Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Är aspirant på elbil men vet inte i vilken ände jag ska börja åka och titta på bilar och provköra. Någon med erfarenhet? Min sambo sneglar på Audis elbilar men de är så himla dyra.
Är helt frälst i vår Tesla!
Samma här
Är du frälst i Hej:s Tesla??
Blir det inte ledigt dyrt att ladda den? Framförallt i vinter.
Även förra vintern kostade det en bråkdel att ladda en elbil jämfört med bensin.
44M Joule per liter bensin motsvarar 12.2kwh rent energimässigt men med en verkningsgrad på 30% för bensinbilar så motsvarar det 3.7 kwh.
Jag förstod ingenting av det där.
Det betyder att bensin är dyrare än el
Säg att bilen drar 2kWh/mil (vilket är ganska standard nu), och elen kostar 3kr/kWh så blir kostnaden för att köra en mil 6kr. Kostar elen 5kr/kWh så blir milkostnaden 10kr, osv.
Med tanke på att elen är billigare större delen av året så blir milkostnaden bra mycket billigare med elbil jämfört med fosilbil.
Sen kanske de är dyrare i inköp/leasingavgift men man får ju räkna på det själv:)
Vi har en Skoda Enyaq iV och är otroligt nöjda!
Hur långt räcker en laddning?
Vet inte om du frågade mig med enyaq eller teslan men jag svarar: ladda till full kapacitet 420 km (men då under optimala förhållanden, dvs inte accelerera för mycket i körningen, inte vintertid och kanske inte med full AC på hela tiden). Men man tar sig lätt typ Uppsala-Sundsvall.
Vi laddar dock till 80% till vardags för att optimera batteriets livstid och kan lätt pendla till och från jobb ungefär 2 mil enkel väg och ladda någon gång i veckan.
Förundrad över detta. Hur kan folk inte se vilken kommentar någon har svarat på? Det är ju olika nivåer. Flundras kommentar 20:09 ligger i samma nivå som Lisas 20:07 och är alltså inte ett svar till Lisa. Och ja, jag vet att nivåerna försvinner efter tillräckligt många svar men där är vi ju inte i den här tråden..
Oavsett vilken kommentar det svarades på kanske Flundra undrar generellt till alla med elbilar i tråden?
Men det är ju Lisa som ”inte vet om du frågade mig”. Läste du ens?
Porsche Taycan $200k
Cybertruck ???
Vi har en Volvo C40, otroligt nöjda! Kan tänka mig att nya EX30 är riktigt prisvärd ?
Volvo C40
Du kan lyssna på podden ”bilar med sladd”, de utvärderar de flesta. Dock är de tesla-partiska 😀
Har själv en C40, är toppennöjd. Lease via Volvo är bra alternativ, dock har priset stigit nu med räntan
Kolla Elbilsmagasinet på Youtube, han är kanon på att svara på ens funderingar innan man skaffar elbil:)
Vi har kia e-niro och är nöjda!
Från dina grannar: Sänk volymen på din parkeringssensor
Ha ha ja. Minus att det är en miljard olika grejer som piper och tjuter i olika situationer så är vi också mycket nöjda med vår e-niro.
Har en polestar 2, väldigt nöjd!
Har Audi Q4 och den är amaaaaaazing! Älskar elbil! Och ja, trots höga elpriser är det fortfarande billigare att ladda än tanka för oss
Har kört ID3 mkt via jobbet och den är heeeelt otrolig! Blir alltid lite ledsen när jag måste hoppa in i min egen bil sen haha. Finns ju en större variant också om ni vill ha det.
Är man en hemsk person om man inte struntar i sin inbokade resa för att ens partner sen många år mormors begravning är då? Resan bokad med vänner sen långt tillbaka.
Nej, åk!
Är du verkligen säker på att partnerns mormor inte kan betraktas som nära anhörig? Låter väldigt konstigt att flygbolaget skulle ha så definitiva gränser för vem en passagerare ska kunna anses ha en nära relation, särskilt om du och partnern är sammanboende. Har du pratat med dem? Du får väl hävda att du också stod mormonen mycket nära och att din partner verkligen behöver dig som mentalt stöd, om din partner vill att du stannar.
För jag är av samma åsikt som kommentatorerna innan mig, att det nog är läge att prata med partnern om saken. Då menar jag också att verkligen vara lyhörd inför vad denne vill och behöver, även det som sägs ”mellan raderna”, då din partner kanske inte vill be dig avboka även om hen kanske skulle må bättre av att ha dig vid sin sida.
Hur man agerar när ens partner går igenom något svårt, särskilt i situationer då det innebär att man tvingas göra avkall på något man själv sett fram emot, kan verkligen lämna sina spår i relationen, även om man förstår varandra.
Jag vet naturligtvis ingenting om ert förhållande men uppmanar dig bara att se saker ur ett större perspektiv.
Nej det ska inte stå mormonen ?
Det beror väl på hur gärna din partner vill ha och behöver ditt stöd.
Nej, det tycker jag inte. Jag hade iallafall inte klandrat min partner eller bett honom ställa in resan. Huvudsaken är att man finns där och stöttar osv ❤️
Finns väl inget rätt eller fel. Man kan ju fundera på hur man själv reagerat och hur det hade känts om
partnern åkte iväg på resa på ens egen mormors begravning.
Känns så taskigt mot min kompis också, vi får ju inga pengar tillbaka då det inte räknas som nära anhörig för mig. Och min partner har andra som stöttar… Men tycker det känns fel hur jag än gör.
Åk! Skillnad mot om ser var ett syskon eller en förälder till honom.
Va? Vad säger du? Skulle det vara skillnad för att det är en förälder eller syskon? Du har ju ingen aning om hur relationerna är? Mormor kan ju ha varit hans närmaste, herregud.
Mer att då kanske ts hade en närmare relation med den som begravs. Alltså visst att man kan vara där och stötta men han har väl familj som också kommer vara på begravningen?!
Generellt sett är det intr så. Klart det finns undantag för allt.
Isåfall finns det väldigt många undantag för det då det faktiskt är ganska vanligt att en mormor är ens närmaste. Många växer exempelvis upp med sin mormor. Tyvärr så verkar det ju pratas för lite om det tydligen. Även om det skulle vara undantag eller så är det ganska sjukt att säga ”skillnad om det var en förälder eller syskon”, som att mormor inte är tillräcklig.
Det var inte så jag menade. Men generellt är det ofta svårare när någon yngre dör än när det är en människa som levt klart sitt liv. För de flesta är ju mor- och farföräldrar inte samma sak som ens primära familj.
Spelar väl inte så stor roll hur det är generellt. Det som spelar roll är väl hur det är för partnern specifikt?!
Så varje gång man svarar på någons fråga här ska man ta höjd för alla tänkbara undantag? Om ts inte skriver att de har en väldigt nära relation får man väl ändå utgå från att så inte är fallet? Kan vi anta att han har mer familj eller ska vi ta höjd för att det kanske är hans enda släktning?
Min poäng är att oavsett hur det är generellt så det som spelar roll är väl hur det är i det specifika fallet. Ts bör kanske rådfråga sin partner. Och är något oklart så kan man ju fråga ts. Prova fråga ts hur nära partnern var sin mormor och vilka andra som finns att stötta, om det påverkar ett svar.
Dvs min enda poäng är att det är irrelevant hur det är generellt eftersom det är ts partner det handlar om. Det kan vi kanske vara överens om ändå?
Men X, jag är inte ute efter att tjafsa (jag lovar) så läs inte min kommentar med så hård ton.
Jag tycker att ts ska fråga sin partner, hens åsikt i frågan väger förhoppningsvis tyngre för ts än vad vi tycker och vad som generellt är. Jag menar bara väl ?
Nu ska jag sova och önskar god natt till alla.
Fint sagt. Natti ❤️
Har den partner andra som stöttar så tycker jag du ska åka.
Din partner skulle det stå
Är du verkligen säker på att partnerns mormor inte kan betraktas som nära anhörig? Låter väldigt konstigt att flygbolaget skulle ha så definitiva gränser för vem en passagerare ska kunna anses ha en nära relation, särskilt om du och partnern är sammanboende. Har du pratat med dem?
Du får väl hävda att du också stod mormonen mycket nära och att din partner verkligen behöver dig som mentalt stöd, om din partner vill att du stannar.
För jag är av samma åsikt som kommentatorerna innan mig, att det nog är läge att prata med partnern om saken. Då menar jag också att verkligen vara lyhörd inför vad denne vill och behöver, även det som sägs ”mellan raderna”, då din partner kanske inte vill be dig avboka även om hen kanske skulle må bättre av att ha dig vid sin sida.
Hur man agerar när ens partner går igenom något svårt, särskilt i situationer då det innebär att man tvingas göra avkall på något man själv sett fram emot, kan verkligen lämna sina spår i relationen, även om man förstår varandra.
Jag vet naturligtvis ingenting om ert förhållande men uppmanar dig bara att se saker ur ett större perspektiv.
Beror kanske lite på hur nära din partner stod sin mormor och hur hen ser på det. Om hen tycker det är ok så åk!
Jag gjorde det. Min man gick på begravningen. Vi andra åkte på den inbokade resan och så kom han dagen efter. Frågade såklart min man om det var okej, vilket han tyckte det var.
Nej det är man inte! Jag var inte på min partners mormors begravning pga jobb. Kände inte att min närvaro var viktig heller.
Absolut inte! Åk ♥️ Min pojkvän var inte med mig på min morfars begravning i vintras och det var jag helt okej med. Skillnad som nån skrev om det varit din pojkväns förälder eller syskon eller nära vän som gått bort. Så jag tycker absolut inte du ska ha dåligt samvete, försök njuta på din resa ♥️
Vad är det för kommentar om att det skulle vara skillnad för att det är en förälder, syskon eller nära vän? Du har ju ingen aning om hur nära han var med sin mormor, det kan ju ha varit hans närmaste. Du har ingen aning om relationerna bara för det är förälder, syskon, nära vän eller mormor.
Haha men gud, tagga ner lite hördu. Var det en öm tå där kanske? ?
Hade mormorn varit hans närmaste anhörig så hade hon väl knappast rådfrågat här, utan givetvis stannat hemma. Jag är inte säker, men det finns vissa tendenser som pekar på att du inte har det särskilt livat i sänghalmen och att du inte är jättekul att hänga med på fest ?
Ska inte du gå och lägga dig snart eftersom det är skola imorgon? För det finns vissa tendenser som pekar på att du är max 10 år.
Jo då, snart är det dags för kvällsvällingen. Natti natti ♥️
That escalated quickly…
Din kommentar var rimlig och klok tills du började göra väldigt märkliga kopplingar kring folks åsikter och sexvanor
Ja, det är definitivt en öm tå. Skulle det vara något dåligt? Jag tycker det är sjukt att säga som du gjorde, att det skulle vara skillnad för det är en förälder, syskon, nära vän eller mormor när du inte har någon aning om relationerna. Att jag reagerar när andra pratar som att en mormor inte är tillräcklig vänder du till att det skulle finnas vissa tendenser som pekar på att jag inte har det särskilt livat i sänghalmen och att jag inte är jättekul att hänga med på fest? Eftersom att du tar upp det så kan jag säga dig att jag har det väldigt livat i sänghalmen och folk brukar gärna vilja ha med mig på fest av den anledningen att jag är rolig att vara med, inte för att jag vet vad det har med saken att göra? Detta är sådant som folk brukar säga när de inte har annat att säga, slänga ur sig att man inte har det livat i sänghalmen eller är kul på fest? Det var inget nytt iallafall utan väldigt gammalt, rekommenderar dig att komma på något bättre till nästa gång någon ifrågasätter dig om något för det är ett väldigt märkligt beteende att säga sådant. Jag håller med Anonym om att det är nog dags för dig att gå och lägga dig.
Varför antar flera här att det hade varit skillnad med förälder eller syskon eller nära vän? Har folk missat att vissa kanske endast har en mormor och ingen annan nära person….. Jag tycker att det är de som ska spela in, alltså hur ens partner känner och inte vad folk här verkar värdera som ”viktig person”.
Om det var så skulle ts knappast frågat här, eller hur? Är det hans närmaste är det väl självklart att hon valt att stanna hemma.
Eller så var de väldigt nära och man försöker rättfärdiga att åka genom att massa främlingar på nätet tycker att det är ok..
Om det var helt ok med partnern att ts åkte på resan så tror jag inte heller att ts hade frågat här.
Det här är väl ändå någonting du ska diskutera med din partner och inte med främlingar på nätet? ingen kan väl svara på hur det viktigt det är att du är där förutom din partner?
Det viktiga är väl vad din partner tycker?! Har du frågat hen och vad blev svaret då?
Fråga din partner ”vill du att jag stannar hemma för att delta på begravningen?” Resonera tillsammans. Självklart stannar man hemma om partnern behöver stödet.
Pratar inte par med varandra längre? Förvånas alltid på öppet spår hur mycket som skulle kunna lösas om paren bara pratar med varandra i stället för att leta svaret bland utomstående anonyma.
Vad tycker ni om Förrädarna? Blev så ledsen över vem som åkte ut igår.
Tycker det blir sämre och sämre. Det händer ju liksom inget.
Ja den svenska versionen är fenomenalt långsam och tråkig. Vill man ha en riktigt bra säsong så ska man kolla Australien säsong 2. Ska inte spoila men där blir det åka av redan från start. Efter att ha sett den är svenska rena sömnpillret tyvärr.
Kan man se den någonstans om man bor i Sverige?
Dailymotion bland annat.
Har också sett AUS S02! Håller med dig, lite annat än svenska
Jag kan tycka att det är lite svajigt och att produktionen slarvar med att dokumentera viktiga saker som verkar blåsas upp till nyckelevent för intrigerna. Alltså sånt de pratar om när en kamera inte råkat vara på dem och så blir just DEN delen hot gossip.
Tycker inte att de trogna gör ett jättebra jobb, så förrädarna kommer få med sig typ Janne, Nikki och lite andra ljumna, passiva deltagare till finalen så vinner de. Först kommer de dock rekrytera Feime om de är smarta och så blir Mi utvisad (förrädarna kommer vända sig mot henne). Katia kommer gå långt.
Sjukt tråkigt. Helt sämst och Jonas skulle INTE åkt ut
Fattar inte hur de misstänkte Jonas alls, tröga
För att de antog att förrädarna hade satt en förrädare på dödslistan, för att vilseleda. Vilket de riktiga förrädarna antagligen utgick från att de andra skulle tro också.
Jag känner mig så fattig när jag hör hur alla hyllar Caias adventskalender. 3000 kr är för mig en astronomiska siffra för en adventskalender.
Jag tjänar bra men skulle aldrig köpa en kalender för 3000. Hutlös summa!
Det behöver du inte känna. De utvärderar väl bara innehållet. Jag har verkligen inte varken råd eller lust att lägga flera tusen kronor på smink. Inte på en gång i alla fall.
Undrar hur mycket bas smink och borstar man kan få om man väljer billiga märken.
Det ÄR mycket pengar för en julkalender. Jag tyckte 400 för en julkalender var mycket när jag scrollade runt och råkade se den. Kanske för att jag inte skulle köpa någon annan typ av kalender än godiskalender iofs.
Chokladkalender för 10kr ?. Minns att jag tyckte om dem när jag var liten ?. Men ska inte ha någon ?.
Typ?
Fast jag köper inte kalender till mig själv, mamma och pappa köper till mig och brorsan, fortfarande?? och jag brukar köpa till mamma och pappa som en kul grej?
Haha jag köper alltid en chokladkalender, är 29 ?
Skulle aldrig köpa en så dyr kalender. Vill ja ha en produkt så köper jag det. Om det fanns produkter i som jag hade köpt ändå och priset blivit ungefär det samma så kanske men annars nej. 3k är mycket pengar öven för mig som tjänar bra.
Det är ännu fattigare att ta adventskalendrar på delbetalning vilket jag är övertygad om att väldigt stor mängd av dessa gör. Tänk på det istället så känns det helt plötsligt betydligt bättre.
Brukar unna mig en kalender för ca 1000kr för att det är roligt att öppna, men 3000kr är lite för dyrt…
En annan kalender (Kicks) som Grääs hyllade kostade halva priset mot Caias,och innehöll produkter från Shiseido,Lancome mm.Roligare och bättre kvalitet på produkterna än Caias.
Perioral dermatit: någon som har erfarenhet av det? Jag är övertygad om att jag har det, läkaren på VC ville först skriva ut hydrokortison men jag motsatte mig det och fick finacea utskrivet. Läkaren såg bara bilder via VC-app så det syntes inte så tydligt. Om ni haft det, hur har ni skött om er hud? Har finacea hjälpt?
Det är evigheter sedan så jag kan inte svära på att jag minns rätt, men jag tror att Margret Atladottir var med i Kakan Hermanssons podd Under huden och pratade om att hon har det? TROR det var hon. Minns dock inte hur djupt de gick in på det.
Åh tack för tips! Ska lyssna!
Leyglow på instagram har en story sparad om PD. Kolla den också.
Gör inte det! Hon har ingen aning om vad hon pratar om..
Jo det har hon. Hon pratar inte av egen erfarenhet enbart utan väldigt många av hennes följare har fört av sig och delat med sig av sina erfarenheter. Jag fick utskrivet antibiotika av VC men allt läkte efter att ha provat cicaplast någon gång per dag i mindre än en vecka. Det är väldigt många som har precis samma erfarenhet. Fråga i valfri hudvprdsgrupp på Facebook. Hon har sammanställt det väldigt bra och överskådligt bara.
Jag fick elidel utskrivet. Det funkar men det är viktigt att du slutar använda andra produkter under en längre tid så ditt ansikte får återhämta sig. Performa dermatolog beror typ alltid på att huden blivit för utsatt av olika produkter.
Perioral detmatit**
Det gick för fort:)
Ja jag har använt mkt aktiv hudvård med syror osv, aldrig mer! Har sedan två månader bara haft typ ACO mildaste nattkräm men det har blivit värre ändå. Hur gick det när du fick elidel utskrivet? Ska googla det nu!
Det enda som funkade för mig var INGA PRODUKTER ALLS i några veckor tills det läkte ut. Sen har jag bara använt Maria Åkerbergs mjukgörande kräm.
Alltså inte ens smörjt med mjukgörande efter dusch?
Det där är högst individuellt. För mig blev det 10 ggr värre. Har man använt mycket aktiva produkter och hudbarriären blivit försvagad är det ofta klokt att skydda den med en bareiörkräm. Frågar man VC får man ofta förslag om nollbehandling. Dvs inga produkter alls, inte ens mjukgörande efter dusch.
Ja jag tänker att min hud inte hade pallar noll behandling?? Det gör ju ont och stramar om jag inte använder någonting. Men jag har bara haft ”snälla” produkter under hela sommaren och det blev värre ändå. VC var inte jätte hjälpsamma, hade helst träffat en hudläkare men det verkar svårt!
Jag hoppas kombinationen finacea och cicaplast har lika bra effekt för dig som på mig. Annars kan du alltid be VC skriva ut antibiotika.
Fördelen med finacea är att den ger jätte fin och klar hy. Bleker pigmenteringar och tjatar till porerna med ?
Finneca är super men svider när du applicerar. Jag märkte att om jag hade en återfuktande toner under så sved det inte så mycket. När huden vant sig så svider den mindre oavsett.
Förutom det är cicaplast baum super. Smörj ett tjockt lager över. Gärna flera ggr per dag. Jag fick antibiotika utskrivet men provade cicaplast först och jag slapp ta antibiotikakuren ?
Tack för svar ❤️❤️❤️
Jag hade det under flera år, ett kluster med utslag under högra mungipan som kom och gick. Slutade sminka mig för ett par år sedan och då försvann det, och har inte haft problem sedan dess.
Jag har runt hela munnen, nasolabialvecken och upp mot ögonen. Har inte haft smink sen i våras. Blir bara värre ändå 🙁
Åh stackare! Antar att jag kanske hade ”tur” då som blev av med det? Å andra sidan har jag en reumatisk sjukdom + ödem, artros och tinnitus så det är fan alltid något, haha.
Håller tummarna för att det löser sig!
Ja men visst är det alltid ngt skit?! Livet va!
Fick pd för ca ett år sen, testade Elidel och några andra kurer samt cicaplast men utan att bli av med det helt. Sen fick jag tips i en fb-grupp om svavel i essex. Och wow! Smörjde mig några veckor med svavel på drabbade områden och det försvann helt. Nu smörjer jag vid minsta känning och det har inte brutit ut. Tycker cicaplast är bra som underhållskräm dock då det återfuktar utan att trigga. En tub svavel i essex kostar en del men är stor och räcker i evighet. Lycka till!
Var köpte du svavel i essex? Jag förstår nog inte ens riktigt vad det är ?
Har precis diagnosticerat mig själv med perioral dermatit, fick idag upp ett vagt minne om att Klara Doktorow skrivit om det och googlade fram ett Instagram-inlägg från 2018 där Inotyol hyllas som en mirakelkur. Så nu har jag precis gått och lagt mig med ett tjockt lager på hakan och hoppas att det stämmer ?
Nu spammar jag hela tråden och ja den är jätte bra. Det är som cicaplast på steroider. Båda har zink i sig. Så tråkigt att den blir vit och lämnar fläckar på lakanen bara.
Har haft det flera gånger och det enda som hjälper är antibiotika. Sök vård igen/be om en remiss till hud om du inte får hjälp på din vc.
Tvätta ansiktet bara med vatten, jag använde även propy derm som mjukgörande pga knastertorr. Inga andra produkter!
Hoppas du får hjälp, vet precis hur jobbigt det är ?
Googla Sulfactil, detta är det enda som hjälpt mig. Använd detta och inget annat på området och låt annars vila. Ful gul kornig kräm som luktar svavel men funkar.
Min son fick Skinoren utskrivet mot det, försvann relativt snabbt.
Jag fick det som en allergisk reaktion från en ny rengöring jag testade. Använde endast milda, reparerande och återfuktande produkter i 2 veckor och nu är huden nästan som vanligt igen.
Jag har använt milda produkter i två månader o det blir bara värre. Känns som det behövs ngt mer för att det ska bli bra!
Finacea hjälpte inte mig. Inte heller antibiotika. Det var gel för rosacea som hjälpte, och väldigt snabbt. Finns Rozex receptfritt.
Har och behandlade med finacea i ca 6 månader, 2 ggr om dagen. Det funkade och besvären har gått tillbaka. Använde knappt några andra hudprodukter under den tiden, endast milda krämer anpassade för perioral dermatit som köptes på apoteket
Vilken är eran bästa ögonskuggspalett? Vardags eller fest!
En liten och billig från Max Factor. Använder bara en färg dock och den är slut nu?☹️
Men färgerna håller hela dagen för mig och är precis de färger jag använder, tror paletten heter typ Masterpiece Nude eller nåt.
