Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Hur hade ditt drömliv sätt ut om du får välja fritt?
Ett liv utan ekonomisk press, där jag bara fick leva fridfullt och lugnt nära naturen. Med tid och medel att hjälpa andra människor, och känna stor glädje i utbytet med andra. Ingen stress, harmoni. Fin fråga. Själv?
Ja fin fråga och din kommentar var fin.
Låter härligt.
Ekonomisk oberoende, det vill säga inte behöva tänka på pengar. Hus vid havet och stora fönster. Ett ut mot skogen och ett stort fönster ut mot havet. Stor altan med fin grönska. Resa runt till olika länder och bidra till de som har det svårt i livet. Både i Sverige och andra länder.
Mmmmmm! Låter underbart!
Jag hade bott i en stad, i lägenhet med mina barn. Hade dock bytt ut min man mot ”the on WHO got away”, inte för att jag är olycklig nu men va kul att få ser hur det hade blivit med honom.
Hade jobbat med något där jag sitter på kontor, kan lyssna på P4 medan jag jobbar. Tränat och hängt med barnen på fritiden. Ändå väldigt likt det jag har idag.
Spännande ”Nytt”! Hur är the one who got away? Alltså hur skiljer hen sig från den du är ihop med idag? Hur tror du att ert liv hade sett ut? Älskar att tänka såna ”Sliding Doors”-tankar!
Det var ju väldigt längesen ”ge got away” så jag vet ju inte hur han är. Men DÅ var han mer äventyrlig än min man.
Ja jag tycker också att det är spännande att fundera på hur det kunde vara OM….
Är väldigt nöjd med mitt eget liv, men jag hade önskat att några familjerelationer hade sett annorlunda ut. Bor långt från de trassliga relationerna men varje gång vi träffas önskar jag så att det slapp vara så sårigt mellan oss.
Skönt. Vad är du mest nöjd med?
Platsen där jag bor och mina vänskapsrelationer! Trivs också bra på mitt jobb. 🙂
Bott i en liten stuga i skogen i Småland eller liknande tillsammans med en kille som vill leva som jag. Haft en hund, katt och varit självförsörjande (nästan). Varit författare och skrivit böcker som hjälper andra på något sätt. Vid 50+ tagit hand om ett fosterbarn som jag hade öst kärlek över.
Hade bott i ett mysigt hus eller en mysig lägenhet. Tvärtemot många andra vill jag inte ha stora fönster, jag vill ha ”lagom” stora, som det brukar vara i mindre hus. Kanske med spröjs för det är så fint. För stora blir ofta för varmt, för mycket ljusinsläpp och dessutom för jobbiga att putsa.
Ett äldre hus eller en äldre lägenhet som ändå fungerar lika bra som en modern liksom.
Jag hade rest vart jag vill, när jag vill. Jag hade förmodligen varit frisk och dejtat. (Om man kunde välja det).
Jag hade Besökt olika städer i Europa, shoppat, fikat/åtit mat på mysiga ställen… ja, helt enkelt ”Upplevt”.
🙂
Hade haft minst en nära vän att umgås med som delar intressen. Kanske en partner också… möjligtvis.
ätit*.
Kunna hjälpa min mamma att bli frisk så vi kan uppleva saker tillsammans igen. Flytta ut på landet och ha djur och massa hundar. Ha naturen och havet/sjön runt hörnet och bara andas lugn och ingen stress.
Låter som att vi är många som längtar efter detta ❤️
Verkligen ?❤️
Bo utomlands halva året, Italien eller Kanarieöarna. Resa mycket. Vara ekonomiskt oberoende eller jobba med nåt fritt och mycket välbetalt så jag inte behövde jobba heltid. Fler närmare barnfria vänner (jobbar på det). Ha samma man och att mina katter skulle leva för evigt…
Lägenhet i stan, tillsammans med killen som gjorde mig heartbroken. Fast i mitt drömliv hade han såklart inte krossat mitt hjärta.
Vi har bra karriärer båda två. Och vi har ett fritidshus på västkusten och en glad hund. Inga barn ännu, vi är båda strax över 30 men barn passar inte in i våra liv för tillfället. Det kanske närmar sig ändå, men vi vill mjölka våra DINK-liv lite till.
Mer eller mindre ekonomiskt oberoende boendes i det hus jag bor i idag, samt ett boende utomlands under vinterhalvåret. Jag och min man skulle driva en liten florist butik där vi driver upp blommorna själva. Det hade varit fint!
Egentligen hur som helst så länge jag haft människor runt mig och som jag kunde göra roliga saker med. Familj på något sätt, vänner.
Fin fråga – jag hade velat vara ekonomiskt oberoende men inte haft pengar i överflöd. Vill gärna längta till saker. Hade köpt lägenhet till min dotter som kämpar. Hade skänkt en del till välgörenhet men inte skänkt bara så där utan sett till att veta var pengarna verkligen tar vägen om ni förstår vad jag menar. Hade köpt lägenhet i ett varmt land. Hade absolut velat jobba med något som inte är alltför ansträngande/stressande. Va underbart det vore att jobba och inte känna den där jävla stressen som tar kål på en.
Hade självklart delat med mig till min familj och vänner – resa, middagar etc.
Ååh va jag levde mig in i detta nu – antagligen för att jag är arbetslös och behöver ett jobb och slipper jävla Arbetsförnedringen & A-kassan som jagar varenda steg jag tar…
Hade haft hela min familj boende på samma gata. Vänner hade bott Max 5 minuter promenad ifrån. Hade haft bostad utomlands där jag varit alla lov. Jobbat 25-timmarsveckor på tider jag bestämmer själv. Haft ett barn till. Annars samma liv som nu. ???
Jag känner mig väldigt nöjd med mitt liv och skulle inte ändra så mycket. Vill ni i vårt radhus med man och två barn. Kan unna oss sånt vi vill typ en sommarresa till Grekland och någon långhelg till fjällen på vintern. Är kär i min man, våra syskon och föräldrar är friska, tycker om min mans familj och trivs på jobbet. Skulle bara gå ner i tid och köpa städhjälp typ för att kunna tillbringa mer tid med mina barn. Känner mig väldigt tacksam.
Att få bli frisk igen eller iallafall friskare så jag kan göra något roligt med mina barn. Kommer knappt utanför huset som det är idag och jag sörjer fortfarande att livet kan ta så tvära kast.
Blev berörd av din kommentar, hoppas verkligen att du kan få må så pass bra en dag att du får göra något kul utanför huset. Tror däremlr att dina barn uppskattar tiden med dig även hemma.
Tack ❤️ Sista meningen fick mig att börja gråta vilket jag behövde för att lätta på ”trycket” av alla skuldkänslor som härjar runt.
Ett liv utan ekonomisk stress och i jämlikhet, omgiven av många människor jag kände samhörighet med, där vi hjälper varandra att utvecklas och lever i harmoni med naturen.
Jag hade haft en stor, normal, stabil familj. Som man har hälsosamma relationer till. Föräldrar som genuint bryr sig och vill det bästa för dig. Släktingar som bara är glada,fria och alltid glada att se dig. Vi behöver inte ses varje helg, men ibland, och varje gång känns det lika casual, och mysigt.
Man och kanske två-tre barn. Hund, en eller två. Vi bor i en större stad, har båda jobb vi trivs med och vi tjänar tillräckligt med pengar (och kanske lite extra).
Drömmer inte om ett liv i lyx, men hade gärna velat ha lite av den där old money type of life, där man kan fokusera på vad man tycker är kul att göra om dagarna, istället för att jobba och få in pengar till hyran..
Såndär rikedom där man kan ”driva egen drej studio” för att kunna säga att man har ett jobb (och passion), men lönen är orelevant för man har redan pengar for life.
Där man kan köpa sig en liten stuga ute på landet utan att behöva ordna med lån och oroa sig för kostnaderna och att man tömt sparkontot. Många resor, gott om tid med varandra.
Jag hade velat ha ett såndärt mysigt lugn inombords, lite som när man är på semester. Man behöver inte stressa och vara överarbetad.. man kan bara ta dagen som den kommer och veta att det mesta löser sig.. Regelbundna skönhetsbehandlingar (botox,ansiktsbehandling,massage) utan att ens reagera på kostnaden. Bara liksom ta hand om sig själv, och vårda relationerna man har i sitt liv, utan att behöva tänka på om och när man har tid.
Bilen kan gå sönder och man kan betala reparationerna utan att få en klump i halsen när man sväljer.
Mycket tid till att laga mat, gå kurser och resa runt. Barnen nöjda, friska och uppfostrade. De växer upp utan fattigdom men blir inga dryga brats som bara förväntar sig nyaste Iphone telefonen som fredagsgodis. De uppskattar vad det får men blir inte blindade av det.
Låter som att jag vill vara en rik hemmafru. Det var inte riktigt det jag hade tänkt mig, men ja . 😀
Sett ut
Lägger inte pappapappadotter upp bilder på sin äldsta dotter men en utmanade underton.
Det är något men blicken hos flicka, hur hon poserar och delvis kläderna. Jag har själv barn i samma ålder och skulle inte lägga upp liknande bilder. De känns regisserade och gör mig lite illa till mods att se. Någon som reagerat på detsamma?
Asså vad är det med de där människorna? Aldrig tittat på deras sociala medier men det verkar som att folk stör sig som fasiken på dem.
Blev rädd några sekunder för såg mitt namn och minns inte att jag kommenterat detta, men du har snott mitt namn bara ?
Tänkt byta sen januari, dags nu då hahah
Va? Jag har alltid haft detta namnet ? Nu tror jag du är förvirrad.
?
?
Shit vad händer, måste nog sluta med drickat….
Min första tanka var att du överdrev för barn kan inte ha en förförisk/utmanande blick. Jag hade fel. Inte att det är barnet fel givetvis! Men vem lägger upp bilder på sina barn med magtröja och nedhasade linneband?
Jag har två teorier.
1. Föräldrarna bryr sig inte.
2. De tar inte varningarna på allvar och de förstår inte hur samhället ser ut för flickor och tjejer och vilka konsekvenser det kan ha. Både nu och längre fram.
Och en bubblare. 3. De är fullt medvetna, men vill bara tjäna pengar och få bekräftelse. Även om det är från creeps.
Jag tror tyvärr att det är nummer 3 ?
Jag var också tvungen att gå in och kika och jag reagerade också en smula på bilderna.
Framförallt så är alla ”citat” från barnen så otroligt fake. Dom försöker ju inte ens. ”Pappa ta kort på mig framför dom här vackra blommorna”.
Ja, 99% av bilderna är garanterat regisserade. Så obehagliga.
Och vad sjutton gör Linn där utan sina döttrar? Vaddå femte hjulet…
Tycker deras konto är under all kritik! Men de är inte ensamma om det så inget ”haaaat” mot just dom.
Men bilderna ni nämner, tror det handlar om flera saker.
1. De är stolta över sin dotter, tycker hon är vacker å vill visa upp henne
2. De vill säkert att hon ska bli modell/ska få va med i olika saker (man får ofta förfrågningar via insta) och lägger nog gärna upp sånna bilder i det syftet?
3. Nu kan jag väl bli hatad men min spaning är att många gaymän med barn gör såhär, ”visar upp” hur fina å vackra deras barn är, totalt gränslöst. Gärna uppklätt å på ett sätt som är över gränsen. Och har dom flickor är det väldigt mkt amerikansk pageant över det hela, smink, bikinis, tyll å dockiga kläder. Det finns ingen tjej med i bilden som har det kvinnliga perspektivet som ju bara en tjej har, bl.a hur det är att bli sedd på av män, det vet inte en man. Hur otroligt obehagligt, förminskande osv det kan vara. Nu har inte pappapqppadotter gjort detta men många män som använder surrogat gör det på ett sätt som är så fullkomligt respektlöst mot kvinnor, sättet de ser på kvinnor å graviditet är hemskt.
Åter till pappapappadotter så svarar de på all kritik med att andra är hatare, har dåliga liv lr att det är dom som har problem. Många som får kritik för att de sexualiserar sina barn reagerar med det; ”det är du som är sjuk som tänker det om ett barn” vilket ju bara visar på hur pubertal å ignorant man är! Det handlar ju om att påvisa fakta. Det ÄR en helt annan värld nu för pedofiler, kidnappare, våldsutövare osv där soc medier gör det SÅ tillgängligt att få bilder på barn, videos på barn och ofta-exakt location var dessa befinner sig. Det ÄR viktigt att prata om och något som fortfarande inte diskuteras i Sverige alls vilket är HELT GALET! Så åtminstone bra att det lyfts här.
Det finns tyvärr otroligt mycket kvinnohat inom gayvärlden.
Håller helt med i din spaning.
Jag har också reagerat på det 🙁
De har raderat bland bilderna nu, så de har nog läst här. Men det är verkligen så konstigt att de aldrig granskas.
Min sambo och jag väntar barn och bestämde oss tidigt för att köpa så mycket vi kan hitta second hand. Finns otroligt mycket bra grejer! Iaf så är det som att familjemedlemmar tolkar second hand som: ”ni kan köpa vilket xxx i vilket skick som helst eller utan preferenser om funktioner så nu kan vi köpa massa saker till er billigt”. Till exempel köpte min svägerska en barnvagn (!) till oss som hon hittade på second hand och den har ingen av de funktioner som vi vill ha. Är det så här när man väntar barn? Eller är det extra för att vi sagt att vi vill köpa saker second hand? Första ”barnet” i den här familjen så jag har inget att relatera till. (Vi har givetvis sagt till att vi vill göra de stora inköpen själva OCH jag är givetvis tacksam för att jag har folk omkring mig som bryr sig).
Låter som en märklig sak att göra, aldrig hört om. Sånt vill man väl fixa själv?
Kan ni kanske förklara att er tanke med det (oavsett om det är det eller ej) är att minska er konsumtion överlag. Att inte köpa nytt om det inte måste och inte köpa saker i onödan, så därför lägger ni också tid på att researcha alla grejer ni behöver och tänker över varje köp och försöker välja saker som ska funka för era behov länge och fortfarande har bra kvalitet för att hålla. Kanske är för subtilt för de som går bananas, men kanske kan hjälpa att de förstår perspektivet. Att liksom bara för att ni aktivt väljer second hand så är inte det lika med att ni köper allt ni hittar bara för att det är billigare och inte nytt.
Men håller absolut med om att det är väldigt konstigt att köpa en barnvagn sådär bara, de flesta väljer ju ut sådant väldigt något och inte tar första bästa billiga de hittat på närmsta second hand.
Som tillägg, om ni får större grejer som barnvagn eller dyl. sådär, skulle säga typ ”tack så mycket, jättesnällt att du tänkte på oss! Vi har dock redan/håller på att kolla ut vilken vi ska ha för den ska funka och hålla för oss länge, och vi har tyvärr inte riktigt plats för två. Kanske du skulle kunna ha den hos dig ifall barn är och hälsar på? Annars om du inte vill ha den hemma så tror jag de har öppet köp 14/30 dagar”
Nej sådär skulle jag inte säga att det är. Har aldrig hört talas om eller själv upplevt att någon bara tar sig friheten att köpa en barnvagn hur som helst. Det är ett så stort köp så det ska föräldrarna få bestämma eller köpa själva utifrån de preferenser man har.
Vi köper själva mycket begagnat till vår son och nu väntar vi vårt andra barn. Kommer köpa så mycket vi kan begagnat och om någon vill köpa något så kommer vi önska oss specifika prylar fast begagnade, ex en Najell sleepcarrier som vi inte har sedan innan 🙂
Bra tips!
Tack för svar och tips om hur vi kan göra framöver!
Det är inte så, aldrig hört talas om!
MEN otroligt att ni har så fina människor runt er, ta vara på det. Vi hade ingen hjälp alls med våra barn å det är tungt så ta vara på deras generositet men rikta om den.
”Åh vad snällt men vi vill hellre ha hjälp med detta: xxx” och”om du vill hjälpa oss så vore xx och xx väldigt uppskattat” Styr dom i rätt riktning liksom.
Hahaha vad sjukt att köpa en dårlig barnvagn! Det är verkligen en sådan present som är jobbigt att få.
Jag har en tjejkompis som alltid snålar med presenter till andra, och till min baby shower hade hon fått ihop med 3 andra vänner och köpt en bärsele från ergobaby som var en gammal, utgången variant som knapt gick att ta på sig och som bara funkade från 4 månader och upp. Hade tänkt att köpa den vanliga, men efter jag fick den dåliga kändes det för dumt att köpa en till nästan exakt likadan, så jag väntade i 4 månader på att bära barnet (fattade inte att det var då man verkligen hade användning för bärsele då det var mitt första barn) och sen när han blev 4 så kunde jag inte få på mig selen själv, vi behövde vara två för att ta på den.
