Det enda man med säkerhet kan veta om influencers på semester är att varje ögonblick kommer dokumenteras. Man kanske får bra tips för en framtida resa eller varningar om platser att undvika. Ett exempel är Petra Tungårdens hotellhaveri – ett av mina favoritinlägg att skriva. Jag skrattade högt medan jag skrev det, tack vare Petras ärlighet om något hon nog helst vill glömma. Jag uppskattade hennes inlägg enormt i alla fall.
Nu är vi i mitten av juli, vilket betyder att många influencers och andra offentliga personer semestrar.
Därför har jag gjort en liten sammanställning av detta:
Vacations – influencer style. (Camilla’s version)
Hugo, Paula och barnen Rosas är på väg ut i Europa på bilsemester.
Målet är Kroatien, och Paula är vagt entusiastisk då hon aldrig åkt några längre sträckor i bil, och skriver på sin blogg att hon fasar för hemfärden.
Isabella Löwengrip befinner sig på den afrikanska savannen tillsammans med sin familj.
Reser gör de tillsammans med Isabellas pappa och småsykonen.
Första stopp på resan var den här safarin, och efter det blir det mer lyxsemester på Zanzibar med villa och pool.
Linn Ahlborg har besökt Italienska Toscana för ett bröllop, och beskriver det som bland det finaste hon fått uppleva i livet hittills.
Anna ”Apan satt i granen” Deebang är ute på tågluff och verkar ha det hur häftigt som helst.
Filippa Toremo med familj har tagit sitt pick och pack och åkt till Grekland.
Kenza Zouiten Subosic spenderar tid i det nya svenska sommarhuset med tillhörande pool.
Elsa Billgren semestrar också i Sverige, och det är ju lätt när man har ett hus på Gotland. 🙂
Sandra Beijer har postat ett inlägg om semester, men inte på samma vis som inläggen här ovan.
Istället berättade hon på bloggen om hur hon tillbringade ett första dygn i existentiell kris, som gick ut på att jaga luckor av egentid:
Snart tar Björn över, snart somnar Didrik, snart är det kväll. Hela livet blir en snabbspolning till korta sjok där pulsen knappast gå ner. Man hinner inte med att lyssna på podd, läsa bok, blogga en blogg, scrolla en scroll, skriva ett skriv när någon leker med en brandbil i 90 sekunder. Och varför skulle det ens vara mer värt än att plocka hallon vid en grusstig? Man måste ta sitt självupptagna dagdrömmeri i kragen. Det är väl ett slags mindfullness I guess.
I kommentarsfältet är det många som håller med Sandra, men det finns även de som tycker det är sorgligt med föräldrar som, enligt dem själva, hellre är på jobbet än med sina barn.
Föregående inlägg 
Fick så jobbig känsla av Sandras text och flera av kommentarerna. Att känna så, vad hemskt! Att semester inte är semester, att behöva jaga egentid. Skulle aldrig palla, behöver verkligen tiden att få göra precis vad jag vill på semestern och efter jobbet.
Haha, sådär känner jag jämt- med eller utan barn! Tror också det är en speciell jargong och ett sätt att uttrycka sig och innebär inte heller att man krälar på botten varje dag. Men eftersom jag relaterar tycker jag inte texten var jobbig, mer humoristisk.
Oj, känner du så jämt??
”Jämt” var väl lite överdrivet 🙂 Jag relaterar starkt iaf och inte på något negativt sätt.
Hur kan det inte va negativt att längta och söka efter egentid hela tiden och tänka ”snart tar pappan honom etc”?
Jag förstår inte hur du läser texten? Försök se helheten istället. Hursomhelst, vi läser den på så olika sätt det nog inte är lönt att diskutera.
Jag läser den som den är, hon jagar egentid skriver hon. Längtar tillbaka till hur det var innan.
Det är ju inte en positiv text, man blir inte avundsjuk direkt.
Och jag förstår inte hur du läser den! ? Den är ju negativ, jaha egentid, längta till att slippa ungen, längta efter det gamla.
Är säkert vanligt stundvis. Och den känslan behöver ju inte vara den man har hela tiden. Jag kan känna igen den känslan när jag är med barnen OCH släkten. När barnen sover då ska (och vill) man vara social med syskon och föräldrar. Det blir lite tid kvar att vila upp sig på, läsa bok, ringa en gammal vän, ligga och slumra i en hängmatta osv.
Kan också relatera till känslan, men av just Sandra får jag bara känslan av att hon avskyr föräldarskapet och att ha barn rent generellt. Är också helt slut under semestern med barn och visst f-n jagar man egentiden, men finns samtidigt inget bättre (för mig) än barnen och tid med dom. Men jag följer inte Sandra tillräckligt mycket för att få en bättre uppfattning så jag kan ha heeelt fel!