Jag är svag för glitter och skimmer. Tycker mycket om min Urban Decay Stoned Vibes Mini Eyeshadow Palette. Lagom långt namn, haha.
Anastasia soft glam är superbra! Enkel att använda ?
Anastasia Beverly Hills – Soft Glam, även Noveau
Urban Decay – Honey, även Wild West
Natasha Denona – Glam
Revolution X Roxxsaurus Highlight & Contour Palette
Makeup Revolution X Roxi Cosy Vibes Eyeshadow Palette
Väldigt lika colourpop i pigment.
Jag skulle vilja äta mer baljväxter men är inte ett jättestort fan. Någon som sitter inne på bra recept/tips för att få i sig? ?
Kolla in Portionen under tian! Många recept med bönor och linser där.
Googla: Smal linssoppa sötpotatis (tips: skippa att mixa den på slutet, godare med bitar), recept från tasteline
Och googla Svart linsgryta, recept från viktväktarna.
Även Zeinas kitchen har en del bra typ chiligrytor som är vego. 🙂
Finns det maträtter du tycker om där du skulle kunna addera baljväxter? Grytor? Soppor? Såser?
Vita bönor/röda linser funkar t.ex. utmärkt att ha i mixade sopper (funkar säkert med andra typer också men de har jag inte prövat), nedmixat i potatismos, pannkakor, biffar etcetc
Mixade bönor med t.ex. vitlök, soltorkade tomater, kryddor etc tycker jag är gott att dippa i/ha på mackan eller utspätt med vatten/olja som en slags ”pesto” i sallad.
Gör en soppa på röda linser, kokosmjölk och röd curry och mixa om du inte gillar konsistensen. Eller valfri mixad soppa och ha i vita bönor (typ grönsakssoppa, majs- och potatissoppa, osv).
Kikärtsbiffar är också gott och går att variera mycket.
Jag stoppar bara i det i allt. Kikärter i köttfärssåsen, haricots verts till fiskgratängen, kokta ärtor till fiskpinnarna, kokta linser i köttgryta (de kokar sönder och smakar inget), biffar på mosade linser, hommus och grönsaksstavar. Men man kan verkligen stoppa baljväxter i det mesta. Min favorit är indisk gryta med kikärter eller bönor med vinegarette, kapris och soltorkade tomater. Äter jag bönor i sallad eller bara bön sallad vill jag ha mycket syra för annars tycker jag de smakar mjöl ?
Gör dina egna lunchsallader! Min snubbe och jag gör i ordning massa olika byttor med riven morot, riven rödkål, belugalinser (eller gröna), quinoa, ruccola, hummus, picklad rödlök, färskost och rostade mandlar på söndagen. Under veckan plockar vi ihop våra matlådor och adderar dressing eller balsamico. Går enkelt att fylla på när något tar slut utan att behöva laga en helt ny måltid.
Penne pasta med Svarta bönsgrytan o parmesan
1 pkt svarta bönor , 1 pkt tomatsås , 7 frusna spenatbollar – i en kastrull sköter sig själv ca 20 -30 min! Strö över stark prästost eller parmesan!
Superenkelt o supernyttigt o går att frysa!
Bönquesadillas, finns lite olika recept om du vill googla men jag brukar ta 2 pkt svarta bönor, saft/zest från 1 lime och 2 msk chipotelpasta i en bunke och sedan mixa med stavmixer. (Smaka av minska/öka lime/chipotelpasta efter tycke). Ta tortillabröd och bred ett tunt lager bönröra i en halvmåne över brödet, strö över finhackad salladslök och ost. Tryck ihop och stek i olja. Klart. Går att variera med annat i som t ex majs, chili, koriander osv. Gott att ha salsa och/eller creme fraiche till.
tack så jättemycket för alla tips!! ⭐
Finns ingen anledning att äta det, speciellt som du inte tycker om det. Kroppen kan inte ta upp ens en bråkdel av proteinet från dem. Behöver du protein, ät kött, fisk och ägg.
Fast det är en riktigt bra källa till fibrer, mineraler och vitaminer. Sällan folk har proteinbrist i västvärlden.
Bönchili! Ät med nachoschips, gräddfil och grönsaker 🙂
Snabbaste röran: lima bönor, soltorkade tomater (i olja), feta ost, kokt broccoli och ev lite ochkeso. Rör ihop och ät med lax, kyckling, burgare, på en macka, funkar till det mesta.
Så mycket bra tips!! Har precis upptäckt hur gott det är att rosta kikärtor så jag slänger i det tipset här! Krydda med salt, peppar och paprikakrydda och sen in i ugnen. Gör sallad på bulgur, grönsaker, någon god dressing och toppar med rostade kikärtor
Baka med kikärtor eller linser! Man mixar ner i degen och det smakar inte alls, mer än att det gör brödet saftigt (och proteinrikt).Det här låter likt recepetet jag brukar använda (jag har kikärtor oftast): https://www.ica.se/recept/baka-brod-med-baljvaxter-400238/
Vilken bank tog ni lån ifrån vid bostadsköp? Vet inte vilken bank jag ska välja…
Skandia. Fick lite bättre ränta där då jag hade pensionspengar sparade hos dem. Har alltid varit nöjd med dem så kändes tryggt med.
Välj den som ger bäst ränta.
Tips på bästa robotdammsugaren, maxpris 4000:-?
iRobot Roomba i7 är bra ??
Roboroc sMax5 .
Grym pjäs.
Xiomi är fantastiskt bra. Bättre än de ovan.
Roborock har ju iaf tidigare byggt åt xiomi, så är väääldigt lika.
Upplevt enorm skillnad. Hade en uppe och den andra nere.
Roborock q7 max!! 4000 kr, svinbra
Hur gör ni för att era strumpbyxor ska sitta uppe? Vet att många kör trosor över strumpbyxorna, det funkar inte alls för mig. Det enda som fungerar för min del är en storlek större och dra upp till armhålorna?
Hur gör du?
Jag gör inget speciellt, de sitter uppe bara. Kan det ha något med kroppsform att göra kanske?
Kanske! Fast jag har haft samma problem hela tiden, oavsett om jag som nu har mer former än för några år sen.?
Undrar detsamma. Blir galen på att gå och dra upp dem hela tiden.
Jag tipsar om en storlek större och att dra upp dem extra högt?
Strumpbyxor för gravida ??
Jag har alltid sånna ’cykelbyxor’ från gina typ 🙂 man kan ju vika upp benen lite om det är en kortare kjol/klänning.
Låter som om du har för små om de åker ner
Nej det är inte problemet. Och om du läser kommentarerna så är det flera som känner igen det här med strumpbyxor som åker ner.
En storlek större än vad man brukar ha på kläder annars funkar som sagt för mig, om du läser ts.
Om en storlek större funkar så är de väl för små…?
Tror jag då inte. Får typ plats med ett extra ben i benen t.ex, inte riktigt men det finns mycket strumpbyxa över liksom. Känner ju om de är för stora eller inte?
Det menas ju givetvis att man ska gå upp en storlek från den man har på byxor i vanliga fall, dvs välja en storlek som är ”för stor” för en. Spelar du dum?
Jag har ett par extra trosor utanpå strumpbyxorna, funkar perfekt! ?
Har verkligen inte det problemet men jag brukar gå upp en storlek och använder helst strumpbyxor från Swedish stocknings som jag tycker har en skön resår. (+ att de aldrig går sönder)
Jag köper strumpbyxor med shapingeffekt, de sitter tight i midjan och åker inte ner.
Exakt så! De med shaping är ofta för tighta i midjan för att börja hasa sig ner mot höfterna. Tycker inte heller de säckar i grenen.
Har du provat strumpbyxor som är anpassade för gravida? Lindex har ett par som heter ”MOM Supportstrumpbyxa”. Jag tror att det är 40 denier, högre modell och sitter riktigt bra oavsett om man är gravid eller inte. Det blev högre pris för ett par år sedan, det var under 100 kronor tidigare, men jag tror att dessa strumpbyxor ligger vid 129 kronor idag.
Nej alltså, det är inget problem. Jag har ju löst det på ett sätt som funkar för mig. Var bara nyfiken på att se hur andra gör.
Hjälp; dejting!
Jag har varit singel nu i några månader, var i förhållande i 5 år. Har träffat lite killar casual men inte haft intresse för något mer och kanske inte heller känt mig helt redo för något.
Sen råkade jag träffa en kille som jag faktiskt är intresserad av, vi har träffats två gånger så det är väldigt nytt. Jag märker dock att jag håller på att glida in i gamla mönster/ovanor från när jag var singel för många år sedan. Jag blir antingen helt besatt och otålig eller så flyr jag från situationen i rädsla att bli sårad. Hur fan undviker man det? Nu träffades vi i fredags och han åkte hem på lördagen och vi har sagt att vi vill ses igen osv men inte skrivit något under hela dagen idag och jag hatar att jag går och tittar på mobilen i hopp om att han ska skriva, vet inte om jag ska skriva själv? Vill visa att jag är intresserad men inte vara för på. Samtidigt så välkomnar jag att det hela ska ta lite längre tid och har egentligen inget behov av att slänga mig in i något om jag använder den resonliga delen av min hjärna haha. Jag vet inte ens vad jag vill ha för råd? Någon som känner igen sig? Hur ska man tänka för att vara lite cool men inte kall eller ointresserad?
Jag känner igen mig från tiden när jag var sjukt osäker och ville att killen skulle ”jaga” mig. Jag ändrade approach när jag insåg att jag bara attraherade dåliga män och relationer. Vill du höra av dig så hör av dig. Ett sms kommer inte framstå som desperat utan bara att man tänker på en och är intresserad?
Jag testade att vara öppen med mina mönster för den jag dejtat ett tag. Hjälpte ganska mycket för att avdramatisera och kunna släppa det. Jag flyr också när någon börjar visa intresse för mig. Så när jag kände att det började bli seriöst så talade jag om att jag har en tendens att ta avstånd då, förklarade vad k min bakgrund som gör att det är så och bad honom att försöka ha överseende med det en kort period bara. Han reagerade jättefint och det blev faktiskt ett fint samtal om vad vi båda hade med oss för bagage in i relationen.
Kul med ny dejt! Så jobbigt i början när man inte vet var man har varrandra. Sov han över hos dig på fredagen till lördagen? Såfall har ni ju tagit ett stort steg redan och är självklart att du kan höra av dig! Eller menar du att han bor i en annan stad?
Läs boken ” Hemligheten: Från ögonkast till varaktig relation” av Dan Josefsson och Egil Linge. Haha låter mycket mer mystisk än vad den är, det är två psykologer som skriver om anknytningsteori. Mitt bästa tips därifrån var att se egna rädslor och fördomar som vägskyltar/avfarter på motorvägen, dvs. jag noterar dem men fortsätter köra framåt, kan alltid ta nästa avfart. Man åsidosätter mycket av sina egna dumma föreställningar om en partner mm, och egna rädslor om att bli avvisad. (Obs handlar EJ om att ignorera dåliga tecken eller obvious red flags hos partnern/dejten i fråga, utan bara att hantera när man själv försöker sätta käppar i hjulet på ett ohjälpsamt sätt)
Kan tillägga att jag fick den rekommenderad av psykolog. Träffade därefter min nuvarande sambo sedan 7 år tillbaka, något jag förmodligen inte gjort om jag fortsatt gå på konstiga fördomar, förväntningar och förutfattade meningar.
Följ do.the.work.podcast på insta!
Men kort sammanfattning: du har träffat personen två gånger och gillar det du sett hittills, toppen! Men ni känner inte varandra än. Någon du inte känner ska inte uppta hela din tankeverksamhet. Det gör inget om ni inte hörs varje dag, det är det ni faktiskt hörs om som spelar roll. Har ni en till träff inplanerad? Om inte då är det bra att börja initiera det, men låt det inte rinna iväg till tanklöst chattande, du vill se om det här är en potentiell partner, inte skaffa en chattkompis. Ha en konversation, avsluta den på ett rimligt sätt. Visa upp den kommunikation du förväntar dig i ett förhållande. Möt honom lite men han ska också möta dig, gör han inte det bör du känna dig mindre attraherad. Om det får dig osäker och ”besatt” så jobba med dig själv samtidigt, det är inte själva personen det handlar om (igen, ni känner ej varandra) utan dina reaktioner på ett beteende.
Apropå några kommentarer i ÖS igår: varför blir en del så provocerade av vilka kläder barn har på sig? Barn är barn, låt dem få vara det och utforska och leka bäst de vill. Jag har en liten pojke som älskar både att leka polis och spion med de andra pojkarna på förskolan samt att leka prinsessa med sin jämnåriga kusin (tjej). Han vill både ha Ninjagotröja och få sina naglar målade ibland. Har vi inte kommit längre än att man störs av sånt?
Och som jag skrev i förra tråden: skulle nåt av mina barn reta eller mobba en annan pojke för att han har klänning så är det mitt barn som får lära sig att han gör fel, inte pojken som har klänning.
Hur vuxna människor kan tycka något annat 2023 är en gåta.
Jag håller helt med dig!
Håller verkligen med!
Vet att du syftar på min kommentar så låt mig förtydliga: Jag menade att det är fånigt när föräldrar trycker på sina söner klänning då de vill framstå som mer progressiva och coola. Det är så fånigt och lätt att genomskåda.
Vet även att vissa med ”vilda” (ouppfostrade) pojkar drar fördel av att folk ser mildare på flickor som beter sig vilt, och därför ”klär ut” sönerna till tjejer med långt hår och kjol. Jag tänker det borde vara smidigare att bara uppfostra ungarna lite strängare än att förlita sig på att de ser ut som flickor och därför slipper skäll, men men…
Du har fortfarande inte, ett dygn senare, besvarat min fråga eller kommit med ett resonemang kring de pojkar som faktiskt vill ha klänning.
Det är självklart inget jag bryr mig om? Som exemplet med pojken som VILL låna sin kusins Elsa-klänning. Inga problem så klart.
Så mycket antaganden och märkliga resonemang i din kommentar…
Att föräldrar ”klär ut” ouppfostrade pojkar till flickor för att de ska få mildare konsekvenser av sitt beteende låter lite som fria fantasier från ditt håll faktiskt.
Haha ja verkligen! Sen när är det mer socialt accepterat att flickor/tjejer är ”vilda” än pojkar/killar?? Det är ju verkligen tvärtom.
Har två i min närhet som gör så, inga fantasier alltså.
Att jag kallade det en fantasi var bara ett snällare sätt att säga ”här är det någon som hittar på saker” och att du fortsätter hitta på saker får dig inte att bli mer trovärdig.
Haha detta kommentarsfält är så roligt. 🙂 Så fort någonting inte passar in i någons världsbild så är det ”Troll! Bluff!”. Bryr mig inte ett dugg eftersom jag har noll intresse av att ljuga för random främlingar på nätet.
Ok så du tycker det är fånigt, då vet vi. Jag tycker det är ett otroligt upplyftande statement om inte annat, visar på medvetenhet och öppensinnighet. Och som andra skrivit – det behöver inte finnas nån ”anledning” utan är bara ett stycke klädesplagg på ett barn. Det är i DINA ögon det sticker. You’re the one with the problem.
Ditt scenario har nog hänt en gång i världshistorien, om ens det….?
Vem i världshistorien har klätt sina pojkar i klänning och låtit deras hår växa ut endast för att pojkarna ska kunna vara vilda ifred?
Såg inte att kommentaren ovanför också refererade till världshistorien ?
Håller med. Fast är mer extrem. Vägrar all form av ”flickigt” rosa/rosett/volang/glitter på min dotter. Måste kämpa emot samhällets krafter som ändå kommer göra att det är denna skit hon väljer själv sen när hon är stor nog.
Förstår jag verkligen. Tycker också glittrig klänning med rosett på skallen på en 8 månaders bebis är så tramsigt. Ser bara obekvämt ut.
Varför kan inte både flickor och pojkar få ha både blått, rosa, glittrigt, gult och grönt? Varför förvägra din dotter en del av utbudet? Det låter för mig lika märkligt som att inte låta pojkar ha rosa och glitter.
Håller med dig! Min sambos bror var superupprörd över att en av hans kompisar lät sin son måla naglarna. Jag fattar inte hur man kan bli så upprörd över nackelack på någon annans barn. Brodern är också en sån som själv uttrycker ”hur folk blir så kränkta nuförtiden” men ja jag blir inte kränkt av nackellack i alla fall…
Haha ser nu att jag lyckats stava nagellack helkonstigt två ggr ?
Hur slutar man vara avundsjuk (nästan bitter) på andra som har gjort bostadskarriär och man själv köpte in sig på marknaden när det var som dyrast? Hur ska man tänka?
Sörj det.
Sen kan du acceptera det och släppa det.
Det kan ta tid.
Livet är orättvist.
Det är okej att tycka att det är orättvist.
Är nog tyvärr bara att acceptera och hoppas det blir bättre någon gång snart. Du är inte ensam iaf!
Ingen vinner på att du är avundsjuk, allra minst du själv. Jag brukar medvetet försöka styra tankar till att vara glad för andras skull istället, det är ju jättekul för dem att de har lyckats. Och nog kan man sörja att man själv inte fick/lyckades med något, men så är livet men det kan ju inte de andra rå för. Livet är inte rättvist. Så man bör försöka att inte låta de känslorna ta över heller. ?.
Vi köpte hus när marknaden var som absolut hetast och huset har ökat en miljon i värde sedan dess, även inklusive den nedgång som har varit senaste året.
På lång sikt kommer även din bostadsaffär vara en vinst med all säkerhet. Du kanske måste sitta still i båten lite längre bara. 🙂
Tack för info!!!
Förstår dig verkligen, kan själv älta saker även om man inte kan påverka det i efterhand. Som andra säger, på lång sikt kommer nästintill garanterat värdet på sin bostad att öka ?
Tänk på att du är inne på bostadsmarknaden! Du betalar nu till dig själv och inte till hyresvärden. Grattis!
Det kommer alltid nya toppar i framtiden. Vi var sura att vi köpte oss in på en liten topp i 2015 hahah. Vi har nu alltså tjänat 6 mill (!) på vår bostad (sorry för not so humble brag!). Just nu känns det surt, om några år känns det jättebra.
Hur då tjänat 6 miljoner på er bostad? Ni har sålt med vinst och flyttat in i hyresrätt eller?
Det är ju kul om er bostad har ökat i värde men alla andras bostäder (iaf så länge ni rör er på samma geografiska marknad) har ju också gått upp i pris under den tiden så ni får ju inte mer för pengarna nu…
Jo vi får mer nu eftersom vi får mycket mer lån med 6 mill i egenkapital. Dessutom har vi flyttat från innerstan till en villaförort.
Köpte lägenheten för 5.5 mill, sålde för 12.5 mill (renoverade för 1 mill). Nu bor vi i ett hus för 16 mill. Så jag skulle säga att 5.5 mill till 16 mill på 8 år är ganska bra! (Vi äger ju inte hela huset alltså, banken äger >50% men ändå, det känns på livskvaliteten)
Försök byt fokus! Du kanske har en hel del att vara tacksam för? Menar absolut inte drygt utan i välmening.
Hej! Jag funderar lite på det här med att skaffa p-piller och har lite funderingar och tankar som man gärna får besvara. Har tidigare inte haft problem med mensvärk eller mensen generellt men vill inte göra så det blir värre. Är även lite orolig för hormonerna man får i sig, tänker att man kan förändras rätt mycket(?) och det är jag rätt så orolig över. Så hur är det för er? Hur tänker ni? Generella tips och tankar uppskattas:)
(Ska absolut gå och prata med en kunnig osv men då jag övertänker rätt mycket så är det skönare att ha en liten diskussion innan:) )
Jag åt p-piller i många år, men inte längre. Jag upplevde att min mens blev kortare, mindre flöde och mindre värk. Men de påverkade definitivt humöret negativt och jag hade ingen sexlust alls. Åt dem så länge att det liksom blev normalt, men märkte väldigt stor skillnad när jag slutade. Nu kan jag verkligen inte tänka mig att börja igen.
Okej, tack för svar! Använder du något annat istället?
Nej, inte mer än pull out metoden och hoppas på det bästa. Vi är 30+ och gifta, så det är inte riktigt lika oansvarigt som det låter, haha.
Precis samma för mig. Fick prova flera olika sorter pga barnmorska som tjatade. Men nej, aldrig mer.
Jag började p-piller men ändrade till spiral efter 5 år och då jäklar märkte jag hur dåligt jag mått med p-piller! Hyn var förvisso bättre med p-piller men allt annat (framför allt humör & sexlust) blev tusen ggr bättre! Har inte haft mens alls heller under tiden med spiral. Men..har kompisar som äter mini-piller som mår toppen så det är såklart individuellt. Hoppas du hittar något som fungerar 🙂
Jag äter p-piller och mår/känner mig precis som innan, inga biverkningar och slipper mensen (gör inget uppehåll, man behöver inte göra det). Så för mig fungerar det toppen. Men det är så himla individuellt om man får biverkningar eller inte, så det är omöjligt att säga hur det blir för dig innan du prövat.
Jag märker ingenting alls förutom att jag inte blöder som en slaktad ko en gång i månaden nu. Märker knappt när jag blöder nu, underbart! Humöret, lusten, osv är helt oförändrad sedan jag började med pillren.
Började naivt tro att förlossningsdepressionen höll på att vända men nu är jag tillbaka i ett nattsvart hål där jag inte ser någon utväg. Äter medicin, går till psykolog, har partner och familj som stöttar och avlastar allt de kan men ändå mår jag fruktansvärt. Känner mig ensammast i världen då de flesta tror jag är lycklig då vi kämpade i många många år att få barn. Känner sån hopplöshet.
Usch din stackare ❤️ Du är inte ensam och det kommer bli bättre. Låter som du ska prata med din läkare om att byta medicin eller höja dosen. Sådär mår man inte med rätt medicinering. Kan tipsa om Brintellix. Det är en ny typ av medicin och inte en traditionell SSRI. Jag har provat flera och när jag började med den så började jag lägga märket till att solen sken och fåglarna kvittrade. Det var som om någon drog upp rullgardinen. Jag hade provat flera SSRI och SNRI men Brintellix var något helt annat. Tyvärr är många läkare på VC inte så bekanta med den men frågar man brukar de absolut skriva ut om man redan provat en typ av SSRI utan tillräcklig effekt.
Men prata med läkaren. Du är inte ensam och du ska inte behöva kämpa på så mycket som du gör ❤️
ECT har väldigt bra effekt vid förlossningsdepression. Det kommer blir bra igen, snälla be om remiss till psykiatriker och håll ut.
Nej, gud gör inte det! Det dödar dina hjärnceller och de kommer aldrig tillbaka.