När vi sen skulle planera babyshower till en annan kompis så ville hon köpa den billigste varianten av det min kompis hade önskat sig (som kostade 300 istället för 1200) men då bestämde jag mig för att lägga mellanskillnaden, eftersom det typ är värre att få något man inte vill ha än inget alls. Obs hela gänget inkl snålisen har 50 k + i lön och bor i villa och äger minst 2 bilar, hade haft full förståelse om det var någon som inte hade råd
Vet inte ens vart jag ville komma med detta, har tydligen haft det på hjärtat i över ett år haha. Mvh den otacksamma
Varför är de rikaste oftast de snålaste…de har ju råd att vara generösa!
Vad tittar ni på ikväll? Jag vevade just igång ”Baby” på Netflix för andra gången. Såg den när den kom ut och blev så fångad av storyn. Den är baserad på två romerska tonårsflickor från välbärgade familjer som gled in i ”lyx”-prostitution. Serien är välgjord och glamoriserar inte det livet som många andra serier gör – men tonen är heller inte dömande. Ganska unikt.
Jag vet inte. I dagarna blev det Twister och Tillbaka till framtiden, så kanske en nyare film.
Vart hittade du Twister?
Viaplay
Gillar Baby! Och det är bra musik i säsong 1
Ja, riktigt bra! Upptäckte några italienska favoriter där med.
Skilda världar.
Vart kollar du på det?
På tv4 play!
Åh den är tillbaka där! Kollade på det för nåt år sen men sen försvann det. Tack!
Homemade good with wood
Os, friidrott på en skärm, tennis på den andra ?
Haha! Jobba!
Just nu OS. Men tänkte leta åt en film snart. Gillar skräckfilmer men har gått runt med ångest hela dagen och vet inte om skräckfilmer är det bästa då? Någon som har något tips på film?
För mej passar skräckfilmer vid ångest för då glömmer jag bort min egen.
The dentist! Inte för någon med tanläkarskräck,dock!
Kan rekommendera serien It’s a sin som nu finns på Svt play!
Började kolla om Stranger Things. Mysläskig!
Ghost Adventures.
Jag var nyligen på fest där det fanns en handfull barn. Ett spädbarn och ett gäng toddlisar. Småbarn liksom. Föräldrarna var liksom så passe med barnen, på något sätt. Jag tycker att det är fullt rimligt att anta att när det är minst 20 vuxna, och många av dom är släkt med barnen, så hjälps alla åt att hålla ett öga på dom små. Det är givetvis föräldrarnas ansvar, men man håller lite koll. Inga konstigheter.
Men. Barnen blev ju längre kvällen gick helt plötsligt mitt ansvar. Inte så att alla var fulla eller nåt, men dom vuxna liksom gjorde sin grej och plötsligt såg jag ett barn på väg ut på vägen. En gång slog dom. En annan gång kastade dom grus på parkerade bilar. För det mesta drog dom bara runt och gör vad småbarn gör. Så jag var givetvis en rimlig vuxen och såg till att ingen slogs/var ledsen/gick ut på vägen etc. När dom vuxna märkte att jag hade ett extra öga slappnade dom av ännu mer och bara antog att jag var lekledare typ.
När det var tal och lekar och sånt var det till och med en förälder som gav mig sitt barn, ur famnen och sa ”ta honom, jag vill vara med på detta”.
Jag är inte släkt med barnen och hade inte träffat alla förut. Överreagerar jag eller var det väldigt märkligt?
Låter väldigt märkligt!
Nej du överdriver inte. Det var ett märkligt beteende och du borde sagt nej.
Haha helt sjukt låter det! Om det händer igen, säg ifrån! ”Tack, men jag vill också gärna vara med på detta.” Fullt rimligt.
Nja, kanske trodde de faktiskt att du var en inhyrd lekledare, sånt existerar ju? Och om inte, ibland finns det folk som verkligen gillar att ta sig an barn, kanske känner sig mer bekväma så än i sällskap med vuxna så kanske utgick de från att du genuint tyckte det var kul. Om du inte vill få den rollen, istället för att tex säga åt barnen att sluta kasta grus, hojta till de andra vuxna – fråga vems ungar det är. Ta inte på dig ansvaret utan ta ett steg tillbaka istället. Självklart kommer de då steppa upp och ta ansvar själva.
Nej, ingen trodde att jag var inhyrd. Alla tog i hand och presenterade sig i början och jag var helt tydligt festklädd och presenterade mig med namn och ”Xs fru” och hur vi kände festpersonerna, så att säga.
Jag sa till några gånger, typ ”det är en liten flicka här som är ledsen/på väg bort/äter jord/jagar hunden” men fick liksom ingen respons. Jag kände att det var ett svek mot barnen att bara låta dom traska runt planlöst och eventuellt i fara, när det var så många vuxna.
Borde nog varit tydligare mot föräldrarna, men det är lätt att vara efterklok. Ville inte vara besvärlig och ville absolut inte att barnen skulle känna att de var vägen eller hade skapat en konflikt.
Du har inte egna barn vad jag förstår?
Tänker att föräldrarna kanske har en annan uppfattning om var gränsen går. Att de håller ett öga men liksom inte följer efter barnen och kollar deras minsta rörelse. Är bra för barnen att få leka själva utan att vuxna behöver vara med hela tiden. Sen vet jag inte exakt hur omgivningarna och vägen såg ut men det är såklart väldigt viktigt att ha stenkoll. Att ngn äter jord äe faktiskt inte i hela världen. Inte att ngn är ledsen heller. Det brukar man höra förr eller senare.
Jag har arbetat på förskola i många år och brukar vara mer chill än de flesta. Jag tycker att barn är kompetenta och klarar det mesta. Jag följde absolut inte efter och kontrollerade minsta rörelse, men jag tycker heller inte att det är rimligt att en ettåring försöker dricka ölslattar eller är helt själv i ett hus när alla andra är utomhus.
Nej där är jag helt med dig. Ville bara lyfta perspektivet att man kanske är mer ”hönsig” om man inte är van vid barn. Att det inte behöver vara exakt alla andra som beter sig konstigt.
Men nej det exemplet lät ju absolut inte bra heller.
Var inne på samma spår som kommentaren ovan. En del är otroligt på barn med att styra upp allt, och tror att man måste förebygga så att det aldrig är några tjafs eller känslor eller någon får skrapsår under en lek. Att jag låter mina barn ta vissa risker och sköta mycket interaktion med andra barn är ett medvetet val.
Men det du beskriver här låter ju extremt udda. Särskilt om du själv är förskolelärare. Tror du vet själv egentligen att det är väldigt skumt agerat.
Men jag gissar att förklaringen är att de antog att du typ älskar barn och tog på sig rollen som lekledare med glädje, och att du uppfattades som trygg eftersom de litade på dig.
Folk är egoistiska. Såg väl sin chans att ha ”barnfritt”. Säg ifrån om det händer igen.
Hahahaha, varför skulle hon vara inhyrd som lekledare? Snacka om att hitta ursäkter till att försvara föräldrarnas beteende. Spädbarn och toddlare dessutom.
Vad är grejen med att folk inte kan svenska längre? Småbarn.
Toddlare och tultare är ett vedertaget begrepp som bland annat används inom litteratur och forskning när det gäller småbarn. Toddlare syftar generellt på åldern ca 1,5 till 3,5.
Otroligt konstigt och slappt. Inte ok.
Jättekonstigt. Varför tog du ens på dig ansvaret?
För att ingen annan gjorde det och barnen blev ju lidande.
Hur tror du att det går alla andra dagar när du inte är där?
Förhoppningsvis jättebra, men jag antar att dom inte har stor fest varje dag. Men jag ser din poäng.
Ja men då har hon inget ansvar pm hon inte är där.
Hon har inget ansvar ändå, det är inte hennes barn.
Märkligt, ja.
Vanligt, ja.
Innan vi fick barn och när vi nyss träffats var det jag som tog trötta små barn i säng vid midnatt och läste saga när vi var på fest hos mannens kompisar jag knappt kände. Mest för att jag såg att barnen var trötta och att de inte visste vad de skulle ta sig för. De vuxna babblade, tjoade och tog en grogg.
På en annan fest när vi hade fått barn och de var stora men inte tonåringar så ville de andras barn bada, fest på strandtomt, ja, gör det sa de vuxna och satt kvar i uterummet. Våra barn badade inte men jag gick ner till stranden för barnens skull/säkerhet.
Jag betraktar mig inte som överbeskyddande men jag tycker att barn också ska respekteras. Deras behov av trivsel, säkerhet och välmående ska vägas lika högt som vuxnas behov av skratt, gemenskap och en grogg. Båda är viktigt men ska inte ske på bekostnad av varandra. Då steppar jag hellre in för barnen i den stunden. Men jag förundras över hur de andra vuxna tänker när de ändå valt att ha barnen med sig.
”Deras behov av trivsel, säkerhet och välmående ska vägas lika högt”
100%!!
Märkligt bara att det är andra som ska behöva steppa upp. Föräldrarna bör ju vilja barnens bästa mer än någon random.
Håller med i allt du säger
Det låter SJUKT!
Men kan känna igen att män ofta har tendens att göra så, inte så grovt som du beskriver men att de har dålig koll å inte är så noga.
Du överreagerar inte det minsta. Kassa, ansvarslösa föräldrar som dessutom tar med barnen på fest. Det finns inget att försvara.
Jag utgår från att det bara var män på festen?
Män borde inte få vara omkring barn.
Du utgår ifrån att deltagarna på en fest med enbart män har med sig sina småbarn? Det har nog aldrig hänt i världshistorien.
Har du barn? Får barnens pappa vara runt barnen?
Inte konstigt att många inte känner sina pappor, tycker de är frånvarande etc. Så många kvinnor som har den där hemska synen på att ”män ska inte vara runt barn” – du har inte tänkt på att det är just den inställningen som skapar denna känsla av att pappan är frånvarande? Att mammorna inte tillåter papporna att vara med sina barn?
Så vem är det som är problemet här? För inte fan är det då papporna/männen som är problemet i samhället….
LK är ju ett troll sedan länge men din kommentar är märklig. Det är männen som statistiskt sett är ”problemet i samhället” och det vet du.
100% igenkänning. Jag har stora problem med liknande beteende på lekplatser. När jag är där med min 2,5-åring händer det nästan alltid att jag får ta hand om andras barn medan deras föräldrar pratar med andra vuxna eller passar på att kolla mobilen. Jag interagerar mycket med min dotter på lekplatsen och barn söker sig till mig när de inte får respons från sina egna föräldrar. Jag är då snäll och pratar lite med det främmamde barnet och jag vet inte hur många gånger det då har hänt att barnets förälder som ser detta passar på att avvika, typ går och sätter sig en bit bort, pratar med en kompis eller kollar mobilen länge utan att titta upp. Tycker det är skitfräckt att göra så. Det är ju inte barnets fel så jag vill inte vara otrevlig och avvisande mot barnet men då slutar det med att jag får dra runt på och hantera någom annans ofta rätt krävande barn utan att ens blivit tillfrågad om det är okej. Oförskämt.
Oj vad mycket jag vill säga nu!
Heja dig! Du kanske (troligen) är där för att umgås med ditt barn och så blir det så här….
1. Du tar dig an andra ”krävande” barn – de är inte krävande, de törstar bara efter interaktion som du ger dem. Det har de så mycket nytta av och det är fint av dig!
2. Du är en så fin förebild för din dotter, hon kommer att se och lära av ditt beteende plus att du bjuder in andra barn i hennes sfär. Winwin!
3. Du drar oombedd runt på andras barn och det är oförskämt… Ja, det är det. De föräldrarna kommer inte bygga den relation till sina barn som du gör både med ditt och deras. Men… som du säger, det är inte barnens fel. Se inte dem som jobbiga, barnen gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Den tid du ger dem betyder troligen så mycket mer för dem än din ”förlust” av tid så glöm inte att du gör skillnad för dessa barn. Skit att deras föräldrar inte fattar det – det är deras förlust!
Oj.
Vet du vad.
Jag brukar sätta mig på en bänk pp lekplatsen. Inte med telefon eller hålla på och snacka, utan med fokus pp mitt barn.
Men jag låter min 3-åring leka själv, utforska och använda sin egen kreativitet. Vill han mig ngt vet han var jag sitter och att jag är tillgänglig.
Det finns absolut ingen anledning att ha den typen av beroende lek på en lekplats som du beskriver. Så klart skulle min son också tycka det va kul med en vuxen som lekledare pp lekplats. Men nödvändigt är det inte. Snarare hämmande för barns lek. Förstår att du menar väl med ditt agerande men det är märkligt att beskylla eller belasta andra föräldrar för de val du gör.
Om man går med sin 2,5-åring till lekplatsen är det inte konstigt att barnet vill leka med föräldern eller visa vad hen har byggt i sandlådan osv. – inte leka ensam eller leka med främmande barn. Vid många lekredskap krävs det också att en vuxen är med när barnen är så små.
Du är närvarande och tillgänglig för ditt barn, till skillnad från de självupptagna föräldrar som MS beskriver. Min erfarenhet är att om man sitter en bit ifrån sitt barn och inte är uppslukad av mobilen eller annat, så kommer andras barn fram och vill snacka och visa saker.
Absolut att jag hjälper till vid lekredskap om det behövs och stoppar eventuella våldsamma situationer. Men i övrigt, nej en 2,5 åring kan absolut leka själv. Och det är bra för barnets kreativitet och fantasi att leka själv och inte alltid tillsammans med föräldern. Det är den typen av beteende som riskerar att resultera i att föräldrar säger att deras barn inte ”kan” leka själv och kräver ständig uppmärksamhet.
Det är alltså helt främmande personer som inte alls känner dig? Det är inte bara själviskt och fräckt, det är också märkligt att man inte är mer rädd om sitt barn…
Vilka är det det pratas om i veckans Sanning och konsekvens i skvallersekvensen i slutet?
Du har inte egna barn vad jag förstår?
Tänker att föräldrarna kanske har en annan uppfattning om var gränsen går. Att de håller ett öga men liksom inte följer efter barnen och kollar deras minsta rörelse. Är bra för barnen att få leka själva utan att vuxna behöver vara med hela tiden. Sen vet jag inte exakt hur omgivningarna och vägen såg ut men det är såklart väldigt viktigt att ha stenkoll. Att ngn äter jord äe faktiskt inte i hela världen. Inte att ngn är ledsen heller. Det brukar man höra förr eller senare.
Feeeel. Sorry
Ja, vad fint. Låta barnen vara med på fest med föräldrar som inte har koll på sina egna barn.
Undrar också!!! Försökt googla och kolla flash men inget! Har vi gissningar?
Menar du otroheten som uppdagades genom att han lagt in ultraljudstiden med den nya flamman? Det är Casper J från Arvingarna ?
Haha jaa det menade jag! Sjukt ?
Måns och Ciara?
Vid det här laget så är det väl bara PR alltihopa. Hon kanske är hans ”beard”
Känner ni som inte har förhållande och barn mindre värda? Jag kan känna det ibland. När jag träffar familj och släkt t.ex, så känns det ibland som att jag inte har nåt nytt att berätta, och ingen är så jätteintresserad av mitt liv. Och även andra sammanhang, det är som att det jag gör inte betyder så mycket för att jag gör det ensam. Om jag berättar om en resa så slutar de typ lyssna när de hör att jag rest själv. Men det kanske är jag som misstolkar?
Låter knäppt, det är INTE dig det är fel på. Kom ihåg det. Sådär beter man sig inte.
Inte det minsta, jag lever för min egen skull och vet att jag är lika mycket värd som alla andra.
Tja, mindre värd är väl kanske något som sitter i huvudet, tror inte folk tänker så. Men ja, folk är oerhört ointresserade av mitt liv. Alla andra får nya barn, flyttar till nya hus osv, medan mitt liv står mera still. Och diskussioner har ju en tendens att kretsa kring sånt. Men mina andra barnlösa kompisar har jag dock mycket att prata om. Men i sällskap där de andra har familj pratas det nästan aldrig om saker som omvärld, politik, stil, litteratur, sport osv utan endast om familj, jobb och skvaller om folk man känner. Och där har jag inte lika mycket att komma med.
