foto! Och härligt tidsdokument!
Fanny och Alexander , Den bästa sommaren , Sunes Sommar .
SOS en segelsällskapsresa
Sommaren med Göran
En man som heter Ove.
Sherdil
Nostalgi!
Tittade på originalet från Sverige med subtitles tillsammans med ett gäng utländska vänner. De skrattade så de tjöt bitvis men på slutet blev det tyst och tårögt ?
Tomten är far till alla barnen ?
Smala Sussie
Kopps
Riktig skitfilm
tycker du att jag har hängpattar?
Män som hatar kvinnor
Smala sussie är ju en klass för sig, men jag gillar också den osynlige extremt mycket! Tuva novotny är absolut den bästa skådespelerskan som funnits i Sverige.
Fucking Åmål kanske
Fanny och Alexander
Picasso äventyr
Den tatuerade änkan
Sommarnattens leende från 1955 av Ingmar Bergman. En komedi som är i svartvitt och alldeles underbar. Är mycket underfundig och visar hur olika människor kan vara och att de söker lite fel men hittar tillbaka.
Jägarna, Under solen, Masjävlar
”Fanny och Alexander” är inte bara den bästa svenska film jag sett, utan den bästa film jag sett överhuvudtaget.
Andra bra är ”Hon dansade en sommar”, ”Den hårda leken”, ”Smala Sussie”, ”Smultronstället”, ”Sommarnattens leende”, ”Nattvardsgästerna”, ”Höstsonaten”, ”Tillsammans” och ”Lågor i dunklet”. Det finns många fantastiska!
Fucking Åmål, Mitt liv som hund, Fanny och Alexander
Simon och ekarna och Fanny och Alexander
Turist.
VOLONTÄRARBETE
Dela era erfarenheter! Är sugen på att åka men är introvert, kan det bli ett problem? Utvecklas man som människa? När är man för gammal för att åka?
Vilket land hade du tänkt och inom vilka frågor?
Är öppen för allt, vill höra erfarenheter från alla ställen och frågor!
Vilken bred och öppen fråga! Vad tycker/tror du själv? Vad vill du jobba med?
Medvetet bred då jag vill ha så många svar som möjligt haha. Vill höra generella erfarenheter just för att jag är öppen för allt! Organisation, land, människor/djur osv spelar liksom ingen roll, berätta gärna ändå!
Men om det var FÖR bred fråga så har jag en kortare:
– ni som volontärarbetat – är ni nöjda? ja/nej?
Kibbutz i Israel ? sååå kul!!!
Finns det någon träningsinfluenser ni rekommenderar att följa på tex Instagram?
Helst en svensk
Vill du ha gym eller hemmaträning?
Helst hemmaträning men det spelar ingen roll egentligen
Sandra Friberg!
Olga Rönnberg
Någon som är med i hennes betalda Facebook grupp? Jag är inte det men undra hur det har gått för er med lifeplannern. Sen skulle man väl betala varje månad också
Hanna Öberg
traningutangym
tranamedemelie
Linn Löwes linnlowes på Insta
Charlotte Lardinger!
Åh hon är så bra! Körde med henne som online PT efter graviditet och hon var så himla bra.
Kör med henne nu! Riktigt härlig energi och positiv ☺️
Inte ren träning kanske.. men Kiroxpert. Dock har jag inte koll på så många och kan jämföra
Dramat i Vanderpump rules. Hur nära vänner var tjejerna innan?
Riktigt nära! Så vidriga av Tom och Raquel! ?
Var hon tillsammans med James tidigare?
Japp.
Haha och jag tror allting är fejk bara.
Nä tror det är på riktigt. Sen är nog inte allt skvaller sant om vad som hänt.
Alldeles för mycket bad will för Tom för att vara fejk, hans krogar tappar besökare. LVP har ju pratat om händelsen nu och tagit hans försvar och sagt ”döm handlingen inte personerna” hon äger väl merparten av TomTom.
Det de förlorar nu kommer de ta igen med råge när Reunion och nästa säsong blir de mest sedda avsnitten.
Vem är den där tjocka mörkhåriga sura som är med en av Tomsen? Varför ens ha en tjej som bara är sur.
Haha du måste mena Katie. Riktig surpuppa.
Jag orkar inte med Katie alls! Hon är hemsk! Tack och lov har de skilt sig nu.
Tjock??
Hon var enligt LA standard tjock förut (helt sjukt), men har nu kört en klassisk LA ”diet” efter skilsmässan.
Varför inte? Uppfriskande jämfört med dom
andra tjejerna som verkar tävla om vem som syns & hörs mest. & hon är INTE tjock.
Ehh jo, ansiktet är ju som en badboll
För att bryta av mot de andra. Men jag måste passa på att jag säger att jag älskar Raquel för hon är så jävla tappad. Och så har hon blivit oerhört vilsen och annorlunda när hon inte hade en hang up på James. Deras förhållande var så konstigt. Vet inte vem som styrde den andra med hjärnhand egentligen. Det var ett skadligt förhållande. Men hon är helt jävla fläng i huvudet.
Det gör du säkert, men förställ dig älska hennes manliga motsvarighet. Inte superattraktiv va, vare sig som romantisk partner eller som kollega.
Vi behöver inte älska brudar bara för att de är störda i huvudet.
Kan man gå till en studentnation själv i slutet av studietiden? Eller är det konstigt, alla känner redan varandra? Har liksom inte blivit av tidigare av olika anledningar…
Absolut! Passa på att vara studentikos!
Det ger roliga minnen som gör att man skrattar resten av livet. Heja dig! Du vågar ?
Nej kör, vilken stad?
Lund! Är dock närmare 30 än 20 om man säger så och det är väl mest yngre människor där. Men kanske samlar ihop mod och går dit ändå!
Jo, kör! Är det trist kan du bara gå hem. 🙂
Men har du aldrig varit på nation medan du pluggat? Hur kommer det sig?
Covid, distansplugg och sjukdom…Jag vet att det är udda och just därför jag dragit mig för att gå dit såpass sent, men nu är det lite ”nu eller aldrig”.
Tack för peppen!
Åh pandemin, så klart, vad dum jag är. 🙂 Jag älskade tiden som student, just för att det var så öppet och socialt klimat på nationerna.
Klart att du ska gå och kolla om du gillar det. Dra dig inte för att missa att vara där. Det kan bli intressant om inte annat.
Min man är 30+ och pluggar här i Lund. Just nu är han inte så vansinnigt ”studentig”, men innan var han engagerad i lite allt möjligt. Min upplevelse är att det finns gott om studenter som inte är 19 liksom. Dessutom är det en väldigt välkomnande stämning, tycker jag.
Gå på lite grejer och prova! Är det inte din grej så har du åtminstone testat 🙂
Kul att höra! Du råkar inte veta om man kan ta med sig vänner som inte är studenter, eller hur funkar det? Lite obekvämt att gå dit själv om alla redan känner varandra.
Det är tyvärr krångligt i Lund och måste förberedas i förväg (eller så var det på min tid minns jag). Men brukar vara öppet och socialt. 🙂 Finns rökrutor kvar? Kanske inte men annars är mitt tips att gå dit och mingla, rökarna är alltid snackiga!
I regel kan ickestudenter inte komma in. Hm, jag har inte stenkoll, men TROR att det finns ”öppna kvällar” där ickestudenter är välkomna. Det finns ibland även biljetter man kan köpa, tror jag. Det beror lite på vilken nation.
Du behöver nog inte känna att alla känner varandra redan innan. Ofta är ju nationer allmänna hängställen som man kan gå till och bara se vad som händer.
Har du någon studiekompis du kan gå med annars?
Bara gå dit! Våga! Suger det kan du bara hoja hem igen 🙂
Tack alla!! ❤️
Har tully och hanna f slutat umgås? De var jättenära förut men känns som att de avslutat vänskapen efter tullys uttalanden i podden om bla filippa toremo
Också tänkt på detta. Likear inte ens varandras bilder
Jobbade inte tully som assistent åt henne dessutom?
Kan ha helt fel, men är inte Hanna gudmor till hennes barn? Känns som att Tully vill vara som Hanna; startat podd, umgås med hennes vänner och Lojsan eller vad hon heter, försöker bli influencer. Vad gjorde hon innan hon jobbade för Hanna?
Hon jobbade väl för Isabel Adrian har jag för mig …. Också som assistent !
Hon har ju jobbat i tullen också om jag inte misstar mig.
Tully I tullen?!
Också funderat på detta, och i ett av poddavsnitten säger ju Tully att en av hennes närmaste vänner bestämde sig för att avsluta relationen, trots att Tully tyckte de inte hade försökt diskutera/lösa problemet som hade varit ?
Vilket avsnitt är detta? 🙂
Tror det var i förra veckan, hjälp mot dödsångest eller vad den hette ?
Och det kan man ju förstå. ”Tully & Nicole” sket rejält i det blå skåpet (som Nicole alltid gör) men de tjurar ändå alltid över varför de inte släpps in i finrummen.
Kanske för att Nicole konsekvent hånat och hatat, samt fabricerat skit om sitt ex, som hon gnällt om i fyra år (!)
Tully och hennes hånfulla raljerande gentemot F:s graviditet säger väl nog? Avfölj dessa två ”prinsessor” NU!
Jaaa Nicole mår man faktiskt dåligt av att lyssna på? Tyckte hon var lite gullig innan men hon känns som en mobbare tycker jag nu efter att ha lyssnat på hennes podd. Har förvisso hört från bekanta som gått i skolan med henne att hon ska vara lite av en översittare, men inte fått den bilden själv förrän jag lyssnade på hennes podd. Var ett otroligt dumt drag av henne att starta podd, tror hennes varumärke är mer förstört än tidigare.
Jag tror Tullys uttalande om Filippa blev lite spiken i kistan för Hanna. Hon har innan påpekat att hon har börjat rensa på vänner som drar ner hennes energi, som är negativa osv och att hon ska börja tänka mer på sig själv och inte please alla. Tror hon helt enkelt var trött på Tullys sätt att vara då hon är väldigt hård, negativ och klankar ner på andra och Hanna verkar ändå ganska positiv och glad tjej.
Apropå Filippa har hon flyttat ihop med pappan nu eller varför blev det sån spontanflytt precis efter förlossningen?
Nej, men hon bodde litet och ville ha något större så hon skulle få plats med alla bebisprylar osv
”Jag hatar deppiga människor” – Mimi H’s kille,
”Jag har varit lite deppig på sistone” Mimi om sig själv i en vlogg senare.
Stöttande partner i den där relationen, riktig surkuk
Upplever att det är skillnad på att vara deppig och att vara en deppig människa dock. Man kan vara lite deppig och ändå vara en härlig person, sen finns det de som är deppiga jämt och som suger ut all glädje och energi ur alla situationer genom att sprida en deppig atmosfär vart de än går bara för att de är så deppiga och tråkiga. Vem gillar deppiga människor? Kroniskt ensamma människor är väldigt ofta deppiga människor då ingen orkar umgås med dom.
Kroniskt ensamma människor är ofta helt vanliga människor som hamnat i en ond spiral. De blev t ex ensamma pga omständighet, för att de flyttade till en ny stad efter ett avslutat förhållande, tiden går och uppförsbacken blir större, de får tankar att de inte är värda vänskap och börjar skämmas och dra sig för nya sociala kontakter. Kombinera det med att människor har väldigt mycket fördomar om personer utan vänner, t ex att de är det för att de är deppiga, tråkiga, energislukande osv och det blir väldigt svårt att ta sig ur.
Det finns naturligtvis bägge sorter, de jag har stött på som har saknat socialt umgänge har varit typiskt deppiga människor som har sett svårigheter i allt.
Såklart det finns enstaka personer som är inkapabla att upprätthålla vänskapsrelationer, därför jag skrev ofta och inte alltid, men det vanligaste är inte att det är något ”fel” på personen. Och ibland kan det vara bra att påminna sig om att ens egna personliga erfarenheter är subjektiva och inte alltid speglar hur verkligheten i det stora hela, det är liksom inget statistiskt underlag. Att någon t ex haft tre förhållanden som tagit slut för att hen blivit bedragen betyder inte att majoriteten av alla människor är otrogna.
Det är fler än enstaka personer. Många med autism t.ex är jättekonstiga och ofta ensamma. Finns många exempel på det.
Hur är de konstiga?
Jag har själv autism och är socialt efterbliven.
Sen kan man inte bara sitta och gnälla på att det är svårt att ta sig ur ensamhet, utan man behöver också bjuda till lite själv och bli en roligare person helt enkelt. Det finns ofta en anledning till att man är ensam.
De flesta gnäller inte, du vet oftast inte ens om att de är ensamma för de skäms för det och döljer det. Och med tanke på attityden mot ensamma människor förstår jag dom.
Svårt att missa det när de skriver ut det på sociala medier t.ex.
Du låter verkligen som en hemskt oempatisk person!
Tvärtom är jag väldigt empatisk. Gillar inte negativa människor bara.
Heter du Fredrik också eller? ?
Varför skulle jag göra det menar du?
Men då är man väl mer negativ än deppig om man suger glädje & energi ur rummet. Ensamma människor som är deppiga skulle nog bli glada om de fick umgänge, så länge dom slipper hänga med Mimsans kille som hatar dom ?
Tycker han verkar vara en översittare och mobbare ?
Allt är ju bara Happy go lucky i hennes kanaler. Kanske beror på honom då…
Tycker inte hon verkar vara så himla trevlig heller tyvärr
Jag skulle vilja höra vad ni har för synpunkter och hur jag borde handskas med följande tema.