Nej ?
Fast det är väl främst vid psykotiska symtom som man brukar använda sig av det? Oavsett vad är det vettigt med remiss till psykiatrin om VC inte kan behandla med bra resultat. Jag är så glad att jag hör till psykiatrin pga adhd. VC har varit katastrof och jag har fått informera läkarna om hur olika behandlingsprotokoll ser ut och ifrågasätta varför de inte följer socialstyrelsens riktlinjer.
Jag hat precis läst ut De sju systrarna och känner mig helt tom, som man kan göra när man varit uppe i en riktigt bra bokserie och den tar slut. Någon som kan rekommendera någon liknande serie?
Fanns det inte en norsk serie med namnet de sju systrarna som gick i början på 2000 talet?
Det känner jag inte igen men det kan säkert stämma
Ja det stämmer. Tänkte på den senast nu i veckan faktiskt ?
Åh, jag läste första och kom bara 100 sidor innan jag vart så sjukt uttråkad. Blir de bättre eller är det bara en smaksak?
Hmm det kanske är en smaksak. Jag blev fast ganska så direkt. Jag gillar att böckerna utspelar sig i olika tidsperioder och har mystik.
Jag tyckte första var bra och har halvt plågat mig igenom tre till. Har man läst en har man läst alla (eller åtminstone fyra)… nu har jag lagt ner projektet.
Elena Ferrante sin serie <3
Åh, den är verkligen helt fantastisk!
Har inget tips men visst känns det tomt nu när man fått alla svar. Jag är dock lite sugen på att läsa om den igen, läst alla en gång och lyssnat på alla utom de två sista en gång också.
Funderar på om man kan koppla allt som hände i den sista boken till de första..
Jag kommer absolut läsa om dem någon dag men än är det för tidigt för mig. Har du läst Lucinda Rileys andra böcker? Hon har ju skrivit flera fristående böcker i samma dramaturgi som systrarna.
Tre systrar, Hannah. Googla norska långserier det finns massor med bra böcker.
Vilken är den bästa beckfilmen?
Hämndens pris
Öga för öga och spår i mörker
Spår i mörker är alltid den första filmen jag tänker på när det gäller Beck-serien!
Lockpojken
Alla ?
Enbart scen: Moneyman, Gunvald med Gavling i duschen ❤
I övrigt: de typ 12 första med Peter Haber och Persbrandt
Hur går det för Vanja Wikström numera? Hon verkar ha tappat en hel del följare, inga samarbeten eller prat om nåt projekt på ett tag. Kommer hon sadla om helt eller vad tror ni?
Man undrar ju verkligen vad som kommer hända. Vet tyvärr inget nytt. Tror dock inte en sån person sadlar om utan de håller sig lite låga ett tag och kör nåt nytt längre fram
Är det någon som varit utmattad av arbete/nära att bli utmattad och har tips på hur man ska läka utan att behöva sjukskriva sig?
Beror på hur långt gångna dina symptom är. Bygg in så mycket återhämtning du kan i din vardag, skjut inte upp det till kvällen eller helgen. Ta mikropauser på 5-10 minuter och fokusera på din andning för att få ner pulsen och känna in din kropp.
Tack för konkreta tips, det uppskattas☺️
Jag vet inte men funderar på samma. Ville bara säga att du inte är ensam iallafall ❤️
Tack och krya på dig❤️
Hur ska du kunna läka och må bra från något som gör dig sjuk om du inte sluta göra det som gör dig sjuk?
Om man tex arbetar för mycket så tänker jag att man kan arbeta normala arbetstider samtidigt som man läker? Jag tänker att sjukskrivning = paus från problemet och att det blir samma sak igen när man kommer tillbaka från sjukskrivningen.
Vad har du för relation till ditt arbete? Varför jobbar du så mycket? Alltså extraarbete tolkar jag det som när du också skriver att lösningen kan vara att arbeta normala tider. Paus från problemet = inse vad problemet är och hur du ska tackla det. Och att kunna komma tillbaka utan att det blir ett problem.
Jobbar inom juristbranschen, så det ställs ganska höga krav på en vilket inte är optimalt när man redan har höga krav på sig själv?
Oftast är det deltidssjuksrivning som gäller om man inte kraschat helt. Klokt att vara försiktig med att vara hemma på heltid om det inte är tvunget. Det är ett stort steg tillbaka. Men du behöver vara tillräckligt frisk för att se igenom dina egna mönster och vad som är en normal belastning. Ofta är man överamitiös och högpresterande. Det behöver man sluta med för att kunna bli frisk.
Väldigt bra kommentar. Har svårt att erkänna både för mig själv och min arbetsgivare att jag har det kämpigt, så jag försöker lösa det på egen hand. Men det verkar inte riktigt gå eftersom jag inte ser någon förbättring.
Det är ingen bra idé. Du måste prata med din arbetsgivare. När du väl har gjort det tror jag det är lättare för dig själv att acceptera det också. Bromsa i tid. Jag gjorde inte det. Vaknade en dag och kunde inte gå upp ur sängen. 3 år tog det mig att komma tillbaka och jag kan fortfarande inte arbeta heltid. Ta det på allvar och gör stora förändrings redan nu är mitt förslag. Lägg även in en dag på helgen som är vilodag. Inget promenera och vara nyttig då utan träna på att inte vara produktiv. Ligg i sängen och läs en bok och gör så lite som möjligt. Det är svårt om man är van vid att koppla ihop sitt egenvärde med prestation men ett viktigt steg är att acceptera sig själv även när man inte presterar. För mig var det svårt men när det föll på plats gjorde mycket annat det i livet också.
Det är svårt att inse vilka konsekvenser det får och hur lång tid det faktiskt tar att bli frisk. Jag börjar redan krascha men ändå är det så svårt att bromsa i tid.
Tack för tipsen, ska faktiskt börja lägga in en vilodag och öva på att bara ta det lugnt och inte göra någonting.
Lycka till med allt ❤️
När jag var sjukskriven gick jag på mindfullness, helt annat än att göra det själv hemma. Jag gick också i ”stresskola” i en liten grupp där vi lärde oss förstå mekanismerna och så enskilda samtal.
Så att vara sjukskriven är inte att bara pausa från problemet. Man kan lära sig och få verktyg och bromsa sig själv
Jag bytte jobb. Såhär i backspegeln inser jag att jag borde ha sjukskrivit mig istället men är en sån som bara kör på utan att känna efter… i slutändan så har det gått bra. Men jag borde att tillåtit mig vara sjuk.
Blev det bättre på ditt nya jobb då eller berodde utmattningen snarare på ett beteende hos dig själv, tex att du har svårt att sätta gränser och bara kör på?
Blev bättre. Alldeles för tung arbetsbelastning i första jobbet. Men jag var också ny i yrket och vågade inte säga ifrån. . Nu har jag hunnit byta jobb några gånger, lärt mlg att inte acceptera vad som helst. Plus att jag blivit bättre på att hantera stress.
Hoppar in här och säger att det kan vara en kombination. I slutänden är det ju man själv som måste bli bättre på att sätta gränser, säga nej och gå till chefen och be om hjälp om arbetssituationen blir övermäktig. Men beroende på arbetsplats så är det olika lätt att få stöd och förändring. På mitt tidigare jobb var det inget alternativ att säga att man inte hann, det var en otroligt slimmad organisation med hög arbetsbelastning och en ganska hård människosyn: sa man nej eller lyfte att arbetsbelastningen var orimlig var man fel person på jobbet. Det var aldrig någonsin arbetssituationen som var probIemet utan individen, i ledningens ögon, vilket gjorde att folk bet ihop och körde på så länge det gick. I en sån organisation är det svårt även om man försöker sätta gränser. I en vettigare organisation med rimligare arbetsbelastning och mer lyhörda chefer kanske det aldrig behöver gå så långt. Hinner man inte så är det chefens jobb att lösa det, men då vill det till att chefen fattar det också.
Vet inte hur det funkar på din arbetsplats, men börja med att prata med din chef och säg att du inte kan ta på dig mer (eller behöver hjälp att prioritera) att du känner att du närmar dig gränsen för vad du orkar och har fysiska symtom på stress. Om det räcker med ”normala” arbetstider och att försöka få in återhämtning om dagarna i det här läget vet bara du. Sjukskrivning kan behövas för att kroppen och hjärnan ska få återhämta sig. Det är bara att skjuta upp problemet om du kör på på samma sätt när du kommer tillbaka. Kanske är det inte fel med någon vecka, för att få lite kraft och bryta ett mönster. Lyssna på kroppen och lycka till!
Jag var hemma i en vecka och med order av min chef ”gör sånt du mår bra av!” För hon tyckte att jag verkade väldigt väldigt trött.
Började känna av det redan i februari (blev hemma i april) och la då in 1.5 dags ledighet så jag fick långhelg. Det hjälpte för stunden och jag åkte till Göteborg och bara glömde livet hemma för en stund. Men sen kom ”kraschen”, eller det som då kunde blivit en krasch om jag inte stannat i tid.
Och det som hjälpte mig mest var pussel! Hjärnan fick vila men ändå inte.
Sen gjorde det även väldigt gott med ett ordentligt hemmaspa, kände mig nästan som ny.
Även om jag var tillbaka efter en vecka var jag ju inte återställd egentligen. Så mamma tog med mig på spa t.ex, för att vi skulle få slappna av, och det gjorde väldigt gott.
När jag lite efter nyår I år började känna att det var på väg igen så bokade jag en spontan hotellnatt och åkte till gbg och var där i 24h. Hade så mysigt! Och oj vad det var behövligt att få komma bort och bara vara.
Så detta tipsar jag om! Sen är det väl en förändring i vardagen och livet kanske som man behöver göra för en långvarig effekt, men för mig var, och är, det viktigt med små saker också. Så gör något du vill göra, som får dig att må bra! Prioritera dig själv. Åk bort, ta en skogspromenad, sätt dig på en sten och njut av tystnaden (eller min favorit: sätta sig och titta på havet från en liten klippa).
Träna, om du orkar. Eller Vad som helst som du vet att du i alla fall förut fann glädje i.?
Vad bra att du tog tag i det i tid och gjorde saker som fick dig att må bättre.☺️ och vad bra av chefen att hon snappade upp det och skickade hem dig. Tack för tipsen, ska ha dem i åtanke?
Se det som en fysisk sjukdom. Vila med betoning på VILA efter jobbet: bädda med dig och blunda, inte scrolla på mobilen. Eventuellt kolla på nån riktigt slö serie.
Drick ingen alkohol då det försämrar sömnkvalitén.
Om kroppen är i akut stress är det viktigt att du inte tränar eller rör på dig för mycket, då det utsöndrar stresshormoner och din kropp har svårt att reglera Kortisol. Ibland ser jag folk tipsa om träning om man är utmattad för att ”kroppen mår bra av det” men en utmattad kropp ska inte höja pulsen.
Se över din vardag: stressar du i övriga moment? Till exempel, försöker du multitaska på morgonen och typ sminka dig och äta frukost samtidigt? Klär du på dig så snabbt som möjligt? Springer du till bussen? Handlar du snabbt för att vara ”effektiv”? Försök att identifiera moment i din vardag där du stressar i onödan. Och TA HAND OM DIG, jobbet kommer aldrig vara lojal emot dig.
Jag vägrade bli sjukskriven men efter två psykologsamtal fick jag i läxa att sjukskriva mig och jag var sjukskriven i 8 veckor, jag är så glad för det. Hade jag bara försökt att kämpa på hade det kanske blivit flera år om jag blivit ännu sjukare.
Det är inte ett misslyckande, utan välbehövlig vila för att orka återhämta sig och kunna fortsätta jobba hela livet.
När är det billigast att boka charterresa för sommaren -24? Nu eller ska man vänta till efter nyår?
Har haft en sån där lurvig ullmatta på vinden över sommaren och nu när jag tog ner den på gården för att skaka av såg jag en liten insekt. Den var ljusbrun/orangeaktig med vingar, en mal?
Vad gör man med mattan nu? Vågar inte ta in den i lägenheten. Hur blir man av med mal? Eller måste man slänga den? Den var väldigt dyr och 100% ull och jag älskar den så det vore sorgligt
Nej du behöver inte slänga. Spraya med cederträ olja eller annat malmedel. Finns massor online.
Är rädd att det ska sprida sig till garderoben
Behandla den på vinden innan du tar ner den. Sen använd samma i garderoben. Jag har alltid cederkulor bland mina kashmirplagg.
Det hjälper tyvärr inte om malen lagt ägg i mattan, vilket är troligt om den är i ull och det dessutom flög ur en mal när den skakades. Tar man in den, så kommer det förmodligen bli larver och i mars, april malar…Man kan tyvärr inte se äggen, som är millimeter små, så att dammsuga en lurvig matta blir lite ”nål i höstack”, även om man givetvis får bort en del. Det är ett h-vete att bli av med om man får in det i lght el hus.
Mattan behöver värmebehandlas, då dör ev.ägg Lämna in den hos ngn mattspecialist är mitt tips och ta INTE in den i din lght innan det är gjort.
Googla, vi flyttade in i en lgh full med pälsängrar ?. Det kom någon från typ Anticimex och sprayade, men det kändes för det första inte jättekul och sen hjälpte det bara lite.
Har använt rödcederträolja och (främst) ättika (men det kanske kan förstöra mattan?) och gjorde stora framsteg, nu har vi lyckligtvis flyttat, för jag tror att de bodde i väggen och skulle varit omöjliga att bli av med. Men skadedjur på en matta borde ju gå!
Jag googlade och läste att man ska lägga den i frysen. Men den får ju omöjligt plats i frysen.
Ja de menar väl mindre klädesplagg tänker jag. Har du tillgång till ett torkskåp som du kan få upp värmen i? Och håller mattan för det. Kanske hjälper?
Snabbläste, där skrivs det om nå malspray. Vet inte vad det är men jag är skeptisk till gifter (det dödar ju insekter av en anledning). Men för förebygga att de sprider sig så skulle jag köpa lavendelpåsar på Ikea (https://www.ikea.com/se/sv/p/kroppsvarm-potpurri-i-pase-lavendel-80482373/) och sätta i garderober. Åhlens har prisvärda rödcederringar. Ta även och gör lite ordentliga städningar ett tag framöver, damma ur garderoben och kanske spraya rödcederträolja (om du fixar lukten) eller ättika (vet inte om det hjälper mot mal) och de till att rödcederringar och lavendelpåsar doftar fortfarande (klämma på påsarna och typ sandpappra ringarna).
Jag försöker dessutom sätta alla textilier jag har i förrådet i plastbackar (täta) eller Vacuum påsar (finns på Rusta för ca 20kr styck). Där ett tag hade jag allt i dubbla soppåsar (billigt ?). Fy vad det tärde på mig att se de där vidriga larverna ?.
I hear you. Den som vet kampen att bli av med skiten, vill aldrig nånsin hamna där igen. Gjorde samma som du, vakumpåsar i plastlådor med lock till allt. Numer alltid alla kashmir plagg, siden och liknande, i täta lådor..
Lägg ut den när det är minusgrader annars. Men det lär ju dröja ?
Justja, det gjorde vi med kuddarna i soffan!
Lägg den utomhus när det blir minusgrader
Bor i Malmö tyvärr, mycket sällan minusgrader
Hmm nu använder jag min fantasi… köp stor förvaringspåse i plast med vakuum-funktion och lägg mattan i med massa lavendelblåast och cederträ och dammsug ur all luft. Tänker att krypen borde dö då om du har den så ett tag? Bästa om du förvarar den så till vintern och sen lägger ut den i minusgrader.
De dör även av värme. Känner du nån med bastu där du kan lägga in mattan och köra riktigt varmt? Vet dock ej om det förstör mattan med värne
Kanske kan funka?
Eftersom det kommit tips på värme funkar det kanske med en ångtvätt då blir även mattan ren . Bor man i en större stad brukar det gå att hyra.
Någon här som har en inflammatorisk tarmsjukdom och även lider av andra besvär i kroppen förutom dom relaterade till tarmar/mage?
Jag har Chrons. Har i perioder hänt av viss smärta i leder och tror jag har svårt att ta upp magnesium vilket bl a ger restless legs, kramp i vader mm. Fråga gärna om du vill veta ngt speciellt ?
Tack för era svar! Jag har också diffus smärta eller känningar i benen, även i ländryggen som kommer och går. Har diagnosticerats med ulcerös kolit för många år sen. Nu är jag i en dålig period och då har smärtorna i kroppen ökat upplever jag.
Jag har UC men har varit utan skov i många år. Svårt att veta vilka av alla småkrämpor som skulle kunna vara kopplat till sjukdomen men det jag vet är att när jag sovit dåligt en längre tid så får jag ont precis överallt man kan få ont. Och har jag skov så sover jag dåligt så allt hänger väl ihop.
Jag tycker att du bör träffa en reumatolog! Be din gastroläkare eller VC om remiss. Frågeställning spondylartrit vid UC.
Mvh
Reumatolog
Detta svaret var till TS/anonym
Tack! ☺️??
Jag har! Får utslag varje gång jag rakar mig (follikulit). Aldrig haft problem innan förrän typ 2 år tillbaka, och inget funkar. Annars kan jag få ledvärk någon gång i bland främst i benen, men aldrig kollat upp ordentligt.
Jag är en ful tjej. Jag tycker en sak är supermärkligt, var på fest och då lägger alla killar armen om sina flickvänner och kysser de framför mig? Vad vill de bevisa? Varit singel i 10 år och killar vill bara ha 6 med mig – inget annat.
Hur menar du? Medan de pratar med dig eller tittar på dig?
Både och
Tror inte att det handlar om dig. ? Hoppas du träffar någon snäll kille snart!
Jag tror inte att de där kyssarna handlar om dig, de vill nog bara kyssa sina tjejer. Lätt att fastna i sin egen bubbla men deras liv handlar ju inte om dig.
Nej men varför framfööööööör mig?
För att ni befinner er i samma rum…? Förstår inte riktigt hur du får det att handla om dig?
Jag har partner men kan också tycka det känns lite märkligt med par som kladdar på varandra lite för mycket inför andra. Tycker att man kan försöka vara social och umgås med andra även om man är på en fest som par. Men jag tror inte att det här har något med dig att göra. ?
Ja, jag är i en relation men tycker ändå att det är lite udda med par som måste kladda och sitta i knät och pussas bland vänner. Inte för att jag tar det som något emot just mig men för att det känns lite… omoget. Så betedde man sig väl när man var femton typ!?
Både fula män och fula kvinnor hittar kärlek. Mycket hänger på vilka signaler man sänder ut.
Svårt att ändra tankemönster förstås, men försök!
Nej så är det verkligen inte. Det är forskat på att har det sämre i samhället
Så alla som är fula lever ensamma då? ?? Klart det är lättare att hitta en partner om man ser bra ut men i slutändan handlar det om personlighet. Att vara bitter och tycka synd om sig själv för att man inte är normsnygg gör ju inte att man blir speciellt attraktiv.
Är det okej att äta bröd, rött kött, onyttig mat och godis ibland? Har försökt ställa om till att bara äta renlevnadskost och har aldrig mått sämre psykiskt + får knappt i mig någon mat alls pga vet ej vad jag ska laga utan äter frukost och sen inget mer på hela dagen. Det kanske inte är värt att ha som mål att äta hälsosamt om det gör att man mår ännu sämre? Och man ej har orken att ställa om…
Det är klart det är okej. Försöker köra med ”man kan äta allt men inte alltid”-ish (utesluter soja).
Rött kött drar vi inte alls ner på heller.
Om man nu vill övergå till annan kost kanske det är värt att ta lite i taget? Eller bara hitta en balans man trivs med. Om man tycker att man äter dåligt men inte har krafterna att ändra helt så är väl kanske något vara bättre än inget? Så om du verkligen vill så försök hitta vad du orkar med (nu antar jag att du inte äter enorma mängder av typ godis ändå? Då kanske det är viktigare att försöka begränsa ?)
Äter sämre nu än när jag åt ”onyttigare”. Det får nog bli balans och lägga av med det här renlevnadsköret. Tack ?
Det är så otroligt mycket hets kring mat idag. Sen verkar många gå till olika extremer. Man får helt enkelt försöka känna efter och vara förnuftig så både kropp och knopp mår bra ?.
Det är absolut okej ?
?
Såklart det är. Ät det du mår bra av, uppenbarligen funkar inte det du gör nu ❤️
Tack, ska börja göra det ?
Hsr du lagt om kosten av medicinska skäl? I sådant fall tycker jag att du ska diskutera med din läkare att du inte mår bra psykiskt av kostomläggningen.
Annars: Självklart kan du äta det du vill! Ledordet här är ju ibland, om du äter godis varje dag kanske det är bra att dra ner men såklart ska du äta godis ibland. Samma med allt du radar upp, ät av allt men ät inte alltid av samma.
Rent hypotetiskt skulle det kunna vara så att du lever tills du är 87 om du äter renlevnadskost och 85 om du inte gör det, men är de extra åren viktiga om du känner att du begränsat dig och mått dåligt över maten stora delar av livet? Tror väldigt få människor ligger på dödsbädden och ångrar att de åt bröd eller rött kött då och då. Lev livet och ät det du tycker om men gör det med måtta.
Nej, jag har någon bild i huvudet av mig själv där jag äter ”rent”, mediterar dagligen, tränar regelbundet och enbart tänker positiva tankar osv. Men det funkar uppenbarligen inte så jag ska göra som du och de andra skriver. Har nog kommit fram till att jag hellre lever ett roligt och avslappnat liv där jag unnar mig god mat ibland än detta. Tack för ditt svar
Självklart är det okej!
Vad innebär ens ren mat? Bra är väl att minska ned på snabbmat, snacks och typ rött kött/chark eller vad nu Livsmedelsverket rekommenderar. Allt får dock plats i en balanserad kost. Men BRÖD? Gott, smidigt och en bra kolhydratskälla. Äter bröd varje dag.
Ja men typ mat utan tillsatser och mat som är så lite processad som möjligt. Jag har nog lyssnat lite för mycket på ”hälsofanatiker”. Älskar bröd ?
Jag förstår hur du tänker och vill också gärna äta ”ren” och bra mat. Men det innebär ju inte att man aldrig kan äta annat. Om du försöker äta hälsosamt på det stora hela så gör du din hälsa en stor tjänst även om du äter onyttigt ibland! Två bra regler tänker jag är: 1) Det är det du gör ofta som räknas! Att nån gång då och då äta kakor, godis , snacks och skräpmat spelar ingen roll så länge du oftast äter bra. 2). Det är bättre att lägga till än att dra ifrån. Är du sugen på en ostmacka – ät en ostmacka. Eller två. Men lägg på några paprikaringar och ät en frukt efteråt. Ät halvfabrikat till middag om du inte orkar fixa nåt annat men fixa lite grönsaker eller en sallad till.
