Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Helen
/
2024-03-15 20:01
Tips på bra produkt att ha i håret efter tvätt för att få fram lite vågor? Har extremt tunt hår så de flesta produkter tynger bara ned, typ saltvattenspray, gel, vax, mousse. Är det curl cream man ska ha även om jag inte är lockig utan vågig? Vilken? Vill låta håret självtorka, inte hålla på med diffuser och grejer.
Jag har långt hår och lite självfall(vågigt) men längden tynger ju ner håret så jag brukar hjälpa håret lite på traven. Länge har jag kramat i KMS Curl Up perfecting lotion i lätt fuktat hår men nu förtiden så efter tvätt, balsam så brukar jag fläta håret(en eller två) när det är nästan torrt och på morgonen har jag riktigt fina vågor. Lite spray får avsluta det om det är fuktigt väder. Innan flätning klappar jag ibland in Davines oi oil och får supermjukt hår. Någon enstaka gång om jag vill känna mig extra fin i håret på kvällen så använder jag en vågtång och innan dess något värmebehandlade spray.
Får ofta komplimanger om mitt hår, senast idag av två okända kvinnor.
Jag har också långt hår. Flätar på kvällen och blöter det. Sprayar sedan i salt water spray blir så fint på morgonen. Eller primer. Köper stafsberg o lernbergs produkter. Sorry om jag stavar fel. Lockkräm går också bra.
Tror en curl cream och en mousse skulle kunna funka bra men var försiktig med mängden om du har tunt hår. Liten klick curl rean och fördela den sedan i handflatorna genom att gnugga dem mot varandra innan du kramar in i håret. Gör samma med moussen men lite försiktigare med gnuggandet ☺️.
Flora curl har en bra mousse??
Har också vågigt hår. Använder en mousse för lockigt hår när det är nytvättat, sedan borstar jag igenom och kramar upp håret med en curl cream från Kevin Murphy. Ibland saltvattensspray också. När håret är torrt sprayar jag med en hårspray från Björn Axén. Vågorna håller som attan.
För en som har absolut ingen stil eller smak när det kommer till kläder osv så ber jag nu er om hjälp! jag ska börja jobba på kontor, ingen klädkod. Det står mellan kånken laptop (se länk) i svart, navy eller graphite. Vilken färg av dem? Går för det mesta i svarta kläder. Och, vad har ni för väska till kontoret och vad har ni i den? :)) har aldrig jobbat på kontor haha https://www.fjallraven.com/se/sv-se/vaskor-utrustning/kanken/kanken-ryggsackar/kanken-laptop-152
Graphite ser blågrå ut. Skulle välja Super Grey om du vill ha en grå, annars gillar jag färgen Blackberry som känns lite mer piffig.
Det som jag undrar är varför du vill ha en Kånken som jobbväska? Passar den din stil i övrigt? Vad är det för typ av kontor?
Har en Nordace ryggsäck som jag använder till jobb såväl som resor. Otoligt skön att bära, får plats med massor, funkar med allt.
Brukar i väskan alltid ha: ett litet pack våtservetter; en liten flaska handsprit; en liten ask med ett par hårsnoddar och hårnålar: ett par Compeed-plåster: ett litet mini-kit med en sked, kniv, gaffel, sugrör; laptop + laddare; mobilladdare; laddnignspuck; litet paraply; något snack; ett par pennor; en liten ask suketter. Oftast slänger jag i en liten necessär/väska med puder, borste, tops, tanborste, tandtråd, tandkräm.
Har en Tretorn Wings ryggsäck. Tycker jag alltid släpar på en massor då jag alltid har med laptop, lunch, kaffe och en vattenflaska så en ryggsäck behövs. Enda nackdelen är att träningskläder etc. får läggas i väska nr 2 …
Jag använder Klairs vitamin E mask, den med ”pudding”-konsistens som man ska använda en liten sked till. Jag har ungefär halva burken kvar och tycker helt plötsligt att den luktar så illa!! Upplever den som vanligt på huden men doften är liksom lite sur? Så känns inte så trevligt att smeta in ansiktet med den längre.
Nu undrar jag om någon kunnig här vet, om den kan ha blivit dålig för att jag råkat använda orena händer eller något? Istället för att använda den lilla skeden som hör till eller har mitt doftsinne bara blivit extra känsligt?! Känns så tråkigt att behöva slänga.
Gick o lukta på min direkt, haft den länge men den har ju en god doft med litet sting av surt . Inte grynig el nåt, tar alltid med ett finger, rent iofs.
Ja precis brukar stå hur många månader de håller. Det jag undrar är om det är från när man öppnar den? Det måste det väl vara? För om det är från när den tillverkades så hur vet man hur länge produkten tex stått i affären innan den blivit köpt? Haha borde nog googla detta.
Är väldigt olika, beroende på vad syntomen är. En anhörig fick snabbt diagnos, och en annan blev först sjukskriven för utmattning och det gick ytterligare ett år innan läkarna verkligen undersökte hennes symtom. Hoppas du (eller angörig) får veta snabbt! Så jädra pissigt att gå och vänta. 🙁
Från misstanke till diagnos: var på VC en fredag och fick besked om cancer men ej fastställd diagnos på måndagen. Men var under 18 år så jag vet inte om det gick ovanligt snabbt. Men finns en misstanke så borde det ju gå fort, om man tagit prover och gjort undersökningar.
För min mamma tog det exakt två veckor att få svar på de biopsier hon gjorde. Vet inte vad som är ”normalt”. Fick så många gånger höra från vårdpersonal att det var synd att hon blivit sjuk mitt i sommaren ?
Min pappa uppsökte vc förrförra året i sept, blev hemskickad med fel diagnos. Sökte vård igen i okt, gjorde tester, röntgen och skopi-undersökningar i nov och dec, fick diagnos 2 januari. Så 4 månader ca (tjocktarmscancer).
Min pappa sökte vård ungefär 20 gånger utspritt på 4 år. När han äntligen fick en röntgen hade han cancer i nästan alla vitala organ. Han dog 5 månader efter sin första röntgen, 4,5 år efter sina första symtom.
Mammografi i slutet av januari, diagnos i mitten på april. Ingen misstanke innan, ingen knöl gick att känna, även svårt att hitta det med ultraljud, ändå var det ett ganska stort område som var drabbat.
Med facit i hand ångrar jag att jag inte gjorde termografi istället(som jag funderat på så länge, men inte haft råd med), då hade det hittats mycket tidigare.
Min mamma:
Ca. en månad från misstanke till diagnos.
Ytterligare tre månader så var hon död.
(Bukspottkörtelcancer. Hon var 79. Spridde sig till lungorna.)
Ca 2 veckor tog det för mig. Då räknar jag ”misstanke” som tillfället för undersökning och biopsi. Var rätt irriterad att det tog 2 veckor då vården hade svaret efter 4 dagar. Tog tid innan behandlingen drog igång därefter pga jul mm så hade allt dragit igång direkt vid svar kanske jag sluppit lokal spridning.
Idag blev jag lite väl emotionell i ett Mail till en manlig kollega. Fick inget svar och nu känner jag mig sämst som skrev mailet som var väldigt utelämnande och han behagar inte ens svara liksom.
Du svarar extremt luddigt på allt. Så utan att veta vad som föranledde konversationen på morgonen och vad du faktiskt skrev…men generellt skulle jag undvika att skriva känslomässiga mail till någon kollega.
Man kan säga hur man känner (på ett så proffsigt sätt som möjligt) om det finns någon konflikt, t.ex.:
”jag ber om ursäkt att min handling X orsakade att du kände dig utanför, det var inte min mening och jag ska tänka på att göra annorlunda framöver” eller,
”jag känner mig inte delaktig i projektet när möten hålls och jag får ibjudan i sista sekunden, jag skulle vilja att även jag står med på ordinarie listan över deltagare så jag får mötesinbjudningar samtidigt”
Men tror inte ”jag vill inte att du ska vara arg på mig eller sabba något för dig” motiverat med att ”jag tycker verkligen om dig” framstår särskilt professionellt. Det låter privat. Man kan ju absolut ha en privat relation med kollegor, men då får sådant tas på privat tid, inte på jobbmail på arbetstid på jobbet. Det skulle göra mig väldigt obekväm om en kollega skrev så till mig, och även om det är en kollega jag ser som en vän – för det hör inte hemma på jobbet (tänk på att allt du skriver på jobbmail, chattar på Slack och dyl. är något som din arbetsgivare/HR/IT eventuellt kan ta del av om de vill).
Finns ju en liten, liten risk att han är här inne och läser därav luddigheten. Men typ jag har aldrig för avsikt att göra något som gör att du blir arg på mig.
Så är det väl men han kanske känner att han inte pallar en kollega som är känslomässig liksom. Vi har, som jag upplever det, en väldigt fin relation och jag vill bara att han ska tycka om mig.
Men du kan inte pressa honom till att tycka om dig… Om han inte är på humör eller om ngt du gjort gör honom arg så låt honom få utrymme att ta kontakt med dig när han känner för det.
Att lägga till att det är en manlig kollega är väl inget konstigt. Man kunde ju lika bra skrivit en snäll kollega eller något annat.
Och många tycker tydligen att är man kollegor så behöver man inte tycka om varandra och det behöver man förstås inte. Men vi är väl många som tycker om många av våra kollegor, jag har tex bara manliga kollegor. Vissa gillar jag skarpt och vissa är en bra kollega bara. Varför göra något konstigt av allting? Så fort man nämner en manlig kollega här så känns det som att folk får taggarna utåt med en gång. Som att alla är så rädda för att deras respektive ska kunna ha en bra vän i en kollega. Det är vi många som har.
Jag blev också ghostad. ????
Så himla elakt att bara gå upp i rök, fattar inte hur man kan göra så? Nu har jag massa griller och frågor i huvudet som jag inte kommer få svar på och som jag måste släppa och som gör mig ledsen. Alla ghostare är sämst.
Vad får de ut av det liksom? Säga en sak för att sen bara försvinna. Den här har visserligen inte fått mig dit han ville, men han har ju väckt en känsla (ilska) i mig så tyvärr har han ändå lyckats få mig att känna något på ett sätt.
Ja såna idioter! Jag är verkligen bara arg dock. Har blivit ghostad förr och det klart att det aldrig är kul, men har alltid haft en plan b så det har varit lätt att inte fastna i. Det har jag inte nu, haha, så nu är jag bara arg.
Fy fan. Lider med dig. Har också blivit ghostad. Man blir så arg och så ledsen, värdelös känsla. Och alla dessa frågor som maler i huvudet hjälper inte till…
Och det känns tradigt och trist att säga det, men det kanske berättar rätt mycket om personen i fråga. Vet att det inte hjälper när man är arg och ledsen men tror ändå det är något man måste påminna sig om. Hoppas du kan släppa det snart <3
Inga problem egentligen. Jag är inte ledsen, är verkligen bara arg så egentligen är det kanske bara bra att han inte har svarat på ett par dagar (tänker inte ens analysera och tänka att det kan vara andra anledningar som spelar in, är man intresserad tar man sig tiden) för jag hade med stor sannolikhet inte kunnat dölja det. Det är svårt att göra mig arg, men när jag blir det så blir jag ARG. Och det är jag nu.?
Men absolut, det säger så mycket om en människa, verkligen! Jag fattar ju att jag är värd någon bättre dessutom.?
Haha är det så? Hade säkert blivit ledsen om jag hade känt mer för honom men hann aldrig komma dit som tur var. Det är jobbigare att vara ledsen så det slipper jag gärna?
Nån som vet vad som hände med transtjejen Vicky? Hon bloggade för väldigt många år sedan. Tror att hon började med hormoner i unga år, som beställdes från Tyskland? Hade varit kul att veta var hon är idag!
Skriver igen då jag fastnade så länge i modd förra ÖS.
Jag blev lämnad av min partner när jag var gravid med vårt andra barn. Det började med att hon berättade att hon ”känt sig avstängd” en tid. Vi påbörjade parterapi i ett par månader där vi, pga att hon hade svårt att se vägen fram och ansåg sig befinna sig i en livskris, mest fokuserade på att ge varandra space och tid för att se vad som finns under hela röran. Jag går under den här tiden in i en djup kris, blir sjukskriven och har svårt att förstå min tillvaro. Det visar sig sen att hon och en kollega på hennes jobb förälskat sig i varandra och hon berättar för mig att hon vill leva med henne då hon är ”väldigt förtjust” och att detta hänt pga att hon inte fått bekräftelse hemifrån. Det ska tilläggas att vi under 18 månader kämpat med missfall, sen abort och cancerdiagnoser. I samband med detta kommer ett antal lögner fram och jag inser att jag blivit bedragen, oklart om det är fysiskt eller inte men garanterat känslomässigt. Jag blir oerhört sårad och spenderar sista månaderna av min graviditet boendes i en resväska då jag åker till min familj i en annan stad så fort jag får tillfälle. Jag har vår äldsta dotter på halvtid och har enormt dåligt samvete gentemot henne och lägger all min energi på att vara förälder x1000 till den grad att jag både fysiskt och psykiskt nästan går under. Jag är tydlig med min expartner att jag tycker det är orimligt att kasta sig in i en ny relation innan vår dotter ens är född och hon svarar med att jag inte unnar henne att vara lycklig. Till slut säger hon att hon ska lägga relationen på is eftersom hon inser att ”hon har ett ansvar gentemot sin familj”. Detta efterföljs inte och deras relation fortskrider. Jag säger att jag inte vill ha någon kontakt mer än nödvändigt och att jag inte vill ha med henne på förlossningen. Kvällen innan kejsarsnittet får jag en panikångestattack och ber henne närvara. Förlossningen går bra men jag mår fruktansvärt psykiskt. Min syster och mamma stannar med mig på BB men jag är som i ett töcken och känner ingenting för bebisen som ligger på mitt bröst.
Mitt ex träffar bebisen en timme här och där men större delen av tiden är jag ensam med båda barnen i vår nya bostadsrätt som i princip läggs ut till försäljning innan vi flyttat in. Mitt ex vill att jag ska börja flaskmata så att bebisen kan sova hos henne ett par nätter i veckan. Ett förslag jag tycker är helt orimligt och inte går med på.
Jag lyckas hålla ihop det när jag har båda barnen men så fort jag lämnat vår äldsta på förskolan kraschar jag och sitter bara och gråter hejdlöst med den nyfödda i famnen. Efter en månad är jag fullkomligt slut och bestämmer mig för att flytta hem till mina föräldrar tills jag ordnat eget boende.
Under dessa månader får jag avlastning av min familj och lillasyster är sjuk hela tiden och akutbesök och läkartider avlöser varandra. Mitt ex och bebisen träffas sporadiskt i samband med överlämningar av vår äldsta.
När jag ordnat boende påbörjar vi ett umgängesschema där mitt ex träffar lillasyster en timme tre dagar i veckan hos mig. Hon säger efter ett par veckor att det är så ångestfyllt att vara i min lägenhet så vi börjar istället ses på ett bibliotek i närheten av där jag bor. Vår dotter skriker så fort jag lämnar bort henne och vi inser båda att jag till en början ska vara närvarande vid umgänget. Där är vi nu och jag mår skit av att behöva träffa mitt ex och känner mig låst av planeringen. Jag upplever inte att jag kommer vidare i läkningsprocessen och blir stressad över att min föräldraledighet till så stor del upptas av att förhålla mig till mitt ex och möjliggörandet av henne och dotterns relation. Det är bestämt att mitt ex tar över föräldraledigheten på 100% när vår dotter är ett år och det känns bra men tills dess hade jag behövt få distans och läka och ge all energi jag har till barnen. Mår väldigt dåligt över att ev ta det här beslutet då jag såklart innerst inne vill dela det här med henne. Jag älskar ju henne fortfarande trots detta svek.. förstår bara inte hur jag ska klara av att träffa/höras med henne så pass mycket som krävs nu i början när såret är vidöppet och vetskapen om att hon och den nya fortfarande är tillsammans. Det gör fruktansvärt ont.
Vet inte vad du har rätt till. Låter fruktansvärt. Dels känslomässigt att relationen tog slut, men också att tvingas lämna ifrån sig sin nyfödda så tidigt inpå förlossning.
Varför vill inte ditt ex att du som fött barnet ska få ge barnet den trygghet det behöver? Bebisar är bara små en kort tid. Stress och att vara ifrån sin mamma är ju ingen bra start på livet.
Det var otroligt hemska omständigheter som ditt ex lämnade dig för annan också, och det låter helt förödande för din hälsa, men också för barnens.
Vet inte vad du har rätt till, men borde väl vara så att små bebisar ska få vara hos den som fött barnet första tiden?
Personligen anser jag att ett barn behöver sin mamma (nu menar jag den som fött barnet och ammar barnet) minst ett år.
Jag är ledsen för din skull, men tyvärr tror jag att det kan vara svårt att få rätten på din sida.
Herregud vilket helvete du varit igenom. Och ändå är du så himla stark att du fokuserat pp barnet, kompromissar etc etc.
Jag tycker att DU har rätt att ställa krav på hur och var och när umgänget ska arrangeras. Det är DU som tar hand om era barn och det är du som anpassar dig för deras relation.
-ha umgänget hos dig om det underlättar?
-ha med en stödperson ibland/när det går. Dina föräldrar kanske ifall de känner dottern bra också? Alternativt lämna över det till dem och lämna en timme. Ifall dotter är trygg med mormor/morfar.
-ha umgänget i samband med hämtning/lämning av stora barnet för umgänge aå slipper du träffa exet lika ofta iaf.
Håller med. Om det funkar för dig att vara hemma får hon finna sig i den ångestfyllda stunden i din lägenhet eftersom det är hon som satt er i denna sits tycker jag. Men ännu bättre om dina föräldrar har möjlighet och kan tänka sig att sköta den stunden med umgänge.
Men detta, hon verkar inte bekymra sig särskilt mycket om all den ångest hon orsakat TS och fortsätter orsaka henne. Usch vilken människa. Stå på dig TS, det är dags för dig att att sätta dina behov före hennes nu, både för din och barnens skull. ❤️
Fokusera på barnen och försök att hålla relationen till exet bara platonisk utan att blanda in känslor, tänk på barnen i första hand och ta inte ut någon ilska inför dem.
Har ditt ex ens ”juridisk rätt” till barnet du fött då ni båda är kvinnor om jag tolkar det rätt? Jag hade inte låtit någon som skadat mig och mitt ofödda barn på så sätt ta del av något om det inte finns något biologiskt / juridiskt som gör att man inte kan kringgå det. Låter kanske hårt men har ni inte gemensam vårdnads så hade jag stängt dörren direkt för att påbörja läkningsprocessen och själv kunna må bra för att vara en bra mamma till båda barnen. Beklagar allt ❤️
Finns väl inte så mkt att göra, ni måste ju ha kontakt pga barnen, går inte att ta bort det. Fråga soc kanske om det går att få en person som lämnar över barnen men tror det bara är om man har svåra samarbetsproblem eller om nån inte får va ensam med barnen. Och du behöver ju vara med skriver du.
Ta kontakten med familjerätten i din kommun för att få stöd. Dem kan hjälpa er med att tex göra ett umgängesschema och ge stöd utifrån vad som är bäst för barnen. Man kan få mkt stöd och de gör mkt mer än hjälper till i rättsliga processer. Det låter som att det kan vara bra med en tredje part som kan hjälpa dig att få henne att se vad som är bäst för barnen vilket ditt x inte verkar kunna se…
Har inget direkt råd. Ville bara säga FY FAN för ditt ex. Vilken idiot. Blir riktigt förbannad för din skull. Och vadå hon får ångest att vara i din nya lägenhet? Det är ju HON som satt er i den här situationen. Snacka om att ta noll ansvar för vad hon själv gjort.
Förlåt, förstår att detta inte hjälper dig på något vis att jag blir arg. Önskar jag hade massa bra råd att komma med.
Går du och pratar med någon för att bearbeta detta svek?
Vet du vad, umgänge med den andre föräldern (ej födande) kan vara viktigt för barn under uppväxten, sure, men JUST NU när barnet är så litet är det helt sekundärt. Deras relation är sekundär. Det är INTE det bästa för barnet att mamma 1 ska stressa ihjäl sig för att mamma 2 ska få umgängesrätt. Sätt skiten på paus ett halvår om så är, eller sätt umgänget helt och hållet efter dina och bebisens villkor: plats och tid som passar er, t.ex. hemma. Det får hon fan bara suga i sig, att hon ens har mage att komma med krav och önskemål i det här läget. Och när det PASSAR er är ju extremt volatilt just nu, när det inte finns några rutiner och allt är nytt. Ställ in med kort varsel om så är, sätt ev. umgänge tider det passar dig inte bara kalendermässigt utan också orkesmässigt. Du ska hinna vara människa också, vilket är nog så svårt med litet barn. Exet får verkligen vara sista prio här – det har HON SJÄLV VALT.
Och förlåt men om hon dessutom valt att inte bara där fysiskt för att avlasta dig under bebistiden så borde hon fasen avlasta dig på andra sätt, t.ex. betala städtjänst varannan vecka eller beställa hem matkassar. Hon rånar dig inte bara på avlastningen som medförälder, hon BELASTAR ytterligare med sina krav och sitt schema hit och dit, helt vidrig situation hon sätter dig i
Nehe då kan du få se mig skriva det nu: om man som pappa eller mamma lämnar den gravida partnern ensam med barnet som man skulle vara två att ta hand om, då får man väl hitta sätt att do your share. Det är ju helt absurt att lägga den bördan på nån OVANPÅ amning, blöjbyten mm, att också ta hand om sig, hemmet OCH möta dina krav på schemalagda umgängestider
Japp, och då hitta sätt att still do your share. Att relationen tar slut innebär inte att ansvaret tar slut. Och att gemensamt ta hand om en bebis handlar om väldigt mycket runt bebis också, kring hemmet osv för att få vardagen att gå ihop den första tiden när man ammar och sitter limmad kropp mot kropp hela dagarna.
