Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Lina
/
2023-07-08 20:02
Räknar med att flera säkert kommer störa sig nu men jag känner såhär: fy satan vad tröttsamt det är med alla som är så besatta av vädret i det här landet. Klagar så fort det kommer regn trots att gräset och skogen skriker efter vatten. Har märkt att det spelar ingen roll om det är kallprat på jobbet, när man möter grannar i hissen eller folk på gymmet så klagas det på vädret så fort det är regnigt ute. Och att det gärna får bli sån hetta som vi hade för 1 månad sen. Ta bara sommaren 2018, eller för all del hur juni var nu iår, nu snackar vi extremvärme och inget regn. Gamla lider på äldreboenden och flera äldre har t.om dött till följd av hettan, massor av skogsbränder, vilda djur har brist på dricksvatten, växter och djur dör, bönder tvingas avliva sina boskapsdjur m.m. Jag fattar att man gärna vill ha skönt väder på semestern men jag får nästan panik på hur egoistiska vissa är, att extremvärme blir perfekt för JAG ska minsann njuta och ha ledigt. Träffade en bekant i veckan som sa att hon hoppas att dendär extremvärmen från juni kommer snart igen (då var det 28-31 grader och varning för bränder i veckor) jag nämnde att det vore synd med tanke på all natur och djuren som lider och dör. ’Jo… men det är ju så skööönt’ svara hon och skratta. På riktigt, hur är det möjligt att känna att ens egna välbefinnande är centralpunkten av allting? ’Skitsamma att min omgivning kämpar och mår skit sålänge jag har det bra.’ Dessutom; om man nu känner att hela ens semester på riktigt hänger på att det är sol och varmt så kan det vara en god idé att lära sig hitta på saker och njuta av livet oavsett väder. Vi har ganska små problem i våra liv om vi känner att vår ledighet blir förstörd om det regnar. Tack för mig.
Många jobbar hela året förutom några få veckors semester på sommaren och kanske några dagar kring jul. Vi har mörka vintrar där man ibland inte ser en gnutta dagsljus på flera veckor. Vi har slask och blåst, regn och snö större delen av året. Om då dessutom hela sommaren blir så att det regnar och blåser var och varannan dag förutom någon solig dag här och där, för att sen återgå till höst och mörker och kyla och rusk, så förstår jag att folk är besvikna.
Ska alla som uttrycker någon form av gnäll/besvikelse/irritation över att deras semester regnar bort gå i terapi menar du? Kanske mer rimligt, i så fall, att den som skreb en förberedd uppsats om hur mycket hen dtör sig på de som gillar sol på sommaren går i terapi?
Eller så räcker det att skriva av sig lite på BB för båda grupperna! Så spar vi lite terapitid. Vad säger du?
Klassisk ”hur kan folk inte tycka som jag?!”. Att de flesta gillar sol och värme under den semester man väl har är inte konstigt eller egoistiskt. Konstigt att du reagerar så starkt på vad folk önskar från något så opåverkbart som vädret.
Fast det står ju ingenstans att det är konstigt att gilla sol och värme. De står att det kan va egoistiskt att tycka de bara är bra att ha extrema temperaturer bara för att man ska ha skön semester än regn även om djuren dör och det blir bränder
Kan man ha bägge tankarna i huvudet? Att man förstår att det är dåligt men att man passar på att njuta om man nu ändå gillar värmen. Vädret är ju detsamma oavsett om värmeälskarna njuter eller inte.
Man förstår ju om folk längtat efter ledighet med fint väder om man nu gillar sol och värme men jag är på din linje ändå, bristen på regn har vart hemsk. Alla bränder som varit under juni och djur som lidit och bönder som påverkats tex, nä, det är inte kul. Jag har hellre en regnig semester om man kollar på dom aspekterna. Men å andra sidan trivs jag inte i värme heller. ?♀️
Jag håller med. Fattar att folk kan bli besvikna på ihållande regn när man har semester (minns att tex sommaren 2012 var en sommar som kändes som den aldrig kom i gång.) men den här extremvärmen med torka och bränder är ju bara skrämmande. Hur kan man vara så mycket i sin naiva bubbla att man inte förstår det? Tror det var Pernilla Wahlgren som skrev nåt så idiotiskt om det sommaren 2018. Andemeningen var typ: ja det är kanske jobbigt för vissa men inga bönder blir gladare av att jag inte njuter av värmen.
Sen tycker jag alltid det är patetiskt med dem som verkar leva enbart för sina fyra semesterveckor på sommaren. Sorgligt liv man måste ha då.
Absolut! Men kommentaren jag svarade på pratade om att njuta av värmen och att det är dumt att påstå att bönderna inte blir gladare av att någon inte njuter. Och det ligger väl något i det, skulle vädret bero på folks inställning så ja, då vore det egoistiskt. Men nu är vädret vad det är oavsett om någon njuter eller inte. Så.. vad är det rätta att göra för att inte göra fel?
Ja det är ju lite sorgligt att folk inte har möjlighet att vara mer ledig än fyra veckor på sommaren. Det håller nog de flesta med om. Ekorrhjulet är sorgligt.
Oavsett antalet semesterveckor så är man patetisk om man enbart lever för dessa. Var och en har ju ett eget ansvar att skapa sig ett liv och en vardag man trivs med. Jag älskar att vara ledig nu i sommar men jag älskar min vardag också; har ett roligt arbete, mina barn älskar sin förskola, det är mysigt att natta dem på vardagskvällarna och fråga hur de haft det under dagen, att följa med till deras aktiviteter på helgerna, ha fredagsmys mm. Till och med mysigt att vabba ibland (om det inte är kräksjuka eller att de mår superdåligt). Men det finns ju gott om människor som lever i ett ständigt gnäll under året och bara ser semestern som nåt kul. Och då är man sorglig.
Haha mest kul att reta dig då du verkar så lättretad ? nu ska jag vila så jag orkar njuta max av semestern imorgon. Älskar att vara ledig!! Sol eller regn, skiter i vilket.
Tänk om vardagen och värme/sol inte riktigt är samma sak. Man kan gilla sin vardag men ändå pga långa perioder av mörker och kyla behöva värme/som en period.
Men vad ska hända tänker du? Klart man vill ha fint väder nu i sommar. Man är inte det minsta egoistiskt eller ställer till problem för det. Jag vill ha sol och värme, men det är inte jag som bestämmer vädret oavsett ? tycker du låter rätt gnällig bara, så ovärt att lägga energi på att störa sig på en sån sak. Är väl inte konstigt att man vill ha fint väder på sin semester ?
Det har inte regnat var och varannan dag i en månad. Det har regnat av och till i två veckor. Jag vill att det ska regna en del på våren och några rejäla regnoväder på sommaren. Jag vill inte ha 25-30° varmt i flera veckor om det inte kommit nederbörd på flera månader, jag vill inte heller att det ska regna konstant. Jag vill ha lagom men vissa vill ju inte att det ska regna en endaste dag på semestern
Jag hör verkligen ingen som klagar på regnet just nu i denna situation och ingen som vill ha det så varmt som det varit heller. Iofs har ingen jag känner semester än, är det det? ? (Jobbigt att jobba i den värmen och inte kunna ligga på stranden..) Vettiga människor förstår att det behöver regna nu, men det behöver ju inte hålla på hela sommaren, thank you please!
Jo vi vill ha det så varmt som det varit sen mitten av juni. (Fast regnet behövdes och behövs såklart). Vi hade ingen värme ifjol här som södra Sverige hade. Badade en gång ifjol och läste med avundsjuka hur varmt nedre delen av landet hade. Vi väntade på sommaren som aldrig kom. Så jag hoppas SÅ mycket att vi får värme den här sommaren.
Förstår hur du tänker, samtidigt tror jag också att det är en sån sak man säger och speciellt för att man inte kan göra nåt åt vädret vilket ju innebär att det blir en icke-önskning ändå. Tror de flesta i verkligheten inte vill ha bränder osv, såklart.
En del kanske men jag tror många faktiskt är rätt glada att det är ljust, varmt, att man är ledig och att matbutikerna är fulla av grönsaker och frukt som smakar gott.
Hej!
Är så less och trött men behöver lite klarare ögon på en situation. Jag bor utomlands och har två små barn (1 och 3år). Vi har nu varit på semester i Sverige för att träffa släkt.
Mitt problem ligger i att jag har en kroniskt sjuk förälder som successivt blir sjukare vilket innebär att hen inte orkar så mycket. Det har tidigare inte varit så stort problem då jag kunnat vara mer omhändertagande och stöttande när vi umgås.
Under den här resan har jag dock haft fullt upp med att rodda barnen och laga mat till alla osv. Samtidigt som jag försökt hjälpa till med att fixa saker föräldern inte orkar. Exempelvis som att städa toaletten, byta glödlampor, sätta upp gardiner osv. Sånt som annars inte blir gjort och gör mig ledsen att se.
Jag är heeeelt slut och började nu tjafsa med min förälder, som verkligen vill väl och gör allt av kärlek, för att mitt tålamod tog slut. Nu var jag väldigt öppen med att det tär på mig och att det nästan känns som att passa ett tredje barn. Min förälder vill bara att jag ska komma hit och ha semester men det bli verkligen det motsatta och jag kommer till Sverige främst för att mina barn ska skapa relationer till sina svenska släktingar.
Förlåt för långt inlägg men söker väl på något vis råd om hur man kan lyckas ta hand om två små barn och en sjuk förälder samtidigt?
Du har rätt att bli utmattad och klaga men jag hatar att säga det: de har rätt att bli gamla och sjuka. Ni kanske kan ta in någon som städar, köpa färdigmat/halvfabrikat, hjälpas åt med städning osv. Förstår hur tungt det kan kännas men vad kan man göra? De vill väl vara med sina barn och barnbarn, kanske det enda som ger dem glädje. Dock tycker jag att du också ska få unna dig utflykter, avslappning osv. Kan de sitta barnvakt?
Tack för svar! Det är precis det som gör att jag får sådana skuldkänslor för självklart vill dom bara spendera tid med sina barnbarn. Tyvärr kan dom inte riktigt bära på barnen vilket kan vara nödvändigt i den här åldern så det är svårt att dom passar barnen någon längre stund. Tror det kommer bli lättare när barnen är lite äldre.
Sitter inte på svar men jag förstår dig och du ska veta att du är en fin dotter och mamma. Du är verkligen en av få som bryr sig om sina äldre föräldrar. Det blir lättare när barnen blir lite äldre<3
Är du enda syskonet? Finns det möjlighet att hälsa på emellanåt utan barnen eller med bara ett barn? Eller att din co-parent hittar på nåt nån dag och åker iväg med barnen? Eventuellt med en av dina föräldrar?
Har inga tips direkt men några tankar.
Tack så mycket! Ja jag är enda syskonet. Tyvärr kunde inte min partner följa med så därför har det känts så övermäktigt. Hemma är jag van med mer avlastning. Får väl bara hålla ut tills barnen är lite äldre..
Om din förälder har en kronisk sjukdom som innebär att hen inte orkar/klarar vissa saker kanske det finns stöd från kommunen att få, vilket också skulle innebära att du inte behöver ta hand om dessa saker när du är på besök. Förlåt om jag missförstod ditt inlägg.
Det var inte så tokigt tänkt. Hen har hemtjänst och haft i många år men timmarna räcker inte riktigt till allt.. Får kanske se över situationen igen och se om man kan utöka stödet. Ibland är det så svårt att avgöra på håll hur pass mycket hjälp som faktiskt behövs.
Det låter ju som att ni haft helt olika uppfattning om hur vistelsen ska bli – föräldrarna tänker att det ska bli trevligt och avkopplande för dig och förväntar sig att du ska vara pigg, glad och i semesterstämning. Du anade säkert redan innan att det skulle bli rätt tufft. Tror det är bra att prata igenom förväntningar innan men också som någon skrev – kanske ta in någon för en storstädning istället och håll matlagningen väldigt enkel. Och håll nere förväntningarna, i några år framöver kanske det mest får handla om att faktiskt ses men utan några övriga förhoppningar om avkopplande semester.
Jag tänker att din förälder är en vuxen person, och om hen uttrycker att hen vill att du kommer hit bara och har semester hade jag faktiskt försökt lyssna på det. Struntat i toaletter, glödlampor och gardiner. Även om man är gammal, eller kanske särskilt då, kan man avgöra själv vad man tycker är viktigast. Om din förälder hellre ser att du stressar ner, så lyssna på det.
Verkar vara den enda här som tycker att du låter otroligt icke empatisk och verkar tycka det är störigt för dig att din förälder är kroniskt sjuk? Eftersom du planerade att få avlastning?
Herregud tur att man inte har dig som barn. Empatistörd.
Förstår dig till 100 %! Har inga råd förutom att det kommer bli enklare när dina barn är lite större. En ettåring kräver ju ständig uppmärksamhet och som du skriver, att du måste bära på dem. Om 1-2 år blir det enklare för din förälder att ”hjälpa” till med dem; läsa en bok, spela spel osv, Släpp skuldkänslorna och släpp ilskan mot föräldern. Det blev fel den här gången men som tur är får du fler chanser. Tycker du verkar vara en toppenmamma och dotter!
förslag, utöka hemtjänsten. Om man är äldre och behöver hjälp, är man ofta lite försiktig att uttrycka hur mycket hjälp man faktiskt behöver. Man vill inte vara till besvär…Då blir det familjemedlemmen som kommer hem, som får allt på sina axlar. Dina barn är så små, så du har redan fullt upp. Be om ett möte med handläggare tillsammans med familjemedlemen medan du är kvar, så vet du att person blir väl omhändertagen, även när du inte är där.
Kram <3
Tack för tips! Har koll på öarna och varit på flera ? Den här gången var jag sugen på att åka till någon mindre stad inom Västtrafiks zoner med buss eller tåg. Antingen längs med kusten eller inåt landet där jag inte varit så mycket ?
Stora Dyrön, ligger mellan Tjörn och ’
Marstrand. Ta bussen till ”Rökan” från Nils Ericsson och sedan färja därifrån. Finns jättefina vandringsleder, våffel- och glasscafé och två restauranger.
Annars är ju Alingsås och Varberg fint! Där kan man ju ta tåget ?
Träffade en kille förra året, vars exflickvän verkade lite emotionellt rubbad och fortfarande hade känslor för honom. Vi blev i alla fall ett par och det blev rätt seriöst, där vi träffade varandras föräldrar och umgicks med vänner och pratade om att flytta ihop. Som en blixt från klar himmel dumpar han mig efter nästan ett år, med någon halvdan ursäkt om att vi träffades vid fel tidpunkt i livet. Sedan fick jag höra ryktesvägar att han börjat träffa sitt ex igen. Nu, åtta månader senare, får jag veta att de väntar barn ihop till hösten.
Var jag bara en bricka i deras spel? Hur kan en människa göra så? Och framför allt, hur kan man skaffa barn med ett ex man har pratat så illa om? Hjärtesorgen är enorm och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det känns så oåterkalleligt alltihop.
Vi träffades liksom kort efter att båda hade separerat, så det var rätt naturligt att vi fann varandra i det och pratade om våra tidigare relationer och vad vi saknade och längtade efter.
Är aldrig bra att träffa någon direkt efter en separation, han var ju tydligen inte över sitt ex och hade inte hunnit bearbeta det. Du var bara en ”tröst” för att försöka komma över det gamla förhållandet.
Lägg din dyrbara tid på annat! Knalla ner till videobutiken! Die Hard finns nämligen på DVD och Bruce Willis budskap är enkelt: jippi ki-yay motherfuckers!
Nä, inga sms. Det var mer när vi pratade så kunde han säga att hon var svartsjuk och kontrollerande, att han inte mådde bra i den relationen helt enkelt. Och inte gjort det på länge. Därför förstår jag ännu mindre varför han går tillbaka till henne OCH väljer att skaffa barn med henne?!
Det var väl antagligen hans sätt att försök bearbeta det hela. Han försökte väl intala sig själv att han ändå inte trivdes i det förhållandet, när han egentligen inte alls var över sitt ex
På vilket sätt verkade hon emotionellt rubbad? Tyvärr verkar det ju som att han inte förlorat känslorna för henne heller, och kanske bara försökte intala dig/sig själv att det var fel på henne. Att du fick veta så pass mycket om henne direkt är ju en varningsklocka, hon är antagligen inte ”rubbad”. Och ja det är galet dumt av honom att göra så såklart, det var inte rättvist mot dig.
Att hon hade oproportionerliga reaktioner på saker han gjorde, gapade och skrek, var allmänt rubbad fick jag uppfattningen som. Att han försökt göra slut tidigare men att det knappt har gått. Fattar liksom inte hur det gick från det vi hade vid den här tidpunkten för ett år sedan (vi var på världens underbaraste semester och var jättekära!!) till att han nu ska ha barn med henne???
Ledsen att säga det men det är antagligen precis så han pratar om dig nu till henne. Tog han något ansvar själv för relationen som gick i kras eller var hon cray-cray och han var perfekt?
Var glad att du inte hann investera mer i honom än du gjorde. Var hjärtekrossad nu och sen när du är ute på andra sidan sorgen så kommer du tacka din lyckliga stjärna!
Hur länge var de tillsammans? Kan förstå att man tillslut gapar av ren desperation. Män vill alltid framställa kvinnor som sådana som beter sig galet heeeelt utan anledning.
På vilket sätt skulle du vara en bricka i deras spel? Du har väl ingen roll i deras relation? Fattar att du är sviken men sluta fokusera på dem. Dessutom blir det barn av sex så du har ingen aning om det var planerat eller inte, eller hur länge det i så fall varit planerat
Så var det för mig och min nuvarande man, vi var tillsammans många år, gjorde slut, hade andra förhållanden i några månader och sedan efter ca 8 månader förstod vi att vi inte ville leva utan varandra, blev tillsammans,flyttade ihop och fick snabbt barn! Tråkigt för de som blev ”spelknappar” men det behövdes för oss för att hitta vårt förhållande och bli lyckliga!
Men i det förhållandet du/ni hade under tiden det var slut, var det liksom … aldrig på riktigt? Känner mig bara så lurad. Har liksom tagit med honom och presenterat för familjen, gjort massa uppoffringar, lagt ner så otroligt mycket i den relationen, och nu känns det som att vi aldrig ens hade en chans.
Det kan ju kännas på riktigt i början, att man vill och hoppas kunna gå in helhjärtat, men känslorna för exet kanske gjorde sig påminda så småningom. Vad vet jag, vad vet vi.
Några saker är dock lätta att se utifrån här, 1, han var inte över henne och försköt förmodligen det genom att svartmåla henne, och 2, du får nog bara bita i det sura äpplet och sluta fundera.
Tror tyvärr du bara måste acceptera att läget är som det är. Han var inte redo att släppa henne och han tyckte säkert om dig. Men det räckte inte. Tur ni inte hann flytta ihop.
Än fast det är svårt, släpp honom nu. Han ska ha barn med henne, inget du gör eller tänker kommer förändra det. Acceptera läget, det bara är så. Tror inte du var någon bricka, men det fanns inte tillräckligt med känslor från hans håll.
jag tänker att man ofta pratar illa om sitt ex i ett försök att intala sig själv varför hen inte var bra eller varför man inte vill ha det förhållandet, men egentligen är man nog inte över det.
Ska gifta mig nästa månad och är i stort sett klar med att planering, ligger fint till och har känt noll stress fram tills sista veckan här då min sambo hela tiden försöker fylla på med bröllopsgäster. Senast idag ringer han på fyllan och säger att han är med barndomsvänner som undrar varför dom inte är bjudna. Jag har ingen aning vilka dessa människor är och sa således nej till att bjuda fler. Jag orkar inte mer jobb med bordsplacering, öka på med mat och dryck osv. Har även beställt grejer som är räknat på hur många gäster. Dessutom är bröllopet redan en stressfaktor då det bjudits så mycket folk redan och jag egentligen vill ha ett mycket mindre bröllop, ju mer folk desto jobbigare psykiskt för mig.
Är det orimligt av mig att säga nej till min sambo?
Nej. Klart att det inte är orimligt att säga nej till honom? Förlåt, men är det inte du som skrev för ett tag sen om hur stressad du kände dig och att du fick göra allt hemma + planera bröllopet och att din sambo skrattat åt dig när du blev arg?
Jag förstår dig 100% på den punkten, och varför du ville ha ett mindre bröllop så frågan blir extra jobbig. Vi hade samma situation just med att min man har så mycket fler att bjuda in än jag har, oavsett var man drar gränsen. Vilket innebar att jag hade fått ha massa folk jag aldrig träffat på mitt bröllop. Vi gifte oss själva istället, hjälper ju inte dig nu men som sagt så förstår jag dig.
Vill också ge dig en stöttande kram för alla kommentarer om din blivande man. Han påminner mycket om min och jag vet mycket väl varför det är värt att gifta sig med en ”sån”.
Stort lycka till med bröllopet, hoppas dagen blir magisk hur den än blir!
Tack snälla för din kommentar. ? jag förstår att folk reagerar och jag gör ju det också, jag önskar bara man kunde hitta nåt sätt att förändra situationen. Kanske finns det och jag inte hittat det än. För hur som haver så är han ingen ond människa och vill mig inget illa.