Jag har växt upp med en förälder som behandlade mig som om jag vore hennes vuxna kompis. Berättade hemlisar för mig, som bara vi två skulle behålla. Typ att hon spenderat pengar på något, eller när hon hade sina älskare hemma, så var det våran hemlighet. Och samtidigt, så var hon super sträng när det kom till banala saker så som att jag typ skulle ta på mig en kjol eller måla naglarna. Jag fick absolut inte göra någonting, som skulle dra uppmärksamheten till mig.
I vuxen ålder även blivit en ”people pleaser”. Jag tänker jämt på andras känslor och hur det är för dom, alltså om dom kanske mår bra eller dåligt pga. mina handlingar. Ofta gör jag saker, som inte prioriterar mig själv utan mer för att ”dom andra” ska ha det bra. Och efter det blir jag arg, och känner att jag inte får mina behov sedda… det är lite martyr över mitt beteende….även om det var jag från första början prioriterade dom andra. En ond cirkel helt enkelt.
En grej till med det hela är, att jag vet att hon inte ”visste bättre” än att uppfostra mig så, för att hon inte är en person som jobbar på sig själv, men jag kan ändå inte låta bli att vara arg på hennes sätt att ha gjort det på, även om det känns orättvist gentemot henne.
Du borde börja med ta professionell hjälp. Reda ut tankar och känslor från barndomen, men även nu. Förstå people pleaser-delen och martyrgrejen.
Du kan ha förståelse för hur din mamma varit och agerat, men du behöver inte vara okej med det. Det ligger också skillnad mellan att ”inte vetat bättre men nu vill jag göra bättre” och ”inte vetat bättre/gjort som jag velat/tänker inte lyssna på dina känslor och fortsätta som jag vill”.
Hej,
Jag ändrade mitt beteende så här kring people pleaser.
För att vänner ska vara roligt så behöver man göra saker som alla uppskattar för att det ska bli kul. Det låter inte som ni gör saker som gör att du kan släppa att tänka på andras känslor och bara finna dig i situationen och ha kul.
Så här tänker jag när jag ska boka grejer med vänner på ett ungefär:
– ”Vad vill jag göra i helgen?”
– ”Jag skulle vilja testa poke bowl, gå på second hand eller gå på karaoke”
– ”vem av mina vänner kan jag fråga om de vill hänga på eller passar att fråga alla och så kanske någon vill hänga på?”
Det har gjort det lättare för mig att fylla mina behov utan att behöva säga till andra vad mina behov är.
Hoppas min förklaring var okej och att det kanske hjälper något.
Även om du verkar ha kommit en bra bit på vägen och kan reflektera så rekommenderar jag ändå terapi. Jag har själv gått, inte för exakt samma saker men för att en förälder behandlade mig dåligt. Jag kunde innan reflektera och liksom ha förståelse för att det blev som det blev. I terapin fick jag dock gå in i känslorna och hur det blev för mig som barn. Typ trösta mig själv som barnet inuti – låter flummigt men hjälpte mkt!
Hon låter som en manipulativ person med stort kontrollbehov. Att hon delade med sig var nog för sin egen skull, det gjorde henne nöjd att få prata om sina älskare etc. Sen stort kontrollbehov genom styra din klädsel etc. Kanske att du kan bli hjälpt av att tänka att hon är hör till en viss kategori av människor och att man nog mår bättre av att distansera sig eller acceptera att de är så (om man inte vill distansera sig) än av att försöka förstå dem.
Det kunde varit jag själv som skrivit detta.
Varit med om exakt samma uppväxt. Min mamma har bipolär sjukdom typ 2 och ADHD som blev diagnostiserat i ett senare skede när vi barn var äldre. Men mycket i hennes beteende har jag förstått nu… Vet inte om det är till mycket hjälp dock. Har du pratat med henne om detta? Går det?
Jag skulle behöva gå i terapi, men har inte tagit tag i det.
En samtalsperson skulle vara toppen för dig tror jag, nu när du kan formulera dig kring din mammas beteende. En sak är ju att man kan låta känslor komma fram så att man kan genomleva dem nu när man inte hade plats och möjlighet att göra det som barn. Men det är förstås beroende på hur jobbiga känslorna är. Bäst blir nog om du hittar någon som kan en hel del och kan lotsa dig försiktigt till en insikt om att du kan prioritera dig själv mer. Mycket mer! Önskar dig lycka till!
Tack för bra input, ska testa och prata med mitt inre barn. Lät intressant
Man får känna sig arg, ledsen, sviken! Det betyder inte att man måste agera på känslorna. Våga känna, du får det<3
Går sönder efter ännu en misslyckad IVF och har behövt spendera dagen men en gravid svägerska som bara pratar bebis och graviditet. Usch för denna kväll ?
Din tur kommer! Ge inte upp!!
Kan bara föreställa mig hur förkrossande det måste kännas. Din tid kommer❤️
Tack så mycket! Så svårt att hålla hoppet uppe nu ?
Men hur kan hon bara prata om sitt din svägerska när du har det jobbigt. Verkar ju empatilöst.
Hon kanske inte vet om ivfen öht
Hon vet i allra högsta grad. Vet inte varför hon inte fattar. Vi har väl haft inställningen att andra inte kan pausa sina liv för vår skull etc. Men kan ändå tycka att det är allmänt vett att inte sitta och gnälla över sin oro om det blir ”fel” kön än önskat till någon som mår skit över allt detta. Men vad vet jag.
Usch. Strunta i att umgås med svägerskan. Hon verkar inte vara någon som gör en glad direkt.
Ändå, att BARA prata om sitt när man umgås, det är inte schysst.
Fy fan va tråkigt. 🙁 Vissa människor är inte finkänsliga för 5 öre tyvärr… Kämpar själv med infertilitet så förstår hopplösheten. Kram på dig!
Fy fan det där är så jäääävla jobbigt 🙁 Lider med dig. Så många tårar jag gråtit efter att ha behövt hålla ihop i såna situationer. Det tar så enormt på krafterna. Stor kram till dig!
Känner med dig. Från en som varit ofrivilligt barnlös i sju år. Du kanske inte vill ha tips för jag vet att inget man säger kan ta bort smärtan och ovissheten men det som funkade bäst för mig var:
-lägg skammen och klumpen i magen hos DE ANDRA, inte hos dig själv. Ex säg åt din jävla svägerska att det är väldigt sårande när hon sitter och pratar på det viset och att det faktiskt är väldigt okänsligt gjort av henne! När folk fällde klumpiga kommentarer gav jag dem bara ett brutalt ärligt svar och gick därifrån med huvudet högt. Tex alla puckon som skulle fråga ”om det inte var dags för oss att skaffa barn” då snäste jag ifrån så det blev riktigt stelt o dålig stämning så de skämdes öronen ur sig. Gick nästan därifrån o skrattade så tillfredställelse var det. Istället för att jag skulle ta massa socialt ansvar och släta över allt men själv sitta och må piss inombords.
-hatade när folk berättade solskenshistorier om folk som fått barn till slut bla bla bla men för mig var det tröstande att tänka att PÅ NÅT sätt kommer jag få ett barn en dag. Antingen via ivf, ägg/spermiedonation eller adoption. Är du villig att kämpa många år och kanske på dessa olika sätt så är det ju ändå väldigt sannolikt att du får ett barn till slut. Så tänkte iaf jag och det tröstade mig. Och nu fick jag ett barn till slut med hjälp av donation.
Önskar dig all lycka och kärlek
Den där känslan när man inte kan säga till för då brister man. Man vill inte bli tröstad av den som torterar en. Har svårt att tro att detta inte görs med inslag av ren ondska.
Jag hoppas att du kan skaka bort hennes prat och tänka på något annat som skingrar tankarna så känslorna får lägga sig till ro littegrann i alla fall.
Har en dotter som är 5 år och naivt nog trodde jag att för att hon blev till så ”enkelt” så skulle det vara lika igen med ett syskon, nu står vi här efter 1,5 års försök och det har inte blivit någonting. Jag vet att jag borde vara (och är) tacksam för min dotter men känner att det är väldigt jobbigt ändå. Tänker så ofta på er som är barnlösa ofrivilligt, vilken jävla kamp ni lever igenom. Jag håller alla tummar jag kan för att din tur kommer snart!
Kram❤️
Vad tycker ni om polisen?
Jag har tyvärr ganska många negativa erfarenheter både från mitt yrke (på statlig myndighet) och privat (uppvuxen i förort).
Upplever att folk som levt väldigt skyddad inte förstår vilka brister som finns bland den svenska polisen och bara tror att poliser ”hjälper människor”.
Utbildningskraven, passkaoset och ”relationsdramat” säger väl allt. Finns 1000 exempel som visar grova brister inom den myndigheten.
Ja det är sant. Det är väl kanske lite mer organisatorisk nivå. Menar med vad folk har för bild av yrkesgruppen poliser?
Tycker många är osympatiska och mer eller mindre rasistiska.
Tyvärr gör dom skillnad på var man bor. Tycker poliser kan vara okänsliga. Fick inbrott i källaren och dom gjorde inget.
Sedan är det väl så att polisen sällan kan göra nåt i såna fall. Tyvärr.
Ja jag hade inbrott i min sommarstuga och förstår att det inte utreddes så noga. Fanns inga vittnen, inga grannar, inget riktigt värdefullt stals och ingen kom till skada så svårt att motivera att kasta massa resurser i sjön på att försöka lösa ett svårlöst småbrott. Såklart surt men det var vad det var.
Men det är han brevid som gjort inbrottet. Mina saker ligger där. Han är svårt psykiskt sjuk och jag vågar eller orkar inte prata med honom.
Jag har bara bra erfarenheter av polisen, både genom mitt yrke och privat. Har bara mött de som behandlat både mig och andra med respekt.
Har bara bra erfarenheter rent generellt och jag har kontaktat dem rätt många gånger när jag bodde i ett stökigt område. Är en vit kvinna så det gör säkert sitt till.
Gillar dom inte.
Och nej, jag är inte kriminell eller stökig.
Har väldigt bra erfarenheter av polisen, främst genom mitt jobb då vi samverkar med dom. De få gånger jag haft med dom att göra privat har också varit bra. Tycker däremot att det borde satsas mer på poliserna så att dom kan ha mer resurser och befogenheter.
Känner mig trygg när jag ser polisen ute. Tycker de som väljer att jobba som polis är riktiga hjältar som står ut med all skit som jobbet innebär, för att vi andra ska kunna känna oss trygga. ?
Antingen är de för mesiga eller också ska de tuffa till sig. Exempel om de ska stoppa en bil stannar de alltid så att de blockerar all annan trafik. Varför? I andra länder är de mån om att inte stå vägen för annan trafik. De inger inte respekt. I andra länder verkar folk ha mycket mer respekt för polisen än i Sverige. Tyvärr. Ta av bomullsvantarna. Med det läge vi har nu funkar ingen ”dialog”.
Generellt har jag en ganska bra bild av polisen men om jag tänker bara utifrån mig själv är den sämre. Känner mig sviken men det är kanske vanligt som brottsoffer.
Tyvärr endast dåliga. Riktigt obehagliga rent ut sagt. Obs är helt ostraffad själv och begår ej brott. Sett människor bli riktigt illa behandlade av polis. Att ha upplevt sånt har förändrat min trygghet överlag
Varit ledsen hela veckan, har skickat flertal meddelande till min nära vän för att planera in att ses och bjudit in på en grej men hon svarar inte… Jag vet att hon har mycket annat i sitt liv nu, men jag ser att hon är aktiv så hon måste ju ha sett att jag har skrivit och aktivt ignorerar.. Hur skulle ni ha hanterat? Försöker intala mig att inte ta det personligt, men det är svårt.
Skriv och påminn, skriv ärligt om hur det känns för dig när hon inte svarar.
Säger som E, skriv och förklara hur du känner. Jag tänker också att du kan skriva att du vill veta i god tid om hon kommer eftersom du har bjudit in och vill veta om du behöver styra med vad det nu kan vara, handla mat, fixa hemma etc? Och att du vill ha en chans att göra upp andra planer om hon ändå inte tänkt komma. Jag hade nog också skrivit något i stil med det du nämner ”jag vet att du har mycket på gång just nu så jag förstår om du inte har tid, men du får gärna meddela det så att jag vet. Jag tar absolut inte illa upp”, eller något liknande.
Jag hade också bestämt med en kompis att ses och vi hade planerat detta sedan en vecka. Ganska ny kompis, men sitter här hemma sminkad och med mina bästa kläder och hon svarade inte på mina meddelande idag men läst båda, och nyss skrev hon att hon fått ändrade planer.. Känner mig ensam och dissad. Har ingenting annat att hitta på så får väl typ tvätta av mig sminket och gå och lägga mig. Känner mig ledsen och dum. Skitfredag.
Ella skaffa dej bättre vänner. kram.
Ja, det blir ju verkligen inga fler planer med den här ”vännen” . Men känner mig ledsen och lite bortgjort att min fredag bara slutade i soffan när jag sett fram emot det hela veckan. Försökt kolla på lite roliga serier men jag får nog bara acceptera att nej, ikväll är jag ledsen och känner mig ensam.
Tjejen, vi är många som fått uppleva samma sak! Men det finns ju vi människor som aldrig skulle skita i en kompis i sista minuten, så håll kvar hoppet att du kommer träffa såna människor i ditt liv! Ooooch det är hon som gjort bort sig, inte du! <3
Hennes förlust!