Tack för alla svar. Hon har velat vara där för mig, både under graviditeten och som nyförlöst, men det har för mig varit helt otänkbart för mig då jag mått så dåligt av alla lögner och inte minst av det faktum att hon fortsatt i sin nya relation.
Hon har på nåt konstigt sätt tänkt att vi ska kunna göra det här som vänner. Hon verkade helt oförstående inför det faktum att jag ville ha min mamma hos mig och bebisen den första veckan efter förlossningen. Det är det vi (jag?) kämpar med främst såhär 7 månader senare, att hon verkar besviken och känner ilska gentemot mig för att jag inte kunnat se förbi det känslomässiga för att vi ska kunna umgås allihopa. Hon har inte velat erkänna att hon ”lämnat mig” utan ser det som att vi gått isär och även om hon inte vill säga det högt så känner jag starkt att hon tycker att jag borde kunna ”bita ihop och se framåt”. Den ånger och skuld från hennes sida handlar mestadels om vad detta resulterat i för hennes familj – att dom inte fått tillgång till sitt barnbarn/systerdotter. Och det är något som jag har jättesvårt att hantera. Dels det faktum att det verkar påverka henne mer än vad hon utsatt mig och barnen för men också för att jag mår skit av att dom inte träffat vår underbara dotter så mycket. Jag stod väldigt nära hela hennes familj och saknar gemenskapen enormt men känner mig besviken över att inte ha fått nån större förståelse från deras sida (jag förstår såklart att dom stöttar sin dotter i första hand.. men ändå).
Fy vad tungt! Det verkar som att din vardag egentligen bara går ut på att överleva just nu. Kan du förklara det för exet? Att du är kämpar för att få allt att gå runt, är slutkörd av sorg och ha bebis och verkligen behöver att hon hjälper dig hantera allt. Att ses i din lägenhet är det minsta hon kan göra. Flaskmata borde inte ens vara en diskussion… ni kanske kan försöka hitta en familjeterapeut som kan hjälpa er kommunicera? Tror många kommuner erbjuder det lite billigare. Det kan vara en bra idé med att en utomstående mer objektiv person hjälper er sortera era känslor.
Angående hennes familj: återigen så måste du gå runt i allt det här, överleva. Det är jättetråkigt att de inte fått träffa bebisen så mkt men du vet varför och förhoppningsvis förstår de också det så småningom. Ni kan säkert förbättra din relation med hennes familj längre fram. Kanske kan du ta kontakt med dem direkt och förklara så lugnt du kan hur du ser på allt som hänt?
Du verkar vara en fantastisk mamma som verkligen vill göra allt för era barn. Jag tror och hoppas att allt löser sig till det bästa. Och helt ärligt; du har det förmodligen mycket bättre som ensamstående förälder än med exet.
Finns fler än jag som är så INNERLIGT trött på influensers reklamsamarbeten och Ad links ?? Jag pallar inte titta på dem, minst att ens använda rabattkod eller trycka på länk pga det får motsatt effekt hos mig. Någon som känner likadant? ?
Innerligt trött på samtliga influencers ja. Tycker ingenting av det de gör som ”jobb” känns seriöst och trovärdigt. Det är samma företag som går på rundgång hos samtliga, allt för att de ska få fortsätta gå hemma och låtsasjobba.
Exat! å sen lägger dom upp exat samma videos å bilder på der dom gör reklam på? å just som någon skrev toftby! Samma matbilder å recept om å om å om igen ?!
Undrar honnska dela ut sina kuddar till varenda influencer!
Kommer nog inte hända…
Men jag kan ha fel??
Skulle va kul med en koll på henne, Camilla??♀️
Men hon kanske hotar med förtal el nått då…så du vågar inte?
Men med tanke påå 99,99 procent reklam! Så borde det ju bli fel ibland? Resor/ kläder? Mat?
Själv trycker jag aldrig på en länk… å hennes kläder ärju bara billiga plast! Usch, såg hon svara så glatt heromdagen när någon undra vart kläderna blev uppsydda! Kina… sa hon glatt…
Lite nyfiken på hennes senaste samarbete med safari…
Exakt. Toftby är ett levande bevis på hur saker ska krängas vareviga dag. Allt, kuddar, shampo, mat, resor, fula klänningar mm. Och så låtsas hon att hon av en händelse också köpt en just sån som så många frågade efter på hennes stories. Får motsatt effekt. Köper absolut inget av det.
En tidning livnär sig på reklamen i den för att ge lön till journalisterna, det är lite samma för influencers – de behöver en inkomst för att skapa sina ”modereportage” osv. Det kostar ju inget för en själv att klicka på länken.
Stanna i Linköping och besök Gamla Linköping inkl Cloetta godisbutik. Stanna även i Ödeshög på Narr chokladfabrik. Gränna ligger också längs med vägen. Sen har ni Ullared i Halland ?
Medan det kanske inte värt att ta någon jätteomväg för att ta sig dit tycker jag ändå att det är värt ett stopp om man råkar ha vägarna förbi och vill ha en anledning att kliva ur bilen och sträcka på benen lite. Man ska väl inte förvänta sig värsta upplevelsen men det är absolut ett mysigt utflyktsmål! ?
Gamla Linköping är mysigt när de har aktiviteter igång där, dvs ”Tiderns sommar” julmarknad mm. När det inte är säsong är det riktigt tråkigt, lite gamla trähus som folk tjatar ihjäl sig om hur mysigt det är.
Det beror väl helt på vad man har för intressen, det vet vi ju inte vad TS har. Gillar man trevliga gammaldags miljöer eller är nyfiken på filminspelningsplatser (Rasmus på luffen spelades in där bl a) så är det ett bra tips.
Men det var mycket tips om godis- och glasställen. ?
Så fort jag såg bokomslaget tänkte jag att det där är absolut ingenting för mig, kanske inte en roman heller. Men efter att ha läst handlingen och recensionerna på Bookbeat så ska jag nog ge den en chans! Man vet ju aldrig innan man testat? tack!
Jag lyssnade på alla Hunger Games för ett tag sedan. Har inte läst den tidigare och tror inte att jag såg filmerna när de kom. Vet att de är ungdomsböcker men tyckte att de var bra att lyssna på. Grät flera gånger dock, haha. Finns på Spotify.
Eller vänta, det är ju du! Jag bad om pepp för städning i december och du sa att jag skulle börja redan ikväll. Och du hade städat några rum och rensat sent på kvällen medan jag låg i soffan och åt glassbåt ?
Någon som har vuxit upp med förälder med eips, emotionellt instabilt beteende syndrom? Min mamma passar in i alla symtom på 1177 och andra sidor, men jag vet inte vad jag ska göra med den informationen. Vi har en dålig relation och hon ibland kan jag tänka att det skulle hjälpa om hon visste hur hon beter sig och agerar med både närstående och bekanta.
EIPS är ganska svårdiagnosticerat om jag fattat det rätt, eftersom symtomen också kan bero på många andra saker. Hon får ju vända sig till vården och få remiss till en psykolog om hon vill kolla om det är den diagnosen eller inte och så att hon såklart får rätt hjälp, om det är något som orsakar besvär.
Ja jag har också förstått att den är svårdiagnosticerad. :/ Och man vill ju inte själv slänga en diagnos i ansiktet på ngn. Just nu hjälper det iaf mig och mina syskon att på ett sätt kunna ”skylla” hennes beteenden på eips.
En diagnos hjälper ju enbart om den som har den får rätt vård, annars är det ju meningslöst. Och ni som anhöriga ska definitivt inte diagnosticera henne! Men det finns i alla fall bra behandlingar om det nu skulle vara så, tex mentaliseringsbaserad terapi eller dialektisk beteendeterapi.
Nejmen precis, vi vill inte diagnosticera henne men nu använder vi det bara som ett sätt för oss att brusa upp över hennes beteenden. Hon har varit i kontakt med terapeuter/psykologer för längre sen relaterat till depression men hon säger alltid upp dem och kallar dem för inkompetenta…jag tror att det kanske är för att de utmanar henne. Men ja, mentaliseringsbaserad terapi hade förmodligen varit toppen. Tack för svaren!!
Min syster har det och det är fruktansvärt. Enligt min erfarenhet måste man såklart bli diagnostiserad men sedan behöver personen själv vilja ha hjälp för att det ska bli bättre, vilket inte sker i mitt fall. Det är jobbigt för personer med eips förstår inte alls hur de sårar andra och hur jobbigt det är med att man måste gå på glas för att inte råka säga fel saker. Ledsen att jag inte kan vara till någon hjälp men blev bara så överraskad att någon annan ev har erfarenhet av den diagnosen.
Jag med! En med snygga kompisar.
Fick en lillebror dock, men svarade alltid storebror när folk frågade mig vad jag ville att det skulle bli. Men det blev inte så?
Blev det ingen storebror önskade jag mig en lillasyster men det är jag jäkligt glad över att jag inte fick! Hemska tanke.
Det kan jag absolut göra. Men jag orkar inte med en massa jävla påhopp som folk är så himla pigga på med här. Listan kan göras lång. Men det tror du såklart inte på förstås.
Anonym
/
2024-03-16 15:22
Det är ju en väldigt märklig kommentar då du inte har någon syster och inte vet hur din ev syster skulle vara som person?
Anonym
/
2024-03-16 17:55
Men oj vad stingslig.. När man slänger ur sig en så bestämd och negativ grej är det klart folk undrar vad man baserar det på?
Anonym
/
2024-03-17 11:02
Det har inte med det att göra ens, hur ”hon skulle vara som person”. Jag vill inte ha en syster, är jävligt glad att jag inte har det. Låt mig.
Anonym
/
2024-03-15 21:51
Jag har både en syster och en storebror. Det är väldigt trevligt faktiskt.
Ett kompisgäng. Har utspridda kompisar men skulle vilja ha det där klassiska gänget. En sommarstuga kanske? Eller onödigt mkt pengar (har det helt ok men trevligt om man man var ekonomiskt oberoende).
Och ett jobb som inte är så tärande!
Saknar en riktig bästis i vårt och tort. någon som vill hänga med i mitt liv och någon som vill ha med mig i sitt. typ som frugan och bäck.
el Malin gramer och Jessica.
jag är sist prioriterad i mina kompisars liv. känns lite ledsamt samtidigt som jag förstår att dom med partner och större barn har egna hobbies mm.
Hade gett ungefär vad som helst för att få vakna upp en dag med total tystnad i huvudet, och inte ständigt behöva ha det här bruset/pipet som tinnitus innebär.
Jag saknar ingenting utan känner en stor tacksamhet för allt jag har i mitt liv. Och det jag önskar mig ser jag till att antingen skapa, söka upp, köpa eller acceptera att jag inte kan få (just nu eller någonsin).
Jag saknar en typ bästa väninna som man kan hänga med,göra saker tillsamnans med,prata om allt med,resa,nån som man har mkt gemensamt med,intressen osv.Vore så kul!
En vän. Någon att ta en promenad med/gå på bio med/ta ett glas vin med/ utbyta förtroenden med. Jag verkar ha svårt att knyta den typen av band, tyvärr, även om jag är social och har olika intressen. Men kommer liksom aldrig förbi ”kallpratet”. Och de gånger jag försökt bjuda hem folk, eller höra om de vill göra något så känns det som att de redan har fullt upp. Så nu intalar jag mig själv att jag klarar mig ändå.
Men jag känner mig ofta ensam, med många tankar och känslor som aldrig får ventileras. Har visserligen en partner, men han är inte så intresserad av att prata om saker som verkligen betyder något. Och snart kommer påsk och sedan midsommar, högtider är svåra när man inte är inkluderad.
Försöker att inte tänka så mycket på vad jag saknar i livet utan försöker att vara tacksam för allt fint jag faktiskt har men kan ibland sakna någon typ av ”systerrelation” i livet, eller kanske ett kvinnligt kompisgäng. Har en make, två fantastiska söner (som jag inte skulle byta mot något eller någon i världen), två härliga bröder och en svåger. Min ena bror har pojkvän sedan flera år tillbaka och de två andra har valt att inte vara i någon relation utan är helt uppe i sina karriärer. Så när vi träffas hela familjen så är det verkligen ”jag och killarna i mitt liv” 🙂
Har några enstaka kvinnliga vänner men ingen som jag har den där supernära systerrelationen med och ingen som jag umgås regelbundet med tyvärr. När jag var yngre fick det mig ofta att bli ledsen och jag kunde undra vad det var för fel på mig, men nu har jag väl accepterat det och jag har ju trots allt min make och sönerna som ger så mycket lycka i livet.
Är det värt att gå ner cirka 2500kr i lön för ett nytt jobb? Tjänsten ger lite mer frihet och är ett administratörs jobb.
Och ja det kanske bara är jag som kan avgöra det men hade ni själva gjort det. I mitt huvud vill man ju tjäna mer (& det är så intryckt i min hjärna haha).. inte mindre, samtidigt som det kanske är bra att byta tjänst en period
Jobbar som lärare (jobbat i 15 år) och spyr på alla nedskärningar. Av 27 tjänster på min arbetsplats ska 3 bort nu. Då hsr de redan tagit bort 2,5 tjänst i höstas… många elever som behöver extra hjälp både i skolan och på fritidshemmen
Älskar egentligen att jobba med barn men det är en helt orimlig arbetsmiljö. Undrar när alla andra, utanför skolan, ska börja reagera på hur det är ?
Skolan och förskolan är ett sjunkande skepp men det verkar inte gemene man förstå! Tror att om några år kommer vi vara där vi är i vården med hyrpersonal.
Tycker de flesta verkar förstå det? Är väl en fråga många irriteras över inte lägga tillräckligt stort fokus på i politiken. Vinster i skolan är ju något som en stor del av svenska folket inte vill ha, ändå är det ett system som upprätthålls och där vissa politiker verkar ha suttit i högst tveksamma jävsituationer.
Fast gör andra verkligen det? Ja skolan är skit – säger alla, sen lämnar man sin unge där, röstar i valet efter andra viktiga ämnen och så står vi kvar på ruta 0.
Många är duktiga på att klaga till skolan, men inte mer än så (upplever jag de). (Också helt rätt att klaga till skolan om det är nåt fel men det hjälper ju inte det stora problemet med nedskärningar)
Lite sidospår men det är så sjukt. 2 av 20 tjänster bort på min skola med fr.om. i höst, vi har lika många elever som förra läsåret varav 25% med svenska som andraspråk… Är dock ändå nöjd med mitt arbete som lärare, trots galna nedskärningar. Men hade nog absolut kunnat gå ner 2500:- i lön om jag vantrivdes och sökte mig till annat.
Ja vi har sjukt många med npf-diagnoser. Minst 1 i varje årskurs (liten skola) som kräver 1 vuxen till 1 elev. Jag fattar verkligen inte hur vi ska kunna jobba med inlärning mm när det enda vi behöver göra är att anpassa konstant för att undvika slagsmål/utbrott mm. Det är så synd om barnen med npf som tvingas in i den här miljön och det är synd om de andra barnen som får stå tillbaka elelr blir utsatta
Tror inte på att det är det viktigaste för dig. Om du hade ett jobb som du verkligen mådde dåligt och vantrivdes på, hade det inte varit värt lite mindre pengar för att byta till något du var glad på?
Visst är det du som skrivit tidigare att du inte trivs på ditt jobb? I så fall skulle jag säga ja. Ja, det är värt. Om din ekonomi i övrigt klarar det.
Men jobbet är en så stor del av ens liv och det är inte värt att jobba på en dålig arbetsplats bara för lönen i längden. Så jag säger ja.
Jag gick ner i lön när jag bytte jobb! Inte lika mycket dock. Men det är det bästa jag gjort! Älskar mitt jobb nu och har efter ett år gått om min tidigare lön. För mig är inte pengar det viktigaste dock. Jag prioriterar fritid, frihet och att trivas.
Beror ju lite på vad lönen är. Gick själv ner i lön med ungefär samma belopp för ca tre år sedan, för att byta bransch. Efter två år hade jag dock samma lön igen, men valde då att hoppa på ett annat jobberbjudande med några tusen mindre i lön. Nu är jag i slutet av min karriär och har en väldigt bra lön, så för mig var det ok att gå ner i lön. Men du har lite andra förutsättningar och om du värderar andra saker med det nya jobbet tycker jag inte att du ska låta några tusen hindra dig.
Jag har kollat efter andra tjänster med som lärare. Men det är inte många som anställer nu pga nedskärningar. Sen är jag med i ett nätverk för kommunen och grannkommunerna och det är ju inte bättre på andra ställen
Nej förstår tänker mer utomlands. Många lärare klagar över arbetssituationen men jag måste säga att jag inte förstår varför inte fler söker sig utomlands. Just nu går mina barn på en privat internationell skola i Tyskland, de verkar inte alltid ha lätt att hitta lärare men att vara lärare där är ju softare än i Sverige då klasserna är mkt mindre. Tänker att lärare är ett bra jobb på då vis att man inte är låst till att jobba i Sverige förutsatt att man undervisar i något gångbart ämne kanske inte slöjd eller hemkunskap
Absolut håller jag med om jag kan bara se att flera av de lärare barnen hade i Sverige var ju riktiga superstjärnor som skulle kunna få jobb på vilken skola som helst i världen så otroligt duktiga och kompetenta men jag tror inte att de riktigt förstår det själva.
Om du klarar dig ekonomiskt så ja! Jag bytte jobb hösten 22 och gick ner i lön, vet inte exakt hur mkt då mitt tidigare jobb va i butik med ob osv. Nu jobbar jag på kontor där jag kan styra min arbetstid, flexa och jobba hemma.
Jag mår så mkt bättre med mitt nya jobb och pengar anpassar man sig efter. Fick en löneförhöjning i höstas med 2300, vilket jag inte trodde skulle va så högt men blev så glad att äntligen få uppskattning för de jobb man gör.
Jag har bytt två gånger under min karriär till samma lön på nytt ställe. Hade nog kunnat gå ner lite också. Anledningen till mina byten har varit 1. Närmare hem, flexibelt jobb med stora möjligheter att jobba hemifrån. 2. Gick från ett jobb där jag debiterar kunder för min tid till att jobba med bolagets interna juridiska frågor. Det bästa jag gjort! Skulle aldrig kunna gå tillbaka till ett jobb där jag måste rapportera min tid.
Haha tolkade det inte bitchigt. Däremot ofta vet jag inte ? tror jag skrivit en gång innan om de. Möjligtvis svarat och skrivit om de när andra har haft liknande situationer
Men ja, du har rätt kring de andra. De svåra är ju att hitta något bara.
Ja, om jag haft råd. Om man behöver varenda krona av ens lön för att betala bolån och överleva så nej, men spelar någon tusenlapp ingen roll för livskvaliteten hell yeah! Själv har jag tackat nej till andra jobb som erbjudit för lite av den simpla anledningen att jag har bolån som ska betalas, men jag bor själv och har höga omkostnader så it is what it is…..
Om du har längtat efter just mer frihet och ett administrativt jobb, kan det vara värt det. Förutsatt att den lön du får i det nya jobbet inte går under din smärtgräns.
I min värld är 2500 kr ingenting om det betyder skillnaden mellan att ha ett jobb där man vantrivs och som går ut över ens mående, och ett annat där man trivs och mår bra. Jag hade inte tvekat en sekund. Är själv sugen på att lämna mitt yrke pga vantrivsel men för min del kanske det skulle handla om 15 000 ner i lön, och då blir det inte lika självklart.
Jag har gett en kompis flera chanser att bättra sig och trodde det skulle hålla i sig men nej. Så nu går det inte mer. Har vänner sedan långt tillbaks men denna ca 7 år. Men hon blev bara elakare och hittade på konstiga saker. Så jag sa hejdå för det gav mej absolut inget jag blev bara ledsen. Och det känns faktiskt bra för negativ energi tar för mycket på mej. Aldrig förut brutit upp med vän men har man själv ställt upp för henne och hon bara blivit avig nej jag vill inte se henne mer. Livet är tillräckligt tufft.
Bra! Det är starkt av dig. Har själv brutit med en nära vän som bara slukade energi. Så skönt när man inser att man gjorde rätt och satte sig själv först.
bra! också brutit med fler som bara varit negativ energi. och ju äldre jag blir desto lättare att bara säga tack o hej om personen är falsk el beter sig oskönt.
Bra gjort, kan inte folk vara schyssta så är det ingen idé att fortsätta vara kompis med dem.
Trisst att folk inte kan bete sig men behöver man bryta kontakten så är det lika bra att göra det om man inte känner att det skulle bli bättre eller så. Det ska ge energi inte ta energi.
Ger ni ofta komplimanger? Jag menar då kanske inte till bästa kompisen och så, utan till andra. En del män jag känner säger att de aldrig får komplimanger. Jag får ofta, även av okända människor. Och jag ger det till många, inte precis samma som ger till mig, det hade ju mest blivit krystat. Tycker det är väldigt viktigt att se något vackert i andra och jag menar inte bara det yttre. En fin personlighet är väl roligt att få höra att man har.
Hur gör ni?