Du stressar på med bröllopet och han super med polarna på krogen? Även om han inte är en ond människa, så finns det bättre män.
Varför vill du absolut gifta dig?
Jo samma, men jag har legat så bra till med allt nu sista tiden. Fått otroligt mycket gjort och kände nu att äntligen kan jag slappna av. Men så håller han på såhär. Han tycker att man ska bjuda i stort sett alla man känner. Men det funkar ju inte så, dels ekonomiskt men jag känner ju också att jag vill ha folk man känner på sitt bröllop.
Jag är tvärtemot de som tidigare svarat och tycker inte att det är hela världen att spontant bjuda in någon mer. Om du tycker att det blir mycket jobb kan du väl låta honom bjuda om han sen ser till att korrigera alla beställningar, planering osv?
Problemet är väl att man inte kan lita på att han verkligen gör det också. Och så får hon fixa dagen innan ändå, alternativt skämmas när nån är utan mat.
Hahaha, nej verkligen inte överlag bebisar. Men många kvinnor låter männen bete sig så. Som om kvinnorna är glada o tacksamma att dom öht har en sambo/man. Då får han vara vilket svin som helst.
Lycka till med det äktenskapet.
Jag måste väl vara ärlig och säga att han är lite mansbebis, han är väldigt curlad från sin uppväxt. Därmed inte sagt att han inte har bra sidor, hade han inte haft det hade jag inte gift mig med honom.
Han har inte hjälpt till med nån planering, så han har ingen aning vad som isf skulle behöva göras eller vilka som är leverantörer osv. Det är ju inte första människorna han spontaninbjudit, och dom förra klämde jag in fast jag inte har nån aning om vilka dom är.
Man kan säga att min plan på att gifta sig i stadshuset snabbt har eskalerat. ?
Ok, förlåt om jag låter hård nu men om han inte är minsta delaktig i planering, inte ens vet vad som pågår i planeringen.. då känns det ju mer som ditt bröllop än ert och då kan du absolut säga nej till gäster som han vill ha med. Då ändrar jag mitt svar.
Han är ju delaktig på så sätt att han får komma med sina åsikter men han har ju noll intresse i att rodda i saker, därav ligger det på mig som är mer handlingskraftig. Så jag kollar saker med honom så ni inte tror att han blir helt överkörd. ?
Utifrån låter det faktiskt som att han kör med dig, visar rätt lite respekt i all fall… Om han vet att du hade föredragit ett litet bröllop och vigsel i stadshuset, varför planerar du ett stort bröllop utan att han lyfter ett finger? Sist nämnde du att han ville att du skulle planera det för att han ville att ”det skulle bli som du vill ha det” men så har det ju inte blivit?
Nej jag vet, och det går ju inte att få som jag hade velat ha det. Hade verkligen velat göra det bara han och jag då jag själv inte har någon släkt/familj att bjuda, så därför är det lite jobbigt att det blir såhär stort som det blivit. Men jag försöker göra det bästa av det, jag önskar bara att han kunde vara lite mer inkännande. Visst, nu var han rätt full när han ringde men vi har haft diskussionen ett flertal gånger om att inte bjuda fler. Så han borde inte tagit upp det.
Men om det är han som vill ha ett större bröllop, varför är det bara du som planerar det då? Det går ju faktiskt att ställa lite krav på att båda ska rodda med planeringen om det nu ska bli något. Speciellt när den som annars planerar inte ens vill ha den typen av bröllop som kräver planering.
Jag säger absolut inte att han är en dålig människa för det tror jag inte. Men det låter på det lilla du har skrivit som att det mest är du som kompromissar i detta.
För det går inte att få honom att göra nåt. Han är inte sån som person. Han är en sån som tror att allt bara löser sig. Och det gör det ju, för att nån annan gör jobbet.
Har tex bett honom att boka frisörtid innan bröllopet och han har sagt hela tiden att han ska göra det sen. Men sen kommer aldrig. Så det har jag också bokat. ?
Hmm… jag vet inte vad jag ska svara utan att låta hård här. Igen, jag tror inte att han är en dålig människa och vill påminna om det.
Men kom ihåg att du själv bestämmer vad du går med på och inte. Nu är ju bröllopet planerat men nästa gång det är han som vill göra på ett annat sätt än du, låt honom ta ansvaret då. Och blir det inget av det så blir det inte. Han kommer inte ändra på sig så länge du ordnar åt honom. Och ja, du kan givetvis fortsätta att vara familjens projektledare om du vill. Men något i dina kommentarer säger mig att du inte är helt nöjd med det.
Detta kan även vara något att ta upp med en parterapeut då det lätt kan bli bråk kring det.
Jag vill ändå avsluta med att hoppas att du får ett fint bröllop ?
Vad hade hänt om du inte hade bokat klipptiden? Han hade kommit oklippt till bröllopet. Ok, är det hela världen? Låt honom ta ansvar och kan han inte det så får han stå för det sen.
Ja, jag fattar att man inte vill att han ska glömma boka tid i kyrkan men ”småsaker”.. Låt honom glömma det. Låt honom komma för sent till viktiga saker och låt honom förklara för julbesöket varför det inte finns julmat på bordet. Är det värt din egen energi och ork att hela tiden dubbelkolla att han fixar och sen fixa åt honom?
Då hade han antagligen gått på nån drop in dagen innan eller inte alls. Han klipper sig typ en gång om året och då måste jag dra med honom till frisören. Tänker att det kan ju vara trevligt att se vårdad ut på bröllopsdagen.
Men jag hör vad du och andra säger, och jag är ju rätt less på att rodda allt. För stundtals blir det tungt. Jag har flera barn och ett tungt jobb också att rodda, så det känns övermäktigt ibland.
Och jag har tagit diskussionen med honom så många ggr, men han ser ju inte problemet även om jag kan rada upp exempel på exempel.
Jag blir rädd ibland att jag ska bli utbränd, samtidigt så vill jag vara ihop med honom för jag älskar honom verkligen. Men inser att det är skevt i förhållandet.
Jag skulle ta tag i era problem först och främst. Hans oförmåga att tag i saker och få de gjorda och din oförmåga att låta en vuxen människa ta ansvar över sig själv.
?
/
2023-07-08 21:33
Har funderat på parterapi men han tror inte på sånt.
Jag måste tyvärr ta ansvaret eftersom vi har flera barn i hushållet, men jag har testat att sluta göra saker och jag har varit arg, ledsen och förklarat hur det tär på mig. Men det går inte in. Så jag är rådlös. Därför jag skriver här för jag har ingen att vända mig till.
Anonym
/
2023-07-08 21:38
Vad är hans bra sidor? De måste ju vara underbara om de överväger det faktum att han verkar likgiltig inför hur hans beteende får dig att må.
?
/
2023-07-08 22:08
Hans bra sidor? Att han är väldigt snäll mot mig, har aldrig sagt nåt elakt till mig. Vilket jag är van vid sen tidigare relationer. Han stöttar mig i mitt arbete, jag jobbar hårt för att klättra och han stöttar det och står ut med att jag sällan följer med på hans släktträffar osv för att jag jobbar och för att jag jobbar när han är ledig.
Han är rolig och vi kan jäklas mycket på en nivå jag inte haft med någon annan. Och han köper alla mina infall och idéer om saker jag vill göra.
Jag är ganska ensam i övrigt eftersom det varit mycket dödsfall i mitt liv så han ställer upp och går på konserter osv dom jag älskar och han hatar. Och det tycker jag är fint. Att han gör saker för att han vet att jag blir glad av det.
Anonym
/
2023-07-08 22:23
Ja, det låter som fina egenskaper och jag hoppas att ni kan hitta en väg där du kan släppa lite på kontrollen och ansvaret och att han kan ta vid där. För din och för er relations skull❤️
A
/
2023-07-08 22:55
Ja okej om du vill att han ska ha fint hår till bröllopet så förstår jag att du boka en tid till frisören. Men annars då, måste du fixa allt då? Kan du inte bara låta honom gå med sitt hår tills han själv börjar störa sig på det. Låt honom upptäcka att det inte finns några rena kalsonger om man inte tvättar osv.
Anonym
/
2023-07-08 23:59
Snälla snälla skaffa aldrig barn med honom! Det kommer vara som att va ensamstående fast värre, ett extra barn. Du kommer inte orka och barnen får en skev bild av familjeliv. Har sett det så många gånger.
Han kanske inte är ”ond” som du säger men detta är inte normalt.
Anonym
/
2023-07-09 00:04
Har bara en sak att säga – gift dig inte! Du kommer säkert inte lyssna på det men då får det såg för dig. Stora varningsklockor för oss utomstående som läser. Visa dina barn bra förebilder och hur ett förhållande ska vara.
Så mkt som du beskrivit är inte ok.
Anonym
/
2023-07-09 01:05
Jag uppfattar inte det som att han är väldigt snäll mot dig…
Kakansmakan
/
2023-07-08 22:56
Sluta ta hand om honom. Bokar inte han, blir det ingen klippning! Du bara gräver gropen djupare. Om några år skiljer ni er för du har tröttnat och det finns noll gnista kvar, för du är för trött och att du blivit han mamma. Går aldrig att behålla en kärleksrelation så. Been there, done that…..
Men förstår du inte att det är du som gör så han beter sig så här? Han vet ju att han inte behöver boka frisören, för om han bara skiter i det så gör ju du det.
Hur kan du vilja ha ett sånt här liv?
Boka av allt, det är mitt bestämda förslag.
Verkligen inte orimligt! Antar att ni på nåt sätt gått igenom vilka ni vill bjuda på bådas sidor. Då hade han möjlighet att nämna dessa kompisar. Utifrån det kanske han behövt prioritera för att det inte skulle bli för stort, men då hade han kunnat säga precis det; tyvärr blir det alldeles för många så vi fick välja.
Ja, vi satt ju tillsammans med gästlistan och bestämde vilka som skulle bjudas innan vi skickade ut Save the date. Så han hade ju chansen.
Sen förstår jag inte varför man ska bjuda nån man inte pratat med på typ 10 år och antagligen inte kommer umgås med framöver heller.
Med tanke på det du skriver om hur han är och vad du skrivit tidigare i öppet spår så undrar jag vad det finns för anledning till att du lever med honom. Maken till mansbebis och egotrippad…
Hahaha nej det är inte dumt av dig. Det är det klassiska för fulla killar ”Hans bästa vänner”. Han hade kunnat kalla gubben i korvkiosken för sin bästa vän och vilja bjuda honom också.
ja verkligen. Big no no. hur kan han ens fråga.. o vad är det för pajas folk som frågar varför är jag inte bjuden.. antagligen för att ni inte umgås el är släkt.
stå på dig!
Den där sidan har nog funnits i över 15 år, eller i alla fall samma koncept. Förr fick man godis men kan inte svara på om det du länkat är samma eller nåt fejk
Vi har haft det knapert i sex år, men i december tar min man examen och kommer äntligen tjäna pengar. Vi drömmer om en liten resa någon gång på vårkanten. Vi utforskar gärna både städer och natur, så har inga direkta preferenser. Vart ska vi åka?
Saranda var ganska intetsägande. En strandpromenad likt alla strandpromenader man ser överallt. Mitt tips är att resa runt lite överallt i Albanien och upptäcka. Gjirokaster är fantastiskt. En riktig favorit.
Enligt alla som skriver i deras forum så var det en tillfällig kampanj. Öht rekommenderar jag deras forum för frågor om den appen, mycket bra svar där.
Jag hade en liten fling, alltså JAG inte kollegan det gällde, för ett år sedan men det försvann snabbt. Det hände inget för jag gjorde inget. Är nog istället kär eller snarare smygattraherad utav min kompis istället (av samma kön).
Under våren ja. Kollegan gjorde ett move när det kom fram att jag läste en kurs som var intressant. Det var väl kul men hade inte planerat att starta något förhållande pga flytt, och trodde inte jag skulle känna något för kollegan. Utan kände sympati istället.
Sedan 3 veckor senare kom jag på att jag hellre ville försöka med kollegan än att flytta (hallå biologiska klockan), men då hade kollegan gått vidare 🙂 Ångrar typ mest att vi inte blev kompisar. Så nu ses vi aldrig igen antagligen 🙂
Inte så besvärande, men han tittar mycket, söker ögonkontakt och ler alltid mot mig. Vi har inte med varandra att göra på jobbet alls, han är chef men inte över mig och har inte med mitt arbete att göra alls. Men det känns som att det finns något i luften varje gång han kommer i närheten, följer en med blicken etc.
Inte för att vara sån, men att söka ögonkontakt och säga hej betyder ju inte att man är intresserad. Och ler. Det är väl mer ett tecken på att man är trevlig bara.
Det är skillnad på ögonkontakt och ögonkontakt dock? det glittrar till på ett sätt som är svårt att missa och så det där blyga leendet. Jag har sett det många gånger förr och är rätt säker på att känslan stämmer även här, den brukar göra det.
Jodå. Superkär. Inte vågat fråga än pga rädsla för avvisade. Finns en historia där för 3 år sen som inte ledde någonstans nämligen. Jag avslutade det inte fint. Jag ta mod till mig nästa vecka och fråga.
Jag! Men efter att ha gått och trott att han känner samma i ett år inser jag nu att jag bara inbillat mig. Men efter semestern kanske hoppet lever igen. Ja, han är gift och jag har sambo. Två barn var. Så jädra kasst alltihopa men ändå bra att han inte verkar känna något. Med vänlig hälsning, förvirrad och ambivalent olycklig småbarnsmorsa.
JO JAG. Jag trodde först han var en fukboi. Var helt ok för FUK det var det enda jag ville ha. Men nu visar det sig att han är typ jättefin? Han fuck det jag trodde han ville ha och jag trodde vi skulle sluta efter det men han gör bara mer och mer fina gester som kommer helt naturligt och han är galet kär i mig och jag börjar bli lite kär tillbaka ^^’
Har haft helt fel om honom han är jättefin. Dock är varken han och jag i relationer så kanske inte så Öppet Spår-saftigt hehe.
Jag blir ofta lätt paranoid och letar tecken efter att det stämmer in på min sambo ? Sånt kvinnor skriver här om att vara intresserade av upptagna kollegor.
Ni som avslöjar sånt, skriv stad så jag kan avskriva er???
För att man är eventuellt intresserad. Det här är antagligen också den sämsta tiden på året att lägga upp annonser pga semester, att folk är utomlands osv
Man kikar runt lite och är osäkert på vilka jeansshorts man ska köpa, klickar hjärta på alla som verka vara intressera för att ej tappa bort dem, men budar sen bara på det par som passar allra bäst.
Så får du många hjärtan har du antagligen iaf en säljbar produkt. Lägg upp igen, kanske lite billigare.
Jag brukar ibland hjärta några olika säljares annonser om jag ska lägga upp en likadan/snarlik vara för att följa budgivningen och se vad som är ett rimligt utgångspris.
Tittade på Pippi på de sju haven igår med mina barn och blev så full i skratt när de landar på en öde ö i Söderhavet och det finns lejon på ön! ? Såklart ingenting som barnen märker eller påverkar filmen, men det var så kul att plötsligt se med en vuxens ögon.
Har ni några såna upptäckter ni gjort i vuxen ålder?
Kämpar mot hetsätning och har fått hjälp för det. Men idag fick jag ett återfall för första gången på 4 mån. Blev ensam hemma, var lite bakfull och åt 3 mini Magnum, 50 g choklad och 2 knäckemackor med jääääättemycket smör. Kunde ju såklart varit värre i kalorier men blev så deppig över återfallet. Det har gått så bra på sistone 🙁
Det är också något jag tycker är utmanande och känner mig ofta ”onormal” och har tankar som ”varför kan jag inte bara äta lite och vara nöjd?”… Hur har du fått hjälp? Hur gick du tillväga?
Det har varit ett arbete under drygt ett år. Dels med en behandla bakgrunden till känslorna jag dövar med hetsätningen men också en dietist. Dietisten betalar jag själv för, psykologen fick jag finansierat av regionen.
TS här. Det kan vara ett snack för mig med, men det är känslan och hur snabbt jag äter som avgör om det är hetsätning eller inte. Inser att det var onödigt att jag skrev vad jag åt, det är ju inte det relevanta!
Många Disney filmer har ju väldigt mycket diskret vuxenhumor man inte förstår som liten (iallafall dom med några år på nacken). Har tyvärr inga exempel, haha. Försöker komma på vad jag såg för inte så länge sen och tänkte just på det.
Ja! När Madickens mamma ligger uppe på kammaren och mår dåligt är det för att hon är preggo, gick mig helt förbi som barn. Och när pappan sjunger ”är det något som jag gjort?” (Någon liten trudelutt) svarar hon att han mycket väl vet att de tär något han gjort, dvs en referens till att det legat.
Grannen du hälsar på, den äldre damen du låter gå före i kassakön, badrummet du städar – allt för att ligga och den asexuelle göre sig icke besvär. Finns det något i livet som inte kvalar in på listan?
Är det bara jag som blir kräkfärdig av att peta mig i naveln? Upptäckte att jag har ett sår där och höll på riktigt på att kräkas när jag skulle tvätta det.
Nja inte kräkfärdig men förr rös jag obehagligt och fick lite illamående. Har gjort en titthålsoperation och efter det har naveln inte varit lika känslig (hade alltså ett av hålen i naveln).
JAG MED! När jag var gravid och naveln var mer utspänd så var det en ordentlig mardröm, framförallt när barnet sparkade mitt i naveln. Otroligt obehagligt! Varför är det så?
När jag skulle byta min navelpiering för första gången (MASSA år sedan och det var min första piercing) bad jag en piercare i butiken om hjälp. Hon frågade om jag hade en kräkreflex i naveln jag typ ehh va? Så berättade hon att en del har det xD Tydligen en grej.
Inte förstått anledning riktigt men att de haft det fullt upp senaste åren och tappat bort sin relation. Bor inte tillsammans längre. Den som har barnen bor tydligen i huset. De pratar bara om barnen men utesluter inte att de hittar tillbaka till varandra. Typ så skrev Isabella på stories.
Har följt henne litegrann och fått uppfattningen om att det gärna går fort fram med allt, och ska hända grejer heeeeela tiden som hon styr. Absolut inget fel med det, men krävs nog en viss typ för att hänga med i tempot! ?
Det är så tråkigt, känns som att många separerar när barnen är 1-3 år. Hade dött om jag bara fick ha barnen halvtid… Vad hände med NÖD och lust? Måste man vara nykär hela livet? Vad är det för fel i att gå all in i familjeprojektet i några få år utan att tänka på jag jag jag? Förstår verkligen inte.
Har Mikaela Lauren fått för många slag i huvudet så vettet flugit ut? Helt jävla galet att ha ett barn obältat, filma det, ta bilder på det, lägga ut på instagram och sen inte ta ett dugg ansvar. Ljuga, ljuga och åter ljuga att bältet visst var på fast längre ner som det skulle hjälpa. Sen tycka att folk är hjärndöda som reagerar. Hon är så in i helvetes vidrig den människan.
Hade du sagt det om dom krockat och dottern skadat sig eller dött? Jag tänker på dottern där gör varken du eller kommentaren nedan. Detta är inget momshaming utan ett sunt förnuft som Mikaela saknar. Det handlar om liv och död med dottern som insats.
Exakt så brukar alla mammapoliser låta: jag bara bryr mig om barnet!!
Nej, ni ser ett utmärkt tillfälle att trycka till nån annan, mästra och få utlopp för era fula sidor. Annars hade man aldrig känt ett behov av att uttrycka sig på det sätt TS gör.
Tror du att hon har många hjärnceller kvar efter allt boxande? Boxare brukar inte vara de smartaste direkt…
Bara se på hennes graviditetstips och hur hon såg ner på kvinnor som inte tränade fram till förlossningen. För alla kunde det. Bara för att hon hade en lätt graviditet behöver inte alla andra ha det.
Det beror på om du behöver må dåligt för att lära dig något för att bli starkare eller om du förtjänar att må dåligt för evigt för att du gjort något oförlåtligt.
Jag tippar på att du är en fin människa som just nu går igenom en tuff period. Du kommer att må bättre. Försök tänka tillbaka på alla gånger du mått fruktansvärt och hur du idag knappt kan minnas hur jobbigt det var då, så blir det med detta. Allt blir bra, låt det bara inte ta över dig helt. Låt styrkan du har inombords ta mer plats för varje dag som går. Sök hjälp om det inte känns bättre med tiden.
Det var jag också (födde 17/6). Håll ut, en dag i taget och försök inte gråtta ner dig i känslorna. Acceptera att du mår skit och lita på att det blir bättre. Min bägare rann över på förlossningen. Ångesten var total men efter att jag grät ut till barnmorskan försvann alla dåliga känslor/tankar som jag burit på.
Jag kom och tänka på en film jag såg för längesedan. Men jag kommer inte ihåg vad den heter och jag har försökt googla men jag hittar ingenting där så jag försöker här.
Den gick bland annat på de här Viasat-filmkanalerna för cirka 15-18 år sedan. En svensk film.Det handlade om två barn/ungdomar. Det var kanske avlägset släkt eller något sånt. Tjejen hade några typ tygdockor hon var besatt av. Eller någon form av tvångstankar med dem. Men i slutet så brinner det (kanske en bil som brinner) och hon slänger in dockorna i bilen då.