Känner igen det, och det är ju skittråkigt? Bara prata om barn och familj, det är ju det ni andra pratar om som ger nåt liksom.
Håller med Anonym 20:43!
Har stora barn nu, men redan när de var små, var det tvärt om. Det där är samtalsämnen som passar oss, men de vänner som inte hade familj var mest intresserad av att prata om sina jobb, semesterresor och ja, sig själva helt enkelt.
Tråkigt. Är säkert olika i olika familjer och kompiskretsar. Så det kan säkert ligga något i det du känner och upplever.
Det låter jättetråkigt och inte alls så som vi umgås och pratar, i min och sambons kretsar.
Tycker annars att det är fruktansvärt att ständigt anta och ta för givet (vilket gäller väldigt många) att alla eller typ alla vill skaffa barn.
Men fy vilka personer. Inte varit med om det själv men hört om det från andra. Tycker du låter mer intressant än nån som ska berätta om sina barn.. Tyvärr så stort fokus på normen hos många.
Du är inte ensam, ingen pratar med
Oss heller. Vi tillhör inte den inre klicken i någon av våra familjer. Vi flyttade rätt långt bort och gjorde en drastisk förändring och hela släkten verkade få en stroke av detta.
Ja tyvärr. För ett litet tag sedan så sa till och med min styvmor detta till mig, att hon tycker det är tråkigt att komma och hälsa på mig och låter helst bli. När jag bjöd in dem alltså ? Sina barn och barnbarn åker hon och min pappa gärna och hälsar på. Och ja, det händer ju mer där. Och är roligare tydligen…
Hon låter personlighetsstörd. Ta inte åt dig.
Men chilla, personlighetsstörd var att ta i. Möjligtvis oförskämd och verbalt osmidig..
21:07: tycker du det är att vara verbalt osmidig att säga rätt ut till någon att det är tråkigt att hälsa på och att man helst låter bli? Det låter som personlighetsstörning u.n.s.
Är du läkare?
ST!
Skrämmande. Då är det ännu mer oseriöst att du slänger ur dig diagnoser på nätet om människor som du inte vet någonting om.
Man ska aldrig fjärrdiagnosticera men jag är redo att hålla med om att hon låter personlighetsstörd!
Det är väl lite som att säga att någon som hör kommanderande röster i huvudet låter schizofren. Man har ju inte gett en diagnos, utan säger bara vad det låter som kan vara felet.
Det kan dock bara andra saker än PF här, men något är det ? mvh annan läkare
Såklart du är ”läkare” – på nätet så kan man ju vara vem som helst !
Tror inte ett dyft på att du är läkare, men du kanske är en sån som skriver ut diabetessprutor till smala influensers för rätt summa pengar…. Dvs en oseriös, tragisk läkare.
Svar till ”M” – jag är reumatolog! Skriver ut exakt 0 Ozempicsprutor men tack för omtanken ?
Så du är också sämst på ditt jobb alltså?
Känner flera som har reumatism och de får knappt någon hjälp av er reumatologer…..
Haha, jo alltså det är faktiskt något fel, du är inte den första som säger det (om än baserat på väldigt lite information här).
Absolut!
Mitt syskon med familj tillfrågas alltid först om de kan ett visst datum (för att de är fler?) och det har hänt att jag inte bjudits till julgransplundring med familjen för det är ju för barn (alltså barnbarnen).
Det där känner jag verkligen igen! Tror knappt jag fått frågan om jag kan nåt visst datum, antas alltid kunna..
? Sjukt! Vilka familjer det finns! Eller ”familjer”.
Tänkte så i förhållande till mina föräldrar innan jag fick barn. Att min syster och hennes familj va mkt viktigare/högre upp i prion/mer intressanta. Sen fick jag själv barn och är lika långt ner i prioordningen ändå…
Jag känner det, är dock i förhållande men har inte barn. Syskon (till mig eller min kille) med barn är extra påpassade och ses som mer real deal av tex svärföräldrar. Vi andra räknas inte på samma seriösa sätt. Obs känsla ej vedertagen sanning.
Ja min egen mamma har till och med sagt det till mig i princip. Mitt syskon har barn och min mamma har sagt att jag inte är lika hög prio längre för barnbarnen är viktigare
Riiiilktigt skumt och elakt!
Liksom barn är viktiga, tills de är vuxna eller? Ens egna barn?!
Jag känner mer att folk typ.. inte vet vad dom ska säga eller fråga. Som att jag inte skulle ha något roligt eller intressant att berätta om. Vanligtvis pratar man ju om barn och att de börjat gå eller att sonen precis skaffat sin första flickvän, eller att man renoverar huset.. Men är man barn,hus och relationsfri är det som att de tänker ”jahapp…”
Jag har tidigare tagit initiativ till att själva berätta om mina resor och äventyr men det blir alltid sådär ”Jaha,och du… reste dit själv?”
varav jag svarar ”Ja, det var jättekul! och sen typ..tror dom mig inte.. För de tror inte man kan vara glad och ha kul utan att ha barn och partner.
Men gud vad märkligt. Lyssnar hellre tusen gånger på nån som gör nåt kul och mer ovanligt än det trasiga generiska ”barn, hus, jobb” ?
Tradiga.
Ja, men jag tror det kommer mest från mig själv för att jag gärna vill ha barn men har inga än så länge. Är också 30+ och min sambos bror har redan två barn och är lika gammal som mig så blir lätt att man jämför sig. Känner igen mig i att jag inte känner mig lika intressant som nån med barn, vi behöver alltid anpassa oss efter barnen/par med barn och när barnen pratar ska man alltid lyssna på dem och jag känner mig avbruten och bortprioriteras. Jobbig känsla
Ja det hjälper ju inte att vår kultur har blivit så sjukt barncentrerad. Det är ju bra på många sätt men måste ALLT kretsa kring barnen och vad de gör och säger? Tror det skapar märklig uppfostran dessutom.
Känner igen mig. Nu har jag bonusbarn men innan definitivt. Och fortfarande, ibland.
Verkligen!
Så konstigt när det är folk utan barn som är mer intressanta! Ofta har de ett mer varierat liv liksom.
Vad är storyn med Cass’ deppighet? Har hon och snubben gjort slut?
Man får ju den känslan iaf! Får väl se när Det skaver spelar in nytt avsnitt i september, då lär hon väl nämna det. Har dock tänkt på att hon inte har nämnt honom i podden på senaste fast kanske har missat.
Har cassklatz och killen gjort slut?
Jag fattar inte hur man spelar tvspel och balanserar sitt liv ?
Inte spelat på ett tag men köpte nytt spel igår så idag har jag spelat sen klockan 07:30 och spelar än.. Pausat lite för att äta en gång, gå på toa, skickat något sms och pratat i telefon lite.
Vill aldrig sluta spela, vill inte ha några måsten och vill inte behöva sova.. Borde inte börjat, jag fastar totalt..? Hade räckt att spela 2-3 timmar om dagen egentligen, men tiden går fort och det är ju så roligt.
Well jag spelar just nu Horizon Forbidden West och kontrollen klarar ju sig inte i all evighet så jag slutar när kontroller lägger av ?????
Sätter kontrollen på laddning varje gång jag lägger ifrån mig den, så hinner den ladda lite ? fast en laddning per dag vore bättre, när den dör så gör den liksom ?
Exakt jag är mer eller mindre likadan! Jag spelade till klockan halv 12 (natt) igår så jag önskar mig själv lycka till när jobbet börjar igen på måndag ?????
Åhhhhh ser så framemot att spela det!!! Kör frozen wild-dlcn nu efter att ha gjort klart main storyn i ZD men har hört att FW ska vara helt amazing!
Det är det! UNDERBART! Köpte burning shores nyligen också till FW som man spelar när main storyn är klar men älskar det! Miljön är såå fin och vi kan flyga ??????
Känner igen det där att fastna i nöjen.
Du kanske får sätta en viss tid där du får spela varje dag, och sedan sätta timer och när timern är slut måste du sluta?
Kommer ihåg när jag hade The Sims att jag kunde sitta hela nätterna och spela… ”bara lite till… bara lite till”… haha 🙂
Har ingen disciplin ? Åt frukost lite efter 8 och spelade samtidigt, sköt fram lunchen till 18 fast jag var jättehungrig för jag kunde inte slita mig.. men måste skärpa mig, en dag eller två gör kanske inte så mycket om det händer någon gång då och då, men allt annat faller samman känns det som?
Känner igen det där med The sims, gjorde precis samma? haha. Länge sen jag spelade det nu, tröttnar så fort.
Vad spelar du??
Skulle också vilja bli sådär uppslukad av något för att få tankarna på annat. Har dock bara Nintendo 8 bit och PS2 så är lite ”efter” i den världen, och vet inte om det är värt att lägga pengar på något nyare ?
Spelar Hogwarts legacy nu, velat ha det sen de kom ut men varit så dyrt och nu var det rea ? gick från att inte orka vänta på att det skulle komma till ps4 så jag tänkte köpa ps5 så jag kunde spela det till att jag inte köpte det för det var dyrt ??
Det är verkligen underbart att försvinna in i spelvärlden och släppa allt annat, men fastnar lite för mycket. Men så skönt att släppa alla andra tankar för ett tag.
Har du råd så tycker jag absolut du kan köpa något nyare, antingen nytt eller begagnat. Eller se om någon i din närhet har som du kan få låna och testa för att se?
Jag köpte mitt ps4 2017 tror jag, spelade kanske 15-20 timmar mellan 2017-2022 så hade dåligt samvete för det låg mest oanvänt. Var så dålig och hade inte tålamod att känna mig sämst så gav upp hela tiden. Sen hade jag en period hösten 2023 där jag mådde väldigt dåligt så flydde in i spelen och övning ger färdighet tydligen?
Kanske blivit lite ensam idag för nu babblar jag bara på om massa ointressant haha.
Hogwarts legacy tycker jag är fullt rimligt att ramla in i flera timmar i taget!
Åh det låter ju jättekul! Ska faktiskt kolla upp det 🙂
Vad har hänt med Google? Jag brukar ofta googla t.ex klädesplagg som jag vill ha och vill se olika alternativ på, typ ”röd klänning med puffärm”. Tidigare har jag fått upp relevanta och bra länkar att klicka på men nu är det bara skitsidor som kommer upp?? Nu är det bara Shein, Amazon, AliExpress, Fyndiq och liknade som kommer upp under bildsök och det är ju totalt värdelöst. Fler som upplever samma?
Det är antagligen annonser du ser, även om det ser ut som vanliga Google-träffar. De betalar för att få bra placeringar på de ord du söker på.
Fint av dig att förklara utan att idiotförklara som är vanligt här. ❤️
Jag skulle tro att det inte är annonser, annonserna måste vara märkta så du ser det även om det är med liten text.
Däremot pumpar företag in pengar för att hålla sina hemsidor uppdaterade och med rätt texter för att komma så högt upp som möjligt (seo, search engine optimization). Alla med vettiga, riktiga, sidor försvinner längre bak.
Ja de måste vara märkta men de smälter in så bra att man ofta faktiskt har svårt att se att det är en annons eller helt enkelt missar annonsmarkeringen. Det är hela idén med t ex Google Ads. Det ska se ut som en ”vanlig” sökträff och många tror att det är det fast det är en betald plats som är reklammarkerad.
Nej det är inte annonser, det är vanliga bildlänkar.
SEO och köpta sökplatser har förstört sökmotorer, enligt mig. Och då jobbar jag ändå med SEO 😛
Ja antar att det är SEO och att alla dessa skitsidor har lagt multum på det. Men det har ju ändå funnits ett tag men är inte förrän senaste dagarna jag har upptäckt att det har blivit såhär.
SEO har fått ett helt annat game sedan chat gpt och andra bottar blivit så användarvänliga och tillgängliga.
Upplever likadant och det stör mig något otroligt ?
Så jävla störigt. Har älskat att kollat runt efter något specifikt man kommit på att man vill ha men är väl slut på det nu då.
Nån som vet om man kan göra nån inställning, typ som barnbegränsning haha, och stänga av vissa sidor från ens sökresultat? Bye bye Shein, Temu, Amazon mfl, hade varit perfekt
Verkar som att man kan blockera enstaka annonser men vet inte om det gör så att Google känner av att man inte alls vill ha annonser därifrån efter ett tag? Annars är det ju lönlöst att blockera en annons
Snart höst, längtar! ??
Jag med… Vet att jag kommer ångra tanken när vintern drar på i evighet där i februari, men… Ulltröjor, rykande hett kaffe i kylan utomhus, levande ljus i hemmet, känslan av ”omstart”/terminstart (“girl New Year”), att ha partysäsongen december framför sig, att vi kanske byter land (!!)
Ja, februari och mars är två riktigt sega månader!
Det här är nog faktiskt första sommaren jag inte vill ska ta slut 🙂
Vad kul, något särskilt som gör att du inte vill det?
Jag tror det är för att jag mest tagit dagen som den kommer och inte planerat så mycket i förväg. Påtat i trädgården och hittat något form av lugn jag inte brukar hitta. Så skulle gärna fortsätta såhär några månader till 🙂
Låter härligt!
Jag med! 🙂 Bara trist att sambons semester snart är slut så jag är hemma själv med bebisen hela dagarna. Lättare att vara två vuxna…
Åhh, bebisgos! ?
Ja han är så jäkla gullig!!
Längtar faktiskt också. Lång och konstigt sommar, ändå bra men jättelång och det är en månad kvar tills skolan och igen. Tiden lär dock gå snabbt.
Men ser fram emot höstmys!
Jag brukar vara en sommarälskare men i år vill jag bara att hösten ska starta! Är gravid och mår skit i värmen, känner mig konstant överhettad och har noll energi för att hitta på något kul ? hoppas nästa sommar blir som vanligt igen
Vad tror ni om de influencers som gör mycket content på sina barn / barn- och familjelivet ligger i centrum för contenten? När barnen växt upp och inte ”kan användas” som tidigare, vilka kommer fortfarande locka följare?
Oerhört intressant fråga! Följer inga sådana influencers men ska bli spännande att läsa svaren.
Ingen
De som kan ”ordna” mycket drama kring sig själva
Ninepine eller Lulu Lemon? Och varför?
Ninepine har bytt tyg till ett som inte stretchar lika mycket och som inte andas. Dessutom gjort om passformen så har man minsta kurvor får de inte plats.
Så Lulu numera, tyvärr!
Tycker inte lululemon är värt pengarna längre. Kvaliteten är inte som förr.
Vad är Nadiakenzas barn för sjuka egentligen? Känns så skumt allting……
Ja ytterst märkligt att hon inte går ut med det när hon mer än gärna i detalj beskriver deras fysiska mående då de är sjuka.
Hon är så oklar? Reser hela tiden med stackarna och hänger ut sin son så det blir obehagligt.
Och varför resa så mycket som de gör med tanke på sonens sjukdom?
Då ska man på sån här förrättning för bouppteckning nästa vecka, jag har fått en kallelse dit. Min förälders syskon har dött. Jag är den enda arvtagaren via ”automatiskt släktarv”. Han hade inga egna barn, det finns alltså inga bröstarvingar till honom, han hade ingen fru heller. Och hans syskon (min förälder) är död. Så jag är den enda släktbands-arvtagaren. Jag har inga syskon. Han hade dock en sambo. Så nu är frågan om han har testamenterat till sin sambo eller om jag får arvet automatiskt. Med största sannolikhet har han ju skrivit ett testamente eftersom han var rik. Spännande! Han var väldigt rik. Egna framgångsrika företag, fastigheter, osv. Jag tror att det handlar om tvåsiffrigt i miljoner faktiskt. Har redan börjat planera alla resor, jorden runt, Australien, Västindien, med mera, jag vill också renovera hemmet, och mycket annat. Tänk om man får ärva. Väldigt tråkigt att han är död såklart, men pengarna måste delas ut ändå så då kan man ju lika gärna vara glad för pengarna.
men lägg av, så tröttsamt
Tror du får mer napp på FB.
Du får gärna uppdatera om vad som hände men utgår från att du ärver något om du är kallad? Eller blir alla möjlig arvtagare kallade? Har tyvärr ingen koll.
Du har haft flera namn här och jag tror inte att du mår så bra. Är du berusad när du skriver sådana här saker för att få uppmärksamhet? Är du personlighetsstörd? Hoppas du kan få hjälp i vilket fall som helst. Kontakta VC.
Hur kan ni känns igen att samma person skriver men med olika pesudonymer? Hade ingen koll på att TS trollade men det verkar ni andra vara väldigt säkra på.
Det märks.