Sandra får det att låta som att hon är en ensamstående 10-barnsmamma, det är såååååååÅÅÅÅÅÅÅÅÅ jobbigt att ungen ens existerar. Hon har varit en vecka i New York, på en (annan) ensam-skrivresa, hennes mamma hämtar honom en dag i veckan från föris, de har medvetet endast tagit 4 veckors ledigt med Didrik, de åker till Antibes i tid och otid och lämpar över ungen på alla och går ut och typ festar eller vad det nu gör.
Nu verkar de vara ute på ett otroligt landställe i ett stort härligt hus där Didrik kan springa någorlunda fritt på tomten. Alla är lediga och tar dagarna som det kommer. Låter som en dröm. Vad är problemet?
Alla kanske inte gillar att vara mamma helt enkelt. Tror det är vanligare att pappor, eller mer helt okej, att pappor inte engagerar sig och gillar att vara förälder.
Hon kanske kommer tycka om det mer när hon är ur småbarnsåren, eller aldrig.
Gud stackars unge isf. Ingen känsla man vill känna av
Så olyckligt att hon hamnade i denna ofrivilliga situation.
Ja hon föll för normen och möjligen sin killes vilja…
Och det kan du utläsa av att hon inte tycker det är roligt leka med bilar?
Haha nej, det är många inlägg och det hon uttryckte innan och när hon var gravid..
Då har du inte följt Sandra, för det finns så mycket kärlek där till hennes son, även om hon inte gillar att bolla och att leka med bilar.
Anonym: Jag tror verkligen hon älskar honom – samtidigt som hon önskar att hon hade stannat i sitt gamla liv utan barn. Det är komplext med ånger i föräldraskapet.
Jo jag har ju det, även innan han kom. Man kan älska sitt barn och även vilja göra om sina val. Inte så ovanligt heller.
Men det är ju för att hon troligen inte ville ha barn egentligen och att det inte passar henne. Känner igen mig mycket, skulle nog känna sådär.
Det kan ju också bara vara så att hon inte älskar att vara småbarnsförälder men älskar sitt barn? Vissa älskar bebistiden men hatar tonåren, kan tänka mig att Sandra är tvärtom, och kommer vara jättebra att prata med om tonårsproblem.
Det finns något så oerhört misogynt i tonen som används mot kvinnor som inte älskar bebistiden som provocerar mig oerhört. Jag gillar inte ens Sandra särskilt mycket, men klarar inte av de nymoralistiska pekpinnarna hon får överallt bara för att hon erkänner att hon inte tycker det är svinkul med småbarn varandra sekund.
Okej? Jag hade känt samma sak även om det var en person med snopp som gnällde över att det inte finns tid för ändlöst scroll dagarna i ända.
Misogynt var ordet. Sen tror jag inte på att alla som skriver här är så intresserade av att leka med brandbilar som de låtsas.
Man kan älska sitt barn utan att vilja va förälder. Även de flesta som ångrar sig älskar sina barn.
Tycker heller inte man måste älska bebistiden eller allt med barn, han är dock ingen bebis längre. Utan det är allt hon uttrycker. Jag har inga barn själv så jag är inte på den där sidan. Tycker bara man verkligen ska tänka efter, alla vil inte ha och passar inte att ha det. Just Sandra är det många som känner så för om man följt henne.
Ha ha snälla kom tillbaka när du har barn. Barn är asjobbiga små jävlar som förstör ens hem och sexliv. Är dom det bästa man har ? Ja!!! Skulle man ta en kula för dom. JA
SNÄLLA alla ni som inte har barn. Skriv inte i inlägg som rör barn
Jag använder ordet misogyn hyfsat ofta men verkligen inte så som du använder ordet. Förstår däremot vad du menar med nymoraliserande. Har själv lite svårt för de präktiga mammorna som saftar och syltar. Som beställer dyra linnetyger från frankrike för att sy matchande sommarset till sina gossar och töser.
Men, jag kan inte låta bli att undra över vilket syfte det tjänar att i en offentlig blogg beklaga sig över hur tråkigt det är att kasta boll för nittiotolfte gången annat än bekräftelsen att få höra att andra tycker likadant. Inte ens den mest barn- och familjekära mamma eller pappa kommer att sanningensligt säga att varenda sekund med barnet är fantastiskt. En insikt som alla föräldrar delar tyst med varandra. För det är liksom inget av nyhetsvärde, om man inte är Sandra då…
Sen går det faktiskt att skriva om de tunga delarna av föräldraskapet utan att låta gnällig.
Det är väl bara en reflektion (det där med bollen), egentligen absurt det diskuteras så mycket.