Tror det är mycket lättare att få till goda vanor om man håller en lagom ansats och vanor som håller i längden är de som gör mest nytta. En tredje förnuftig regel ?
När ni ser människor lägga upp stories på när de tränar, när svetten rinner, hur långt de sprungit på sån kort tid eller att de har varit på gymmet hur länge som helst.
Blir ni motiverad att träna själv då eller blir ni irriterade/tänker att de skryter bara?
För mig är det så olika. Ibland blir jag så motiverad själv men vissa gånger blir jag typ irriterad och tänker men hur mycket måste den här människan skryta ??
Jag blir bara irriterad och dåligt triggad av sånt!
Av vilken anledning, tror du? ?
Men då är det ju dig det är fel på och inte personerna som lägger upp att de tränar. Sånt trist med folk som måste gnälla på andra bara för att man mår dåligt själv.
Hen svarade på en fråga, varken mer eller mindre.
Jag tränar själv mycket (simning) så tycker bara det är motiverande och kul att se. Men om man inte tränar och har dåligt samvete för det så kan det nog skava.
Varken eller. Tycker mest det är ointressant hur mycket någon annan tränar. Är noll intresserad av träning som grej.
Nej, tycker det är så tråkigt! Gör varken till eller från min egen motivation, kan väl ibland känna att ”jaha, jag borde också träna idag”, men det påverkar mig inte på det sätt att det avgör om jag tränar eller inte. Tycker helt ärligt att det bara är någon typ av skryt, vilket mycket annat på sociala medier också är. Så det får väl vara okej! Men att posta en story från varje träningspass när man tränar regelbundet känns märkligt.
Jag blir motiverad och peppad på att träna. Längtar tills jag kan komma igång igen då jag fick barn för tre veckor sedan.
Det finns en jag blir inspirerad av, resten känns skrytiga?
Jag har några vänner som rätt nyligen börjat springa och för inte länge sen sprang ett maraton. Blir bara imponerad och hejar på när jag ser att de slagit något (person)rekord eller gjort en bra runda. Dock skulle jag nog inte orka se det hela tiden. Men gillar att se vad mina vänner gör, influenser – nej där bryr jag mig inte ett skit och blir inte motiverad.
Sjukt störigt. Jag skiter väl i när och med vad folk tränar och visar de upp sin svettiga kropp får jag spykickar.
Tror ni att Cassandra kommer hålla sin kille hemlig på instagram för att inte riskera att tappa uppdrag/samarbeten?
Alla hsr väl redan koll på det. Tveksamt om hon lägger ut. Med tanke på våldsnivån vill man knappast göra sånt offentligt.
Alltså våldsnivån i samhället. Inte hennes kille ?
Ne tror inte det. Hon börjar ju redan smyga in lite bilder där han syns.
Tycker det är lite konstigt att Perfect day är så soft med det hela. Okej det är inte hon som är kriminell. Skulle ändå tycka det var olustig. Vad har han för polare tex.
Jag tycker att det är sjukt att hennes vänner också verkar ok med detta? (Sen vet vi ju inte vad som sagts privat men ändå). Såg en kommentar på Det Skavers instagram på en post från i höstas där de skrev att Cassandra var kär igen, varav Rosanna hade kommenterat något i stil med ”visste att det skulle bli såhär… det är bara att klippa linan direkt”. Och det är den enda formen av markering som jag har sett. Äeh jag vet inte tycker bara att situationen är så märklig. C pratar i podden om hur hennes kille ”är mysig som en Teddybjörn och har gått i terapi och jobbat på sig själv” men så är han grovt kriminell. What the heeeck
Vilken Cassandra? Vad handlar detta om? Nyfiken!
Cassandra Klatzkow. Jag undrar verkligen vad som pågår i den kvinnans psyke. I de flesta fall man vill hålla något hemligt så försöker man gömma det. I hennes fall undrar jag varför hon 1. Vägrar tala om metoden bakom viktnedgången 2. Vägrar tala om sin kille. Min teori är helt sonika att hon 1. Inte vill prata om viktnedgången för att hon skäms för att hon tagit en genväg via Ozempic samt gastric bypass + 2. självklart är rädd inför följares samt sponsorers inlägg när det blir offentligt att hon är tillsammans med en fullblown gängkriminell (ja alla förtjänar en second chance men vem börjar brevväxla med en fånge för att sedan bli tillsammans med denne?). Damage control verkar vara ett okänt för Cassandra, men som hon sagt förut i podden lider hon ju av svartsjuka ala bibliska proportioner – hon är väl livrädd för att ”tuffingen” ska hitta en yngre, snyggare, smalare Donna. Nu när jag tänker på det – Cassandra är Sveriges version av Khloe K. Har gått ned i vikt å det grövsta – ”råkar ut” för taskiga snubbar, opererar sig (ja hörni, det är bara en tidsfråga)…
Klatzow tror jag det stavas ?
Jag vill höra om det finns ngn här inne som haft fysiska problem av ngt slag som blivit hjälpt av postural träning ?
Ni som pluggat till socionom, hur upplevde ni utbildningen? Var den tuff? Lätt?
Vad för arbetsmöjligheter finns det om man i framtiden hade velat jobba utomlands eller på distans?
Utbildningen upplevde jag inte som speciellt svår. Mycket att läsa men inte svårbegripligt. Arbeta på distans går till viss del. Inte heltid kanske men några dagar i veckan. Tänker socialtjänsten nu. Vet ej hur det ser ut med arbete utomlands.
Nu var det typ 16 år sedan jag tog min examen, men tyckte utbildningen var förhållandevis lätt. Hann jobba på timmar samtidigt och läste även några extra kvällskurser. Jag har jobbat utomlands (engelskspråkiga länder) som både handläggare och på stödboende. Var anställd via bemanningsföretag så de ordnade med avtal, lön etc. Vad gäller distansarbete så har jag möjlighet till det på deltid (jobbar kommunalt). Detsamma gäller för kompisar (socionomer) som jobbar på tex försäkringskassan och privat.
Är det bara jag som tycker Lisa Ankarmans kille känns så jäkla hysterisk??
Han har bipolar lidelse og har haft problem med droger tidigare
Henrik har diagnosen bipolär sjukdom och har därmed skov där han är manisk. Såklart en utmaning att vara gift med någon som är bipolär men lyssnar på hennes podd och de verkar lyckliga.
Du behöver nog inte oroa dig.
Väldigt bra kommentar. Har svårt att erkänna både för mig själv och min arbetsgivare att jag har det kämpigt, så jag försöker lösa det på egen hand. Men det verkar inte riktigt gå eftersom jag inte ser någon förbättring.
Bästa bilen för familj med 3 barn i bilbarnstol? Jag är inne på en sjusitsig medan min man är inne på en 5-sitsig och att ”någon” får sitta i mitten.
(Någon = jag för jag vägrar köra med min man i bilen)
I så fall håller jag med honom. Om du är så tramsig att du vägrar köra själv så kan du gott sitta i mitten.
För övrigt så barnsligt med vuxna människor som uttrycker sig att de vägrar saker. Är ni 3 år eller?
Fast vänta här – det kanske är hennes man som beter sig illa när hon kör?
Fast då är det ju där problemet ligger. Prata med gubben för tusan. Att välja bil utifrån det känns helt orimligt. Sen kan det vara bra att ha någon extra sittplats ibland men att välja bil utifrån din mans beteende känns sjukt.
Förra veckan på medarbetarsamtalet diskuterade jag och chefen vab varpå han uttryckte att jag och min man ska dela lika på den. Jag har inte vabbat någon gång än då min man fortfarande är hemma med vår dotter, men är det okej att man som chef försöker lägga sig i hur man delar upp vabben? För övrigt kan jag tillägga att jag visst kommer ta majoriteten av vabben då min man tjänar 22 000 mer än jag – men känner spontant att det är mellan mig och min man? Eller?
Du har helt rätt, det är upp till dig och din man.
Spontant känns det som en olämplig grej för en chef att säga. Men det kan vara väldigt välment. Typ att det är inte juste att du ska offra din karriär bara för att din man i nuläget kommit en bit längre i löneutvecklingen. Men rent arbetsrättsligt har chefen inget med det att göra.
Din chef har inget med det att göra. Direkt olämpligt att kommentera det.
Absolut inget chefen har något med att göra överhuvudtaget. Klart att han tycker ni ska dela lika eftersom det gynnar honom som arbetsgivare om du är borta mindre, men inget han kan påverka. Ni bestämmer själva hur ni lägger upp vab och föräldraledighet.
Men va, vad konstigt sagt av chefen.
Haha, såklart chefen önskar det. Du kunde kontrat med att javisst kan vi det om du kompenserar mig lönemässigt det du och din man går back de gånger din man vabbar.
Det har inte chefen med att göra. Men tänk på att vab påverkar pensionen, så om du ska ta vabbandet kanske du och din partner kan komma överens så att du kompenseras?
Tänk på att om du tar mycket vab så påverkar det din pension. Din man borde i så gall kompensera det genom privat pensionssparande. Det borde han iof göra oavsett om ni har så stor inkonstskillnad. För han före dig behöver du sänka din levnadsstandard rejält.
Jag säger det av välmening och inte som kritik. Min man tjänar 90k mer än mig i månaden och vi har ett sådant upplägg + livförsäkring.
Det är ingen konstig kommentar från din chef. Du är anställd för att arbeta och chefen vill så klart ha dej på plats så mycket som möjligt. Att du sen har rätt att vabba är en annan sak. Kan ju t.o.m hända att ni knappt behöver vabba, vem vet. Vi hade en kollega som vabbade minst hälften av månadens dagar varje månad, hopplöst att ha som kollega. Och nej, barnen var nog inte så sjuka utan kollegan var arbetsskygg, fick varning redan första halvåret. Vet inte hur det gick sen, jag bytte jobb pga orkade inte konstant jobba för två. Tror nog att du och din man kan hitta en bra lösning om det behövs och ta upp frågan om pension med honom.
När är man emotionellt redo för en relation? Och kommer man någonsin bli det? Jag är 36 år och har mer eller mindre aldrig dejtat eller varit intim med någon. Tanken har alltid skrämt mig och skrämmer mig ännu och bara jag tänker på en relation och allt vad det innebär så backar jag baklänges. Jag har gått i terapi men känner mig fortfarande likadan. Kan man helt enkelt aldrig bli redo?
Undrar det samma. 34 år och aldrig haft en pojkvän ?
Har du svårt att bli kär? Blir man det o uppvaktad brukar det ju rulla på.
Jag tror det. Var längesedan jag var det.
Det vet du inte förrän du faktiskt testar.
Jag tänker att om du aldrig dejtat så har du ju väldigt lite förståelse för vad det faktiskt innebär att vara i en relation? Alltså inte drygt menat!
Att vara i en (bra) relation är att ha en bästa vän som man också attraheras av, och vara ett team där man stöttar och tar hand om varandra.
Kanske du är som mig innan jag fick barn? Var så rädd att det skulle förstöra mitt liv. Nu känner jag att jag bara att jag inte hade en aning innan! Att det inte ens var en poäng att jag tänkte och trodde någonting för att jag helt enkelt aldrig kunde förstå hur det var att ha barn förrän jag fick barn. Det jag försöker säga är – testa och se hur det går! Det är aldrig för sent att bli singel igen ?
Jag har varit i en relation (men vill inte prata om det utan försöker glömma) och det var en mardröm. Sedan har jag råkat illa ut och även om jag har mycket vänner och sådär så är jag rädd för att låta en man komma mig nära. Jag vill såklart kunna träffa någon och vara ihop med min bästa vän men i det här ytliga samhället också där allt bara är svep svep så känner jag mig inte bra nog.
Känner verkligen igen mig både i rädslan att låta någon komma nära och att inte passa in i samhället med tinder och massdejtande där man hela tiden ska sälja in sig själv.
Förstår dina tankar helt!
Är 31 och i samma situation. Jag har visserligen dejtat och varit intim med killar, men det stannar liksom där och många gånger redan efter en dejt.
Har själv börjat fundera på hur jag ens skulle kunna bli tillsammans med någon, liksom, jag är så van vid att vara självständig. Hur skulle det gå att släppa in någon i livet?!
Med det sagt så jo, jag tror att man kan vara redo. Själv vart jag heartbroken för drygt ett år sen. Det må låta konstigt eftersom vi bara sågs en gång. Men vi snackade så mycket innan, om allt och inget, engagerade oss i varandras liv som ingen av oss hade varit med om förut. Sen att vi hade en låång dejt gjorde inte saken sämre. Men han dissade mig och jag började tänka att varför ens lägga ner tid på någon igen när man ändå bara blir sårad.
Men NU börjar jag bli redo igen. Och den här gången känns min redo-känsla annorlunda än förut, så JO jag tror absolut att man kan bli redo! MEN, att man måste komma underfund med vad det är som håller en tillbaka och varför man faller tillbaka i samma banor. Och sen, ibland, så måste man nog bara utmana sig själv och trotsa det som gör att man faller tillbaka till där man var förut. Nu är inte jag någon expert, men terapi är väl knappast magi utan man måste jobba lite själv också? För mig låter det logiskt iaf, men det kanske inte är så??
Beklagar över den skitstöveln som behandlade dig så! Och absolut haha man måste arbeta med sig själv och det gör jag hela tiden. Jag vet vad det är som håller mig tillbaka och det är rädslan för att inleda något och bli övergiven. Det har jag blivit så många gånger och jag klarar inte mer.
Hur möts du och killarna,om du har träffat några, emotionellt? Kan det vara så att din rädsla för att bli övergiven håller dem på avstånd?
Jag har ju många killkompisar liksom och vi är väldigt nära varandra. Men om det kommer till någon jag gillar så blir jag väldigt blyg och skämtar mycket.
Samma sak för mig. Har i princip bara killkompisar (nej jag är ingen pick me), kan vara sårbar med dem och allt sånt. Den ena är en friends with benefits men från min sida finns iaf inget intresse för något mer, skulle t.o.m säga ”USCH” på den tanken?
Anyway. Vi är nära varandra som sagt, men sen är jag exakt likadan, är jag intresserad av någon så skämtar jag jättemycket. Och det är väl nån form av försvar har jag för mig, minns inte säkert. Så alla jag överhuvudtaget har kommit en liten bit med, där är det alltid killen som har tagit initiativ. Har han väl gjort det så vågar väl jag med, men jag vågar aldrig vara den som tar första steget utan då fortsätter jag bara skoja och hålla det på den nivån. Jag flirtar visserligen, men genom skämt.
Vet att svaret inte tillförde något, bara skönt att se att det finns flera som är på samma sätt för man känner sig ganska ensam i den situationen då man ser och hör om lyckliga par överallt.
Det är helt fritt vilken typ av relation man väljer att ha. Filmer med relationer krånglar till allt hela tiden vilket kan vara förvirrande för annars finns det inget innehåll i filmen. Det finns inga måsten som att eventuellt flytta ihop eller ens ses varje vecka.
Är flirtande kul? Är chattande kul & att lära känna någon kul? Ta myrsteg & pröva dig fram.
Var det någon i går som frågade hur badbalja funkar. Man får ju med många vattendunkar och även badboll med god doft.
Jag har så sjukt svårt för mina ingifta svägerska. Hon är på riktigt en vandrande ? men har lyckats med stor hjälp av min mans syster och tillika fru att etablera sig i familjen och släkten. Jag önskar inget hellre än att hennes mask ska falla och att äktenskapet ska ta slut. Dock ser det väldigt mörkt ut och de har det bättre än någonsin ?. Hade lite hopp tidigare i år att saker och ting skulle skita sig för dem, men tyvärr har det vunnit ny mark i släkten och lever säkert av den energin. Bland det värsta jag vet är när falska människor lyckas med sina manipulationer och man riktigt ser hur de får andra att svälja deras lögner med hull och hår.
Förstår precis. Min brors tjej har ett farligt tag om honom och jag är helt säker på att hon kör med fulspel, det verkar så nämligen. Det värsta är ju att man kan inte säga det till någon heller, i alla fall inte till den som man vill säga det till.
Exakt. Man kan inte bara ventilera hur som helst. Jag hade mina två andra svägerskor för ca 1 år sedan som var på samma linje som mig. De har dessvärre gått i fällan. Fast fullt förståeligt. De har blivit ”lovebomade” under hela året. Överrösta med presenter, smicker på sociala medier och uppmärksamhet. Man har sett att det varit ett heltidsjobb och jag har backat på den. Skulle aldrig understå mig att fjäska för att tävla mot giftiga människor. Dessvärre hamnar man ju i skuggan på grund av det ??♀️. Sällan jag önskar folk något negativt men i detta fall vill jag se bruden fara och flyga.
Har du någon vettig att bolla med?
Bra! Stå på dig och fall inte dit. Hon låter inte bra nånstans om hon manipulerat över de andra på sin sida.
Ja jag har dels ventilerat med flera utomstående, t.ex ”den där kollegan man pratar om allt med” och en kompis (och alla håller med mig om att tjejen verkar vara manipulativ).
Men sist faktiskt med min mamma. Det blev en naturlig grej att ta med henne där och då, annars har jag blivit avrådd från att ta det med våra föräldrar. Men det hände en sak när mamma var med så då blev det att jag behövde prata om tjejen med mamma (när vi var ensamma sen), som på eget initiativ delade sina tankar och oro och det är precis samma som jag har.
Är du ensam i familjen/släkten om att känna som du gör tror du?
Okej men vilken ”tur” att ni fick ett tillfälle att prata du och din mamma, samt att hon också uppmärksammade något hon också.
Jag har tack och lov min sambo, som är svåger och bror då. Det har varit räddning i detta. Han tycker att hans syrra i vanlig ordning har bundit sig till en knäppis. Han är så van från förr att samma beteendemönster upprepar sig så det är typ normaliserat. Men igen, han har sett och fattar vilket gör att det går att leva på ändå. Det som är det sorgliga i kråksången är nog systrarnas vändning. För jag har varit nära vän med dem i 15 år drygt och det har hänt något under detta år, jag ser och känner att de gick från att ha varit klarsynta och uppmärksamma (det var systrarna som tog upp detta med oss först, även om jag och sambon pratat om det innan) till att ha fallit för detta. Vilket har skapat ett avstånd mellan oss. Jag står kvar där vi var förra året där vi var överens om deras giftiga relation, medans de har låtit sig köpas.
Oavsett kan man inte göra så mycket. Vi är med på det nödvändliga med familjen och sen lever vi vårat bästa liv utan det toxiska spelet
Men jag hoppas och önskar att deras äktenskap havererar.
Jag har en sak som stör mig. Sedan några veckor tillbaka kan jag inte lyssna på någon som pratar och få någonting annat gjort samtidigt. Det är som att hjärnan inte kan fokusera på båda sakerna samtidigt. Det är så frustrerande, för någon (kollegor, make, barn) pratar till mig nästan konstant, och jag får ett sånt stresspåslag när jag inte lyckas göra det jag håller på med, för att någon pratar samtidigt. Det samma gäller om flera pratar, tex på fikarasten eller vid middagen, eller om radio är på samtidigt. Jag får svårt att hänga med i samtal, och får inte saker gjorda.
Jag har aldrig haft problem med detta innan, men nu känns det sociala outhärdligt.
Jag förstår att det låter som stress, men vad gör man åt det? Känner någon igen sig, vad gjorde ni åt det?
Känner absolut igen det och det är ett tydligt tecken för mig när jag börjar bli allt för stressad. Det enda som hjälper är tyvärr att bli av med stressen så hur jag hör det beror på vad den i sin tur beror på.
Låter som stress. Min erfarenhet är att när jag tränat mindre så kan jag bli så som du beskriver. Min lösning är att regelbundet ägna mig åt fysisk aktivitet av olika slag dagligen ?.
Det låter som stress, och då får man nog titta på hur ens stressnivåer ser ut och försöka åtgärda dem. Sådär funkar jag själv när jag är stressad och kroppen/hjärnan slutkörd. Var på samma sätt när jag hade järnbrist och nästan tomma järndepåer (utan att fatta det, trodde jag höll på att bli utmattad) . Klarade inte av ljud alls, gick och åt lunch efter alla andra för att få tystnad och fick ibland be familj att inte prata med mig. Antar jag att kroppen var slut på samma sätt som vid stress. Så se över stressen/belastningen i ditt liv, och kolla kanske järnvärdena om du också känner dig trött och orkeslös på det stora hela?
Känner igen det sjukt mycket! Just nu har jag sån sömnbrist pga ammar bebisen på natten, och jag är så överbelastad och har noll stresstålighet ? två saker samtidigt och jag vill typ explodera. Jag får kortslutning i hjärnan.. Det är hemskt! Tänker att du behöver gå till botten med varför du är stressad och sedan försöka göra något åt det?? Behöver du sova mer, jobba mindre, äta bättre, röra på dig mer? Lider med dig!
Vad tycker folket om Hanna o hennes New york resa? Åsikter, osv
Gillar Hanna. Men tycker allmänt att det är tråkigt att följa influencers på resor, vill ba se dom göra dagligdagsa saker i deras hem? så jag längtar egentlig tills hon kommer hem. Jag är väldigt nyfiken på när hon kommer hitta en ny kille (pojkvän)
Min åsikt är att jag är avundsjuk och önskar att jag hade kunnat göra samma resa!! Det är ett sjukt kul liv hon lever ?
Frågor/funderingar med influencer tema.
1. Lever Mani fortfarande? (Kenzas hund)
2. Vad gör Isabelle Strömberg nu för tiden?
3. Vad hände med Stina-Lee?
4. Är det farligt att andas in tan revels bus när man busar ansiktet?
5. När släpps recensioner på alla adventskalendrar?
1. Hon har iallafall inte sagt att han inte lever längre, tror hon skulle göra det. Verkar som han lever och har det bra med hennes svärfar.
1. Är väl Kenzas eller Alex föräldrar som har honom nu pga av att det inte funkade med barnen.
2. Bor i Östersund. Vet däremot inte vad hon jobbar med nu. Tror inte att hon kan försörja sig som influencer.
3. Hon jobbar väl som doula/förlossningsfotograf har jag för mig. För övrigt en av mina favoritbloggare back in the days.
4. Har funderat på samma. Känns däremot inte som att det skulle ha godkänts om det var farligt att andas in.
5. Booooring
Föregående inlägg 
Är aspirant på elbil men vet inte i vilken ände jag ska börja åka och titta på bilar och provköra. Någon med erfarenhet? Min sambo sneglar på Audis elbilar men de är så himla dyra.
Är helt frälst i vår Tesla!
Samma här
Är du frälst i Hej:s Tesla??
Blir det inte ledigt dyrt att ladda den? Framförallt i vinter.