Fyfan, människor som inte respekterar andras tid är sämst.. ?
Fy vilken kass kompis. Så gör man bara inte utan en jävligt bra ursäkt eller förklaring. Du är säkert en sån där jättesnäll och fin tjej som andra tar för givet. Du är värd bättre vänner ❤️
Det är så sjukt dålig stil och även taskigt! Jag hade inte hört av mig mer till henne, avvakta och se om hon hon hör av sig. Annars låt det rinna ut i sanden, då var det ändå inte värt något. Förstår inte hur man kan göra så. Kan ju inte skylla på tidsbrist heller när det tar 1 min att svara på sms.
mitt råd är att backa. du har inte gjort fel ❤️ du är en fin vän och hon är inte värd dig.
du har hört av dig, men hon struntar i det.
ge det 14 dgr och er om hon tar initiativ.
om inte så dumpar du henne som vän.
tråkigt men det finns andra som VILL vara din vän. ? kram!!
Någon som följer Johanna kajson, bröllopskordinatorn? Reflekterat över att hon klagar otroligt mycket på saker som liksom hör livet till, trots att hon via instagram verkar leva ett väldigt härligt liv. Hade varit rädd att framstå som opålitlig när man vräker ur sig hur jobbigt allt är, samtidigt som hon planerar ett bröllopspars viktigaste dag? Förstår att hon endometrios och allt detta, men utöver det?
Jag har slutet följa henne för jag tycker hon är så gnällig och jobbig faktiskt! En negativ kommentar och hon drar offerkoftan på och skriver ledsna inlägg..
Håller med. Gillar ändå henne och uppfriskande att hon inte bara visar upp en perfekt yta. Kan dock bli lite för mkt gnäll när man lever ett otroligt priviligierat liv (förutom endometriosen såklart)
Jag är splittrad. Gillar att hon inte visar upp en fasad utan är nästan helt? ofiltrerad med hur livet faktiskt verkligen ser ut bakom den fina instagramytan. Samtidigt verkar hon vara en väldigt skör person med stora svårigheter, som ter sig funktionsnedsättande. Hon verkar ha otroligt stöttande föräldrar och en otroligt stöttande man som kanske t.o.m. är lite medberoende i hennes problematik.
Kan bli lite trött på hennes gnällighet också, samt att hon är nästan FÖR reflekterande. ALLT ska stötas och blötas. Känner hennes man lite grann (aldrig träffat henne), och han är världens gulligaste!
verkar bitter trots lever glassigt liv.
jag skrev någon kommentar hon inte gilla för nåt år sen minns inte men usch va dryg ofräsch attityd. så slutade följa henne.
herregud hon har typ ”allt” men ändå är det gnäll o gnäll…
Hon har den största offerkoftan av alla. Förstår inte hur hennes närmaste orkar med henne. Måste ha en toffel till man. Ältar saker och skyller på HSP. Hon kännas otroligt bortskämd. Lägger upp gråtinlägg om att hon inte kommer bli mormor för hon har 2 söner. Mår sååå dåligt men lyckas alltid med resor och fester..
Idag lägger hon upp på insta när hon grinar för hon kan inte ens vara inne i godisaffären när familjen handlar godis gör hon ska äta sockerfritt. Alltså GRÅTER!?
Någon mer som upplever dejting som typ KBT pga social ångest och dylikt? Har träffat världens socialaste kille och behöver då utsätta mig för vissa rädslor. Vill nästan avsluta allt för att slippa handskas med detta men samtidigt är det ju utvecklande och jag tycker om honom…
Haha dejting som kbt? Men ja, du satt ord på hur det var för mig. För två år sedan mådde jag piss utöver att jag är en introvert grubblare liksom. Livet var liksom en kamp. Men började prata med en kille jag gillade och han ville ju ses… Då blev det så att jag typ fick tvinga ut mig. Resulterade i att relationen växte fram väääldigt långsamt. Men idag två år senare har vi precis flyttat ihop. Så jo, do it! Tvinga ut dig och blir det inget med killen så har du ändå fått en kbt-session! Lycka till?
Så hoppfull historia! Tack!!
Håller med!!! Jag är ganska blyg, men gick på 20 dejter under ett år när jag var singel. Det hjälpte mig. Dessutom dejtade jag flera personer på ett annat språk än mitt modersmål, så det var även som språklektioner. ?
Kan en förälder fylla i något (på nätet eller blankett) så den andre får ensam vårdnad och hur får den föräldern isåfall veta att den har ensam vårdnad?
Nej. Enskild vårdnad ska skrivas på av båda föräldrarna (om man har gemensam vårdnad från början vill säga)
Ok för enligt mitt ex satt han och skrev över vårdnaden på mig för några veckor sedan. Tyckte också det lät konstigt och har jag ensam vårdnad nu borde jag ju fått någon information om det.
Men kan man inte avskriva sig själv från vårdnad, skriva att jag vill inte ha vårdnad. Så vårdnaden ligger kvar fast en inte gör något alls och inte deltar i några beslut. Konstigt det där, jag fattar ingenting nu. Kom hit för att titta på Margaux men blev kvar.
” Ensam vårdnad när föräldrarna är överens
De kan antingen ingå ett avtal om att en av dem ska ha ensam vårdnad eller vända sig till domstol och begära att en av dem ska beviljas ensam vårdnad. Väljer föräldrarna att skriva ett avtal om ensam vårdnad måste detta godkännas av socialnämnden för att vara gällande.”
Mer exakt brukar det vara familjerätten som man går till.
Familjerätten i kommunen brukar ha ett nummer där man kan ringa och rådfråga kring sånt här.
Små kommuner kan det va gemensamt med socialtjänsten. Annars brukar Familjerätten va en egen förvaltning (men tillhör socialnämnden).
Jag behöver inte ensam vårdnad men mitt ex sa till mig att han fyllde i något så jag skulle få det.
Jag har en fråga om stöttning av en vän. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera att min vän är så toxic i alla hennes relationer med killar. Hon har haft svårt att komma över en kille i snart ett år, fast de gjort slut så har de fortsatt ses och pratar ofta i telefon i flera timmar. Han vill inte ha ett förhållande med henne men hon vill bara ha vad som helst från honom. Flertalet gånger har hon även ändrat eller förhalat sina planer med mig eller andra vänner för att hon träffar honom istället. Samtidigt under det här senaste månaderna har hon även dejtat en annan kille som också betett sig illa mot henne, och nu försöker hon även komma över honom och fast han betett sig som svin så fortsätter hon hålla kontakt med honom. Hon har således två killar hon inte kommer över som båda behandlar henne dåligt. Ovanpå det så har hon sprungit på minst 5 olika dejter bara de senaste två veckorna. Gång på gång säger hon att hon ska satsa på sig själv och sina vänner men likfullt så varje gång har hon dykt in i något nytt innan hon ens har släppt taget och slutat prata med den innan. Vad gör man som kompis i såna här lägen? Hon vill inte riktigt ha hjälp men samtidigt är det rätt utmanande att bara stå bredvid när det är så toxic.
Bra fråga. Har samma situation ungefär med en kompis. Hon har kastat flera år på en värdelös jävla människa som behandlat henne som skit. Han har inte velat ha något seriöst. Har till och med fått barn med en annan kvinna under tiden de setts.
Min kompis kan inte släppa och snart är hon för gammal för att få barn vilket hon vill.
Kvittar vad man säger.
Inget fastnar.
Desto mer jag är kritisk mot honom desto mer försvarar hon honom iaf.
Så min strategi är att fokusera på hennrs situation och mående när hon pratar om honom. Inte lika hårt fördömande mot honom iaf. Det har iaf gett mindre skav i vår relation. Hon vet var jag står. Att jag tycker han är en patetisk ursäkt till människa. Men oavsett hur dåligt hon mår pga hans beteende så finns jag där.
Men det går inte att få henne ändra sig. Hon har dock börjat i terapi. Och det är väl ngt du också hade kunnat stötta din kompis i.
Varit med om liknande och efter att min åsikt om deras situation kommit fram, och de ändå skiter i, så har jag valt att foka på henne och hennes känslor bara. Inte försökt ”lösa” deras problem eller så. Har killen gjort henne ledsen så fokuserar jag alltså på att HON är ledsen. Ibland är det svårt såklart men då har jag försökt vara neutral. Typ om ett problem dyker upp mellan dem och min vän ringer mig och berättar om det, håller jag mig till endast problemet – hur löser vi det som dykt upp just nu? Typ som om det var att min vän pratade om en kille med en historia jag inte kände till. Tyvärr är det det enda man kan göra om man vill ha kvar denna vän och finnas där.
Toxic? Hon låter kär samtidigt som hon vill gå vidare. En ”bästs vän” ska stötta, inte dömma. Skäms på dig
Nu känns det som att du missuppfattade. Jag förstår att hon är kär men för hennes egen del är det ju toxic eftersom hon mår otroligt dåligt av alla dem här turerna. Och det var därför jag frågade vad man gör som kompis i dessa lägen, det är utmanande att stå bredvid bara när hon inte vill ha hjälp men ändå mår dåligt av alla turer och då undrade jag hur stöttar jag liksom på ett bra sätt så hon kanske kan må bättre och förstå sitt egenvärde…
låter lite som jag.. ? inte att jag håller i gång så många o dejtar men känner igen mig att tyvärr bara så, tillåtande kring dåliga killar som inte är sjusta o viljan att gå vidare men känslor av att vara kär /”hooked på killen är starka.
jag pratar med alla vänner familj o syskon. gråter o ventilerar o efter ett par veckor så kan jag sakta släppa.
ångesten är brutal. jag vill ju ha en relation så hoppet att” kanske nu ” kan det blir bra är stor. och faller blir ganska högt varje gång.
fortsätt stötta, bjud hem henne, drick vin, boosta henne att hon är värd bättre. hitta på saker så att hon inte påbörjar nästa dejt.
bara lite perspektiv från den andra sidan..
❤️
Är det någon som har provat det här rengöringsmedlet ”Pink stuff”? Är det verkligen så bra som alla säger?
Beror kanske på vart man använder det. Tog det på diskbänken och märkte ingen skillnad. Men vet att folk gjort rent typ soffan med det
Luktar väldigt gott men inte upptäckt att det är bättre än nåt liknande från tex Dollarstore. Bara testat typ ”allrpundsprayen”
*allroundsprayen
Jag har flera olika produkter från Pink Stuff Jag tycker att de är jättebra!
Till vad? Vad använder du vilken produkt till?
Jag gillar det! Har den vanliga burken och använder den jättemycket. Till vasken i köket, kastruller som ser tråkiga ut, handfatet och badkaret, ugnen och plåtar… luktar gott och är väldigt drygt!
Jag har burken och den funkar över förväntan i min ugn och på ugnsplåtar
Ja skitbra tycker jag! Grovstädade hela badrummet med det och därefter köket, det var typ roligt att städa då när man märkte sån skillnad som jag inte märkt med andra städsaker.
Vad använder du vilken produkt till?
Jag är tidigt gravid och har PANIK. Jag har alltid haft extrem förlossningsfobi vilket har hindrat mig från att skaffa barn. Men jag är 40 och detta är nog i sista laget så min sambo och jag bestämde oss för att försöka och slåss för att jag ska få kejsarsnitt. Av okänd anledning blev jag gravid på första försöket. Men nu har jag mer och mer börjat känna att jag inte bara har förlossningsfobi utan även någon slags fobi mot graviditeten i sig. Jag mår så dåligt av att veta att något finns i mig. Tanken på sparkar, ultraljud, hjärtslag osv får mig att vilja kräkas bara jag skriver orden. Jag vill bli mamma så detta är inte mot bebis utan mer mot processen och hur onaturlig den känns för mig. Har någon mer känt så här? Hur gick det sedan?
Jag har inte känt så men jag tycker att du ska boka tid hos kuratorn på mvc. Det händer ju mycket i både kroppen och sinnet när man är gravid, att få bolla tankar och få hjälp med sina känslor är inte fel.
Jag kände första graviditeten att det ändå var jävligt underligt, liksom att en människa växer där inne på riktigt. Det gick över men tänker att du nog borde prata med barnmorskan om hur du känner ❤
Du behöver som tidigare kommentar sa prata om det.
Jag har känt liknande. Inte så starkt som du beskriver, men typ. Berodde kanske på att jag visste att jag ville ha barn, men jag längtade inte mig tills döds om man säger så. Blev också gravid på första försöket och var 38. Jag kan säga att kg tyckte det blev bättre med tiden, alltså ju längre in i graviditeten man kom. Självklart var det skumt, när något rörde sig i magen osv. Men jag hade alltid en öppen kommunikation med min man om mina tankar och han var förstående, så det gick vägen, om man säger så 😉
Lycka till!
Vad skönt att höra! ❤️ Hur hanterade du fysiska krämpor? Dem är jag också väldigt rädd för.
Bor i utlandet, där är det inga problem att få genom kejsarsnitt. Om jag vore du, skulle jag börja ”gnälla” redan nu om att du vill ha ett kejsarsnitt. Vet inte hur Sverige funkar, på den punkten, men gnäll, gnäll och åter gnäll. Och mina 2 barn har inte haft några problem pga kejsarsnittet, i fall det skulle vara som tröst, om du är rädd där
Tror det vore jättebra om du kunde prata med mvc om det här, det är säkert mycket vanligare än man tror och de har erfarenhet och verktyg för att hjälpa dig. Tyckte också att det mesta i början var jätteläskigt och tänkte på fostret som en alien. Tror det ändrades vid första ultraljudet, då blev det mer som en gullig mini-variant av mig själv därinne ?