Jag började ge kommentarer för några år sen! Säger bara saker jag menar, det måste kännas genuint! Tycker det är bra att visa att man ser andra. Började göra det för att jag lärde känna en person som var duktig på att ge positiva kommentarer..och jag blev lite smittad av det.
Om nån i kassan har fina naglar eller sminkning brukar jag försöka säga det, känns helt ok att säga nåt när man ändå står där. Såg en gubbe nyligen med en jättefin rolig mössa så han fick en komplimang för den. Ibland fegar jag ur för känns lite pinsamt att oombedd tilltala en främling. Men försöker oftast ändå, man blir ju glada båda två av att ge och få komplimanger.
Jag försöker göra det, ofta tänker man saker men man tänker kanske inte alltid på att säga det till personen i fråga. Har därför satt en ”regel” för mig själv att om jag tänker på något och reflekterar över det, ex. vilken fin tröja personen har, eller vad bra personen gjorde sin föreläsning etc. så ska jag säga det och inte bara tänka det 🙂
Alltså jag gillar Lisa Maria men kollade hennes sellpy och kände bara wtf? Lite som när alla influencer lägger upp där och hälften av alla kläder har rejäla fläckar. Varför skulle jag vilja handla ett plagg för 100kr som har stora fläckar… eller en jacka för 900kr med märken och hål i mudden?
Hade ni handlat bara för de va en influencer grejer eller hur resonerar ni? Handlar ni på sellpy förresten? Jag har hittills hållit mig till Vinted
Jag har handlat på Sellpy sen 2022. Jag är väldigt nöjd. Jag försöker shoppa nästan alltid i nyskick och oanvända plagg. Jag har dessutom lagt klädmärken som jag gillar som sparad sökning på mina sidor. Jag brukar ofta handla på Vila, Vero moda och Arket Other stories osv. Arket för mig är väldigt dyrt så jag har lyckats fynda ganska billigt skjortor, kjol och tröja på Sellpy från det märket i väldigt bra kvalite.
Nej det tror jag inte heller. Men att man ens skickar in plagg med så mycket fläckar tycker jag är konstigt. Även konstigt att sellpy då väljer ut plaggen och lägger upp för de priserna
Så lång och fruktansvärt tuff vecka! Jobbar på lågstadiet och vi räcker verkligen inte till och 3-4 elever med rejäla problem tar alla resurser och alla krafter av oss.
Nu ska jag ha en lugn helg med mina barn och börja fundera ordentligt på om det är dags att söka sig vidare jobbmässigt.
Förstår dig! Börjar luta åt samma känsla. Har ändå va 25 år kvar i arbetslivet och detta är inte hållbart. Man ska inte må och känna såhär inför sin arbetsplats.
Jag gick ner mycket i lön när jag bytte jobb, men fick tillbaka min fritid, som jag tidigare var för dränerad att njuta av. Varje sekund behövde vara återhämtning bara för att klara av jobbet. När jag i flera veckor fått en notis av min fitbit om att jag hade hög puls och var i konditionszonen bestämde jag mig. Notiserna kom nämligen varje morgon när jag stod i hallen och klädde på mig inför jobbet. Stressen och ångesten var så påtaglig att klockan trodde att jag tränade. Så kan man ju inte ha det!
Jag tjänar mindre, men mår så otroligt mycket bättre. Bättre relation med min partner, mina vänner osv, eftersom jag ORKAR. För mig var det värt det tusen gånger om. (gick ner mycket mindre än 2500)
Skrev för ett tag sen att jag nu vid 41 års ålder och tvåbarnsmamma insett att jag är lesbisk. Och att det kändes sorgligt med massa år som ”slösats bort” på att inte kunnat vara mig själv.
Nu har jag tagit mod till mig och börjat dejta vilket känns så bra! Trodde aldrig jag skulle våga och typ känna mig som en oskuld igen. Och ja, det är skitläskigt att ”börja om” i den här åldern. Men så stolt att jag vågar!
Alla som är intresserade av denna konstiga grej, rekommenderar denna artikel med en f.d. hovreporter. Första delen av artikeln går de igenom bakgrunden och olika delar som kommit upp. Även varför vissa saker sticker ut och varför annat inte är så stort som vissa konspirationsteorier hypar. Ger bra kontext. I andra delen så är det en tidslinje över saker som hänt och som är noterbara, ger också mer kontext till allt.
Ja, det är sant. 25 december sågs hon (och barnen) senast. Hon ska ha fotograferats på två paparazzibilder sittandes i en bil de senaste par veckorna, men ärligt kan man inte säga om det verkligen är hon eller inte. Båda är otydliga bilder, den ena där hon har ansiktet vänt från kameran så man ser typ en halv profil. Den andra så har hon stora solglasögon på som skyller ansiktet, hennes mamma sitter bevid.
Tidslinjen var väldigt bra, saklig och faktabaserad och gjorde hela förloppet tydligare. Det bästa jag läst hittills tror jag (tyckte detta var helt nonsens, råkade sen googla nåt och fastnade och ja, nu är man här…)
Okej, så låt oss go nuts! Min (inte bara min förstås, men den jag funderar på) spekulation för tillfället.
Först några intressanta datum/saker:
– Det har gått rykten sedan länge om att William har ett hemskt temperament och att Kate & Will brukar bråka ganska intensivt med att skrika och kasta grejer.
– 28 december så postar ett konto på X om att en kunglig konvoj sågs lämna Sandringham (där Will & Kate bodde) på väg mot sjukhuset.
– 17 januari meddelar palatset att Kate hade en”planerad” operation dagen innan, att hon kommer att vara inlagd på sjukhuset i två veckor och vara ledig till efter påsk.
– 18 januari ses Will besöka sjukhuset en gång, inte igen och ingen annan ses besöka.
– 20 januari rapporterar en spansk journalist att Kate faktiskt blev inlagd på sjukhus den 28 december. Något gick fel och hon mår inte bra. 8 dagar senare står hon på sig och säger att Kate är i en medicinskt inducerad koma.
(Dessa saker finns mer kontext/detaljer kring bl.a. i artikeln som postats ovanför)
Därefter allt gällande hur palatset hanterar det och plötsligt börjar dementera när de aldrig gör det normalt, Will som drar sig tillbaka från en memorial, det fejkade fotot som ”Kate” redigerade, paparazzibilderna där man inte riktigt kan se hennes ansikte, olika journalister som antyder att något annat är på gång osv.
Min nuvarande spekulation: Will och Kate hamnade i bråk den 28 december, något gick riktigt illa och Kate skadades och fördes till sjukhuset. Det var en allvarlig situation och hon försattes potentiellt i en medicinskt inducerad koma. Så småningom ser det lite bättre ut och palatset meddelar då den ”planerade” operationen. Men på grund av hur det hände är allt i kaos och kanske är Kate färdig med skiten och vägrar spela med. En skilsmässa har skett tidigare bland kungliga, det vore inte hela världen, men om skilsmässan beror på våld i hemmet pga deras nästa kung är det en farlig situation för monarkin. Palatset börjar sakta och subtilt undergräva Kate för att bygga upp ett narrativ om att hon är opålitlig och instabil.
Bara spekulation förstås. Men oavsett vad det är är det något konstigt. Även om det inte innefattar sådant jag skrev ovan, så tror jag att Kate antingen inte kan eller vill samarbeta med palatset längre och de har påbörjat en kampanj att kasta Kate under bussen och smutskasta henne i längden.
Har varken lätt eller svårt att tro det. Faktum är ju att ingen av oss känner William eller någon av de inblandade. Det enda vi vet om dem är deras extremt försiktigt kultiverade publika persona, och diverse rykten med mer eller mindre substans till sig. Men våldsamma personer finns ju i alla samhällsklasser, yrken och platser i världen. Så hans status som kunglighet och image säger varken bu eller bä om det.
Ja, flera journalister som jobbar för större mediahus har hintat sen ett par dagar om att något bubblar under ytan. Verkar som att man vet att det är något som hänt/händer och vad det är (till viss del iallafall), men man inte kan rapportera om det ännu av någon anledning.
Läste en annan infallsvinkel kring den eventuella otroheten och att i och med att kungen är så dålig så ser det inte bra ut om de skiljer sig nu. Kate har dock fått nog och därav inte visar sig.
Visst kan det vara så, men det stämmer ändå inte riktigt. Hade han gjort det så hade väl inte barnen varit hos honom, och inte K heller (eller var hon nu befinner sig). Det är ju isf ett allvarligt brott vi talar om, har mkt svårt att tro att ingen – inte ens läkarna – vidtar åtgärder i ett sådant fall.
Det verkar ju också vara oerhört få personer som vet vad som pågår när inte ens de som arbetar närmast henne visste om operationen eller hennes frånvaro. Så tror inte heller att någon journalist vet några fler detaljer, för sådant läcker direkt. Det är nog som du säger, att något pågår är ju klart, frågan är vad…
Hell no, om han skulle ha gjort det skulle palatset göra allt för att dölja det. Absolut ingen polisinblandning. Liksom snälla, de skyddar fortfarande Andrew som det typ är känt att han gjort horribla grejer.
Med det sagt, säger inget om huruvida att han skulle ha gjort det eller ej. Men det är lite naivt att tro att han skulle fått polis eller sådant på sig för att det är ett allvarligt brott. De kommer skydda William in i det sista för han är nästa kung, kommer något riktigt illa fram om honom skulle det på riktigt kunna så småningom leda till slutet på brittiska monarkin.
Baserat på vad känns det som att han är smartare än såhär? Alltså man kan ju inte se sådant på en person ofta.
Men igen, supertydlig med att jag personligen varken tror eller inte tror att han är våldsam. Jag menar bara att det inte är något någon av oss egentligen kan tro mer eller mindre om utifrån hur han visar upp sig offentligt. Smarta såväl som osmarta personer kan vara våldsamma. De finns överallt. Ingen av oss känner honom, så blir ju konstigt att prata om att man har svårt att se att han skulle kunna göra så, som om vi kände honom. Men spekulationen ovan var bara ihopkokad baserad på tidigare rykten sedan länge om att han ska ha ett temperament och att de bråkar rätt intensivt, samt timing med alla rapporter därefter.
Palatset skyddar honom, definitivt. Jag menar bara att om hon behövde sjukhusvård pga våld (och särskilt så allvarligt att hon försattes i koma) så är det inte bara palatset som vet om vad som hänt utan även sjukvården.
Inte nödvändigtvis. Sjukhuset behöver ju inte vad som hände. Går ju att ljuga om hur en skada tillkommit. Och all medicinsk info håller sjukhus extremt tyst om, speciellt när det gäller kungafamiljen.
Uppenbarligen har alla sjukhus sekretess på medicinsk information, och det gäller oavsett om personen är kunglig eller inte. Men det var såklart inte det jag syftade på. Tycker ändå att det finns andra förklaringar till allt detta som är rimligare än att W skulle varit extremt våldsam. Nej det kan man aldrig veta eller se på en person osv, men det finns mer sannolika förklaringar som går ihop lite bättre i just detta fallet. Det mest rimliga verkar ändå som att hon har någon allvarlig sjukdom/åkomma som behöver noggrann medicinsk övervakning, möjligtvis har komplikationer tillstött, och som därför gör henne frånvarande under lång tid. Ambulansen från Sandringham efter jul tror jag också är startskottet för allt detta.
Nej, som sagt säger jag inte att det måste vara förklaringen alls. Eller att jag ens tror han är en våldsam typ. Menar bara att det inte går för oss att avgöra om han är eller inte är en våldsam typ. Baserat på vad vi ser från honom så är det i sig inte mer eller mindre troligt att han skulle ha skadat Kate. Den spekulationer var bara från tidigare rykten om hans temperament och deras bråk.
Men tror som dig dock att något med 28 december ligger till grund för allt, verkar för stort sammandträffande, inte 17 januari som palatset påstår.
Anonym
/
2024-03-15 22:56
Också tveksam att den journalisten har mer detaljer. Men, ett par saker som andra påpekat gällande det:
Journalisten är spansk och verkar vara en seriös journalist. Till skillnad från brittiska journalister (som hålls tillbaka av palatset, framgår mer i artikeln ovan på vilka sätt) så kan internationella journalister har mer utrymme att skriva friare om palatset. En del har också spekulerat i att prinsparets nanny sedan lång tid tillbaka är spansk och att det kan finnas en koppling där gällande informationen.
Men håller med dig om att det är ju svårt att avgöra om den spanska journalistens s.k. info bottnar i något riktigt. Eller, om det gör det delvis (t.ex. att Kate var på sjukhus flera dagar/veckor innan det tillkännagavs, vilket skulle vara möjligt) men inte helt (t.ex. att hon inte låg i medicinsk inducerad koma, eller bara gjorde det någon dag och inte fortfarande 8 dagar senare som journalisten hävdade).
Vi pratar nog om olika journalister… Det var en spansk journalist som påstod, vid flera tillfällen dessutom, att Kate låg i koma. Den journalisten verkar nog ha en hel del insider information.
Sedan kom det ju uppgifter häromdagen (igår?) att BBC skulle fått tips om att vara redo för ett stor kunglig tillkännagivande som kan komma när som helst. Kan handla om Kate, Charles, eller någon helt annan….
Housinhabit är en galen och extremt uppmärksamhetsökande person. Hon publicerar saker så ofta som hon ”verifierade källor” till och sen visar sig vara helt helt fel.
Ja, det är det. Men att Houseinhabit påstår att det är sanningen och att hon har verifierat det med säkra källor betyder inte ett skvatt. Hon har noll trovärdighet.
Som exempel gick hon extremt anti-vax, halvt avgudade Ghisleine Maxwell, tagit Marilyn Manson i försvar, tagit galna amerikanska republikaner i försvar, gått helt besatt hårt på hata-Meghan-Markle-tåget. Hon är en konstig konspirationsfoliehatt, inte på en lättsamnivå som ”vad händer med Kate”, men seriösa grejer.
Just det att ”go nuts” över någons liv, och sitta o hitta på en hel novell av hur det eventuellet, kanske, utifall att, skulle kunna vara, det är inte friskt. Inte ok.
Jag hade velat ha ett för att gå snabba promenader på kvällarna. Kanske jogga i lugnt tempo, men orolig att gåbandet ska kännas för kort så det blir svårt att ta ut steget ordentligt. Är 175 cm lång och tar långa steg.
(Att promenera ute hade varit mitt första alternativ, men med en treåring och en nyfödd + en man som jobbar kväll och därför är hemma sent är det svårt att få till så många promenader utomhus som jag vill.)
Den var dock på kampanj när vi köpte så lite billigare då. Vi är jätte nöjda. Stabil att springa på, bra skärm, smidig när man ökar inclination. Vi fäller sällan upp vår men smidigt om man behöver mer plats. Plus att den var inte svår att bygga ihop. Var dock bra att vara två när man satte fast den där grejen under som gör att man kan fälla upp och ner bandet då det var rätt tungt för en person.
Vet inte om samma märke finns i Sverige. Men om inte så är mitt tips att leta recensioner online, det var så vi hittade denna.
Blev sjuk för 2,5 veckor sen i corona med influensasymtom och mått piss. Men är fortfarande inte frisk, är jättetrött, huvudvärk, öronproblem och skrovlig i halsen. Nån annan som varit sjuk så här länge i corona? ? börjar undra hur länge det kan sitta i
Jättemånga har covid länge. covid är en allvarlig sjukdom som kan ge men under lång tid. Fattar inte att folk inte är mer försiktiga och att så många litar på pajasen Tengnell och hans efterträdare. Inte direkt nägra stjärnor på att läsa forskning
Någon som har tips på en bra krämblush som är budgetvänlig? Vill ha någon som ger lyster, smälter in i övrig bas och har bra med pigment, inte för stark färg men heller inte för mesig. Har spanat in Doll face från Sweed men kan tycka den känns lite dyr ifall det visar sig att man inte gillar den ? help!
Vill åka på weekend! Helst utomlands, vill inte bli ruinerad. Är gravid om det gör någon skillnad för tipsen! Hittills har jag själv kommit på Gdansk men thats it. Någon som har förslag? Köpenhamn går bort pga så svindyrt att vara där..
Detta är ljuger enligt mig som andra säger:
1. Att alla är fina.
2. Tror att folk ljuger om sina politiska åsikter många gånger, de säger en sak bara för att det ska låta bra och pk.
3. Att folk som säger att de inte gillar socker och sött ljuger.
1. Hur mycket alkohol, sötsaker eller skräpmat de äter. Alla säger mindre än sanningen.
2. Att de aldrig någonsin har fantasier/känner attraktion för någon annan än sin partner.
3. Rasism. Tror många är rassar i smyg men offentligt låtsas vara otroligt toleranta.
Såg en på tiktok häromdagen som satt med en godispåse och inledde allt med ”jag gillar inte godis”. Sen provsmakade hon några och sa efter varje ”mm den här var god”.
Jag har en sån men får inget ludd nånstans? Kan inte ens tömma luddfiltret för det finns inget ludd, har lusläst instruktionerna så jag borde göra rätt, men har noll ludd! Hur är det möjligt??
Måste ju fastna någonstans? ? min har inget luddfilter utan allt sätter sig i listen så man får rensa den efter varje tvätt/tork. Eller så kuddar våra kläder extremt mycket? ?
Har precis flyttat in i en lägenhet med helt ny kombomaskin och blir tokig! Drog igång en tvätt och när det var färdigt var allt luddigt, fick då lära mig att man ska rensa gummilisten varje gång för där samlas all ludd… tycker den torkar så dåligt, kan liksom torktumla sängkläder i 3 timmar ändå blir det aldrig torrt? Hur gör ni?
Visning av Elsa B:s lägenhet på Mosebacke på söndag. Vad tror vi? Kommer någon vara beredd att punga upp 9,5 mille för att få köpa den?
Jag är lantis och tycker det är ett skämt att betala såna fantasisummor för en sketen summa, hade kanske varit värt det om lägenheten låg i London eller Paris. Sthlm är en stad där folk uppenbarligen har huvudet vääääldigt långt uppe i sin egen …
En liknande stor lägenhet av liknande standard i liknande läge (alltså närhet till kärnan i city och typ av område) i London eller Paris skulle gå för några miljoner mer.
Man anpassar helt enkelt sina förväntningar efter där man bor. Så bor man i Stockhom och vill bo i Stockholms innerstad så är det ett visst pris/kvm man är beredd på. 9.5 miljoner är mycket pengar. Men det är ett normalt pris (till och med åt det bättre hållet) för hur stor lägenhet det är och var lägenheten ligger.
Sen kan jag hålla med dig också. Vi hyr vår lägenhet i Vasastan, men blir den bostadsrätt någon gång eller vi ändå bestämmer oss för att köpa, så har vi ju funderat på att det är sjukt mycket pengar och att man kan få mycket mer bostad för mindre pengar på andra håll. Ett liv i en stor villa i ett naturområde är otroligt lockande, men är också väldigt bekväma av oss. Vi trivs också svinbra med där vi bor med nära till precis allt, alla slags restauranger, barer, cafeer man kan tänka sig, flera vårdcentraler, tandläkare, sjukhus och specialister, museeum, teatrar, events m.m. Vackra stadsmiljöer, bra kollektivtrafik eller gångavstånd så vi slipper bil osv. Så det är ju sådant man betalar för till stor del när man pungar upp 9.5 miljoner för en sådan lägenhet.
Jag bor i en stor villa med närhet till naturområde och ja, det är bekvämt men såklart också mycket jobb och kostnader med villan. Trivs bra men gillar också att bo i storstan (har gjort det med).
Det här med närhet och att ”betala” för den. Restauranger, barer, kulturupplevelser, I get it. Men att ni har nära till vårdcentraler, tandläkare och specialistvård betyder ju inte nödvändigtvis att ni har access till den? Och det här med att ”slippa bil”, ja för mig handlar det ganska mkt om att man bara cirkulerar på sin egen lilla plätt och inte tar sig runt så värst mkt i landet. Tåg funkar ju inte så hur tar ni er till Götaland eller Norrland?
I rest my case ang Elsas lägenhet, hoppas ju givetvis de inte behöver gå back på sin försäljning men tycker fortfarande priset är ett skämt för ett norrläge på Södermalm.
Menade inte enbart att det är nära till diverse sjukvård, men också att det finns större utbud. Så om det inte funkar (att man inte trivs eller inte får tid t.ex.) på ett ställe kan man testa andra utan problem. Har dock access lätt enkelt också upplever jag, men ja hade man inte haft access så hade det ju förstås inte spelat roll att de fanns nära eller många.
Tåg funkar rätt bra ändå tycker jag. Min familj bor i Dalarna och vi tar tåget dit regelbundet, funkar utmärkt för det mesta. Även till Göteborg, Malmö och städer däremellan funkar tåg fintfint oftast. Men behöver man bil för en helg eller en vecka så har vi turen att vi kan låna en av svärfars bilar, så det löser sig med. Mest att jag föredrar att slippa bil i vardagen, så då är ju en 15-minutersstad att föredra 🙂 Folk prioriterar olika helt enkelt. Som våra liv ser ut nu så skulle vi nog prioritera att bo i stan, men det kan ju förändras allteftersom vi och våra liv förändras.
Du låter faktiskt mest trångsynt och okunnig. Varför skulle det inte fungera med tåg? Eller att hyra bil de gånger man ska till något mer otillgängligt ställe? Personligen åker jag tåg till Norrland varje år.
Vi har access till närliggande vårdcentraler och tandläkare. Specialistvården har man access till även från andra platser, men det underlättar ju enormt om man bor nära.