Även förra vintern kostade det en bråkdel att ladda en elbil jämfört med bensin.
44M Joule per liter bensin motsvarar 12.2kwh rent energimässigt men med en verkningsgrad på 30% för bensinbilar så motsvarar det 3.7 kwh.
Jag förstod ingenting av det där.
Det betyder att bensin är dyrare än el
Säg att bilen drar 2kWh/mil (vilket är ganska standard nu), och elen kostar 3kr/kWh så blir kostnaden för att köra en mil 6kr. Kostar elen 5kr/kWh så blir milkostnaden 10kr, osv.
Med tanke på att elen är billigare större delen av året så blir milkostnaden bra mycket billigare med elbil jämfört med fosilbil.
Sen kanske de är dyrare i inköp/leasingavgift men man får ju räkna på det själv:)
Vi har en Skoda Enyaq iV och är otroligt nöjda!
Hur långt räcker en laddning?
Vet inte om du frågade mig med enyaq eller teslan men jag svarar: ladda till full kapacitet 420 km (men då under optimala förhållanden, dvs inte accelerera för mycket i körningen, inte vintertid och kanske inte med full AC på hela tiden). Men man tar sig lätt typ Uppsala-Sundsvall.
Vi laddar dock till 80% till vardags för att optimera batteriets livstid och kan lätt pendla till och från jobb ungefär 2 mil enkel väg och ladda någon gång i veckan.
Förundrad över detta. Hur kan folk inte se vilken kommentar någon har svarat på? Det är ju olika nivåer. Flundras kommentar 20:09 ligger i samma nivå som Lisas 20:07 och är alltså inte ett svar till Lisa. Och ja, jag vet att nivåerna försvinner efter tillräckligt många svar men där är vi ju inte i den här tråden..
Oavsett vilken kommentar det svarades på kanske Flundra undrar generellt till alla med elbilar i tråden?
Men det är ju Lisa som ”inte vet om du frågade mig”. Läste du ens?
Porsche Taycan $200k
Cybertruck ???
Vi har en Volvo C40, otroligt nöjda! Kan tänka mig att nya EX30 är riktigt prisvärd ?
Volvo C40
Du kan lyssna på podden ”bilar med sladd”, de utvärderar de flesta. Dock är de tesla-partiska 😀
Har själv en C40, är toppennöjd. Lease via Volvo är bra alternativ, dock har priset stigit nu med räntan
Kolla Elbilsmagasinet på Youtube, han är kanon på att svara på ens funderingar innan man skaffar elbil:)
Vi har kia e-niro och är nöjda!
Från dina grannar: Sänk volymen på din parkeringssensor
Ha ha ja. Minus att det är en miljard olika grejer som piper och tjuter i olika situationer så är vi också mycket nöjda med vår e-niro.
Har en polestar 2, väldigt nöjd!
Har Audi Q4 och den är amaaaaaazing! Älskar elbil! Och ja, trots höga elpriser är det fortfarande billigare att ladda än tanka för oss
Har kört ID3 mkt via jobbet och den är heeeelt otrolig! Blir alltid lite ledsen när jag måste hoppa in i min egen bil sen haha. Finns ju en större variant också om ni vill ha det.
Är man en hemsk person om man inte struntar i sin inbokade resa för att ens partner sen många år mormors begravning är då? Resan bokad med vänner sen långt tillbaka.
Nej, åk!
Är du verkligen säker på att partnerns mormor inte kan betraktas som nära anhörig? Låter väldigt konstigt att flygbolaget skulle ha så definitiva gränser för vem en passagerare ska kunna anses ha en nära relation, särskilt om du och partnern är sammanboende. Har du pratat med dem? Du får väl hävda att du också stod mormonen mycket nära och att din partner verkligen behöver dig som mentalt stöd, om din partner vill att du stannar.
För jag är av samma åsikt som kommentatorerna innan mig, att det nog är läge att prata med partnern om saken. Då menar jag också att verkligen vara lyhörd inför vad denne vill och behöver, även det som sägs ”mellan raderna”, då din partner kanske inte vill be dig avboka även om hen kanske skulle må bättre av att ha dig vid sin sida.
Hur man agerar när ens partner går igenom något svårt, särskilt i situationer då det innebär att man tvingas göra avkall på något man själv sett fram emot, kan verkligen lämna sina spår i relationen, även om man förstår varandra.
Jag vet naturligtvis ingenting om ert förhållande men uppmanar dig bara att se saker ur ett större perspektiv.
Nej det ska inte stå mormonen ?
Det beror väl på hur gärna din partner vill ha och behöver ditt stöd.
Nej, det tycker jag inte. Jag hade iallafall inte klandrat min partner eller bett honom ställa in resan. Huvudsaken är att man finns där och stöttar osv ❤️
Finns väl inget rätt eller fel. Man kan ju fundera på hur man själv reagerat och hur det hade känts om
partnern åkte iväg på resa på ens egen mormors begravning.
Känns så taskigt mot min kompis också, vi får ju inga pengar tillbaka då det inte räknas som nära anhörig för mig. Och min partner har andra som stöttar… Men tycker det känns fel hur jag än gör.
Åk! Skillnad mot om ser var ett syskon eller en förälder till honom.
Va? Vad säger du? Skulle det vara skillnad för att det är en förälder eller syskon? Du har ju ingen aning om hur relationerna är? Mormor kan ju ha varit hans närmaste, herregud.
Mer att då kanske ts hade en närmare relation med den som begravs. Alltså visst att man kan vara där och stötta men han har väl familj som också kommer vara på begravningen?!
Generellt sett är det intr så. Klart det finns undantag för allt.
Isåfall finns det väldigt många undantag för det då det faktiskt är ganska vanligt att en mormor är ens närmaste. Många växer exempelvis upp med sin mormor. Tyvärr så verkar det ju pratas för lite om det tydligen. Även om det skulle vara undantag eller så är det ganska sjukt att säga ”skillnad om det var en förälder eller syskon”, som att mormor inte är tillräcklig.
Det var inte så jag menade. Men generellt är det ofta svårare när någon yngre dör än när det är en människa som levt klart sitt liv. För de flesta är ju mor- och farföräldrar inte samma sak som ens primära familj.
Spelar väl inte så stor roll hur det är generellt. Det som spelar roll är väl hur det är för partnern specifikt?!
Så varje gång man svarar på någons fråga här ska man ta höjd för alla tänkbara undantag? Om ts inte skriver att de har en väldigt nära relation får man väl ändå utgå från att så inte är fallet? Kan vi anta att han har mer familj eller ska vi ta höjd för att det kanske är hans enda släktning?
Min poäng är att oavsett hur det är generellt så det som spelar roll är väl hur det är i det specifika fallet. Ts bör kanske rådfråga sin partner. Och är något oklart så kan man ju fråga ts. Prova fråga ts hur nära partnern var sin mormor och vilka andra som finns att stötta, om det påverkar ett svar.
Dvs min enda poäng är att det är irrelevant hur det är generellt eftersom det är ts partner det handlar om. Det kan vi kanske vara överens om ändå?
Men X, jag är inte ute efter att tjafsa (jag lovar) så läs inte min kommentar med så hård ton.
Jag tycker att ts ska fråga sin partner, hens åsikt i frågan väger förhoppningsvis tyngre för ts än vad vi tycker och vad som generellt är. Jag menar bara väl ?
Nu ska jag sova och önskar god natt till alla.
Fint sagt. Natti ❤️
Har den partner andra som stöttar så tycker jag du ska åka.
Din partner skulle det stå
Är du verkligen säker på att partnerns mormor inte kan betraktas som nära anhörig? Låter väldigt konstigt att flygbolaget skulle ha så definitiva gränser för vem en passagerare ska kunna anses ha en nära relation, särskilt om du och partnern är sammanboende. Har du pratat med dem?
Du får väl hävda att du också stod mormonen mycket nära och att din partner verkligen behöver dig som mentalt stöd, om din partner vill att du stannar.
För jag är av samma åsikt som kommentatorerna innan mig, att det nog är läge att prata med partnern om saken. Då menar jag också att verkligen vara lyhörd inför vad denne vill och behöver, även det som sägs ”mellan raderna”, då din partner kanske inte vill be dig avboka även om hen kanske skulle må bättre av att ha dig vid sin sida.
Hur man agerar när ens partner går igenom något svårt, särskilt i situationer då det innebär att man tvingas göra avkall på något man själv sett fram emot, kan verkligen lämna sina spår i relationen, även om man förstår varandra.
Jag vet naturligtvis ingenting om ert förhållande men uppmanar dig bara att se saker ur ett större perspektiv.
Beror kanske lite på hur nära din partner stod sin mormor och hur hen ser på det. Om hen tycker det är ok så åk!
Jag gjorde det. Min man gick på begravningen. Vi andra åkte på den inbokade resan och så kom han dagen efter. Frågade såklart min man om det var okej, vilket han tyckte det var.
Nej det är man inte! Jag var inte på min partners mormors begravning pga jobb. Kände inte att min närvaro var viktig heller.
Absolut inte! Åk ♥️ Min pojkvän var inte med mig på min morfars begravning i vintras och det var jag helt okej med. Skillnad som nån skrev om det varit din pojkväns förälder eller syskon eller nära vän som gått bort. Så jag tycker absolut inte du ska ha dåligt samvete, försök njuta på din resa ♥️
Vad är det för kommentar om att det skulle vara skillnad för att det är en förälder, syskon eller nära vän? Du har ju ingen aning om hur nära han var med sin mormor, det kan ju ha varit hans närmaste. Du har ingen aning om relationerna bara för det är förälder, syskon, nära vän eller mormor.
Haha men gud, tagga ner lite hördu. Var det en öm tå där kanske? ?
Hade mormorn varit hans närmaste anhörig så hade hon väl knappast rådfrågat här, utan givetvis stannat hemma. Jag är inte säker, men det finns vissa tendenser som pekar på att du inte har det särskilt livat i sänghalmen och att du inte är jättekul att hänga med på fest ?
Ska inte du gå och lägga dig snart eftersom det är skola imorgon? För det finns vissa tendenser som pekar på att du är max 10 år.
Jo då, snart är det dags för kvällsvällingen. Natti natti ♥️
That escalated quickly…
Din kommentar var rimlig och klok tills du började göra väldigt märkliga kopplingar kring folks åsikter och sexvanor
Ja, det är definitivt en öm tå. Skulle det vara något dåligt? Jag tycker det är sjukt att säga som du gjorde, att det skulle vara skillnad för det är en förälder, syskon, nära vän eller mormor när du inte har någon aning om relationerna. Att jag reagerar när andra pratar som att en mormor inte är tillräcklig vänder du till att det skulle finnas vissa tendenser som pekar på att jag inte har det särskilt livat i sänghalmen och att jag inte är jättekul att hänga med på fest? Eftersom att du tar upp det så kan jag säga dig att jag har det väldigt livat i sänghalmen och folk brukar gärna vilja ha med mig på fest av den anledningen att jag är rolig att vara med, inte för att jag vet vad det har med saken att göra? Detta är sådant som folk brukar säga när de inte har annat att säga, slänga ur sig att man inte har det livat i sänghalmen eller är kul på fest? Det var inget nytt iallafall utan väldigt gammalt, rekommenderar dig att komma på något bättre till nästa gång någon ifrågasätter dig om något för det är ett väldigt märkligt beteende att säga sådant. Jag håller med Anonym om att det är nog dags för dig att gå och lägga dig.
Varför antar flera här att det hade varit skillnad med förälder eller syskon eller nära vän? Har folk missat att vissa kanske endast har en mormor och ingen annan nära person….. Jag tycker att det är de som ska spela in, alltså hur ens partner känner och inte vad folk här verkar värdera som ”viktig person”.
Om det var så skulle ts knappast frågat här, eller hur? Är det hans närmaste är det väl självklart att hon valt att stanna hemma.
Eller så var de väldigt nära och man försöker rättfärdiga att åka genom att massa främlingar på nätet tycker att det är ok..
Om det var helt ok med partnern att ts åkte på resan så tror jag inte heller att ts hade frågat här.
Det här är väl ändå någonting du ska diskutera med din partner och inte med främlingar på nätet? ingen kan väl svara på hur det viktigt det är att du är där förutom din partner?
Det viktiga är väl vad din partner tycker?! Har du frågat hen och vad blev svaret då?
Fråga din partner ”vill du att jag stannar hemma för att delta på begravningen?” Resonera tillsammans. Självklart stannar man hemma om partnern behöver stödet.
Pratar inte par med varandra längre? Förvånas alltid på öppet spår hur mycket som skulle kunna lösas om paren bara pratar med varandra i stället för att leta svaret bland utomstående anonyma.
Vad tycker ni om Förrädarna? Blev så ledsen över vem som åkte ut igår.
Tycker det blir sämre och sämre. Det händer ju liksom inget.
Ja den svenska versionen är fenomenalt långsam och tråkig. Vill man ha en riktigt bra säsong så ska man kolla Australien säsong 2. Ska inte spoila men där blir det åka av redan från start. Efter att ha sett den är svenska rena sömnpillret tyvärr.
Kan man se den någonstans om man bor i Sverige?
Dailymotion bland annat.
Har också sett AUS S02! Håller med dig, lite annat än svenska
Jag kan tycka att det är lite svajigt och att produktionen slarvar med att dokumentera viktiga saker som verkar blåsas upp till nyckelevent för intrigerna. Alltså sånt de pratar om när en kamera inte råkat vara på dem och så blir just DEN delen hot gossip.
Tycker inte att de trogna gör ett jättebra jobb, så förrädarna kommer få med sig typ Janne, Nikki och lite andra ljumna, passiva deltagare till finalen så vinner de. Först kommer de dock rekrytera Feime om de är smarta och så blir Mi utvisad (förrädarna kommer vända sig mot henne). Katia kommer gå långt.
Sjukt tråkigt. Helt sämst och Jonas skulle INTE åkt ut
Fattar inte hur de misstänkte Jonas alls, tröga
För att de antog att förrädarna hade satt en förrädare på dödslistan, för att vilseleda. Vilket de riktiga förrädarna antagligen utgick från att de andra skulle tro också.
Jag känner mig så fattig när jag hör hur alla hyllar Caias adventskalender. 3000 kr är för mig en astronomiska siffra för en adventskalender.
Jag tjänar bra men skulle aldrig köpa en kalender för 3000. Hutlös summa!
Det behöver du inte känna. De utvärderar väl bara innehållet. Jag har verkligen inte varken råd eller lust att lägga flera tusen kronor på smink. Inte på en gång i alla fall.
Undrar hur mycket bas smink och borstar man kan få om man väljer billiga märken.
Det ÄR mycket pengar för en julkalender. Jag tyckte 400 för en julkalender var mycket när jag scrollade runt och råkade se den. Kanske för att jag inte skulle köpa någon annan typ av kalender än godiskalender iofs.
Chokladkalender för 10kr ?. Minns att jag tyckte om dem när jag var liten ?. Men ska inte ha någon ?.
Typ?
Fast jag köper inte kalender till mig själv, mamma och pappa köper till mig och brorsan, fortfarande?? och jag brukar köpa till mamma och pappa som en kul grej?
Haha jag köper alltid en chokladkalender, är 29 ?
Skulle aldrig köpa en så dyr kalender. Vill ja ha en produkt så köper jag det. Om det fanns produkter i som jag hade köpt ändå och priset blivit ungefär det samma så kanske men annars nej. 3k är mycket pengar öven för mig som tjänar bra.
Det är ännu fattigare att ta adventskalendrar på delbetalning vilket jag är övertygad om att väldigt stor mängd av dessa gör. Tänk på det istället så känns det helt plötsligt betydligt bättre.
Brukar unna mig en kalender för ca 1000kr för att det är roligt att öppna, men 3000kr är lite för dyrt…
En annan kalender (Kicks) som Grääs hyllade kostade halva priset mot Caias,och innehöll produkter från Shiseido,Lancome mm.Roligare och bättre kvalitet på produkterna än Caias.
Perioral dermatit: någon som har erfarenhet av det? Jag är övertygad om att jag har det, läkaren på VC ville först skriva ut hydrokortison men jag motsatte mig det och fick finacea utskrivet. Läkaren såg bara bilder via VC-app så det syntes inte så tydligt. Om ni haft det, hur har ni skött om er hud? Har finacea hjälpt?
Det är evigheter sedan så jag kan inte svära på att jag minns rätt, men jag tror att Margret Atladottir var med i Kakan Hermanssons podd Under huden och pratade om att hon har det? TROR det var hon. Minns dock inte hur djupt de gick in på det.
Åh tack för tips! Ska lyssna!
Leyglow på instagram har en story sparad om PD. Kolla den också.
Gör inte det! Hon har ingen aning om vad hon pratar om..
Jo det har hon. Hon pratar inte av egen erfarenhet enbart utan väldigt många av hennes följare har fört av sig och delat med sig av sina erfarenheter. Jag fick utskrivet antibiotika av VC men allt läkte efter att ha provat cicaplast någon gång per dag i mindre än en vecka. Det är väldigt många som har precis samma erfarenhet. Fråga i valfri hudvprdsgrupp på Facebook. Hon har sammanställt det väldigt bra och överskådligt bara.
Jag fick elidel utskrivet. Det funkar men det är viktigt att du slutar använda andra produkter under en längre tid så ditt ansikte får återhämta sig. Performa dermatolog beror typ alltid på att huden blivit för utsatt av olika produkter.
Perioral detmatit**
Det gick för fort:)
Ja jag har använt mkt aktiv hudvård med syror osv, aldrig mer! Har sedan två månader bara haft typ ACO mildaste nattkräm men det har blivit värre ändå. Hur gick det när du fick elidel utskrivet? Ska googla det nu!
Det enda som funkade för mig var INGA PRODUKTER ALLS i några veckor tills det läkte ut. Sen har jag bara använt Maria Åkerbergs mjukgörande kräm.
Alltså inte ens smörjt med mjukgörande efter dusch?
Det där är högst individuellt. För mig blev det 10 ggr värre. Har man använt mycket aktiva produkter och hudbarriären blivit försvagad är det ofta klokt att skydda den med en bareiörkräm. Frågar man VC får man ofta förslag om nollbehandling. Dvs inga produkter alls, inte ens mjukgörande efter dusch.
Ja jag tänker att min hud inte hade pallar noll behandling?? Det gör ju ont och stramar om jag inte använder någonting. Men jag har bara haft ”snälla” produkter under hela sommaren och det blev värre ändå. VC var inte jätte hjälpsamma, hade helst träffat en hudläkare men det verkar svårt!
Jag hoppas kombinationen finacea och cicaplast har lika bra effekt för dig som på mig. Annars kan du alltid be VC skriva ut antibiotika.
Fördelen med finacea är att den ger jätte fin och klar hy. Bleker pigmenteringar och tjatar till porerna med ?
Finneca är super men svider när du applicerar. Jag märkte att om jag hade en återfuktande toner under så sved det inte så mycket. När huden vant sig så svider den mindre oavsett.
Förutom det är cicaplast baum super. Smörj ett tjockt lager över. Gärna flera ggr per dag. Jag fick antibiotika utskrivet men provade cicaplast först och jag slapp ta antibiotikakuren ?
Tack för svar ❤️❤️❤️
Jag hade det under flera år, ett kluster med utslag under högra mungipan som kom och gick. Slutade sminka mig för ett par år sedan och då försvann det, och har inte haft problem sedan dess.
Jag har runt hela munnen, nasolabialvecken och upp mot ögonen. Har inte haft smink sen i våras. Blir bara värre ändå 🙁
Åh stackare! Antar att jag kanske hade ”tur” då som blev av med det? Å andra sidan har jag en reumatisk sjukdom + ödem, artros och tinnitus så det är fan alltid något, haha.
Håller tummarna för att det löser sig!
Ja men visst är det alltid ngt skit?! Livet va!
Fick pd för ca ett år sen, testade Elidel och några andra kurer samt cicaplast men utan att bli av med det helt. Sen fick jag tips i en fb-grupp om svavel i essex. Och wow! Smörjde mig några veckor med svavel på drabbade områden och det försvann helt. Nu smörjer jag vid minsta känning och det har inte brutit ut. Tycker cicaplast är bra som underhållskräm dock då det återfuktar utan att trigga. En tub svavel i essex kostar en del men är stor och räcker i evighet. Lycka till!
Var köpte du svavel i essex? Jag förstår nog inte ens riktigt vad det är ?
Google is your friend:
https://www.apotea.se/svavel-i-essex-kram-apl-kram-5-80-gr-1
Har precis diagnosticerat mig själv med perioral dermatit, fick idag upp ett vagt minne om att Klara Doktorow skrivit om det och googlade fram ett Instagram-inlägg från 2018 där Inotyol hyllas som en mirakelkur. Så nu har jag precis gått och lagt mig med ett tjockt lager på hakan och hoppas att det stämmer ?
Nu spammar jag hela tråden och ja den är jätte bra. Det är som cicaplast på steroider. Båda har zink i sig. Så tråkigt att den blir vit och lämnar fläckar på lakanen bara.
Har haft det flera gånger och det enda som hjälper är antibiotika. Sök vård igen/be om en remiss till hud om du inte får hjälp på din vc.
Tvätta ansiktet bara med vatten, jag använde även propy derm som mjukgörande pga knastertorr. Inga andra produkter!
Hoppas du får hjälp, vet precis hur jobbigt det är ?
Googla Sulfactil, detta är det enda som hjälpt mig. Använd detta och inget annat på området och låt annars vila. Ful gul kornig kräm som luktar svavel men funkar.
Min son fick Skinoren utskrivet mot det, försvann relativt snabbt.
Jag fick det som en allergisk reaktion från en ny rengöring jag testade. Använde endast milda, reparerande och återfuktande produkter i 2 veckor och nu är huden nästan som vanligt igen.
Jag har använt milda produkter i två månader o det blir bara värre. Känns som det behövs ngt mer för att det ska bli bra!
Finacea hjälpte inte mig. Inte heller antibiotika. Det var gel för rosacea som hjälpte, och väldigt snabbt. Finns Rozex receptfritt.
Har och behandlade med finacea i ca 6 månader, 2 ggr om dagen. Det funkade och besvären har gått tillbaka. Använde knappt några andra hudprodukter under den tiden, endast milda krämer anpassade för perioral dermatit som köptes på apoteket
Vilken är eran bästa ögonskuggspalett? Vardags eller fest!
En liten och billig från Max Factor. Använder bara en färg dock och den är slut nu?☹️
Men färgerna håller hela dagen för mig och är precis de färger jag använder, tror paletten heter typ Masterpiece Nude eller nåt.
Jag är svag för glitter och skimmer. Tycker mycket om min Urban Decay Stoned Vibes Mini Eyeshadow Palette. Lagom långt namn, haha.