Och en replik som gick i filmen var att killen säger typ att han äter fisk men bara om den är fyrkantig.
Det här låter ju helflummigt.
Men vet någon vilken film jag tänker på? ?
Inte barnfilm som för småbarn men lite äldre barn och yngre ungdomar typ. Jag är 28 år och jag såg den kanske någon gång när jag var runt 9-13 år kanske jag kommer inte ihåg så bra ?
Vid nattningen av mina barn (4 och 1 år) och de börjar busa och bygga koja i sängen. Skrattade så de kiknade. Och jag la mig mitt i sängen och bara betraktade dem.
Jag och min kille åkte till Nimbin – en liten hippiestad här i Australien! Träffade en äldre man som vi satt i timmar och snackade med. Han berättade om hur det är att leva utanför systemet dvs på gatan. Man märkte hur glad han blev av att få berätta sina historier och det gjorde min dag ??
Haha, nej vi röker inte. Har dock inget emot andra som väljer att göra det. Ville bara strosa runt i den mysiga staden och äta en god lunch ? Jaså, ska se om jag ser henne nästa gång!
Hjälp!! Fyller läpparna med 0,5ml 1-2 gånger om året. Sist när jag var och fyllde de så sa min läpptjej att min fillers migrerat. Hon hade då fyllt sprutan redan och min bedövning hade verkat så hon började fylla direkt efter. Jag tänkte att man kanske inte borde fyllt mer då men hann typ inte ifrågasätta något för hon började liksom. Nu känns det som att det har migrerat ännu mer och jag har googlat i efterhand och man ska ju inte fylla på om det har migrerat… är inte alls nöjd med resultatet och har även försökt ”vänta ut” på att det ska lägga sig men tror inte det kommer att göra det. Det ser förskräckligt ut. Kan jag kräva att hon ska ge mig tömning eller något? Jag vill inte betala för att tömma dom när dom var fina innan… känns som att dom är förstörda nu. Har någon varit med om något liknande? Kan man göra eller kräva något?
Jag törs inte bråka med någon som sedan känner sig tvungen att, på egen bekostnad, utföra ett ingrepp i mitt ansikte. Hade hellre hört av mig och förklarat att det nu är mycket värre och höra om ni tillsammans kan komma fram till en lösning. Skicka mms.
Säger hon nej, be om att få lite av pengarna tillbaka. Säger hon nej och är uppenbart kränkt, släpp det. Betala hellre någon annan att smälta bort ämnet, någon som inte är sur på dig dvs.
Förstört dina läppar har du gjort så bra själv. Du får väl hacka i sig att din tramsiga ytlighet straffar sig. Onaturligt fyllda läppar är bland det fulaste som finns.
Du får tycka att det är fult men vad tjänar det till att trycka ned någon som redan ligger? Ts mår dåligt och är orolig, känner du att det är rätt tillfälle att ropa skyll dig själv?
Väldigt ful egenskap du besitter…
Men vad är det för kommentar? Hur hjälper det TS?
Visst får man tycka vad man vill om fillers men jag kan nog nästan lova att man stöter på folk dagligen som gjort fillers men som man inte ser det på. Alla pumpar inte i à’la guldfisk.
TS, tycker som fler tipsat att du ska skriva till behandlaren och visa bild och fråga om det går att åtgärda på något vis. Har det migrerat så bör en seriös behandlare ha intresse i att hjälpa dig. ?
Vad ska man göra när ens läkare är dominant? Han är så dominant att jag inte fick byta läkare? Fattar ej vad han håller på med. Kan han ha en ålderskris?
Han kan inte säga nej, inte han som bestämmer.
Är det så att det inte finns tider till andra läkare kanske? Finns det andra vårdcentraler du kan gå till?
Som du skrivit tidigare och uttrycker dig känns det som du behöver hjälp i det här. Har du någon annan hjälpkontakt (god man/hemtjänst/boendestöd) eller yngre släkting som kan hjälpa dig? Med vad du har för rättigheter och dina valmöjligheter menar jag.
Min vårdcentralen är också värdelös. Jag skulle inte få byta läkare. Jag sa att jag har rätt att byta husläkare och att jag ville ha en annan. Hon jag pratade med påstod att jag inte hade rätt till det och att hon måste prata med sin chef för ett godkännande. Den gången fick jag en annan läkare. Men den doktorn jag inte vill ha är fortfarande min husläkare. Så när inte det är akuta besök så väljer jag att gå till andra. Tänker byta vårdcentral helt, tycker att hela stället är värdelöst. Tyvärr finns det inte så många häromkring. Lättare om man bott i en större stad.
Efterlyser bok:
Läste någon bok för länge sedan (när jag gick i grundskolan, kanske lågstadiet tom) och kan bara minnas ett blodigt täcke som hittas högst upp i ett skåp. Det har legat i skåpet länge. När detta lakan/filt/täcke görs av med så bryts någon slags förbannelse.
Jag är så stressad och trött och arg hela tiden. Efter flera år av studier och extrajobb och att rodda hela familjen i princip ensam, så känns det som att jag typ kraschat nu. Har jobbat några månader efter examen och haft en veckas semester nu, den enda semester jag kommer ha, och jag orkar liksom knappt ens hålla ihop mig inför barnen längre. Ser inget positivt i nånting. Vet inte vad jag vill med detta men har ingen att säga det till annars.
Jag var där november – 19, tänkte att om jag bara är ledig över julen och vilar ordnar det sig. Var hemma med barnen och den ledigheten var ju som ledighet är med barn. Kämpade januari och tänkte att jag klarar mig nog fram till påsk. I början av februari föll jag ihop, hjärnan lyssnade inte så kroppen tog tag i saken. Sen var jag sjukskriven på heltid i 4 män innan jag trappade upp till heltid under året som följde. Det var vidrigt men i efterhand är jag glad att det hände. Jag mår fortfarande inte helt bra, men jag jobbar heltid och tar hand om barnen tillsammans med min man. Har kvar sociala relationer och orkar ta promenader. Men jag tycker du ska söka hjälp, på en gång. Gå till din vårdcentral.
Hej! Min första semester efter studierna var hemsk. Nu har jag min tredje semester, slutade igår. Jag har lärt mig att första veckan bara går åt till att ta igen mig efter en jobbvår. Jag har ett väldigt intensivt jobb och jag har varit väldigt stressad, nu när jag äntligen är ledig känns det som att kroppen har förstått det och jag kan ärligt säga att jag spenderat nästan hela dagen i soffan. Vanligtvis brukar första veckan bestå av extrema mängder sömn, gärna en förkylning också. Sen när jag är piggare så känner jag att semestern kan börja på riktigt!
Kämpar mot hetsätning och har fått hjälp för det. Men idag fick jag ett återfall för första gången på 4 mån. Blev ensam hemma, var lite bakfull och åt 3 mini Magnum, 50 g choklad och 2 knäckemackor med jääääättemycket smör. Kunde ju såklart varit värre i kalorier men blev så deppig över återfallet. Det har gått så bra på sistone ?
Får jag fråga vad som menas med hetsätning?
Åt du allt det på 10 minuter liksom eller allt på en dag? Förlåt för jag frågar?
Vågar inte riktigt säga något för är rädd att säga något fel eller som sårar. Men glöm inte att vara stolt över att det gått bra i fyra månader❤️ det låter som ett stort framsteg.
Ta hand om dig!
Håller med din kommentar! Och vill tillägga att återfall ingår i alla behandlingar. Det är därmed inte konstigt att du nu har fått ett återfall. Försök att inte se det som något negativt (vet att det är svårt) utan som något som ”ingår” i ditt tillfrisknande. Ta nya tag idag igen och fokusera på att du har kommit jättelångt i ditt tillfrisknande!? bra jobbat!
Är jobbtid likställt med fritid?
Jag har fått en möjlighet om en ny tjänst där jag behöver resa en natt varannan vecka. Min man vill nu att han ska ”kompenseras” genom att han får sova borta en natt varannan vecka för att träffa kompisar. Om jag då vill träffa en kompis en gång den månaden så vill han åter igen kompenseras med att han får en natt borta. Det skulle innebära att om jag sköter mitt jobb och sen träffar en vän en gång i månaden så kommer alla våra helger försvinna eftersom att jag då har varit borta tre nätter (2 vardagar som hör till jobbet och 1 natt med kompis) och då vill han ha lika många nätter borta med vänner vilket då blir tre helger. Det är inte hållbart (vi har 3 barn). Jag tycker inte att mitt jobb kan likställas med kompistid då det ena tar energi och är ett ”måste” medan de andra är frivilligt och ger energi. Min man håller inte med då han enbart ser det som att om jag är borta en natt ska han också kunna vara det. Skulle jag ta det här jobbet blir jag således helt livegen då jag aldrig kommer kunna träffa kompisar för att ”Mika kvällar borta” redan är förbrukade på jobbet. Är det bara jag som tycker att detta är helt orimligt resonerat av min man? Om det hade varit omvänt så hade jag stöttat honom. Han var tidigare haft ett jobb där det hade varit bra för hans jobbrelationer att han rest och jag uppmuntrade ofta genom att pusha för att han skulle åka men han ville aldrig, och nu när jag har möjlighet att avancera så känner inte jag alls att han stöttar mig på samma sätt.
Helt sjukt beteende faktiskt! Låter som ni kan behöva parterapi för detta? Det har vi gått på och det blev så himla bra. Var över en lite liknande grejj.
Ja, jag tror faktiskt att vi behöver ha en oberoende part som hjälper oss reda i detta. Det ligger mer bakom diskussionen och det är kanske därför det är extra känsligt. Min man jobbade jättemycket för att han ville nå sina karriärsmål när vi fick vårt första barn. Han satt ofta uppe hela nätterna och gick tillslut in i väggen. Jag drog såklart ett stort lass då både när han jobbade mycnet och sen när han var utbränd. Jag känner mig då väldigt sviken när det nu finns möjlighet för mig att avancera men han inte vill stötta mig på samma sätt som jag stöttade honom. Han kan inte alls se det på det sättet och förminskar min insats vid vårt första barn, och tycker nu som sagt att om jag får en hotellnatt borta från barnen (även om det är i jobbet) så ska han också få det, men då med fritid. Jag känner att jag inte har något val än att tacka nej till tjänsten eftersom att det skulle betyda att jag aldrig kam umgås med vänner eftersom att 1 vänkväll för mig innebär tre vännkvällar för honom.
Vi har flyttat till en annan stad än våra kompisar bor i så det är inte ett alternativ att åka hem, tyvärr. Jag har inget problem i sak i att han träffar vänner och då sover borta, men inte 3 ggr I månaden då det inte blir bra för vårt familjeliv då tiden tillsammans på helger blir typ noll.
Med hans logik borde väl du kompenseras för den tiden han var utbränd och låg hemma och ”slappade”…
Men allvarligt talat, det måste vara något som ligger och skaver hos honom sen innan som gör att han säger så. Visst att man inte blir sitt mest generösa jag under småbarnsåren men det här är ju helt orimligt.
Först är man barn där millimeterrättvisa är jätteviktigt, väntar att bli vuxen och få göra som man vill, och sen blir man vuxen och gör som man vill – tills man skaffar barn. Efter det är det tillbaka till millimeterrättvisa och bråka om vem och när man får sova borta hos en kompis, för att slippa sina egna barn.
Skönt att slippa det där, måste jag säga.
Mina föräldrar var ett bra exempel och flera utav mina vänner har barn och en bra relation. Jag är självvalt barnfri och tycker tyvärr vi ofta har en tendens att påstå att alla föräldrar är olyckliga i sina liv, förhållanden osv för att berättiga vårt val. När det i själva verket är så att olika människor blir lyckliga av olika saker.
Jag behöver inte berättiga mitt val. Jag är inte ens säker på att mitt val att leva utan barn är satt i sten, det kan mycket väl ändras med tiden.
Jag säger bara att jag (!) inte har sett ett enda exempel på en heterorelation med barn som verkar uppriktigt lycklig och välfungerande. Med det sagt så säger jag inte att de inte finns, jag har bara inte sett något än. Vilket gör att jag i alla fall idag känner mig nöjd med mitt sätt att leva. Men jag är fullt medveten om att jag kan komma och ändra mig. Är långt från för sent för mig ännu.
Jag har också tid att ändra mig men jag kommer inte göra det för mitt beslut grundar sig inte på hur andra lever sina liv och hur de mår. Jag behöver inte andras olycka för att känna mig nöjd med mitt val. Och om du aldrig sett en lycklig familj så har du en orepresentativ bekantskapskrets eller intalat dig att alla är olyckliga egentligen.
du läser in saker jag inte sagt så jag kan omöjligt svara på det.
Anonym
/
2023-07-08 23:04
Svaret hamnade i modd men jag har aldrig heller sagt att jag fattat beslut utifrån andras mående. Att jag är glad och tacksam över mina val när jag hör och ser hur andra har det är en annan sak och inte heller det innebär att jag behöver någons olycka. Men vi kan släppa det och hålla oss till ts fråga. Var inte meningen att ta över.
E
/
2023-07-08 21:47
Ohållbart i längden att försöka uppnå rättvisa på det sättet. Vill han sova borta ibland så är väl det ok, men att det ska ”kompenseras” mot en jobbresa – njae. Alltså, jag förstår hand poäng på ett sätt, det är visserligen påfrestande på ett sätt att resa i jobbet men om du är färdig med jobbet i vanlig tid och sen kan ha kvällen för sig själv, sova hela natten osv, då drar ju han ett tyngre lass där hemma. Men mer rimligt är kanske att du tar läggningen av barnen dagen efter (om de är små). Låter lite som att han vill antingen försöka få dig att tacka nej pga egen bekvämlighet alternativt försöka spä på ditt samvete för att få så mycket egna fördelar som möjligt iom detta.
Jag förstår också den delen av argumentationen att han då drar ett större lass hemma och jag kan absolut kompensera det med att en annan dag veckan jag varit borta både hämta och lämna barnen och sen natta. Det är absolut skönt att sova på hotell men jag är ofta tröttare när jag kommer hem från en jobbresa än innan då det är väldigt påfrestande med att hela tiden behöva vara på ”allerten” och ofta blir jobbdagar väldigt långa med gemensam middag på kvällen. Mitt argument kan ju då också vara att i vanliga fall så lägger jag alltid yngsta dottern och de andra två lägger sig själva så han har alltid fritid på kvällarna medan jag typ aldrig har det eftersom nattningen ofta tar tid. Det är även jag som köper och lagar all mat hemma. Det är även jag som tar barnet när hen vaknar på nätterna eftersom att mannen verkar helt oförmågen till att vakna, så han får ju alltid ostörd sömn och är kanske inte i lika stort behov av att ibland få ”sova ikapp” en natt på hotell. Inser nu när jag skriver detta hur mycket agg det antagligen ligger bakom det här bråket, från bådas håll. Bokar parterapi asap innan detta urartar.
Ser nu att du ska boka parterapi vilket är toppen för detta kommer ni aldrig kunna resonera er fram till en lösning.
En tanke är väl att ni försöker få till egentid, förslagsvis på hotell? Över dagen när barnen är på dagis/skola om ni inte har möjlighet till barnvakt. Då får ni båda ledig tid, och gemensam tid. Borde ju locka mer än polarna?
Tycker hela grejer låter barnslig från början och dessutom felar hans resonemang. Han borde ju med hans logik också få möjlighet att ta en hotellnatt två vardagar i månaden isåfall.
Neej, va?! Min pappa jobbade borta i Norge under veckorna under en period när jag var liten. Med den logiken skulle mamma ha kompenserats med att få vara med sina kompisar flera dagar i rad varje månad ?
Förlåt men hans åsikt låter som hur förskolebarn skulle resonera kring rättvisa osv. Väldigt barnslig.
Men sen vet jag ju inte hur ni överlag delar på allting där hemma? Ska det alltid vara millimeterrättvist dvs varannan blöja, varannan middag, varannan soppåse?
Hur mås det i stugorna med de ökade bolåneräntorna?
Jag tillhör den grupp som har lån på 3 miljoner så här känns det av. Dessutom med en kommande period av föräldraledighet om en månad så känns det lite svettigt.
Känns som att man inte hör något från befolkningen i stort. Det levs på som vanligt… Vi är sannerligen ett tyst folk som håller käft och betalar.
Vet inte haha men drygt som fan. Och så läser man hur bankerna gör storvinster. Kräks!
Tänker ofta att personer som sitter på sina poster som påverkar samhället i stort ju bör veta vad de pysslar med. Men just nu så gör ju riksbanken bara det som den gemene man han gjort. Testhöjer räntan i hopp om något resultat… men det går trögt och samtidigt förlorar kronan i värde. Asså hur får det gå till sådär… vi är påväg in i ett avgrundsdjup
För många har det kanske inte hunnit bli så stor förändring än pga bundna lån?
För egen del har jag väl sämst tänkbara boform just nu med bostadsrätt. Då drabbas man dubbelt av högre räntor, både för föreningens lån och för sitt eget. Men jag har bundet lån som går ut först 2025, så har omställningstid på mig.
Är också föräldraledig men jobbar rätt mycket, så jag har nästan min vanliga lön i handen. Har betalt bort stor del av bolån så räntan påverkar inte så mycket. Men vinterns elräkningar kändes lite pissiga. Antar att det bara är att gilla läget och betala ?♀️
Det mås helt okej, vi förstod att räntan var låg när vi tog vårat lån och räknade så att vi hade gott om marginal för räntehöjningar. För är det en sak som är säkert så är det att efter solsken kommer regn. Och vet inte riktigt vad man ska protestera emot, i den situationen vi är i så är det viktigt att dämpa inflationen. Såklart roligare med mer pengar över men det är vad det är.
Avgiften på min brf har höjts från 2500 till 2900 och jag hade turen att binda mitt eget lån precis innan. Så jag kom undan billigt? det är bara elen som höjts till det dubbla ungefär, men jag bor ensam i en tvåa så det är inte några enorma summor.
Vi betalade 4800/månad (före ränteavdrag), hade bundet fram till mars i år. Nu betalar vi ca 19300/månad (före ränteavdrag), antar det kommer höjas iom senaste räntehöjningen. Sen tillkommer såklart avgift till föreningen och sånt.
Det var väl snarare orimligt att vi skulle ha minusränta. Att räntan ligger på 3-5 % är inte orimligt öht, så det finns liksom ingenting att gapa om. Det ska inte vara i princip gratis att låna pengar.
Men i Sverige betalar ju väldigt få av lånet, utan endast ränta, i tex Finland betalar man ca 700-1000euro lån + ränta men många mina svenska kompisar betalat endast ränta och de suckar djupt ?? har flera gånger funderat flytta tillbaka endast för den orsaken men då + listan inte är så mycket längre än det så har det inte blivit någon flytt ännu! ?
Snarare tvärtom, rätt få som inte amorterar eftersom vi har lagstadgat amorteringskrav om du har lån på över 50% av bostadens värde. Vilket de flesta (iaf i stad/storstadsregioner) har.
Om du tar ett nytt lån i Sverige måste du amortera ner lånet till 50%. Därefter behöver du inte amortera alls (så länge inte lånet överstiger 4.5 ggr din årslön).
Vi har 4 miljoner i lån och jag har sån ångest över räntorna typ varje dag ? Bor i storstad och inte i nån lyxig lägenhet men svårt att få tag i hyresrätt här, så enda valet för oss var att köpa för några år sen men det köpet ångrar jag nu när jag sitter här med ångesten…
PMS Hjälp!!!!!
Ni med svår PMS. När under månaden är den som värst för er?
Något som funkar, inte funkar? Tänker både hälsokost, medicin, träning m.m.
Ge mig alla tips ni har.
Med vänlig hälsning,
En fru & småbarnsmamma som förvandlas till ett monster typ en vecka i månaden.
Men herregud vilka patetiska våp. Åh jag kan inte sköta mitt jobb och det är fullt naturligt och acceptabelt att jag behandlar alla i min omgivning som skit. För jag är ju faktiskt hormonell, det är SÅ synd om mig….
Är man en vuxen människa så skärper man sig och beter sig som folk.
Och ja, jag är kvinna och vet mycket väl hur det känns med pms, mensvärk, graviditetshormoner, amningshormoner och gud vet allt. Offerkofta klär ingen.
Men så bra! Läs mitt inlägg när du har pms då, så slipper du bete dig som en primadonna med skoskav och din dna-mikrochip blir gladare. Se vad lätt det är! Glad att kunna hjälpa till!
Ja det är väl lite av en opopulär åsikt men jag har så svårt för kvinnor som skyller sitt skitbeteende på pms eller graviditet. Ja, det suger att ha pms men man kan inte bete sig hur som helst för det. ”Jag kastade en tallrik i ansiktet på min kille för att han köpte fel choklad till mig. Tihi pms ändå, eller hur tjejer!?!!”
Och det kände du att du behövde raljera över under ett inlägg där någon frågar om hjälp för att må bättre? Du verkar också ha lite problem att tygla dina känslor.
Ja, man kan skärpa sig (vända allt inåt) och göra sitt jobb. Men har man svår pms, det som också kallas pmsd eller pmdd, så blir man personlighetsförändrad. Ens relation blir lidande, man kan få självmordstankar och allt är nattsvart. Det är en kemisk förändring i hjärnan så det är ingenting man kan styra eller förändra med tankekraft.