Samma lägenhet, i norrläge, i Paris skulle kosta oerhört mycket mer. Du kan ju tycka att priset är ett skämt hur mycket du vill, men folk vill bo i Stockholm och är alltså villiga att betala för det.
De som hävdar att tåg inte funkar är oftast de som aldrig åker tåg utan får sin information från tidningsrubriker. Jag åker regionaltåg dagligen till jobbet och tåg mellan mellersta Götaland och Stockholm ganska ofta. Fungerar för det mesta bra.
Och jag åker numer en gång i veckan inom Mälardalen, jag har nu fått tillbaka tillräckligt med ersättning för förseningar för att det ska täcka 5/30 biljetten. Tågen är ett skämt.
Det är synd om dom. Jag ligger här i en mindre herrgård som är helt fantastiskt vacker. Har 5 km till jobbet och har en billig brf inne i stan att använda vid behov. Bor i en stad med sjukhus, många skolor, god arbetsmarknad, mycket konst/kultur och mycket liv för pengarna. Slipper trängas med folk, leva i ett avgasmoln och röra mig bland folk med näsan i vädret. Tacksam! <3
Väldigt nyfiken på vilken stad det kan vara där bostadspriserna är så bra och att man har allt det där samtidigt 🙂
Är inte från Stockholm själv, flyttade dit för två år sedan efter 20 år i småstad i Dalarna följt av 12 år utomlands. Har aldrig riktigt förstått bilden av att Stockholm innebär att trängas med folk, leva i ett avgasmoln och röra sig bland folk med näsan i vädret. Men kanske beror på var man rör sig och vad man väljer att göra 🙂 Bostadspriserna är ju dock tyvärr saftiga, men så är det i de flesta storstäder tyvärr (men förståeligt).
En stad som ingen skulle kunna gissa rätt på antagligen, tyvärr. Mellansverige kan jag säga med relativ närhet till flera större städer. 🙂 Här köper 22-åringar som jobbar på posten och i hemtjänsten fina och fullt fungerande hus. Jobb finns i överflöd om du har minsta utbildning.
Vill tillägga att det såklart även här innebär ett mått av tur, påverkan av andra, lyckosamma val, genetiska förutsättningar och dyl. samt att alla såklart inte kan ha det likadant som jag beskrev det men iaf en betydligt högre andel än i de större städerna. Poängen är att man kan få mycket för lite i en mindre stad. 🙂
Enligt Flashback ska den nya lägenheten hon köpt ha kostat 13 milj. Jag kan egentligen köpa prissättningen men just deras lägenheten är jag inte så förstjust i personligen. Planlösningen, Lynns lilla skrubb, litet kök. Svårt att se målgruppen också då det inte går att bo där med barn och den ligger 4 trappor utan hiss så seniorerna vill väl inte heller bo där?
Började på min arbetsplats i Jan (lärare lågstadiet). Min chef sa på intervjun att detta är en 100% tjänst och att hon skulle bli väldigt besviken om jag gick ner till 80% en månad in. Jag har två barn (1&3) och känner att jag verkligen vill vara ledig en dag i veckan. Är det fräckt av mig att gå ner??? Sa att jag inte skulle gå ner på intervjun (pga ville ha jobbet..)
Ja det är rent av elakt när arbetsgivaren tydligt uttryckt deras förväntningar, då hade dom ju kunnat välja någon annan som faktiskt kan möta arbetsgivarens behov!
Du är lärare men vet inte att månader stavas med liten bokstav? Skulle du själv, om du satt på andra sidan anställningsbordet, tycka att det var ok att den du anställer ljuger för dej?
Ta det lugnt, det var säkert telefonen som ändrade det till namnet Jan, är du alltid perfekt? Du borde kolla igenom din egen kommentar innan du hetsar loss. Det stavas ”dig” inte dej.
Hetsar inte. Att skriva dig eller dej är lika ok. Tycker fortfarande att det är fult att ljuga på en anställningsintervju. Det är väl ändå en fördel att ha ett gott samarbete med arbetsgivaren. Vill du jobba 80%, säg det då. Eller ansök där det finns en sådan tjänst.
Men gud, att det ens är något att reagera på? hon har ju skrivit förkortningen på januari, troligt på typ telefonen=autocorrect ändrar till Jan, som i namnet…Min telefon lägger in stora bokstäver på diverse ord ibland, orkar sällan ändra.
Tips på hur man får ner sina matkostnader? Hur handlar ni? Vad lagar ni? Har ni något tänk kring hur ni gör? Jag har alldeles för höga matkostnader som jag försöker få ner. Har fått ner en bra bit genom att sällan äta ute, storhandla och alltid laga extra så det finns matlåda, men tycker ändå det blir så otroligt dyrt varje månad. Allting är ju tyvärr dyrare nu men om ni har några riktigt bra tips mottas det tacksamt!! Trevlig kväll ?
Vi har börjat med ett storkok i veckan. Äter alltså samma maträtt måndag & torsdag. Det har sparat in för oss både tid och pengar. Det svåra i början är att hitta maträtter som man vill äta fyra ggr (pga äter matlåda med). ?
Sen det klassiska med att handla och laga mat efter erbjudanden, veckohandla och göra en matlista som ni håller er till. Jag köper denna veckan det som är på erbjudande och sen använder vi det nästa vecka till middagarna 🙂
Beror lite på vad det är. Om t.ex lax är billigt en vecka och man äter lax ibland – köp! Sånt som är billigt och man vet går åt och går att frysa/har lång hållbarhet kan man köpa.
Handla inte på Ica. Ät inte kött o fisk pga för dyrt. Tofu är ganska billigt. Köp frysta kycklingbröst på kampanj. Köp en platta ägg och ät omelett, kokta ägg mm varje dag. Köp den frukt som är på extrapris. Undvik olivolja, frukostflingor, tomater o annat som är svindyrt just nu. Köp frysta grönsaker. Köp inte färdiga såser, röror och sallader som är svindyra.
Tråkigt ja, men det skadar samtidigt inte att ha mat i frysen. Fryst kycklingfilé har väl ”de flesta” ändå hemma, och frysta grönsaker är väl heller inget ovanligt, oavsett om man ska spara pengar eller inte.
Planering har funkat för mig. Jag brukar planera veckans alla måltider varje måndag och handlar sen det jag behöver till det. Håller koll på extrapriser, sparar alla rester som blir över till en annan dag och äter ganska billig mat (havregryn exempelvis).
Har även slutat med socker/läsk, chips och bröd så där sparar jag in flera hundra i månaden.
Jag gick igenom en tuff period för två år sedan. Mycket press på jobbet, chefsposition blandat med Covid. Galet mycket hemma med två små barn och min bästa vän var döende. Varje morgon var så tung. Så jobbigt att gå upp. Ångest. En morgon på väg till jobbet hände en sak som jag inte reflekterat så mycket på men började tänka på ikväll. Jag åker tunnelbana till jobbet. Innan tåget kom tänkte jag att ”vad skönt det hade varit att hoppa nu. Bara slippa allt. ” Sedan blev det så komiskt för jag var så trött. Hade jag hoppat hade det varit 3-4 minuter kvar innan tåget kom. Kommer ihåg att jag nästan fnissade av tanken- kul att stå där nere med massor av folk kvar på perrongen som undrar vad jag håll på med. Världens sämsta självmordsförsök haha.
Jag har vänt på allt nu. Gick en kort period i terapi. Min bästa vän dog och den värsta sorgen börjar gå över. Jag bytte tjänst mm.
Men idag kom en väg av sorg över mig på grund av saknaden efter min vän. Ett av mina barn förstod att jag var ledsen och vi kom in på ett samtal om döden. Han uttryckte en rädsla för döden och att han inte vill att jag skall dö. Vilket ledde mig till tankar tillbaka till den där morgonen. Läskigt att det eventuellt varit så nära? Läskigt att inte riktigt själv veta hur nära det var? Hade jag kunnat hoppas bara av en ”slump”, av utmattning och trötthet och en lamslagen hjärna? Så läskigt tanke. Någon som har varit med om liknande?
Jag tänkte så när jag mådde dåligt i gymnasiet, var väldigt ensam i och utanför skolan. Tänkte att det inte spelade nån roll om jag skulle bli överkörd när jag gick över en gata. Enligt kuratorn jag sen gick till är det dock vanligt i såna situationer och inte samma sak som riktiga självmordstankar. Tror inte du var nära på riktigt nej.
Nellie Berntsson tillbaka i Sverige igen efter bara 2 mån utomlands. Nu heter det att de iaf testat sina drömmar men precis som alla förutspådde så kan hon inte vara nöjd med något och det är som vanligt fel på allt. Men hon har fått ”många kontakter” i nya landet. Sanningen är förmodligen att flytten klagade multum helt i onödan eftersom
Det som vanligt bara kastas spontant in i allt. Naturligtvis flyttar de inte tillbaka till samma hemska djurgård (fd paradiset…) utan till ett nytt ställe och den häääär gången är allt förstås lika fantastiskt som alltid. Innan det inte duger alltså.
svågern fru pratar illa om våran fina svärmor och hela våran familj om och om igen jag är inte delaktig i det utan föröskt att prata om annat och har berättat för min Man då jag inte anser att hon är min vän… Hon härmar mig också hela tiden och gemför oss. Kan detta vara någon sorts beteende störning för Hon är helt onormal
Vilken underbar självironi du har Camilla, så roligt att du inte tar dig själv på för stort allvar och bjuder på dig själv ?
Skrattade högt när jag såg bilden ? Läste kommentaren i någon kommentarsfält tidigare.
Nån som lyssnar på Surret podden? Har läst från och till om att folk tycker att Nea är lite nedvärderande mot Hanna och har inte reagerat innan men i senaste avsnittet var det uppenbart.
Föregående inlägg 
Tips på bra produkt att ha i håret efter tvätt för att få fram lite vågor? Har extremt tunt hår så de flesta produkter tynger bara ned, typ saltvattenspray, gel, vax, mousse. Är det curl cream man ska ha även om jag inte är lockig utan vågig? Vilken? Vill låta håret självtorka, inte hålla på med diffuser och grejer.
Jag har långt hår och lite självfall(vågigt) men längden tynger ju ner håret så jag brukar hjälpa håret lite på traven. Länge har jag kramat i KMS Curl Up perfecting lotion i lätt fuktat hår men nu förtiden så efter tvätt, balsam så brukar jag fläta håret(en eller två) när det är nästan torrt och på morgonen har jag riktigt fina vågor. Lite spray får avsluta det om det är fuktigt väder. Innan flätning klappar jag ibland in Davines oi oil och får supermjukt hår. Någon enstaka gång om jag vill känna mig extra fin i håret på kvällen så använder jag en vågtång och innan dess något värmebehandlade spray.
Får ofta komplimanger om mitt hår, senast idag av två okända kvinnor.
Jag har också långt hår. Flätar på kvällen och blöter det. Sprayar sedan i salt water spray blir så fint på morgonen. Eller primer. Köper stafsberg o lernbergs produkter. Sorry om jag stavar fel. Lockkräm går också bra.
Kolla på tex lyko efter produkter för fint hår.
Tror en curl cream och en mousse skulle kunna funka bra men var försiktig med mängden om du har tunt hår. Liten klick curl rean och fördela den sedan i handflatorna genom att gnugga dem mot varandra innan du kramar in i håret. Gör samma med moussen men lite försiktigare med gnuggandet ☺️.
Flora curl har en bra mousse??
Har också vågigt hår. Använder en mousse för lockigt hår när det är nytvättat, sedan borstar jag igenom och kramar upp håret med en curl cream från Kevin Murphy. Ibland saltvattensspray också. När håret är torrt sprayar jag med en hårspray från Björn Axén. Vågorna håller som attan.
Använder du först en mousse och sedan KM curl cream? Och vilken spray från BA?
Tacksam för svar.
Japp, mousse mest för volym, fönar ibland hårbotten mellan det steget och de övriga.
Spray är den blå flaskan, typ megafix hold
Tack för svar?
För en som har absolut ingen stil eller smak när det kommer till kläder osv så ber jag nu er om hjälp! jag ska börja jobba på kontor, ingen klädkod. Det står mellan kånken laptop (se länk) i svart, navy eller graphite. Vilken färg av dem? Går för det mesta i svarta kläder. Och, vad har ni för väska till kontoret och vad har ni i den? :)) har aldrig jobbat på kontor haha
https://www.fjallraven.com/se/sv-se/vaskor-utrustning/kanken/kanken-ryggsackar/kanken-laptop-152
Graphite för den funkar till allt!
Graphite ser blågrå ut. Skulle välja Super Grey om du vill ha en grå, annars gillar jag färgen Blackberry som känns lite mer piffig.
Det som jag undrar är varför du vill ha en Kånken som jobbväska? Passar den din stil i övrigt? Vad är det för typ av kontor?
Jag har ”Kånken no.2 black laptop”. Fick den för några år sedan och använt typ varje dag. Älskar den och så hållbar!
Jag har en svart ryggsäck, okänt märke, i skinn. Lite fyrkantig platt modell, lagom för datorn och lite annat som matlåda, vattenflaska mm.
Jag har en av det här märket jag gillar som är mer stylish.
https://www.zalando.se/zign-unisex-ryggsaeck-black-zi154o022-q11.html
Fast har en sån där Kånken också som är jättebra, så lätt och rymmer allt.
Har en Nordace ryggsäck som jag använder till jobb såväl som resor. Otoligt skön att bära, får plats med massor, funkar med allt.
Brukar i väskan alltid ha: ett litet pack våtservetter; en liten flaska handsprit; en liten ask med ett par hårsnoddar och hårnålar: ett par Compeed-plåster: ett litet mini-kit med en sked, kniv, gaffel, sugrör; laptop + laddare; mobilladdare; laddnignspuck; litet paraply; något snack; ett par pennor; en liten ask suketter. Oftast slänger jag i en liten necessär/väska med puder, borste, tops, tanborste, tandtråd, tandkräm.
Har en Tretorn Wings ryggsäck. Tycker jag alltid släpar på en massor då jag alltid har med laptop, lunch, kaffe och en vattenflaska så en ryggsäck behövs. Enda nackdelen är att träningskläder etc. får läggas i väska nr 2 …
Kan en ansiktskräm ruttna?
Jag använder Klairs vitamin E mask, den med ”pudding”-konsistens som man ska använda en liten sked till. Jag har ungefär halva burken kvar och tycker helt plötsligt att den luktar så illa!! Upplever den som vanligt på huden men doften är liksom lite sur? Så känns inte så trevligt att smeta in ansiktet med den längre.
Nu undrar jag om någon kunnig här vet, om den kan ha blivit dålig för att jag råkat använda orena händer eller något? Istället för att använda den lilla skeden som hör till eller har mitt doftsinne bara blivit extra känsligt?! Känns så tråkigt att behöva slänga.
Gick o lukta på min direkt, haft den länge men den har ju en god doft med litet sting av surt . Inte grynig el nåt, tar alltid med ett finger, rent iofs.
Ja, jag har aldrig upplevt att doften varit ett problem förut! Konsistensen ser och är precis som vanligt dock. Så konstigt!
Låter som att den blivit dålig. Bara att slänga!
Men vad kan det bero på? Eller kan krämer helt plötsligt bli dåliga? Det är inte en gammal produkt 🙁
Jag har inte råkat ut för det. Kanske den krämen innehåller något extra känsligt?
Någon bakterie från fingrarna ihop med att den (jag gissar nu) förvaras i badrummet där det ibland kan bli varmare = gosig miljö för tillväxt
Min sån har blivit likadan! Dock gått ut i datum. Så ja hudvård kan bli dåligt då det har ett bäst före datum, brukar stå nånstans på
Ja precis brukar stå hur många månader de håller. Det jag undrar är om det är från när man öppnar den? Det måste det väl vara? För om det är från när den tillverkades så hur vet man hur länge produkten tex stått i affären innan den blivit köpt? Haha borde nog googla detta.
Det gäller från och med att man öppnar burken/tuben.(Man kan skriva det datumet på burken så vet man hur länge sen man öppnade den).
Ni som har erfarenhet av cancer (själv eller någon i din närhet). Hur lång tid tog det från misstanke till diagnos?
För en närstående släkting tog det en vecka, från att tester gjordes till att beskedet kom. Håller tummarna för att du slipper få det beskedet❤️
Är väldigt olika, beroende på vad syntomen är. En anhörig fick snabbt diagnos, och en annan blev först sjukskriven för utmattning och det gick ytterligare ett år innan läkarna verkligen undersökte hennes symtom. Hoppas du (eller angörig) får veta snabbt! Så jädra pissigt att gå och vänta. 🙁
Läkare skriver ju att många kommer för sent så vänta inte om du eller någon tror det är något som inte stämmer i kroppen.
Från misstanke till diagnos: var på VC en fredag och fick besked om cancer men ej fastställd diagnos på måndagen. Men var under 18 år så jag vet inte om det gick ovanligt snabbt. Men finns en misstanke så borde det ju gå fort, om man tagit prover och gjort undersökningar.
För min mamma tog det exakt två veckor att få svar på de biopsier hon gjorde. Vet inte vad som är ”normalt”. Fick så många gånger höra från vårdpersonal att det var synd att hon blivit sjuk mitt i sommaren ?
Min anhörig fick diagnosen på tre dagar efter sjukhusvistelse. Gick bort efter sex veckor tyvärr.
Ja tyvärr kan det gå så fort. Tragiskt.
♥️
Min mamma sökte vård första gången 25 maj. Fick diagnosen 9 juni och dog 9 augusti ?
♥️
❤️
❤️
Min pappa uppsökte vc förrförra året i sept, blev hemskickad med fel diagnos. Sökte vård igen i okt, gjorde tester, röntgen och skopi-undersökningar i nov och dec, fick diagnos 2 januari. Så 4 månader ca (tjocktarmscancer).
♥️
Det gick bra dock, han är cancerfri idag och mår bra ❤️
♥️♥️
En månad max
Min pappa sökte vård ungefär 20 gånger utspritt på 4 år. När han äntligen fick en röntgen hade han cancer i nästan alla vitala organ. Han dog 5 månader efter sin första röntgen, 4,5 år efter sina första symtom.
Mammografi i slutet av januari, diagnos i mitten på april. Ingen misstanke innan, ingen knöl gick att känna, även svårt att hitta det med ultraljud, ändå var det ett ganska stort område som var drabbat.
Med facit i hand ångrar jag att jag inte gjorde termografi istället(som jag funderat på så länge, men inte haft råd med), då hade det hittats mycket tidigare.
Min mamma:
Ca. en månad från misstanke till diagnos.
Ytterligare tre månader så var hon död.
(Bukspottkörtelcancer. Hon var 79. Spridde sig till lungorna.)
Ca 2 veckor tog det för mig. Då räknar jag ”misstanke” som tillfället för undersökning och biopsi. Var rätt irriterad att det tog 2 veckor då vården hade svaret efter 4 dagar. Tog tid innan behandlingen drog igång därefter pga jul mm så hade allt dragit igång direkt vid svar kanske jag sluppit lokal spridning.
❤️❤️❤️
Idag blev jag lite väl emotionell i ett Mail till en manlig kollega. Fick inget svar och nu känner jag mig sämst som skrev mailet som var väldigt utelämnande och han behagar inte ens svara liksom.
Vad skrev du i mailet?
Typ jag vill inte att du ska känna att du är arg på mig.
Fiskar väl lite efter att han ska skriva typ jag förstår, jag tycker om dig och vet att du vill mig väl.
Emotionell på vilket sätt? Vad handlade det om? När på dagen skrev du mailet?
Typ jag vill vara inte att du ska vara arg på mig och jag vill inte sabba något för dig. Vid lunch typ skickades det.
Har ni varit mer än bara kollegor?
Jag ser oss som vänner.
Vad ser han er som?
Som vänner också skulle jag tro.
Hade det med jobbet att göra eller något utanför jobb? Konflikt av något slag eller varför behövde du skriva så?
På jobbet. I morse sa han typ gör du så blir jag arg och det är verkligen det sista jag vill då jag tycker så mycket om honom.
Men låter inte trevligt. Han verkar dominant?
Du svarar extremt luddigt på allt. Så utan att veta vad som föranledde konversationen på morgonen och vad du faktiskt skrev…men generellt skulle jag undvika att skriva känslomässiga mail till någon kollega.
Man kan säga hur man känner (på ett så proffsigt sätt som möjligt) om det finns någon konflikt, t.ex.:
”jag ber om ursäkt att min handling X orsakade att du kände dig utanför, det var inte min mening och jag ska tänka på att göra annorlunda framöver” eller,
”jag känner mig inte delaktig i projektet när möten hålls och jag får ibjudan i sista sekunden, jag skulle vilja att även jag står med på ordinarie listan över deltagare så jag får mötesinbjudningar samtidigt”
Men tror inte ”jag vill inte att du ska vara arg på mig eller sabba något för dig” motiverat med att ”jag tycker verkligen om dig” framstår särskilt professionellt. Det låter privat. Man kan ju absolut ha en privat relation med kollegor, men då får sådant tas på privat tid, inte på jobbmail på arbetstid på jobbet. Det skulle göra mig väldigt obekväm om en kollega skrev så till mig, och även om det är en kollega jag ser som en vän – för det hör inte hemma på jobbet (tänk på att allt du skriver på jobbmail, chattar på Slack och dyl. är något som din arbetsgivare/HR/IT eventuellt kan ta del av om de vill).
Finns ju en liten, liten risk att han är här inne och läser därav luddigheten. Men typ jag har aldrig för avsikt att göra något som gör att du blir arg på mig.
Precis så!