Jag kände så men det blev bättre med tiden. Men kunde ändå typ inte riktigt identifiera mig med att vara gravid och hade senare svårt att fatta att jag var mamma. (älskade ungen från start dock, var bara svårt att känna att man bottnade i sin nya roll)
Be bm boka in dig på aurorasamtal så fort det är möjligt
Är gravid med tredje och har min värsta graviditet. Har ont, hatar det, kan knappt ta mig till barnet. Kommer få gå tidigt till Aurora säger bm som jag har kontakt med. Har även kurator hjälp. Har extrem förlossningsrädsla men känner mig lika rädd för kjesarsnitt. Tror även hormoner spelar in för sån här ångest och panik har jag inte haft med de två tidigare.
Du är tidigt gravid, och mycket hinner hända med tankarna under graviditetens gång. Det som känns helt främmande och läskigt nu kan kännas helt naturligt om några månader. Men berätta för barnmorskan när du skriver in dig på mödravården på en gång hur du känner.
Det finns hjälp att få, tex kontakt med psykolog, extra besök hos barnmorska, läkarbesök för samtal om förlossningsfobin mm.
Gällande kejsarsnittet så se det inte som att du ska behöva slåss. Du kommer få hjälp, ni kommer att komma fram till vad som är bäst för dig. Är ett kejsarsnitt det enda tänkbara för dig så kommer det med stor sannolikhet bli så, så länge förlossningen inte startar alldeles för tidigt då det finns andra medicinska aspekter att väga in.
Du är modig som valt att bli mamma trots din stora rädsla. Utgå i grunden från att vården vill dig väl, så slipper du vara arg och laddad för kamp i onödan. Möter du motstånd och oförståelse får du börja ”slåss” då, men ta inte ut problem i förskott.
Lycka till!
Tack snälla för ditt perspektiv. Jag är medlem i en kejsarsnittgrupp på FB och varit det i flera år så jag har nog varit väldigt inställd på att slåss. Hoppas att jag inte behöver det ❤️
Åh vännen! Du anar inte hur vanligt det är att känna så! Jag kämpade ändå i flera år med att få barn. När jag väl blev gravid så blev jag vettskrämd. Äcklades o skrämdes av att ha något levande i mig. Hade massa gravidkrämpor också. Jag gick hos psykolog och bearbetade allt detta. Sedan visade det sig att när man pratar med de flesta så känner alla såhär, mer eller mindre. Massa kvinnor tycker graviditeten är skitläskig. Tillåt dig att känna så! O hur klyschigt det än låter så är allt värt sedan när bebisen ler mot dig, när barnet väl kommit. Prata med någon om din förlossningsrädsla, det finns bra hjälp att få också där. Jag önskar dig allt gott. ❤️?❤️?
Din kommentar fick mig att börja gråta. Tack snälla. Du anar inte så skönt det känns att veta att du gått igenom det och tagit dig vidare ❤️❤️❤️
TS här. Jag är inte inskriven på MVC ännu (endast i v 2-3 enligt clearblue) så jag har ingen BM. Kan man ringa ändå?
Tack för alla fina kommentarer. Nu känner jag mig lite mindre onormal ❤️
Man ska väl ringa så fort man vet att man är gravid, så ring du! ?
Om du får 2-3 på clearblue är du i graviditetsvecka 4-5, clearblue visar tid från befruktning. Ring och boka tid, beroende på var du bor kan det vara lite väntan.
Har också alltid tyckt att det är obehagligt att det är en människa inuti. Trodde att det skulle kännas annorlunda när jag själv var gravid, men sista delen fick jag trycka bort tankarna på det för det blev för jobbigt att tänka på.
Var rädd innan men har läst hur många förlossningsberättelser som helst. Först de värsta för att vara beredd och sen de bästa för att kunna leva mig in i den känslan. Gick igenom förlossningen i tanken flera gånger per dag i slutet. Drack hallonbladste, åt dadlar och gjorde olika övningar för att han skulle sjunka ner och hamna rätt. Jag var så redo när det väl var dags!
Sen var det pang på när det satte igång och helt öppen när vi kom in. Det gick jättesmidigt och sprack lite, men kände mig bra jättefort igen. Hade förväntat mig att få men för livet och förlikat mig med det. I efterhand var det en jättefin upplevelse. Har haft ångest över förlossning och förlossningsskador i säkert 10 år, men det var MYCKET värre att vara gravid. I alla fall för mig ?
Prata med en barnmorska, för de kan ju detta. Det är ju inte så ovanligt. Och passar du inte ihop med en bm så har du all rätt att byta. En utredning kan visa att kejsarsnitt är det bästa för dig. Så ring och beställ en tid för det.
Hej vännen och grattis!
Prata med barnmorskan direkt när du skriva in och vill du ha kejsarsnitt, Var påläst och om du behöver: överdriv dina känslor. Var gravid under covid och fick kämpa ganska ordentligt då men hoppas att det blivit bättre. Det finns en jättebra grupp på facebook som heter ”Rätten att välja kejsarsnitt ”, gå med där!
Lycka till!
Kram
Hej!
Jag behöver lite råd då jag inte har en familj att fråga. När jag blev gravid sa flera ”Vad roligt! Då blir det babyshower!”. Nu vet jag bara inte vem som ska anordna det. Är det jag eller är det vännerna som ska göra det? Känns ju som att jag tigger om jag gör det själv.Min bästa vän som ska vara med vid förlossningen tror jag inte skulle planera det. Borde jag hinta till ngt till ngn?
Som självstående ogift mamma ser jag inget bröllop i närtid så vill inte missa roliga traditioner nu. För det är väl mest fika och lekar på en babyshower?
Det är väl inget man bjuder in till själv, om jag fattat det rätt. Typ som möhippa, det är det ju ens vänner som fixar (om man har några). Själv bjuder man ju in till dop/namngivning när barnet är fött.
Vad skönt! Började bli orolig att jag gjorde fel för nu har så många sagt det till mig att det började kännas som om de väntar på en inbjudan
Om du verkligen vill att det ska bli av kan det vara bra att hinta, det är en rätt ny tradition som inte alla plockat upp och det är lätt hänt att alla tror att t ex din bästa vän kommer ordna något. Så om du inte gör det och ingen planerar ta det inte som att dina vänner inte bryr sig (om de inte gjort annat för att få dig att tro det)
Jag skulle verkligen vilja få fira det här! Har haft ett par tunga år så att få vara gravid är den största gåvan av alla. Att få fira det vore så stort för mig. Vara lycklig med vänner. Det är det som jag önskar mig, inte presenter…Kanske tårta ?
Det är absolut inget måste med babyshower tycker jag. Ibland känns det som att allt ska överhypas pga sociala medier och man ska ha nåt att visa upp. För 10 år sen när jag och vännerna fick barn hade vi fika och lite presenter. Min bästis ordnade det till mig och jag har ordnat det till henne. Skulle inte se det som fel eller konstigt om man själv bjuder in om man tycker det är kul att fixa fest.
Tack!
I mina kretsar var det mer en grej för typ 8 år sedan, nu känns det knappt som att det är några babyshowers längre. Bor i Sthlm och är drygt 30 år. Men när det väl varit har det varit en överraskning till den som är gravid.
Tack! Då vet jag. Vill ändå uppleva en,även om det är lite ute nu.
Om du är osäker är det väl bättre att fråga om de har tänkt fixa eller om du ska göra själv. Eller säga att du gärna fixar själv 🙂 vi överraskar alltid men har en kompis som älskar att pyssla och fixa och sa att hon ville anordna sin egen, så inget är fel!
Betyder självstående som att man inte har en partner? Eller är det något annat?
Precis 🙂
Mina vänner anordnade en för mig ☺️
Tips på inspirerande stil-influencers på instagram? Inte de vanliga stora, typ Matilda Djerf… Gillar t.ex. Tuva Malmo så gärna liknande hennes stil.
Kajsasven, andreahedenstedt
Cecilie / Amelie Moosgaard (de är tvillingar med olika konton), Emitaz.
Jag är på jakt efter en ny parfym. Just nu har jag Hugo boss the scent for her.
Nu såg jag att det har kommit en ny som heter typ
Hugo boss the scent for her magnetic
Är det någon som har provat den och kan säga vad de tycker om den?
Doft är väldigt individuellt. Du kan tycka att en parfym som jag har på mig doftar så gott. Men när du tar den på dig, så doftar den kanske annorlunda. Därför måste man prova parfymen på sig själv.
Man kan ju ändå dela sin åsikt om en doft trots att det är individuellt.
Jag brukar jämföra de olika noterna och se ifall parfymen innehåller nåt jag brukar gilla. Jag gillar tex blommiga parfymer och min favoritnot är jasmin. Innehåller parfymen jasmin är det mycket sannolikt att jag tycker om den ?
Ni med lockigt hår, hur sover ni med håret? Jag har själv inte listat ut detta än. Sov med fläta förut men det ”förstör” ju lockarna. Undrar även vilka produkter ni använder?
Jag gör två lösa flätor, då är det mindre uppfluffat än annars. Men blir ju ändå lite flätvågigt. Så följer för tips ?
Jag har sett att många med lockigt hår verkar sova med håret i en lös knut mitt på huvudet och med en silkesbonnet ovanpå.
Känner mig lite trög nu men hur menar du? Haha. Alltså menar du att om man har lockigt hår så sliter det mer på håret att sova med det utsläppt jämfört med om man har rakt? Eller menar du att du VILL ha lockar och tycker att lockarna försvinner medan du sover?
Jag har lockigt hår, sover med håret utsläppt, när jag vaknar är det… lockigt? Haha men jag kanske sliter på det i onödan? Eller vad har jag missat?
Jag har mer vågigt hår än lockigt, men jag sover med en lös knut på huvudet och en silkesbonnet. Märker superstor skillnad pp håret. Det håller sig fint längre och blir inte frissigt.
Jag kör med sidenörngott då bomull kan göra håret torrt. Dessvärre har jag kortare hår nu vilket gör att jag inte kan sätta upp det, men en lös tofs med sidenscrunchie och bonnet över är annars super!
Hej!
Någon som har något bra tips på ryggsäck för universitetsstudier? Får gärna ha plats för böcker, laptop och matlåda. Kanske en önskedröm, haha, men dom två första är viktiga i alla fall!
Helst en fin och helst inte dyrare än 2500
Tack på förhand och ha en fin kväll!
Kånken körde jag hela min universitetstid! Den större som har plats för laptop ?
Tack! ??
Jag har en Douchebag och jag älskar den! Har ett laptop-fack och är väldigt rymlig med många små fack inuti. Jag har en 21L som rymmer matlåda, böcker och träningskläder och annat smått man har med sig. Sitter också väldigt bekvämt på ryggen om man som jag cyklar mycket!
Tack snälla för tips!
http://www.zeeksack.com
Sandqvist har fina ryggsäckar! Haft 3 olika under mina 7 års studier. Bra kvalitet och de större modellerna rymmer hur mycket som helst!
Tack, ska kolla upp genast!
Sandqvist har de finaste tycker jag, rymliga och snygga.
Jag har en Haglöfs tight som jag använt dagligen från min första dag på uni för 11 år sedan och därefter på jobbet. Varje dag alltså. Inte en reva eller någon åverkan finns på väskan, fastän jag i princip alltid har den fullproppad med dator, matlåda, flaska, böcker, papper osv. Haglöfs corker är också en populär modell, men har inte provat den själv.
Någon som vet om Vextnattis har stängt ned sitt instagram efter ”galler-grejen”?
Love island. Herregud vad jag stör mig på Andreas och nikki, tål inte se honom längre med sin nya krullig frisyr. Känns som om de är stensäkra på att vinna. Lite sura är de med
Oj, håller inte med. Så gulliga och det enda paret med äkta kärlek enligt mig. Adrian kommer dumpa Celine direkt är min tanke och Emil verkar ju enligt Tiktok haft 100 tjejer sen augusti som han sagt samma sak som han säger t Frida….. Hopps Nicci och Andeas vinner!!!
Jag håller inte heller med och håller på Nicci och Andreas ?
Haha tror faktiskt att alla spär på den där kääääärleken extra allt för att vinna pengar. Adrian… alltså han spelar ju inte ens bra. Han är inte ett dugg kär och Celine verkar vara en så fin tjej 🙁
*Triggervarning vikt*
Jag har precis som många andra tänkt att smal = fint och tjock = fult. Nu efter att ha fått hjälp med ätstörningar (hetsätning/svält) genom terapi har jag gått upp i vikt. Eftersom jag slutat med självsvälten men i viss mån fortfarande har kvar viss hetsätning. Jag väger mer än jag gjort förut, 96 kg till mina 167 vem. Men! Jag tycker inte jag är så ful? Jag tycker inte heller jag är särskilt *tjock*. Jag får inte ihop siffran med min kropp. 96 kg känns otroligt mycket, har aldrig hört en kvinna väga så mycket. Som inte varit jättestor liksom, typ som är med i Biggest Looser. Jag handlar liksom i vanliga affärer, har L blandat med XL, kanske t.o.m. M i någon lös blus. Det sorgliga är att jag är säker på att det är jag sol ser fel, att jag går omkring nu och tror jag ser rätt bra ut men att jag nog är gigantisk och lite pinsam typ som ”försöker” på något sätt.