Var medmänniska och döm inte.
Som svar till den som lider av svår pms är mitt råd att ta hjälp av antidepressiva.
Jag tog faktiskt hjälp av vården tillslut, för jag klarade inte av att varje månad förvandlas till ett monster som mår skit och förstör relationen till min man pga humöret. Jag testade allt innan, men inget hjälpte tills jag fick medicin. Nu mår jag verkligen toppen och jag fattar inte varför jag inte sökte hjälp innan!!! Jag fick medicinen Escitalopram utskrivet.
Jag hade svår PMS! Ville inte leva, var arg och ledsen om vartannat. Testade premalex som funkade hyfsat, men man åt dom cirka 14 dagar i månaden och tyckte det blev för krångligt. Min räddning blev minipiller (cerazette), sedan dess känner jag inte av min PMS längre och har blivit så stabil! Just minipiller sa min läkare att de ofta ordinerade ut vid sådana här besvär, man är alltid på samma nivå och tillåts aldrig hamna i hormonsvackorna, enkelt förklarat. Så, tips!
Läs boken Fast like a girl av Dr Mindy Pelz och lyssna på hennes podcast, The resetter podcast! Allt om hur man kan läka sin menscykel och hitta hormonbalans. Jag följer hennes råd och mår toppen!
Jag tog kandidatexamen augusti 2018, började jobba direkt fram t.o.m. januari 2022 och började då läsa en master + resa lite. Blir klar med min master nu i september och ska nu börja söka jobb för star september och framåt. Och känner sån sjuk ångest. Känner mig sämst, att jag inte jobbat på jättelänge, att ingen kommer vilja anställa mig, att jag inte kan någonting. Fattar inte vad som hänt. Kände mig jättekompetent när jag jobbade och jag vet ju att jag kan en hel del. Men är som att 1.5 års fårnvaro helt förstört mitt självförtroende. Alla annonser jag söker så tänker jag ”ingen idé, de kommer inte vilja ha mig”.
Är det lite så, att det nog kommer vara kämpigt pga 1.5 år frånvaro från arbetsmarknaden, eller är det bara mitt självförtroende som spökar? Någon annan som vart med om liknande, hur var det för er? Hur fick ni tillbaka er självförtroende?
Jag var arbetslös i 11 år mer eller mindre. Det var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv och hade världens sämsta självförtroende. Men ge inte upp – allt ordnar sig i slutändan.
Har inte varit i samma sits men tycker inte att 1,5 år låter så himla länge. Om du är positiv, på hugget och självsäker i intervjuer så tror jag absolut att det kommer att gå bra.
Saknar ”färska kommentarer” på den här bloggen. Sitta och scrolla upp och ner i öppet spår för att se om något nytt roligt skrivits…?! ?
Ja, jag har tråkigt ikväll och blir bara mer och mer irriterad på allt. Bajs.
Men jag menar där man kunde se länk till nyaste kommentarerna. Så slapp man scrolla genom hundratals kommentarer för att se om det kommit något nytt sedan man uppdaterade för en halv minut sedan ?
Tror den togs bort pga den kanske gjorde sidan seg? Inte upplevt att sidan laddat långsamt på senare tid.
Men den skulle att få tillbaka om man hade en begränsad mysql table med bara de 5 senaste kommentarerna. Tror den sorterade alla kommentarer på hela bloggen innan.
Jag vill ta upp alla föräldrar som skaffar barn utan att kunna ta hand om dom? Och sen beklagar sig efter typ 3 kids ?
man skaffar inte barn innan man kan försörja dem OCH räkna med olika situationer som kan uppstå. Ex att bli ensamstående .
Givetvis finns undantag MEN tycker många bara skaffar barn när de redan utan barn lever ett begränsat liv ? barn väljer inte att födas . Hemskt hur föräldrar är egoistiska och skaffar barn och sen låter dem ha de sämsta förutsättningarna i livet . ?
Kan hålla med. Såklart kan livet förändras, men tycker vissa skaffar barn alldeles för lätt. Eller de ser på det för lätt. Nu bor jag i ett land där föräldrapenning är obefintlig jämfört med Sveriges och här behöver vi spara pengar för att skaffa ett barn om vi vill kunna vara föräldralediga. Sen kostar även högskola/universitet i ett senare läge OM de vill läsa vidare. Detta gör att skaffa barn blir ett ekonomiskt beslut. Vet inte om jag tycker det är helt rätt heller, men samtidigt tvingar det en att tänka till. Att verkligen se till att man i alla fall ekonomiskt kan ta hand om ett barn.
Håller med 100%. Tänker ofta på det. Att det är som en rättighet att skaffa barn och att det löser sig. Någon annan får lösa ekonomin osv osv. Sinnessjukt egentligen. Barnbidrag, flerbarnstillägg, bostadsbidrag och allt annat. Vi som aldrig skaffar barn får glatt bidra ? men hade aldrig i livet skaffat barn om jag inte vetat 100% jag kunde ta hand om det finansiellt.
Det är hemskt så klart men man hoppas iallafall dom barnen får kärlek i hemmet.
Har flera par i närheten som skaffat barn för att ”man ska” och konstant beklagar sig över hur jobbigt det är att ha barn. Och hur dyrt. Och hur jobbigt. För att inte tala om att dom inte vill anpassa sina liv utan leva som innan och förväntar sig att alla andra ska anpassa sig och ställa upp som barnvakter. Utan att ens tacka.
Ibland önskar man det fanns nåt test man måste få godkänt för att få skaffa barn, utifrån båda våra exempel.
Känner mig hemsk men kan verkligen hålla med. Vet en som är ensamstående med tre barn. Sista grav uppdagades när relationen hängde på den sköraste av trådar… De skulle försöka och behålla barnet men var till slut separerade när bebisen föddes. Med en riktigt värdelös mansbebis till pappa också. Nu är livet förstås riktigt tufft på alla plan vad gäller umgänge, ekonomin, vardagspusslet, en mamma som tagit all FL täta barn och inte har arbetat på flera år… Det är ju hemskt av mig men jag kan inte hjälpa att tänka att det ändå varit självförvållat i viss mån.
Hur hanterar man att ett nära kompispar kopierar ALLT vi gör? Allt från all inredning, väggfärger, namn på barn och det mesta annat gällande livsbeslut.
Är ni nöjda med er inredning, era väggfärger, namnen på era barn och era livsbeslut? I så fall kan ni skatta er lyckliga. Era kompisar tycks uppskatta er stil; ta det som smicker. Men det verkar ju lite opraktiskt att barnen har samma namn.
Följde en tjej på Instagram för ett tag sedan, tills jag bestämde mig för att avfölja alla jag inte kände. Igår kom jag på att det vore kul att kolla vad hon gör, men kommer inte på vad hon heter. Träningstjej, bodde i Göteborg, tror hon var PT åt någon hockeyspelare och sjukt nog kommer jag ihåg att hennes kille heter Kevin. Haha någon som vet vem jag menar? Tänkt på vad hon heter sen igår kväll och Google ger mig inget ?
REDOVISNINGSEKONOMER
är det lätt att få jobb som redovisningsekonom??? Finns det jobb???? Ska börja studera till det nu i augusti men osäker på om det leder till jobb.
Ni som jobbar som det hur mycket fick ni som nyexade?? 2 år på folkhögskola
I veckan har jag mitt första ultraljud! Är gravid i vecka 9!
Är så nervös! Hoppas att allt ser bra ut…
Detta är min första graviditet och dessa veckor som hittils har gått har varit en bergochdalbana med olika känslor och tankar! Hur var de första 12 veckorna för er?
Det är nervösa veckor för de allra flesta! Förhoppningsvis är du över till andra trimestern snart och kan andas ut lite. Jag blev iaf mycket lugnare efter vecka 12.
Båda mina föräldrar är alkoholister och mina systrar är ute och festar utan att fråga mig om jag vill med. Jag har inte kontaktat min storasyster i sommar för att hänga vid hennes sommarstuga för de känns som jag tränger mig på.. hon har inte frågat en ända gång om jag vill komma. Inte min bästa helg med andra ord.
Hur roligt tror vi paret Guidettis barn tycker det är att familjen har flyttat hem och gå från att hänga med sin mamma hela tiden till att antagligen spendera mer och mer tid med barnvakter för att deras mamma ska träffa kompisar inne i stan?
Tror du att folk reser utomlands enkom för soligt väder? Jag ser det snarare som ett paket av förmodligen bättre väder, kultur och miljöombyte. I Stockholm har det dessutom regnat till och från senaste veckan.
Föregående inlägg 
Räknar med att flera säkert kommer störa sig nu men jag känner såhär: fy satan vad tröttsamt det är med alla som är så besatta av vädret i det här landet. Klagar så fort det kommer regn trots att gräset och skogen skriker efter vatten. Har märkt att det spelar ingen roll om det är kallprat på jobbet, när man möter grannar i hissen eller folk på gymmet så klagas det på vädret så fort det är regnigt ute. Och att det gärna får bli sån hetta som vi hade för 1 månad sen. Ta bara sommaren 2018, eller för all del hur juni var nu iår, nu snackar vi extremvärme och inget regn. Gamla lider på äldreboenden och flera äldre har t.om dött till följd av hettan, massor av skogsbränder, vilda djur har brist på dricksvatten, växter och djur dör, bönder tvingas avliva sina boskapsdjur m.m. Jag fattar att man gärna vill ha skönt väder på semestern men jag får nästan panik på hur egoistiska vissa är, att extremvärme blir perfekt för JAG ska minsann njuta och ha ledigt. Träffade en bekant i veckan som sa att hon hoppas att dendär extremvärmen från juni kommer snart igen (då var det 28-31 grader och varning för bränder i veckor) jag nämnde att det vore synd med tanke på all natur och djuren som lider och dör. ’Jo… men det är ju så skööönt’ svara hon och skratta. På riktigt, hur är det möjligt att känna att ens egna välbefinnande är centralpunkten av allting? ’Skitsamma att min omgivning kämpar och mår skit sålänge jag har det bra.’ Dessutom; om man nu känner att hela ens semester på riktigt hänger på att det är sol och varmt så kan det vara en god idé att lära sig hitta på saker och njuta av livet oavsett väder. Vi har ganska små problem i våra liv om vi känner att vår ledighet blir förstörd om det regnar. Tack för mig.
Många jobbar hela året förutom några få veckors semester på sommaren och kanske några dagar kring jul. Vi har mörka vintrar där man ibland inte ser en gnutta dagsljus på flera veckor. Vi har slask och blåst, regn och snö större delen av året. Om då dessutom hela sommaren blir så att det regnar och blåser var och varannan dag förutom någon solig dag här och där, för att sen återgå till höst och mörker och kyla och rusk, så förstår jag att folk är besvikna.
20:06 håller med. I vårt mest kalla land betyder sommaren mycket för många.
Stackars ?
Gå i terapi är mitt råd!
Ska alla som uttrycker någon form av gnäll/besvikelse/irritation över att deras semester regnar bort gå i terapi menar du? Kanske mer rimligt, i så fall, att den som skreb en förberedd uppsats om hur mycket hen dtör sig på de som gillar sol på sommaren går i terapi?
Eller så räcker det att skriva av sig lite på BB för båda grupperna! Så spar vi lite terapitid. Vad säger du?
Skulle vilja påstå att vi det dagsljus vsrda dag, kanske dock inte solen. Men det är ju inte mörkt i stora delar av landet
Klassisk ”hur kan folk inte tycka som jag?!”. Att de flesta gillar sol och värme under den semester man väl har är inte konstigt eller egoistiskt. Konstigt att du reagerar så starkt på vad folk önskar från något så opåverkbart som vädret.
Fast det står ju ingenstans att det är konstigt att gilla sol och värme. De står att det kan va egoistiskt att tycka de bara är bra att ha extrema temperaturer bara för att man ska ha skön semester än regn även om djuren dör och det blir bränder
Kan man ha bägge tankarna i huvudet? Att man förstår att det är dåligt men att man passar på att njuta om man nu ändå gillar värmen. Vädret är ju detsamma oavsett om värmeälskarna njuter eller inte.
Man är inte det minsta egostistisk bara för man uppskattar sol på semestern ? och i slutändan styr man inte över vädret oavsett.
Oj… människors egna preferenser angående vädret måste väl ändå få vara vad det är eller.
Håller med, folk flyr värmen och vi ba ”ge mig 35 grader och sol, allra helst 45 så det steker gött!” ??♀️
Jag gick på semester nu och tycker väderprognosen är perfekt framöver! Växlande sol och regn samt inte för varmt ?
Låt dom önska vad de vill. Inte som att det påverkar vädret ändå. Det blir vad det blir oavsett.
Hade du förberett den här kommentaren hela dagen?
Håller med. Dela in stycken hade i alla fall fått mig orka läsa
Haha låter som att Lisa skulle behöva lära sig att njuta av sin semester även om andra är egoistiska. Ta ett andetag och slappna av liksom.
Lina, förlåt.
Eller var det Linda?
Ska universum ändra sin kurs för att människor ska uppskatta vädret eller inte? Sol, regn, vind eller fukt? Jaha.
Tycker inte alls att jag hör många som vill ha 30 grader och varmare. De flesta runtomkring mig börjar klaga vid 25+. Mig inkluderat.
Man förstår ju om folk längtat efter ledighet med fint väder om man nu gillar sol och värme men jag är på din linje ändå, bristen på regn har vart hemsk. Alla bränder som varit under juni och djur som lidit och bönder som påverkats tex, nä, det är inte kul. Jag har hellre en regnig semester om man kollar på dom aspekterna. Men å andra sidan trivs jag inte i värme heller. ?♀️
Jag håller med. Fattar att folk kan bli besvikna på ihållande regn när man har semester (minns att tex sommaren 2012 var en sommar som kändes som den aldrig kom i gång.) men den här extremvärmen med torka och bränder är ju bara skrämmande. Hur kan man vara så mycket i sin naiva bubbla att man inte förstår det? Tror det var Pernilla Wahlgren som skrev nåt så idiotiskt om det sommaren 2018. Andemeningen var typ: ja det är kanske jobbigt för vissa men inga bönder blir gladare av att jag inte njuter av värmen.
Sen tycker jag alltid det är patetiskt med dem som verkar leva enbart för sina fyra semesterveckor på sommaren. Sorgligt liv man måste ha då.
Men… vad ska man göra då? Om det är 30 grader varmt i två veckor så är det ju det. Det blir varken varmare eller kallare för att någon njuter av det?
Jag menar inte drygt nu men vad menar ni är det rätta att göra? Vad blir bättre av kollektivt gnäll? Regndans funkar ju inte så..
Precis som att inget blir bättre av massivt gnäll vid dåligt väder. Regnar det så regnar det, oavsett om det saboterar nåns semester.
Absolut! Men kommentaren jag svarade på pratade om att njuta av värmen och att det är dumt att påstå att bönderna inte blir gladare av att någon inte njuter. Och det ligger väl något i det, skulle vädret bero på folks inställning så ja, då vore det egoistiskt. Men nu är vädret vad det är oavsett om någon njuter eller inte. Så.. vad är det rätta att göra för att inte göra fel?
Handlar väl mer om att folk låtsas som att det inte är nåt dåligt med extrem värme och torka för det är ju så skönt att sola och bada
Ja det är ju lite sorgligt att folk inte har möjlighet att vara mer ledig än fyra veckor på sommaren. Det håller nog de flesta med om. Ekorrhjulet är sorgligt.
Oavsett antalet semesterveckor så är man patetisk om man enbart lever för dessa. Var och en har ju ett eget ansvar att skapa sig ett liv och en vardag man trivs med. Jag älskar att vara ledig nu i sommar men jag älskar min vardag också; har ett roligt arbete, mina barn älskar sin förskola, det är mysigt att natta dem på vardagskvällarna och fråga hur de haft det under dagen, att följa med till deras aktiviteter på helgerna, ha fredagsmys mm. Till och med mysigt att vabba ibland (om det inte är kräksjuka eller att de mår superdåligt). Men det finns ju gott om människor som lever i ett ständigt gnäll under året och bara ser semestern som nåt kul. Och då är man sorglig.
Själv verkar du vara en riktig solstråle.
Det är något djupt sorgligt över folk som ser ner på andra på det sättet du gör. Mer sorgligt än att gilla att ha semester.
Men fokusera på allt det fiiiina i ditt liv då i stället för att lägga energi på gnällspikarna.
Haha oj vad det provocerar att man trivs med sin vardag! Sorgliga är bara förnamnet.
Låter mer som att du försöker övertyga dig själv med att du trivs så bra med allt i ditt liv.
Men men.. glad semester! ☀️
Haha mest kul att reta dig då du verkar så lättretad ? nu ska jag vila så jag orkar njuta max av semestern imorgon. Älskar att vara ledig!! Sol eller regn, skiter i vilket.
Tänk om vardagen och värme/sol inte riktigt är samma sak. Man kan gilla sin vardag men ändå pga långa perioder av mörker och kyla behöva värme/som en period.
Extremvärme? I Indien har det varit 45 grader. Det är extremt. 28 grader är det inte.
Det är extremväder för att vara Sverige.
Och alla klagar på värme och sol och gråter så fort det inte regnar. Kallaste maj på evigheter.
Sen åker dom utomlands på solsemester.
Hoppas det blir lika kallt som under lilla istiden, se hur det blir då med dåliga skördar och missväxt.
Jag stör mig på alla som säger att de vill ha regn när det är soligt och skönt
Jag stör mig på alla som vill äta mat men inte att maten ska växa
Maten kan väl växa nånstans där jag inte vill ha min semester
Åk utomlands då ?
Vad bra, skriv upp vilka platser du ska ha semester på då, det var ju lätt ordnat. Att ingen tänkt på det förut.
Hemma ska jag vara. Tack på förhand
Haha älskar dig ?
Men vad ska hända tänker du? Klart man vill ha fint väder nu i sommar. Man är inte det minsta egoistiskt eller ställer till problem för det. Jag vill ha sol och värme, men det är inte jag som bestämmer vädret oavsett ? tycker du låter rätt gnällig bara, så ovärt att lägga energi på att störa sig på en sån sak. Är väl inte konstigt att man vill ha fint väder på sin semester ?
Jaha men jag då, jag kämpar och mår skit när det regnar. Tänker bönderna och gamlingarna någonsin på mig eller???
?
Du kan möjligtvis bli lite piggare med mer sol och dvitamin
Nej men när det regnar på mitt grönsaksland och min åker ?
Men hur mycket vill du att det ska regna? Måste det regna var och varannan dag en i månad?
Översvämning är ändå bäst!!!
Det har inte regnat var och varannan dag i en månad. Det har regnat av och till i två veckor. Jag vill att det ska regna en del på våren och några rejäla regnoväder på sommaren. Jag vill inte ha 25-30° varmt i flera veckor om det inte kommit nederbörd på flera månader, jag vill inte heller att det ska regna konstant. Jag vill ha lagom men vissa vill ju inte att det ska regna en endaste dag på semestern
Men vad spelar det för roll vad du eller någon annan vill? Regnet kommer inte för att någon vill det ändå.
Jooo regnet står fan alltid bakom en och flåsar. Som nåt jävla pervo
Spelar ingen roll om alla har samma inställning som du. Vädret bryr sig inte om det.
Alternativet är typ att ha det väder vi har och gnälla över det eller att ha det väder vi har och inte gnälla över det. Välj själv.
Eller hur, varför bråka om vilket väder som är bäst? Det växer inte mer på åkrarna för att folk klagar. Inte mindre heller.
Tack för att du satte ord på det jag tänkt!!❤️
Extremvärme…överdriv gärna lite till. ???
Jag hör verkligen ingen som klagar på regnet just nu i denna situation och ingen som vill ha det så varmt som det varit heller. Iofs har ingen jag känner semester än, är det det? ? (Jobbigt att jobba i den värmen och inte kunna ligga på stranden..) Vettiga människor förstår att det behöver regna nu, men det behöver ju inte hålla på hela sommaren, thank you please!
Jo vi vill ha det så varmt som det varit sen mitten av juni. (Fast regnet behövdes och behövs såklart). Vi hade ingen värme ifjol här som södra Sverige hade. Badade en gång ifjol och läste med avundsjuka hur varmt nedre delen av landet hade. Vi väntade på sommaren som aldrig kom. Så jag hoppas SÅ mycket att vi får värme den här sommaren.
”Vi?” Långt ifrån alla. Hör ingen säga så som sagt.
Förstår hur du tänker, samtidigt tror jag också att det är en sån sak man säger och speciellt för att man inte kan göra nåt åt vädret vilket ju innebär att det blir en icke-önskning ändå. Tror de flesta i verkligheten inte vill ha bränder osv, såklart.
Åh nu kommer alla lägga upp hur lyckliga och underbart allt är för alla har industrisemester! ??
Det låter trevligt!
Många separerar ju efter semestern så ta med nypa salt! ?
Jag börjar jobba på måndag efter 3 veckors semester. Lite motvikt till dom kommentarerna, haha!
Vill du upplevas som en bitter och missunsam människa? Du skickar ut den viben och jag tror att du är bättre än så.