Han behöver kanske fundera en stund. Alla och kanske framförallt män har inte lätt för uttrycka sina känslor.
Så är det väl men han kanske känner att han inte pallar en kollega som är känslomässig liksom. Vi har, som jag upplever det, en väldigt fin relation och jag vill bara att han ska tycka om mig.
Vad har du gjort för att han ska vara sur? Varför är hans bekräftelse så viktig för dig?
Försökt stötta honom i jobbet. Han betyder mycket för mig. Får mig att må bra.
Men du kan inte pressa honom till att tycka om dig… Om han inte är på humör eller om ngt du gjort gör honom arg så låt honom få utrymme att ta kontakt med dig när han känner för det.
Men han är en kollega, varför ska han ”tycka om dig”? Isåfall är ni mer än kollegor.
Man kan ju tycka om eller inte tycka om kollegor? Eller vara neutral.
Varför skriver du att det är en manlig kollega? Om du skrev ett berättigat mejl spelar väl könet ingen roll. Är du intresserad av honom?
Exakt vad jag tänkte på också!
Tänker att mån kanske kan få lite panik av emotionella mail från kvinnliga kollegor och tro att man är intresserad på att annat sätt än vänskap?
Att lägga till att det är en manlig kollega är väl inget konstigt. Man kunde ju lika bra skrivit en snäll kollega eller något annat.
Och många tycker tydligen att är man kollegor så behöver man inte tycka om varandra och det behöver man förstås inte. Men vi är väl många som tycker om många av våra kollegor, jag har tex bara manliga kollegor. Vissa gillar jag skarpt och vissa är en bra kollega bara. Varför göra något konstigt av allting? Så fort man nämner en manlig kollega här så känns det som att folk får taggarna utåt med en gång. Som att alla är så rädda för att deras respektive ska kunna ha en bra vän i en kollega. Det är vi många som har.
Fantastisk känsla när man blir ghostad av en snubbe. Blir så förbannad. Usch.
Näe hu, stackare. Snubbar är ofta sämst :/
Nåt så jävulskt sämst. Inte alla, finns många bra där ute också. Men vissa är riktiga svin. Haha tänker inte ens ursäkta mina ordval, jag är så arg.
Jag blev också ghostad. ????
Så himla elakt att bara gå upp i rök, fattar inte hur man kan göra så? Nu har jag massa griller och frågor i huvudet som jag inte kommer få svar på och som jag måste släppa och som gör mig ledsen. Alla ghostare är sämst.
Vad får de ut av det liksom? Säga en sak för att sen bara försvinna. Den här har visserligen inte fått mig dit han ville, men han har ju väckt en känsla (ilska) i mig så tyvärr har han ändå lyckats få mig att känna något på ett sätt.
Skriv ett mail. Och allt du vill säga.
Nej, ibland får man helt enkelt inga svar. Det är skitjobbigt men hans handling att ghosta mig är väl egentligen allt jag behöver veta.
Nej men du skulle kunna skriva ett mejl som du aldrig skickar, där du säger det du vill säga. Ibland känns det skönt att bara sätta ord på det.
också blivit ghostad. usch så dåligt jag mådde och så massa frågor. tyvärr måste man gå vidare och tänka vilken skit han är
Ja såna idioter! Jag är verkligen bara arg dock. Har blivit ghostad förr och det klart att det aldrig är kul, men har alltid haft en plan b så det har varit lätt att inte fastna i. Det har jag inte nu, haha, så nu är jag bara arg.
Fy fan. Lider med dig. Har också blivit ghostad. Man blir så arg och så ledsen, värdelös känsla. Och alla dessa frågor som maler i huvudet hjälper inte till…
Och det känns tradigt och trist att säga det, men det kanske berättar rätt mycket om personen i fråga. Vet att det inte hjälper när man är arg och ledsen men tror ändå det är något man måste påminna sig om. Hoppas du kan släppa det snart <3
Inga problem egentligen. Jag är inte ledsen, är verkligen bara arg så egentligen är det kanske bara bra att han inte har svarat på ett par dagar (tänker inte ens analysera och tänka att det kan vara andra anledningar som spelar in, är man intresserad tar man sig tiden) för jag hade med stor sannolikhet inte kunnat dölja det. Det är svårt att göra mig arg, men när jag blir det så blir jag ARG. Och det är jag nu.?
Men absolut, det säger så mycket om en människa, verkligen! Jag fattar ju att jag är värd någon bättre dessutom.?
Om ni träffades på Tinder/dyl. får du tyvärr räkna med det.
Har inga appar. Har haft så jag vet hur det funkar där.
Det sägs att har man kommit till att bli arg och inte bara ledsen så har man kommit långt.
Haha är det så? Hade säkert blivit ledsen om jag hade känt mer för honom men hann aldrig komma dit som tur var. Det är jobbigare att vara ledsen så det slipper jag gärna?
Det är så fegt,omoget och jävligt oartigt!
Minst sagt!!
Nån som vet vad som hände med transtjejen Vicky? Hon bloggade för väldigt många år sedan. Tror att hon började med hormoner i unga år, som beställdes från Tyskland? Hade varit kul att veta var hon är idag!
Vickyeriksson på Instagram.
Vad jag vet så mår hon bra.
Skriver igen då jag fastnade så länge i modd förra ÖS.
Jag blev lämnad av min partner när jag var gravid med vårt andra barn. Det började med att hon berättade att hon ”känt sig avstängd” en tid. Vi påbörjade parterapi i ett par månader där vi, pga att hon hade svårt att se vägen fram och ansåg sig befinna sig i en livskris, mest fokuserade på att ge varandra space och tid för att se vad som finns under hela röran. Jag går under den här tiden in i en djup kris, blir sjukskriven och har svårt att förstå min tillvaro. Det visar sig sen att hon och en kollega på hennes jobb förälskat sig i varandra och hon berättar för mig att hon vill leva med henne då hon är ”väldigt förtjust” och att detta hänt pga att hon inte fått bekräftelse hemifrån. Det ska tilläggas att vi under 18 månader kämpat med missfall, sen abort och cancerdiagnoser. I samband med detta kommer ett antal lögner fram och jag inser att jag blivit bedragen, oklart om det är fysiskt eller inte men garanterat känslomässigt. Jag blir oerhört sårad och spenderar sista månaderna av min graviditet boendes i en resväska då jag åker till min familj i en annan stad så fort jag får tillfälle. Jag har vår äldsta dotter på halvtid och har enormt dåligt samvete gentemot henne och lägger all min energi på att vara förälder x1000 till den grad att jag både fysiskt och psykiskt nästan går under. Jag är tydlig med min expartner att jag tycker det är orimligt att kasta sig in i en ny relation innan vår dotter ens är född och hon svarar med att jag inte unnar henne att vara lycklig. Till slut säger hon att hon ska lägga relationen på is eftersom hon inser att ”hon har ett ansvar gentemot sin familj”. Detta efterföljs inte och deras relation fortskrider. Jag säger att jag inte vill ha någon kontakt mer än nödvändigt och att jag inte vill ha med henne på förlossningen. Kvällen innan kejsarsnittet får jag en panikångestattack och ber henne närvara. Förlossningen går bra men jag mår fruktansvärt psykiskt. Min syster och mamma stannar med mig på BB men jag är som i ett töcken och känner ingenting för bebisen som ligger på mitt bröst.
Mitt ex träffar bebisen en timme här och där men större delen av tiden är jag ensam med båda barnen i vår nya bostadsrätt som i princip läggs ut till försäljning innan vi flyttat in. Mitt ex vill att jag ska börja flaskmata så att bebisen kan sova hos henne ett par nätter i veckan. Ett förslag jag tycker är helt orimligt och inte går med på.
Jag lyckas hålla ihop det när jag har båda barnen men så fort jag lämnat vår äldsta på förskolan kraschar jag och sitter bara och gråter hejdlöst med den nyfödda i famnen. Efter en månad är jag fullkomligt slut och bestämmer mig för att flytta hem till mina föräldrar tills jag ordnat eget boende.
Under dessa månader får jag avlastning av min familj och lillasyster är sjuk hela tiden och akutbesök och läkartider avlöser varandra. Mitt ex och bebisen träffas sporadiskt i samband med överlämningar av vår äldsta.
När jag ordnat boende påbörjar vi ett umgängesschema där mitt ex träffar lillasyster en timme tre dagar i veckan hos mig. Hon säger efter ett par veckor att det är så ångestfyllt att vara i min lägenhet så vi börjar istället ses på ett bibliotek i närheten av där jag bor. Vår dotter skriker så fort jag lämnar bort henne och vi inser båda att jag till en början ska vara närvarande vid umgänget. Där är vi nu och jag mår skit av att behöva träffa mitt ex och känner mig låst av planeringen. Jag upplever inte att jag kommer vidare i läkningsprocessen och blir stressad över att min föräldraledighet till så stor del upptas av att förhålla mig till mitt ex och möjliggörandet av henne och dotterns relation. Det är bestämt att mitt ex tar över föräldraledigheten på 100% när vår dotter är ett år och det känns bra men tills dess hade jag behövt få distans och läka och ge all energi jag har till barnen. Mår väldigt dåligt över att ev ta det här beslutet då jag såklart innerst inne vill dela det här med henne. Jag älskar ju henne fortfarande trots detta svek.. förstår bara inte hur jag ska klara av att träffa/höras med henne så pass mycket som krävs nu i början när såret är vidöppet och vetskapen om att hon och den nya fortfarande är tillsammans. Det gör fruktansvärt ont.
Vad är rätt att göra??????
Vet inte vad du har rätt till. Låter fruktansvärt. Dels känslomässigt att relationen tog slut, men också att tvingas lämna ifrån sig sin nyfödda så tidigt inpå förlossning.
Varför vill inte ditt ex att du som fött barnet ska få ge barnet den trygghet det behöver? Bebisar är bara små en kort tid. Stress och att vara ifrån sin mamma är ju ingen bra start på livet.
Det var otroligt hemska omständigheter som ditt ex lämnade dig för annan också, och det låter helt förödande för din hälsa, men också för barnens.
Vet inte vad du har rätt till, men borde väl vara så att små bebisar ska få vara hos den som fött barnet första tiden?
Personligen anser jag att ett barn behöver sin mamma (nu menar jag den som fött barnet och ammar barnet) minst ett år.
Jag är ledsen för din skull, men tyvärr tror jag att det kan vara svårt att få rätten på din sida.
Ditt ex är en bitch. Herregud vad du kämpar. Kram.
Herregud vilket helvete du varit igenom. Och ändå är du så himla stark att du fokuserat pp barnet, kompromissar etc etc.
Jag tycker att DU har rätt att ställa krav på hur och var och när umgänget ska arrangeras. Det är DU som tar hand om era barn och det är du som anpassar dig för deras relation.
-ha umgänget hos dig om det underlättar?
-ha med en stödperson ibland/när det går. Dina föräldrar kanske ifall de känner dottern bra också? Alternativt lämna över det till dem och lämna en timme. Ifall dotter är trygg med mormor/morfar.
-ha umgänget i samband med hämtning/lämning av stora barnet för umgänge aå slipper du träffa exet lika ofta iaf.
Håller med. Om det funkar för dig att vara hemma får hon finna sig i den ångestfyllda stunden i din lägenhet eftersom det är hon som satt er i denna sits tycker jag. Men ännu bättre om dina föräldrar har möjlighet och kan tänka sig att sköta den stunden med umgänge.
Ja exet låter omogen, vaddå ångestfyllt? Hon får stå sitt kast.
Men detta, hon verkar inte bekymra sig särskilt mycket om all den ångest hon orsakat TS och fortsätter orsaka henne. Usch vilken människa. Stå på dig TS, det är dags för dig att att sätta dina behov före hennes nu, både för din och barnens skull. ❤️
Vill också säga att jag är otroligt ledsen för din skull. All styrka till dig ❤️❤️
Fokusera på barnen och försök att hålla relationen till exet bara platonisk utan att blanda in känslor, tänk på barnen i första hand och ta inte ut någon ilska inför dem.
Har ditt ex ens ”juridisk rätt” till barnet du fött då ni båda är kvinnor om jag tolkar det rätt? Jag hade inte låtit någon som skadat mig och mitt ofödda barn på så sätt ta del av något om det inte finns något biologiskt / juridiskt som gör att man inte kan kringgå det. Låter kanske hårt men har ni inte gemensam vårdnads så hade jag stängt dörren direkt för att påbörja läkningsprocessen och själv kunna må bra för att vara en bra mamma till båda barnen. Beklagar allt ❤️
Och hade under INGA som helst omständigheter gått med på flaska för att HON vill det!
Ja om de skrivit papper på det.
Tänkte också så. Är det inte exets ägg som använts så är väl inte barnet ens hennes rent juridisk.
Det funderar jag också på.
Hon ska adoptera barnet eller? Kan du dra dig ur det?
Oj vilket känslokallt svar. Båda har längtat efter barnet . Relationen tog tyvärr slut. Men så gör man inte, herregud.
Finns väl inte så mkt att göra, ni måste ju ha kontakt pga barnen, går inte att ta bort det. Fråga soc kanske om det går att få en person som lämnar över barnen men tror det bara är om man har svåra samarbetsproblem eller om nån inte får va ensam med barnen. Och du behöver ju vara med skriver du.
Ta kontakten med familjerätten i din kommun för att få stöd. Dem kan hjälpa er med att tex göra ett umgängesschema och ge stöd utifrån vad som är bäst för barnen. Man kan få mkt stöd och de gör mkt mer än hjälper till i rättsliga processer. Det låter som att det kan vara bra med en tredje part som kan hjälpa dig att få henne att se vad som är bäst för barnen vilket ditt x inte verkar kunna se…
Har inget direkt råd. Ville bara säga FY FAN för ditt ex. Vilken idiot. Blir riktigt förbannad för din skull. Och vadå hon får ångest att vara i din nya lägenhet? Det är ju HON som satt er i den här situationen. Snacka om att ta noll ansvar för vad hon själv gjort.
Förlåt, förstår att detta inte hjälper dig på något vis att jag blir arg. Önskar jag hade massa bra råd att komma med.
Går du och pratar med någon för att bearbeta detta svek?
Vet du vad, umgänge med den andre föräldern (ej födande) kan vara viktigt för barn under uppväxten, sure, men JUST NU när barnet är så litet är det helt sekundärt. Deras relation är sekundär. Det är INTE det bästa för barnet att mamma 1 ska stressa ihjäl sig för att mamma 2 ska få umgängesrätt. Sätt skiten på paus ett halvår om så är, eller sätt umgänget helt och hållet efter dina och bebisens villkor: plats och tid som passar er, t.ex. hemma. Det får hon fan bara suga i sig, att hon ens har mage att komma med krav och önskemål i det här läget. Och när det PASSAR er är ju extremt volatilt just nu, när det inte finns några rutiner och allt är nytt. Ställ in med kort varsel om så är, sätt ev. umgänge tider det passar dig inte bara kalendermässigt utan också orkesmässigt. Du ska hinna vara människa också, vilket är nog så svårt med litet barn. Exet får verkligen vara sista prio här – det har HON SJÄLV VALT.
Och förlåt men om hon dessutom valt att inte bara där fysiskt för att avlasta dig under bebistiden så borde hon fasen avlasta dig på andra sätt, t.ex. betala städtjänst varannan vecka eller beställa hem matkassar. Hon rånar dig inte bara på avlastningen som medförälder, hon BELASTAR ytterligare med sina krav och sitt schema hit och dit, helt vidrig situation hon sätter dig i
Folk gör ju slut hela tiden, det måste man få göra. Har inte sett nån skriva om såna krav på pappor som separerat.
Nehe då kan du få se mig skriva det nu: om man som pappa eller mamma lämnar den gravida partnern ensam med barnet som man skulle vara två att ta hand om, då får man väl hitta sätt att do your share. Det är ju helt absurt att lägga den bördan på nån OVANPÅ amning, blöjbyten mm, att också ta hand om sig, hemmet OCH möta dina krav på schemalagda umgängestider
Man kan ju inte ha helt delad vårdnad när barnet är så litet så vad ska man göra? Tvingas bo ihop? Man måste ju få göra slut.
Japp, och då hitta sätt att still do your share. Att relationen tar slut innebär inte att ansvaret tar slut. Och att gemensamt ta hand om en bebis handlar om väldigt mycket runt bebis också, kring hemmet osv för att få vardagen att gå ihop den första tiden när man ammar och sitter limmad kropp mot kropp hela dagarna.
Tack för alla svar. Hon har velat vara där för mig, både under graviditeten och som nyförlöst, men det har för mig varit helt otänkbart för mig då jag mått så dåligt av alla lögner och inte minst av det faktum att hon fortsatt i sin nya relation.
Hon har på nåt konstigt sätt tänkt att vi ska kunna göra det här som vänner. Hon verkade helt oförstående inför det faktum att jag ville ha min mamma hos mig och bebisen den första veckan efter förlossningen. Det är det vi (jag?) kämpar med främst såhär 7 månader senare, att hon verkar besviken och känner ilska gentemot mig för att jag inte kunnat se förbi det känslomässiga för att vi ska kunna umgås allihopa. Hon har inte velat erkänna att hon ”lämnat mig” utan ser det som att vi gått isär och även om hon inte vill säga det högt så känner jag starkt att hon tycker att jag borde kunna ”bita ihop och se framåt”. Den ånger och skuld från hennes sida handlar mestadels om vad detta resulterat i för hennes familj – att dom inte fått tillgång till sitt barnbarn/systerdotter. Och det är något som jag har jättesvårt att hantera. Dels det faktum att det verkar påverka henne mer än vad hon utsatt mig och barnen för men också för att jag mår skit av att dom inte träffat vår underbara dotter så mycket. Jag stod väldigt nära hela hennes familj och saknar gemenskapen enormt men känner mig besviken över att inte ha fått nån större förståelse från deras sida (jag förstår såklart att dom stöttar sin dotter i första hand.. men ändå).
Fy vad tungt! Det verkar som att din vardag egentligen bara går ut på att överleva just nu. Kan du förklara det för exet? Att du är kämpar för att få allt att gå runt, är slutkörd av sorg och ha bebis och verkligen behöver att hon hjälper dig hantera allt. Att ses i din lägenhet är det minsta hon kan göra. Flaskmata borde inte ens vara en diskussion… ni kanske kan försöka hitta en familjeterapeut som kan hjälpa er kommunicera? Tror många kommuner erbjuder det lite billigare. Det kan vara en bra idé med att en utomstående mer objektiv person hjälper er sortera era känslor.
Angående hennes familj: återigen så måste du gå runt i allt det här, överleva. Det är jättetråkigt att de inte fått träffa bebisen så mkt men du vet varför och förhoppningsvis förstår de också det så småningom. Ni kan säkert förbättra din relation med hennes familj längre fram. Kanske kan du ta kontakt med dem direkt och förklara så lugnt du kan hur du ser på allt som hänt?
Du verkar vara en fantastisk mamma som verkligen vill göra allt för era barn. Jag tror och hoppas att allt löser sig till det bästa. Och helt ärligt; du har det förmodligen mycket bättre som ensamstående förälder än med exet.
Inte säkert hon får göra så, andra föräldern har rättigheter och kan ta det vidare i familjerätten osv.
Finns fler än jag som är så INNERLIGT trött på influensers reklamsamarbeten och Ad links ?? Jag pallar inte titta på dem, minst att ens använda rabattkod eller trycka på länk pga det får motsatt effekt hos mig. Någon som känner likadant? ?
Innerligt trött på samtliga influencers ja. Tycker ingenting av det de gör som ”jobb” känns seriöst och trovärdigt. Det är samma företag som går på rundgång hos samtliga, allt för att de ska få fortsätta gå hemma och låtsasjobba.
Exat! å sen lägger dom upp exat samma videos å bilder på der dom gör reklam på? å just som någon skrev toftby! Samma matbilder å recept om å om å om igen ?!
Undrar honnska dela ut sina kuddar till varenda influencer!
Kommer nog inte hända…
Men jag kan ha fel??
Skulle va kul med en koll på henne, Camilla??♀️
Men hon kanske hotar med förtal el nått då…så du vågar inte?
Men med tanke påå 99,99 procent reklam! Så borde det ju bli fel ibland? Resor/ kläder? Mat?
Själv trycker jag aldrig på en länk… å hennes kläder ärju bara billiga plast! Usch, såg hon svara så glatt heromdagen när någon undra vart kläderna blev uppsydda! Kina… sa hon glatt…
Lite nyfiken på hennes senaste samarbete med safari…
Om dom inte svarar på frågor om produkterna tycker jag dom gör ett jättedåligt jobb. Både mot företaget och sina läsare.
Exakt. Toftby är ett levande bevis på hur saker ska krängas vareviga dag. Allt, kuddar, shampo, mat, resor, fula klänningar mm. Och så låtsas hon att hon av en händelse också köpt en just sån som så många frågade efter på hennes stories. Får motsatt effekt. Köper absolut inget av det.
Ja. Så följer inga influensers längre
En tidning livnär sig på reklamen i den för att ge lön till journalisterna, det är lite samma för influencers – de behöver en inkomst för att skapa sina ”modereportage” osv. Det kostar ju inget för en själv att klicka på länken.
Vi ska till på spa i Halland i sommar. Vi ska köra roadtrip från Stockholm på väg ner dit. Tips på smultronställen man kan stanna till?
Kanske inte smultronställe men Sias glassbutik i Slöinge! Annars My Feldts bageri i Halmstad, eller Skolberget om det är färdigt då.
Hafis fabriksbutik är också trevlig!