Jo det märks på sättet hon skriver. Tycker inte om påhittade sagor. Det är ingen respekt för oss andra här.
På samma sätt som när den där Kurt-Maria skriver kommentarer. Hen uttrycker sig lite speciellt och sättet hen skriver på känns igen.
Pippi – känns igen på språket och ordvalet. Jag gör min ST i psykiatri och är väldigt intresserad av just språkbruk hos vissa diagnoser. Tycker det är underutrett.
Wow det låter himla spännande! ?
Intressant. Vad tyder detta på för diagnos?
Omöjligt att säga med så lite data, men det är ett språkbruk som är utmanande och som söker negativ uppmärksamhet med ganska intrikata fantasier som uttrycks i välutvecklade ”världar” som personen verkar lägga en del tid på att bygga upp.
Skulle människor som hen här ovan också kunna ha tendenser för rättshaveristiskt beteende?
Tack för svar! Av ren nyfikenhet, är det något särskilt i språkbruket mer än ev. överdrivenhet? Och vad är det för diagnoser?
Kolla mitt svar från 21:34! Ungefär så!
Är hon även hårklipparen? Måste hon väl vara?
Tror det är samma person som säger att hon ”klipper av främlingars hår på bussen”. Alltså en sjuk person. På riktigt alltså, inte sjuk som i slangord, utan en person som hittar på saker och sedan njuter när främlingar på nätet reagerar. En person som på allvar behöver psykiatrisk hjälp.
Och samma som hon som ”blev kallad orm” av en kompis på fest. Sjuka fantasier.
Ja, folk som kallar andra för ormar är riktigt jävla sjuka. Även de som inte sopsorterar eller spolar på offentliga toaletter. In med dem på psyket hela bunten.
Det obehagliga är ju att hon en dag kan göra slag i fantasierna. Och jag tror att hon själv upplever det som en ”makt” att veta att folk som läser kan bli oroliga över att få sitt hår avklippt på bussen. Riktigt sjuk människa.
Haha! Bajsnödigheten vet inga gränser. Det är ett vanligt troll och inte en psyksjuk seriemördare som ni vill få det till. Folk härinne är fan utvecklingsstörda.
Anonym 21:53: Du har nått gränsen för din intellektuella förmåga, dags för dig att sova.
Tog du åt dig? Snarare dags för dig att sova så du orkar med din dagliga verksamhet imorgon.
Låter inte som ett troll. Det där med att klippa folk är ju inte klokt. Sök hjälp.
Ja TS borde ringa vårdcentralen så fort de öppnar på måndag! ”Hej! Jag undrar om det finns någon akuttid till en läkare? Du förstår, jag kan inte låta bli att starta nya trådar i Bloggbevaknings kommentarsfält. För en vecka sedan skrev jag att jag klippte av håret på en tjej på bussen, och för bara några dagar sedan skrev jag att jag ärvt en massa pengar. Jag behöver ju få vård!”
Söka hjälp för vad? För att jag INTE bajsar ner mig av rädsla för att någon random tomte sitter och fantiserar ihop spökhistorier på nätet?
Anonym 22:13 har ju på eget initiativ och ideellt blivit kommentarsfältets ordningsman, haha. Det har du väl märkt?
Hahahahahahahaha kvällens lögn och kvällens skratt ?
Res gärna iväg och kom inte hem igen
Lämna även allt vad internet heter.
Du brukar ju trolla men förstår inte varför du skrev det här? Inget provocerande eller konstigt med det.
Lyssnade på Alma Sparreviks sommarprat ikväll och blev så berörd att jag grät. Hon berättade så bra.
Men jag hade inte hört så mycket om själva händelsen och googlade lite. Läste att ungdomarna runt om inte berättade vad som hänt och mina tankar kring det – åh!
Åh ska lyssna❤️
Så stark tjej som berättar sin historia efter så kort tid. Fruktansvärt vad som hänt dem.
De där ivf paret som köpte hus efter insamling för typ 7 mille. Varför behöver man en insamling då? Förvisso var de med partnern innan men ändå?!?
Asså insamling till ivf och sen köpte hus för 7 mille*
Utgångspriset på radhuset var 7.2 men de köpte för 8,6 och har sen också renoverat. Så pengar finnes så att säga. Kan det vara nya tjejen som bidragit med all cash och det var fattigt innan? Annars obegripligt!
Omg!! Va de så jävla dyrt! Hon Cissi verkar ju jobba i en livsmedelsbutik så de blir man väl inte så jävla rik på
Undra vad Edvin Törnblom hade
För skvaller om Djerf Avenue ?
Måste du fatta då? De ville åka tillsammans uppenbarligen, det är gott nog så.
Det är f*n konstigt dock. (Annan anonym.)
Hur många baby daddies har Jannike Nordström?
1? Hennes kille är pappa till båda barnen
Ne de är 2
Menar du att hon har barn med fler än en kille? Jag är rätt säker på att Frans är pappa till hennes två söner
Hon tänker väl inte ??
Håller med!
Jag med!
Inte jag!
Vad är ett kul/fint sätt att berätta om graviditet? Har någon gjort eller varit med om något sätt som var extra fint, mysigt eller roligt?
Bara så det är tydligt, för de det gäller (svärfar, svärmor och min mans syskon). Första barnbarnet där och de alla har längtat jättelänge efter att vi ska få barn, alla syskonen är rätt yngre så ingen av de är riktigt i närheten av barn än. Alltså ingen som potentiellt kan bli ledsen, ingen som kämpar med infertilitet eller barnlängtan eller dyl. Utan vi vet att de kommer bli jätteglada allihop, så inget sådant som behöver tänkas på eller oroas för med just detta ?
Har inga bra tips mer än den klassiska ”världens bästa morfar-tröjan”, men tänkte dela med mig av en lite rolig anekdot.
Några vänner till oss bjöd in till fest och hade strategiskt tagit på sig extra tajt tröja och satt upp uötröjudsbilderna på kylen. ”Tyvärr” var alla gästerna för artiga och inpräntade med ”sådant frågar man inte om” så ingen sa nåt, haha. De berättade till sist och alla ba ”jag såg men vågade inte säga nåt”. Gulligt misslyckat, men det blev en lyckad kväll ändå 🙂
Vi berättade på en resa om första barnbarnet till svärföräldrarna för de skulle ha börjat fråga varför jag som älskar vin och champagne inte dricker då vi är på gemensam resa ? var endast i v7 men de blev överlyckliga då min man fick ha ordet då det var hans föräldrar (han brukar inte prata mycket annat än bilar och hus, så var roligt att se o höra han göra det) men de började gråta och skrika ❣️
Med andra satte vi en skjorta på sonen där det stod ”jag ska bli storebror” och han tulta runt en god stund innan nån märkte nåt på kalaset ??
Nu skulle jag packa i en liten låda typ en bild från ultra (om du redan har) ett par små tofflor och nåt till och överräcka en gåva till svärföräldrarna ?
Gråta och skrika? Gud vad överdrivet ?
Varför skulle det vara överdrivet? Vissa gråter och skriker när de vunnit en miljon på lotto, och det är ju förståeligt. Det här är väl ändå större än att vinna på lotto?
Hahaha, det är ju olika vad som
är störst ?
Tycker det låter överdramatiskt.
Vi skulle ha familjen över på fika och satte då fram en tårta vi skrivit ”Vi ses i maj 2024” på. Sjukt mysigt och roligt att få se hur det gick upp för dem och deras glädje! Sen hade vi även färgat fyllningen blå för att på så vis avslöja att det var en pojke. Enkelt men mysigt!
Hur menar du? Är väl bara att berätta, när och om man har lust.
Precis, så cringe när man ska göra en grej av det. Få bryr sig så mkt som en själv liksom.
Ens föräldrar bryr sig förhoppningsvis också väldigt mycket om att de ska få ett barnbarn.
Olika det där.
Här står det ju dock att personerna det gäller har längtat jättelänge efter det, så man vet att de kommer bli glada.
Haha tack för den! Var rätt väntad ändå på den här plattformen ?
Som sagt så är det till min mans familj som längtat jättemycket efter det här, vi är båda 33 år år och har varit tillsammans i 11 år och de har verkligen hoppats på att vi ska vilja ha och få barn i flera år. Så därför ville vi göra det på något roligt eller gulligt sätt när vi berättar för dem, just för vi vet att det kommer vara något de känner är viktigt och roligt. Är övertygad om att de kommer bli glada, inte tycka det är cringe, inte tycka det är att ”göra en grej av det” och inte heller oroad över att ”få bryr sig så mkt om en själv” i det här fallet. Vi bryr oss alla om varandra väldigt mycket, är intresserad av det som händer i allas liv och hjälper varandra mycket. Hade det inte varit fallet hade vi inte brytt oss om att berätta på något speciellt sätt, men nu har vi tur nog att vi har så fin relation till den delen av familjen att det kommer bli kul och kännas stort för alla ?
Är med gravid och tycker det är så jobbigt att berätta. Har kvar att berätta för min familj, min man har redan berättat för alla han känner ? sen ska jag berätta för jobbet också.
Gav en ultraljudsbild till mina föräldrar ?
Tack för för tips, förslag och erfarenheter! ? Satt och googlade lite på det igårkväll också för idéer, ska fundera lite mer men tror vi kanske har ett par sätt vi vill göra det på ?
Hejhej. Någon som kan tyda mitt senaste provsvar från cellprov/kolsploki? Fått brevsvar från läkaren att man kan se en liten cellförändring men inte 16/18-varianten.
I journalen står det ” Px portio visar LSIL, p16 negativt. Cellprovet visar återigen HPV non 16/18 och normal cytologi….”
Vad betyder det på svenska? ?
* kolposkopi
Googla ”cellförändring 16/18” så kommer svaret upp.
Fast läkaren skriver i brevet att det inte är 16/18 varianten.
Ja? Då är det inte det.
LSIL är dysplasi, alltså cellförändringar så det har du. De är inte orsakade av de vanligaste hpv stammarna 16 och 18, som är de vanligaste att i längden orsaka cancer. LSIL läker oftast ut av sig självt inom några år. Så det är goda nyheter. 🙂
Låggradig cellförändring på biopsin de tog. 16/18-varianten är en aggressiv typ av detta (den har du inte). De brukar kalla en igen efter 1-2 år, ibland läker det ut av sig själv.
Tack för svar Koala och anonym 21:35☺️
Vet ni möjligtvis vad man kan tänkas se när man gör en ”… begär därför en utvidgad genotypning av cellprovet nummer xxxx”?
Jag tolkar det som att försöka se vilken annan variant/virus det är?
Ja, precis!
Japp, ytterligare tester på cellprovet för att få mer info om hur dess uppsättning ser ut. 🙂
Många bebisar sover ju skitbra i bilen och hon kanske var sugen på en liten road trip och att umgås lite ?♀️
Jag har äntligen slutat bita på naglarna och vill därför nu börja ta hand om mina naglar för första gången i livet. Är ett kombinerat bas-och toplack lika bra som om man köper ett separat vadmal och ett separat topplack?
Vilka märken av nagellack är bra? Hur tänker du när du väljer färger? Matcha hudnyans, matcha kläder eller något annat?
Jag har inget annat smink vanligtvis. Kommer det då se konstigt ut att ha nagellack?
Älskar nagellack! Snyggt på alla tycker jag. 😀 Mitt favoritmärke är Essie. Jag använder here to stay, sedan två lager färgat lack, och sedan stay longer. Håller fint i en vecka då. Jag använder alla möjliga färger, men tycker bäst om rosa eller rött eller svart. Klär mig helst i svart eller grått typ, så ofta passar på att låta naglarna vara en färgklick typ rejält röda. 🙂 Men beror lite på årstid med.
Vilken roligt fråga, jag älskar nagellack!
Du får prova dig fram om du föredrar kombinerat eller vad för sig. Personligen använder jag sällan baslack, men det är bland annat för att jag inte har hittat ett som gör tillräckligt mycket skillnad för att det ska vara värt besväret. Det beror också lite på vad du är ute efter i ditt topplack. Vill du mest ha en fin finish, eller vill du ha extra hårt, extra glans, snabbtorkande, matt osv.
Ang märken är Essie en favorit, men med ett bra topplack kan även Depend, Isadora och typ Dollarstore funka 🙂 Vad heter det där märket med stora flaskor? IPO? Någon Anna minns säkert. Bra grejer i alla fall!
Prova dig fram vilka färger och nyanser du trivs i. Var inte rädd för att testa något lite ”galet”. Blir det fult är det ju bara att ta bort.
Det ser inte konstigt ut med målade naglar utan smink.
Ha så kul!
OPI menade jag!
Essie är bra, men bäst tycker jag depend gel iq är. Håller i över en vecka, tror de säger 14 dagar själva och det gör det nog, bara att jag tycker utväxten är ful så jag tar bort och gör nytt.
Kör oftast en neutral ljusrosa färg (french Pink heter min favorit), kör rött ibland och då och då kan det bli nån höstig grön eller brun färg. Matchar inte med kläderna men samtidigt är jag rätt neutral i mina kläder så det funkar för det mesta ihop.
UV-lampa för att härda skulle jag undvika, inte bra för huden (cancer, rynkor).
En lögn dock
Haha.
Fattar inte vad problemet är? Tar barnet skada? Absolut inte! Så vem fan bryyyr siiiig! Du kanske tycker det varit omständligt och då behöver du inte göra så, dom tycker uppebarligen att det var en bra ide som funkar med deras barn, dåså.
Är medel kapslar som gör håret tjockare bara bortkastade pengar? Nån som provat? Järntabletter är det enda som fått mitt hår att inte lossa tussar. Men håret är ändå tunntarmen växer långsamt.
Jag lyckas inte begripa din fråga alls. Men funkar järntabletter så fortsätt med det.
Tunntarmen växer långsamt. Skulle förstås inte skriva så telefonen felskrev. Håret är tunnt växer långsamt skulle det stå förstås. Mitt hår är tunnt tappat massor. Hjälper kapslar medel mot håravfall man sväljer? Olika piller finns det också. Eller är det bortkastade pengar försöka få håret tjockare? Har inte vitaminbrist. Någon som vet nåt som fungerar mot håravfall någon som tappat hår och fått slut på det? Hoppas jag uttryckt mej tydligt?
Ja det är det. Du kan inte få tjockare hår. Du har de går du har och den tjocklek du har. Dock kan det hjälpa på kvaliteten och att det t ex inte bryts av. Men tänk på att det verkar ”inifrån” och att hår är död vävnad. Så det tar en del år innan du märker skillnad.
Hon är störd. Aldrig varit med om mer osjälvständig människa. 30 år och mamma men beter sig som en fjortis.
Nej ingen normalt funtad förälder sätter sig med bebis i bilen och kör långt på kvällen bara för nöjes skull. Är man två vuxna finns väl absolut noll anledning att båda två plus en bebis ska ut och åka på kvällen, för att sen klämma in två vuxna till i bilen plus bagage.
Men det var väl hon som körde 10 timmar under en dag för att hämta en kamera?
Men snälla vad är problemet att åka bil med bebisen? Vad är ni för jövla moralkärringar? Om dom vill åka ihop och tycker att det är en mysig aktivitet så är det väl toppen?
Försök stuva in en sur tvååring eller för den delen tolvåring, där blir det jobbigt. Men att dom inte skulle få ta sitt egna jävla barn för att åka exakt vart dom vill är ju helt sinnes.
Av ditt språk att döma så verkar du också vara på en fjortis nivå. Då fattar man varför du gillar Hanna.
Jag och min man ska separera. Vi har 2 st barn födda 2021 och 2023.
Jag är drivande, han vill inte och mår såklart dåligt. Tips på hur man kommer vidare? Löser boende, umgänge och dyl?
Vi har dålig ekonomi och han jobbar natt. Mitt förslag är samarbetssamtal samt barnen bor kvar i huset och den som inte har barnen bor i en liten billig lägenhet. Så splittar vi boendekostnad rakt av.
Man får chans att spara undan pengar etc under tiden tills barnen är lite äldre och då är båda mer ekonomiskt stabila och kan stå på en stadigare grund, samt lyckas få tag på bra boende i närheten av varandra (där barnens förskola finns och så dom kan gå emellan oss föräldrar)
Tankar, förslag, tips?
Låter inte som det skulle fungera i längden att fortsätta dela så mycket. Vad händer om någon av er träffar någon ny eller vill göra något nytt? Ska den andra vara delaktig i de besluten med? Gör ni slut får ni klara er separat på egna ben
annat än att det är en toppendålig idé att separera med småbarn om det inte är absolut sista utvägen?