Menar mer att folk gör sken av att allt är underbart när det egentligen inte är det ?♀️
Missunnsamhet klär ingen.
Gode gud vad du är positiv.
Haha jag? Det är inte jag som menar att det bara är påklistrat när folk är lyckliga och har det underbart ?
En del kanske men jag tror många faktiskt är rätt glada att det är ljust, varmt, att man är ledig och att matbutikerna är fulla av grönsaker och frukt som smakar gott.
Hoppas det ??? mer lycka åt folket.
Fast det är underbart, vem är du att avgöra om något inte är det?
Okej. Ber om ursäkt att jag trampa dig på tårna!
Inte alls. Men varför uttrycka sig så, det kan knappast du avgöra vad som är underbart och inte är det.
Men de kan du?
Men duuuu-rå?!???
Bitter för att du inte har semester eller?
Ja vad är det för fel med det? Låt folk njuta och försök njuta av ditt liv.
Hej!
Är så less och trött men behöver lite klarare ögon på en situation. Jag bor utomlands och har två små barn (1 och 3år). Vi har nu varit på semester i Sverige för att träffa släkt.
Mitt problem ligger i att jag har en kroniskt sjuk förälder som successivt blir sjukare vilket innebär att hen inte orkar så mycket. Det har tidigare inte varit så stort problem då jag kunnat vara mer omhändertagande och stöttande när vi umgås.
Under den här resan har jag dock haft fullt upp med att rodda barnen och laga mat till alla osv. Samtidigt som jag försökt hjälpa till med att fixa saker föräldern inte orkar. Exempelvis som att städa toaletten, byta glödlampor, sätta upp gardiner osv. Sånt som annars inte blir gjort och gör mig ledsen att se.
Jag är heeeelt slut och började nu tjafsa med min förälder, som verkligen vill väl och gör allt av kärlek, för att mitt tålamod tog slut. Nu var jag väldigt öppen med att det tär på mig och att det nästan känns som att passa ett tredje barn. Min förälder vill bara att jag ska komma hit och ha semester men det bli verkligen det motsatta och jag kommer till Sverige främst för att mina barn ska skapa relationer till sina svenska släktingar.
Förlåt för långt inlägg men söker väl på något vis råd om hur man kan lyckas ta hand om två små barn och en sjuk förälder samtidigt?
Du har rätt att bli utmattad och klaga men jag hatar att säga det: de har rätt att bli gamla och sjuka. Ni kanske kan ta in någon som städar, köpa färdigmat/halvfabrikat, hjälpas åt med städning osv. Förstår hur tungt det kan kännas men vad kan man göra? De vill väl vara med sina barn och barnbarn, kanske det enda som ger dem glädje. Dock tycker jag att du också ska få unna dig utflykter, avslappning osv. Kan de sitta barnvakt?
Tack för svar! Det är precis det som gör att jag får sådana skuldkänslor för självklart vill dom bara spendera tid med sina barnbarn. Tyvärr kan dom inte riktigt bära på barnen vilket kan vara nödvändigt i den här åldern så det är svårt att dom passar barnen någon längre stund. Tror det kommer bli lättare när barnen är lite äldre.
Sitter inte på svar men jag förstår dig och du ska veta att du är en fin dotter och mamma. Du är verkligen en av få som bryr sig om sina äldre föräldrar. Det blir lättare när barnen blir lite äldre<3
Är du enda syskonet? Finns det möjlighet att hälsa på emellanåt utan barnen eller med bara ett barn? Eller att din co-parent hittar på nåt nån dag och åker iväg med barnen? Eventuellt med en av dina föräldrar?
Har inga tips direkt men några tankar.
Tack så mycket! Ja jag är enda syskonet. Tyvärr kunde inte min partner följa med så därför har det känts så övermäktigt. Hemma är jag van med mer avlastning. Får väl bara hålla ut tills barnen är lite äldre..
De andra svenska släktingarna kan väl hjälpa till?
Dom andra svenska släktingarna i det här fallet är äldre och har inte heller orken att göra särskilt mycket.
Okey ja då är det svårare. Tyvärr finns det nog inte så mycket att göra mer att se om din förälder kan få mer avlastning i vardagen när du inte är där
Om din förälder har en kronisk sjukdom som innebär att hen inte orkar/klarar vissa saker kanske det finns stöd från kommunen att få, vilket också skulle innebära att du inte behöver ta hand om dessa saker när du är på besök. Förlåt om jag missförstod ditt inlägg.
Det var inte så tokigt tänkt. Hen har hemtjänst och haft i många år men timmarna räcker inte riktigt till allt.. Får kanske se över situationen igen och se om man kan utöka stödet. Ibland är det så svårt att avgöra på håll hur pass mycket hjälp som faktiskt behövs.
Vem hjälper föräldern när du inte är där?
Det låter ju som att ni haft helt olika uppfattning om hur vistelsen ska bli – föräldrarna tänker att det ska bli trevligt och avkopplande för dig och förväntar sig att du ska vara pigg, glad och i semesterstämning. Du anade säkert redan innan att det skulle bli rätt tufft. Tror det är bra att prata igenom förväntningar innan men också som någon skrev – kanske ta in någon för en storstädning istället och håll matlagningen väldigt enkel. Och håll nere förväntningarna, i några år framöver kanske det mest får handla om att faktiskt ses men utan några övriga förhoppningar om avkopplande semester.
Jag tänker att din förälder är en vuxen person, och om hen uttrycker att hen vill att du kommer hit bara och har semester hade jag faktiskt försökt lyssna på det. Struntat i toaletter, glödlampor och gardiner. Även om man är gammal, eller kanske särskilt då, kan man avgöra själv vad man tycker är viktigast. Om din förälder hellre ser att du stressar ner, så lyssna på det.
Verkar vara den enda här som tycker att du låter otroligt icke empatisk och verkar tycka det är störigt för dig att din förälder är kroniskt sjuk? Eftersom du planerade att få avlastning?
Herregud tur att man inte har dig som barn. Empatistörd.
Otroligt elak kommentar. Om du inte förstår vad TS skrev så är det nog du som är empatistörd.
Förstår dig till 100 %! Har inga råd förutom att det kommer bli enklare när dina barn är lite större. En ettåring kräver ju ständig uppmärksamhet och som du skriver, att du måste bära på dem. Om 1-2 år blir det enklare för din förälder att ”hjälpa” till med dem; läsa en bok, spela spel osv, Släpp skuldkänslorna och släpp ilskan mot föräldern. Det blev fel den här gången men som tur är får du fler chanser. Tycker du verkar vara en toppenmamma och dotter!
Omöjligt! Åk dit utan barnen så får ni båda semester.
Hej,
förslag, utöka hemtjänsten. Om man är äldre och behöver hjälp, är man ofta lite försiktig att uttrycka hur mycket hjälp man faktiskt behöver. Man vill inte vara till besvär…Då blir det familjemedlemmen som kommer hem, som får allt på sina axlar. Dina barn är så små, så du har redan fullt upp. Be om ett möte med handläggare tillsammans med familjemedlemen medan du är kvar, så vet du att person blir väl omhändertagen, även när du inte är där.
Kram <3
Tips på filmer likt Alice i underlandet? Knasiga, lite kusliga och fina landskap fyllda med mystiska varelser och saker.
Charlie och chokladfabriken, narnia, Alice i underlandet den tecknade från 1951 (?), edward scissorhands, typ allt från tim burton…
Sweet tooth som går på Netflix.
Okej, är iofs serie..
What dreams may come, Pan’s Labyrinth, The cell(skräckfilm) och Everything everywhere all at once.
Big Fish
Stardust
Labyrinth
Willow
”Miss Peregrines hem för besynnerliga barn” och ”Syskonen Baudelaires olycksaliga liv”.
nightmare before christmas
Resan till Melonia
Coraline!!!
Tips på dagsutflykter på egen hand till någon mysig mindre stad med tåg/buss som utgår från Göteborg? ☀️
Alla öarna!
Tack för tips! Har koll på öarna och varit på flera ? Den här gången var jag sugen på att åka till någon mindre stad inom Västtrafiks zoner med buss eller tåg. Antingen längs med kusten eller inåt landet där jag inte varit så mycket ?
Buss till Strömstad med omnejd. Jättefin stad
Södra skärgården. Ta en spårvagn till Saltholmen där finns det många båtar ut till öarna. Min favoritö är Vrångö
”Till en mysig mindre stad”
Trollhättan.
Dagsutflykter från gbg, du kommer rätt långt ändå. Halmstad t.ex.
Alingsås är mysigt och rätt nära. Borås också
Stora Dyrön, ligger mellan Tjörn och ’
Marstrand. Ta bussen till ”Rökan” från Nils Ericsson och sedan färja därifrån. Finns jättefina vandringsleder, våffel- och glasscafé och två restauranger.
Annars är ju Alingsås och Varberg fint! Där kan man ju ta tåget ?
Jonsered
Visst är Sven (Tommy & Annikas pappa i Pippi) HET när han en hel dag står och kastar pil, med skjortan lite uppknäppt och svettig?
Nej
Fredrik Ohlsson?
Yes
No thanks.
Fick helt klart ribba av honom.
Låter som du kanske har ägglossning..? ?
Mens den här veckan
Var tvungen att googla. Håller med!
Träffade en kille förra året, vars exflickvän verkade lite emotionellt rubbad och fortfarande hade känslor för honom. Vi blev i alla fall ett par och det blev rätt seriöst, där vi träffade varandras föräldrar och umgicks med vänner och pratade om att flytta ihop. Som en blixt från klar himmel dumpar han mig efter nästan ett år, med någon halvdan ursäkt om att vi träffades vid fel tidpunkt i livet. Sedan fick jag höra ryktesvägar att han börjat träffa sitt ex igen. Nu, åtta månader senare, får jag veta att de väntar barn ihop till hösten.
Var jag bara en bricka i deras spel? Hur kan en människa göra så? Och framför allt, hur kan man skaffa barn med ett ex man har pratat så illa om? Hjärtesorgen är enorm och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det känns så oåterkalleligt alltihop.
? Det kommer att bli bättre men förstår dig.
Ringde det ingen varningsklocka när han fortfarande pratade så mycket om exet?
Empatiskt svar
Kanske inte empatiskt, men realistiskt. Allt kan tyvärr inte lindas in i bomull alltid
Jag kan ändå tycka att det finns en poäng i att påtala mönstet att folk som inte slutar baktala ex i det oändliga sällan är helt över dem.
Vi träffades liksom kort efter att båda hade separerat, så det var rätt naturligt att vi fann varandra i det och pratade om våra tidigare relationer och vad vi saknade och längtade efter.
Varningsklocka redan där
Är aldrig bra att träffa någon direkt efter en separation, han var ju tydligen inte över sitt ex och hade inte hunnit bearbeta det. Du var bara en ”tröst” för att försöka komma över det gamla förhållandet.
Det är så gott som alltid en varningsklocka när någon pratar illa om exet.
Bonus om man pratar illa om alla sina ex. Vilken är den gemensamma nämnaren i alla ens förhållanden liksom.
(Och med det sagt så kommer du en vacker dag vara glad att du inte blev kvar med honom)
Har du några sms eller så där han pratar illa om sitt ex? Isåfall: skicka allt du har till henne. Sen blockar du båda. Ruin his life, sis ?
Eller bara klippa all kontakt och låta han förstöra sitt liv själv. Låter ju som att han kan ha potential för det på egen hand.
Visst, det är lockande att hämnas men vad tjänar det till. Lägg energin på att må bra själv nu i stället.
Lägg din dyrbara tid på annat! Knalla ner till videobutiken! Die Hard finns nämligen på DVD och Bruce Willis budskap är enkelt: jippi ki-yay motherfuckers!
Han låter som en sån kille som skulle få henne att vara ”the crazy ex” inför nya tjejen om hon gjorde det.
Nä, inga sms. Det var mer när vi pratade så kunde han säga att hon var svartsjuk och kontrollerande, att han inte mådde bra i den relationen helt enkelt. Och inte gjort det på länge. Därför förstår jag ännu mindre varför han går tillbaka till henne OCH väljer att skaffa barn med henne?!
Han tyckte nog om henne mer än vad han uppgav. Folk är inte alltid 100% ärliga.
Det var väl antagligen hans sätt att försök bearbeta det hela. Han försökte väl intala sig själv att han ändå inte trivdes i det förhållandet, när han egentligen inte alls var över sitt ex
Äh men fy fan. De väntar barn ihop! Lyft huvudet högt istället och gå vidare med vetskapen om att du inte gjort något fel.
På vilket sätt verkade hon emotionellt rubbad? Tyvärr verkar det ju som att han inte förlorat känslorna för henne heller, och kanske bara försökte intala dig/sig själv att det var fel på henne. Att du fick veta så pass mycket om henne direkt är ju en varningsklocka, hon är antagligen inte ”rubbad”. Och ja det är galet dumt av honom att göra så såklart, det var inte rättvist mot dig.
Att hon hade oproportionerliga reaktioner på saker han gjorde, gapade och skrek, var allmänt rubbad fick jag uppfattningen som. Att han försökt göra slut tidigare men att det knappt har gått. Fattar liksom inte hur det gick från det vi hade vid den här tidpunkten för ett år sedan (vi var på världens underbaraste semester och var jättekära!!) till att han nu ska ha barn med henne???
Ledsen att säga det men det är antagligen precis så han pratar om dig nu till henne. Tog han något ansvar själv för relationen som gick i kras eller var hon cray-cray och han var perfekt?
Var glad att du inte hann investera mer i honom än du gjorde. Var hjärtekrossad nu och sen när du är ute på andra sidan sorgen så kommer du tacka din lyckliga stjärna!
Wow den har man ju ALDRIG hört förut.
Hur länge var de tillsammans? Kan förstå att man tillslut gapar av ren desperation. Män vill alltid framställa kvinnor som sådana som beter sig galet heeeelt utan anledning.
Du kom lindrigt undan. Bättre att du såg vilken skitstövel han är nu än när du satt där gift med honom och barn ihop. Du är värd så mycket bättre.
På vilket sätt skulle du vara en bricka i deras spel? Du har väl ingen roll i deras relation? Fattar att du är sviken men sluta fokusera på dem. Dessutom blir det barn av sex så du har ingen aning om det var planerat eller inte, eller hur länge det i så fall varit planerat
❤️
Så var det för mig och min nuvarande man, vi var tillsammans många år, gjorde slut, hade andra förhållanden i några månader och sedan efter ca 8 månader förstod vi att vi inte ville leva utan varandra, blev tillsammans,flyttade ihop och fick snabbt barn! Tråkigt för de som blev ”spelknappar” men det behövdes för oss för att hitta vårt förhållande och bli lyckliga!
Men i det förhållandet du/ni hade under tiden det var slut, var det liksom … aldrig på riktigt? Känner mig bara så lurad. Har liksom tagit med honom och presenterat för familjen, gjort massa uppoffringar, lagt ner så otroligt mycket i den relationen, och nu känns det som att vi aldrig ens hade en chans.
Det kan ju kännas på riktigt i början, att man vill och hoppas kunna gå in helhjärtat, men känslorna för exet kanske gjorde sig påminda så småningom. Vad vet jag, vad vet vi.
Några saker är dock lätta att se utifrån här, 1, han var inte över henne och försköt förmodligen det genom att svartmåla henne, och 2, du får nog bara bita i det sura äpplet och sluta fundera.
Vi presenterade också för varandras familjer och trodde det var på riktigt men vaknade sedan mittiallt upp som från en dvala ??♀️?
Tror tyvärr du bara måste acceptera att läget är som det är. Han var inte redo att släppa henne och han tyckte säkert om dig. Men det räckte inte. Tur ni inte hann flytta ihop.
Än fast det är svårt, släpp honom nu. Han ska ha barn med henne, inget du gör eller tänker kommer förändra det. Acceptera läget, det bara är så. Tror inte du var någon bricka, men det fanns inte tillräckligt med känslor från hans håll.
jag tänker att man ofta pratar illa om sitt ex i ett försök att intala sig själv varför hen inte var bra eller varför man inte vill ha det förhållandet, men egentligen är man nog inte över det.
Ska gifta mig nästa månad och är i stort sett klar med att planering, ligger fint till och har känt noll stress fram tills sista veckan här då min sambo hela tiden försöker fylla på med bröllopsgäster. Senast idag ringer han på fyllan och säger att han är med barndomsvänner som undrar varför dom inte är bjudna. Jag har ingen aning vilka dessa människor är och sa således nej till att bjuda fler. Jag orkar inte mer jobb med bordsplacering, öka på med mat och dryck osv. Har även beställt grejer som är räknat på hur många gäster. Dessutom är bröllopet redan en stressfaktor då det bjudits så mycket folk redan och jag egentligen vill ha ett mycket mindre bröllop, ju mer folk desto jobbigare psykiskt för mig.
Är det orimligt av mig att säga nej till min sambo?
Nej, herregud. Han kan ju inte spontanbjuda folk.
Nej det var också min spontana reaktion. Fick stress av att han ens kom på tanken.
Inte alls orimligt. Verkligen inte. Din sambo får skylla sig själv som inte tänkte på dem i första början.
Ja han hade ju chansen när vi satt med gästlistan från första början. ?
Nej. Klart att det inte är orimligt att säga nej till honom? Förlåt, men är det inte du som skrev för ett tag sen om hur stressad du kände dig och att du fick göra allt hemma + planera bröllopet och att din sambo skrattat åt dig när du blev arg?
Jo det är samma
Jag förstår dig 100% på den punkten, och varför du ville ha ett mindre bröllop så frågan blir extra jobbig. Vi hade samma situation just med att min man har så mycket fler att bjuda in än jag har, oavsett var man drar gränsen. Vilket innebar att jag hade fått ha massa folk jag aldrig träffat på mitt bröllop. Vi gifte oss själva istället, hjälper ju inte dig nu men som sagt så förstår jag dig.
Vill också ge dig en stöttande kram för alla kommentarer om din blivande man. Han påminner mycket om min och jag vet mycket väl varför det är värt att gifta sig med en ”sån”.
Stort lycka till med bröllopet, hoppas dagen blir magisk hur den än blir!
Tack snälla för din kommentar. ? jag förstår att folk reagerar och jag gör ju det också, jag önskar bara man kunde hitta nåt sätt att förändra situationen. Kanske finns det och jag inte hittat det än. För hur som haver så är han ingen ond människa och vill mig inget illa.
Du stressar på med bröllopet och han super med polarna på krogen? Även om han inte är en ond människa, så finns det bättre män.
Varför vill du absolut gifta dig?
Omg, ska ni fortfarande gifta er alltså?? ????
Ställ in bröllopet hörrö.
Jo samma, men jag har legat så bra till med allt nu sista tiden. Fått otroligt mycket gjort och kände nu att äntligen kan jag slappna av. Men så håller han på såhär. Han tycker att man ska bjuda i stort sett alla man känner. Men det funkar ju inte så, dels ekonomiskt men jag känner ju också att jag vill ha folk man känner på sitt bröllop.
Jag är tvärtemot de som tidigare svarat och tycker inte att det är hela världen att spontant bjuda in någon mer. Om du tycker att det blir mycket jobb kan du väl låta honom bjuda om han sen ser till att korrigera alla beställningar, planering osv?
Problemet är väl att man inte kan lita på att han verkligen gör det också. Och så får hon fixa dagen innan ändå, alternativt skämmas när nån är utan mat.
Låter som en bra start på äktenskapet. Är det en mansbebis du ska gifta dig med?
Jag är inte ts, men män är överlag bebisar ja.
För att vi kvinnor låter dom vara det ja. Ställ lite krav för tusan ?
Hahaha, nej verkligen inte överlag bebisar. Men många kvinnor låter männen bete sig så. Som om kvinnorna är glada o tacksamma att dom öht har en sambo/man. Då får han vara vilket svin som helst.
Lycka till med det äktenskapet.
Jag måste väl vara ärlig och säga att han är lite mansbebis, han är väldigt curlad från sin uppväxt. Därmed inte sagt att han inte har bra sidor, hade han inte haft det hade jag inte gift mig med honom.
Han har inte hjälpt till med nån planering, så han har ingen aning vad som isf skulle behöva göras eller vilka som är leverantörer osv. Det är ju inte första människorna han spontaninbjudit, och dom förra klämde jag in fast jag inte har nån aning om vilka dom är.
Man kan säga att min plan på att gifta sig i stadshuset snabbt har eskalerat. ?
Ok, förlåt om jag låter hård nu men om han inte är minsta delaktig i planering, inte ens vet vad som pågår i planeringen.. då känns det ju mer som ditt bröllop än ert och då kan du absolut säga nej till gäster som han vill ha med. Då ändrar jag mitt svar.
Han är ju delaktig på så sätt att han får komma med sina åsikter men han har ju noll intresse i att rodda i saker, därav ligger det på mig som är mer handlingskraftig. Så jag kollar saker med honom så ni inte tror att han blir helt överkörd. ?
Vi tror att det är du som blir överkörd. I relationen.
Känns det verkligen som han älskar dig och vill gifta sig med dig?
Utifrån låter det faktiskt som att han kör med dig, visar rätt lite respekt i all fall… Om han vet att du hade föredragit ett litet bröllop och vigsel i stadshuset, varför planerar du ett stort bröllop utan att han lyfter ett finger? Sist nämnde du att han ville att du skulle planera det för att han ville att ”det skulle bli som du vill ha det” men så har det ju inte blivit?