Ja jättemysig!
Stanna i Linköping och besök Gamla Linköping inkl Cloetta godisbutik. Stanna även i Ödeshög på Narr chokladfabrik. Gränna ligger också längs med vägen. Sen har ni Ullared i Halland ?
Hade inte stannat i Gamla Linköping faktiskt. Fint, absolut, men ovärt att göra ett stopp för tycker jag.
Medan det kanske inte värt att ta någon jätteomväg för att ta sig dit tycker jag ändå att det är värt ett stopp om man råkar ha vägarna förbi och vill ha en anledning att kliva ur bilen och sträcka på benen lite. Man ska väl inte förvänta sig värsta upplevelsen men det är absolut ett mysigt utflyktsmål! ?
Det är ingen omväg att köra av E4 i Linköping. Tar typ fem min. Flygvapenmuseet ligger där i närheten också, kan absolut rekommenderas.
Om man redan är i Linköping är det absolut värt att ta sig till Gamla Linköping, men det är inte värt ett stopp på en roadtrip. Enligt mig då ?♀️
Gamla Linköping är mysigt när de har aktiviteter igång där, dvs ”Tiderns sommar” julmarknad mm. När det inte är säsong är det riktigt tråkigt, lite gamla trähus som folk tjatar ihjäl sig om hur mysigt det är.
Exakt!
Det beror väl helt på vad man har för intressen, det vet vi ju inte vad TS har. Gillar man trevliga gammaldags miljöer eller är nyfiken på filminspelningsplatser (Rasmus på luffen spelades in där bl a) så är det ett bra tips.
Men det var mycket tips om godis- och glasställen. ?
MM skriver om ”misslyckade graviditeter” i ett svar på en kommentar på Instagram.
Är det något hon har berättat om tidigare?
Vem är MM?
My Martens
Tack. Varför skriver folk massa dumma förkortningar, är ju omöjligt att förstå vad de menar
Antagligen för vissa namn brukar fastna, trodde inte mitt svar skulle gå igenom så blev förvånad ?
Om man är rädd att namn ska fastna så kan man ju tex skriva m y m a r t e n s.
På fb står det att det var med hennes ex Gillis innan Lilleman kom
Tips på någon bra ljudbok?
Någon man kommer in i fort, inte vill sluta lyssna på och som får mig att orka ta mig igenom min långa lista på saker jag måste göra i helgen?
Je m’apelle Agneta uppskattade jag som ljudbok 🙂
Så fort jag såg bokomslaget tänkte jag att det där är absolut ingenting för mig, kanske inte en roman heller. Men efter att ha läst handlingen och recensionerna på Bookbeat så ska jag nog ge den en chans! Man vet ju aldrig innan man testat? tack!
Alla Emma Hambergs böcker är bra tycker jag.
Simona Ahrnstedts böcker
Ska se om det kan passa, tack för tipset:)
Jag lyssnade på alla Hunger Games för ett tag sedan. Har inte läst den tidigare och tror inte att jag såg filmerna när de kom. Vet att de är ungdomsböcker men tyckte att de var bra att lyssna på. Grät flera gånger dock, haha. Finns på Spotify.
Försökt se första filmen någon gång men gett upp, men ska ge ljudböckerna en chans. Toppen att det finns på spotify ? tack!
Böckerna är väldigt mycket bättre än filmerna.
Då finns det ju hopp:)
Karin Härjegårds bokserie om Fjällnäs! Marie Richardsson är en fantastisk bra uppläsare som ger extra liv åt berättelsen.
Ska kolla in, tack! 🙂
Berätta mer om listan!
Driver du? ?
Eller vänta, det är ju du! Jag bad om pepp för städning i december och du sa att jag skulle börja redan ikväll. Och du hade städat några rum och rensat sent på kvällen medan jag låg i soffan och åt glassbåt ?
Tranorna flyger söderut
Tre systrar, Herta, Hanna.
Någon som har vuxit upp med förälder med eips, emotionellt instabilt beteende syndrom? Min mamma passar in i alla symtom på 1177 och andra sidor, men jag vet inte vad jag ska göra med den informationen. Vi har en dålig relation och hon ibland kan jag tänka att det skulle hjälpa om hon visste hur hon beter sig och agerar med både närstående och bekanta.
EIPS är ganska svårdiagnosticerat om jag fattat det rätt, eftersom symtomen också kan bero på många andra saker. Hon får ju vända sig till vården och få remiss till en psykolog om hon vill kolla om det är den diagnosen eller inte och så att hon såklart får rätt hjälp, om det är något som orsakar besvär.
Ja jag har också förstått att den är svårdiagnosticerad. :/ Och man vill ju inte själv slänga en diagnos i ansiktet på ngn. Just nu hjälper det iaf mig och mina syskon att på ett sätt kunna ”skylla” hennes beteenden på eips.
En diagnos hjälper ju enbart om den som har den får rätt vård, annars är det ju meningslöst. Och ni som anhöriga ska definitivt inte diagnosticera henne! Men det finns i alla fall bra behandlingar om det nu skulle vara så, tex mentaliseringsbaserad terapi eller dialektisk beteendeterapi.
Nejmen precis, vi vill inte diagnosticera henne men nu använder vi det bara som ett sätt för oss att brusa upp över hennes beteenden. Hon har varit i kontakt med terapeuter/psykologer för längre sen relaterat till depression men hon säger alltid upp dem och kallar dem för inkompetenta…jag tror att det kanske är för att de utmanar henne. Men ja, mentaliseringsbaserad terapi hade förmodligen varit toppen. Tack för svaren!!
*_att inte brusa upp
diagnostisera*
Finns kanske grupper att få stöd i eller böcker som tar upp det.
Min syster har det och det är fruktansvärt. Enligt min erfarenhet måste man såklart bli diagnostiserad men sedan behöver personen själv vilja ha hjälp för att det ska bli bättre, vilket inte sker i mitt fall. Det är jobbigt för personer med eips förstår inte alls hur de sårar andra och hur jobbigt det är med att man måste gå på glas för att inte råka säga fel saker. Ledsen att jag inte kan vara till någon hjälp men blev bara så överraskad att någon annan ev har erfarenhet av den diagnosen.
Finns det något ni saknar i erat liv?
Jag saknar att sakna någon, att ha den där speciella man hela tiden vill prata och umgås med. Det där lilla pirret liksom?
Alltså du saknar att vara kär.? Jag tänker på pirret.
Vad menar du med att ”ha någon”? En partner, eller?
Men typ någon extra speciell i ens liv, en framtida partner liksom.
Saknar EXAKT samma sak! Och jag saknar någon vars namn på displayen får en att le sådär fånigt.
En nära vän man kan ringa om det är något, en som känner en väl och där relationen är okomplicerat.
Har alltid även velat ha en syster.
Vill ha en storebror ?
Jag med! En med snygga kompisar.
Fick en lillebror dock, men svarade alltid storebror när folk frågade mig vad jag ville att det skulle bli. Men det blev inte så?
Blev det ingen storebror önskade jag mig en lillasyster men det är jag jäkligt glad över att jag inte fick! Hemska tanke.
Varför hemskt? Jag har en lillasyster och det är inga problem med det (kan finnas som i alla syskonrelationer men inte självklart).
Kan inte tänka mig något värre än att ha en syster.
Oj varför? Om du inte har nån hur vet du? Sett dåliga erfarenheter? En syster kan va nåt bra eller dåligt precis som en bror, beror på personligheter.
Av väldigt många anledningar faktiskt.
Som du inte kan nämna…
Det kan jag absolut göra. Men jag orkar inte med en massa jävla påhopp som folk är så himla pigga på med här. Listan kan göras lång. Men det tror du såklart inte på förstås.
Det är ju en väldigt märklig kommentar då du inte har någon syster och inte vet hur din ev syster skulle vara som person?
Men oj vad stingslig.. När man slänger ur sig en så bestämd och negativ grej är det klart folk undrar vad man baserar det på?
Det har inte med det att göra ens, hur ”hon skulle vara som person”. Jag vill inte ha en syster, är jävligt glad att jag inte har det. Låt mig.
Jag har både en syster och en storebror. Det är väldigt trevligt faktiskt.
Jag saknar det. Har aldrig ens haft en relation. Men jag saknar liksom mycket att längta till, något som gör att man känner sig levande.
Ett kompisgäng. Har utspridda kompisar men skulle vilja ha det där klassiska gänget. En sommarstuga kanske? Eller onödigt mkt pengar (har det helt ok men trevligt om man man var ekonomiskt oberoende).
Och ett jobb som inte är så tärande!
Saknar en riktig bästis i vårt och tort. någon som vill hänga med i mitt liv och någon som vill ha med mig i sitt. typ som frugan och bäck.
el Malin gramer och Jessica.
jag är sist prioriterad i mina kompisars liv. känns lite ledsamt samtidigt som jag förstår att dom med partner och större barn har egna hobbies mm.
Det saknar jag med. Eller ett kompisgäng med flera nära
Tystnad.
Hade gett ungefär vad som helst för att få vakna upp en dag med total tystnad i huvudet, och inte ständigt behöva ha det här bruset/pipet som tinnitus innebär.
❤️
Nej jag har allt jag vill ha i mitt liv.
Jag saknar ingenting utan känner en stor tacksamhet för allt jag har i mitt liv. Och det jag önskar mig ser jag till att antingen skapa, söka upp, köpa eller acceptera att jag inte kan få (just nu eller någonsin).
Skönt att känna så. Men bara för att man kan känna en saknad/längtan efter något så betyder ju inte det att man inte har accepterat läget kring det
Har inte påstått det heller.
Jag saknar en typ bästa väninna som man kan hänga med,göra saker tillsamnans med,prata om allt med,resa,nån som man har mkt gemensamt med,intressen osv.Vore så kul!
En vän. Någon att ta en promenad med/gå på bio med/ta ett glas vin med/ utbyta förtroenden med. Jag verkar ha svårt att knyta den typen av band, tyvärr, även om jag är social och har olika intressen. Men kommer liksom aldrig förbi ”kallpratet”. Och de gånger jag försökt bjuda hem folk, eller höra om de vill göra något så känns det som att de redan har fullt upp. Så nu intalar jag mig själv att jag klarar mig ändå.
Men jag känner mig ofta ensam, med många tankar och känslor som aldrig får ventileras. Har visserligen en partner, men han är inte så intresserad av att prata om saker som verkligen betyder något. Och snart kommer påsk och sedan midsommar, högtider är svåra när man inte är inkluderad.
Försöker att inte tänka så mycket på vad jag saknar i livet utan försöker att vara tacksam för allt fint jag faktiskt har men kan ibland sakna någon typ av ”systerrelation” i livet, eller kanske ett kvinnligt kompisgäng. Har en make, två fantastiska söner (som jag inte skulle byta mot något eller någon i världen), två härliga bröder och en svåger. Min ena bror har pojkvän sedan flera år tillbaka och de två andra har valt att inte vara i någon relation utan är helt uppe i sina karriärer. Så när vi träffas hela familjen så är det verkligen ”jag och killarna i mitt liv” 🙂
Har några enstaka kvinnliga vänner men ingen som jag har den där supernära systerrelationen med och ingen som jag umgås regelbundet med tyvärr. När jag var yngre fick det mig ofta att bli ledsen och jag kunde undra vad det var för fel på mig, men nu har jag väl accepterat det och jag har ju trots allt min make och sönerna som ger så mycket lycka i livet.
Jag saknar riktigt bra öronproppar som inte skaver i öronen men samtidigt stänger ute min mans snarkningar till 100%.
Är det värt att gå ner cirka 2500kr i lön för ett nytt jobb? Tjänsten ger lite mer frihet och är ett administratörs jobb.
Och ja det kanske bara är jag som kan avgöra det men hade ni själva gjort det. I mitt huvud vill man ju tjäna mer (& det är så intryckt i min hjärna haha).. inte mindre, samtidigt som det kanske är bra att byta tjänst en period
Varför vill du byta jobb? Har du barn som kan påverkas? Har du det ekonomiskt bra? Fundera över sånt.
Jobbar som lärare (jobbat i 15 år) och spyr på alla nedskärningar. Av 27 tjänster på min arbetsplats ska 3 bort nu. Då hsr de redan tagit bort 2,5 tjänst i höstas… många elever som behöver extra hjälp både i skolan och på fritidshemmen
Älskar egentligen att jobba med barn men det är en helt orimlig arbetsmiljö. Undrar när alla andra, utanför skolan, ska börja reagera på hur det är ?
Skolan och förskolan är ett sjunkande skepp men det verkar inte gemene man förstå! Tror att om några år kommer vi vara där vi är i vården med hyrpersonal.
Tycker de flesta verkar förstå det? Är väl en fråga många irriteras över inte lägga tillräckligt stort fokus på i politiken. Vinster i skolan är ju något som en stor del av svenska folket inte vill ha, ändå är det ett system som upprätthålls och där vissa politiker verkar ha suttit i högst tveksamma jävsituationer.
Fast gör andra verkligen det? Ja skolan är skit – säger alla, sen lämnar man sin unge där, röstar i valet efter andra viktiga ämnen och så står vi kvar på ruta 0.
Många är duktiga på att klaga till skolan, men inte mer än så (upplever jag de). (Också helt rätt att klaga till skolan om det är nåt fel men det hjälper ju inte det stora problemet med nedskärningar)
När folk klagar på nedskärningar i förskolan säger jag alltid: ”Kom ihåg detta vid nästa val”. Gör de det? Nej…
Exakt ?
Vilka partier har detta som hjärtefråga?
I senaste valet var det väl ingen som hade det som hjärtefråga pga andra frågor som ”tog över”.
(Rätta mig gärna om jag har fel)
Det är ju en kommunal fråga så kan säkert se olika ut i olika kommuner
Men vad ska man göra då? Vi har skolplikt så man måste ju lämna sitt barn.
Röstar absolut utifrån vad jag tror blir bra för bland annat skolan men även i många kommuner med rött styre är det nerskärningar mm.
Lite sidospår men det är så sjukt. 2 av 20 tjänster bort på min skola med fr.om. i höst, vi har lika många elever som förra läsåret varav 25% med svenska som andraspråk… Är dock ändå nöjd med mitt arbete som lärare, trots galna nedskärningar. Men hade nog absolut kunnat gå ner 2500:- i lön om jag vantrivdes och sökte mig till annat.
Ja vi har sjukt många med npf-diagnoser. Minst 1 i varje årskurs (liten skola) som kräver 1 vuxen till 1 elev. Jag fattar verkligen inte hur vi ska kunna jobba med inlärning mm när det enda vi behöver göra är att anpassa konstant för att undvika slagsmål/utbrott mm. Det är så synd om barnen med npf som tvingas in i den här miljön och det är synd om de andra barnen som får stå tillbaka elelr blir utsatta
1 i varje årskurs är då ändå lite! (Menar inte att ni har det lätt utan att det ofta t.o.m. är värre!)
Jo men som kräver 1 till 1. Sen har vi de som kräver extra men ändå kan sitta med nån mer (1 personal på 2-3 tex) Så fler med diagnoser är det..
Det har vi med men det finns inga resurser för 1 till 1… De får ju knappast assistenter liksom.
Känner samma… Måste bort. Tror det är värt, för ens hälsas skull, så länge man klarar sig.
Ja men det är det jag har landat med ? känns så hemskt
Pengar är viktigast för mig men alla är ju olika. Hade inte gått ner i lön.
Ja pengar har (är?) varit viktigt för mig mer därav ångesten. Pluggat lite mer för att få upp lön och så står man här nu och ångrar ihjäl sig
Tror inte på att det är det viktigaste för dig. Om du hade ett jobb som du verkligen mådde dåligt och vantrivdes på, hade det inte varit värt lite mindre pengar för att byta till något du var glad på?
Visst är det du som skrivit tidigare att du inte trivs på ditt jobb? I så fall skulle jag säga ja. Ja, det är värt. Om din ekonomi i övrigt klarar det.
Men jobbet är en så stor del av ens liv och det är inte värt att jobba på en dålig arbetsplats bara för lönen i längden. Så jag säger ja.
Japp ❤️ sen dess har jag kollat runt på vad man kan göra istället. Inte så lätt när man varit i samma yrke så länge
Jag gick ner i lön när jag bytte jobb! Inte lika mycket dock. Men det är det bästa jag gjort! Älskar mitt jobb nu och har efter ett år gått om min tidigare lön. För mig är inte pengar det viktigaste dock. Jag prioriterar fritid, frihet och att trivas.
Tack för din input ❤️
Ja, pengar är inte allt och med tanke på vad du som väntar om du är kvar i skolans värld så säger jag byt!
Tack för ditt svar ? så bra att få input från andra
Mer frihet (flextid, distansjobb) är värt mycket så ja, skulle absolut gått med på lägre lön för det.
Det har du rätt i
Beror ju lite på vad lönen är. Gick själv ner i lön med ungefär samma belopp för ca tre år sedan, för att byta bransch. Efter två år hade jag dock samma lön igen, men valde då att hoppa på ett annat jobberbjudande med några tusen mindre i lön. Nu är jag i slutet av min karriär och har en väldigt bra lön, så för mig var det ok att gå ner i lön. Men du har lite andra förutsättningar och om du värderar andra saker med det nya jobbet tycker jag inte att du ska låta några tusen hindra dig.
Tack för ditt svar ? så skönt att få input från andra
Kom ihåg att 2500 ner i lön ger ju inte minus 2500 på bankkontot eftersom det är 30% skatt. Så tappat kommer vara mindre i din plånbok ?
Jag bytte från ett jobb jag mådde dåligt av till ett med betydligt lägre lön (och status). Inte ångrat en dag.
/knegare med 300+++ högskolepoäng
Om du vill jobba som lärare kanske det finns andra lärarjobb i synnerhet om du kan tänka dig att flytta men det är kanske inte aktuellt.
Jag har kollat efter andra tjänster med som lärare. Men det är inte många som anställer nu pga nedskärningar. Sen är jag med i ett nätverk för kommunen och grannkommunerna och det är ju inte bättre på andra ställen
Flytta är inte aktuellt pga familjen
Nej förstår tänker mer utomlands. Många lärare klagar över arbetssituationen men jag måste säga att jag inte förstår varför inte fler söker sig utomlands. Just nu går mina barn på en privat internationell skola i Tyskland, de verkar inte alltid ha lätt att hitta lärare men att vara lärare där är ju softare än i Sverige då klasserna är mkt mindre. Tänker att lärare är ett bra jobb på då vis att man inte är låst till att jobba i Sverige förutsatt att man undervisar i något gångbart ämne kanske inte slöjd eller hemkunskap
Förstår din tanke men det är ju inte bara jag i min familj.
Sen är det ju sjukt att man ska behöva se efter tjänster utomlands för att det ska kännas okej i yrket
Absolut håller jag med om jag kan bara se att flera av de lärare barnen hade i Sverige var ju riktiga superstjärnor som skulle kunna få jobb på vilken skola som helst i världen så otroligt duktiga och kompetenta men jag tror inte att de riktigt förstår det själva.
❤️❤️
ja om det låg 5 min fr bostad. hade frihet och flex och inte var lika slitigt och dränerande som nuvarande och om det faktiskt kändes roligare.
Svar ja på alla utan den första haha. Men cykelavstånd (det har jag iofs nu med)
ja för tjänstepension o andra förmåner kan va bättre.
Lätt!
Om du klarar dig ekonomiskt så ja! Jag bytte jobb hösten 22 och gick ner i lön, vet inte exakt hur mkt då mitt tidigare jobb va i butik med ob osv. Nu jobbar jag på kontor där jag kan styra min arbetstid, flexa och jobba hemma.
Jag mår så mkt bättre med mitt nya jobb och pengar anpassar man sig efter. Fick en löneförhöjning i höstas med 2300, vilket jag inte trodde skulle va så högt men blev så glad att äntligen få uppskattning för de jobb man gör.
Jag har bytt två gånger under min karriär till samma lön på nytt ställe. Hade nog kunnat gå ner lite också. Anledningen till mina byten har varit 1. Närmare hem, flexibelt jobb med stora möjligheter att jobba hemifrån. 2. Gick från ett jobb där jag debiterar kunder för min tid till att jobba med bolagets interna juridiska frågor. Det bästa jag gjort! Skulle aldrig kunna gå tillbaka till ett jobb där jag måste rapportera min tid.
Eftersom du skrivit rätt ofta här om hur trött du är på ditt jobb och att du söker nytt så ja, det verkar som att det är värt det.
(Obs, förstår att mitt svar kan låta/tolkas som bitchigt – det är absolut inte meningen)
Haha tolkade det inte bitchigt. Däremot ofta vet jag inte ? tror jag skrivit en gång innan om de. Möjligtvis svarat och skrivit om de när andra har haft liknande situationer
Men ja, du har rätt kring de andra. De svåra är ju att hitta något bara.
Bli distanslärare!
Jag är ju i samma sits också så jag skulle säga såhär – hittar du nåt annat, ta chansen att fly! Skolan finns kvar sen om du saknar den!
Vad är det för annat jobb? Med vänlig hälsning, en annan trött lärare :))
Ja, om jag haft råd. Om man behöver varenda krona av ens lön för att betala bolån och överleva så nej, men spelar någon tusenlapp ingen roll för livskvaliteten hell yeah! Själv har jag tackat nej till andra jobb som erbjudit för lite av den simpla anledningen att jag har bolån som ska betalas, men jag bor själv och har höga omkostnader så it is what it is…..