Vill hon separera så är nog sista utvägen redan testad?
Gå i familjerådgivning innan samarbetssamtal tycker jag, inte för att bli ihop igen utan för att jobba igenom separationen. DET kan man däremot ge barnen, och varandra.
Eller hur, skaffade andra barnet förra året. Kan folk kämpa lite mer?
Inte döma! Vi vet ingenting om situationen. Är väl bättre separera än att barnen känner att föräldrarna håller ihop för deras skull. Eller med ständiga gräl. Kan ligga mycket bakom. Otrohet alkohol. Vi vet inte. Man behöver inte stanna i ett dåligt förhållande.
Vad vet du? Otroligt korkad kommentar.
Ts skrev att hon födde sitt andra barn 2023 😉
Berätta gärna mera!
Varför så bråttom att separera?
Vem är det Bianca syns umgås med nu på senaste? Är ju inte hennes vanliga crew utan massa, för mig, okända människor? Som inte känns som hennes vanliga typ av kompisar? Någon som vet? Och varför hänger dem?
Har också bitit på naglarna sådär nästan hela livet. Men de sista fem åren så har jag inte som helst problem med att låta dem vara. Sminkar mig lite lätt men gillar absolut inte skarpa färger eller långa klor. Tycker fixade konstgjorda naglar ser plastigt ut men det finns kanske olika sorter.
Jag gillar fransk manikyr, men kör alltid Isadora 004 bright base, whitener tror jag den heter. Två lager så är naglarna så snygga och naturliga tycker jag.
Sommar ett tag till!!!! FKB!!!!!!
Har en fråga om formulering angående föräldralön, ska kontakta facket och fråga också, men är otålig och tänkte slänga ut det här ifall någon vet eller hur ni tolkar det. Enligt det aktuella kollektivavtalet ges föräldralön 2 eller 6 månader under föräldaledigheten givet att man varit anställd minst 1 år respektive 2 år, så antal månader med föräldralön beror på anställningstid. Det som är oklart är om anställningstiden räknas fram till barnets berknade födelse, barnets faktiska födelse, eller tills man faktiskt går på föräldraledighet.
Såhär står det:
En tjänsteman som är tjänstledig på grund av födelse av eget barn och som har rätt till föräldrapenning har rätt till föräldralön från arbetsgivaren, om tjänstemannen har varit anställd hos arbetsgivarenunder minst ett år i följd.
Föräldralön utges enbart för en sammanhängande ledighetsperiod. Om tjänstledigheten skulle bli kortare än två respektive sex månader, utges föräldralön inte för längre tid än ledigheten omfattar
Om tjänstemannen har varit anställd i ett men inte två år i följd betalar arbetsgivaren föräldralön löpande under högst två månader.
Om tjänstemannen har varit anställd i två år i följd eller mer betalar arbetsgivaren föräldralön löpande under högst sex månader.
På mitt jobb räknas det tills man går på föräldraledighet
Det brukar vara anställningstid fram tills första dagen av föräldraledighet. I vårt KA står det uttryckligen.
Hur snabbt inpå ett förhållande kan ni inleda en seriös relation med någon ny? Alltså inte gå på någon enstaka dejt utan verkligen bli tillsammans.
Jag råkade se på sociala medier mitt ex har blivit tillsammans med en ny tjej, två månader efter att vi gjort slut. Gjorde fruktansvärt ont att se det, jag känner mig inte alls redo att dejta än.
Kan och kan… är man singel så är det väl skjuts fritt fram? Händer det så händer det. Eller menar du att man ska ha en viss tid i karantän innan känslor kan existera?
Nu vet jag inte vem av er som gjorde slut, men om det var din partner som gjorde slut så kanske hen redan hade processat uppbrottet under sin ”betänketid” (tiden från att hen började fundera på att göra slut tills hen faktiskt gjorde slut). Om det var du som gjorde slut kanske hen helt enkelt inte processat uppbrottet och det kommer komma ikapp hen längre fram i tiden (jag har flera pojkvänner som har hört av sig till mig allt från några månader tills flera år efter ett uppbrott där jag har gjort slut alt. det har varit någorlunda gemensamt. Min teori är att dom inte processat det, och sorry to say men känns typiskt killar, åtminstone i straighta förhållanden). I slutändan kan t.ex. jag bara spekulera baserat på mina egna erfarenheter, men i slutändan är det såklart bara din partner som vet hur tankarna och känslorna går/gått.
Individuellt.
Det som är konstigt är ju hur ni kan störa er så enormt mycket på allt hon gör. Tråden på fb och ni som hänger där är långt mer patetiska än vad hon är.
Förstår att det gör ont. Två månader är inte lång tid. Du behöver säkert mera tid att läka för att gå vidare. Har ni varit länge tillsammans tar det säkert längre tid. Du har rätt att känna dej sårad och ledsen. Helt normalt att det känns jobbigt att ditt ex har en annan.
Kan inte komma över min hunds död. Vi fick avliva honom pga att han blev biten illa av en annan hund. Hela grejen var så traumatisk. Jag var inte där när det hände men åkte från jobbet till djursjukhuset. En halvtimme senare var han avlivad. Han blev 11,5 år men han var i superfin form och hade säkert kunnat leva många år till. Jag tänker om man hade gjort si och så osv hela tiden. Jag tänker att jag önska att jag skyddat honom mer. Jag föreställer mig scenariot, jag ser allt framför mig, jag tänker på honom hela tiden. Jag har även extremt mycket ilska gentemot ägarna till den andra hunden som agerat väldigt ansvarslöst. Jag mår så sjukt dåligt. Det gör så sjukt ont. Jag gråter flera gånger per dag, känner att allt är meningslöst, bävar för alla stunder jag kommer tänka ”om han var här”. Jag vaknar med ett stort hål i mitt bröst varje dag. Jag somnar av utmattning pga all gråt. Kan inte tänka på något annat. Ser honom framför mig hela tiden. Är helt sönder. Kan inte fatta att det hänt fast att det gått 2 veckor snart. Har tappat all lust och ork. När jag jobbar kämpar jag mot tårarna hela tiden. Orkar inte laga mat, kan inte äta ordentligt. Allt känns meningslöst. Känner mig totalt traumatiserad. Ser honom i mina armar framför mig. När han fick lugnande och när han sedan fick somna in. Jag ser hans små gråa ögonbryn, hans ögon o lilla bruna nos. Det gör så ont. Hur ska jag komma vidare? Kan inte acceptera att han dog på detta sätt. Efter 11,5 år.
Hej, sent svar men ville ändå kommentera när jag läste det här. Som du själv beskrev så var det en traumatisk händelse och tyvärr är hjärnan funtad att man skuldbelägger sig själv eller eventuella åtgärder man hade kunnat göra för att förhindra det som inte fick ske. Försök att, trots kanske omöjligt nu, visualisera alla de här tankarna genom ett bearbetningsfilter. Ditt huvud och hjärta försöker hantera traumat och då kan det bli riktigt elakt, fult och vidrigt i perioder. Det har bara hunnit gå två veckor så att du är helt uppriven än är inte konstigt alls. Jättetråkigt svar på din fråga men ge det tid. Och var snäll mot dig själv under tiden. Skickar massvis med kramar.
Det är ju trauma att förlora anhöriga och under turbulenta omständigheter, har man knutit an till ett djur i hela 11,5 år är det ju en anhörig. Jag förstår till fullo att du känner som du gör, har rätt mycket katastrof- och orostankar kring min älskade jycke. Med det sagt tycker jag inte att det hade varit överdrivet att prata med någon, t.ex. via Mindler? Som kan lotsa en lite genom den akuta sorgfasen och ge dig konstruktiva sätt att ta vara på tankarna och komma vidare. Med tiden blir det såklart enklare på egen hand. Vet inte hur dina omständigheter ser ut i övrigt men om det hade varit jag så hade jag nog kikat på att skaffa ny valp nu ganska tätt inpå. Inte för att ersätta din förlorade hund, det går ju inte, men för att fylla lite av tomheten med kärlek och få lite fullt upp med ett annat litet djur att ta hand om ❤️
En kris är en kris, hur trivialt andra än må se på det utifrån. Och klarar du den inte själv utan upplever det psykiskt påfrestande så kan man behöva hjälp, så enkelt är det ju.
Tack för ditt svar Elina. Just nu känner jag att jag aldrig mer vill ha en hund då jag aldrig mer vill uppleva denna känsla och sorg. Kommer nog vara livrädd för detta om jag skaffar en ny vovve. Samtidigt är det kanske en annan sak om de går bort av ålderdom. Hade nog kunnat acceptera det på ett annat sätt. Min hund var i så fin form. Pigg o glad, ingen kunde tro att han var 11,5 år gammal. Vi kunde gå långa promenader utan problem.
Får se hur det känns längre fram. Just nu känns det som en mardröm jag inte kan vakna ur.
Tack för att du förstår att det är en familjemedlem. Det är verkligen så. Ja jag kanske ska prata med någon professionellt. Har en känsla av att en psykolog kanske tycker det är löjligt att må så här pga en hund. Men kanske inte.. beror väl på om personen själv har hund eller inte.
Jag är också en person som ältar mycket. Så jag tror jag har extra svårt att ”gå vidare”. Min mamma verkar hantera och ta sig igenom detta på ett helt annat sätt än mig till exempel.
Tack för ditt svar. Jag uppskattar det.
Tack för att du tog dig tiden att svara. Det är precis så. Massa skuldkänslor, massa ”om” och ”borde gjort” tankar. Gör så ont. Min sambo suckar när jag gråter nu o säger att jag måste gå vidare, men han försöker vara behjälplig med allt praktiskt, städning och mat osv. Min mamma är också jätteledsen (vi hade delad vårdnad om hunden) men hon är också trött på mitt tjat. Att jag inte går vidare. Hon säger att vi måste leva vidare. Men just nu känner jag inte att jag kan det. Sorgen tar över, ångesten, skuldkänslorna, känslan av att ingen lyssnade på mig (jag varande om denna hund), min stackars hunds sista timme i livet, hans smärta, min smärta, traumat av att han dog så här, chocken, alla förlorade stunder med min hund som detta innebär, går på semester på måndag – o nu finns han inte mer. Kan inte förstå att detta hände. Har även mycket ilska. Vet inte hur jag ska gå vidare från detta. Allt känns bara meningslöst.
(Varnade alltså om den hund som bet min hund). En grannes hund.
Föregående inlägg 
Hur hade ditt drömliv sätt ut om du får välja fritt?
Ett liv utan ekonomisk press, där jag bara fick leva fridfullt och lugnt nära naturen. Med tid och medel att hjälpa andra människor, och känna stor glädje i utbytet med andra. Ingen stress, harmoni. Fin fråga. Själv?
Ja fin fråga och din kommentar var fin.
Låter härligt.
Ekonomisk oberoende, det vill säga inte behöva tänka på pengar. Hus vid havet och stora fönster. Ett ut mot skogen och ett stort fönster ut mot havet. Stor altan med fin grönska. Resa runt till olika länder och bidra till de som har det svårt i livet. Både i Sverige och andra länder.
Mmmmmm! Låter underbart!
Jag hade bott i en stad, i lägenhet med mina barn. Hade dock bytt ut min man mot ”the on WHO got away”, inte för att jag är olycklig nu men va kul att få ser hur det hade blivit med honom.
Hade jobbat med något där jag sitter på kontor, kan lyssna på P4 medan jag jobbar. Tränat och hängt med barnen på fritiden. Ändå väldigt likt det jag har idag.
Spännande ”Nytt”! Hur är the one who got away? Alltså hur skiljer hen sig från den du är ihop med idag? Hur tror du att ert liv hade sett ut? Älskar att tänka såna ”Sliding Doors”-tankar!
Det var ju väldigt längesen ”ge got away” så jag vet ju inte hur han är. Men DÅ var han mer äventyrlig än min man.
Ja jag tycker också att det är spännande att fundera på hur det kunde vara OM….
Är väldigt nöjd med mitt eget liv, men jag hade önskat att några familjerelationer hade sett annorlunda ut. Bor långt från de trassliga relationerna men varje gång vi träffas önskar jag så att det slapp vara så sårigt mellan oss.
Skönt. Vad är du mest nöjd med?
Platsen där jag bor och mina vänskapsrelationer! Trivs också bra på mitt jobb. 🙂
Bott i en liten stuga i skogen i Småland eller liknande tillsammans med en kille som vill leva som jag. Haft en hund, katt och varit självförsörjande (nästan). Varit författare och skrivit böcker som hjälper andra på något sätt. Vid 50+ tagit hand om ett fosterbarn som jag hade öst kärlek över.
Hade bott i ett mysigt hus eller en mysig lägenhet. Tvärtemot många andra vill jag inte ha stora fönster, jag vill ha ”lagom” stora, som det brukar vara i mindre hus. Kanske med spröjs för det är så fint. För stora blir ofta för varmt, för mycket ljusinsläpp och dessutom för jobbiga att putsa.
Ett äldre hus eller en äldre lägenhet som ändå fungerar lika bra som en modern liksom.
Jag hade rest vart jag vill, när jag vill. Jag hade förmodligen varit frisk och dejtat. (Om man kunde välja det).
Jag hade Besökt olika städer i Europa, shoppat, fikat/åtit mat på mysiga ställen… ja, helt enkelt ”Upplevt”.
🙂
Hade haft minst en nära vän att umgås med som delar intressen. Kanske en partner också… möjligtvis.
ätit*.
Kunna hjälpa min mamma att bli frisk så vi kan uppleva saker tillsammans igen. Flytta ut på landet och ha djur och massa hundar. Ha naturen och havet/sjön runt hörnet och bara andas lugn och ingen stress.
Låter som att vi är många som längtar efter detta ❤️
Verkligen ?❤️
Bo utomlands halva året, Italien eller Kanarieöarna. Resa mycket. Vara ekonomiskt oberoende eller jobba med nåt fritt och mycket välbetalt så jag inte behövde jobba heltid. Fler närmare barnfria vänner (jobbar på det). Ha samma man och att mina katter skulle leva för evigt…
Lägenhet i stan, tillsammans med killen som gjorde mig heartbroken. Fast i mitt drömliv hade han såklart inte krossat mitt hjärta.
Vi har bra karriärer båda två. Och vi har ett fritidshus på västkusten och en glad hund. Inga barn ännu, vi är båda strax över 30 men barn passar inte in i våra liv för tillfället. Det kanske närmar sig ändå, men vi vill mjölka våra DINK-liv lite till.
Mer eller mindre ekonomiskt oberoende boendes i det hus jag bor i idag, samt ett boende utomlands under vinterhalvåret. Jag och min man skulle driva en liten florist butik där vi driver upp blommorna själva. Det hade varit fint!
Egentligen hur som helst så länge jag haft människor runt mig och som jag kunde göra roliga saker med. Familj på något sätt, vänner.
Fin fråga – jag hade velat vara ekonomiskt oberoende men inte haft pengar i överflöd. Vill gärna längta till saker. Hade köpt lägenhet till min dotter som kämpar. Hade skänkt en del till välgörenhet men inte skänkt bara så där utan sett till att veta var pengarna verkligen tar vägen om ni förstår vad jag menar. Hade köpt lägenhet i ett varmt land. Hade absolut velat jobba med något som inte är alltför ansträngande/stressande. Va underbart det vore att jobba och inte känna den där jävla stressen som tar kål på en.
Hade självklart delat med mig till min familj och vänner – resa, middagar etc.
Ååh va jag levde mig in i detta nu – antagligen för att jag är arbetslös och behöver ett jobb och slipper jävla Arbetsförnedringen & A-kassan som jagar varenda steg jag tar…
Hade haft hela min familj boende på samma gata. Vänner hade bott Max 5 minuter promenad ifrån. Hade haft bostad utomlands där jag varit alla lov. Jobbat 25-timmarsveckor på tider jag bestämmer själv. Haft ett barn till. Annars samma liv som nu. ???
Jag känner mig väldigt nöjd med mitt liv och skulle inte ändra så mycket. Vill ni i vårt radhus med man och två barn. Kan unna oss sånt vi vill typ en sommarresa till Grekland och någon långhelg till fjällen på vintern. Är kär i min man, våra syskon och föräldrar är friska, tycker om min mans familj och trivs på jobbet. Skulle bara gå ner i tid och köpa städhjälp typ för att kunna tillbringa mer tid med mina barn. Känner mig väldigt tacksam.