Han är ingen bebis längre, han är snart 3. Man sitter inte fast som t.ex. vid amning längre, och det finns mängder att göra med ett så pass stort barn.
Men som någon annan skrev, vill man dricka varje kväll så kan det så klart bli problem.
Hon gör ju saker med honom hela tiden.
Tycker att Sandra ofta skriver om sin kärlek till Didrik. Tycker hon verkar vara en jättebra mamma om man t ex jämför med en viss journalist C som ofta är borta flera v från sitt barn o det från när han var mkt liten.
Men snälla nån varför MÅSTE man älska exakt allt med föräldraskapet ?
För att om man är mamma så måste man bara det, det verkar vara någon oskriven lag, och älskar man inte allt med föräldraskapet tycker man tydligen inte om sitt barn och hade hellre varit utan barn ?
Jag upplever inte alls Sandra på det sättet. Det ÄR jobbigt att ha barn, eftersom det hela tiden innebär att någon annans behov sätts före ens eget. Jag tycker Didrik verkar få en underbar uppväxt, med en närvarande pappa och mamma, och många trygga vuxna omkring sig.
Tror de flesta föräldrar skulle vilja ha hjälp av barnvakt regelbundet. Vi har en tjej som hämtar en till ett par gånger i veckan för att vi ska kunna jobba ikapp/träna/få egentid. Det är en lyx! Jag har familj som rycker in vid behov, också lyx. Jag älskar mitt barn, hen var så efterlängtad. Men jag tycker inte att det är svinkul hela tiden, jag dör ofta inombords av att leka vissa lekar och njuter absolut inte av att läsa samma bok kväll ut och kväll in. Jag kan också längta efter att hon sover, få egentid, dricka vin med vänner och gör det på regelbunden basis. Det gör mig inte till en dålig förälder.
Det är svårt att göra rätt som förälder på nätet. Alexandra Bring har aldrig barnvakt och hon får jävligt mycket skit för det, trots att hennes barn verkar leva ett idylliskt liv ??♀️ Ni som kommenterar nedsättande och provocerade av allt; jag hoppas ni inte beter er lika dömande mot folk i verkligheten.
Men det är ingen som påstått att det ska vara kul att vara förälder hela tiden. Varför vill föräldrar ständigt missförstå? Kanske för att det rättar till det som skaver inombords. Det handlar snarare om att föräldrar idag tycker att sina behov är lika stora som barnens, om inte så blir det orättvist.
Jag skrev väl uttryckligen att har man barn så sätts barnets behov framför ens eget. Det tror jag att alla föräldrar i alla tider upplevt som utmanande och jobbigt. Däremot kanske man inte pratat om det på samma sätt tidigare.
Jag tycker faktiskt lite att Sandra klagar hela tiden eller att hon verkar hata att vara förälder. Det är helt ok att sörja att ens hobbies inte får samma utrymme som tidigare.
*inte inte lite
Det är klart att folk inte gör det! Bakom anonymitetens slöja här måste man ju faktiskt ta ansvar för sina uttalanden.
Men henne låter det så ofta.. Och många andra. Barn är inte för alla.
Tyckte hennes text var väldigt fin.
Fin?? Låter som ett helvete.
Ditt liv verkar vara en räkmacka!
Ja i jämförelse med det där så… Skulle aldrig orka ha det så.
Tror du har problem med läsförståelse.
Varför då? Tror bara ni är vana att ha det sådär. Det är inget för alla, som sagt, låter hemskt.
Hon har ju gnällt om sin son sedan den dagen han föddes. Jag vill inte ha barn just för att jag behöver väldigt mycket egentid. Jag är medveten om att jag aldrig skulle kunna ge min son eller dotter den kärlek de förtjänar och då avsäger jag mig föräldraskapet. Jag förstår att det är jobbigt att ha barn men det är också viktigt att tänka på att de är just det – barn.
Märkligt att många tolkar det så, jag tolkar henne exakt tvärtemot. Klart man kan gnälla lite när man har barn, det är fan svinjobbigt och ibland ÄR det jobbigare med en unge än med tre, av olika anledningar.
Tycker att hon verkar vara en närvarande, kärleksfull mamma med ett fantastiskt band till sin lilla son, som hon förälskat skildrar så vackert.
Att det skulle vara ljuvligt att spendera vartenda vaket ögonblick med ett småbarn är LÖGN ? och det kan man ha längtat hela livet efter, som jag själv, men ÄNDÅ tycka. Det är komplext, svårt, vackert och underbart på en gång att vara förälder.
Jag har inte sagt något om att hon inte verkar vara en kärleksfull mamma. Jag säger att hon gnäller väldigt mycket när hon trots allt är väldigt priviligerad.