Nej jag vet, och det går ju inte att få som jag hade velat ha det. Hade verkligen velat göra det bara han och jag då jag själv inte har någon släkt/familj att bjuda, så därför är det lite jobbigt att det blir såhär stort som det blivit. Men jag försöker göra det bästa av det, jag önskar bara att han kunde vara lite mer inkännande. Visst, nu var han rätt full när han ringde men vi har haft diskussionen ett flertal gånger om att inte bjuda fler. Så han borde inte tagit upp det.
Men om det är han som vill ha ett större bröllop, varför är det bara du som planerar det då? Det går ju faktiskt att ställa lite krav på att båda ska rodda med planeringen om det nu ska bli något. Speciellt när den som annars planerar inte ens vill ha den typen av bröllop som kräver planering.
Jag säger absolut inte att han är en dålig människa för det tror jag inte. Men det låter på det lilla du har skrivit som att det mest är du som kompromissar i detta.
För det går inte att få honom att göra nåt. Han är inte sån som person. Han är en sån som tror att allt bara löser sig. Och det gör det ju, för att nån annan gör jobbet.
Har tex bett honom att boka frisörtid innan bröllopet och han har sagt hela tiden att han ska göra det sen. Men sen kommer aldrig. Så det har jag också bokat. ?
Alltså, va fan…
Hmm… jag vet inte vad jag ska svara utan att låta hård här. Igen, jag tror inte att han är en dålig människa och vill påminna om det.
Men kom ihåg att du själv bestämmer vad du går med på och inte. Nu är ju bröllopet planerat men nästa gång det är han som vill göra på ett annat sätt än du, låt honom ta ansvaret då. Och blir det inget av det så blir det inte. Han kommer inte ändra på sig så länge du ordnar åt honom. Och ja, du kan givetvis fortsätta att vara familjens projektledare om du vill. Men något i dina kommentarer säger mig att du inte är helt nöjd med det.
Detta kan även vara något att ta upp med en parterapeut då det lätt kan bli bråk kring det.
Jag vill ändå avsluta med att hoppas att du får ett fint bröllop ?
Hade aldrig gift mig med en sån oansvarig person. Förlåt men om du måste boka klipptid nu kommer du få göra precis allt resten av era liv.
Vad hade hänt om du inte hade bokat klipptiden? Han hade kommit oklippt till bröllopet. Ok, är det hela världen? Låt honom ta ansvar och kan han inte det så får han stå för det sen.
Ja, jag fattar att man inte vill att han ska glömma boka tid i kyrkan men ”småsaker”.. Låt honom glömma det. Låt honom komma för sent till viktiga saker och låt honom förklara för julbesöket varför det inte finns julmat på bordet. Är det värt din egen energi och ork att hela tiden dubbelkolla att han fixar och sen fixa åt honom?
Då hade han antagligen gått på nån drop in dagen innan eller inte alls. Han klipper sig typ en gång om året och då måste jag dra med honom till frisören. Tänker att det kan ju vara trevligt att se vårdad ut på bröllopsdagen.
Men jag hör vad du och andra säger, och jag är ju rätt less på att rodda allt. För stundtals blir det tungt. Jag har flera barn och ett tungt jobb också att rodda, så det känns övermäktigt ibland.
Och jag har tagit diskussionen med honom så många ggr, men han ser ju inte problemet även om jag kan rada upp exempel på exempel.
Jag blir rädd ibland att jag ska bli utbränd, samtidigt så vill jag vara ihop med honom för jag älskar honom verkligen. Men inser att det är skevt i förhållandet.
Föreslå parterapi för honom.
Jag skulle ta tag i era problem först och främst. Hans oförmåga att tag i saker och få de gjorda och din oförmåga att låta en vuxen människa ta ansvar över sig själv.
Har funderat på parterapi men han tror inte på sånt.
Jag måste tyvärr ta ansvaret eftersom vi har flera barn i hushållet, men jag har testat att sluta göra saker och jag har varit arg, ledsen och förklarat hur det tär på mig. Men det går inte in. Så jag är rådlös. Därför jag skriver här för jag har ingen att vända mig till.
Vad är hans bra sidor? De måste ju vara underbara om de överväger det faktum att han verkar likgiltig inför hur hans beteende får dig att må.
Hans bra sidor? Att han är väldigt snäll mot mig, har aldrig sagt nåt elakt till mig. Vilket jag är van vid sen tidigare relationer. Han stöttar mig i mitt arbete, jag jobbar hårt för att klättra och han stöttar det och står ut med att jag sällan följer med på hans släktträffar osv för att jag jobbar och för att jag jobbar när han är ledig.
Han är rolig och vi kan jäklas mycket på en nivå jag inte haft med någon annan. Och han köper alla mina infall och idéer om saker jag vill göra.
Jag är ganska ensam i övrigt eftersom det varit mycket dödsfall i mitt liv så han ställer upp och går på konserter osv dom jag älskar och han hatar. Och det tycker jag är fint. Att han gör saker för att han vet att jag blir glad av det.
Ja, det låter som fina egenskaper och jag hoppas att ni kan hitta en väg där du kan släppa lite på kontrollen och ansvaret och att han kan ta vid där. För din och för er relations skull❤️
Ja okej om du vill att han ska ha fint hår till bröllopet så förstår jag att du boka en tid till frisören. Men annars då, måste du fixa allt då? Kan du inte bara låta honom gå med sitt hår tills han själv börjar störa sig på det. Låt honom upptäcka att det inte finns några rena kalsonger om man inte tvättar osv.
Snälla snälla skaffa aldrig barn med honom! Det kommer vara som att va ensamstående fast värre, ett extra barn. Du kommer inte orka och barnen får en skev bild av familjeliv. Har sett det så många gånger.
Han kanske inte är ”ond” som du säger men detta är inte normalt.
Har bara en sak att säga – gift dig inte! Du kommer säkert inte lyssna på det men då får det såg för dig. Stora varningsklockor för oss utomstående som läser. Visa dina barn bra förebilder och hur ett förhållande ska vara.
Så mkt som du beskrivit är inte ok.
Jag uppfattar inte det som att han är väldigt snäll mot dig…
Sluta ta hand om honom. Bokar inte han, blir det ingen klippning! Du bara gräver gropen djupare. Om några år skiljer ni er för du har tröttnat och det finns noll gnista kvar, för du är för trött och att du blivit han mamma. Går aldrig att behålla en kärleksrelation så. Been there, done that…..
charmig kille…
Men förstår du inte att det är du som gör så han beter sig så här? Han vet ju att han inte behöver boka frisören, för om han bara skiter i det så gör ju du det.
Hur kan du vilja ha ett sånt här liv?
Boka av allt, det är mitt bestämda förslag.
Verkligen inte orimligt! Antar att ni på nåt sätt gått igenom vilka ni vill bjuda på bådas sidor. Då hade han möjlighet att nämna dessa kompisar. Utifrån det kanske han behövt prioritera för att det inte skulle bli för stort, men då hade han kunnat säga precis det; tyvärr blir det alldeles för många så vi fick välja.
Ja, vi satt ju tillsammans med gästlistan och bestämde vilka som skulle bjudas innan vi skickade ut Save the date. Så han hade ju chansen.
Sen förstår jag inte varför man ska bjuda nån man inte pratat med på typ 10 år och antagligen inte kommer umgås med framöver heller.
Han driver ju med dig. Vill se hur långt han kan gå.
Med tanke på det du skriver om hur han är och vad du skrivit tidigare i öppet spår så undrar jag vad det finns för anledning till att du lever med honom. Maken till mansbebis och egotrippad…
Jasså har hon skrivit tidigare?
Hahaha nej det är inte dumt av dig. Det är det klassiska för fulla killar ”Hans bästa vänner”. Han hade kunnat kalla gubben i korvkiosken för sin bästa vän och vilja bjuda honom också.
ja verkligen. Big no no. hur kan han ens fråga.. o vad är det för pajas folk som frågar varför är jag inte bjuden.. antagligen för att ni inte umgås el är släkt.
stå på dig!
Låt han lösa det om han vill bjuda fler ?
Googla ”weaponized incompetence” så ser du kanske tydligare vilken manipulativ skit han håller på med.
Asså Tilde de Paula, jävlar va snygg hon ör för att va 50!
Har också tänkt på det, hade knappt trott hon var över 40 om jag inte visste.
Nä usch anorekt iker
Ja smal kropp och stort huvud. Syns så tydligt på folk med ätstörningar.
Inte anorektisk någonstans utan fullt normal i sin kropp och förbannat snygg.
Hon är sinnessjukt mager. Ta bort de stora sillisarna (som gör att hon får lite former) så är hon otroligt mager.
Så vansinnigt opererad och mager.
Någon som vet om detta funkar?? Får man verkligen gratis godis eller är det bara pr?
https://www.gratisgodis.se/?id=307241
du kan ju gissa om det är scam eller inte
tänker inte besöka sidan
Den där sidan har nog funnits i över 15 år, eller i alla fall samma koncept. Förr fick man godis men kan inte svara på om det du länkat är samma eller nåt fejk
Vi har haft det knapert i sex år, men i december tar min man examen och kommer äntligen tjäna pengar. Vi drömmer om en liten resa någon gång på vårkanten. Vi utforskar gärna både städer och natur, så har inga direkta preferenser. Vart ska vi åka?
Skottland har både stad och vacker natur
Albanien har jag hört positivt om, ska vara väldigt vackert och billigt.
Ja albanien ska jag åka till någon vacker dag.
Albanien är fantastiskt. Rekommenderar starkt, men strunta i Saranda, det är ingen höjdare.
varför inte seranda? vad tipsar du om? 🙂
har bokat resa dit i sommar!
Ksamil är betydligt mysigare än Saranda. Det var min favorit av det två.
Saranda var ganska intetsägande. En strandpromenad likt alla strandpromenader man ser överallt. Mitt tips är att resa runt lite överallt i Albanien och upptäcka. Gjirokaster är fantastiskt. En riktig favorit.
Varför kostar frakten på vinted helt plötsligt 21 kr? Var ju 0.
Inget är gratis antigen läggs det extra på prylen eller i frakt. Rimligt att stå för frakt speciellt 21 spänn!
Absolut, jag undrar bara varför det plötsligt kostar 21 när det för bara några veckor sedan var 0 på allt. Ny lag? Postnord?
Men var inte det bara en kampanj de hade?
Undra om det inte var det. Jag såg inget som tydde på att det var en kampanj men nya medlemmar kanske får x antal fri frakt.
Enligt alla som skriver i deras forum så var det en tillfällig kampanj. Öht rekommenderar jag deras forum för frågor om den appen, mycket bra svar där.
Ingen som är kär i en kollega ikväll? Tycker på allvar att det är kul att läsa om?
Jag var förra året men inte nu längre ?
Jag hade en liten fling, alltså JAG inte kollegan det gällde, för ett år sedan men det försvann snabbt. Det hände inget för jag gjorde inget. Är nog istället kär eller snarare smygattraherad utav min kompis istället (av samma kön).
Jo men han är så jävla blyg så har gett upp.
Under våren ja. Kollegan gjorde ett move när det kom fram att jag läste en kurs som var intressant. Det var väl kul men hade inte planerat att starta något förhållande pga flytt, och trodde inte jag skulle känna något för kollegan. Utan kände sympati istället.
Sedan 3 veckor senare kom jag på att jag hellre ville försöka med kollegan än att flytta (hallå biologiska klockan), men då hade kollegan gått vidare 🙂 Ångrar typ mest att vi inte blev kompisar. Så nu ses vi aldrig igen antagligen 🙂
Nej men får så ofta känslan av att en på mitt jobb är intresserad av mig.
Vad är det som ger dig den känslan? Måste kännas lite besvärande ändå.
Inte så besvärande, men han tittar mycket, söker ögonkontakt och ler alltid mot mig. Vi har inte med varandra att göra på jobbet alls, han är chef men inte över mig och har inte med mitt arbete att göra alls. Men det känns som att det finns något i luften varje gång han kommer i närheten, följer en med blicken etc.
Inte för att vara sån, men att söka ögonkontakt och säga hej betyder ju inte att man är intresserad. Och ler. Det är väl mer ett tecken på att man är trevlig bara.
Det är skillnad på ögonkontakt och ögonkontakt dock? det glittrar till på ett sätt som är svårt att missa och så det där blyga leendet. Jag har sett det många gånger förr och är rätt säker på att känslan stämmer även här, den brukar göra det.
Jodå. Superkär. Inte vågat fråga än pga rädsla för avvisade. Finns en historia där för 3 år sen som inte ledde någonstans nämligen. Jag avslutade det inte fint. Jag ta mod till mig nästa vecka och fråga.
Jag! Men efter att ha gått och trott att han känner samma i ett år inser jag nu att jag bara inbillat mig. Men efter semestern kanske hoppet lever igen. Ja, han är gift och jag har sambo. Två barn var. Så jädra kasst alltihopa men ändå bra att han inte verkar känna något. Med vänlig hälsning, förvirrad och ambivalent olycklig småbarnsmorsa.
Vad skönt, släpp honom och riskera inte förstöra ditt och hans egna förhållanden.
Vilken mening jag fick till. Jaja det går att förstå ändå.
JO JAG. Jag trodde först han var en fukboi. Var helt ok för FUK det var det enda jag ville ha. Men nu visar det sig att han är typ jättefin? Han fuck det jag trodde han ville ha och jag trodde vi skulle sluta efter det men han gör bara mer och mer fina gester som kommer helt naturligt och han är galet kär i mig och jag börjar bli lite kär tillbaka ^^’
Har haft helt fel om honom han är jättefin. Dock är varken han och jag i relationer så kanske inte så Öppet Spår-saftigt hehe.
Jag blir ofta lätt paranoid och letar tecken efter att det stämmer in på min sambo ? Sånt kvinnor skriver här om att vara intresserade av upptagna kollegor.
Ni som avslöjar sånt, skriv stad så jag kan avskriva er???
Det låter jobbigt. Kram!
Inte jobbigt alls ?
Jag är otroligt kär i min kollega! Han är även min sambo och rätt kär i mig med ?
Vad betyder det om man har får en massa hjärtan på tradera men ingen köper produkten? Varför klicka spara/hjärta?
För att man är eventuellt intresserad. Det här är antagligen också den sämsta tiden på året att lägga upp annonser pga semester, att folk är utomlands osv
Det läggs väl i någon lista för den som klickat? Typ att man sparar annonsen. Eller?
Man kikar runt lite och är osäkert på vilka jeansshorts man ska köpa, klickar hjärta på alla som verka vara intressera för att ej tappa bort dem, men budar sen bara på det par som passar allra bäst.
Så får du många hjärtan har du antagligen iaf en säljbar produkt. Lägg upp igen, kanske lite billigare.
brukar sätta hjärtan på dåliga produkter för jag vill se hur det går för dom
typ en mobil som inte kan ha bankid för 2000kr? Ingen köper och säljaren skriver att det är ett kap
Jag brukar ibland hjärta några olika säljares annonser om jag ska lägga upp en likadan/snarlik vara för att följa budgivningen och se vad som är ett rimligt utgångspris.
Jag köper senare om jag får råd eller väntar på att priset ska sänkas.
Tittade på Pippi på de sju haven igår med mina barn och blev så full i skratt när de landar på en öde ö i Söderhavet och det finns lejon på ön! ? Såklart ingenting som barnen märker eller påverkar filmen, men det var så kul att plötsligt se med en vuxens ögon.
Har ni några såna upptäckter ni gjort i vuxen ålder?
TW Hetsätning!
Kämpar mot hetsätning och har fått hjälp för det. Men idag fick jag ett återfall för första gången på 4 mån. Blev ensam hemma, var lite bakfull och åt 3 mini Magnum, 50 g choklad och 2 knäckemackor med jääääättemycket smör. Kunde ju såklart varit värre i kalorier men blev så deppig över återfallet. Det har gått så bra på sistone 🙁
Det är också något jag tycker är utmanande och känner mig ofta ”onormal” och har tankar som ”varför kan jag inte bara äta lite och vara nöjd?”… Hur har du fått hjälp? Hur gick du tillväga?
Det har varit ett arbete under drygt ett år. Dels med en behandla bakgrunden till känslorna jag dövar med hetsätningen men också en dietist. Dietisten betalar jag själv för, psykologen fick jag finansierat av regionen.
Tänk såhär: det var bara en liten slip, ingen fara skedd. Nya tag imorgon ❤️
Det sämsta du kan göra är att försöka kompensera imorgon. Lev på som vanligt.
För övrigt kan jag tala om att det du åt är nästan är ett random kvällssnacks för mig (och jag är inte tjock) ?
TS här. Det kan vara ett snack för mig med, men det är känslan och hur snabbt jag äter som avgör om det är hetsätning eller inte. Inser att det var onödigt att jag skrev vad jag åt, det är ju inte det relevanta!
Många Disney filmer har ju väldigt mycket diskret vuxenhumor man inte förstår som liten (iallafall dom med några år på nacken). Har tyvärr inga exempel, haha. Försöker komma på vad jag såg för inte så länge sen och tänkte just på det.
Såg en ny film om en dansande krokodil. Vad bra den var. Alltså inte tecknat. Så gullig film Se den. ?
Samma med Lucky Luke
Shrek är verkligen en sån film!
Ja! När Madickens mamma ligger uppe på kammaren och mår dåligt är det för att hon är preggo, gick mig helt förbi som barn. Och när pappan sjunger ”är det något som jag gjort?” (Någon liten trudelutt) svarar hon att han mycket väl vet att de tär något han gjort, dvs en referens till att det legat.
*till att de har legat
Grannen du hälsar på, den äldre damen du låter gå före i kassakön, badrummet du städar – allt för att ligga och den asexuelle göre sig icke besvär. Finns det något i livet som inte kvalar in på listan?
Va??
Kristina Lugn – är du tillbaka??
??
Har du tagit hota pota pulver?
Gör inte dessa saker för att ligga så…
Är det bara jag som blir kräkfärdig av att peta mig i naveln? Upptäckte att jag har ett sår där och höll på riktigt på att kräkas när jag skulle tvätta det.
Inte kräkfärdig men tycker det är rejält obehagligt. Min fyraåring försöker göra det på mig ibland för att skoja och jag får nästan panik av det.
Jag blir kräkfärdig när jag får små stenar som fastnar i sulan under skon eller om det sitter en spik eller dylikt i ett däck.
Haha jag är TS och jag har trypofobi, googla på det. Det kanske du också har 😉
Nja inte kräkfärdig men förr rös jag obehagligt och fick lite illamående. Har gjort en titthålsoperation och efter det har naveln inte varit lika känslig (hade alltså ett av hålen i naveln).
Jag gillar naveln men varnar också vederbörande för ev. alkoholförgiftning om det vill tas en body shot ur mitt djup.
Jag mår också illa när jag kommer åt naveln, kan sitta i ett bra tag!
Inte kräkfärdig men jag blir väldigt illamående av att någon gräver i min navel!
JAG MED! När jag var gravid och naveln var mer utspänd så var det en ordentlig mardröm, framförallt när barnet sparkade mitt i naveln. Otroligt obehagligt! Varför är det så?
När jag skulle byta min navelpiering för första gången (MASSA år sedan och det var min första piercing) bad jag en piercare i butiken om hjälp. Hon frågade om jag hade en kräkreflex i naveln jag typ ehh va? Så berättade hon att en del har det xD Tydligen en grej.
Har med hur nerverna är placerade att göra.
Förvånad att inte stått någonstans om att Isabella Jedler separerat. Kanske för hon bara pratat om det på sin mindre Instagram?
Vill höra mer om detta! Inte läst något hos henne?
Inte förstått anledning riktigt men att de haft det fullt upp senaste åren och tappat bort sin relation. Bor inte tillsammans längre. Den som har barnen bor tydligen i huset. De pratar bara om barnen men utesluter inte att de hittar tillbaka till varandra. Typ så skrev Isabella på stories.
Har följt henne litegrann och fått uppfattningen om att det gärna går fort fram med allt, och ska hända grejer heeeeela tiden som hon styr. Absolut inget fel med det, men krävs nog en viss typ för att hänga med i tempot! ?
Det är så tråkigt, känns som att många separerar när barnen är 1-3 år. Hade dött om jag bara fick ha barnen halvtid… Vad hände med NÖD och lust? Måste man vara nykär hela livet? Vad är det för fel i att gå all in i familjeprojektet i några få år utan att tänka på jag jag jag? Förstår verkligen inte.
Tips på bra hypnotisör i Stockholm?
Boel Björkenwall. Så bra!
Erik Olkiewicz och Fredrik Praesto. Erik är väl mest känd för sitt showande, men han är väldigt duktig på hypnoterapi också.
Har Mikaela Lauren fått för många slag i huvudet så vettet flugit ut? Helt jävla galet att ha ett barn obältat, filma det, ta bilder på det, lägga ut på instagram och sen inte ta ett dugg ansvar. Ljuga, ljuga och åter ljuga att bältet visst var på fast längre ner som det skulle hjälpa. Sen tycka att folk är hjärndöda som reagerar. Hon är så in i helvetes vidrig den människan.