Att få bli frisk igen eller iallafall friskare så jag kan göra något roligt med mina barn. Kommer knappt utanför huset som det är idag och jag sörjer fortfarande att livet kan ta så tvära kast.
Blev berörd av din kommentar, hoppas verkligen att du kan få må så pass bra en dag att du får göra något kul utanför huset. Tror däremlr att dina barn uppskattar tiden med dig även hemma.
Tack ❤️ Sista meningen fick mig att börja gråta vilket jag behövde för att lätta på ”trycket” av alla skuldkänslor som härjar runt.
Ett liv utan ekonomisk stress och i jämlikhet, omgiven av många människor jag kände samhörighet med, där vi hjälper varandra att utvecklas och lever i harmoni med naturen.
Jag hade haft en stor, normal, stabil familj. Som man har hälsosamma relationer till. Föräldrar som genuint bryr sig och vill det bästa för dig. Släktingar som bara är glada,fria och alltid glada att se dig. Vi behöver inte ses varje helg, men ibland, och varje gång känns det lika casual, och mysigt.
Man och kanske två-tre barn. Hund, en eller två. Vi bor i en större stad, har båda jobb vi trivs med och vi tjänar tillräckligt med pengar (och kanske lite extra).
Drömmer inte om ett liv i lyx, men hade gärna velat ha lite av den där old money type of life, där man kan fokusera på vad man tycker är kul att göra om dagarna, istället för att jobba och få in pengar till hyran..
Såndär rikedom där man kan ”driva egen drej studio” för att kunna säga att man har ett jobb (och passion), men lönen är orelevant för man har redan pengar for life.
Där man kan köpa sig en liten stuga ute på landet utan att behöva ordna med lån och oroa sig för kostnaderna och att man tömt sparkontot. Många resor, gott om tid med varandra.
Jag hade velat ha ett såndärt mysigt lugn inombords, lite som när man är på semester. Man behöver inte stressa och vara överarbetad.. man kan bara ta dagen som den kommer och veta att det mesta löser sig.. Regelbundna skönhetsbehandlingar (botox,ansiktsbehandling,massage) utan att ens reagera på kostnaden. Bara liksom ta hand om sig själv, och vårda relationerna man har i sitt liv, utan att behöva tänka på om och när man har tid.
Bilen kan gå sönder och man kan betala reparationerna utan att få en klump i halsen när man sväljer.
Mycket tid till att laga mat, gå kurser och resa runt. Barnen nöjda, friska och uppfostrade. De växer upp utan fattigdom men blir inga dryga brats som bara förväntar sig nyaste Iphone telefonen som fredagsgodis. De uppskattar vad det får men blir inte blindade av det.
Låter som att jag vill vara en rik hemmafru. Det var inte riktigt det jag hade tänkt mig, men ja . 😀
Sett ut
Lägger inte pappapappadotter upp bilder på sin äldsta dotter men en utmanade underton.
Det är något men blicken hos flicka, hur hon poserar och delvis kläderna. Jag har själv barn i samma ålder och skulle inte lägga upp liknande bilder. De känns regisserade och gör mig lite illa till mods att se. Någon som reagerat på detsamma?
Asså vad är det med de där människorna? Aldrig tittat på deras sociala medier men det verkar som att folk stör sig som fasiken på dem.
Blev rädd några sekunder för såg mitt namn och minns inte att jag kommenterat detta, men du har snott mitt namn bara ?
Tänkt byta sen januari, dags nu då hahah
Va? Jag har alltid haft detta namnet ? Nu tror jag du är förvirrad.
?
?
Shit vad händer, måste nog sluta med drickat….
Min första tanka var att du överdrev för barn kan inte ha en förförisk/utmanande blick. Jag hade fel. Inte att det är barnet fel givetvis! Men vem lägger upp bilder på sina barn med magtröja och nedhasade linneband?
Jag har två teorier.
1. Föräldrarna bryr sig inte.
2. De tar inte varningarna på allvar och de förstår inte hur samhället ser ut för flickor och tjejer och vilka konsekvenser det kan ha. Både nu och längre fram.
Och en bubblare. 3. De är fullt medvetna, men vill bara tjäna pengar och få bekräftelse. Även om det är från creeps.
Jag tror tyvärr att det är nummer 3 ?
Jag var också tvungen att gå in och kika och jag reagerade också en smula på bilderna.
Framförallt så är alla ”citat” från barnen så otroligt fake. Dom försöker ju inte ens. ”Pappa ta kort på mig framför dom här vackra blommorna”.
Ja, 99% av bilderna är garanterat regisserade. Så obehagliga.
Och vad sjutton gör Linn där utan sina döttrar? Vaddå femte hjulet…
Tycker deras konto är under all kritik! Men de är inte ensamma om det så inget ”haaaat” mot just dom.
Men bilderna ni nämner, tror det handlar om flera saker.
1. De är stolta över sin dotter, tycker hon är vacker å vill visa upp henne
2. De vill säkert att hon ska bli modell/ska få va med i olika saker (man får ofta förfrågningar via insta) och lägger nog gärna upp sånna bilder i det syftet?
3. Nu kan jag väl bli hatad men min spaning är att många gaymän med barn gör såhär, ”visar upp” hur fina å vackra deras barn är, totalt gränslöst. Gärna uppklätt å på ett sätt som är över gränsen. Och har dom flickor är det väldigt mkt amerikansk pageant över det hela, smink, bikinis, tyll å dockiga kläder. Det finns ingen tjej med i bilden som har det kvinnliga perspektivet som ju bara en tjej har, bl.a hur det är att bli sedd på av män, det vet inte en man. Hur otroligt obehagligt, förminskande osv det kan vara. Nu har inte pappapqppadotter gjort detta men många män som använder surrogat gör det på ett sätt som är så fullkomligt respektlöst mot kvinnor, sättet de ser på kvinnor å graviditet är hemskt.
Åter till pappapappadotter så svarar de på all kritik med att andra är hatare, har dåliga liv lr att det är dom som har problem. Många som får kritik för att de sexualiserar sina barn reagerar med det; ”det är du som är sjuk som tänker det om ett barn” vilket ju bara visar på hur pubertal å ignorant man är! Det handlar ju om att påvisa fakta. Det ÄR en helt annan värld nu för pedofiler, kidnappare, våldsutövare osv där soc medier gör det SÅ tillgängligt att få bilder på barn, videos på barn och ofta-exakt location var dessa befinner sig. Det ÄR viktigt att prata om och något som fortfarande inte diskuteras i Sverige alls vilket är HELT GALET! Så åtminstone bra att det lyfts här.
Det finns tyvärr otroligt mycket kvinnohat inom gayvärlden.
Håller helt med i din spaning.
Jag har också reagerat på det 🙁
De har raderat bland bilderna nu, så de har nog läst här. Men det är verkligen så konstigt att de aldrig granskas.
Min sambo och jag väntar barn och bestämde oss tidigt för att köpa så mycket vi kan hitta second hand. Finns otroligt mycket bra grejer! Iaf så är det som att familjemedlemmar tolkar second hand som: ”ni kan köpa vilket xxx i vilket skick som helst eller utan preferenser om funktioner så nu kan vi köpa massa saker till er billigt”. Till exempel köpte min svägerska en barnvagn (!) till oss som hon hittade på second hand och den har ingen av de funktioner som vi vill ha. Är det så här när man väntar barn? Eller är det extra för att vi sagt att vi vill köpa saker second hand? Första ”barnet” i den här familjen så jag har inget att relatera till. (Vi har givetvis sagt till att vi vill göra de stora inköpen själva OCH jag är givetvis tacksam för att jag har folk omkring mig som bryr sig).
Låter som en märklig sak att göra, aldrig hört om. Sånt vill man väl fixa själv?
Kan ni kanske förklara att er tanke med det (oavsett om det är det eller ej) är att minska er konsumtion överlag. Att inte köpa nytt om det inte måste och inte köpa saker i onödan, så därför lägger ni också tid på att researcha alla grejer ni behöver och tänker över varje köp och försöker välja saker som ska funka för era behov länge och fortfarande har bra kvalitet för att hålla. Kanske är för subtilt för de som går bananas, men kanske kan hjälpa att de förstår perspektivet. Att liksom bara för att ni aktivt väljer second hand så är inte det lika med att ni köper allt ni hittar bara för att det är billigare och inte nytt.
Men håller absolut med om att det är väldigt konstigt att köpa en barnvagn sådär bara, de flesta väljer ju ut sådant väldigt något och inte tar första bästa billiga de hittat på närmsta second hand.
Som tillägg, om ni får större grejer som barnvagn eller dyl. sådär, skulle säga typ ”tack så mycket, jättesnällt att du tänkte på oss! Vi har dock redan/håller på att kolla ut vilken vi ska ha för den ska funka och hålla för oss länge, och vi har tyvärr inte riktigt plats för två. Kanske du skulle kunna ha den hos dig ifall barn är och hälsar på? Annars om du inte vill ha den hemma så tror jag de har öppet köp 14/30 dagar”
Nej sådär skulle jag inte säga att det är. Har aldrig hört talas om eller själv upplevt att någon bara tar sig friheten att köpa en barnvagn hur som helst. Det är ett så stort köp så det ska föräldrarna få bestämma eller köpa själva utifrån de preferenser man har.
Vi köper själva mycket begagnat till vår son och nu väntar vi vårt andra barn. Kommer köpa så mycket vi kan begagnat och om någon vill köpa något så kommer vi önska oss specifika prylar fast begagnade, ex en Najell sleepcarrier som vi inte har sedan innan 🙂
Bra tips!
Tack för svar och tips om hur vi kan göra framöver!
Det är inte så, aldrig hört talas om!
MEN otroligt att ni har så fina människor runt er, ta vara på det. Vi hade ingen hjälp alls med våra barn å det är tungt så ta vara på deras generositet men rikta om den.
”Åh vad snällt men vi vill hellre ha hjälp med detta: xxx” och”om du vill hjälpa oss så vore xx och xx väldigt uppskattat” Styr dom i rätt riktning liksom.
Hahaha vad sjukt att köpa en dårlig barnvagn! Det är verkligen en sådan present som är jobbigt att få.
Jag har en tjejkompis som alltid snålar med presenter till andra, och till min baby shower hade hon fått ihop med 3 andra vänner och köpt en bärsele från ergobaby som var en gammal, utgången variant som knapt gick att ta på sig och som bara funkade från 4 månader och upp. Hade tänkt att köpa den vanliga, men efter jag fick den dåliga kändes det för dumt att köpa en till nästan exakt likadan, så jag väntade i 4 månader på att bära barnet (fattade inte att det var då man verkligen hade användning för bärsele då det var mitt första barn) och sen när han blev 4 så kunde jag inte få på mig selen själv, vi behövde vara två för att ta på den.
När vi sen skulle planera babyshower till en annan kompis så ville hon köpa den billigste varianten av det min kompis hade önskat sig (som kostade 300 istället för 1200) men då bestämde jag mig för att lägga mellanskillnaden, eftersom det typ är värre att få något man inte vill ha än inget alls. Obs hela gänget inkl snålisen har 50 k + i lön och bor i villa och äger minst 2 bilar, hade haft full förståelse om det var någon som inte hade råd
Vet inte ens vart jag ville komma med detta, har tydligen haft det på hjärtat i över ett år haha. Mvh den otacksamma
Varför är de rikaste oftast de snålaste…de har ju råd att vara generösa!
Vad tittar ni på ikväll? Jag vevade just igång ”Baby” på Netflix för andra gången. Såg den när den kom ut och blev så fångad av storyn. Den är baserad på två romerska tonårsflickor från välbärgade familjer som gled in i ”lyx”-prostitution. Serien är välgjord och glamoriserar inte det livet som många andra serier gör – men tonen är heller inte dömande. Ganska unikt.
Jag vet inte. I dagarna blev det Twister och Tillbaka till framtiden, så kanske en nyare film.
Vart hittade du Twister?
Viaplay
Gillar Baby! Och det är bra musik i säsong 1
Ja, riktigt bra! Upptäckte några italienska favoriter där med.
Skilda världar.
Vart kollar du på det?
På tv4 play!
Åh den är tillbaka där! Kollade på det för nåt år sen men sen försvann det. Tack!
Homemade good with wood
Os, friidrott på en skärm, tennis på den andra ?
Haha! Jobba!
Just nu OS. Men tänkte leta åt en film snart. Gillar skräckfilmer men har gått runt med ångest hela dagen och vet inte om skräckfilmer är det bästa då? Någon som har något tips på film?
För mej passar skräckfilmer vid ångest för då glömmer jag bort min egen.
The dentist! Inte för någon med tanläkarskräck,dock!
Kan rekommendera serien It’s a sin som nu finns på Svt play!
Började kolla om Stranger Things. Mysläskig!
Ghost Adventures.
Jag var nyligen på fest där det fanns en handfull barn. Ett spädbarn och ett gäng toddlisar. Småbarn liksom. Föräldrarna var liksom så passe med barnen, på något sätt. Jag tycker att det är fullt rimligt att anta att när det är minst 20 vuxna, och många av dom är släkt med barnen, så hjälps alla åt att hålla ett öga på dom små. Det är givetvis föräldrarnas ansvar, men man håller lite koll. Inga konstigheter.
Men. Barnen blev ju längre kvällen gick helt plötsligt mitt ansvar. Inte så att alla var fulla eller nåt, men dom vuxna liksom gjorde sin grej och plötsligt såg jag ett barn på väg ut på vägen. En gång slog dom. En annan gång kastade dom grus på parkerade bilar. För det mesta drog dom bara runt och gör vad småbarn gör. Så jag var givetvis en rimlig vuxen och såg till att ingen slogs/var ledsen/gick ut på vägen etc. När dom vuxna märkte att jag hade ett extra öga slappnade dom av ännu mer och bara antog att jag var lekledare typ.
När det var tal och lekar och sånt var det till och med en förälder som gav mig sitt barn, ur famnen och sa ”ta honom, jag vill vara med på detta”.
Jag är inte släkt med barnen och hade inte träffat alla förut. Överreagerar jag eller var det väldigt märkligt?
Låter väldigt märkligt!
Nej du överdriver inte. Det var ett märkligt beteende och du borde sagt nej.
Haha helt sjukt låter det! Om det händer igen, säg ifrån! ”Tack, men jag vill också gärna vara med på detta.” Fullt rimligt.
Nja, kanske trodde de faktiskt att du var en inhyrd lekledare, sånt existerar ju? Och om inte, ibland finns det folk som verkligen gillar att ta sig an barn, kanske känner sig mer bekväma så än i sällskap med vuxna så kanske utgick de från att du genuint tyckte det var kul. Om du inte vill få den rollen, istället för att tex säga åt barnen att sluta kasta grus, hojta till de andra vuxna – fråga vems ungar det är. Ta inte på dig ansvaret utan ta ett steg tillbaka istället. Självklart kommer de då steppa upp och ta ansvar själva.
Nej, ingen trodde att jag var inhyrd. Alla tog i hand och presenterade sig i början och jag var helt tydligt festklädd och presenterade mig med namn och ”Xs fru” och hur vi kände festpersonerna, så att säga.
Jag sa till några gånger, typ ”det är en liten flicka här som är ledsen/på väg bort/äter jord/jagar hunden” men fick liksom ingen respons. Jag kände att det var ett svek mot barnen att bara låta dom traska runt planlöst och eventuellt i fara, när det var så många vuxna.
Borde nog varit tydligare mot föräldrarna, men det är lätt att vara efterklok. Ville inte vara besvärlig och ville absolut inte att barnen skulle känna att de var vägen eller hade skapat en konflikt.
Du har inte egna barn vad jag förstår?
Tänker att föräldrarna kanske har en annan uppfattning om var gränsen går. Att de håller ett öga men liksom inte följer efter barnen och kollar deras minsta rörelse. Är bra för barnen att få leka själva utan att vuxna behöver vara med hela tiden. Sen vet jag inte exakt hur omgivningarna och vägen såg ut men det är såklart väldigt viktigt att ha stenkoll. Att ngn äter jord äe faktiskt inte i hela världen. Inte att ngn är ledsen heller. Det brukar man höra förr eller senare.
Jag har arbetat på förskola i många år och brukar vara mer chill än de flesta. Jag tycker att barn är kompetenta och klarar det mesta. Jag följde absolut inte efter och kontrollerade minsta rörelse, men jag tycker heller inte att det är rimligt att en ettåring försöker dricka ölslattar eller är helt själv i ett hus när alla andra är utomhus.