Anastasia soft glam är superbra! Enkel att använda ?
Anastasia Beverly Hills – Soft Glam, även Noveau
Urban Decay – Honey, även Wild West
Natasha Denona – Glam
Revolution X Roxxsaurus Highlight & Contour Palette
Makeup Revolution X Roxi Cosy Vibes Eyeshadow Palette
Väldigt lika colourpop i pigment.
Jag skulle vilja äta mer baljväxter men är inte ett jättestort fan. Någon som sitter inne på bra recept/tips för att få i sig? ?
https://tuvessonskan.se/2023/09/26/mina-10-basta-recept-med-bonor/
Kolla in Portionen under tian! Många recept med bönor och linser där.
Googla: Smal linssoppa sötpotatis (tips: skippa att mixa den på slutet, godare med bitar), recept från tasteline
Och googla Svart linsgryta, recept från viktväktarna.
Även Zeinas kitchen har en del bra typ chiligrytor som är vego. 🙂
Finns det maträtter du tycker om där du skulle kunna addera baljväxter? Grytor? Soppor? Såser?
Vita bönor/röda linser funkar t.ex. utmärkt att ha i mixade sopper (funkar säkert med andra typer också men de har jag inte prövat), nedmixat i potatismos, pannkakor, biffar etcetc
Mixade bönor med t.ex. vitlök, soltorkade tomater, kryddor etc tycker jag är gott att dippa i/ha på mackan eller utspätt med vatten/olja som en slags ”pesto” i sallad.
Gör en soppa på röda linser, kokosmjölk och röd curry och mixa om du inte gillar konsistensen. Eller valfri mixad soppa och ha i vita bönor (typ grönsakssoppa, majs- och potatissoppa, osv).
Kikärtsbiffar är också gott och går att variera mycket.
Jag stoppar bara i det i allt. Kikärter i köttfärssåsen, haricots verts till fiskgratängen, kokta ärtor till fiskpinnarna, kokta linser i köttgryta (de kokar sönder och smakar inget), biffar på mosade linser, hommus och grönsaksstavar. Men man kan verkligen stoppa baljväxter i det mesta. Min favorit är indisk gryta med kikärter eller bönor med vinegarette, kapris och soltorkade tomater. Äter jag bönor i sallad eller bara bön sallad vill jag ha mycket syra för annars tycker jag de smakar mjöl ?
Gör dina egna lunchsallader! Min snubbe och jag gör i ordning massa olika byttor med riven morot, riven rödkål, belugalinser (eller gröna), quinoa, ruccola, hummus, picklad rödlök, färskost och rostade mandlar på söndagen. Under veckan plockar vi ihop våra matlådor och adderar dressing eller balsamico. Går enkelt att fylla på när något tar slut utan att behöva laga en helt ny måltid.
Penne pasta med Svarta bönsgrytan o parmesan
1 pkt svarta bönor , 1 pkt tomatsås , 7 frusna spenatbollar – i en kastrull sköter sig själv ca 20 -30 min! Strö över stark prästost eller parmesan!
Superenkelt o supernyttigt o går att frysa!
Bönquesadillas, finns lite olika recept om du vill googla men jag brukar ta 2 pkt svarta bönor, saft/zest från 1 lime och 2 msk chipotelpasta i en bunke och sedan mixa med stavmixer. (Smaka av minska/öka lime/chipotelpasta efter tycke). Ta tortillabröd och bred ett tunt lager bönröra i en halvmåne över brödet, strö över finhackad salladslök och ost. Tryck ihop och stek i olja. Klart. Går att variera med annat i som t ex majs, chili, koriander osv. Gott att ha salsa och/eller creme fraiche till.
tack så jättemycket för alla tips!! ⭐
Finns ingen anledning att äta det, speciellt som du inte tycker om det. Kroppen kan inte ta upp ens en bråkdel av proteinet från dem. Behöver du protein, ät kött, fisk och ägg.
Fast det är en riktigt bra källa till fibrer, mineraler och vitaminer. Sällan folk har proteinbrist i västvärlden.
Bönchili! Ät med nachoschips, gräddfil och grönsaker 🙂
Snabbaste röran: lima bönor, soltorkade tomater (i olja), feta ost, kokt broccoli och ev lite ochkeso. Rör ihop och ät med lax, kyckling, burgare, på en macka, funkar till det mesta.
Så mycket bra tips!! Har precis upptäckt hur gott det är att rosta kikärtor så jag slänger i det tipset här! Krydda med salt, peppar och paprikakrydda och sen in i ugnen. Gör sallad på bulgur, grönsaker, någon god dressing och toppar med rostade kikärtor
Baka med kikärtor eller linser! Man mixar ner i degen och det smakar inte alls, mer än att det gör brödet saftigt (och proteinrikt).Det här låter likt recepetet jag brukar använda (jag har kikärtor oftast):
https://www.ica.se/recept/baka-brod-med-baljvaxter-400238/
https://www.dn.se/mat-dryck/recept/bolognese-pa-svarta-linser/
Denna är toppen!
Vilken bank tog ni lån ifrån vid bostadsköp? Vet inte vilken bank jag ska välja…
Skandia. Fick lite bättre ränta där då jag hade pensionspengar sparade hos dem. Har alltid varit nöjd med dem så kändes tryggt med.
Välj den som ger bäst ränta.
Tips på bästa robotdammsugaren, maxpris 4000:-?
iRobot Roomba i7 är bra ??
Roboroc sMax5 .
Grym pjäs.
Xiomi är fantastiskt bra. Bättre än de ovan.
Roborock har ju iaf tidigare byggt åt xiomi, så är väääldigt lika.
Upplevt enorm skillnad. Hade en uppe och den andra nere.
Roborock q7 max!! 4000 kr, svinbra
Hur gör ni för att era strumpbyxor ska sitta uppe? Vet att många kör trosor över strumpbyxorna, det funkar inte alls för mig. Det enda som fungerar för min del är en storlek större och dra upp till armhålorna?
Hur gör du?
Jag gör inget speciellt, de sitter uppe bara. Kan det ha något med kroppsform att göra kanske?
Kanske! Fast jag har haft samma problem hela tiden, oavsett om jag som nu har mer former än för några år sen.?
Har samma problem, men efter att testat de med hög midja så sitter de där de ska ?
https://www.only.com/sv-se/product/15301399_2161_1054259/strumpbyxor
Stor storlek och dra upp dem skithögt!
Haha eller hur, exakt så! HÖGT upp ska de!
Undrar detsamma. Blir galen på att gå och dra upp dem hela tiden.
Jag tipsar om en storlek större och att dra upp dem extra högt?
Strumpbyxor för gravida ??
Jag har alltid sånna ’cykelbyxor’ från gina typ 🙂 man kan ju vika upp benen lite om det är en kortare kjol/klänning.
Låter som om du har för små om de åker ner
Nej det är inte problemet. Och om du läser kommentarerna så är det flera som känner igen det här med strumpbyxor som åker ner.
En storlek större än vad man brukar ha på kläder annars funkar som sagt för mig, om du läser ts.
Om en storlek större funkar så är de väl för små…?
Tror jag då inte. Får typ plats med ett extra ben i benen t.ex, inte riktigt men det finns mycket strumpbyxa över liksom. Känner ju om de är för stora eller inte?
Det menas ju givetvis att man ska gå upp en storlek från den man har på byxor i vanliga fall, dvs välja en storlek som är ”för stor” för en. Spelar du dum?
Jag har ett par extra trosor utanpå strumpbyxorna, funkar perfekt! ?
Har verkligen inte det problemet men jag brukar gå upp en storlek och använder helst strumpbyxor från Swedish stocknings som jag tycker har en skön resår. (+ att de aldrig går sönder)
Jag köper strumpbyxor med shapingeffekt, de sitter tight i midjan och åker inte ner.
Exakt så! De med shaping är ofta för tighta i midjan för att börja hasa sig ner mot höfterna. Tycker inte heller de säckar i grenen.
Har du provat strumpbyxor som är anpassade för gravida? Lindex har ett par som heter ”MOM Supportstrumpbyxa”. Jag tror att det är 40 denier, högre modell och sitter riktigt bra oavsett om man är gravid eller inte. Det blev högre pris för ett par år sedan, det var under 100 kronor tidigare, men jag tror att dessa strumpbyxor ligger vid 129 kronor idag.
Nej alltså, det är inget problem. Jag har ju löst det på ett sätt som funkar för mig. Var bara nyfiken på att se hur andra gör.
Hjälp; dejting!
Jag har varit singel nu i några månader, var i förhållande i 5 år. Har träffat lite killar casual men inte haft intresse för något mer och kanske inte heller känt mig helt redo för något.
Sen råkade jag träffa en kille som jag faktiskt är intresserad av, vi har träffats två gånger så det är väldigt nytt. Jag märker dock att jag håller på att glida in i gamla mönster/ovanor från när jag var singel för många år sedan. Jag blir antingen helt besatt och otålig eller så flyr jag från situationen i rädsla att bli sårad. Hur fan undviker man det? Nu träffades vi i fredags och han åkte hem på lördagen och vi har sagt att vi vill ses igen osv men inte skrivit något under hela dagen idag och jag hatar att jag går och tittar på mobilen i hopp om att han ska skriva, vet inte om jag ska skriva själv? Vill visa att jag är intresserad men inte vara för på. Samtidigt så välkomnar jag att det hela ska ta lite längre tid och har egentligen inget behov av att slänga mig in i något om jag använder den resonliga delen av min hjärna haha. Jag vet inte ens vad jag vill ha för råd? Någon som känner igen sig? Hur ska man tänka för att vara lite cool men inte kall eller ointresserad?
Jag känner igen mig från tiden när jag var sjukt osäker och ville att killen skulle ”jaga” mig. Jag ändrade approach när jag insåg att jag bara attraherade dåliga män och relationer. Vill du höra av dig så hör av dig. Ett sms kommer inte framstå som desperat utan bara att man tänker på en och är intresserad?
Jag testade att vara öppen med mina mönster för den jag dejtat ett tag. Hjälpte ganska mycket för att avdramatisera och kunna släppa det. Jag flyr också när någon börjar visa intresse för mig. Så när jag kände att det började bli seriöst så talade jag om att jag har en tendens att ta avstånd då, förklarade vad k min bakgrund som gör att det är så och bad honom att försöka ha överseende med det en kort period bara. Han reagerade jättefint och det blev faktiskt ett fint samtal om vad vi båda hade med oss för bagage in i relationen.
Kul med ny dejt! Så jobbigt i början när man inte vet var man har varrandra. Sov han över hos dig på fredagen till lördagen? Såfall har ni ju tagit ett stort steg redan och är självklart att du kan höra av dig! Eller menar du att han bor i en annan stad?
Läs boken ” Hemligheten: Från ögonkast till varaktig relation” av Dan Josefsson och Egil Linge. Haha låter mycket mer mystisk än vad den är, det är två psykologer som skriver om anknytningsteori. Mitt bästa tips därifrån var att se egna rädslor och fördomar som vägskyltar/avfarter på motorvägen, dvs. jag noterar dem men fortsätter köra framåt, kan alltid ta nästa avfart. Man åsidosätter mycket av sina egna dumma föreställningar om en partner mm, och egna rädslor om att bli avvisad. (Obs handlar EJ om att ignorera dåliga tecken eller obvious red flags hos partnern/dejten i fråga, utan bara att hantera när man själv försöker sätta käppar i hjulet på ett ohjälpsamt sätt)
Kan tillägga att jag fick den rekommenderad av psykolog. Träffade därefter min nuvarande sambo sedan 7 år tillbaka, något jag förmodligen inte gjort om jag fortsatt gå på konstiga fördomar, förväntningar och förutfattade meningar.
Följ do.the.work.podcast på insta!
Men kort sammanfattning: du har träffat personen två gånger och gillar det du sett hittills, toppen! Men ni känner inte varandra än. Någon du inte känner ska inte uppta hela din tankeverksamhet. Det gör inget om ni inte hörs varje dag, det är det ni faktiskt hörs om som spelar roll. Har ni en till träff inplanerad? Om inte då är det bra att börja initiera det, men låt det inte rinna iväg till tanklöst chattande, du vill se om det här är en potentiell partner, inte skaffa en chattkompis. Ha en konversation, avsluta den på ett rimligt sätt. Visa upp den kommunikation du förväntar dig i ett förhållande. Möt honom lite men han ska också möta dig, gör han inte det bör du känna dig mindre attraherad. Om det får dig osäker och ”besatt” så jobba med dig själv samtidigt, det är inte själva personen det handlar om (igen, ni känner ej varandra) utan dina reaktioner på ett beteende.
Apropå några kommentarer i ÖS igår: varför blir en del så provocerade av vilka kläder barn har på sig? Barn är barn, låt dem få vara det och utforska och leka bäst de vill. Jag har en liten pojke som älskar både att leka polis och spion med de andra pojkarna på förskolan samt att leka prinsessa med sin jämnåriga kusin (tjej). Han vill både ha Ninjagotröja och få sina naglar målade ibland. Har vi inte kommit längre än att man störs av sånt?
Och som jag skrev i förra tråden: skulle nåt av mina barn reta eller mobba en annan pojke för att han har klänning så är det mitt barn som får lära sig att han gör fel, inte pojken som har klänning.
Hur vuxna människor kan tycka något annat 2023 är en gåta.
Jag håller helt med dig!
Håller verkligen med!
Vet att du syftar på min kommentar så låt mig förtydliga: Jag menade att det är fånigt när föräldrar trycker på sina söner klänning då de vill framstå som mer progressiva och coola. Det är så fånigt och lätt att genomskåda.
Vet även att vissa med ”vilda” (ouppfostrade) pojkar drar fördel av att folk ser mildare på flickor som beter sig vilt, och därför ”klär ut” sönerna till tjejer med långt hår och kjol. Jag tänker det borde vara smidigare att bara uppfostra ungarna lite strängare än att förlita sig på att de ser ut som flickor och därför slipper skäll, men men…
Du har fortfarande inte, ett dygn senare, besvarat min fråga eller kommit med ett resonemang kring de pojkar som faktiskt vill ha klänning.
Det är självklart inget jag bryr mig om? Som exemplet med pojken som VILL låna sin kusins Elsa-klänning. Inga problem så klart.
Så mycket antaganden och märkliga resonemang i din kommentar…
Att föräldrar ”klär ut” ouppfostrade pojkar till flickor för att de ska få mildare konsekvenser av sitt beteende låter lite som fria fantasier från ditt håll faktiskt.
Haha ja verkligen! Sen när är det mer socialt accepterat att flickor/tjejer är ”vilda” än pojkar/killar?? Det är ju verkligen tvärtom.
Har två i min närhet som gör så, inga fantasier alltså.
Att jag kallade det en fantasi var bara ett snällare sätt att säga ”här är det någon som hittar på saker” och att du fortsätter hitta på saker får dig inte att bli mer trovärdig.
Haha detta kommentarsfält är så roligt. 🙂 Så fort någonting inte passar in i någons världsbild så är det ”Troll! Bluff!”. Bryr mig inte ett dugg eftersom jag har noll intresse av att ljuga för random främlingar på nätet.
Ok så du tycker det är fånigt, då vet vi. Jag tycker det är ett otroligt upplyftande statement om inte annat, visar på medvetenhet och öppensinnighet. Och som andra skrivit – det behöver inte finnas nån ”anledning” utan är bara ett stycke klädesplagg på ett barn. Det är i DINA ögon det sticker. You’re the one with the problem.
Ditt scenario har nog hänt en gång i världshistorien, om ens det….?
Vem i världshistorien har klätt sina pojkar i klänning och låtit deras hår växa ut endast för att pojkarna ska kunna vara vilda ifred?
Såg inte att kommentaren ovanför också refererade till världshistorien ?
Håller med. Fast är mer extrem. Vägrar all form av ”flickigt” rosa/rosett/volang/glitter på min dotter. Måste kämpa emot samhällets krafter som ändå kommer göra att det är denna skit hon väljer själv sen när hon är stor nog.
Förstår jag verkligen. Tycker också glittrig klänning med rosett på skallen på en 8 månaders bebis är så tramsigt. Ser bara obekvämt ut.
Varför kan inte både flickor och pojkar få ha både blått, rosa, glittrigt, gult och grönt? Varför förvägra din dotter en del av utbudet? Det låter för mig lika märkligt som att inte låta pojkar ha rosa och glitter.
Håller med dig! Min sambos bror var superupprörd över att en av hans kompisar lät sin son måla naglarna. Jag fattar inte hur man kan bli så upprörd över nackelack på någon annans barn. Brodern är också en sån som själv uttrycker ”hur folk blir så kränkta nuförtiden” men ja jag blir inte kränkt av nackellack i alla fall…
Haha ser nu att jag lyckats stava nagellack helkonstigt två ggr ?
Hur slutar man vara avundsjuk (nästan bitter) på andra som har gjort bostadskarriär och man själv köpte in sig på marknaden när det var som dyrast? Hur ska man tänka?
Sörj det.
Sen kan du acceptera det och släppa det.
Det kan ta tid.
Livet är orättvist.
Det är okej att tycka att det är orättvist.
Är nog tyvärr bara att acceptera och hoppas det blir bättre någon gång snart. Du är inte ensam iaf!
Ingen vinner på att du är avundsjuk, allra minst du själv. Jag brukar medvetet försöka styra tankar till att vara glad för andras skull istället, det är ju jättekul för dem att de har lyckats. Och nog kan man sörja att man själv inte fick/lyckades med något, men så är livet men det kan ju inte de andra rå för. Livet är inte rättvist. Så man bör försöka att inte låta de känslorna ta över heller. ?.
Vi köpte hus när marknaden var som absolut hetast och huset har ökat en miljon i värde sedan dess, även inklusive den nedgång som har varit senaste året.
På lång sikt kommer även din bostadsaffär vara en vinst med all säkerhet. Du kanske måste sitta still i båten lite längre bara. 🙂
Tack för info!!!
Förstår dig verkligen, kan själv älta saker även om man inte kan påverka det i efterhand. Som andra säger, på lång sikt kommer nästintill garanterat värdet på sin bostad att öka ?
Tänk på att du är inne på bostadsmarknaden! Du betalar nu till dig själv och inte till hyresvärden. Grattis!
Det kommer alltid nya toppar i framtiden. Vi var sura att vi köpte oss in på en liten topp i 2015 hahah. Vi har nu alltså tjänat 6 mill (!) på vår bostad (sorry för not so humble brag!). Just nu känns det surt, om några år känns det jättebra.
Hur då tjänat 6 miljoner på er bostad? Ni har sålt med vinst och flyttat in i hyresrätt eller?
Det är ju kul om er bostad har ökat i värde men alla andras bostäder (iaf så länge ni rör er på samma geografiska marknad) har ju också gått upp i pris under den tiden så ni får ju inte mer för pengarna nu…
Jo vi får mer nu eftersom vi får mycket mer lån med 6 mill i egenkapital. Dessutom har vi flyttat från innerstan till en villaförort.
Köpte lägenheten för 5.5 mill, sålde för 12.5 mill (renoverade för 1 mill). Nu bor vi i ett hus för 16 mill. Så jag skulle säga att 5.5 mill till 16 mill på 8 år är ganska bra! (Vi äger ju inte hela huset alltså, banken äger >50% men ändå, det känns på livskvaliteten)
Försök byt fokus! Du kanske har en hel del att vara tacksam för? Menar absolut inte drygt utan i välmening.
Hej! Jag funderar lite på det här med att skaffa p-piller och har lite funderingar och tankar som man gärna får besvara. Har tidigare inte haft problem med mensvärk eller mensen generellt men vill inte göra så det blir värre. Är även lite orolig för hormonerna man får i sig, tänker att man kan förändras rätt mycket(?) och det är jag rätt så orolig över. Så hur är det för er? Hur tänker ni? Generella tips och tankar uppskattas:)
(Ska absolut gå och prata med en kunnig osv men då jag övertänker rätt mycket så är det skönare att ha en liten diskussion innan:) )
Jag åt p-piller i många år, men inte längre. Jag upplevde att min mens blev kortare, mindre flöde och mindre värk. Men de påverkade definitivt humöret negativt och jag hade ingen sexlust alls. Åt dem så länge att det liksom blev normalt, men märkte väldigt stor skillnad när jag slutade. Nu kan jag verkligen inte tänka mig att börja igen.
Okej, tack för svar! Använder du något annat istället?
Nej, inte mer än pull out metoden och hoppas på det bästa. Vi är 30+ och gifta, så det är inte riktigt lika oansvarigt som det låter, haha.
Precis samma för mig. Fick prova flera olika sorter pga barnmorska som tjatade. Men nej, aldrig mer.
Jag började p-piller men ändrade till spiral efter 5 år och då jäklar märkte jag hur dåligt jag mått med p-piller! Hyn var förvisso bättre med p-piller men allt annat (framför allt humör & sexlust) blev tusen ggr bättre! Har inte haft mens alls heller under tiden med spiral. Men..har kompisar som äter mini-piller som mår toppen så det är såklart individuellt. Hoppas du hittar något som fungerar 🙂
Jag äter p-piller och mår/känner mig precis som innan, inga biverkningar och slipper mensen (gör inget uppehåll, man behöver inte göra det). Så för mig fungerar det toppen. Men det är så himla individuellt om man får biverkningar eller inte, så det är omöjligt att säga hur det blir för dig innan du prövat.
Jag märker ingenting alls förutom att jag inte blöder som en slaktad ko en gång i månaden nu. Märker knappt när jag blöder nu, underbart! Humöret, lusten, osv är helt oförändrad sedan jag började med pillren.
Började naivt tro att förlossningsdepressionen höll på att vända men nu är jag tillbaka i ett nattsvart hål där jag inte ser någon utväg. Äter medicin, går till psykolog, har partner och familj som stöttar och avlastar allt de kan men ändå mår jag fruktansvärt. Känner mig ensammast i världen då de flesta tror jag är lycklig då vi kämpade i många många år att få barn. Känner sån hopplöshet.
Usch din stackare ❤️ Du är inte ensam och det kommer bli bättre. Låter som du ska prata med din läkare om att byta medicin eller höja dosen. Sådär mår man inte med rätt medicinering. Kan tipsa om Brintellix. Det är en ny typ av medicin och inte en traditionell SSRI. Jag har provat flera och när jag började med den så började jag lägga märket till att solen sken och fåglarna kvittrade. Det var som om någon drog upp rullgardinen. Jag hade provat flera SSRI och SNRI men Brintellix var något helt annat. Tyvärr är många läkare på VC inte så bekanta med den men frågar man brukar de absolut skriva ut om man redan provat en typ av SSRI utan tillräcklig effekt.