Vet inte riktigt vad du vill ha sagt med din kommentar? Det är inte per automatik fel att väga 96 kilo, man kan vara otroligt fin och attraktiv i många olika storlekar och skepnader. Det viktigaste är ju vad du själv känner! Mycket med vikt beror ju på hur och var den sitter. En person kanske uppfattas som större/tyngre pga hur vikten är fördelad, medan en som är större/tyngre kan uppfattas som mindre.
Just nu kanske ditt fokus bara ska vara att hantera din ätstörning och inte fokusera så mycket på utseende överhuvudtaget? Bara försöka må bra och äta både mat som är bra för kroppen och måendet och mat som är bra för själen och måendet 🙂
TS här! Helt ärligt tror jag att jag skulle vilja veta om jag objektivt är ful eller snygg. För jag har verkligen ingen aning. Men det är ju kanske sjukt att ens tänka så. Ibland tänker jag att jag har ett snyggt ansikte och en härlig personlighet, men att kroppen inte matchar det.
Ts; det är ju väldigt svårt att veta – det är ju också väldigt olika om vad som uppfattas som attraktivt. Men personlighet och energi kan ju dra ner den vackraste av människor, precis som det kan höja andra. Om man får välja mellan ansikte och kropp är det nog ansikte man väljer? Om du förstår hur jag menar haha. Jag får väldigt ofta både uppskattande blickar och kommentarer från främlingar och bekanta, från både män och kvinnor. Är inte på något sätt smal eller slank.
Du har rätt till att inte vara nöjd med din kropp utifrån att du känner dig för tung (såg annan kommentar), det är okej att känna så. Men högre vikt är inte något sätt detsamma som inte fin. Samhälle är en sak, media en annan. Ibland går de ihop, ibland inte. Därtill är det individuella tycket väldigt brett (hehe). För en person är man en i mängden, för en annan person är man den vackraste som finns.
Jag tror du är jättevacker! Människor som mår bra med sig själv ger en utstrålning som skapar skönheten. Det sitter inte i mått utan i det inre tycker jag. Och det syns massor utåt!
Svarade dig men det hamnade längre ned ? ?
Jag tror folk som väger över ett visst antal kg som känns som vad folk tror att en kvinna ”ska” väga aldrig pratar om sin vikt.
Vad bra att du mår bättre och känner dig fin ❤️ tror dock generellt att det är farligt när vikt-utseende blir så ihopblandat med vikt-hälsa. Vi har blivit så utseendefixerade i vårt samhälle att fokus när någon har en ätstörning lätt blir att personen ska känna sig ”fin som den är” och det är såklart viktigt men det känns som att hälsan och välmåendet hamnar på efterkälken på något sätt.
Man kan självklart vara otroligt attraktiv även som överviktig och du SKA känna dig fin! Det förtjänar du och det är säkert en massa personer runt dig som tycker att du är jättefin.
Sen är det en annan fråga att 96 kg är tungt för 167 cm att bära på och det kan vara påfrestande för leder, knän och organ. Det borde vara det viktiga liksom. Inte klädstorlek man kommer i eller om man är snygg eller inte.
TS här! Tack för fin kommentar. Målet är att må bättre, och när jag gör det kommer jag gå ned i vikt. Men det ska liksom vara som en positiv följdeffekt av att jag mår bra, inte en följd av en diet. För 96 är för tungt för mig.
Jag förstår hur du menar och det verkar ju verkligen som att du kommit en enormt stor bit framåt rent psykiskt! Att du liksom kan se olika perspektiv på det och tänka långsiktigt.
Det måste vara jättesvårt rent praktiskt att hålla en hälsosam vikt om man haft ätstörningar när det blir så många ”metoder” som går bort? Får man hjälp med sånt av läkare? Liksom de perioder som jag vill ”deffa” gör jag ett kostschema till mig själv, räknar kalorier och använder Lifesum. Funkar svinbra, uppnår de mål jag har, etc.
Sen kan jag komma in i perioder där jag mår bäst av att bara skippa det och äta det jag känner för osv och då har jag inga problem med det heller. Men vet inte hur jag skulle gå tillväga om jag inte kunde följa kostscheman och räkna kalorier pga tex farliga tankar. Hur gör man?
Man lär sig med dietisten hur en balans ser ut för en själv. Så vet man ju fortfarande vad olika saker innehåller, så jag har ju ett hum om vad jag ska äta i kalorimängd. Har fått betala privat dietist själv, inte fått hjälp av vården. Eller psykolog har jag fått som också hjälpt mig.
Jag är lika lång som du och väger strax över 90. Jag har precis samma tankar som du. Jag tycker jag är fin, och inte att jag ser ut att väga över 90 kg. Men jag kanske är hemmablind. Men det spelar ingen roll, för det är vad jag tycker som spelar roll, inte vad någon annan tycker ?
Man borde bara sluta bry sig och fokusera på vad som får en att må bra!
Känner igen mig i det du skriver. Jag har alltid vägt ”mycket” och är överviktig enligt BMI. 167cm till 87 kg. Jag har för det mesta m/l i kläder. Men i mitt huvud ser inte en person som väger 87kg ut som mig, så jag går också runt o tror att jag ser fel i spegeln typ ? knäpp man är!
Så skönt att det finns fler av oss! Tack för att du skrev 🙂
Tror att man blir lite skadad av att titta på olika influensor och typ modetidningar eller kändisar ofta. Där är ju nästan alla smala och har pysslat oerhört med sitt utseende och det även om de har en grundsnygghet.
Klart att det är så att det finns en gemensam känsla om kring vilka som har en grundsnygghet eller inte. Men om man inte glor så mycket på de med rätt låg vikt som står i rätt ljus med rätt kläder och dittan och dattan kan vi odla en egen stil där man har ett utseende som man själv har valt och känner att man har all rätt i världen att tycka och till och med inse att man ser väldigt bra ut när man är sig själv.
För vi ser ju också bilder, mer nu än för femtio år sen på att alla möjliga utseenden får se bra ut. Men jag måste erkänna att jag tycker att de här som opererar sig och har samma klädstil ser ganska tråkiga ut för att det är just så många. Alla som vikar av ser bättre ut i mitt tycke. En krok på näsan betyder så mycket. Fattar inte varför den ska bort. Samma sak gäller ju övervikt. För hälsan är det en annan sak, men för utseendet är det bara att frossa i allt man gillar för sin egen look.
Hur kan det inte finnas mer skvaller om systrarna Olsson? ?
Verkligen! Så nyfiken på Maximus som verkar ha ordnat Johannas lägenhet…
Vad göra med en kompis som inte berättar något om sig själv? Alltså en kompis som jag känt över 25 år och jag vet inget om hennes innersta tankar. Ofta verkar hon nedstämd och hon undviker tuffare ämnen. Kan också vara rätt kort i tonen , det tar energi att umgås. Jag och en annan kompis tror att hon är deprimerad, känns också elakt att bryta vänskapen. Men hur kan vi hjälpa om hon inte vill öppna sig?
Varför skulle du avbryta vänskapen, förstår inte varför du ens nämner det? Genuin fråga alltså. Ni har ju känt varandra i 25 år..
Jag tänker att man kanske inte måste prata om tuffa ämnen eller sina innersta tankar med alla sina vänner? Man kan olika typer av vänskaper, en del som man delar med sig väldigt mycket med medan andra som man pratar om mer ytliga saker om. Om hon är deprimerad kan du försöka prata med henne om det, att du är orolig och försöka få henne att söka vård men pressa henne inte till att dela med sig av saker som hon inte är bekväm med. En del är bara väldigt privata.
Håller med dig i att det finns olika vänskaper. Jag pratar t ex inte så mycket känslor och djupa grejer med mina barndomsvänner utan mer med de vänner som jag lärt känna i vuxen ålder och som jag har mer gemensamt med.
Kan hon inte få vara med oavsett? Eller menar du att hon drar ner hela stämningen?
Hon drar ner stämningen genom ett inte svara när man exempelvis frågar hur hon mår eller hur det är. Eller mumlar tyst. Det är svårt att förklara men det känns som att jag ( och andra kompisar känner samma) att man står för 90% av talutrymmet. Alltså om jag vore tyst så sägs inget. Men hon verkar inte lycklig och om jag försöker fråga henne om typ jobbet får jag bara ” jag vet inte” till svar. Hon har också extremt svårt att ta beslut, kan gälla vad hon vill äta någonstans och jag måste alltid välja ställe. Känns som att hon behöver hjälp, men av någon professionell för hon pratar inte med oss vänner.
Hon känner väl av att du tycker det är jobbigt att hon ”tar energi” och är därmed livrädd att öppna upp sig om sitt mående pga vill inte bli lämnad?
Nej alltså det som tar energi är ju att hon inte pratar. Öppnar upp sig, som vi andra som pratar/ ältar om allt möjligt. Vi ( alltså andra gemensamma kompisar) känner att vi står för allt talutrymme. När man är själv med henne blir ju det rätt konstigt.speciellt när man får en känsla av att hon inte mår riktigt bra. Vi vill ju att hon ska våga prata så vi kan stötta!
Hon kanske inte vet vad hon ska svara på en fråga hur hon mår. En del människor kan ju inte småprata. Ska inte säga att hon är autistisk men kanske, tänker på det att det är så svårt att ta beslut. Kanske hon behöver prata med någon eller så bara bli accepterad som hon är.
Isotta du är nog mest något på spåren.
Alltså det som tar energi är att det är jag ( eller andra kompisar ) som måste driva på allt, prata, bestämma annars händer inget. Med andra brukar det vara ömsesidigt lixom.
Någon som vet vad som hänt med Linn Herbertsson och hennes kille Mattias? De verkar inte bo tillsammans längre och Linn åker på resor med en ny kille. Ingen promotar Organista längre bland influeNker-vännerna… någon som har gossssipppp
Om man aldrig lyckas med dejting osv, så är det ju något i ens eget anknytningsmönster och det vore kanske bra att få hjälp med tänker jag. Vem/vad går man till då? Psykolog? KBT? Vet inte skillnaden på de två, om det ens är någon.
Vet någon bättre än jag vart man vänder sig?
Måste inte bero på anknytningsmönster men det är ju en populär teori för tillfället. Har du lyssnat på Happydating? Annars KBT. Googla för bättre förklaring av vad KBT innebär.
Nä visserligen men vad kan det annars bero på?
Jag är 30 år och har aldrig haft en seriös relation och jag blir alltid dissad efter första dejten med orden (typ alltid samma) ”du är en jättefin och härlig tjej men..”
Detta efter att vi kan ha snackat (alltid från tinder) om allt i text, smsat och snapat och byggt upp en connection, sen har man en dejt där man pratar om allt och skrattar och har roligt (vissa dejter är t.o.m flera flera timmar långa för att tiden bara springer iväg), men jag är själv så rädd för att visa intresse eftersom jag alltid blir dissad.
Så känner ju att nånting måste det ju bero på? Jag vet visserligen att killarna jag dras till har liknande personlighetsdrag, men jag kan inte se hur jag skulle passa med någon annan heller egentligen.
En kille har sagt ”jag vet inte vart jag har dig”, detta efter att ha hängt med mig i typ 30min. Kanske är det så de tänker?
Andra har sagt att det är mer som att hänga med en kompis än en potentiell flickvän…och en, det var en vän där saker och ting utvecklades men i början var det inte helt klart. Jag trodde jag var övertydlig med att jag var intresserad, han uppfattade mig som motsatsen. Så jag har ju, efter att ha pusslat ihop allt detta, ändå förstått att eftersom jag är den gemensamma nämnaren så måste ju jag vara problemet..? Eller? Haha har blivit så förvirrad av detta nämligen..??
Men ja jag följer happy dating men har så svårt att applicera det hon säger på mig själv. Har hennes bok som ljudbok, inte lyssnat på hela än, men kommit till insikten att jag typ endast känner mig värd något om jag presterar bra…har för mig det togs upp där?
Men yes, kbt, ska googla på det?
Jag känner igen mig, och jag tror att man blir extremt påverkad av tidigare dissar/avvisanden. Det kan ju få lite samma effekt som anknytningsteorin handlar om, att man inte vågar öppna upp sig för att man vill skydda sig själv från att bli sårad. Jag jobbar själv på att ta ”kommandot” och våga visa intresse men som du säger så vill man inte bli dissad. Har också märkt att killar lätt kan känna ”övertag” om man är tydlig med sina känslor, så det är en fin balansgång…
Om du känner dig träffad av anknytingsteorin så är det värt att gräva i, men känner att det är orimligt att ALLAS problem numera förklaras med den?
Låter sjukt att säga så efter 30 minuter så där tror jag verkligen att problemet låg hos killen. Man skuldbelägger ofta sig själv men det är orättvist och orimligt.
Ja men verkligen. Jag vet att jag inte vågar öppna mig, och om man ser till de 3(?) kontaktformerna happy dating pratar om, emotionell, intellektuell och sexuell, så får jag aldrig till alla tre. Jag har en kk nu, eller snarare friend with benefits för vi har inte bara sex utan gör mycket annat och pratar om saker som kan vara ganska känsliga, men vi har inte det intellektuella utbytet.
Medan jag med andra fått till det emotionella+intellektuella (med en person endast iofs) eller det intellektuella+sexuella.
Tror även att min brist på att skapa det emotionella är en anledning till varför jag känner mig så platt som person, det är ofta jag känner att jag inte är intressant.
Blev dissad av en speciell kille för några månader sen och det gör fortfarande ont och han har definitivt fått mig att vilja ta tag i mig själv för jag känner att det skulle nog behövas, men det är svårt att veta var man ska börja bara.