Nej där är jag helt med dig. Ville bara lyfta perspektivet att man kanske är mer ”hönsig” om man inte är van vid barn. Att det inte behöver vara exakt alla andra som beter sig konstigt.
Men nej det exemplet lät ju absolut inte bra heller.
Var inne på samma spår som kommentaren ovan. En del är otroligt på barn med att styra upp allt, och tror att man måste förebygga så att det aldrig är några tjafs eller känslor eller någon får skrapsår under en lek. Att jag låter mina barn ta vissa risker och sköta mycket interaktion med andra barn är ett medvetet val.
Men det du beskriver här låter ju extremt udda. Särskilt om du själv är förskolelärare. Tror du vet själv egentligen att det är väldigt skumt agerat.
Men jag gissar att förklaringen är att de antog att du typ älskar barn och tog på sig rollen som lekledare med glädje, och att du uppfattades som trygg eftersom de litade på dig.
Folk är egoistiska. Såg väl sin chans att ha ”barnfritt”. Säg ifrån om det händer igen.
Hahahaha, varför skulle hon vara inhyrd som lekledare? Snacka om att hitta ursäkter till att försvara föräldrarnas beteende. Spädbarn och toddlare dessutom.
Vad är grejen med att folk inte kan svenska längre? Småbarn.
Toddlare och tultare är ett vedertaget begrepp som bland annat används inom litteratur och forskning när det gäller småbarn. Toddlare syftar generellt på åldern ca 1,5 till 3,5.
Otroligt konstigt och slappt. Inte ok.
Jättekonstigt. Varför tog du ens på dig ansvaret?
För att ingen annan gjorde det och barnen blev ju lidande.
Hur tror du att det går alla andra dagar när du inte är där?
Förhoppningsvis jättebra, men jag antar att dom inte har stor fest varje dag. Men jag ser din poäng.
Ja men då har hon inget ansvar pm hon inte är där.
Hon har inget ansvar ändå, det är inte hennes barn.
Märkligt, ja.
Vanligt, ja.
Innan vi fick barn och när vi nyss träffats var det jag som tog trötta små barn i säng vid midnatt och läste saga när vi var på fest hos mannens kompisar jag knappt kände. Mest för att jag såg att barnen var trötta och att de inte visste vad de skulle ta sig för. De vuxna babblade, tjoade och tog en grogg.
På en annan fest när vi hade fått barn och de var stora men inte tonåringar så ville de andras barn bada, fest på strandtomt, ja, gör det sa de vuxna och satt kvar i uterummet. Våra barn badade inte men jag gick ner till stranden för barnens skull/säkerhet.
Jag betraktar mig inte som överbeskyddande men jag tycker att barn också ska respekteras. Deras behov av trivsel, säkerhet och välmående ska vägas lika högt som vuxnas behov av skratt, gemenskap och en grogg. Båda är viktigt men ska inte ske på bekostnad av varandra. Då steppar jag hellre in för barnen i den stunden. Men jag förundras över hur de andra vuxna tänker när de ändå valt att ha barnen med sig.
”Deras behov av trivsel, säkerhet och välmående ska vägas lika högt”
100%!!
Märkligt bara att det är andra som ska behöva steppa upp. Föräldrarna bör ju vilja barnens bästa mer än någon random.
Håller med i allt du säger
Det låter SJUKT!
Men kan känna igen att män ofta har tendens att göra så, inte så grovt som du beskriver men att de har dålig koll å inte är så noga.
Du överreagerar inte det minsta. Kassa, ansvarslösa föräldrar som dessutom tar med barnen på fest. Det finns inget att försvara.
Jag utgår från att det bara var män på festen?
Män borde inte få vara omkring barn.
Du utgår ifrån att deltagarna på en fest med enbart män har med sig sina småbarn? Det har nog aldrig hänt i världshistorien.
Har du barn? Får barnens pappa vara runt barnen?
Inte konstigt att många inte känner sina pappor, tycker de är frånvarande etc. Så många kvinnor som har den där hemska synen på att ”män ska inte vara runt barn” – du har inte tänkt på att det är just den inställningen som skapar denna känsla av att pappan är frånvarande? Att mammorna inte tillåter papporna att vara med sina barn?
Så vem är det som är problemet här? För inte fan är det då papporna/männen som är problemet i samhället….
LK är ju ett troll sedan länge men din kommentar är märklig. Det är männen som statistiskt sett är ”problemet i samhället” och det vet du.
100% igenkänning. Jag har stora problem med liknande beteende på lekplatser. När jag är där med min 2,5-åring händer det nästan alltid att jag får ta hand om andras barn medan deras föräldrar pratar med andra vuxna eller passar på att kolla mobilen. Jag interagerar mycket med min dotter på lekplatsen och barn söker sig till mig när de inte får respons från sina egna föräldrar. Jag är då snäll och pratar lite med det främmamde barnet och jag vet inte hur många gånger det då har hänt att barnets förälder som ser detta passar på att avvika, typ går och sätter sig en bit bort, pratar med en kompis eller kollar mobilen länge utan att titta upp. Tycker det är skitfräckt att göra så. Det är ju inte barnets fel så jag vill inte vara otrevlig och avvisande mot barnet men då slutar det med att jag får dra runt på och hantera någom annans ofta rätt krävande barn utan att ens blivit tillfrågad om det är okej. Oförskämt.
Oj vad mycket jag vill säga nu!
Heja dig! Du kanske (troligen) är där för att umgås med ditt barn och så blir det så här….
1. Du tar dig an andra ”krävande” barn – de är inte krävande, de törstar bara efter interaktion som du ger dem. Det har de så mycket nytta av och det är fint av dig!
2. Du är en så fin förebild för din dotter, hon kommer att se och lära av ditt beteende plus att du bjuder in andra barn i hennes sfär. Winwin!
3. Du drar oombedd runt på andras barn och det är oförskämt… Ja, det är det. De föräldrarna kommer inte bygga den relation till sina barn som du gör både med ditt och deras. Men… som du säger, det är inte barnens fel. Se inte dem som jobbiga, barnen gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Den tid du ger dem betyder troligen så mycket mer för dem än din ”förlust” av tid så glöm inte att du gör skillnad för dessa barn. Skit att deras föräldrar inte fattar det – det är deras förlust!
Oj.
Vet du vad.
Jag brukar sätta mig på en bänk pp lekplatsen. Inte med telefon eller hålla på och snacka, utan med fokus pp mitt barn.
Men jag låter min 3-åring leka själv, utforska och använda sin egen kreativitet. Vill han mig ngt vet han var jag sitter och att jag är tillgänglig.
Det finns absolut ingen anledning att ha den typen av beroende lek på en lekplats som du beskriver. Så klart skulle min son också tycka det va kul med en vuxen som lekledare pp lekplats. Men nödvändigt är det inte. Snarare hämmande för barns lek. Förstår att du menar väl med ditt agerande men det är märkligt att beskylla eller belasta andra föräldrar för de val du gör.
Om man går med sin 2,5-åring till lekplatsen är det inte konstigt att barnet vill leka med föräldern eller visa vad hen har byggt i sandlådan osv. – inte leka ensam eller leka med främmande barn. Vid många lekredskap krävs det också att en vuxen är med när barnen är så små.
Du är närvarande och tillgänglig för ditt barn, till skillnad från de självupptagna föräldrar som MS beskriver. Min erfarenhet är att om man sitter en bit ifrån sitt barn och inte är uppslukad av mobilen eller annat, så kommer andras barn fram och vill snacka och visa saker.
Absolut att jag hjälper till vid lekredskap om det behövs och stoppar eventuella våldsamma situationer. Men i övrigt, nej en 2,5 åring kan absolut leka själv. Och det är bra för barnets kreativitet och fantasi att leka själv och inte alltid tillsammans med föräldern. Det är den typen av beteende som riskerar att resultera i att föräldrar säger att deras barn inte ”kan” leka själv och kräver ständig uppmärksamhet.
Det är alltså helt främmande personer som inte alls känner dig? Det är inte bara själviskt och fräckt, det är också märkligt att man inte är mer rädd om sitt barn…
Vilka är det det pratas om i veckans Sanning och konsekvens i skvallersekvensen i slutet?
Du har inte egna barn vad jag förstår?
Tänker att föräldrarna kanske har en annan uppfattning om var gränsen går. Att de håller ett öga men liksom inte följer efter barnen och kollar deras minsta rörelse. Är bra för barnen att få leka själva utan att vuxna behöver vara med hela tiden. Sen vet jag inte exakt hur omgivningarna och vägen såg ut men det är såklart väldigt viktigt att ha stenkoll. Att ngn äter jord äe faktiskt inte i hela världen. Inte att ngn är ledsen heller. Det brukar man höra förr eller senare.
Feeeel. Sorry
Ja, vad fint. Låta barnen vara med på fest med föräldrar som inte har koll på sina egna barn.
Undrar också!!! Försökt googla och kolla flash men inget! Har vi gissningar?
Menar du otroheten som uppdagades genom att han lagt in ultraljudstiden med den nya flamman? Det är Casper J från Arvingarna ?
Haha jaa det menade jag! Sjukt ?
Måns och Ciara?
Vid det här laget så är det väl bara PR alltihopa. Hon kanske är hans ”beard”
Känner ni som inte har förhållande och barn mindre värda? Jag kan känna det ibland. När jag träffar familj och släkt t.ex, så känns det ibland som att jag inte har nåt nytt att berätta, och ingen är så jätteintresserad av mitt liv. Och även andra sammanhang, det är som att det jag gör inte betyder så mycket för att jag gör det ensam. Om jag berättar om en resa så slutar de typ lyssna när de hör att jag rest själv. Men det kanske är jag som misstolkar?
Låter knäppt, det är INTE dig det är fel på. Kom ihåg det. Sådär beter man sig inte.
Inte det minsta, jag lever för min egen skull och vet att jag är lika mycket värd som alla andra.
Tja, mindre värd är väl kanske något som sitter i huvudet, tror inte folk tänker så. Men ja, folk är oerhört ointresserade av mitt liv. Alla andra får nya barn, flyttar till nya hus osv, medan mitt liv står mera still. Och diskussioner har ju en tendens att kretsa kring sånt. Men mina andra barnlösa kompisar har jag dock mycket att prata om. Men i sällskap där de andra har familj pratas det nästan aldrig om saker som omvärld, politik, stil, litteratur, sport osv utan endast om familj, jobb och skvaller om folk man känner. Och där har jag inte lika mycket att komma med.
Känner igen det, och det är ju skittråkigt? Bara prata om barn och familj, det är ju det ni andra pratar om som ger nåt liksom.
Håller med Anonym 20:43!
Har stora barn nu, men redan när de var små, var det tvärt om. Det där är samtalsämnen som passar oss, men de vänner som inte hade familj var mest intresserad av att prata om sina jobb, semesterresor och ja, sig själva helt enkelt.
Tråkigt. Är säkert olika i olika familjer och kompiskretsar. Så det kan säkert ligga något i det du känner och upplever.
Det låter jättetråkigt och inte alls så som vi umgås och pratar, i min och sambons kretsar.
Tycker annars att det är fruktansvärt att ständigt anta och ta för givet (vilket gäller väldigt många) att alla eller typ alla vill skaffa barn.
Men fy vilka personer. Inte varit med om det själv men hört om det från andra. Tycker du låter mer intressant än nån som ska berätta om sina barn.. Tyvärr så stort fokus på normen hos många.
Du är inte ensam, ingen pratar med
Oss heller. Vi tillhör inte den inre klicken i någon av våra familjer. Vi flyttade rätt långt bort och gjorde en drastisk förändring och hela släkten verkade få en stroke av detta.
Ja tyvärr. För ett litet tag sedan så sa till och med min styvmor detta till mig, att hon tycker det är tråkigt att komma och hälsa på mig och låter helst bli. När jag bjöd in dem alltså ? Sina barn och barnbarn åker hon och min pappa gärna och hälsar på. Och ja, det händer ju mer där. Och är roligare tydligen…
Hon låter personlighetsstörd. Ta inte åt dig.
Men chilla, personlighetsstörd var att ta i. Möjligtvis oförskämd och verbalt osmidig..
21:07: tycker du det är att vara verbalt osmidig att säga rätt ut till någon att det är tråkigt att hälsa på och att man helst låter bli? Det låter som personlighetsstörning u.n.s.
Är du läkare?
ST!
Skrämmande. Då är det ännu mer oseriöst att du slänger ur dig diagnoser på nätet om människor som du inte vet någonting om.
Man ska aldrig fjärrdiagnosticera men jag är redo att hålla med om att hon låter personlighetsstörd!
Det är väl lite som att säga att någon som hör kommanderande röster i huvudet låter schizofren. Man har ju inte gett en diagnos, utan säger bara vad det låter som kan vara felet.
Det kan dock bara andra saker än PF här, men något är det ? mvh annan läkare
Såklart du är ”läkare” – på nätet så kan man ju vara vem som helst !
Tror inte ett dyft på att du är läkare, men du kanske är en sån som skriver ut diabetessprutor till smala influensers för rätt summa pengar…. Dvs en oseriös, tragisk läkare.
Svar till ”M” – jag är reumatolog! Skriver ut exakt 0 Ozempicsprutor men tack för omtanken ?
Så du är också sämst på ditt jobb alltså?
Känner flera som har reumatism och de får knappt någon hjälp av er reumatologer…..
Haha, jo alltså det är faktiskt något fel, du är inte den första som säger det (om än baserat på väldigt lite information här).
Absolut!
Mitt syskon med familj tillfrågas alltid först om de kan ett visst datum (för att de är fler?) och det har hänt att jag inte bjudits till julgransplundring med familjen för det är ju för barn (alltså barnbarnen).
Det där känner jag verkligen igen! Tror knappt jag fått frågan om jag kan nåt visst datum, antas alltid kunna..
? Sjukt! Vilka familjer det finns! Eller ”familjer”.
Tänkte så i förhållande till mina föräldrar innan jag fick barn. Att min syster och hennes familj va mkt viktigare/högre upp i prion/mer intressanta. Sen fick jag själv barn och är lika långt ner i prioordningen ändå…
Jag känner det, är dock i förhållande men har inte barn. Syskon (till mig eller min kille) med barn är extra påpassade och ses som mer real deal av tex svärföräldrar. Vi andra räknas inte på samma seriösa sätt. Obs känsla ej vedertagen sanning.
Ja min egen mamma har till och med sagt det till mig i princip. Mitt syskon har barn och min mamma har sagt att jag inte är lika hög prio längre för barnbarnen är viktigare
Riiiilktigt skumt och elakt!
Liksom barn är viktiga, tills de är vuxna eller? Ens egna barn?!
Jag känner mer att folk typ.. inte vet vad dom ska säga eller fråga. Som att jag inte skulle ha något roligt eller intressant att berätta om. Vanligtvis pratar man ju om barn och att de börjat gå eller att sonen precis skaffat sin första flickvän, eller att man renoverar huset.. Men är man barn,hus och relationsfri är det som att de tänker ”jahapp…”
Jag har tidigare tagit initiativ till att själva berätta om mina resor och äventyr men det blir alltid sådär ”Jaha,och du… reste dit själv?”
varav jag svarar ”Ja, det var jättekul! och sen typ..tror dom mig inte.. För de tror inte man kan vara glad och ha kul utan att ha barn och partner.
Men gud vad märkligt. Lyssnar hellre tusen gånger på nån som gör nåt kul och mer ovanligt än det trasiga generiska ”barn, hus, jobb” ?
Tradiga.
Ja, men jag tror det kommer mest från mig själv för att jag gärna vill ha barn men har inga än så länge. Är också 30+ och min sambos bror har redan två barn och är lika gammal som mig så blir lätt att man jämför sig. Känner igen mig i att jag inte känner mig lika intressant som nån med barn, vi behöver alltid anpassa oss efter barnen/par med barn och när barnen pratar ska man alltid lyssna på dem och jag känner mig avbruten och bortprioriteras. Jobbig känsla
Ja det hjälper ju inte att vår kultur har blivit så sjukt barncentrerad. Det är ju bra på många sätt men måste ALLT kretsa kring barnen och vad de gör och säger? Tror det skapar märklig uppfostran dessutom.
Känner igen mig. Nu har jag bonusbarn men innan definitivt. Och fortfarande, ibland.
Verkligen!
Så konstigt när det är folk utan barn som är mer intressanta! Ofta har de ett mer varierat liv liksom.
Vad är storyn med Cass’ deppighet? Har hon och snubben gjort slut?