Men prata med läkaren. Du är inte ensam och du ska inte behöva kämpa på så mycket som du gör ❤️
ECT har väldigt bra effekt vid förlossningsdepression. Det kommer blir bra igen, snälla be om remiss till psykiatriker och håll ut.
Nej, gud gör inte det! Det dödar dina hjärnceller och de kommer aldrig tillbaka.
Nej ?
Fast det är väl främst vid psykotiska symtom som man brukar använda sig av det? Oavsett vad är det vettigt med remiss till psykiatrin om VC inte kan behandla med bra resultat. Jag är så glad att jag hör till psykiatrin pga adhd. VC har varit katastrof och jag har fått informera läkarna om hur olika behandlingsprotokoll ser ut och ifrågasätta varför de inte följer socialstyrelsens riktlinjer.
Jag hat precis läst ut De sju systrarna och känner mig helt tom, som man kan göra när man varit uppe i en riktigt bra bokserie och den tar slut. Någon som kan rekommendera någon liknande serie?
Fanns det inte en norsk serie med namnet de sju systrarna som gick i början på 2000 talet?
Det känner jag inte igen men det kan säkert stämma
Ja det stämmer. Tänkte på den senast nu i veckan faktiskt ?
Japp, älskade den serien!
Gick från 1996-2000.
https://www.youtube.com/watch?v=cipos-Gz16s
Åh, jag läste första och kom bara 100 sidor innan jag vart så sjukt uttråkad. Blir de bättre eller är det bara en smaksak?
Hmm det kanske är en smaksak. Jag blev fast ganska så direkt. Jag gillar att böckerna utspelar sig i olika tidsperioder och har mystik.
Jag tyckte första var bra och har halvt plågat mig igenom tre till. Har man läst en har man läst alla (eller åtminstone fyra)… nu har jag lagt ner projektet.
Elena Ferrante sin serie <3
Åh, den är verkligen helt fantastisk!
Har inget tips men visst känns det tomt nu när man fått alla svar. Jag är dock lite sugen på att läsa om den igen, läst alla en gång och lyssnat på alla utom de två sista en gång också.
Funderar på om man kan koppla allt som hände i den sista boken till de första..
Jag kommer absolut läsa om dem någon dag men än är det för tidigt för mig. Har du läst Lucinda Rileys andra böcker? Hon har ju skrivit flera fristående böcker i samma dramaturgi som systrarna.
Tre systrar, Hannah. Googla norska långserier det finns massor med bra böcker.
Vilken är den bästa beckfilmen?
Hämndens pris
Öga för öga och spår i mörker
Spår i mörker är alltid den första filmen jag tänker på när det gäller Beck-serien!
Lockpojken
Alla ?
Enbart scen: Moneyman, Gunvald med Gavling i duschen ❤
I övrigt: de typ 12 första med Peter Haber och Persbrandt
Hur går det för Vanja Wikström numera? Hon verkar ha tappat en hel del följare, inga samarbeten eller prat om nåt projekt på ett tag. Kommer hon sadla om helt eller vad tror ni?
Man undrar ju verkligen vad som kommer hända. Vet tyvärr inget nytt. Tror dock inte en sån person sadlar om utan de håller sig lite låga ett tag och kör nåt nytt längre fram
Är det någon som varit utmattad av arbete/nära att bli utmattad och har tips på hur man ska läka utan att behöva sjukskriva sig?
Beror på hur långt gångna dina symptom är. Bygg in så mycket återhämtning du kan i din vardag, skjut inte upp det till kvällen eller helgen. Ta mikropauser på 5-10 minuter och fokusera på din andning för att få ner pulsen och känna in din kropp.
Tack för konkreta tips, det uppskattas☺️
Jag vet inte men funderar på samma. Ville bara säga att du inte är ensam iallafall ❤️
Tack och krya på dig❤️
Hur ska du kunna läka och må bra från något som gör dig sjuk om du inte sluta göra det som gör dig sjuk?
Om man tex arbetar för mycket så tänker jag att man kan arbeta normala arbetstider samtidigt som man läker? Jag tänker att sjukskrivning = paus från problemet och att det blir samma sak igen när man kommer tillbaka från sjukskrivningen.
Vad har du för relation till ditt arbete? Varför jobbar du så mycket? Alltså extraarbete tolkar jag det som när du också skriver att lösningen kan vara att arbeta normala tider. Paus från problemet = inse vad problemet är och hur du ska tackla det. Och att kunna komma tillbaka utan att det blir ett problem.
Jobbar inom juristbranschen, så det ställs ganska höga krav på en vilket inte är optimalt när man redan har höga krav på sig själv?
Oftast är det deltidssjuksrivning som gäller om man inte kraschat helt. Klokt att vara försiktig med att vara hemma på heltid om det inte är tvunget. Det är ett stort steg tillbaka. Men du behöver vara tillräckligt frisk för att se igenom dina egna mönster och vad som är en normal belastning. Ofta är man överamitiös och högpresterande. Det behöver man sluta med för att kunna bli frisk.
Väldigt bra kommentar. Har svårt att erkänna både för mig själv och min arbetsgivare att jag har det kämpigt, så jag försöker lösa det på egen hand. Men det verkar inte riktigt gå eftersom jag inte ser någon förbättring.
Det är ingen bra idé. Du måste prata med din arbetsgivare. När du väl har gjort det tror jag det är lättare för dig själv att acceptera det också. Bromsa i tid. Jag gjorde inte det. Vaknade en dag och kunde inte gå upp ur sängen. 3 år tog det mig att komma tillbaka och jag kan fortfarande inte arbeta heltid. Ta det på allvar och gör stora förändrings redan nu är mitt förslag. Lägg även in en dag på helgen som är vilodag. Inget promenera och vara nyttig då utan träna på att inte vara produktiv. Ligg i sängen och läs en bok och gör så lite som möjligt. Det är svårt om man är van vid att koppla ihop sitt egenvärde med prestation men ett viktigt steg är att acceptera sig själv även när man inte presterar. För mig var det svårt men när det föll på plats gjorde mycket annat det i livet också.
Det är svårt att inse vilka konsekvenser det får och hur lång tid det faktiskt tar att bli frisk. Jag börjar redan krascha men ändå är det så svårt att bromsa i tid.
Tack för tipsen, ska faktiskt börja lägga in en vilodag och öva på att bara ta det lugnt och inte göra någonting.
Lycka till med allt ❤️
När jag var sjukskriven gick jag på mindfullness, helt annat än att göra det själv hemma. Jag gick också i ”stresskola” i en liten grupp där vi lärde oss förstå mekanismerna och så enskilda samtal.
Så att vara sjukskriven är inte att bara pausa från problemet. Man kan lära sig och få verktyg och bromsa sig själv
Jag bytte jobb. Såhär i backspegeln inser jag att jag borde ha sjukskrivit mig istället men är en sån som bara kör på utan att känna efter… i slutändan så har det gått bra. Men jag borde att tillåtit mig vara sjuk.
Blev det bättre på ditt nya jobb då eller berodde utmattningen snarare på ett beteende hos dig själv, tex att du har svårt att sätta gränser och bara kör på?
Blev bättre. Alldeles för tung arbetsbelastning i första jobbet. Men jag var också ny i yrket och vågade inte säga ifrån. . Nu har jag hunnit byta jobb några gånger, lärt mlg att inte acceptera vad som helst. Plus att jag blivit bättre på att hantera stress.
Hoppar in här och säger att det kan vara en kombination. I slutänden är det ju man själv som måste bli bättre på att sätta gränser, säga nej och gå till chefen och be om hjälp om arbetssituationen blir övermäktig. Men beroende på arbetsplats så är det olika lätt att få stöd och förändring. På mitt tidigare jobb var det inget alternativ att säga att man inte hann, det var en otroligt slimmad organisation med hög arbetsbelastning och en ganska hård människosyn: sa man nej eller lyfte att arbetsbelastningen var orimlig var man fel person på jobbet. Det var aldrig någonsin arbetssituationen som var probIemet utan individen, i ledningens ögon, vilket gjorde att folk bet ihop och körde på så länge det gick. I en sån organisation är det svårt även om man försöker sätta gränser. I en vettigare organisation med rimligare arbetsbelastning och mer lyhörda chefer kanske det aldrig behöver gå så långt. Hinner man inte så är det chefens jobb att lösa det, men då vill det till att chefen fattar det också.
Vet inte hur det funkar på din arbetsplats, men börja med att prata med din chef och säg att du inte kan ta på dig mer (eller behöver hjälp att prioritera) att du känner att du närmar dig gränsen för vad du orkar och har fysiska symtom på stress. Om det räcker med ”normala” arbetstider och att försöka få in återhämtning om dagarna i det här läget vet bara du. Sjukskrivning kan behövas för att kroppen och hjärnan ska få återhämta sig. Det är bara att skjuta upp problemet om du kör på på samma sätt när du kommer tillbaka. Kanske är det inte fel med någon vecka, för att få lite kraft och bryta ett mönster. Lyssna på kroppen och lycka till!
Jag var hemma i en vecka och med order av min chef ”gör sånt du mår bra av!” För hon tyckte att jag verkade väldigt väldigt trött.
Började känna av det redan i februari (blev hemma i april) och la då in 1.5 dags ledighet så jag fick långhelg. Det hjälpte för stunden och jag åkte till Göteborg och bara glömde livet hemma för en stund. Men sen kom ”kraschen”, eller det som då kunde blivit en krasch om jag inte stannat i tid.
Och det som hjälpte mig mest var pussel! Hjärnan fick vila men ändå inte.
Sen gjorde det även väldigt gott med ett ordentligt hemmaspa, kände mig nästan som ny.
Även om jag var tillbaka efter en vecka var jag ju inte återställd egentligen. Så mamma tog med mig på spa t.ex, för att vi skulle få slappna av, och det gjorde väldigt gott.
När jag lite efter nyår I år började känna att det var på väg igen så bokade jag en spontan hotellnatt och åkte till gbg och var där i 24h. Hade så mysigt! Och oj vad det var behövligt att få komma bort och bara vara.
Så detta tipsar jag om! Sen är det väl en förändring i vardagen och livet kanske som man behöver göra för en långvarig effekt, men för mig var, och är, det viktigt med små saker också. Så gör något du vill göra, som får dig att må bra! Prioritera dig själv. Åk bort, ta en skogspromenad, sätt dig på en sten och njut av tystnaden (eller min favorit: sätta sig och titta på havet från en liten klippa).
Träna, om du orkar. Eller Vad som helst som du vet att du i alla fall förut fann glädje i.?
Vad bra att du tog tag i det i tid och gjorde saker som fick dig att må bättre.☺️ och vad bra av chefen att hon snappade upp det och skickade hem dig. Tack för tipsen, ska ha dem i åtanke?
Se det som en fysisk sjukdom. Vila med betoning på VILA efter jobbet: bädda med dig och blunda, inte scrolla på mobilen. Eventuellt kolla på nån riktigt slö serie.
Drick ingen alkohol då det försämrar sömnkvalitén.
Om kroppen är i akut stress är det viktigt att du inte tränar eller rör på dig för mycket, då det utsöndrar stresshormoner och din kropp har svårt att reglera Kortisol. Ibland ser jag folk tipsa om träning om man är utmattad för att ”kroppen mår bra av det” men en utmattad kropp ska inte höja pulsen.
Se över din vardag: stressar du i övriga moment? Till exempel, försöker du multitaska på morgonen och typ sminka dig och äta frukost samtidigt? Klär du på dig så snabbt som möjligt? Springer du till bussen? Handlar du snabbt för att vara ”effektiv”? Försök att identifiera moment i din vardag där du stressar i onödan. Och TA HAND OM DIG, jobbet kommer aldrig vara lojal emot dig.
Jag vägrade bli sjukskriven men efter två psykologsamtal fick jag i läxa att sjukskriva mig och jag var sjukskriven i 8 veckor, jag är så glad för det. Hade jag bara försökt att kämpa på hade det kanske blivit flera år om jag blivit ännu sjukare.
Det är inte ett misslyckande, utan välbehövlig vila för att orka återhämta sig och kunna fortsätta jobba hela livet.
När är det billigast att boka charterresa för sommaren -24? Nu eller ska man vänta till efter nyår?
Har haft en sån där lurvig ullmatta på vinden över sommaren och nu när jag tog ner den på gården för att skaka av såg jag en liten insekt. Den var ljusbrun/orangeaktig med vingar, en mal?
Vad gör man med mattan nu? Vågar inte ta in den i lägenheten. Hur blir man av med mal? Eller måste man slänga den? Den var väldigt dyr och 100% ull och jag älskar den så det vore sorgligt
Nej du behöver inte slänga. Spraya med cederträ olja eller annat malmedel. Finns massor online.
Är rädd att det ska sprida sig till garderoben
Behandla den på vinden innan du tar ner den. Sen använd samma i garderoben. Jag har alltid cederkulor bland mina kashmirplagg.
Det hjälper tyvärr inte om malen lagt ägg i mattan, vilket är troligt om den är i ull och det dessutom flög ur en mal när den skakades. Tar man in den, så kommer det förmodligen bli larver och i mars, april malar…Man kan tyvärr inte se äggen, som är millimeter små, så att dammsuga en lurvig matta blir lite ”nål i höstack”, även om man givetvis får bort en del. Det är ett h-vete att bli av med om man får in det i lght el hus.
Mattan behöver värmebehandlas, då dör ev.ägg Lämna in den hos ngn mattspecialist är mitt tips och ta INTE in den i din lght innan det är gjort.
Googla, vi flyttade in i en lgh full med pälsängrar ?. Det kom någon från typ Anticimex och sprayade, men det kändes för det första inte jättekul och sen hjälpte det bara lite.
Har använt rödcederträolja och (främst) ättika (men det kanske kan förstöra mattan?) och gjorde stora framsteg, nu har vi lyckligtvis flyttat, för jag tror att de bodde i väggen och skulle varit omöjliga att bli av med. Men skadedjur på en matta borde ju gå!
Jag googlade och läste att man ska lägga den i frysen. Men den får ju omöjligt plats i frysen.
Ja de menar väl mindre klädesplagg tänker jag. Har du tillgång till ett torkskåp som du kan få upp värmen i? Och håller mattan för det. Kanske hjälper?
Hmm ja det kanske jag kan kolla
https://husmorstipset.se/mal/
Snabbläste, där skrivs det om nå malspray. Vet inte vad det är men jag är skeptisk till gifter (det dödar ju insekter av en anledning). Men för förebygga att de sprider sig så skulle jag köpa lavendelpåsar på Ikea (https://www.ikea.com/se/sv/p/kroppsvarm-potpurri-i-pase-lavendel-80482373/) och sätta i garderober. Åhlens har prisvärda rödcederringar. Ta även och gör lite ordentliga städningar ett tag framöver, damma ur garderoben och kanske spraya rödcederträolja (om du fixar lukten) eller ättika (vet inte om det hjälper mot mal) och de till att rödcederringar och lavendelpåsar doftar fortfarande (klämma på påsarna och typ sandpappra ringarna).
Jag försöker dessutom sätta alla textilier jag har i förrådet i plastbackar (täta) eller Vacuum påsar (finns på Rusta för ca 20kr styck). Där ett tag hade jag allt i dubbla soppåsar (billigt ?). Fy vad det tärde på mig att se de där vidriga larverna ?.
I hear you. Den som vet kampen att bli av med skiten, vill aldrig nånsin hamna där igen. Gjorde samma som du, vakumpåsar i plastlådor med lock till allt. Numer alltid alla kashmir plagg, siden och liknande, i täta lådor..
Lägg ut den när det är minusgrader annars. Men det lär ju dröja ?
Justja, det gjorde vi med kuddarna i soffan!
Lägg den utomhus när det blir minusgrader
Bor i Malmö tyvärr, mycket sällan minusgrader
Hmm nu använder jag min fantasi… köp stor förvaringspåse i plast med vakuum-funktion och lägg mattan i med massa lavendelblåast och cederträ och dammsug ur all luft. Tänker att krypen borde dö då om du har den så ett tag? Bästa om du förvarar den så till vintern och sen lägger ut den i minusgrader.
De dör även av värme. Känner du nån med bastu där du kan lägga in mattan och köra riktigt varmt? Vet dock ej om det förstör mattan med värne
Kanske kan funka?
Eftersom det kommit tips på värme funkar det kanske med en ångtvätt då blir även mattan ren . Bor man i en större stad brukar det gå att hyra.
Någon här som har en inflammatorisk tarmsjukdom och även lider av andra besvär i kroppen förutom dom relaterade till tarmar/mage?
Jag har Chrons. Har i perioder hänt av viss smärta i leder och tror jag har svårt att ta upp magnesium vilket bl a ger restless legs, kramp i vader mm. Fråga gärna om du vill veta ngt speciellt ?
Tack för era svar! Jag har också diffus smärta eller känningar i benen, även i ländryggen som kommer och går. Har diagnosticerats med ulcerös kolit för många år sen. Nu är jag i en dålig period och då har smärtorna i kroppen ökat upplever jag.
Jag har UC men har varit utan skov i många år. Svårt att veta vilka av alla småkrämpor som skulle kunna vara kopplat till sjukdomen men det jag vet är att när jag sovit dåligt en längre tid så får jag ont precis överallt man kan få ont. Och har jag skov så sover jag dåligt så allt hänger väl ihop.
Jag tycker att du bör träffa en reumatolog! Be din gastroläkare eller VC om remiss. Frågeställning spondylartrit vid UC.
Mvh
Reumatolog
Detta svaret var till TS/anonym
Tack! ☺️??
Jag har! Får utslag varje gång jag rakar mig (follikulit). Aldrig haft problem innan förrän typ 2 år tillbaka, och inget funkar. Annars kan jag få ledvärk någon gång i bland främst i benen, men aldrig kollat upp ordentligt.
Jag är en ful tjej. Jag tycker en sak är supermärkligt, var på fest och då lägger alla killar armen om sina flickvänner och kysser de framför mig? Vad vill de bevisa? Varit singel i 10 år och killar vill bara ha 6 med mig – inget annat.
Hur menar du? Medan de pratar med dig eller tittar på dig?
Både och
Tror inte att det handlar om dig. ? Hoppas du träffar någon snäll kille snart!
Jag tror inte att de där kyssarna handlar om dig, de vill nog bara kyssa sina tjejer. Lätt att fastna i sin egen bubbla men deras liv handlar ju inte om dig.
Nej men varför framfööööööör mig?
För att ni befinner er i samma rum…? Förstår inte riktigt hur du får det att handla om dig?
Jag har partner men kan också tycka det känns lite märkligt med par som kladdar på varandra lite för mycket inför andra. Tycker att man kan försöka vara social och umgås med andra även om man är på en fest som par. Men jag tror inte att det här har något med dig att göra. ?
Ja, jag är i en relation men tycker ändå att det är lite udda med par som måste kladda och sitta i knät och pussas bland vänner. Inte för att jag tar det som något emot just mig men för att det känns lite… omoget. Så betedde man sig väl när man var femton typ!?
Både fula män och fula kvinnor hittar kärlek. Mycket hänger på vilka signaler man sänder ut.
Svårt att ändra tankemönster förstås, men försök!
Nej så är det verkligen inte. Det är forskat på att har det sämre i samhället
Så alla som är fula lever ensamma då? ?? Klart det är lättare att hitta en partner om man ser bra ut men i slutändan handlar det om personlighet. Att vara bitter och tycka synd om sig själv för att man inte är normsnygg gör ju inte att man blir speciellt attraktiv.
Är det okej att äta bröd, rött kött, onyttig mat och godis ibland? Har försökt ställa om till att bara äta renlevnadskost och har aldrig mått sämre psykiskt + får knappt i mig någon mat alls pga vet ej vad jag ska laga utan äter frukost och sen inget mer på hela dagen. Det kanske inte är värt att ha som mål att äta hälsosamt om det gör att man mår ännu sämre? Och man ej har orken att ställa om…
Det är klart det är okej. Försöker köra med ”man kan äta allt men inte alltid”-ish (utesluter soja).
Rött kött drar vi inte alls ner på heller.
Om man nu vill övergå till annan kost kanske det är värt att ta lite i taget? Eller bara hitta en balans man trivs med. Om man tycker att man äter dåligt men inte har krafterna att ändra helt så är väl kanske något vara bättre än inget? Så om du verkligen vill så försök hitta vad du orkar med (nu antar jag att du inte äter enorma mängder av typ godis ändå? Då kanske det är viktigare att försöka begränsa ?)
Äter sämre nu än när jag åt ”onyttigare”. Det får nog bli balans och lägga av med det här renlevnadsköret. Tack ?
Det är så otroligt mycket hets kring mat idag. Sen verkar många gå till olika extremer. Man får helt enkelt försöka känna efter och vara förnuftig så både kropp och knopp mår bra ?.
Det är absolut okej ?
?
Såklart det är. Ät det du mår bra av, uppenbarligen funkar inte det du gör nu ❤️
Tack, ska börja göra det ?
Hsr du lagt om kosten av medicinska skäl? I sådant fall tycker jag att du ska diskutera med din läkare att du inte mår bra psykiskt av kostomläggningen.
Annars: Självklart kan du äta det du vill! Ledordet här är ju ibland, om du äter godis varje dag kanske det är bra att dra ner men såklart ska du äta godis ibland. Samma med allt du radar upp, ät av allt men ät inte alltid av samma.
Rent hypotetiskt skulle det kunna vara så att du lever tills du är 87 om du äter renlevnadskost och 85 om du inte gör det, men är de extra åren viktiga om du känner att du begränsat dig och mått dåligt över maten stora delar av livet? Tror väldigt få människor ligger på dödsbädden och ångrar att de åt bröd eller rött kött då och då. Lev livet och ät det du tycker om men gör det med måtta.
Nej, jag har någon bild i huvudet av mig själv där jag äter ”rent”, mediterar dagligen, tränar regelbundet och enbart tänker positiva tankar osv. Men det funkar uppenbarligen inte så jag ska göra som du och de andra skriver. Har nog kommit fram till att jag hellre lever ett roligt och avslappnat liv där jag unnar mig god mat ibland än detta. Tack för ditt svar
Självklart är det okej!
Vad innebär ens ren mat? Bra är väl att minska ned på snabbmat, snacks och typ rött kött/chark eller vad nu Livsmedelsverket rekommenderar. Allt får dock plats i en balanserad kost. Men BRÖD? Gott, smidigt och en bra kolhydratskälla. Äter bröd varje dag.
Ja men typ mat utan tillsatser och mat som är så lite processad som möjligt. Jag har nog lyssnat lite för mycket på ”hälsofanatiker”. Älskar bröd ?