Sandra är inte riktigt my cup of tea. När hon började bli känd tyckte jag att hon var en grå mus som överansträngde sig för att verka märkvärdig. Nu tycker jag mest att hon låter som en bitter medelålders tant som desperat försöker vara en trulig tonåring.
Hennes beskrivning av den perfekta semestern låten som en orgie av navelskåderi ungefär lika upplyftande som att se färg torka. Orka ligga i en hängmattan dag ut dag in i flera veckor och dagdrömma.
Men den största frågan är nog varför hon skaffade barn? Något som hindrar hennes navelluddspillande och leder till existentiell kris hos henne. Ja att ha barn, särskilt när de är små minimerar den sk egentiden. Men om egentiden handlar om att gå in i något slags töcken, så nej tack.
Känner man till hennes blogg och läser mellan raderna så är det tydligt att det viktiga i hennes semester är kvällarna/att dricka alkohol. Gör man det varje kväll kanske det inte är så konstigt att vilja ligga i hängmattan större delen av dagen sen heller.
Men jag håller med dig, det låter som en vansinnigt tråkig semester. Jag kan också känna att de som har all frihet och mycket pengar att röra sig med skulle kunna hitta på så otroligt mycket roliga saker tillsammans med barnet, som är roligt för hela familjen! Bara för att man har barn behöver man ju inte bara leka med bollar och bilar flera timmar om dagen, som är det hon brukar beskriva som dödstråkigt.
Har också reagerat på det där med att leka med någon bil i ett par timmar men kanske blir det så om man har ett tvåtimmarspass, är lite trött och ska bytas av alternativt äta lunch tillsammans ett visst klockslag. Finns så mycket man kan göra, jag gillar att leka men att leka men att leka med en lastbil regelbundet låter inte ens kul i mina öron.
Tycker det låter som en underbar semester! Alla är olika.
Håller med. Så skönt att få göra vad man vill med sin tid! ❤️
Semester med småbarn är ju faktiskt inte semester på det där vanliga viset dvs ta dagen som den kommer, vila och göra precis vad man känner för. Tar lite tid att landa i det och kanske längre för vissa. Dock är de ju minst två vuxna hela tiden och har tid att turas om men tror ärligt talat det kan upplevas som värre om man vet att man blir ”avlöst” i ett par timmar varje dag på ett visst klockslag, bli väckt ur slumrandet i hängmattan, stor konstrats mot att hålla koll på en liten. Och är det den andra förälderns tur att passa vill man ju inte gärna avbryta medan är man båda två på stranden och ena föräldern måste gå och bajsa (exempel) så bara gör man ju det istället för att behöva ta med sig barnet för att inte störa den andra.
Men ja, kan relatera till den där tiden när man fortfarande hade livet utan barn färskt i minnet. Sen blir de lite större och är så enkla och roliga att umgås med och man tar vara på varje tillfälle, speciellt sommarsemestern känns lite speciellt, eftersom man börjar inse att tiden snart kommer när de inte vill vara med en lika mycket.
Minns vår första semester med första sonen då 18 månader. Så här i efterhand en rolig anekdot men då det hände var det lite körigt…
Vi åkte iväg till Grekland, 1 vecka i juli. Lillebror på tillväxt i magen plannerad att komma i början av januari. Lilleman var en fröjd. Han följde med oss ut på restaurang. Han charmade alla, åt lite pommes frittes drack sin medhavda välling och var supernöjd. Tyckte om att sova till 8 på morgonen. Vad kunde gå fel tänkte vi? Allt!
Första kvällen på restaurangen fick han ett utbrott, vår lilla älskling som charmat alla var helt förbytt. Han sopade ner allt han kom åt på bordet. Stoppade ner hela handen i dricksglaset. När man försökte prata med honom skrek han högljudt. Han vaknade klockan 5 varje morgon och ville då gå ut. Enda stället han höll sig lugn i var i barnpoolen men vi fick turas om att sitta med honom i poolen, i fall att. Har aldrig någonsin varit så brun och fick smörja mig som en tok. Första gången på stranden så förskte han att rusa rakt ut i vattnet. Han vägrade sova mitt på dagen. Det slutade med att en av oss somnade istället med ungen som körde sin brandbil över en.
Men han brukade somna runt 5 efter att han fått i sig middag. Då packade vi ner honom i vagnen och kunde äta en lugn middag tillsammans. Vi brukade hinna äta färdigt och betala innan han vaknade för kvällspasset. Så var han vaken fram till 11 då han slocknade och även vi.
Det tog några år innan vi åkte utomlands igen. Det blev att hyra stuga istället i Danmark eller Svergie.
Ok.
Ok.
Alla barn är verkligen inte enkla, finns så många krävande barn, barn med diagnosernas. Man vet inte vad man får. Alla tycker inte barn är roliga att hänga med heller.