Ta några djupa andetag och sluta bete sig så vidrigt själv så ska du se att livet blir ganska bra.
Hade du sagt det om dom krockat och dottern skadat sig eller dött? Jag tänker på dottern där gör varken du eller kommentaren nedan. Detta är inget momshaming utan ett sunt förnuft som Mikaela saknar. Det handlar om liv och död med dottern som insats.
Exakt så brukar alla mammapoliser låta: jag bara bryr mig om barnet!!
Nej, ni ser ett utmärkt tillfälle att trycka till nån annan, mästra och få utlopp för era fula sidor. Annars hade man aldrig känt ett behov av att uttrycka sig på det sätt TS gör.
På vilket sätt hjälps dottern av ts kommentar menar du?
Men oj då, har du fått många slag själv så som du låter?!
Tror du att hon har många hjärnceller kvar efter allt boxande? Boxare brukar inte vara de smartaste direkt…
Bara se på hennes graviditetstips och hur hon såg ner på kvinnor som inte tränade fram till förlossningen. För alla kunde det. Bara för att hon hade en lätt graviditet behöver inte alla andra ha det.
Kan någon ge mig hopp att allt kommer bli bra tillslut? Mår så jävla dåligt.
Klart de blir! ❤️
Det beror på om du behöver må dåligt för att lära dig något för att bli starkare eller om du förtjänar att må dåligt för evigt för att du gjort något oförlåtligt.
Jag tippar på att du är en fin människa som just nu går igenom en tuff period. Du kommer att må bättre. Försök tänka tillbaka på alla gånger du mått fruktansvärt och hur du idag knappt kan minnas hur jobbigt det var då, så blir det med detta. Allt blir bra, låt det bara inte ta över dig helt. Låt styrkan du har inombords ta mer plats för varje dag som går. Sök hjälp om det inte känns bättre med tiden.
Sök hjälp via Mindler/Kry omedelbart och ta första lediga tid. Mår du så dåligt att du funderar på att ta ditt liv, ring till 112 <3
Någon mer i tredje trimestern som bara vill gråta? Mår bra fysiskt men mentalt är jag lite svajig just nu.
Jag är i v. 31 nu. Känner mig så trött och irriterad på alla…
Det var jag också (födde 17/6). Håll ut, en dag i taget och försök inte gråtta ner dig i känslorna. Acceptera att du mår skit och lita på att det blir bättre. Min bägare rann över på förlossningen. Ångesten var total men efter att jag grät ut till barnmorskan försvann alla dåliga känslor/tankar som jag burit på.
Jag kom och tänka på en film jag såg för längesedan. Men jag kommer inte ihåg vad den heter och jag har försökt googla men jag hittar ingenting där så jag försöker här.
Den gick bland annat på de här Viasat-filmkanalerna för cirka 15-18 år sedan. En svensk film.Det handlade om två barn/ungdomar. Det var kanske avlägset släkt eller något sånt. Tjejen hade några typ tygdockor hon var besatt av. Eller någon form av tvångstankar med dem. Men i slutet så brinner det (kanske en bil som brinner) och hon slänger in dockorna i bilen då.
Och en replik som gick i filmen var att killen säger typ att han äter fisk men bara om den är fyrkantig.
Det här låter ju helflummigt.
Men vet någon vilken film jag tänker på? ?
Låt den rätte komma in?
Nej den är lite för ny tror jag.
Den kom för 15 år sen
Hahaha, ouch. Jäklar vad tiden går
Såg den förra veckan och inget stämmer. Ingen som käkar fisk, har dockor eller något som brinner.
Emma och Daniel – mötet, film från 2003!
Tack!
Emma & Daniel! ?
Tack!
Var det en barnfilm? Eller ungdomsfilm?
Inte barnfilm som för småbarn men lite äldre barn och yngre ungdomar typ. Jag är 28 år och jag såg den kanske någon gång när jag var runt 9-13 år kanske jag kommer inte ihåg så bra ?
Komedi, drama, skräck?
Kanske Emma och Daniel?
Emma och Daniel – mötet, film från 2003!
Tack!
Emma & Daniel!
Åh tack!
Kanske ”Emma och Daniel – mötet”?
Det var den jag tänkte på med glömt namnet på, måste vara den ts söker.
Vad kan man se den nu för tiden? Såg den så mycket mellan 2004-2007, länge sen jag såg den nu. Vill se nu, nu, nu!! ?
Den verkar gå att hyra på SF Anytime! Nu blev jag också sugen haha. Tror jag ska låna boken!
Ja det är det nog! Tack!
Vad har varit bäst med er dag idag?
Själv var jag ute på en fin promenad och fick samla tankarna efter flera dagars grubblande. Det är jag tacksam för.
Jag stötte på en gammal kollega som jag saknat. Var kul att prata med honom en sväng.
Och stötte som i sprang på honom på affären inte raggade ??
??
Att jag har varit på traktorpulling för första gången i mitt liv!
Vid nattningen av mina barn (4 och 1 år) och de börjar busa och bygga koja i sängen. Skrattade så de kiknade. Och jag la mig mitt i sängen och bara betraktade dem.
Så sött ?
Sovmorgon
Prövade bodypump på fysiken här i göteborg. Det var ganska kul men lite lol. Letar gymkompisar typ 🙂
Det var skivstång + hantlar till 1h musik.
Jag och min kille åkte till Nimbin – en liten hippiestad här i Australien! Träffade en äldre man som vi satt i timmar och snackade med. Han berättade om hur det är att leva utanför systemet dvs på gatan. Man märkte hur glad han blev av att få berätta sina historier och det gjorde min dag ??
Ååh där har jag också varit. Har ni rökt en del då antar jag? 😉 finns en fantastisk spådam i Nimbin, vid torget med den runda fontänen
Haha, nej vi röker inte. Har dock inget emot andra som väljer att göra det. Ville bara strosa runt i den mysiga staden och äta en god lunch ? Jaså, ska se om jag ser henne nästa gång!
Hjälp!! Fyller läpparna med 0,5ml 1-2 gånger om året. Sist när jag var och fyllde de så sa min läpptjej att min fillers migrerat. Hon hade då fyllt sprutan redan och min bedövning hade verkat så hon började fylla direkt efter. Jag tänkte att man kanske inte borde fyllt mer då men hann typ inte ifrågasätta något för hon började liksom. Nu känns det som att det har migrerat ännu mer och jag har googlat i efterhand och man ska ju inte fylla på om det har migrerat… är inte alls nöjd med resultatet och har även försökt ”vänta ut” på att det ska lägga sig men tror inte det kommer att göra det. Det ser förskräckligt ut. Kan jag kräva att hon ska ge mig tömning eller något? Jag vill inte betala för att tömma dom när dom var fina innan… känns som att dom är förstörda nu. Har någon varit med om något liknande? Kan man göra eller kräva något?
Jag törs inte bråka med någon som sedan känner sig tvungen att, på egen bekostnad, utföra ett ingrepp i mitt ansikte. Hade hellre hört av mig och förklarat att det nu är mycket värre och höra om ni tillsammans kan komma fram till en lösning. Skicka mms.
Säger hon nej, be om att få lite av pengarna tillbaka. Säger hon nej och är uppenbart kränkt, släpp det. Betala hellre någon annan att smälta bort ämnet, någon som inte är sur på dig dvs.
Förstört dina läppar har du gjort så bra själv. Du får väl hacka i sig att din tramsiga ytlighet straffar sig. Onaturligt fyllda läppar är bland det fulaste som finns.
Håller med. Gjorda läppar får en bara att se korkad ut, det är iaf min spontana reaktion när jag ser det på tjejer.
Du får tycka att det är fult men vad tjänar det till att trycka ned någon som redan ligger? Ts mår dåligt och är orolig, känner du att det är rätt tillfälle att ropa skyll dig själv?
Väldigt ful egenskap du besitter…
Yikes
Och du verkar vara ful på insidan och det är värre.
Men vad är det för kommentar? Hur hjälper det TS?
Visst får man tycka vad man vill om fillers men jag kan nog nästan lova att man stöter på folk dagligen som gjort fillers men som man inte ser det på. Alla pumpar inte i à’la guldfisk.
TS, tycker som fler tipsat att du ska skriva till behandlaren och visa bild och fråga om det går att åtgärda på något vis. Har det migrerat så bör en seriös behandlare ha intresse i att hjälpa dig. ?
Tack för er som tog er tid att faktiskt svara hjälpsamt ❤️
Varför skulle en kunds ytlighet göra det okej att utföraren gör ett dåligt arbete? Makes no sense
Vad ska man göra när ens läkare är dominant? Han är så dominant att jag inte fick byta läkare? Fattar ej vad han håller på med. Kan han ha en ålderskris?
Man får väl alltid byta läkare?
Ring och boka en tid och be om att få en annan. Eller?
Nej går inte. Dom säger jag måste prata med honom. I reception. Och han säger nej till byte av läkare. Inte bra för mej.
Vart går du till för läkare?? Klart du får byta.
Han kan inte säga nej, inte han som bestämmer.
Är det så att det inte finns tider till andra läkare kanske? Finns det andra vårdcentraler du kan gå till?
Som du skrivit tidigare och uttrycker dig känns det som du behöver hjälp i det här. Har du någon annan hjälpkontakt (god man/hemtjänst/boendestöd) eller yngre släkting som kan hjälpa dig? Med vad du har för rättigheter och dina valmöjligheter menar jag.
Ta fram handbojorna
Min vårdcentralen är också värdelös. Jag skulle inte få byta läkare. Jag sa att jag har rätt att byta husläkare och att jag ville ha en annan. Hon jag pratade med påstod att jag inte hade rätt till det och att hon måste prata med sin chef för ett godkännande. Den gången fick jag en annan läkare. Men den doktorn jag inte vill ha är fortfarande min husläkare. Så när inte det är akuta besök så väljer jag att gå till andra. Tänker byta vårdcentral helt, tycker att hela stället är värdelöst. Tyvärr finns det inte så många häromkring. Lättare om man bott i en större stad.
Efterlyser bok:
Läste någon bok för länge sedan (när jag gick i grundskolan, kanske lågstadiet tom) och kan bara minnas ett blodigt täcke som hittas högst upp i ett skåp. Det har legat i skåpet länge. När detta lakan/filt/täcke görs av med så bryts någon slags förbannelse.
Dracula?
Tror inte det. Den handlade om en tjej…försöker framkalla fler minnen men hjärnan säger stopp.
Kanske Det mystiska lapptäcket?
Jag är så stressad och trött och arg hela tiden. Efter flera år av studier och extrajobb och att rodda hela familjen i princip ensam, så känns det som att jag typ kraschat nu. Har jobbat några månader efter examen och haft en veckas semester nu, den enda semester jag kommer ha, och jag orkar liksom knappt ens hålla ihop mig inför barnen längre. Ser inget positivt i nånting. Vet inte vad jag vill med detta men har ingen att säga det till annars.
Jag var där november – 19, tänkte att om jag bara är ledig över julen och vilar ordnar det sig. Var hemma med barnen och den ledigheten var ju som ledighet är med barn. Kämpade januari och tänkte att jag klarar mig nog fram till påsk. I början av februari föll jag ihop, hjärnan lyssnade inte så kroppen tog tag i saken. Sen var jag sjukskriven på heltid i 4 män innan jag trappade upp till heltid under året som följde. Det var vidrigt men i efterhand är jag glad att det hände. Jag mår fortfarande inte helt bra, men jag jobbar heltid och tar hand om barnen tillsammans med min man. Har kvar sociala relationer och orkar ta promenader. Men jag tycker du ska söka hjälp, på en gång. Gå till din vårdcentral.
Hej! Min första semester efter studierna var hemsk. Nu har jag min tredje semester, slutade igår. Jag har lärt mig att första veckan bara går åt till att ta igen mig efter en jobbvår. Jag har ett väldigt intensivt jobb och jag har varit väldigt stressad, nu när jag äntligen är ledig känns det som att kroppen har förstått det och jag kan ärligt säga att jag spenderat nästan hela dagen i soffan. Vanligtvis brukar första veckan bestå av extrema mängder sömn, gärna en förkylning också. Sen när jag är piggare så känner jag att semestern kan börja på riktigt!
TW Hetsätning!
Kämpar mot hetsätning och har fått hjälp för det. Men idag fick jag ett återfall för första gången på 4 mån. Blev ensam hemma, var lite bakfull och åt 3 mini Magnum, 50 g choklad och 2 knäckemackor med jääääättemycket smör. Kunde ju såklart varit värre i kalorier men blev så deppig över återfallet. Det har gått så bra på sistone ?
Får jag fråga vad som menas med hetsätning?
Åt du allt det på 10 minuter liksom eller allt på en dag? Förlåt för jag frågar?
Vågar inte riktigt säga något för är rädd att säga något fel eller som sårar. Men glöm inte att vara stolt över att det gått bra i fyra månader❤️ det låter som ett stort framsteg.
Ta hand om dig!
”Att hetsäta innebär att du återkommande och under en kort tid äter stora mängder mat, på ett sätt som du inte har kontroll över. ”
Du fick ett återfall och imorgon är en ny dag.
Var inte så hård mot dig själv ❤️
Tänk på alla dagar du INTE fick återfall. Du har ju varit jätteduktig!! Fyra månader, det kan du vara stolt över!
Håller med din kommentar! Och vill tillägga att återfall ingår i alla behandlingar. Det är därmed inte konstigt att du nu har fått ett återfall. Försök att inte se det som något negativt (vet att det är svårt) utan som något som ”ingår” i ditt tillfrisknande. Ta nya tag idag igen och fokusera på att du har kommit jättelångt i ditt tillfrisknande!? bra jobbat!
Är jobbtid likställt med fritid?
Jag har fått en möjlighet om en ny tjänst där jag behöver resa en natt varannan vecka. Min man vill nu att han ska ”kompenseras” genom att han får sova borta en natt varannan vecka för att träffa kompisar. Om jag då vill träffa en kompis en gång den månaden så vill han åter igen kompenseras med att han får en natt borta. Det skulle innebära att om jag sköter mitt jobb och sen träffar en vän en gång i månaden så kommer alla våra helger försvinna eftersom att jag då har varit borta tre nätter (2 vardagar som hör till jobbet och 1 natt med kompis) och då vill han ha lika många nätter borta med vänner vilket då blir tre helger. Det är inte hållbart (vi har 3 barn). Jag tycker inte att mitt jobb kan likställas med kompistid då det ena tar energi och är ett ”måste” medan de andra är frivilligt och ger energi. Min man håller inte med då han enbart ser det som att om jag är borta en natt ska han också kunna vara det. Skulle jag ta det här jobbet blir jag således helt livegen då jag aldrig kommer kunna träffa kompisar för att ”Mika kvällar borta” redan är förbrukade på jobbet. Är det bara jag som tycker att detta är helt orimligt resonerat av min man? Om det hade varit omvänt så hade jag stöttat honom. Han var tidigare haft ett jobb där det hade varit bra för hans jobbrelationer att han rest och jag uppmuntrade ofta genom att pusha för att han skulle åka men han ville aldrig, och nu när jag har möjlighet att avancera så känner inte jag alls att han stöttar mig på samma sätt.
Helt sjukt beteende faktiskt! Låter som ni kan behöva parterapi för detta? Det har vi gått på och det blev så himla bra. Var över en lite liknande grejj.
Ja, jag tror faktiskt att vi behöver ha en oberoende part som hjälper oss reda i detta. Det ligger mer bakom diskussionen och det är kanske därför det är extra känsligt. Min man jobbade jättemycket för att han ville nå sina karriärsmål när vi fick vårt första barn. Han satt ofta uppe hela nätterna och gick tillslut in i väggen. Jag drog såklart ett stort lass då både när han jobbade mycnet och sen när han var utbränd. Jag känner mig då väldigt sviken när det nu finns möjlighet för mig att avancera men han inte vill stötta mig på samma sätt som jag stöttade honom. Han kan inte alls se det på det sättet och förminskar min insats vid vårt första barn, och tycker nu som sagt att om jag får en hotellnatt borta från barnen (även om det är i jobbet) så ska han också få det, men då med fritid. Jag känner att jag inte har något val än att tacka nej till tjänsten eftersom att det skulle betyda att jag aldrig kam umgås med vänner eftersom att 1 vänkväll för mig innebär tre vännkvällar för honom.
Boka parterapi nu på stört! Gör det bara!
Förlåt men om han vill sova borta när han ska gå på krogen med kompisar så hade mina varningsflaggor börjat vifta en hel del… Det är inte normalt ?
Vi har flyttat till en annan stad än våra kompisar bor i så det är inte ett alternativ att åka hem, tyvärr. Jag har inget problem i sak i att han träffar vänner och då sover borta, men inte 3 ggr I månaden då det inte blir bra för vårt familjeliv då tiden tillsammans på helger blir typ noll.
Med hans logik borde väl du kompenseras för den tiden han var utbränd och låg hemma och ”slappade”…
Men allvarligt talat, det måste vara något som ligger och skaver hos honom sen innan som gör att han säger så. Visst att man inte blir sitt mest generösa jag under småbarnsåren men det här är ju helt orimligt.
Nej, för man ”slappar” inte när man är utbränd.
Man roar sig inte heller när man är tvungen sova borta varannan vecka med jobbet. Så liknelsen är inte dum.
Men vilken stolle. Nej det är inte rimligt alls
Sjukaste jag hört? Jobb är inte lika med fritid
Påminn honom om att millimeterrättvisa inte existerar. Låter inte ok, ni måste kanske ta in en parterapeut.
Först är man barn där millimeterrättvisa är jätteviktigt, väntar att bli vuxen och få göra som man vill, och sen blir man vuxen och gör som man vill – tills man skaffar barn. Efter det är det tillbaka till millimeterrättvisa och bråka om vem och när man får sova borta hos en kompis, för att slippa sina egna barn.
Skönt att slippa det där, måste jag säga.
Till ts, han låter löjlig. Be honom växa upp.
Till Henrietta, jag är sällan så glad att jag lever i ett särboförhållande utan barn som när jag läser öppet spår.
Jag är inte särbo men vi har inga barn, så vi kan ha en vuxen relation till varandra.
Finns många med barn som har bra, vuxna och hälsosamma relationer också men det är inte dom som kommenterar på internet.
Det sägs så men jag har inte sett något exempel än.
Mina föräldrar var ett bra exempel och flera utav mina vänner har barn och en bra relation. Jag är självvalt barnfri och tycker tyvärr vi ofta har en tendens att påstå att alla föräldrar är olyckliga i sina liv, förhållanden osv för att berättiga vårt val. När det i själva verket är så att olika människor blir lyckliga av olika saker.
Jag behöver inte berättiga mitt val. Jag är inte ens säker på att mitt val att leva utan barn är satt i sten, det kan mycket väl ändras med tiden.
Jag säger bara att jag (!) inte har sett ett enda exempel på en heterorelation med barn som verkar uppriktigt lycklig och välfungerande. Med det sagt så säger jag inte att de inte finns, jag har bara inte sett något än. Vilket gör att jag i alla fall idag känner mig nöjd med mitt sätt att leva. Men jag är fullt medveten om att jag kan komma och ändra mig. Är långt från för sent för mig ännu.
Jag har också tid att ändra mig men jag kommer inte göra det för mitt beslut grundar sig inte på hur andra lever sina liv och hur de mår. Jag behöver inte andras olycka för att känna mig nöjd med mitt val. Och om du aldrig sett en lycklig familj så har du en orepresentativ bekantskapskrets eller intalat dig att alla är olyckliga egentligen.
du läser in saker jag inte sagt så jag kan omöjligt svara på det.
Svaret hamnade i modd men jag har aldrig heller sagt att jag fattat beslut utifrån andras mående. Att jag är glad och tacksam över mina val när jag hör och ser hur andra har det är en annan sak och inte heller det innebär att jag behöver någons olycka. Men vi kan släppa det och hålla oss till ts fråga. Var inte meningen att ta över.
Ohållbart i längden att försöka uppnå rättvisa på det sättet. Vill han sova borta ibland så är väl det ok, men att det ska ”kompenseras” mot en jobbresa – njae. Alltså, jag förstår hand poäng på ett sätt, det är visserligen påfrestande på ett sätt att resa i jobbet men om du är färdig med jobbet i vanlig tid och sen kan ha kvällen för sig själv, sova hela natten osv, då drar ju han ett tyngre lass där hemma. Men mer rimligt är kanske att du tar läggningen av barnen dagen efter (om de är små). Låter lite som att han vill antingen försöka få dig att tacka nej pga egen bekvämlighet alternativt försöka spä på ditt samvete för att få så mycket egna fördelar som möjligt iom detta.