Jag förstår hur du tänker och vill också gärna äta ”ren” och bra mat. Men det innebär ju inte att man aldrig kan äta annat. Om du försöker äta hälsosamt på det stora hela så gör du din hälsa en stor tjänst även om du äter onyttigt ibland! Två bra regler tänker jag är: 1) Det är det du gör ofta som räknas! Att nån gång då och då äta kakor, godis , snacks och skräpmat spelar ingen roll så länge du oftast äter bra. 2). Det är bättre att lägga till än att dra ifrån. Är du sugen på en ostmacka – ät en ostmacka. Eller två. Men lägg på några paprikaringar och ät en frukt efteråt. Ät halvfabrikat till middag om du inte orkar fixa nåt annat men fixa lite grönsaker eller en sallad till.
Tror det är mycket lättare att få till goda vanor om man håller en lagom ansats och vanor som håller i längden är de som gör mest nytta. En tredje förnuftig regel ?
När ni ser människor lägga upp stories på när de tränar, när svetten rinner, hur långt de sprungit på sån kort tid eller att de har varit på gymmet hur länge som helst.
Blir ni motiverad att träna själv då eller blir ni irriterade/tänker att de skryter bara?
För mig är det så olika. Ibland blir jag så motiverad själv men vissa gånger blir jag typ irriterad och tänker men hur mycket måste den här människan skryta ??
Jag blir bara irriterad och dåligt triggad av sånt!
Av vilken anledning, tror du? ?
Men då är det ju dig det är fel på och inte personerna som lägger upp att de tränar. Sånt trist med folk som måste gnälla på andra bara för att man mår dåligt själv.
Hen svarade på en fråga, varken mer eller mindre.
Jag tränar själv mycket (simning) så tycker bara det är motiverande och kul att se. Men om man inte tränar och har dåligt samvete för det så kan det nog skava.
Varken eller. Tycker mest det är ointressant hur mycket någon annan tränar. Är noll intresserad av träning som grej.
Nej, tycker det är så tråkigt! Gör varken till eller från min egen motivation, kan väl ibland känna att ”jaha, jag borde också träna idag”, men det påverkar mig inte på det sätt att det avgör om jag tränar eller inte. Tycker helt ärligt att det bara är någon typ av skryt, vilket mycket annat på sociala medier också är. Så det får väl vara okej! Men att posta en story från varje träningspass när man tränar regelbundet känns märkligt.
Jag blir motiverad och peppad på att träna. Längtar tills jag kan komma igång igen då jag fick barn för tre veckor sedan.
Det finns en jag blir inspirerad av, resten känns skrytiga?
Jag har några vänner som rätt nyligen börjat springa och för inte länge sen sprang ett maraton. Blir bara imponerad och hejar på när jag ser att de slagit något (person)rekord eller gjort en bra runda. Dock skulle jag nog inte orka se det hela tiden. Men gillar att se vad mina vänner gör, influenser – nej där bryr jag mig inte ett skit och blir inte motiverad.
Sjukt störigt. Jag skiter väl i när och med vad folk tränar och visar de upp sin svettiga kropp får jag spykickar.
Tror ni att Cassandra kommer hålla sin kille hemlig på instagram för att inte riskera att tappa uppdrag/samarbeten?
Alla hsr väl redan koll på det. Tveksamt om hon lägger ut. Med tanke på våldsnivån vill man knappast göra sånt offentligt.
Alltså våldsnivån i samhället. Inte hennes kille ?
Ne tror inte det. Hon börjar ju redan smyga in lite bilder där han syns.
Tycker det är lite konstigt att Perfect day är så soft med det hela. Okej det är inte hon som är kriminell. Skulle ändå tycka det var olustig. Vad har han för polare tex.
Jag tycker att det är sjukt att hennes vänner också verkar ok med detta? (Sen vet vi ju inte vad som sagts privat men ändå). Såg en kommentar på Det Skavers instagram på en post från i höstas där de skrev att Cassandra var kär igen, varav Rosanna hade kommenterat något i stil med ”visste att det skulle bli såhär… det är bara att klippa linan direkt”. Och det är den enda formen av markering som jag har sett. Äeh jag vet inte tycker bara att situationen är så märklig. C pratar i podden om hur hennes kille ”är mysig som en Teddybjörn och har gått i terapi och jobbat på sig själv” men så är han grovt kriminell. What the heeeck
Vilken Cassandra? Vad handlar detta om? Nyfiken!
Cassandra Klatzkow. Jag undrar verkligen vad som pågår i den kvinnans psyke. I de flesta fall man vill hålla något hemligt så försöker man gömma det. I hennes fall undrar jag varför hon 1. Vägrar tala om metoden bakom viktnedgången 2. Vägrar tala om sin kille. Min teori är helt sonika att hon 1. Inte vill prata om viktnedgången för att hon skäms för att hon tagit en genväg via Ozempic samt gastric bypass + 2. självklart är rädd inför följares samt sponsorers inlägg när det blir offentligt att hon är tillsammans med en fullblown gängkriminell (ja alla förtjänar en second chance men vem börjar brevväxla med en fånge för att sedan bli tillsammans med denne?). Damage control verkar vara ett okänt för Cassandra, men som hon sagt förut i podden lider hon ju av svartsjuka ala bibliska proportioner – hon är väl livrädd för att ”tuffingen” ska hitta en yngre, snyggare, smalare Donna. Nu när jag tänker på det – Cassandra är Sveriges version av Khloe K. Har gått ned i vikt å det grövsta – ”råkar ut” för taskiga snubbar, opererar sig (ja hörni, det är bara en tidsfråga)…
Klatzow tror jag det stavas ?
Jag vill höra om det finns ngn här inne som haft fysiska problem av ngt slag som blivit hjälpt av postural träning ?
Ni som pluggat till socionom, hur upplevde ni utbildningen? Var den tuff? Lätt?
Vad för arbetsmöjligheter finns det om man i framtiden hade velat jobba utomlands eller på distans?
Utbildningen upplevde jag inte som speciellt svår. Mycket att läsa men inte svårbegripligt. Arbeta på distans går till viss del. Inte heltid kanske men några dagar i veckan. Tänker socialtjänsten nu. Vet ej hur det ser ut med arbete utomlands.
Nu var det typ 16 år sedan jag tog min examen, men tyckte utbildningen var förhållandevis lätt. Hann jobba på timmar samtidigt och läste även några extra kvällskurser. Jag har jobbat utomlands (engelskspråkiga länder) som både handläggare och på stödboende. Var anställd via bemanningsföretag så de ordnade med avtal, lön etc. Vad gäller distansarbete så har jag möjlighet till det på deltid (jobbar kommunalt). Detsamma gäller för kompisar (socionomer) som jobbar på tex försäkringskassan och privat.
Är det bara jag som tycker Lisa Ankarmans kille känns så jäkla hysterisk??
Han har bipolar lidelse og har haft problem med droger tidigare
Henrik har diagnosen bipolär sjukdom och har därmed skov där han är manisk. Såklart en utmaning att vara gift med någon som är bipolär men lyssnar på hennes podd och de verkar lyckliga.
Du behöver nog inte oroa dig.
Väldigt bra kommentar. Har svårt att erkänna både för mig själv och min arbetsgivare att jag har det kämpigt, så jag försöker lösa det på egen hand. Men det verkar inte riktigt gå eftersom jag inte ser någon förbättring.
Bästa bilen för familj med 3 barn i bilbarnstol? Jag är inne på en sjusitsig medan min man är inne på en 5-sitsig och att ”någon” får sitta i mitten.
(Någon = jag för jag vägrar köra med min man i bilen)
I så fall håller jag med honom. Om du är så tramsig att du vägrar köra själv så kan du gott sitta i mitten.
För övrigt så barnsligt med vuxna människor som uttrycker sig att de vägrar saker. Är ni 3 år eller?
Fast vänta här – det kanske är hennes man som beter sig illa när hon kör?
Fast då är det ju där problemet ligger. Prata med gubben för tusan. Att välja bil utifrån det känns helt orimligt. Sen kan det vara bra att ha någon extra sittplats ibland men att välja bil utifrån din mans beteende känns sjukt.
Förra veckan på medarbetarsamtalet diskuterade jag och chefen vab varpå han uttryckte att jag och min man ska dela lika på den. Jag har inte vabbat någon gång än då min man fortfarande är hemma med vår dotter, men är det okej att man som chef försöker lägga sig i hur man delar upp vabben? För övrigt kan jag tillägga att jag visst kommer ta majoriteten av vabben då min man tjänar 22 000 mer än jag – men känner spontant att det är mellan mig och min man? Eller?
Du har helt rätt, det är upp till dig och din man.
Spontant känns det som en olämplig grej för en chef att säga. Men det kan vara väldigt välment. Typ att det är inte juste att du ska offra din karriär bara för att din man i nuläget kommit en bit längre i löneutvecklingen. Men rent arbetsrättsligt har chefen inget med det att göra.
Din chef har inget med det att göra. Direkt olämpligt att kommentera det.
Absolut inget chefen har något med att göra överhuvudtaget. Klart att han tycker ni ska dela lika eftersom det gynnar honom som arbetsgivare om du är borta mindre, men inget han kan påverka. Ni bestämmer själva hur ni lägger upp vab och föräldraledighet.
Men va, vad konstigt sagt av chefen.
Haha, såklart chefen önskar det. Du kunde kontrat med att javisst kan vi det om du kompenserar mig lönemässigt det du och din man går back de gånger din man vabbar.
Det har inte chefen med att göra. Men tänk på att vab påverkar pensionen, så om du ska ta vabbandet kanske du och din partner kan komma överens så att du kompenseras?
Tänk på att om du tar mycket vab så påverkar det din pension. Din man borde i så gall kompensera det genom privat pensionssparande. Det borde han iof göra oavsett om ni har så stor inkonstskillnad. För han före dig behöver du sänka din levnadsstandard rejält.
Jag säger det av välmening och inte som kritik. Min man tjänar 90k mer än mig i månaden och vi har ett sådant upplägg + livförsäkring.
Det är ingen konstig kommentar från din chef. Du är anställd för att arbeta och chefen vill så klart ha dej på plats så mycket som möjligt. Att du sen har rätt att vabba är en annan sak. Kan ju t.o.m hända att ni knappt behöver vabba, vem vet. Vi hade en kollega som vabbade minst hälften av månadens dagar varje månad, hopplöst att ha som kollega. Och nej, barnen var nog inte så sjuka utan kollegan var arbetsskygg, fick varning redan första halvåret. Vet inte hur det gick sen, jag bytte jobb pga orkade inte konstant jobba för två. Tror nog att du och din man kan hitta en bra lösning om det behövs och ta upp frågan om pension med honom.
När är man emotionellt redo för en relation? Och kommer man någonsin bli det? Jag är 36 år och har mer eller mindre aldrig dejtat eller varit intim med någon. Tanken har alltid skrämt mig och skrämmer mig ännu och bara jag tänker på en relation och allt vad det innebär så backar jag baklänges. Jag har gått i terapi men känner mig fortfarande likadan. Kan man helt enkelt aldrig bli redo?
Undrar det samma. 34 år och aldrig haft en pojkvän ?
Har du svårt att bli kär? Blir man det o uppvaktad brukar det ju rulla på.
Jag tror det. Var längesedan jag var det.
Det vet du inte förrän du faktiskt testar.
Jag tänker att om du aldrig dejtat så har du ju väldigt lite förståelse för vad det faktiskt innebär att vara i en relation? Alltså inte drygt menat!
Att vara i en (bra) relation är att ha en bästa vän som man också attraheras av, och vara ett team där man stöttar och tar hand om varandra.
Kanske du är som mig innan jag fick barn? Var så rädd att det skulle förstöra mitt liv. Nu känner jag att jag bara att jag inte hade en aning innan! Att det inte ens var en poäng att jag tänkte och trodde någonting för att jag helt enkelt aldrig kunde förstå hur det var att ha barn förrän jag fick barn. Det jag försöker säga är – testa och se hur det går! Det är aldrig för sent att bli singel igen ?
Jag har varit i en relation (men vill inte prata om det utan försöker glömma) och det var en mardröm. Sedan har jag råkat illa ut och även om jag har mycket vänner och sådär så är jag rädd för att låta en man komma mig nära. Jag vill såklart kunna träffa någon och vara ihop med min bästa vän men i det här ytliga samhället också där allt bara är svep svep så känner jag mig inte bra nog.
Känner verkligen igen mig både i rädslan att låta någon komma nära och att inte passa in i samhället med tinder och massdejtande där man hela tiden ska sälja in sig själv.
Förstår dina tankar helt!
Är 31 och i samma situation. Jag har visserligen dejtat och varit intim med killar, men det stannar liksom där och många gånger redan efter en dejt.
Har själv börjat fundera på hur jag ens skulle kunna bli tillsammans med någon, liksom, jag är så van vid att vara självständig. Hur skulle det gå att släppa in någon i livet?!
Med det sagt så jo, jag tror att man kan vara redo. Själv vart jag heartbroken för drygt ett år sen. Det må låta konstigt eftersom vi bara sågs en gång. Men vi snackade så mycket innan, om allt och inget, engagerade oss i varandras liv som ingen av oss hade varit med om förut. Sen att vi hade en låång dejt gjorde inte saken sämre. Men han dissade mig och jag började tänka att varför ens lägga ner tid på någon igen när man ändå bara blir sårad.
Men NU börjar jag bli redo igen. Och den här gången känns min redo-känsla annorlunda än förut, så JO jag tror absolut att man kan bli redo! MEN, att man måste komma underfund med vad det är som håller en tillbaka och varför man faller tillbaka i samma banor. Och sen, ibland, så måste man nog bara utmana sig själv och trotsa det som gör att man faller tillbaka till där man var förut. Nu är inte jag någon expert, men terapi är väl knappast magi utan man måste jobba lite själv också? För mig låter det logiskt iaf, men det kanske inte är så??
Beklagar över den skitstöveln som behandlade dig så! Och absolut haha man måste arbeta med sig själv och det gör jag hela tiden. Jag vet vad det är som håller mig tillbaka och det är rädslan för att inleda något och bli övergiven. Det har jag blivit så många gånger och jag klarar inte mer.
Hur möts du och killarna,om du har träffat några, emotionellt? Kan det vara så att din rädsla för att bli övergiven håller dem på avstånd?
Jag har ju många killkompisar liksom och vi är väldigt nära varandra. Men om det kommer till någon jag gillar så blir jag väldigt blyg och skämtar mycket.
Samma sak för mig. Har i princip bara killkompisar (nej jag är ingen pick me), kan vara sårbar med dem och allt sånt. Den ena är en friends with benefits men från min sida finns iaf inget intresse för något mer, skulle t.o.m säga ”USCH” på den tanken?
Anyway. Vi är nära varandra som sagt, men sen är jag exakt likadan, är jag intresserad av någon så skämtar jag jättemycket. Och det är väl nån form av försvar har jag för mig, minns inte säkert. Så alla jag överhuvudtaget har kommit en liten bit med, där är det alltid killen som har tagit initiativ. Har han väl gjort det så vågar väl jag med, men jag vågar aldrig vara den som tar första steget utan då fortsätter jag bara skoja och hålla det på den nivån. Jag flirtar visserligen, men genom skämt.
Vet att svaret inte tillförde något, bara skönt att se att det finns flera som är på samma sätt för man känner sig ganska ensam i den situationen då man ser och hör om lyckliga par överallt.
Det är helt fritt vilken typ av relation man väljer att ha. Filmer med relationer krånglar till allt hela tiden vilket kan vara förvirrande för annars finns det inget innehåll i filmen. Det finns inga måsten som att eventuellt flytta ihop eller ens ses varje vecka.
Är flirtande kul? Är chattande kul & att lära känna någon kul? Ta myrsteg & pröva dig fram.
Var det någon i går som frågade hur badbalja funkar. Man får ju med många vattendunkar och även badboll med god doft.
Jag har så sjukt svårt för mina ingifta svägerska. Hon är på riktigt en vandrande ? men har lyckats med stor hjälp av min mans syster och tillika fru att etablera sig i familjen och släkten. Jag önskar inget hellre än att hennes mask ska falla och att äktenskapet ska ta slut. Dock ser det väldigt mörkt ut och de har det bättre än någonsin ?. Hade lite hopp tidigare i år att saker och ting skulle skita sig för dem, men tyvärr har det vunnit ny mark i släkten och lever säkert av den energin. Bland det värsta jag vet är när falska människor lyckas med sina manipulationer och man riktigt ser hur de får andra att svälja deras lögner med hull och hår.
Förstår precis. Min brors tjej har ett farligt tag om honom och jag är helt säker på att hon kör med fulspel, det verkar så nämligen. Det värsta är ju att man kan inte säga det till någon heller, i alla fall inte till den som man vill säga det till.
Exakt. Man kan inte bara ventilera hur som helst. Jag hade mina två andra svägerskor för ca 1 år sedan som var på samma linje som mig. De har dessvärre gått i fällan. Fast fullt förståeligt. De har blivit ”lovebomade” under hela året. Överrösta med presenter, smicker på sociala medier och uppmärksamhet. Man har sett att det varit ett heltidsjobb och jag har backat på den. Skulle aldrig understå mig att fjäska för att tävla mot giftiga människor. Dessvärre hamnar man ju i skuggan på grund av det ??♀️. Sällan jag önskar folk något negativt men i detta fall vill jag se bruden fara och flyga.
Har du någon vettig att bolla med?
Bra! Stå på dig och fall inte dit. Hon låter inte bra nånstans om hon manipulerat över de andra på sin sida.
Ja jag har dels ventilerat med flera utomstående, t.ex ”den där kollegan man pratar om allt med” och en kompis (och alla håller med mig om att tjejen verkar vara manipulativ).
Men sist faktiskt med min mamma. Det blev en naturlig grej att ta med henne där och då, annars har jag blivit avrådd från att ta det med våra föräldrar. Men det hände en sak när mamma var med så då blev det att jag behövde prata om tjejen med mamma (när vi var ensamma sen), som på eget initiativ delade sina tankar och oro och det är precis samma som jag har.
Är du ensam i familjen/släkten om att känna som du gör tror du?
Okej men vilken ”tur” att ni fick ett tillfälle att prata du och din mamma, samt att hon också uppmärksammade något hon också.
Jag har tack och lov min sambo, som är svåger och bror då. Det har varit räddning i detta. Han tycker att hans syrra i vanlig ordning har bundit sig till en knäppis. Han är så van från förr att samma beteendemönster upprepar sig så det är typ normaliserat. Men igen, han har sett och fattar vilket gör att det går att leva på ändå. Det som är det sorgliga i kråksången är nog systrarnas vändning. För jag har varit nära vän med dem i 15 år drygt och det har hänt något under detta år, jag ser och känner att de gick från att ha varit klarsynta och uppmärksamma (det var systrarna som tog upp detta med oss först, även om jag och sambon pratat om det innan) till att ha fallit för detta. Vilket har skapat ett avstånd mellan oss. Jag står kvar där vi var förra året där vi var överens om deras giftiga relation, medans de har låtit sig köpas.
Oavsett kan man inte göra så mycket. Vi är med på det nödvändliga med familjen och sen lever vi vårat bästa liv utan det toxiska spelet
Men jag hoppas och önskar att deras äktenskap havererar.
Jag har en sak som stör mig. Sedan några veckor tillbaka kan jag inte lyssna på någon som pratar och få någonting annat gjort samtidigt. Det är som att hjärnan inte kan fokusera på båda sakerna samtidigt. Det är så frustrerande, för någon (kollegor, make, barn) pratar till mig nästan konstant, och jag får ett sånt stresspåslag när jag inte lyckas göra det jag håller på med, för att någon pratar samtidigt. Det samma gäller om flera pratar, tex på fikarasten eller vid middagen, eller om radio är på samtidigt. Jag får svårt att hänga med i samtal, och får inte saker gjorda.
Jag har aldrig haft problem med detta innan, men nu känns det sociala outhärdligt.
Jag förstår att det låter som stress, men vad gör man åt det? Känner någon igen sig, vad gjorde ni åt det?
Känner absolut igen det och det är ett tydligt tecken för mig när jag börjar bli allt för stressad. Det enda som hjälper är tyvärr att bli av med stressen så hur jag hör det beror på vad den i sin tur beror på.
Låter som stress. Min erfarenhet är att när jag tränat mindre så kan jag bli så som du beskriver. Min lösning är att regelbundet ägna mig åt fysisk aktivitet av olika slag dagligen ?.
Det låter som stress, och då får man nog titta på hur ens stressnivåer ser ut och försöka åtgärda dem. Sådär funkar jag själv när jag är stressad och kroppen/hjärnan slutkörd. Var på samma sätt när jag hade järnbrist och nästan tomma järndepåer (utan att fatta det, trodde jag höll på att bli utmattad) . Klarade inte av ljud alls, gick och åt lunch efter alla andra för att få tystnad och fick ibland be familj att inte prata med mig. Antar jag att kroppen var slut på samma sätt som vid stress. Så se över stressen/belastningen i ditt liv, och kolla kanske järnvärdena om du också känner dig trött och orkeslös på det stora hela?
Känner igen det sjukt mycket! Just nu har jag sån sömnbrist pga ammar bebisen på natten, och jag är så överbelastad och har noll stresstålighet ? två saker samtidigt och jag vill typ explodera. Jag får kortslutning i hjärnan.. Det är hemskt! Tänker att du behöver gå till botten med varför du är stressad och sedan försöka göra något åt det?? Behöver du sova mer, jobba mindre, äta bättre, röra på dig mer? Lider med dig!
Vad tycker folket om Hanna o hennes New york resa? Åsikter, osv
Gillar Hanna. Men tycker allmänt att det är tråkigt att följa influencers på resor, vill ba se dom göra dagligdagsa saker i deras hem? så jag längtar egentlig tills hon kommer hem. Jag är väldigt nyfiken på när hon kommer hitta en ny kille (pojkvän)
Min åsikt är att jag är avundsjuk och önskar att jag hade kunnat göra samma resa!! Det är ett sjukt kul liv hon lever ?
Frågor/funderingar med influencer tema.
1. Lever Mani fortfarande? (Kenzas hund)
2. Vad gör Isabelle Strömberg nu för tiden?
3. Vad hände med Stina-Lee?
4. Är det farligt att andas in tan revels bus när man busar ansiktet?
5. När släpps recensioner på alla adventskalendrar?
1. Hon har iallafall inte sagt att han inte lever längre, tror hon skulle göra det. Verkar som han lever och har det bra med hennes svärfar.
1. Är väl Kenzas eller Alex föräldrar som har honom nu pga av att det inte funkade med barnen.
2. Bor i Östersund. Vet däremot inte vad hon jobbar med nu. Tror inte att hon kan försörja sig som influencer.
3. Hon jobbar väl som doula/förlossningsfotograf har jag för mig. För övrigt en av mina favoritbloggare back in the days.
4. Har funderat på samma. Känns däremot inte som att det skulle ha godkänts om det var farligt att andas in.
5. Booooring