Inte så stor skillnad på deras semesterdagar och jobbdagar, kan man tycka. Dagarna ska dokumenteras i text och bild.
Håller med, iaf gällande de flesta.
Ja är väl mest platserna och bakgrunderna som ändras från Stockholm till mer lantliga kulisser att visa upp sig i. Antar det skulle vara ett stort misslyckande att som influencer vara i Stockholm under juli ?
Men det skulle vara lätt att ta snygga bilder eftersom det är så folktomt ?
Finns en tjej som ger väldigt bra stockholmstips på insta (året runt).
Vem då? Tipsa gärna! Tack på
Förhand!
Betyder det att deras jobb kan jämföras med ständig semester eller att dom jobbar jämt och aldrig har semester?
Jobbet är semester.
Vilka underbara resmål för alla, inspirerad och avis på en och samma gång!
Ljugarn på Gotland är härligt. Var där många år som tonåring och vi hyrde hus.
Annars var vi i Haparanda och också härligt. Förutom myggen vid forsen.
Åh vad kul, var i Haparanda var ni? Förutom vid Kukkolaforsen, som jag antar att du pratar om? ? Har du/ni någon anknytning dit?
Ja me too. Kenzas hus så drömmigt förstår hon trivs där och så har hon ju rest hela övriga året nästan, i flera år… Jag kollade på Isabellas instagram och såg från resan, vilken upplevelse jag blev så sugen, såg verkligen härligt ut men har något hänt måntro? Hon har inte postat något på flera dagar, och inget på stories? Fast kanske bara glömt laddare.
Det är dåligt med nätuppkoppling i vildmarken
Men nu borde de väl anlänt till Zanzibar? De skulle väl vara där den sista veckan?
De skulle väl bo i en Massajhydda några dagar också. Kanske lite klent med uppkoppling där. Fast vad vet man?
Håller med om att Kenzas sommarhus är en riktig dröm.
Åh, hoppas det inte hänt nåt! För en ängslig person som mig känns det som en farlig resa: vilda djur, värme, små flygplan, sjukdomar, malariamedicin med jobbiga biverkningar… Men det är otroligt vackert där.
Jag kan bli lite avundsjuk på att hon faktiskt vågade sig iväg på den här resan med barn och allt, tänk vilken upplevelse ändå! Jag gillar att resa och har varit iväg en hel del även med barn men den här typen av resa med allt vad det innebär känns tyvärr alldeles för riskabel för att våga. Sen går det säkert bra för de flesta och saker kan ju hända överallt men det här går helt klart över gränsen för mig. Vilket är lite synd men ja. Hoppas också att inget hänt.
Vet du det är så vackert och underbart och häftigt med alla djuren att det är värt lite ångest över det du räknar upp. Och så farligt är det inte om man håller sig i en nationalpark (som Serengeti) med en bra arrangör. Man blir oerhört väl omhändertagen. Värt det alla gånger om.
Kommer aldrig förstå mig på människor som anser att påpekandet att det inte är spännande titta på någon som jollrar och leker med en brandbil i 90 minuter på något sätt skulle vara kränkande mot barn (specifikt eller i grupp). Det är ju inte kul eller spännande, det fattar ju alla. Om någon nu av någon obegriplig anledning tycker det är givande och intressant gör det dig absolut inte till en bättre eller mer barnvänlig människa (snarare lite konstig..)
Snark
Här var det någon som tog åt sig! Den stora skillnaden när det kommer till föräldraskap idag mot förr är att idag är det så mycket fokus på vuxenbehoven före barnbehoven. Ingen har någonsin sagt att man inte får beklaga sig i föräldraskapet. Problemet är att många föräldrar tycks tycka att deras behov går hand i hand med barnens behov.
Bra sagt!
Tror inte det du säger stämmer. 40-60 talist generationerna med kvinnlig frigörelse osv har knappast stannat hemma och prioriterat barnen. Att barn har en så upphöjd plats i samhället idag är snarare ett nytt fenomen.
Det var väl aldrig pratats om så mycket egentid för föräldrar som idag?
Nej det var ett lika okänt begrepp som barns behov förr i tiden 🙂 att vi inte pratade om egentid betydde dock inte att vi prioriterade våra barn mer än man gör idag utan det var nog snarare mindre. Barn sågs mer som en förlängning av sina föräldrar.
Jo. Förr tyckte man att det var naturligt att barnens behov kom först. Idag väljer till exempel många föräldrar jobb före barn och nej, inte på grund av ekonomiska skäl utan för att de vill. Och ”är föräldrarna glada så är barnen glada” är det ständiga mottot. Det säger en hel del.
Det stämmer verkligen inte att barns behov sattes först förr i tiden. Barns ”behov” diskuterades knappt om det inte handlade om materiella behov.