Jag förstår också den delen av argumentationen att han då drar ett större lass hemma och jag kan absolut kompensera det med att en annan dag veckan jag varit borta både hämta och lämna barnen och sen natta. Det är absolut skönt att sova på hotell men jag är ofta tröttare när jag kommer hem från en jobbresa än innan då det är väldigt påfrestande med att hela tiden behöva vara på ”allerten” och ofta blir jobbdagar väldigt långa med gemensam middag på kvällen. Mitt argument kan ju då också vara att i vanliga fall så lägger jag alltid yngsta dottern och de andra två lägger sig själva så han har alltid fritid på kvällarna medan jag typ aldrig har det eftersom nattningen ofta tar tid. Det är även jag som köper och lagar all mat hemma. Det är även jag som tar barnet när hen vaknar på nätterna eftersom att mannen verkar helt oförmågen till att vakna, så han får ju alltid ostörd sömn och är kanske inte i lika stort behov av att ibland få ”sova ikapp” en natt på hotell. Inser nu när jag skriver detta hur mycket agg det antagligen ligger bakom det här bråket, från bådas håll. Bokar parterapi asap innan detta urartar.
Ser nu att du ska boka parterapi vilket är toppen för detta kommer ni aldrig kunna resonera er fram till en lösning.
En tanke är väl att ni försöker få till egentid, förslagsvis på hotell? Över dagen när barnen är på dagis/skola om ni inte har möjlighet till barnvakt. Då får ni båda ledig tid, och gemensam tid. Borde ju locka mer än polarna?
Tycker hela grejer låter barnslig från början och dessutom felar hans resonemang. Han borde ju med hans logik också få möjlighet att ta en hotellnatt två vardagar i månaden isåfall.
Neej, va?! Min pappa jobbade borta i Norge under veckorna under en period när jag var liten. Med den logiken skulle mamma ha kompenserats med att få vara med sina kompisar flera dagar i rad varje månad ?
Men hur gamla är ni? Sova borta med kompis och kompenseras för jobb. Jösses ?
Känns som att ni är två små barn på mellanstadiet.
Förstår att det låter så och jag håller med i att diskussionen är löjlig. Vi är runt 40 år så inte tonåringar, vilket det låter som på diskussionen.
Förlåt men hans åsikt låter som hur förskolebarn skulle resonera kring rättvisa osv. Väldigt barnslig.
Men sen vet jag ju inte hur ni överlag delar på allting där hemma? Ska det alltid vara millimeterrättvist dvs varannan blöja, varannan middag, varannan soppåse?
Hur mås det i stugorna med de ökade bolåneräntorna?
Jag tillhör den grupp som har lån på 3 miljoner så här känns det av. Dessutom med en kommande period av föräldraledighet om en månad så känns det lite svettigt.
Känns som att man inte hör något från befolkningen i stort. Det levs på som vanligt… Vi är sannerligen ett tyst folk som håller käft och betalar.
Jotack, här går bolåneräntan troligen upp från 1,5 till 4,5% i december. Kul va.
Vad ska man göra då? Vägra betala?
Skicka räkningen tlll riksbankschefen Erik!
Vet inte haha men drygt som fan. Och så läser man hur bankerna gör storvinster. Kräks!
Tänker ofta att personer som sitter på sina poster som påverkar samhället i stort ju bör veta vad de pysslar med. Men just nu så gör ju riksbanken bara det som den gemene man han gjort. Testhöjer räntan i hopp om något resultat… men det går trögt och samtidigt förlorar kronan i värde. Asså hur får det gå till sådär… vi är påväg in i ett avgrundsdjup
Jag är föräldraledig och jobbar extra för att få ekonomin att gå ihop. Fyfan svindyrt. Har lån Runt 3 mille med…..
❤️
Sitter i samma sits dock inge föräldraledighet i sikte. Vad tycker du alla ska göra? Inte som att 5 % i boränta är jätteovanligt
För många har det kanske inte hunnit bli så stor förändring än pga bundna lån?
För egen del har jag väl sämst tänkbara boform just nu med bostadsrätt. Då drabbas man dubbelt av högre räntor, både för föreningens lån och för sitt eget. Men jag har bundet lån som går ut först 2025, så har omställningstid på mig.
Samma angående både privat bolån och BRF lån som snart går ut… vart ska det ta vägen ?
Är också föräldraledig men jobbar rätt mycket, så jag har nästan min vanliga lön i handen. Har betalt bort stor del av bolån så räntan påverkar inte så mycket. Men vinterns elräkningar kändes lite pissiga. Antar att det bara är att gilla läget och betala ?♀️
Det mås helt okej, vi förstod att räntan var låg när vi tog vårat lån och räknade så att vi hade gott om marginal för räntehöjningar. För är det en sak som är säkert så är det att efter solsken kommer regn. Och vet inte riktigt vad man ska protestera emot, i den situationen vi är i så är det viktigt att dämpa inflationen. Såklart roligare med mer pengar över men det är vad det är.
Har bara 400 000 i huslån så räntan kan gå upp lite till utan att det märks särskilt mycket i min ekonomi.
Jag är nyfiken, bor själv hyresrätt, men vad betalar ni som har bostadsrätt för era lån nu per månad och vad betalade ni innan räntorna började stiga?
3000 med räntor för 1,5 år sedan ca. Nu 12k
Min pojkvän bor i en etta, han har gått från 600kr i ränta till 4000kr. Det säger en hel del. Jag har också en hyresrätt så mig påverkar det inte
Påverkar inte dig än…… din hyra kommer också gå upp förr eller senare tyvärr. 🙁
Avgiften på min brf har höjts från 2500 till 2900 och jag hade turen att binda mitt eget lån precis innan. Så jag kom undan billigt? det är bara elen som höjts till det dubbla ungefär, men jag bor ensam i en tvåa så det är inte några enorma summor.
Brf höjde alltså på grund av föreningens lån och räntehöjning.
Vi betalade 4800/månad (före ränteavdrag), hade bundet fram till mars i år. Nu betalar vi ca 19300/månad (före ränteavdrag), antar det kommer höjas iom senaste räntehöjningen. Sen tillkommer såklart avgift till föreningen och sånt.
Har bundet och betalar 3 000 i månaden. När jag ska omförhandla kan det i värsta fall bli 10 000 i månaden. Hoppas på lägre!
Tidigare betalade jag 6000 i ränta, nu 24 000.
Omg 24?! Fyfan va dyrt.
Det var väl snarare orimligt att vi skulle ha minusränta. Att räntan ligger på 3-5 % är inte orimligt öht, så det finns liksom ingenting att gapa om. Det ska inte vara i princip gratis att låna pengar.
Men i Sverige betalar ju väldigt få av lånet, utan endast ränta, i tex Finland betalar man ca 700-1000euro lån + ränta men många mina svenska kompisar betalat endast ränta och de suckar djupt ?? har flera gånger funderat flytta tillbaka endast för den orsaken men då + listan inte är så mycket längre än det så har det inte blivit någon flytt ännu! ?
Snarare tvärtom, rätt få som inte amorterar eftersom vi har lagstadgat amorteringskrav om du har lån på över 50% av bostadens värde. Vilket de flesta (iaf i stad/storstadsregioner) har.
Nja. De är ju gamla lån, från 2016 (tror jag) ändrades allt och amorteringskravet kom ju. Så nog amoterar folk.
Om du tar ett nytt lån i Sverige måste du amortera ner lånet till 50%. Därefter behöver du inte amortera alls (så länge inte lånet överstiger 4.5 ggr din årslön).
Lever i förnekelse. Mina bostadskostnader ligger närmare 20 000 i månaden och jag är ensamstående 🙁
Vi har 4 miljoner i lån och jag har sån ångest över räntorna typ varje dag ? Bor i storstad och inte i nån lyxig lägenhet men svårt att få tag i hyresrätt här, så enda valet för oss var att köpa för några år sen men det köpet ångrar jag nu när jag sitter här med ångesten…
Förstår jag mycket väl.
Folk har ju olika bindningstid på sina lån, så många har väl inte känt av det än?
PMS Hjälp!!!!!
Ni med svår PMS. När under månaden är den som värst för er?
Något som funkar, inte funkar? Tänker både hälsokost, medicin, träning m.m.
Ge mig alla tips ni har.
Med vänlig hälsning,
En fru & småbarnsmamma som förvandlas till ett monster typ en vecka i månaden.
Att veta när den kommer, acceptera den, säga åt min man. Avboka viktiga möten. Jag blir en vidrig person. Mina värsta dagar är dag 7,6,2 innan mensen.
Men herregud vilka patetiska våp. Åh jag kan inte sköta mitt jobb och det är fullt naturligt och acceptabelt att jag behandlar alla i min omgivning som skit. För jag är ju faktiskt hormonell, det är SÅ synd om mig….
Är man en vuxen människa så skärper man sig och beter sig som folk.
Och ja, jag är kvinna och vet mycket väl hur det känns med pms, mensvärk, graviditetshormoner, amningshormoner och gud vet allt. Offerkofta klär ingen.
Fast du vet ju inte hur hormonerna påverkar TS bara för att de påverkar dig på ett visst sätt? Det är ju individuellt, precis som en graviditet tex
Haha, ja du verkar verkligen ha ett stabilt humör och beter dig som folk. Tack för skrattet, det var en väldigt rolig ofrivillig ironi.
Men så bra! Läs mitt inlägg när du har pms då, så slipper du bete dig som en primadonna med skoskav och din dna-mikrochip blir gladare. Se vad lätt det är! Glad att kunna hjälpa till!
… Hur mås det?
Ja det är väl lite av en opopulär åsikt men jag har så svårt för kvinnor som skyller sitt skitbeteende på pms eller graviditet. Ja, det suger att ha pms men man kan inte bete sig hur som helst för det. ”Jag kastade en tallrik i ansiktet på min kille för att han köpte fel choklad till mig. Tihi pms ändå, eller hur tjejer!?!!”
Och det kände du att du behövde raljera över under ett inlägg där någon frågar om hjälp för att må bättre? Du verkar också ha lite problem att tygla dina känslor.
Jag har pms, svårt att tygla känslorna då.
Håller med fullständigt! Det var anledningen till att jag inte pallade gravidgrupper på Facebook. För det var fullt av såna typer av historier.
Läs på om PMDS. En väldigt jobbig åkomma. Jag byter gärna med dig!
Det är inte pms. Det kallas pmds som är en sjukdom som är fruktansvärt jobbig. Jag hoppas du hamnar i den sitsen snart och att alla går därifrån.
De tjejer som fnissar åt hur gaaalet de beter sig brukar sällan ha pmds.
Säg att du har internaliserat kvinnohat utan att säga att du har internaliserat kvinnohat.
Ja, man kan skärpa sig (vända allt inåt) och göra sitt jobb. Men har man svår pms, det som också kallas pmsd eller pmdd, så blir man personlighetsförändrad. Ens relation blir lidande, man kan få självmordstankar och allt är nattsvart. Det är en kemisk förändring i hjärnan så det är ingenting man kan styra eller förändra med tankekraft.
Var medmänniska och döm inte.
Som svar till den som lider av svår pms är mitt råd att ta hjälp av antidepressiva.
Säger du så till alla med någon sjukdom?
Jag tog faktiskt hjälp av vården tillslut, för jag klarade inte av att varje månad förvandlas till ett monster som mår skit och förstör relationen till min man pga humöret. Jag testade allt innan, men inget hjälpte tills jag fick medicin. Nu mår jag verkligen toppen och jag fattar inte varför jag inte sökte hjälp innan!!! Jag fick medicinen Escitalopram utskrivet.
Om jag får fråga av nyfikenhet, det är ju en antidepressiv så äter du den innan/vid pms eller hela tiden?
Jag äter den från ägglossning tills första mensdagen ?
Min bästa vän gör också det och hon har blivit som en helt ny människa, verkar fungera jättebra!
Mina hemska humörsvängningar blir hanterbara av Vinelle minipiller.
Testat SSRI i två veckor innan beräknad mens?
Jag hade svår PMS! Ville inte leva, var arg och ledsen om vartannat. Testade premalex som funkade hyfsat, men man åt dom cirka 14 dagar i månaden och tyckte det blev för krångligt. Min räddning blev minipiller (cerazette), sedan dess känner jag inte av min PMS längre och har blivit så stabil! Just minipiller sa min läkare att de ofta ordinerade ut vid sådana här besvär, man är alltid på samma nivå och tillåts aldrig hamna i hormonsvackorna, enkelt förklarat. Så, tips!
Läs boken Fast like a girl av Dr Mindy Pelz och lyssna på hennes podcast, The resetter podcast! Allt om hur man kan läka sin menscykel och hitta hormonbalans. Jag följer hennes råd och mår toppen!
Någon som vet vad som hänt mellan tully och Hanna Friberg ? Ovänner så det smäller om det!
Har lite ångest. Eller en hel del.
Jag tog kandidatexamen augusti 2018, började jobba direkt fram t.o.m. januari 2022 och började då läsa en master + resa lite. Blir klar med min master nu i september och ska nu börja söka jobb för star september och framåt. Och känner sån sjuk ångest. Känner mig sämst, att jag inte jobbat på jättelänge, att ingen kommer vilja anställa mig, att jag inte kan någonting. Fattar inte vad som hänt. Kände mig jättekompetent när jag jobbade och jag vet ju att jag kan en hel del. Men är som att 1.5 års fårnvaro helt förstört mitt självförtroende. Alla annonser jag söker så tänker jag ”ingen idé, de kommer inte vilja ha mig”.
Är det lite så, att det nog kommer vara kämpigt pga 1.5 år frånvaro från arbetsmarknaden, eller är det bara mitt självförtroende som spökar? Någon annan som vart med om liknande, hur var det för er? Hur fick ni tillbaka er självförtroende?
Jag var arbetslös i 11 år mer eller mindre. Det var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv och hade världens sämsta självförtroende. Men ge inte upp – allt ordnar sig i slutändan.
Men du har ju varit frånvarande av ”bra” skäl? Tänk på långtidssjukskrivna eller längre vanlig arbetslöshet, där är det risk för uppförsbacke.
Har inte varit i samma sits men tycker inte att 1,5 år låter så himla länge. Om du är positiv, på hugget och självsäker i intervjuer så tror jag absolut att det kommer att gå bra.
Saknar ”färska kommentarer” på den här bloggen. Sitta och scrolla upp och ner i öppet spår för att se om något nytt roligt skrivits…?! ?
Ja, jag har tråkigt ikväll och blir bara mer och mer irriterad på allt. Bajs.
Mångas kommentarer har fastnat i väntan på godkännande.
Men jag menar där man kunde se länk till nyaste kommentarerna. Så slapp man scrolla genom hundratals kommentarer för att se om det kommit något nytt sedan man uppdaterade för en halv minut sedan ?
Tror den togs bort pga den kanske gjorde sidan seg? Inte upplevt att sidan laddat långsamt på senare tid.
Men den skulle att få tillbaka om man hade en begränsad mysql table med bara de 5 senaste kommentarerna. Tror den sorterade alla kommentarer på hela bloggen innan.
Åh okej, jag har inte sett något kring varför de togs bort. Jag saknar dom bara? speciellt i öppet spår en tråkig kväll
Jag vill ta upp alla föräldrar som skaffar barn utan att kunna ta hand om dom? Och sen beklagar sig efter typ 3 kids ?
man skaffar inte barn innan man kan försörja dem OCH räkna med olika situationer som kan uppstå. Ex att bli ensamstående .
Givetvis finns undantag MEN tycker många bara skaffar barn när de redan utan barn lever ett begränsat liv ? barn väljer inte att födas . Hemskt hur föräldrar är egoistiska och skaffar barn och sen låter dem ha de sämsta förutsättningarna i livet . ?
Kan hålla med. Såklart kan livet förändras, men tycker vissa skaffar barn alldeles för lätt. Eller de ser på det för lätt. Nu bor jag i ett land där föräldrapenning är obefintlig jämfört med Sveriges och här behöver vi spara pengar för att skaffa ett barn om vi vill kunna vara föräldralediga. Sen kostar även högskola/universitet i ett senare läge OM de vill läsa vidare. Detta gör att skaffa barn blir ett ekonomiskt beslut. Vet inte om jag tycker det är helt rätt heller, men samtidigt tvingar det en att tänka till. Att verkligen se till att man i alla fall ekonomiskt kan ta hand om ett barn.
Tyvärr så livet fungerat sedan vi var en pöl för 4 miljarder år sedan.
Vi som är förnuftiga nog att inte skaffa barn dör ut.
Håller med 100%. Tänker ofta på det. Att det är som en rättighet att skaffa barn och att det löser sig. Någon annan får lösa ekonomin osv osv. Sinnessjukt egentligen. Barnbidrag, flerbarnstillägg, bostadsbidrag och allt annat. Vi som aldrig skaffar barn får glatt bidra ? men hade aldrig i livet skaffat barn om jag inte vetat 100% jag kunde ta hand om det finansiellt.
Det är hemskt så klart men man hoppas iallafall dom barnen får kärlek i hemmet.
Har flera par i närheten som skaffat barn för att ”man ska” och konstant beklagar sig över hur jobbigt det är att ha barn. Och hur dyrt. Och hur jobbigt. För att inte tala om att dom inte vill anpassa sina liv utan leva som innan och förväntar sig att alla andra ska anpassa sig och ställa upp som barnvakter. Utan att ens tacka.
Ibland önskar man det fanns nåt test man måste få godkänt för att få skaffa barn, utifrån båda våra exempel.
Känner mig hemsk men kan verkligen hålla med. Vet en som är ensamstående med tre barn. Sista grav uppdagades när relationen hängde på den sköraste av trådar… De skulle försöka och behålla barnet men var till slut separerade när bebisen föddes. Med en riktigt värdelös mansbebis till pappa också. Nu är livet förstås riktigt tufft på alla plan vad gäller umgänge, ekonomin, vardagspusslet, en mamma som tagit all FL täta barn och inte har arbetat på flera år… Det är ju hemskt av mig men jag kan inte hjälpa att tänka att det ändå varit självförvållat i viss mån.
Hur hanterar man att ett nära kompispar kopierar ALLT vi gör? Allt från all inredning, väggfärger, namn på barn och det mesta annat gällande livsbeslut.
Inget att göra nåt åt. Ta det som nåt positivt, de verkar ju gilla er smak.
Acceptera det. Ni äger inte ensamrätten till något av det.
Är ni nöjda med er inredning, era väggfärger, namnen på era barn och era livsbeslut? I så fall kan ni skatta er lyckliga. Era kompisar tycks uppskatta er stil; ta det som smicker. Men det verkar ju lite opraktiskt att barnen har samma namn.
Det är inte så ty ni har samma smak bara?
Man döper väl inte sina barn till samma namn som ens kompisars barn?
Följde en tjej på Instagram för ett tag sedan, tills jag bestämde mig för att avfölja alla jag inte kände. Igår kom jag på att det vore kul att kolla vad hon gör, men kommer inte på vad hon heter. Träningstjej, bodde i Göteborg, tror hon var PT åt någon hockeyspelare och sjukt nog kommer jag ihåg att hennes kille heter Kevin. Haha någon som vet vem jag menar? Tänkt på vad hon heter sen igår kväll och Google ger mig inget ?
Caroline Pettersson!
Menar ju Karoline Pettersson.
Jaaa tack!!!
Karoline Pettersson
REDOVISNINGSEKONOMER
är det lätt att få jobb som redovisningsekonom??? Finns det jobb???? Ska börja studera till det nu i augusti men osäker på om det leder till jobb.
Ni som jobbar som det hur mycket fick ni som nyexade?? 2 år på folkhögskola
Varför söker man en utbildning utan att kolla sånt här först, innan?
Kanske för att det är ens drömjobb och man vill jobba med det oavsett.
I veckan har jag mitt första ultraljud! Är gravid i vecka 9!
Är så nervös! Hoppas att allt ser bra ut…
Detta är min första graviditet och dessa veckor som hittils har gått har varit en bergochdalbana med olika känslor och tankar! Hur var de första 12 veckorna för er?
Det är nervösa veckor för de allra flesta! Förhoppningsvis är du över till andra trimestern snart och kan andas ut lite. Jag blev iaf mycket lugnare efter vecka 12.
Vad hände med ? vars ”vän” kallade henne ORM? ? . Har jag missat uppföljningen eller kom det ingen, vet någon?
Det var ett troll
Har inte hört ngt men tror absolut det var en riktig historia! Värre saker har hänt:)
Båda mina föräldrar är alkoholister och mina systrar är ute och festar utan att fråga mig om jag vill med. Jag har inte kontaktat min storasyster i sommar för att hänga vid hennes sommarstuga för de känns som jag tränger mig på.. hon har inte frågat en ända gång om jag vill komma. Inte min bästa helg med andra ord.
Vad är det du vill? I relationen till dina systrar kan du endast påverka din egen syskonroll.
Varför frågar du inte om du får hänga med?
Hur roligt tror vi paret Guidettis barn tycker det är att familjen har flyttat hem och gå från att hänga med sin mamma hela tiden till att antagligen spendera mer och mer tid med barnvakter för att deras mamma ska träffa kompisar inne i stan?
Barnvakterna kanske är roligare?
Om de hängde med sin mamma 24/7 förut så är det nog spännande, roligt och utvecklande att numera också få hänga med nya människor.
Nej mamma är bäst
Många som far ner till södern på sommaren , trots sol och värme här . Man kan ju inte veta hur vädret är/blir då man ofta bokat långt på förhand.
Tror du att folk reser utomlands enkom för soligt väder? Jag ser det snarare som ett paket av förmodligen bättre väder, kultur och miljöombyte. I Stockholm har det dessutom regnat till och från senaste veckan.
Ingen ”budgivning pågår” längre på Rustas lägenhet ..
Chockerande. ?