Relaterar. Alltså jag har också fått inpräntat det där med 3 kontaktformer, men nu dejtar jag en kille där endast 2 former ”klickar” och den tredje är lite tveksam. Men jag ger det ändå ett försök för känns orimligt att allt ska klaffa direkt. Det kanske växer fram? Särskilt när man är långsam på att öppna upp sig tänker jag.
Sen tycker jag inte du ska lägga bristen på emotionell kontakt på enbart dig, det är bådas ansvar. Är i samma stadie som du: viljan att ta tag i sig själv. Men det är svårt och man faller gärna tillbaks till gamla mönster pga bekvämt!
Känner som sagt igen mig väldigt mycket, om du vill fortsätta prata eller sätta upp någon gemensam plan på hur man kan jobba med sig själv (haha) så kan du maila: datorskrivbord@hotmail.com (kan dela min vanliga mail senare)
/Anonym 20:46 och 21:27
Åh, ja men jag mailar dig!?
Häng inte på Tinder så löser det sig
Haha. Träffar inte killar i min vardag förutom på jobbet och de som är där kommer jag aldrig att dejta.
Undrar var personen är som blir arg över att man nämner happy dating??
Psykologer kan behandla med KBT (kognitiv beteendeterapi) men det kan även terapeuter som inte är psykologer göra, tex psykoterapeuter. KBT är en metod, men det finns många olika terapimetoder och det beror ju på vilka problem du har. Att du har problem med att dejta kan ju ha tusen olika anledningar, behöver inte ha med anknytning öht att göra.
Iofs, mest blivit så inpräntad med att det är så. Typ att man söker sig till sånt man är van vid osv. Vilket nog delvis är sant när jag tänker efter en extra gång. Men förmodligen inte bara.
Varför skulle det vara det? Fånig kommentar
Ursäkta?
Okänslig kommentar från dig. Håll tyst istället, uppenbarligen ett problem i ts som är känsligt så att kalla det för fånigt? Asså vafan.
Det är det ju. Personen i fråga tror att hen är problemet vilket är fånigt för det stämmer inte och hen ser ner på sig själv utan att behöva.
Klart det kan vara ren otur att det aldrig klickar fullt ut med någon. Men när samma typ av mönster upprepar sig gång på gång så är det klart man börjar fundera över vad man själv gör i sina kontakter med dessa potentiella partners? Det betyder ju inte att man är en dålig människa! Utan att man kanske söker sig till ”fel” typ av personer eller beter sig på ett sätt som inte egentligen motsvarar hur man känner.
Jag känner igen mig lite i det här och för min del så hade det med anknytning att göra, nästan en fobisk rädsla att visa intresse för någon som kanske inte kände likadant men om någon faktiskt visade intresse tidigt så blev det så obehagligt att jag började undra vad det var för fel på honom och började dra mig ur. Höll tillbaka i de situationer där jag var intresserad vilket såklart gjorde att de killarna inte kände att det klickade, förmodligen pga stel. Behövde egentligen inte jobba speciellt mycket på det, när jag fattade hur allt hängde ihop lossnade det, läste om anknytning.
Har man dålig självkänsla så har man negativ syn på sig själv och projicerar den bilden. Så när någon fattar tycke för en så måste det ju vara fel på hen som gillar en sån dålig och värdelös människa?
Dålig självkänsla kan man ha av många anledningar, anknytning är en av dem. Skönt att det löste sig!
Är det någon av er som har tvångstankar eller någon slags ritual ni gör men som skulle ses märklig av någon annan?
Jag har OCD (diagnosticerad och under behandling) och har massor med ritualer. De flesta relaterar till att kontrollera saker många gånger, tills det ”känns rätt”. Har även tvångstankar som handlar om att saker ska bli ”rätt”, tex beslut och sånt.
ja kollar bloggbevakning typ 10 ggr om dagen
Jag har två kompisar och vi pratar mest via sociala medier. Där kan vi prata om både djupa och ytliga ämnen. Vi pratar ofta om att vi borde ses, men de få gånger jag föreslår så kan de aldrig. Det får mig att känna att jag inte har någon riktigt vän.
Varför gör kompisar såhär? Så himla konstigt och så dubbla signaler.
Känner igen mig! Hade en kompis jag pratade mycket med på sociala medier och vi sågs ibland. Men så plötsligt blev alla mina förslag till att ses svåra att få till från hennes sida och efter ett tag ”gjorde hon slut”. Fattar fortfarande inte vad som hände men tänker nu när det har sjunkit in att det var skönt att hon dissade mig ändå så jag slapp tro att vi var kompisar. För det var tydligen bara ensidigt.
Är det alltid du som initierar samtal/diskussioner online eller är det lika ofta dom?
Vad sa hon när hon ”gjorde slut” om man får fråga? Låter som ett märkligt beteende av henne.
Nej det är ofta dom som initierar kontakten vilket också är konstigt.
Hon ville väl suga energi.
Är det lite samma som att en del bara vill texta och inte tala över telefon? De vill bara ha den där kontakten över nätet och det räcker för dem?
Ja det verkar så. Känns bara jobbigt för jag har haft en bild av att detta varit mina ”riktiga” vänner (har inga andra heller). Men jag får nog acceptera att de enbart vill ha kontakt över telefon.
Kan verkligen relatera ? Hade en fråga på ÖS några veckor sen om folk skulle föredra att vara idealsnygga men känna sig fula eller inte se ut som idealet men känna sig snygga. Alltså seriöst, varför ska man bryr sig om vad andra tycker? Folk går ändå runt och tänker på sig själva och bryr sig knappast om andras utseenden. Så alternativ 2 känns ju mycket härligare ?❤️
Blir btw så irriterad på folk som tror att man promotar övervikt genom att vilja vara nöjd med sig själv som överviktig. För självhat och självförakt är ju så bra bränsle för ett förändringsarbete??
Låter som du gjort ett jättebra jobb i alla fall genom att slutat svälta, det är ett stort steg. Jag tyckte det var sjukt jobbigt att sluta svälta, fick så mycket ångest av att inte få kompensera efter hetsätningar.
Sen den andra delen, sluta hetsäta, är också jättejobbig för hjärnan är så van vid att äta massor när man äter vanligt och utan stränga regler. Då blir det liksom ”jaha äter vi ostmackor nu, lets go, tolv stycken tack!”. Vet inte om det kan funka för dig men för mig funkar det för det mesta att tänka att jag vill vara snäll mot kroppen, inte ge den ont i magen etc.
Tack för ditt svar <3 Jag har det fokuset nu, snällhet bara rakt av. Inga regler eller nåt.
Jag måste säga att Cissi Wallin har chockat mig med sin nya musik – så bra! I alla fall Fragile like a bomb. Någon som har en åsikt om den?
Bättre än förväntat. Trodde det var ett skämt först när hon skulle satsa på musik.
Jag gillade den faktiskt kanske lite väl mycket mellostuk över den för mig den var fin på något sätt. Jag är inte heller någon som kan något om musik men jag tror att den kommer spelas mycket.
Jag gillade den inte och jag förstår fortfarande inte vad som händer. Känns som att hon låtsas vara någon hon inte är.
Kul om du är på plats CamCam! Vad tror du om damstafetten imorgon? Herrarna törs man ju knappt prata om ?
Hoppet lever på damsidan. På herrsidan ska vi nog vara glada om de slipper kliva av pga varvning. ????
Någon som följer instamorskan på ig? Vad tycker ni om henne?
Vad tycker du själv?
Tycker hon verkar vettig. Lite präktig, men vettig.
Självupptagen. Bekanta har haft henne, allt handlar väldigt mycket om henne ?
Vadå pratar hon liksom om sitt privatliv på BM-besöket med en gravid? ?
Dyson airwrap, är den värd pengarna? Funkar den bra för tjockt hår? Eller har ni testat något budgetalternativ som ni är nöjda med? Testat med vanlig rundborste + hårfön men det funkar inte bra med mitt tjocka hår.
Köpte en till min mamma i julklapp. Kan säga såhär, sedan dess passar jag alltid på att duscha när jag är hemma hos mina föräldrar för att kunna föna håret med den. ? Jag har ganska jobbigt hår, tjockt och frizzigt. När jag använder plattång tar hela processen från att jag kommit ut från duschen till färdigt resultat minst 1 timma. Med dyson 10 minuter, utan att överdriva och resultatet blir som hos frisören. Rekommenderar!
Men gud vilken dunderjulklapp! Min mamma fick typ en bok ? Tack för svaret, det är typ exakt det jag är ute efter. Tar sååå lång tid att platta varje morgon. Ska överväga ett köp starkt…
Gick ihop tillsammans med min pappa och bror så det var en gemensam present. Ibland ger jag böcker och liknande också ?
Ja överväg! Jag tror även att man kan testa den om man köper via dysons hemsida och om man inte är nöjd kan man lämna tillbaka den. (Detta bör dock dubbelkollas, kanske inte är så längre)
Ser på Bäst i testmed Carina Berg som gäst. Herregud vadhar hon gjort i ansiktet? Hon ser så märklig ut, typ stelopererad.
Har hon inte alltid haft de där hamsterkinderna? Jag tycker hon är sig lik.
Tror inte hon gjort ngt alls, hon har det utseendet och jag tycker personligen hon är skitsnygg. Däremot såg jag trailer med Bianca Ingrosso och undrar vad hon gjort med ansiktet, ser ju ut som en helt annan person.
Jag kom ju hit för att läsa om Bianca. Hon är så gammal, tror hon är minst 74. Och sen har hon ju också fyllt i ansiktet så att hon ser ut som en 65-åring som har opererat sitt ansikte så att hon ska se yngre ut. Hon är oerhört smal hon ser ut som ett barn i kroppen. Ett verkligen märkligt utseende.
Hon är ju några decennier äldre än Pernilla. Och ibland är hon intressant men när hon gör sin reklam för något så är hon så forcerad. För att inte tala om före jul när det var krisen där. Riktigt uppjagad och hennes pappa blev arg på världen för att de tyckte saker. Men ja hon är speciellt men gammal. 74 minst.
Fast att va 50 och inte ha en enda rynka?!
Jag har mått så fruktansvärt dåligt den senaste månaden att jag snart inte vet vad jag ska ta mig till. Det känns som att min kropp strejkar, hjärnan bara producerar massa jobbiga tankar och jag kan liksom inte hantera allt.
Inom loppet av en månad har jag fått tinnitus, tappat aptiten helt och blivit torr och sträv i munnen. Jag är konstant ledsen och gråter i princip varje dag. Har vid flera tillfällen varit helt otröstlig och gråtit okontrollerbart i flera timmar. Har fått träffa läkare snabbt som bara hann titta mig i öronen, spola lite och konstaterade att ”om du har tinnitus får du helt enkelt bara lära dig att leva med det”. Hade ett videomöte med en annan läkare som efter ca 2 minuter sa att jag ”förmodligen” har munsvamp.
Har så oerhört mycket hälsoångest redan tidigare då jag har en reumatisk sjukdom sedan ett par år,och haft mycket problem med panikångest, och oro generellt. Detta som grädden på moset känns helt ohanterbart. Tanken på att behöva leva resten av livet med konstant ljud i öronen gör mig livrädd.
Är bara så jävla ledsen och orolig, och vet inte vad jag ska ta mig till?
Jag förstår att du känner dig ledsen och orolig, och att sen inte få riktigt bra bemötande från vården gör inte saken bättre.
Försök boka in ett längre läkarbesök där du har tid att ta upp alla dina funderingar, och läkaren förhoppningsvis har tid att lyssna.
Jag tror att du också skulle behöva någon att tala med om din oro och ångest.
Jag hoppas att du kan få hjälp och stöd så du inte behöver känna så här! <3
Jag känner mig otillräcklig som vän. :/ Har en nära vän som bor ganska långt bort och jag älskar henne så mycket. Dock pga flytt till ny stad för ett antal år sedan har hon nästan inga vänner. Det har varit stormigt i hennes förhållande så blir ofta att jag är den enda hon kan prata med. Och jag börjar nu känna mig lite kvävd (?). Varje morgon skriver hon och frågar hur jag mår och vad jag gör. Sedan skriver hon lite hela dagen. Jag har ofta svårt för att nonchalera hennes meddelanden så när det plingar blir jag stressad och svarar fort. Om jag är på gym eller umgås med vänner en kväll och ignorerar telefonen kan jag har 5 längre meddelanden om olika saker när jag öppnar telefonen igen.
Känner mig så stressad av detta. Jag vill inte spendera mycket tid med telefonen i handen, känns osunt, men samtidigt vill jag absolut inte ignorera min vän. 🙁 Någon som känner igen sig? Hur hade ni hanterat detta?
Ja, fast med en släkting och betydligt oftare och mer intensivt än det du beskriver om din vän.
Det har inte fungerat att prata med henne om mina känslor och jag misstänker starkt någon eventuell psykisk sjukdom/personlighetsstörning hos min släkting. Det har tyvärr slutat med att vi sagt upp kontakten då det blev helt ohållbart för mig.
Åh gud förstår att du fick bryta… Har faktiskt haft en vän för länge sedan som var helt galen. Smsade 25 gånger per dag, krävde att jag gav råd om helt störda beslut och allmänt betedde sig tokigt. Stod inte ut då heller. Lite annorlunda med denna vän som jag mest tror är ensam… :/
Säg att du ska ha mobildetox pga stressigt att jämt vara uppkopplad och tillgänglig..