Varför jobbar då så få deltid?
Nja, 90talisterna har inte samma ”karriär före barn” och har snarare satsat på familj före karriärsutveckling. Generellt alltså. Till skillnad från 80talisterna. Orkar inte googla källa nu, men finns en del att läsa om framför allt kvinnor, karriär och barn.
Det kommer väl alltid en backlash i pedagogik och psykologi baserat på de fel den tidigare föräldragenerationen begick. Tycker överlag den nuvarande generationen är mycket mer engagerad och närvarande än min egen men kommer säkert också att bli en backlash på den här om 20-30 år då barnen blir så väl omhändertagna de tappar lite i självständighet. Men föräldrar idag är bättre föräldrar än vi var, inget snack.
Man kan ju också leka med tanken på hur föräldraskapet i stort var om vi går tillbaka till 60-talet. Det var till exempel okej att slå sina barn. De satt inte heller fastspända i bilen (som det frenetiskt röktes i) och cykling skedde utan hjälm. Det skyddades inte mot solens strålar och ungarna sprang ute vind för våg medan föräldrarna satt inne och glodde på färg-tv.
Och inte skjutsade vi dem till några aktiviteter eller tittade på (!) när de hade fotbollsträning…
Barn idag får fortfarande stryk. Aga var inget som praktiserades i Sverige så det var enbart hos vissa konservativa grupper och frireligiösa samfund som hade åsikter om att barnagan fösvann.
Nej barn satt inte fastspända i bilen men ändå bättre skyddade än dagens barn som står framför sin förälder som skjutsar ungen på elsparkcykeln utan hjälm. Brist på bälte från gårdagens föräldrar berodde på okunskap, brist på omdöme hos dagens föräldrar beror på något annat än okunskap.
Så upphetsande var inte TV utbudet att föräldrarna satt och glodde på TV medan barnen lekte vind för våg. Men de pysslade med annat för på den tiden kunde barn leka själva.
Däremot lekte barnen, nästan alltid utomhus. Man lärde sig att umgås i grupp, hur man skaffar vänner, hur man kommunicerar, normer och regler allt detta lärde man sig av varandra. Dessutom var övervikt hos barn i det närmaste okänt. Det fanns alltid någon som var lite större, som enligt dagens standard inte hade setts som tjock ens. Barn rörde på sig på den tiden. Dagens barn kan inte leka själva och behöver aktiveras av ointresserade föräldrar som hellre scrollar i sina flöden än pratar med sina barn. Barn idag är fastlimmade framför en skärm med ett barnanpassat innehåll så att de inte ska störa sina självförverkligande föräldrar som är upptagna av sina sociala medier.
Är så glad att jag inte tvingades växa idag.
Intressant att du har insyn i alla familjer och huruvida de gav sina barn en smäll eller inte. Berätta mer!
Det kallas för evidensbaserad forskning. Du anar inte hur mycket kunskap det finns där ute. Bara en googling bort och du slipper att vara oupplyst.
Svar i modd, solstrålen!
Hört talas om evidensbaserad forskning?
Allt är ju alltid på gott och ont. Att vi kunde leka själva berodde ju också på att våra föräldrar inte lekte med oss och att det inte fanns lika mycket organiserade aktiviteter. Vi har byggt upp ett mycket barnvänligare samhälle men finns också negativa aspekter.
Håller absolut med om att det skett förbättringar, men det finns tyvärr mycket kvar att göra. Fortfarande är vi faktiskt rätt kassa på barnperspektivet. Det märks inte minst i hur tyvärr väldigt många väljer att exponera sina barn i sociala media.
En annan är hur vi gör barnen en björntjänst genom att ta ifrån dem möjligeten att själva lära sig att socialisera med andra genom att ta kommando över när var och hur de ska umgås med andra. Vi skjutsar och curlar och tar ifrån dem möjligheten att lära sig konsekvenstänk och ansvar.
Nja barnens behov prioriterades nog inte alls förr i tide , barnen var bara där och fick klara sig mycket själva.
Håller med. Föräldrarna var oftare hemma och fixade och så fick man som barn underhålla sig mer själv, kanske med kompisar eller grannar eller ensam. Föräldrarna fanns där i bakgrunden men ingen press på att de skulle underhålla. På så sätt blev det väl lite egentid här och där, kanske någon som kom på besök men sällan inbokade restaurangbesök eller weekends och de flesta hade nog inte heller pengar till det. Men allt förändras ju, många barn har väldigt organiserade liv så att gå till parken och hitta några att umgås med kanske inte funkar längre och föräldrarna är trötta efter allt mer krävande jobb och organiserade aktiviteter för barnen att man vill gå all in när man faktiskt umgås. Men det är krävande och därför behövs ”egentid” när man kan koppla bort allt.