Beror på hur tight din ekonomi är
Om du har längtat efter just mer frihet och ett administrativt jobb, kan det vara värt det. Förutsatt att den lön du får i det nya jobbet inte går under din smärtgräns.
I min värld är 2500 kr ingenting om det betyder skillnaden mellan att ha ett jobb där man vantrivs och som går ut över ens mående, och ett annat där man trivs och mår bra. Jag hade inte tvekat en sekund. Är själv sugen på att lämna mitt yrke pga vantrivsel men för min del kanske det skulle handla om 15 000 ner i lön, och då blir det inte lika självklart.
Jag har gett en kompis flera chanser att bättra sig och trodde det skulle hålla i sig men nej. Så nu går det inte mer. Har vänner sedan långt tillbaks men denna ca 7 år. Men hon blev bara elakare och hittade på konstiga saker. Så jag sa hejdå för det gav mej absolut inget jag blev bara ledsen. Och det känns faktiskt bra för negativ energi tar för mycket på mej. Aldrig förut brutit upp med vän men har man själv ställt upp för henne och hon bara blivit avig nej jag vill inte se henne mer. Livet är tillräckligt tufft.
Man måste tänka på sig själv i första hand, för att orka med andra. Bra gjort.
Bra! Det är starkt av dig. Har själv brutit med en nära vän som bara slukade energi. Så skönt när man inser att man gjorde rätt och satte sig själv först.
bra! också brutit med fler som bara varit negativ energi. och ju äldre jag blir desto lättare att bara säga tack o hej om personen är falsk el beter sig oskönt.
Bra gjort, kan inte folk vara schyssta så är det ingen idé att fortsätta vara kompis med dem.
Trisst att folk inte kan bete sig men behöver man bryta kontakten så är det lika bra att göra det om man inte känner att det skulle bli bättre eller så. Det ska ge energi inte ta energi.
Ger ni ofta komplimanger? Jag menar då kanske inte till bästa kompisen och så, utan till andra. En del män jag känner säger att de aldrig får komplimanger. Jag får ofta, även av okända människor. Och jag ger det till många, inte precis samma som ger till mig, det hade ju mest blivit krystat. Tycker det är väldigt viktigt att se något vackert i andra och jag menar inte bara det yttre. En fin personlighet är väl roligt att få höra att man har.
Hur gör ni?
Jag gör det till de personer jag tycker om. Kanske lite för mycket ibland ?
Menar du som ett sätt att ragga??
Nej. Jag tänker typ familj och vänner. Vill gärna att de ska veta hur bra de är och att jag uppskattar dem
Ragg brukar jag mestadels bara reta ?
Fint tänkt, alltså det med familj och så. Ja, retas funkar nog också, sådär lite lekfullt?
Jag började ge kommentarer för några år sen! Säger bara saker jag menar, det måste kännas genuint! Tycker det är bra att visa att man ser andra. Började göra det för att jag lärde känna en person som var duktig på att ge positiva kommentarer..och jag blev lite smittad av det.
Jag är duktig på att ge komplimanger! Bara genuina men ser till att berätta det snälla jag tänker om en person.
Ja absolut. Från att någon har en snygg jacka till att jag tycket personen är trevlig. Älskar att göra någon glad.
TS här, vad glad jag blir att höra att man gör något för att göra andra glada. Såklart måste det komma från hjärtat.
Om nån i kassan har fina naglar eller sminkning brukar jag försöka säga det, känns helt ok att säga nåt när man ändå står där. Såg en gubbe nyligen med en jättefin rolig mössa så han fick en komplimang för den. Ibland fegar jag ur för känns lite pinsamt att oombedd tilltala en främling. Men försöker oftast ändå, man blir ju glada båda två av att ge och få komplimanger.
Ganska ofta.
Jag försöker göra det, ofta tänker man saker men man tänker kanske inte alltid på att säga det till personen i fråga. Har därför satt en ”regel” för mig själv att om jag tänker på något och reflekterar över det, ex. vilken fin tröja personen har, eller vad bra personen gjorde sin föreläsning etc. så ska jag säga det och inte bara tänka det 🙂
Har ni någon erfarenhet av Norlandia förskolor?
Popcornen är poppade, brasan är tänd och hunden sover på mina fötter. Gaaaaanska najs kväll 🙂
Låter underbart ❤️
Alltså jag gillar Lisa Maria men kollade hennes sellpy och kände bara wtf? Lite som när alla influencer lägger upp där och hälften av alla kläder har rejäla fläckar. Varför skulle jag vilja handla ett plagg för 100kr som har stora fläckar… eller en jacka för 900kr med märken och hål i mudden?
Hade ni handlat bara för de va en influencer grejer eller hur resonerar ni? Handlar ni på sellpy förresten? Jag har hittills hållit mig till Vinted
Jag har handlat på Sellpy sen 2022. Jag är väldigt nöjd. Jag försöker shoppa nästan alltid i nyskick och oanvända plagg. Jag har dessutom lagt klädmärken som jag gillar som sparad sökning på mina sidor. Jag brukar ofta handla på Vila, Vero moda och Arket Other stories osv. Arket för mig är väldigt dyrt så jag har lyckats fynda ganska billigt skjortor, kjol och tröja på Sellpy från det märket i väldigt bra kvalite.
Kul!! Jag har gjort liknade fynd på Vinted så kanske ska ta mig en titt igen och inte bara på influencers sidor på sellpy ?
Man sätter väl inte priserna själv på Sellpy?
Nej det tror jag inte heller. Men att man ens skickar in plagg med så mycket fläckar tycker jag är konstigt. Även konstigt att sellpy då väljer ut plaggen och lägger upp för de priserna
De sätter först ett pris sen kan du ändra själv gratis i 14 dgr, därefter en lite summa om du vill fortsätta ändra priser
Så lång och fruktansvärt tuff vecka! Jobbar på lågstadiet och vi räcker verkligen inte till och 3-4 elever med rejäla problem tar alla resurser och alla krafter av oss.
Nu ska jag ha en lugn helg med mina barn och börja fundera ordentligt på om det är dags att söka sig vidare jobbmässigt.
Att sluta jobba inom skolvärlden är det bästa jag Har gjort för min hälsa!
Vad jobbar du med nu istället?
Förstår dig! Börjar luta åt samma känsla. Har ändå va 25 år kvar i arbetslivet och detta är inte hållbart. Man ska inte må och känna såhär inför sin arbetsplats.
I feel you. Så många barn med olika problem nu för tiden…
Det sjuka är ju att det ökar för varje år (av min erfarenhet och när jag pratar med andra).
Jepp.
Precis detta jag skrev om högre upp men utifrån att jag kollar nya jobb med sämre lön. Men jag går sönder av det här jobbet inom skolan ?
Jag gick ner mycket i lön när jag bytte jobb, men fick tillbaka min fritid, som jag tidigare var för dränerad att njuta av. Varje sekund behövde vara återhämtning bara för att klara av jobbet. När jag i flera veckor fått en notis av min fitbit om att jag hade hög puls och var i konditionszonen bestämde jag mig. Notiserna kom nämligen varje morgon när jag stod i hallen och klädde på mig inför jobbet. Stressen och ångesten var så påtaglig att klockan trodde att jag tränade. Så kan man ju inte ha det!
Jag tjänar mindre, men mår så otroligt mycket bättre. Bättre relation med min partner, mina vänner osv, eftersom jag ORKAR. För mig var det värt det tusen gånger om. (gick ner mycket mindre än 2500)
Inte mindre. Mer. Menar jag. Jag gick ner mycket mer än 2500 i lön.
Skrev för ett tag sen att jag nu vid 41 års ålder och tvåbarnsmamma insett att jag är lesbisk. Och att det kändes sorgligt med massa år som ”slösats bort” på att inte kunnat vara mig själv.
Nu har jag tagit mod till mig och börjat dejta vilket känns så bra! Trodde aldrig jag skulle våga och typ känna mig som en oskuld igen. Och ja, det är skitläskigt att ”börja om” i den här åldern. Men så stolt att jag vågar!
Grattis till ditt mod!!! 🙂
Tack! ? känner mig fortfarande som en riktigt novis, men ändå häftigt hur naturligt allt kändes första gången med en kvinna.
Jag är komplett novis på relationer, så är lite avundsjuk. Haha!
Hur träffades ni, var det via en app? (Du behöver inte svara om du inte vill. )
Träffades via dejtingapp ja.
Förstår din känsla. Hade själv inte dejtat på många år, så bara det kändes märkligt. Men så värt det att testa!
Dejtingapp ja. Hittade en för lesbisk dejting.
VAR är Kate??
Alla som är intresserade av denna konstiga grej, rekommenderar denna artikel med en f.d. hovreporter. Första delen av artikeln går de igenom bakgrunden och olika delar som kommit upp. Även varför vissa saker sticker ut och varför annat inte är så stort som vissa konspirationsteorier hypar. Ger bra kontext. I andra delen så är det en tidslinje över saker som hänt och som är noterbara, ger också mer kontext till allt.
https://www.niemanlab.org/2024/03/this-is-just-weird-buzzfeed-news-former-royals-reporter-on-kate-middleton-palace-press-and-distrust-in-the-media/
Tar tacksamt emot en sammanfattning om någon orkar ❤️
Alltså, det är svårt att sammanfatta för det är långt. Men kanske kan hjälpa om det är något specifikt du är nyfiken på och ifall artikeln rör det.
Är det sant att hon inte setts till sedan i julas?
Ja, det är sant. 25 december sågs hon (och barnen) senast. Hon ska ha fotograferats på två paparazzibilder sittandes i en bil de senaste par veckorna, men ärligt kan man inte säga om det verkligen är hon eller inte. Båda är otydliga bilder, den ena där hon har ansiktet vänt från kameran så man ser typ en halv profil. Den andra så har hon stora solglasögon på som skyller ansiktet, hennes mamma sitter bevid.
Tidslinjen var väldigt bra, saklig och faktabaserad och gjorde hela förloppet tydligare. Det bästa jag läst hittills tror jag (tyckte detta var helt nonsens, råkade sen googla nåt och fastnade och ja, nu är man här…)
Finns många videos på youtube och TikTok som sammanfattar de större ryktena. Men i text blir de en novell ?
Ja vad händer??. Många undrar.
Okej, så låt oss go nuts! Min (inte bara min förstås, men den jag funderar på) spekulation för tillfället.
Först några intressanta datum/saker:
– Det har gått rykten sedan länge om att William har ett hemskt temperament och att Kate & Will brukar bråka ganska intensivt med att skrika och kasta grejer.
– 28 december så postar ett konto på X om att en kunglig konvoj sågs lämna Sandringham (där Will & Kate bodde) på väg mot sjukhuset.
– 17 januari meddelar palatset att Kate hade en”planerad” operation dagen innan, att hon kommer att vara inlagd på sjukhuset i två veckor och vara ledig till efter påsk.
– 18 januari ses Will besöka sjukhuset en gång, inte igen och ingen annan ses besöka.
– 20 januari rapporterar en spansk journalist att Kate faktiskt blev inlagd på sjukhus den 28 december. Något gick fel och hon mår inte bra. 8 dagar senare står hon på sig och säger att Kate är i en medicinskt inducerad koma.
(Dessa saker finns mer kontext/detaljer kring bl.a. i artikeln som postats ovanför)
Därefter allt gällande hur palatset hanterar det och plötsligt börjar dementera när de aldrig gör det normalt, Will som drar sig tillbaka från en memorial, det fejkade fotot som ”Kate” redigerade, paparazzibilderna där man inte riktigt kan se hennes ansikte, olika journalister som antyder att något annat är på gång osv.
Min nuvarande spekulation: Will och Kate hamnade i bråk den 28 december, något gick riktigt illa och Kate skadades och fördes till sjukhuset. Det var en allvarlig situation och hon försattes potentiellt i en medicinskt inducerad koma. Så småningom ser det lite bättre ut och palatset meddelar då den ”planerade” operationen. Men på grund av hur det hände är allt i kaos och kanske är Kate färdig med skiten och vägrar spela med. En skilsmässa har skett tidigare bland kungliga, det vore inte hela världen, men om skilsmässan beror på våld i hemmet pga deras nästa kung är det en farlig situation för monarkin. Palatset börjar sakta och subtilt undergräva Kate för att bygga upp ett narrativ om att hon är opålitlig och instabil.
Bara spekulation förstås. Men oavsett vad det är är det något konstigt. Även om det inte innefattar sådant jag skrev ovan, så tror jag att Kate antingen inte kan eller vill samarbeta med palatset längre och de har påbörjat en kampanj att kasta Kate under bussen och smutskasta henne i längden.
Hmm ja kanske. Har bara så svårt att tro att William kan göra en sådan sak… Skilsmässa, ja kanske.
Är just nu mest nyfiken på ryktet som säger att BBC har fått meddelande om att vara på alerten att kunna meddela en stor nyhet när som helst.
Har varken lätt eller svårt att tro det. Faktum är ju att ingen av oss känner William eller någon av de inblandade. Det enda vi vet om dem är deras extremt försiktigt kultiverade publika persona, och diverse rykten med mer eller mindre substans till sig. Men våldsamma personer finns ju i alla samhällsklasser, yrken och platser i världen. Så hans status som kunglighet och image säger varken bu eller bä om det.
Ja, flera journalister som jobbar för större mediahus har hintat sen ett par dagar om att något bubblar under ytan. Verkar som att man vet att det är något som hänt/händer och vad det är (till viss del iallafall), men man inte kan rapportera om det ännu av någon anledning.
Läste en annan infallsvinkel kring den eventuella otroheten och att i och med att kungen är så dålig så ser det inte bra ut om de skiljer sig nu. Kate har dock fått nog och därav inte visar sig.
Det är ju även barnen som hålls borta…
Visst kan det vara så, men det stämmer ändå inte riktigt. Hade han gjort det så hade väl inte barnen varit hos honom, och inte K heller (eller var hon nu befinner sig). Det är ju isf ett allvarligt brott vi talar om, har mkt svårt att tro att ingen – inte ens läkarna – vidtar åtgärder i ett sådant fall.
Det verkar ju också vara oerhört få personer som vet vad som pågår när inte ens de som arbetar närmast henne visste om operationen eller hennes frånvaro. Så tror inte heller att någon journalist vet några fler detaljer, för sådant läcker direkt. Det är nog som du säger, att något pågår är ju klart, frågan är vad…
Det med journalisterna kan ju lika bra ha med kungen att göra.
Absolut.
Hell no, om han skulle ha gjort det skulle palatset göra allt för att dölja det. Absolut ingen polisinblandning. Liksom snälla, de skyddar fortfarande Andrew som det typ är känt att han gjort horribla grejer.
Med det sagt, säger inget om huruvida att han skulle ha gjort det eller ej. Men det är lite naivt att tro att han skulle fått polis eller sådant på sig för att det är ett allvarligt brott. De kommer skydda William in i det sista för han är nästa kung, kommer något riktigt illa fram om honom skulle det på riktigt kunna så småningom leda till slutet på brittiska monarkin.
Det känns ändå som att han är smartare än så här. Okej att de har hetsiga bråk men våld.. men som du säger lär vi inte få veta om der är sant
Baserat på vad känns det som att han är smartare än såhär? Alltså man kan ju inte se sådant på en person ofta.
Men igen, supertydlig med att jag personligen varken tror eller inte tror att han är våldsam. Jag menar bara att det inte är något någon av oss egentligen kan tro mer eller mindre om utifrån hur han visar upp sig offentligt. Smarta såväl som osmarta personer kan vara våldsamma. De finns överallt. Ingen av oss känner honom, så blir ju konstigt att prata om att man har svårt att se att han skulle kunna göra så, som om vi kände honom. Men spekulationen ovan var bara ihopkokad baserad på tidigare rykten sedan länge om att han ska ha ett temperament och att de bråkar rätt intensivt, samt timing med alla rapporter därefter.
Det har du helt rätt i
Skrev bara va jag personligen tänkte
Palatset skyddar honom, definitivt. Jag menar bara att om hon behövde sjukhusvård pga våld (och särskilt så allvarligt att hon försattes i koma) så är det inte bara palatset som vet om vad som hänt utan även sjukvården.
Inte nödvändigtvis. Sjukhuset behöver ju inte vad som hände. Går ju att ljuga om hur en skada tillkommit. Och all medicinsk info håller sjukhus extremt tyst om, speciellt när det gäller kungafamiljen.
Uppenbarligen har alla sjukhus sekretess på medicinsk information, och det gäller oavsett om personen är kunglig eller inte. Men det var såklart inte det jag syftade på. Tycker ändå att det finns andra förklaringar till allt detta som är rimligare än att W skulle varit extremt våldsam. Nej det kan man aldrig veta eller se på en person osv, men det finns mer sannolika förklaringar som går ihop lite bättre i just detta fallet. Det mest rimliga verkar ändå som att hon har någon allvarlig sjukdom/åkomma som behöver noggrann medicinsk övervakning, möjligtvis har komplikationer tillstött, och som därför gör henne frånvarande under lång tid. Ambulansen från Sandringham efter jul tror jag också är startskottet för allt detta.
Nej, som sagt säger jag inte att det måste vara förklaringen alls. Eller att jag ens tror han är en våldsam typ. Menar bara att det inte går för oss att avgöra om han är eller inte är en våldsam typ. Baserat på vad vi ser från honom så är det i sig inte mer eller mindre troligt att han skulle ha skadat Kate. Den spekulationer var bara från tidigare rykten om hans temperament och deras bråk.
Men tror som dig dock att något med 28 december ligger till grund för allt, verkar för stort sammandträffande, inte 17 januari som palatset påstår.
Också tveksam att den journalisten har mer detaljer. Men, ett par saker som andra påpekat gällande det:
Journalisten är spansk och verkar vara en seriös journalist. Till skillnad från brittiska journalister (som hålls tillbaka av palatset, framgår mer i artikeln ovan på vilka sätt) så kan internationella journalister har mer utrymme att skriva friare om palatset. En del har också spekulerat i att prinsparets nanny sedan lång tid tillbaka är spansk och att det kan finnas en koppling där gällande informationen.
Men håller med dig om att det är ju svårt att avgöra om den spanska journalistens s.k. info bottnar i något riktigt. Eller, om det gör det delvis (t.ex. att Kate var på sjukhus flera dagar/veckor innan det tillkännagavs, vilket skulle vara möjligt) men inte helt (t.ex. att hon inte låg i medicinsk inducerad koma, eller bara gjorde det någon dag och inte fortfarande 8 dagar senare som journalisten hävdade).
Vi pratar nog om olika journalister… Det var en spansk journalist som påstod, vid flera tillfällen dessutom, att Kate låg i koma. Den journalisten verkar nog ha en hel del insider information.
Sedan kom det ju uppgifter häromdagen (igår?) att BBC skulle fått tips om att vara redo för ett stor kunglig tillkännagivande som kan komma när som helst. Kan handla om Kate, Charles, eller någon helt annan….
Ah, du menar den journalisten som sa om BBC. Ja, det kan ju handla om Charles likväl.
Enligt Houseinhabit har hon opererat bowel surgery vilket jag tolkar som tarmarna och att hon fått en stomi. Finns på story i hennes profil?
Housinhabit är en galen och extremt uppmärksamhetsökande person. Hon publicerar saker så ofta som hon ”verifierade källor” till och sen visar sig vara helt helt fel.
Fast det är ju en ganska spridd gissning hos många att Kates operation var för att göra en stomi, kanske pga chrons sjukdom.
Ja, det är det. Men att Houseinhabit påstår att det är sanningen och att hon har verifierat det med säkra källor betyder inte ett skvatt. Hon har noll trovärdighet.
Som exempel gick hon extremt anti-vax, halvt avgudade Ghisleine Maxwell, tagit Marilyn Manson i försvar, tagit galna amerikanska republikaner i försvar, gått helt besatt hårt på hata-Meghan-Markle-tåget. Hon är en konstig konspirationsfoliehatt, inte på en lättsamnivå som ”vad händer med Kate”, men seriösa grejer.
Just det att ”go nuts” över någons liv, och sitta o hitta på en hel novell av hur det eventuellet, kanske, utifall att, skulle kunna vara, det är inte friskt. Inte ok.
Ni som har gåband/löpband hemma:
Vilket har ni? Är ni nöjda?
Jag hade velat ha ett för att gå snabba promenader på kvällarna. Kanske jogga i lugnt tempo, men orolig att gåbandet ska kännas för kort så det blir svårt att ta ut steget ordentligt. Är 175 cm lång och tar långa steg.
(Att promenera ute hade varit mitt första alternativ, men med en treåring och en nyfödd + en man som jobbar kväll och därför är hemma sent är det svårt att få till så många promenader utomhus som jag vill.)
Akta dig förr billiga gpband . Vägen man mer än 70 vill bandet inte riktigt fungera hahah
Vi har denna https://www.nordictrack.co.uk/treadmills/nordictrack-exp-10i-treadmill
Den var dock på kampanj när vi köpte så lite billigare då. Vi är jätte nöjda. Stabil att springa på, bra skärm, smidig när man ökar inclination. Vi fäller sällan upp vår men smidigt om man behöver mer plats. Plus att den var inte svår att bygga ihop. Var dock bra att vara två när man satte fast den där grejen under som gör att man kan fälla upp och ner bandet då det var rätt tungt för en person.
Vet inte om samma märke finns i Sverige. Men om inte så är mitt tips att leta recensioner online, det var så vi hittade denna.
Blev sjuk för 2,5 veckor sen i corona med influensasymtom och mått piss. Men är fortfarande inte frisk, är jättetrött, huvudvärk, öronproblem och skrovlig i halsen. Nån annan som varit sjuk så här länge i corona? ? börjar undra hur länge det kan sitta i
2,5 vecka med Covid är ju inte speciellt lång tid.