Funderar på det… Är ju en rätt klok idé emellanåt att lägga bort telefonen för att hinna/orka med sina intressen. Har eget företag så har haft tid att sitta och svara om vardagarna men funderat på att säga jag har mycket att jobba med nu. Så kanske hon vänjer sig av med att jag alltid är tillgänglig.
Benjamin hos Bergfeldt. Tvättar han aldrig håret? Ser ju så jävla fett och äckligt ut.
Tror inte det haha
Ofräscht. Munlädret sen, som en duracellkanin.
.
Är det någon i den familjen som inte är Duracellkanin?
Men snälla
Men seeenäääällla, ska det va!
Du tror inte det är typ vax?
Lol tänker på det jämt. Hans hår ser alltid så äckligt ut. Tänker att det kanske är den viben han vill köra (a la dagens mode: jag-kan-sätta-på-mig-PRICK-varsomhelst-och-gå-ut) men ser ju verkligen inte bra ut.
Jag har sådan otrolig dödsångest att det håller mig uppe varje natt och ger mig panikattacker där jag gråter och hyperventilerar till jag spyr.
Jag har kämpat med ångest i många år men mår MYCKET bättre nu (efter mycket arbete med mig själv), så jag kan förstå att hjärnan är smått desperat efter att fortsätta fungera på samma sätt som den gjort i många, många år. (Det där var en vild killgissning men jag letar efter förklaringar så att jag enklare kan förhålla mig till det.)
Jag vet inte exakt vad som skrämmer mig, men mest det faktum att jag aldrig kommer att få veta. Jag kan inte göra något och ingen kan ge mig svar. Har haft sömnparalys i flera år där jag vaknar och desperat vill röra på mig men kroppen sitter fast, det går inte heller att ropa på hjälp. Får lite panik över att det skulle kunna kännas så i en evighet. Jag önskar ofta att jag vore religös och kunde leva mitt liv övertygad, för även om jag hade fel och det bara blir mörkt så har det ju iallafall hindrat mig från att känna sådan ångest medan jag lever.
Det ska tilläggas att jag fått remiss och väntar på att få hjälp med detta. Men under tiden försöker jag hitta sätt att hantera det så att jag kan få sova lite och slippa gå under. Jag går på stämningsstabliserande och NDRI, men hade uppehåll och märkte ingen större skillnad. Behövde skriva av mig lite ❤️
Tips på en bra symaskin?
Singer är ju alltid bra. De håller i evigheter. Har själv min mormors gamla Singer och den är still going strong. Ju färre finesser desto längre håller de, är min erfarenhet. Kan även vara läge att köpa äldre i andra hand, för nytillverkade är inte gjorda att hålla länge, ju mer finesser och onödiga grejer den är utrustad med, desto större risk att de pajjar ihop.
Tack så mycket! Singer 2nd hand då? Föredrar 2nd hand i allmänhet så
Tips på hur man kan få en väskkedja guldig och fräsch igen? Det är såklart ingen märkesväska, men gillar den och kedjan som ska vara guldig har blivit lite så koppar färgad.
Brukar vara kört när guldtoner ändrats tyvärr:(
Kan det gå att byta ut kedjan helt och hållet kanske? Alltså köpa en ny kedja och sätta dit.
Prexis fått reda på att jag är gravid i v21. har tagit flera negativa test innan men kände att något var fel och lyckades tillslut få ett ultraljud som bekräftade mina misstankar. Har alltså tagit minst 10 gravtest under flera månader och alla varit negativa. Jag har så mycket panik för jag har aldrig velat ha barn. Jag vill verkligen inte ha barn. Fick reda på det igår och har fortfarande inte berättat för min sambo. Jag vet att han är öppen för barn men det här var inte hur jag ville ha varken mitt eller vårt gemensamma liv. Jag känner att allt är förstört och jag vet inte hur jag ska kunna ta mig igenom detta. Vet inte vad jag vill från er men några snälla ord kanske? Hur fan ska jag klara det här?
Oj ! Lider med dig . Vet inte riktigt vad jag ska säga annat än att det kommer lösa sig. Ett barn behöver inte betyda slutet på det liv ni lever nu. ❤️
Någon speciell anledning att du inte vill? Om det inte är något specifikt så låt det landa och fundera på hur ett liv med barn skulle se ut efter spädbarnstiden. Är det något du kan tänka dig in i? Du kan komma ur det om du vill. Du kan adoptera bort eller lämna din partner och ge honom ensam vårdnad. Du är inte fast om du inte vill. Jag tror det är viktigt att känna att det är ett val. Kanske känns det bra när barnet är fött. Kanske inte. Första året är jobbigast, men det kan ge så mycket glädje. Jag tror dock att det blir tufft om du känner samma sak då. Gå till psykolog om du behöver. Ett barn förstör inte ditt liv, först blir det lite paus sen lite annorlunda och sen blir det mer och mer som vanligt tills barnet flyttar hemifrån och plötsligt är du tillbaka där du är nu. Förhoppningsvis är det något som gör ditt liv bättre!
Jag trodde inte det skulle vara så kul och bra, men tog andra på orden och ville uppleva den där kärleken som jag hört om. Det har varit sååå mycket bättre än jag trodde och jag är glad och tacksam att jag får uppleva detta. Jobbigt ibland såklart, men absolut värt det v
Förlåt min dumma fråga men kan vården förklara att du fått negativa tester? Eller tog du dem väldigt tidigt? Jag trodde verkligen de var idiotsäkra…
Jag tänker du borde prata med din sambo. Tror du inte han kan ge stöd och vara bra att snacka med i denna tuffa situation?
Det är extremt ovanligt, men en del får aldrig tillräckligt hög hcg i urinen även om det syns vid blodprov.
Jag tog negativa test fram till förra veckan, det första jag tog måste varit v 5-6. De sa att för vissa syns det helt enkelt inte. Jag tog blodprov runt v 15 men det syntes inget då heller, blodprovet vi tog nu efter UL kunde man däremot se det på.
Jo jag ska såklart prata med honom. Jag har inte velat prata med honom om oron eftersom jag tänkt att det är en obefogad noja och jag vill inte ge honom ”hopp” när jag vet hur jag ska besluta. Men nu är jag inte inom den tidsramar längre. Jag tror jag kommer kunna vara en bra mamma men det var inte alls det livet jag ville ha. Jag är rädd att jag kommer känna såhär hela tiden, att det var ett misstag.
Nej jag ångrar mig. Jag tror jag verkligen kommer älska mitt barn om det blir ett men jag vet inte om jag kommer vara en bra mamma. Jag är rädd att jag blir bitter och tar ut det på barnet undermedvetet. Just nu känner jag mig lurad på hela min framtid. Samtidigt är jag övertygad om att jag kommer vara en riktig hönsmamma men det är ju en av anledningarna till att jag inte vill ha det livet. Jag har varit så nöjd med att abra vara jag och min sambo och det var en dealbreaker för oss till och med. Vi är båda 35+ så beslutet var redan taget.
Men hur tänker du dig livet om 15 år? Hur hade ett bra liv varit då? Bara du och din sambo? Eller familjeliv? Någon särskild karriär? Tror det är bra att våga se framåt lite. Det är inte så många år kvar som du är fertil så detta kan ju vara sista chansen till barn. Hur känns den tanken?
Jag vill verkligen säga att det finns hjälp att få! Det finns kuratorer, socialtjänsten (om anknytningen tryter har de kurser och all möjlig hjälp!) Och jag hoppas också du har fina vänner eller familjemedlemmar runt dig. <3 Det kommer gå bra!
Förlåt, jag läste fel, trodde du var tveksam till barn men såg nu att du inte alls velat ha barn… Men tänker ändå det kan vara värt att fundera på hur livet kan bli. Vad känns värst som förälder? Är det småbarnsåren när barnet är en liten igel på en? Tänk på att de åren går fort och att ni är två som kan avlasta varandra, eventuellt finns släktingar som kan hjälpa till så du fortsatt kan få andas. Jag tror som sagt det blir bra ändå. <3
Jag vet att det här är provocerande för många men jag har aldrig gillat barn särskilt myckrt och aldrig haft en önskan om att ha dem i mitt liv. Jag har ett väldigt rikt liv med jobb, resor, vänner, familj och sambo. Jag älskar att vara barnfri och har aldrig velat något annat. Jag har varit orolig för biverkningar vid sterilisering annars hade jag gjort det för längesen, det ångrar jag såklart bittert nu.
Jag är inte bara rädd att det ”ska vara lite jobbigt”, det här känns som att någon har stulit hela min framtid. Ingenting från småbarnsåren till att få barnbarn har någonsin känts lockande för mig.
Förmodligen kommer jag landa bättre i det och jag ska absolut be om samtalsstöd också. Jag vet att detta är mångas absolut högsta dröm men jag hoppas också att folk kan acceptera att det här är min absoluta mardröm. Hade jag kunnat byta plats med någon ofrivilligt barnlös hade jag såklart gjort det på en gång.
Fan vad jag känner igen mig i det du beskriver angående känslan om barn. Jag vet att det provocerar massor men jag gillar inte barn och har aldrig velat ha barn. Nu har jag inte fått mens på två månader vilket aldrig hänt senaste 15-20 åren. (jag är 39 nu). Jag har tagit flera gravtester som alla är negativa vilket lugnat mig lite…men nu blir jag SKITNERVÖS efter din berättelse.
Mitt liv skulle vara slut om jag blev med barn. Jag måste nog boka läkarbesök!!! ASAP!
Hej!
Först och främst – det kommer ordna sig!
Om du inte känner att du vill ha barn så finns det alternativ med att adoptera bort. Sen måste jag säga att det är super vanligt att sörja den framtiden man trodde att man skulle ha/kunde ha haft utan barn. Jag har en ettåring och kan fortfarande känna ”åh det här hade vi kunnat göra utan honom” men sen inser jag att det faktiskt är mycket saker som inte tillför mig något i slutändan (typ att gå ut och dricka) medan resor osv faktiskt är så mycket roligare och att se saker genom en liten mini människa är ganska fantastiskt. Oavsett vad som händer, lycka till ❤️
Du kan ju fortfarande ansöka om att få göra abort om du är i v21 om du inte vill behålla graviditeten.
Det är särskilda skäl som gäller då, ofta är det om det är risk för kvinnans liv eller fostret är för skadar för att överleva födsel. Men man kan ju prova, kanske godkänns det om det skulle orsaka stort psykiskt lidande?
Å vad hemskt, lider med dig. Sök hjälp/samtalsstöd för att bearbeta detta. Kanske ordnar det sig och du vill ha barnet sen eller så kan man väl adoptera? Ingen kan väl tvinga nån att behålla ett barn?
Man kan inte adoptera bort ett barn ? men hon kan ju vända sig till socialen och förklara läget så kan de nog fixa fosterpäron till bebisen. Men antagligen kommer hon ångra sig när socialen kommer och ska hämta bebisen för när man ser sin bebis är det kört. Man älskar den för mycket. Så jag tror detta är det bästa som kommer hända henne – hon vet bara inte om det än.
Fast sådär kan man ju inte tänka att alla känner…
Varför kan man inte adoptera bort ett barn? Det låter ju helt galet.
Jo man kan adoptera bort barn även i Sverige men det är en enorm lång process och givetvis måste båda föräldrarna godkänna det. Jag har jättesvårt att tro att detta par kommer vilja adoptera bort barnet när det väl har kommit till världen.
Hon säger ju att hon verkligen inte vill ha barn och tror det kan förstöra hennes liv, så det kanske hon visst vill. Vill killen ha barnet kan ju han ta hand om det.
Sjukt att man inte får lämna det till adoption lättare, som u USA. Finns många som vill adoptera ett svenskt spädbarn och man ska inte tvingas behålla ett barn! Abort är ju tillåtet liksom.
Adoptera bort barnet.
Era bästa tips/klipp från ungarnas favvobutik!
Hur håller man motivationen uppe när man äntligen kommit igång med träningen?
Har lyckats gå upp 30 kg och nu signat på gym och lyckades idag två månader senare, äntligen ta mig dit. Känns super och har varit en gymråtta tidigare så är sjukt förvånad över hur svag man är. Men hur fortsätter jag? Kan det hjälpa att printa ut bilder när jag var i min normalvikt? Funderat på det. Eller hänga fram kläder jag älskar som jag inte kommer in i nu? Är så rädd för att jag ska börja söla igen. Nu när jag äntligen ”kommit igång”.
Har du tänkt att träna dig smalare? Störst effekt på din vikt får du om du äter färre kalorier. 7000 kalorier motsvarar ca 1 kg. Träna är förstås bra men funkar inte som enda sätt att gå ner i vikt.
Mitt mål när jag skulle gå ner i vikt hösten 2020 var att komma i ett visst klädesplagg före jul. Började min ”resa” i augusti och hade nått målet till jul. Så det hjälpte mig iaf. Prova det kanske, om du har något gammalt snyggt klädesplagg du vill kunna ha igen.
Bilder kommer nog inte att hjälpa då du hela tiden kommer att tänka hur mycket du har gått upp, samma negativa tankar kommer också när du fokuserar på storlekar. Försök hellre fokusera på att göra träning till något du bara gör, det är en livsstil du skapar inte bara ett mål att uppnå.
Genom att skapa vanor som gör det lätt för dig att behålla motivationen. Tex att du har träningskläderna framme. Du kan börja med att bara gå till gymmet 5 minuter. När du vant dig att gå dit så kan du stanna längre. Om du inser att det viktiga är att börja ta steg i rätt riktning istället för att vilja bestiga ett berg direkt så kommer det bli lättare.