På 60 talet kunde man lämna barnen på dagis från sex månaders ålder…
Här i England 2024 kan dom lämnas från 3 månader på förskolan ? Helt sjukt faktiskt.
Det var väldigt ovanligt att lämna barn på dagis på 60-talet, det kom mer på 70-talet.
Om man inte hade någon förälder eller granne som såg till barnen efter skolan, så blev de sk nyckelbarn.
Man hade sin hemnyckel i ett band runt halsen, tror det var absolut vanligast.
Dagmammor fanns ju mer förut änn i dag.
Åh min dagmamma. Fantastisk kvinna. Mina föräldrar levde tillsammans men jag fick ändå vara hos dagmamma på mammas jobbtimmar. Oavsett om min pappa var ledig eller eller slutade tidigt. Hur skulle det se ut om jag var hemma med pappa? När mamma en gång opererades och låg på sjukhus kom det hem en kvinna från kommunen som städade och lagade mat för det förväntades inte heller en pappa kunna göra. Måste ha varit -78, 79 nån gång.
Barn av idag tillbringar mycket mer tid på dagis än vad barn gjorde på 70 och 80 talet.
Det betydde inte att deras mammor engagerat lekte med dem när de var hemma tillsammans
Nä, men de var tillsammans. Man brukar säga att kvantitet är viktigare än kvalitet så att säga när det gäller umgänge med sitt barn
Fast om man inte kan se glädjen i att ens barn är lycklig och utvecklas genom att bygga med klossar eller sparka boll eller vad det nu är – varför är man då förälder? Att bli förälder är ett eget val (om man bortser från övergrepp och så vidare) och inget man blir bara för att samhället säger så.
Fast normen är ju stark. Fler borde nog tänka chef om det är vad de verkligen vill. Och andra måste sluta lägga sig i och pusha.
❤️
Men herregud, det kan man väl utan att för den skull känna så hela tiden? Finns väl ingen vuxen människa som tycker det är roligt leka med brandbil timme no 6?
Tror inte det du säger stämmer. 40-60 talist generationerna med kvinnlig frigörelse osv har knappast stannat hemma och prioriterat barnen. Att barn har en så upphöjd plats i samhället idag är snarare ett nytt fenomen.
Bör det inte stå ”Camillas version” och inte Camilla’s version”? Är bara på engelska symbolen ’ ska användas väl?
Rubriken ovanför är ju på engelska, för allt blir ju så mycket häftigare då. Förlåt, jag menar förstås awesome.
Ja.
Finns det någon influenser som säger/skriver:
”Nu tar jag semester och kommer inte lägga ut något på sociala medier, vi syns/hörs om 4 veckor”.
Nej det ser man inte ofta. Isabella L har inte lagt upp något på flera dagar, inget på stories heller så undrar om det hänt något, fast kanske har hennes mobil lagt av eller så kanske det är dåligt nät där de är och kanske tycker hon det är skönt att bara vara utan att uppdatera och det kan man ju också förstå.
Tror inte heller det gynnar dem att skriva att de är på semester i 4 veckor eftersom folk då vet att det inte är någon idé att kolla in bloggen tex men om det är oannonserat kommer ju folk fortsätta klicka in och i bästa fall bli riktigt nyfikna på varför det inte kommer uppdatering. På 4 veckor kan man nog tappa en hel del följare då man kommer ur vanan medan två veckors tystnad och några enstaka inlägg efter det inte ger något direkt tapp.
Josefin Dahlberg.
Förstår vem du syftar på men anledningen till att det inte diskuteras är nog så enkel som att: just för att det är ett barn. Barnet i fråga har inte bett om, eller bör vara utlagd på sociala medier för att få sig/sin vikt diskuterad av vuxna främlingar på nätet. Influencers har jag noll åsikt om men barn ska Alltid lämnas ifred.
Det är lite skevt egentligen kan man tycka. Såg Bianca fortsätter lägga ut kroppsbilder med tuttsen i fokus så hon bryr sig föga, såg också en tant som försvarade henne in absurdum på BB instagram och kallade Bianca ung tjej (hon är 30 år) och driftig… SÅ märkligt. Bonusmom Åsa är lika smal som Bianca, de två samt Åsas dotter ser nästan likadana ut.
Du tycker att det är en bra idé att peka ut specifika barn på sociala media och diskutera deras vikt? När man tror att whataboutismen inte kan bli sunkigare.
OT: någon som lyssnat på måndagsvibe idag när Molly R gästar?
Tyckte det var väldigt intressant att hon sa att relationen inte varit så bra och mycket upp och ner.
Såg också att han gett en kommentar till expressen att han hade försökt i 3 år.