Jättemånga har covid länge. covid är en allvarlig sjukdom som kan ge men under lång tid. Fattar inte att folk inte är mer försiktiga och att så många litar på pajasen Tengnell och hans efterträdare. Inte direkt nägra stjärnor på att läsa forskning
Ja jag var sjuk så länge i höstas med corona. Sen satt vissa symptom i längre, hostade i typ 2 månader t.ex.
Någon som har tips på en bra krämblush som är budgetvänlig? Vill ha någon som ger lyster, smälter in i övrig bas och har bra med pigment, inte för stark färg men heller inte för mesig. Har spanat in Doll face från Sweed men kan tycka den känns lite dyr ifall det visar sig att man inte gillar den ? help!
Har tyvärr inte testat den ännu, men vill ändå tipsa om Lumenes liquid blush, det är jag sugen på attt testa och hört gott om.
Den är grym!! Exakt så som du beskrev ovan. Lägger ibland vanlig rouge under men den är fin enbart den med.
Vill åka på weekend! Helst utomlands, vill inte bli ruinerad. Är gravid om det gör någon skillnad för tipsen! Hittills har jag själv kommit på Gdansk men thats it. Någon som har förslag? Köpenhamn går bort pga så svindyrt att vara där..
Lissabon!! Magisk stad också relativt billigt fortfarande tror jag.
Stettin i Polen. Bo på Radisson, shoppa o ta en rundtur! Billigt o nära!
Ja! Stettin är svinmysigt och roligt, passa på att shoppa hudvård/smink på polska apotek.
Krakow ❤️
Hej! Dags att köpa en ny hårfön. Kan någon rekommendera en riktigt bra som inte är svindyr?
Ghd, lägg en dryg tusenlapp den håller i måånga år och är så bra.
På tiktok går trenden att säga vad man tror att folk ljuger om.
Vad tror du att folk ljuger om?
Jag kan börja.
Detta är ljuger enligt mig som andra säger:
1. Att alla är fina.
2. Tror att folk ljuger om sina politiska åsikter många gånger, de säger en sak bara för att det ska låta bra och pk.
3. Att folk som säger att de inte gillar socker och sött ljuger.
Ljugeri* (jadå jag vet att det inte heter så)
Hur många poäng de får när de kollar på spåret
Haha guilty
– om att maten var såååå god
– hur långt de sprang ute eller på gymmet
1. Hur mycket alkohol, sötsaker eller skräpmat de äter. Alla säger mindre än sanningen.
2. Att de aldrig någonsin har fantasier/känner attraktion för någon annan än sin partner.
3. Rasism. Tror många är rassar i smyg men offentligt låtsas vara otroligt toleranta.
Att de inte tycker om godis.
Såg en på tiktok häromdagen som satt med en godispåse och inledde allt med ”jag gillar inte godis”. Sen provsmakade hon några och sa efter varje ”mm den här var god”.
Hon gillar uppenbarligen godis.
Ni som har kombinerad tvätt/torkmaskin. Får ni också massa ludd i gummilisten? Hur tar ni bort detta smidigast?
Jag har en sån men får inget ludd nånstans? Kan inte ens tömma luddfiltret för det finns inget ludd, har lusläst instruktionerna så jag borde göra rätt, men har noll ludd! Hur är det möjligt??
Måste ju fastna någonstans? ? min har inget luddfilter utan allt sätter sig i listen så man får rensa den efter varje tvätt/tork. Eller så kuddar våra kläder extremt mycket? ?
Har precis flyttat in i en lägenhet med helt ny kombomaskin och blir tokig! Drog igång en tvätt och när det var färdigt var allt luddigt, fick då lära mig att man ska rensa gummilisten varje gång för där samlas all ludd… tycker den torkar så dåligt, kan liksom torktumla sängkläder i 3 timmar ändå blir det aldrig torrt? Hur gör ni?
Här vare dött minsann. ?
Visning av Elsa B:s lägenhet på Mosebacke på söndag. Vad tror vi? Kommer någon vara beredd att punga upp 9,5 mille för att få köpa den?
Jag är lantis och tycker det är ett skämt att betala såna fantasisummor för en sketen summa, hade kanske varit värt det om lägenheten låg i London eller Paris. Sthlm är en stad där folk uppenbarligen har huvudet vääääldigt långt uppe i sin egen …
*för en sketen tvåa
Ja, det kommer det nog göra.
En liknande stor lägenhet av liknande standard i liknande läge (alltså närhet till kärnan i city och typ av område) i London eller Paris skulle gå för några miljoner mer.
Man anpassar helt enkelt sina förväntningar efter där man bor. Så bor man i Stockhom och vill bo i Stockholms innerstad så är det ett visst pris/kvm man är beredd på. 9.5 miljoner är mycket pengar. Men det är ett normalt pris (till och med åt det bättre hållet) för hur stor lägenhet det är och var lägenheten ligger.
Sen kan jag hålla med dig också. Vi hyr vår lägenhet i Vasastan, men blir den bostadsrätt någon gång eller vi ändå bestämmer oss för att köpa, så har vi ju funderat på att det är sjukt mycket pengar och att man kan få mycket mer bostad för mindre pengar på andra håll. Ett liv i en stor villa i ett naturområde är otroligt lockande, men är också väldigt bekväma av oss. Vi trivs också svinbra med där vi bor med nära till precis allt, alla slags restauranger, barer, cafeer man kan tänka sig, flera vårdcentraler, tandläkare, sjukhus och specialister, museeum, teatrar, events m.m. Vackra stadsmiljöer, bra kollektivtrafik eller gångavstånd så vi slipper bil osv. Så det är ju sådant man betalar för till stor del när man pungar upp 9.5 miljoner för en sådan lägenhet.
Jag bor i en stor villa med närhet till naturområde och ja, det är bekvämt men såklart också mycket jobb och kostnader med villan. Trivs bra men gillar också att bo i storstan (har gjort det med).
Det här med närhet och att ”betala” för den. Restauranger, barer, kulturupplevelser, I get it. Men att ni har nära till vårdcentraler, tandläkare och specialistvård betyder ju inte nödvändigtvis att ni har access till den? Och det här med att ”slippa bil”, ja för mig handlar det ganska mkt om att man bara cirkulerar på sin egen lilla plätt och inte tar sig runt så värst mkt i landet. Tåg funkar ju inte så hur tar ni er till Götaland eller Norrland?
I rest my case ang Elsas lägenhet, hoppas ju givetvis de inte behöver gå back på sin försäljning men tycker fortfarande priset är ett skämt för ett norrläge på Södermalm.
Menade inte enbart att det är nära till diverse sjukvård, men också att det finns större utbud. Så om det inte funkar (att man inte trivs eller inte får tid t.ex.) på ett ställe kan man testa andra utan problem. Har dock access lätt enkelt också upplever jag, men ja hade man inte haft access så hade det ju förstås inte spelat roll att de fanns nära eller många.
Tåg funkar rätt bra ändå tycker jag. Min familj bor i Dalarna och vi tar tåget dit regelbundet, funkar utmärkt för det mesta. Även till Göteborg, Malmö och städer däremellan funkar tåg fintfint oftast. Men behöver man bil för en helg eller en vecka så har vi turen att vi kan låna en av svärfars bilar, så det löser sig med. Mest att jag föredrar att slippa bil i vardagen, så då är ju en 15-minutersstad att föredra 🙂 Folk prioriterar olika helt enkelt. Som våra liv ser ut nu så skulle vi nog prioritera att bo i stan, men det kan ju förändras allteftersom vi och våra liv förändras.
Du låter faktiskt mest trångsynt och okunnig. Varför skulle det inte fungera med tåg? Eller att hyra bil de gånger man ska till något mer otillgängligt ställe? Personligen åker jag tåg till Norrland varje år.
Vi har access till närliggande vårdcentraler och tandläkare. Specialistvården har man access till även från andra platser, men det underlättar ju enormt om man bor nära.
Samma lägenhet, i norrläge, i Paris skulle kosta oerhört mycket mer. Du kan ju tycka att priset är ett skämt hur mycket du vill, men folk vill bo i Stockholm och är alltså villiga att betala för det.
De som hävdar att tåg inte funkar är oftast de som aldrig åker tåg utan får sin information från tidningsrubriker. Jag åker regionaltåg dagligen till jobbet och tåg mellan mellersta Götaland och Stockholm ganska ofta. Fungerar för det mesta bra.
Och jag åker numer en gång i veckan inom Mälardalen, jag har nu fått tillbaka tillräckligt med ersättning för förseningar för att det ska täcka 5/30 biljetten. Tågen är ett skämt.
Du är inte bara lantis, du är lantis som har ett horn i sidan till Elsa Billgren.
Jaha, det var Elsa Billgren. När det stod Elsa B trodde jag att det var Elsa Beskow.
Den kommer säljas snabbt. Du betalar ju för läget och bekrämligheterna och för många inklusive mig själv är det värt pengarna.
Att låna en mille kostar just nu ca 49 000:- per år hos de vanliga storbankerna. Låter som en dyr affär just nu…
Dyr för vem?
För alla som tar ett nytt lån just nu. Givetvis inte för den som betalar kontant ?
Det är synd om dom. Jag ligger här i en mindre herrgård som är helt fantastiskt vacker. Har 5 km till jobbet och har en billig brf inne i stan att använda vid behov. Bor i en stad med sjukhus, många skolor, god arbetsmarknad, mycket konst/kultur och mycket liv för pengarna. Slipper trängas med folk, leva i ett avgasmoln och röra mig bland folk med näsan i vädret. Tacksam! <3
Inte alls synd om människor som väljer själva. Finns nog många som inte vill bo som du heller. Skulle inte vilja bo så stort eller på marknivå tex.
Väldigt nyfiken på vilken stad det kan vara där bostadspriserna är så bra och att man har allt det där samtidigt 🙂
Är inte från Stockholm själv, flyttade dit för två år sedan efter 20 år i småstad i Dalarna följt av 12 år utomlands. Har aldrig riktigt förstått bilden av att Stockholm innebär att trängas med folk, leva i ett avgasmoln och röra sig bland folk med näsan i vädret. Men kanske beror på var man rör sig och vad man väljer att göra 🙂 Bostadspriserna är ju dock tyvärr saftiga, men så är det i de flesta storstäder tyvärr (men förståeligt).
En stad som ingen skulle kunna gissa rätt på antagligen, tyvärr. Mellansverige kan jag säga med relativ närhet till flera större städer. 🙂 Här köper 22-åringar som jobbar på posten och i hemtjänsten fina och fullt fungerande hus. Jobb finns i överflöd om du har minsta utbildning.
Vill tillägga att det såklart även här innebär ett mått av tur, påverkan av andra, lyckosamma val, genetiska förutsättningar och dyl. samt att alla såklart inte kan ha det likadant som jag beskrev det men iaf en betydligt högre andel än i de större städerna. Poängen är att man kan få mycket för lite i en mindre stad. 🙂
Det är klart man får och det vet ju alla. Men vill man bo i storstad så vill man.
Ja och det är ju jättebra för oss andra, såklart. 🙂 Fler välbetalda jobb och bättre boenden att välja mellan. Bo gärna kvar där ni bor!
Varsågod Sanna.
Men du vill inte säga vad denna fantastiska stad heter? Gör ju att man funderar på om den finns i ditt huvud..
Brukar vara lite så. Anar att om hon säger vilken stad så blir det plötsligt lätt att kolla upp om det hon säger stämmer.
Enligt Flashback ska den nya lägenheten hon köpt ha kostat 13 milj. Jag kan egentligen köpa prissättningen men just deras lägenheten är jag inte så förstjust i personligen. Planlösningen, Lynns lilla skrubb, litet kök. Svårt att se målgruppen också då det inte går att bo där med barn och den ligger 4 trappor utan hiss så seniorerna vill väl inte heller bo där?
Ungt hippt par utan barn kanske?
Finns ju massa människor som inte har barn eller är seniorer ?
Dom har ju bott där med ”småbarn”?
Fden är verkligen inte värd det priset. Är ju en liten lägenhet.
En stor 2a är det.
Vad betalade Bianca? 40-50 millar va?
Större så klart.
Är happyflops bra?
Ja dom är jättesköna!!
Jag älskar mina 🙂 Känns som att gå på moln!
Inte om man vill ha rätt stöd för fötterna
Exakt samma tofflor säljs på temu/SHEIN för under halva priset. Älskar dom!
Jaaaaa!!! Ursköna, som att gå på moln!
Orimligt fula.
Började på min arbetsplats i Jan (lärare lågstadiet). Min chef sa på intervjun att detta är en 100% tjänst och att hon skulle bli väldigt besviken om jag gick ner till 80% en månad in. Jag har två barn (1&3) och känner att jag verkligen vill vara ledig en dag i veckan. Är det fräckt av mig att gå ner??? Sa att jag inte skulle gå ner på intervjun (pga ville ha jobbet..)
Sjävklart! Så gör man inte.
Du har ju all rätt att gå ned i tid pga barnen och det vet ju även din chef om, så tycker inte att hen kan anklaga dig för att göra något fel.
Ja det är rent av elakt när arbetsgivaren tydligt uttryckt deras förväntningar, då hade dom ju kunnat välja någon annan som faktiskt kan möta arbetsgivarens behov!
Tänk på dig själv. Gå ner i tid.
Du är lärare men vet inte att månader stavas med liten bokstav? Skulle du själv, om du satt på andra sidan anställningsbordet, tycka att det var ok att den du anställer ljuger för dej?
Ta det lugnt, det var säkert telefonen som ändrade det till namnet Jan, är du alltid perfekt? Du borde kolla igenom din egen kommentar innan du hetsar loss. Det stavas ”dig” inte dej.
Hetsar inte. Att skriva dig eller dej är lika ok. Tycker fortfarande att det är fult att ljuga på en anställningsintervju. Det är väl ändå en fördel att ha ett gott samarbete med arbetsgivaren. Vill du jobba 80%, säg det då. Eller ansök där det finns en sådan tjänst.
Men gud, att det ens är något att reagera på? hon har ju skrivit förkortningen på januari, troligt på typ telefonen=autocorrect ändrar till Jan, som i namnet…Min telefon lägger in stora bokstäver på diverse ord ibland, orkar sällan ändra.
Fräckt eller inte,..!? Är tid med barnen eller att vara lojal mot chefen viktigast för dig? Vad betyder något i längden?
Fult att ljuga på intervjun. Hoppas de screwar dig som du gör dem.
Poor Things är en otrolig film
På vilket vis?
Den är alltifrån bisarr, unik och samhällskommenterande. Att Emma Stone gör en fantastisk rollinsats gör den inte sämre.
Måste ses,att förklara här är inte tillräckligt!
Oh den måste jag se!
Vad är det som är bra med den?
Väldigt speciell och annorlunda, storslagen. Fantastiskt foto och skådespelarinsatser. Se den själv och se vad du tycker!
Kollar på den just nu, galet vilken roll hon tog sin an. Typ den sjukaste karaktären någonsin?
Tips på hur man får ner sina matkostnader? Hur handlar ni? Vad lagar ni? Har ni något tänk kring hur ni gör? Jag har alldeles för höga matkostnader som jag försöker få ner. Har fått ner en bra bit genom att sällan äta ute, storhandla och alltid laga extra så det finns matlåda, men tycker ändå det blir så otroligt dyrt varje månad. Allting är ju tyvärr dyrare nu men om ni har några riktigt bra tips mottas det tacksamt!! Trevlig kväll ?
Vi har börjat med ett storkok i veckan. Äter alltså samma maträtt måndag & torsdag. Det har sparat in för oss både tid och pengar. Det svåra i början är att hitta maträtter som man vill äta fyra ggr (pga äter matlåda med). ?
Sen det klassiska med att handla och laga mat efter erbjudanden, veckohandla och göra en matlista som ni håller er till. Jag köper denna veckan det som är på erbjudande och sen använder vi det nästa vecka till middagarna 🙂
Sluta handla varor BARA för att det är billigt.
Låter kanske konstigt… Det jag menar är köp de basvaror du behöver och gillar och försök välja billigare märken eller när det är nedsatt pris
Men UNDVIK att t ex köpa apelsiner för att de var billiga- fast du egentligen vill ha äpplen och vet att apelsinerna förblir oätna och slängda.
Var mer sparsam med det du köper, släng inte mat – vilket är lättast om du köper mat du gillar.
Beror lite på vad det är. Om t.ex lax är billigt en vecka och man äter lax ibland – köp! Sånt som är billigt och man vet går åt och går att frysa/har lång hållbarhet kan man köpa.
Handla inte på Ica. Ät inte kött o fisk pga för dyrt. Tofu är ganska billigt. Köp frysta kycklingbröst på kampanj. Köp en platta ägg och ät omelett, kokta ägg mm varje dag. Köp den frukt som är på extrapris. Undvik olivolja, frukostflingor, tomater o annat som är svindyrt just nu. Köp frysta grönsaker. Köp inte färdiga såser, röror och sallader som är svindyra.
Alla ica är inte svindyra.
Är det ditt tips på hur man får ner sina matkostnader, Anonym?
Vad spelar det för roll.
Fan va tråkigt att behöva hålla på sådär ?
Tråkigt ja, men det skadar samtidigt inte att ha mat i frysen. Fryst kycklingfilé har väl ”de flesta” ändå hemma, och frysta grönsaker är väl heller inget ovanligt, oavsett om man ska spara pengar eller inte.
Det var inte det jag kommenterade på.
Ser ut så.
Planering har funkat för mig. Jag brukar planera veckans alla måltider varje måndag och handlar sen det jag behöver till det. Håller koll på extrapriser, sparar alla rester som blir över till en annan dag och äter ganska billig mat (havregryn exempelvis).
Har även slutat med socker/läsk, chips och bröd så där sparar jag in flera hundra i månaden.
Mitt bästa tips är att ta ut matpengarna i kontanter och nästan bara handla på extrapris.
Jag gick igenom en tuff period för två år sedan. Mycket press på jobbet, chefsposition blandat med Covid. Galet mycket hemma med två små barn och min bästa vän var döende. Varje morgon var så tung. Så jobbigt att gå upp. Ångest. En morgon på väg till jobbet hände en sak som jag inte reflekterat så mycket på men började tänka på ikväll. Jag åker tunnelbana till jobbet. Innan tåget kom tänkte jag att ”vad skönt det hade varit att hoppa nu. Bara slippa allt. ” Sedan blev det så komiskt för jag var så trött. Hade jag hoppat hade det varit 3-4 minuter kvar innan tåget kom. Kommer ihåg att jag nästan fnissade av tanken- kul att stå där nere med massor av folk kvar på perrongen som undrar vad jag håll på med. Världens sämsta självmordsförsök haha.
Jag har vänt på allt nu. Gick en kort period i terapi. Min bästa vän dog och den värsta sorgen börjar gå över. Jag bytte tjänst mm.
Men idag kom en väg av sorg över mig på grund av saknaden efter min vän. Ett av mina barn förstod att jag var ledsen och vi kom in på ett samtal om döden. Han uttryckte en rädsla för döden och att han inte vill att jag skall dö. Vilket ledde mig till tankar tillbaka till den där morgonen. Läskigt att det eventuellt varit så nära? Läskigt att inte riktigt själv veta hur nära det var? Hade jag kunnat hoppas bara av en ”slump”, av utmattning och trötthet och en lamslagen hjärna? Så läskigt tanke. Någon som har varit med om liknande?
Jag tänkte så när jag mådde dåligt i gymnasiet, var väldigt ensam i och utanför skolan. Tänkte att det inte spelade nån roll om jag skulle bli överkörd när jag gick över en gata. Enligt kuratorn jag sen gick till är det dock vanligt i såna situationer och inte samma sak som riktiga självmordstankar. Tror inte du var nära på riktigt nej.
Åh skönt att höra! Bara det är ju en läskig tanke. Åh vad skönt. Tack!
Men skulle du må så dåligt igen och få återkommande såna tankar kanske det är bra att söka hjälp. Men för mig lät det liknande det jag kände.
Nellie Berntsson tillbaka i Sverige igen efter bara 2 mån utomlands. Nu heter det att de iaf testat sina drömmar men precis som alla förutspådde så kan hon inte vara nöjd med något och det är som vanligt fel på allt. Men hon har fått ”många kontakter” i nya landet. Sanningen är förmodligen att flytten klagade multum helt i onödan eftersom
Det som vanligt bara kastas spontant in i allt. Naturligtvis flyttar de inte tillbaka till samma hemska djurgård (fd paradiset…) utan till ett nytt ställe och den häääär gången är allt förstås lika fantastiskt som alltid. Innan det inte duger alltså.
Spot on ? Fattar inte hur de ORKAR flytta så mkt??
svågern fru pratar illa om våran fina svärmor och hela våran familj om och om igen jag är inte delaktig i det utan föröskt att prata om annat och har berättat för min Man då jag inte anser att hon är min vän… Hon härmar mig också hela tiden och gemför oss. Kan detta vara någon sorts beteende störning för Hon är helt onormal
Vilken underbar självironi du har Camilla, så roligt att du inte tar dig själv på för stort allvar och bjuder på dig själv ?
Skrattade högt när jag såg bilden ? Läste kommentaren i någon kommentarsfält tidigare.
Nån som lyssnar på Surret podden? Har läst från och till om att folk tycker att Nea är lite nedvärderande mot Hanna och har inte reagerat innan men i senaste avsnittet var det uppenbart.