Skippa bilderna och fokusera på att bygga bättre vanor.
lyssna på avsnitt 145 av podden feel better, live more med james clear
Läste bästa citatet någonsin som fått mig att gymma 3-4 dagar i veckan i snart 3 månader nu: When you can’t stay motivated stay consistent.
Jag är inte alltid motiverad till att träna. Om jag bara skulle träna när jag var motiverad skulle det inte bli ofta. Så jag är konsekvent. Jag har ett schema jag följer med dagar då jag tränar och jag GÖR det. Oavsett om jag känner mig motiverad eller inte. Sitt inte och vänta på lusten – bara gör det.
Samma här. Tänker också mycket på att aldrig sluta träna, även om jag ätit sämre i perioder. Gå alltid 10.000 steg om man hinner och träna 3-4 ggr i veckan. Ofta äter man bra på köpet, även om det kan dippa i perioder. Försök att inte fokusera på vågen. Jag har gått ner 2 kg på 6 veckor, men 30 cm totalt på kroppen varav 10 cm i midjan. Har egentligen typ 6 kg kvar att gå ner men ser bra ut redan nu. Hade jag bara vägt mig hade jag blivit deprimerad av mitt resultat.
Som redan sagt: motivation är inte nyckeln planering är.
Att gå ner i vikt är som att få en hobby som tar nästan all din ledig tid.
Planera maten, matlådor, scheman, handla när du är mätt. Håll den planen.
Ladda ner en app där du trackar tärningen, du kan planera dina pass och håll den planen. Hjälper mig mycket de dagar motivationen inte finns där. Går dit och gör det planerade passet, behöver inte göra massa extra eller tänka utan följer antal reps, sets och vikt. De dagar motivationen finns kan man öka vikten, göra extra övningar osv.
Men i slutet av dagen handlar att om att följa sin plan och inte avvika från den
Någon som känner igen sig?
Jag har aldrig ens tänkt på barn, fertilitet och sånt förrän nåt år tillbaka, har varit singel länge och alltid känt mig långt bort från ”normen”.
Helt plötsligt är att skaffa familj det enda jag kan tänka på. Fyller 32. Känner en extrem längtan efter ”mitt” barn – som inte ens finns! Alltså jag kan typ se ett framtida barn framför mig, hur det skulle vara så ärligt och underfundigt som barn kan vara, och känna en stark kärlek till det… Samtidigt saknar jag både stabil partner att skaffa barn med, bostadsrätt, och stabilt psyke (orkar ibland knappt med vardagen för mig själv i nuläget). Jag vet hur lite egentid och sömn man får.
Kanske bara längtan efter stabilitet som jag projicerar?
Det är helt enkelt bara din biologiska klocka som tickar. Det är normalt och många kvinnor känner så över 30 ??♀️. Huruvida du bör följa den klockan kan bara du svara på. Men praktiska saker brukar vanligtvis ordna upp sig. Psykisk ohälsa däremot är andra grejer och om du har det svårt är det verkligen extra viktigt med stabil partner och ett nätverk av människor runt dig och barnet som kan ge stöd ?
Blev lite så för mig med runt typ 33. Har hela livet tänkt att jag inte vill ha barn alls. Lekte inte med dockor när jag var liten, utan bara med barbie som festade haha 🙂 Aldrig gillat andras bebisar, inte tyckt dem är söta… Tyckte graviditet är läskigt, förlossningar som en enda enorm mardröm… Men ja, plötsligt slog det faktiskt till, längtan efter ett barn. Längtan efter familj och att ha en liten grupp som bygger ett liv ihop. Kändes plötsligt fint och inte skrämmande.
Jag tänker att man förändras och det som är ens självklara val vid 21 inte alltid är det vid 31 eller 41 för den delen. 🙂
Ja, jag känner igen mig. Jag är 36, singel sen många år och är också ostabil psykiskt. Kan ibland ligga och fantisera om hur jag skulle ta hand om mitt barn och ge det en uppväxt full av kärlek och allt jag själv inte fick som barn. Jag skulle bli en väldigt bra mamma kärleksmässigt, men av respekt för mitt ofödda barn och samhället (som skulle behöva ge det barnet mycket hjälp) så har jag valt att inte skaffa barn. Så det får väl bli ett sånt där spökbarn som bara existerar i min fantasi. Kommer förmodligen bli bitter när jag är gammal, men mitt barn skulle inte få något bra liv och då känner jag att det är bäst att inte skaffa det. Sorgligt som bara den givetvis, men alla ska inte bli föräldrar. Säger inte att du inte ska eller bör det utan menar mig själv.
Väldigt genomtänkt och vettigt som du resonerar kring det hela. Att känna och tänka efter ordentligt, inse sina ev.begränsningar rörande tex.att ge ett barn ett bra liv är stort och tyder ju på självinsikt, mognad och osjälviskhet. Förstår dock givetvis att det kan kännas sorgligt, men ville bara säga vad jag tänkte när jag läste dina rader.
Tack så mycket, det gjorde mig glad att läsa. ?
Blev berörd av ditt inlägg. Du känns som en väldigt vettig person. Kram
Tack ? Kram
Måste man ha en bostadsrätt för att skaffa barn? Mvh flerbarnsföräldrar som sålde huset och fixa en hyreslägenhet.
Absolut inte! ? Mvh uppvuxen i hyresrätt
Jag har brevväxlat ett längre tag med en kille som sitter inne för mord. Han är välkänd i media så vill ej säga vem det är. Men jag gillar honom väldigt mycket, han är en fin person och ser bra ut så vill satsa på honom. Nu har han frågat om jag vill komma och besöka honom till sommaren och jag är lite osäker. Han kommer förmodligen inte komma ut på många år och även om jag vill vara tillsammans med honom så kommer det ju bli svårt att ha ett normalt liv tillsammans. Hur ska jag tänka? Vill inte bryta kontakten men det blir svårt att ha ett förhållande som består av korta träffar i ett bevakat besöksrum.
”Sitter inne för mord” – ”Är en fin person” lol hoppas du trollar för orkar inte ens svara seriöst på det här
Alla är värda en andra chans.
ok
Eh nä
Nej alla är faktiskt inte det.
Så om man begår ett misstag är man körd som människa då menar du?
Mord är inget misstag.
Återfallsrisken är hög. Att han lyckats få dig att se honom som en ”fin person” gör att varningsklockorna ringer. Förmodligen en manipulativ narcissist. Bryt kontakten direkt.
Mord är inte ett misstag, men om du/TS? vill leka Moder Teresa genom att ligga med en ”känd” mördare så är det väl upp till dig. Antar att det var anledningen från första början när TS sökte upp honom och började skicka brev (som hon förmodligen inte är ensam om)
”Begår ett misstag” = dödar en annan människa?
Fångar är ofta jättetrevliga mot kvinnor på utsidan av en psykologisk anledning. Det finns även en psykologisk anledning till varför kvinnor skriver till dem. Inga av anledningarna är funktionella i vardagliga situationer.
Jag trollade.
Ja eller så låter du bli. Det finns massor av fina killar, som inte har dödat andra människor och som har egna lägenheter och inte sitter i fängelse i många år.
Finns ingen som honom tyvärr.
Nej men det finns väldigt många bättre.
Klart det finns andra därute. Men om du nu är helt övertygad om att det inte gör det så är det väl bara att träffa honom och så får du hoppas att fördelarna med den här speciella snubben överväger nackdelarna med att han sitter inne, det går det ju inte att göra något åt.
Ja, ska nog träffa honom faktiskt. Det kan säkert fungera. ?
Tihi okej
”en fin person som ser bra ut”
Vilken djup analys av en riktig pangkille.
Finns verkligen inga sådana förutom i säkerhetsfängelse, inne för grov förbrytelse.
Neil Armstrong träffade ju sin fru medan han var på månen och hon i ett litet, litet luftfack under en kapsejsad båt mitt på Stilla havet, så kör bara!
Coolt
Tveksamt om han någonsin satt din fot på månen.
Haha va?
Vet inte om du är seriös, men vad är det att satsa på? Ni kan inte umgås och när han väl kommer ut lär han mörda dig. Eller någon annan av de tjejer han garanterat brevväxlar med. Du har någon sjuk fetisch för ”farliga män”. Gå till en psykolog och få hjälp med att hantera att du dras till män som är dåliga för dig.
?
??????
Mördare som ”ser bra ut”…Dina preferenser för killar verkar inte vara så stora…
Gör det inte, sluta brevväxla. Det är allt jag kan säga, mitt enda råd. Nej, bara nej.
Hur du ska tänka? Herregud människa sök hjälp detta är ett sjukligt beteende från början till slut! Ej normalt att brevväxla med mördare.
Hatar när man råkar att döda någon av misstag ?
Hoppas du trollar men om inte. Han är inte en fin person, han har mördat en annan människa. Tänk vilken smärta han har orsakat och vad han är kapabel till. Vissa saker är över gränsen för vad som borde förlåtas. Rådet: Bryt kontakten, ät glass, drick vin och gråt tills känslorna lägger sig och håll tummarna för att han glömmer dig tills han kommer ut.
Ja, jag trollade faktiskt.
jättekul, verkligen
Ja det var det.
Chocken jag fick när jag idag läste att Juha Valjakkala har bott granne med mig för några år sen… ?
Lilla fula Juha. Men nu är han borta iaf.
skönt
Han bodde nära mig för kanske 10 år sedan. Man såg honom ofta ute med hunden och ibland fanns det en polisbil ute på gården i den annars så fridfulla förorten.
Chat GPT – är ni oroliga över att bli av med jobbet? Jag tycker att det är väldigt häftigt men också läskigt.
Om något så gör det mig betydligt bättre på jobbet då jag kan få grunderna till ett script på typ 5 sekunder.
Varför skulle jag bli av med jobbet? Vi alla använder den på jobbet haha
Nope, den kan inte göra mitt jobb.
nu som mattelärare – nae testade fråga den och den kunde förklara matematiska begrepp som bråk men den kunde inte beräkna något vidare
så tror om ett par versioner eller 5 år att den kan ersätta mig här på högskola
dock så behöver inte dras med odrägliga barn och undrar hur en robot hade varit som mellanstadielärare – liksom kan en robot vara en förebild?
Tittar på Sjätte sinnet med Bruce Willis just nu. Bra film och sjukt läskig emellanåt! ?
Jag kan inte sluta gråta, det känns som om mitt hjärta gått i 1000 bitar. Jag och min man har varit särbos i en vecka för att vi bråkar om saker hela tiden. Vi älskar dock varandra och sexlivet är bra, ingen otrohet eller sånt. Denna vecka har gått bra vi har gjort mysiga saker ihop etc. Jag fick förhoppningar såklart! Jag var hos honom i bostaden vi bodde ihop i i 2 dagar och så började vi bråka igen. Jag åkte hem till mig och precis innan säger han att han känner sig attackerad av mig ofta och andra saker han tycker är mitt fel. Jag fick nog och sa att jag vill skiljas. Jag är 36 år, inga barn för att jag väntar på den rätta tiden och nu ska jag skiljas och jag trodde aldrig att det skulle ske om ingen har varit våldsam, om det varit otrohet i bilden eller man har slutat älska varandra. Snälla känner någon igen sig, jag känner mig förkrossad..
Jag har ingen personlig erfarenhet av förhållanden.
Men jag funderar ändå lite över varför han vill skiljas för att ni bråkar ibland? Beroende på hur bråken ser ut, så är det väl ändå ett tecken på en hälsosam relation att man kan säga vad man känner och tycker om saker och ting? Om ingen är våldsam, så är det väl på en naturlig nivå tänker jag? (så länge ni båda är trygga med att ni båda får lika mycket utrymme för era känslor och åsikter).
Kanske behöver ni bara få hjälp med HUR ni ska kommunicera med varandra på bästa sätt? Det kan man ju göra genom parterapi till exempel.
Nu är Anitha Clemence på hotel J i GBG. Undrar om hotellet uppmanar dem att inte reklammarkera för jag noterade detta för det var exakt samma när Graaf var där. Allt var fantastiskt och hotellet taggat i varje inlägg.
Eller slipper man reklammarkera om man låt säga betalar ett väldigt lågt pris för sin vistelse?
För övrigt ett skitfint ställe men inte särskilt god mat och personalen är ung och och hipp men med noll servicekänsla. Och den upplevelsen delar jag med ganska många som varit där både för att bo eller bara för att äta vilket är konstigt för de har bara haft öppet några månader.
Inte svar på din fråga men man får den personalen man betalar för. Har själv varit där och ätit och serveringen var verkligen unga och okunniga. Ungefär som om de jobbade extra på lokala pizzerian.
Hörde av en tjej som sökt jobb där att de betalade 40 kr mindre i timman än mot vad hon hade idag och då är det svårt att locka över kunnig personal.
Vilken är den godaste vegetariska rätten du vet? ??
Ingen
Hahahha
Hon har det största offerkoftan av alla. Förstår inte hur hennes nära orkar med henne. Måste ha en riktig toffel till man. Skyller mycket på sin HSP. Sörjer att hon inte får nån dotter och aldrig får bli mormor, alltså snälla. Ältar saker hela tiden och det är alltid så synd om henne. Men hon lyckas alltid ta sig iväg på resor och fester, det är ju otroligt.
Nu grinar hon och tycker så synd om sig själv för att hon inte ens kan vara i godisaffären när resten av familjen handlar och hon ska köra sockerfritt. Alltså GRÅTER!?