Blir så förvånad över folk som skaffar barn när relationen är dålig.
”Försökt i tre år” buhu – de hade väl inte varit tillsammans så länge innan de skaffade barn?
Blev de inte ihop 2018 och fick barn 2022?
Och menade det inte som att det bara är han som försökt, utan mer att utifrån hans kommentar lät det som att det varit dåligt i tre år.
Det är ju jättevanligt. Eller iaf inte ovanligt. En relation är ju inte alltid bra men det kan ta tid bestämma sig för att avsluta eller fortsätta. Och tycker man mycket om någon vill man säkert ge det tid.
Absolut det är vanligt, men jag blir ändå förvånad att man väljer att skaffa inte bara ett utan två barn ihop när relationen är bra. Och inte varit bra under en längre tid.
Men verkar ju varit hennes val och hon har landat i det.
Börja med att skaffa en fikus att tillsammans ta hand om då, istället för att sätta ett barn till världen.
Intressant att komma med önskelistor som vuxen, i synnerhet när man själv ger bort mc-donalds-mat i födelsedagspresent.
Tycker du att det är off brand för en 39-åring som äter duschgodis?
Hjulen på bussen snurrar runt runt runt
Runt runt runt
Runt runt runt
Hjulen på bussen snurrar runt runt runt
Runt i hela staden
Igen! Igen!
Hahaha skulle älska att se Sandra och Didrik i nedan sång med rörelser och allt.
Hundar hundar går på promenad
Hundar hundar går på promenad
Å så kissar dom
Kiss kiss kiss
Å så viftar dom på svansen.
Hrm syns att det var ett tag sedan den sången sjöngs i mitt hem. Andra raden ska givetvis vara Hundar hundar i en lång lång rad. Så att ingen petnoga känner sig trampad på tårna.
Ska man vara petnoga så är det hundra hundar haha 🙂
Åh tack! Då hade även vårt dagis fel. Lol.
SB är ju bara så oerhört pinsam och bortskämd, man kan ju hoppas en del är provokation i alla fall. Dessa texter om att det är så jobbigt att umgås och aktivera sitt eget barn (utan diagnoser eller liknande, två vuxna på ett barn, semester, pengar, allt) . Alltså cry me a river!
Men det ÄR jobbigt med barn! Särskilt om man som många inte insett vad det innebär och kanske egentligen inte vill ha det livet. Ett barn låter och verkar jobbigt nog, därför avstår jag tex.
Om det är så tråkigt att köra med nån bil i flera timmar som hon skriver, får hon väl hitta på någon roligare aktivitet som båda gillar bara. Herrejesus. Är ju inte direkt som det lilla barnet kommer brainstorma fram idéer att göra… haha.
Jag har börjat avsky Sandra Beijer sen hon fick barn. Hon hatar verkligen att vara med sin son. Ja, hon kanske älskar honom men att älska någon är också att uppoffra saker och vela vara med sitt barn, att vela sitt barns bästa. Hon lever fortfarande livet som att hon inte har barn, hon kunde boka saker i sommar med fokus på honom men istället tex ska hon iväg själv i en vecka med Björn så någon annan får ta han som honom. Hon har alltså tre veckor att vara med honom (plus någon vecka till) under hela året men hon har extensiella kriser där hon bara längtar tills han sover eller någon annan tar honom. De skulle verkligen kunna ta honom fler veckor och göra saker som Didrik mår bra av än att vara på förskolan men bara tanken gör väl att de ryser. Hon är bara jagjagjag.
Hennes jobb är hennes hobby, hon har alltså all annan tid på året att vara i sitt vakuum med scrollande, skrivande och läsande. Hon sa för någon vecka sen att hon inte har något att göra nu så hon skulle lyssna på alla sommarprat för content till bloggen (ser framför mig hur hon lämnar D på förskolan och sen ligger hela dagen i sängen och läser, scrollar, skriver blogg och sen hmm, borde göra något mer, lyssna på sommarprat? Jag har ett RIKTIGT jobb) Sen bloggade hon att hon inte hunnit nu, buhu, stackars människa som inte hunnit lyssna på sommarprat på sin semester för det är så fullt upp med att vara med sitt barn jämfört med vardagen när hon kan lämna bort honom på förskolan all maximal tid det går.
Nej, jag skulle önska aldrig kunde bojkotta henne så hon skulle vara tvungen att ta ett vanligt jobb och hålla käft. Väx upp.
Känns som du projicerar. Att skapa content till bloggen är ju per definition hennes jobb? Om hon vill lägga 7+ h på att lyssna på en veckas sommarprat och sen skriva om dem är det ju upp till henne, det är fortfarande hennes arbetstid? Hon är dessutom inte ensam om det, sommarpraten recenseras på kultursidor landet över.