Man får ju den känslan iaf! Får väl se när Det skaver spelar in nytt avsnitt i september, då lär hon väl nämna det. Har dock tänkt på att hon inte har nämnt honom i podden på senaste fast kanske har missat.
Har cassklatz och killen gjort slut?
Jag fattar inte hur man spelar tvspel och balanserar sitt liv ?
Inte spelat på ett tag men köpte nytt spel igår så idag har jag spelat sen klockan 07:30 och spelar än.. Pausat lite för att äta en gång, gå på toa, skickat något sms och pratat i telefon lite.
Vill aldrig sluta spela, vill inte ha några måsten och vill inte behöva sova.. Borde inte börjat, jag fastar totalt..? Hade räckt att spela 2-3 timmar om dagen egentligen, men tiden går fort och det är ju så roligt.
Well jag spelar just nu Horizon Forbidden West och kontrollen klarar ju sig inte i all evighet så jag slutar när kontroller lägger av ?????
Sätter kontrollen på laddning varje gång jag lägger ifrån mig den, så hinner den ladda lite ? fast en laddning per dag vore bättre, när den dör så gör den liksom ?
Exakt jag är mer eller mindre likadan! Jag spelade till klockan halv 12 (natt) igår så jag önskar mig själv lycka till när jobbet börjar igen på måndag ?????
Åhhhhh ser så framemot att spela det!!! Kör frozen wild-dlcn nu efter att ha gjort klart main storyn i ZD men har hört att FW ska vara helt amazing!
Det är det! UNDERBART! Köpte burning shores nyligen också till FW som man spelar när main storyn är klar men älskar det! Miljön är såå fin och vi kan flyga ??????
Känner igen det där att fastna i nöjen.
Du kanske får sätta en viss tid där du får spela varje dag, och sedan sätta timer och när timern är slut måste du sluta?
Kommer ihåg när jag hade The Sims att jag kunde sitta hela nätterna och spela… ”bara lite till… bara lite till”… haha 🙂
Har ingen disciplin ? Åt frukost lite efter 8 och spelade samtidigt, sköt fram lunchen till 18 fast jag var jättehungrig för jag kunde inte slita mig.. men måste skärpa mig, en dag eller två gör kanske inte så mycket om det händer någon gång då och då, men allt annat faller samman känns det som?
Känner igen det där med The sims, gjorde precis samma? haha. Länge sen jag spelade det nu, tröttnar så fort.
Vad spelar du??
Skulle också vilja bli sådär uppslukad av något för att få tankarna på annat. Har dock bara Nintendo 8 bit och PS2 så är lite ”efter” i den världen, och vet inte om det är värt att lägga pengar på något nyare ?
Spelar Hogwarts legacy nu, velat ha det sen de kom ut men varit så dyrt och nu var det rea ? gick från att inte orka vänta på att det skulle komma till ps4 så jag tänkte köpa ps5 så jag kunde spela det till att jag inte köpte det för det var dyrt ??
Det är verkligen underbart att försvinna in i spelvärlden och släppa allt annat, men fastnar lite för mycket. Men så skönt att släppa alla andra tankar för ett tag.
Har du råd så tycker jag absolut du kan köpa något nyare, antingen nytt eller begagnat. Eller se om någon i din närhet har som du kan få låna och testa för att se?
Jag köpte mitt ps4 2017 tror jag, spelade kanske 15-20 timmar mellan 2017-2022 så hade dåligt samvete för det låg mest oanvänt. Var så dålig och hade inte tålamod att känna mig sämst så gav upp hela tiden. Sen hade jag en period hösten 2023 där jag mådde väldigt dåligt så flydde in i spelen och övning ger färdighet tydligen?
Kanske blivit lite ensam idag för nu babblar jag bara på om massa ointressant haha.
Hogwarts legacy tycker jag är fullt rimligt att ramla in i flera timmar i taget!
Åh det låter ju jättekul! Ska faktiskt kolla upp det 🙂
Vad har hänt med Google? Jag brukar ofta googla t.ex klädesplagg som jag vill ha och vill se olika alternativ på, typ ”röd klänning med puffärm”. Tidigare har jag fått upp relevanta och bra länkar att klicka på men nu är det bara skitsidor som kommer upp?? Nu är det bara Shein, Amazon, AliExpress, Fyndiq och liknade som kommer upp under bildsök och det är ju totalt värdelöst. Fler som upplever samma?
Det är antagligen annonser du ser, även om det ser ut som vanliga Google-träffar. De betalar för att få bra placeringar på de ord du söker på.
Fint av dig att förklara utan att idiotförklara som är vanligt här. ❤️
Jag skulle tro att det inte är annonser, annonserna måste vara märkta så du ser det även om det är med liten text.
Däremot pumpar företag in pengar för att hålla sina hemsidor uppdaterade och med rätt texter för att komma så högt upp som möjligt (seo, search engine optimization). Alla med vettiga, riktiga, sidor försvinner längre bak.
Ja de måste vara märkta men de smälter in så bra att man ofta faktiskt har svårt att se att det är en annons eller helt enkelt missar annonsmarkeringen. Det är hela idén med t ex Google Ads. Det ska se ut som en ”vanlig” sökträff och många tror att det är det fast det är en betald plats som är reklammarkerad.
Nej det är inte annonser, det är vanliga bildlänkar.
SEO och köpta sökplatser har förstört sökmotorer, enligt mig. Och då jobbar jag ändå med SEO 😛
Ja antar att det är SEO och att alla dessa skitsidor har lagt multum på det. Men det har ju ändå funnits ett tag men är inte förrän senaste dagarna jag har upptäckt att det har blivit såhär.
SEO har fått ett helt annat game sedan chat gpt och andra bottar blivit så användarvänliga och tillgängliga.
Upplever likadant och det stör mig något otroligt ?
Så jävla störigt. Har älskat att kollat runt efter något specifikt man kommit på att man vill ha men är väl slut på det nu då.
Nån som vet om man kan göra nån inställning, typ som barnbegränsning haha, och stänga av vissa sidor från ens sökresultat? Bye bye Shein, Temu, Amazon mfl, hade varit perfekt
Verkar som att man kan blockera enstaka annonser men vet inte om det gör så att Google känner av att man inte alls vill ha annonser därifrån efter ett tag? Annars är det ju lönlöst att blockera en annons
Snart höst, längtar! ??
Jag med… Vet att jag kommer ångra tanken när vintern drar på i evighet där i februari, men… Ulltröjor, rykande hett kaffe i kylan utomhus, levande ljus i hemmet, känslan av ”omstart”/terminstart (“girl New Year”), att ha partysäsongen december framför sig, att vi kanske byter land (!!)
Ja, februari och mars är två riktigt sega månader!
Det här är nog faktiskt första sommaren jag inte vill ska ta slut 🙂
Vad kul, något särskilt som gör att du inte vill det?
Jag tror det är för att jag mest tagit dagen som den kommer och inte planerat så mycket i förväg. Påtat i trädgården och hittat något form av lugn jag inte brukar hitta. Så skulle gärna fortsätta såhär några månader till 🙂
Låter härligt!
Jag med! 🙂 Bara trist att sambons semester snart är slut så jag är hemma själv med bebisen hela dagarna. Lättare att vara två vuxna…
Åhh, bebisgos! ?
Ja han är så jäkla gullig!!
Längtar faktiskt också. Lång och konstigt sommar, ändå bra men jättelång och det är en månad kvar tills skolan och igen. Tiden lär dock gå snabbt.
Men ser fram emot höstmys!
Jag brukar vara en sommarälskare men i år vill jag bara att hösten ska starta! Är gravid och mår skit i värmen, känner mig konstant överhettad och har noll energi för att hitta på något kul ? hoppas nästa sommar blir som vanligt igen
Vad tror ni om de influencers som gör mycket content på sina barn / barn- och familjelivet ligger i centrum för contenten? När barnen växt upp och inte ”kan användas” som tidigare, vilka kommer fortfarande locka följare?
Oerhört intressant fråga! Följer inga sådana influencers men ska bli spännande att läsa svaren.
Ingen
De som kan ”ordna” mycket drama kring sig själva
Ninepine eller Lulu Lemon? Och varför?
Ninepine har bytt tyg till ett som inte stretchar lika mycket och som inte andas. Dessutom gjort om passformen så har man minsta kurvor får de inte plats.
Så Lulu numera, tyvärr!
Tycker inte lululemon är värt pengarna längre. Kvaliteten är inte som förr.
Vad är Nadiakenzas barn för sjuka egentligen? Känns så skumt allting……
Ja ytterst märkligt att hon inte går ut med det när hon mer än gärna i detalj beskriver deras fysiska mående då de är sjuka.
Hon är så oklar? Reser hela tiden med stackarna och hänger ut sin son så det blir obehagligt.
Och varför resa så mycket som de gör med tanke på sonens sjukdom?
Då ska man på sån här förrättning för bouppteckning nästa vecka, jag har fått en kallelse dit. Min förälders syskon har dött. Jag är den enda arvtagaren via ”automatiskt släktarv”. Han hade inga egna barn, det finns alltså inga bröstarvingar till honom, han hade ingen fru heller. Och hans syskon (min förälder) är död. Så jag är den enda släktbands-arvtagaren. Jag har inga syskon. Han hade dock en sambo. Så nu är frågan om han har testamenterat till sin sambo eller om jag får arvet automatiskt. Med största sannolikhet har han ju skrivit ett testamente eftersom han var rik. Spännande! Han var väldigt rik. Egna framgångsrika företag, fastigheter, osv. Jag tror att det handlar om tvåsiffrigt i miljoner faktiskt. Har redan börjat planera alla resor, jorden runt, Australien, Västindien, med mera, jag vill också renovera hemmet, och mycket annat. Tänk om man får ärva. Väldigt tråkigt att han är död såklart, men pengarna måste delas ut ändå så då kan man ju lika gärna vara glad för pengarna.
men lägg av, så tröttsamt
Tror du får mer napp på FB.
Du får gärna uppdatera om vad som hände men utgår från att du ärver något om du är kallad? Eller blir alla möjlig arvtagare kallade? Har tyvärr ingen koll.
Du har haft flera namn här och jag tror inte att du mår så bra. Är du berusad när du skriver sådana här saker för att få uppmärksamhet? Är du personlighetsstörd? Hoppas du kan få hjälp i vilket fall som helst. Kontakta VC.
Hur kan ni känns igen att samma person skriver men med olika pesudonymer? Hade ingen koll på att TS trollade men det verkar ni andra vara väldigt säkra på.
Det märks.
Jo det märks på sättet hon skriver. Tycker inte om påhittade sagor. Det är ingen respekt för oss andra här.
På samma sätt som när den där Kurt-Maria skriver kommentarer. Hen uttrycker sig lite speciellt och sättet hen skriver på känns igen.
Pippi – känns igen på språket och ordvalet. Jag gör min ST i psykiatri och är väldigt intresserad av just språkbruk hos vissa diagnoser. Tycker det är underutrett.
Wow det låter himla spännande! ?
Intressant. Vad tyder detta på för diagnos?
Omöjligt att säga med så lite data, men det är ett språkbruk som är utmanande och som söker negativ uppmärksamhet med ganska intrikata fantasier som uttrycks i välutvecklade ”världar” som personen verkar lägga en del tid på att bygga upp.
Skulle människor som hen här ovan också kunna ha tendenser för rättshaveristiskt beteende?
Tack för svar! Av ren nyfikenhet, är det något särskilt i språkbruket mer än ev. överdrivenhet? Och vad är det för diagnoser?
Kolla mitt svar från 21:34! Ungefär så!
Är hon även hårklipparen? Måste hon väl vara?
Tror det är samma person som säger att hon ”klipper av främlingars hår på bussen”. Alltså en sjuk person. På riktigt alltså, inte sjuk som i slangord, utan en person som hittar på saker och sedan njuter när främlingar på nätet reagerar. En person som på allvar behöver psykiatrisk hjälp.
Och samma som hon som ”blev kallad orm” av en kompis på fest. Sjuka fantasier.
Ja, folk som kallar andra för ormar är riktigt jävla sjuka. Även de som inte sopsorterar eller spolar på offentliga toaletter. In med dem på psyket hela bunten.
Det obehagliga är ju att hon en dag kan göra slag i fantasierna. Och jag tror att hon själv upplever det som en ”makt” att veta att folk som läser kan bli oroliga över att få sitt hår avklippt på bussen. Riktigt sjuk människa.
Haha! Bajsnödigheten vet inga gränser. Det är ett vanligt troll och inte en psyksjuk seriemördare som ni vill få det till. Folk härinne är fan utvecklingsstörda.
Anonym 21:53: Du har nått gränsen för din intellektuella förmåga, dags för dig att sova.
Tog du åt dig? Snarare dags för dig att sova så du orkar med din dagliga verksamhet imorgon.
Låter inte som ett troll. Det där med att klippa folk är ju inte klokt. Sök hjälp.
Ja TS borde ringa vårdcentralen så fort de öppnar på måndag! ”Hej! Jag undrar om det finns någon akuttid till en läkare? Du förstår, jag kan inte låta bli att starta nya trådar i Bloggbevaknings kommentarsfält. För en vecka sedan skrev jag att jag klippte av håret på en tjej på bussen, och för bara några dagar sedan skrev jag att jag ärvt en massa pengar. Jag behöver ju få vård!”
Söka hjälp för vad? För att jag INTE bajsar ner mig av rädsla för att någon random tomte sitter och fantiserar ihop spökhistorier på nätet?
Anonym 22:13 har ju på eget initiativ och ideellt blivit kommentarsfältets ordningsman, haha. Det har du väl märkt?
Hahahahahahahaha kvällens lögn och kvällens skratt ?
Res gärna iväg och kom inte hem igen
Lämna även allt vad internet heter.
Du brukar ju trolla men förstår inte varför du skrev det här? Inget provocerande eller konstigt med det.
Lyssnade på Alma Sparreviks sommarprat ikväll och blev så berörd att jag grät. Hon berättade så bra.
Men jag hade inte hört så mycket om själva händelsen och googlade lite. Läste att ungdomarna runt om inte berättade vad som hänt och mina tankar kring det – åh!
Åh ska lyssna❤️
Så stark tjej som berättar sin historia efter så kort tid. Fruktansvärt vad som hänt dem.
De där ivf paret som köpte hus efter insamling för typ 7 mille. Varför behöver man en insamling då? Förvisso var de med partnern innan men ändå?!?
Asså insamling till ivf och sen köpte hus för 7 mille*
Utgångspriset på radhuset var 7.2 men de köpte för 8,6 och har sen också renoverat. Så pengar finnes så att säga. Kan det vara nya tjejen som bidragit med all cash och det var fattigt innan? Annars obegripligt!
Omg!! Va de så jävla dyrt! Hon Cissi verkar ju jobba i en livsmedelsbutik så de blir man väl inte så jävla rik på
Undra vad Edvin Törnblom hade
För skvaller om Djerf Avenue ?
Måste du fatta då? De ville åka tillsammans uppenbarligen, det är gott nog så.
Det är f*n konstigt dock. (Annan anonym.)
Hur många baby daddies har Jannike Nordström?
1? Hennes kille är pappa till båda barnen
Ne de är 2
Menar du att hon har barn med fler än en kille? Jag är rätt säker på att Frans är pappa till hennes två söner
Hon tänker väl inte ??
Håller med!
Jag med!
Inte jag!
Vad är ett kul/fint sätt att berätta om graviditet? Har någon gjort eller varit med om något sätt som var extra fint, mysigt eller roligt?
Bara så det är tydligt, för de det gäller (svärfar, svärmor och min mans syskon). Första barnbarnet där och de alla har längtat jättelänge efter att vi ska få barn, alla syskonen är rätt yngre så ingen av de är riktigt i närheten av barn än. Alltså ingen som potentiellt kan bli ledsen, ingen som kämpar med infertilitet eller barnlängtan eller dyl. Utan vi vet att de kommer bli jätteglada allihop, så inget sådant som behöver tänkas på eller oroas för med just detta ?
Har inga bra tips mer än den klassiska ”världens bästa morfar-tröjan”, men tänkte dela med mig av en lite rolig anekdot.
Några vänner till oss bjöd in till fest och hade strategiskt tagit på sig extra tajt tröja och satt upp uötröjudsbilderna på kylen. ”Tyvärr” var alla gästerna för artiga och inpräntade med ”sådant frågar man inte om” så ingen sa nåt, haha. De berättade till sist och alla ba ”jag såg men vågade inte säga nåt”. Gulligt misslyckat, men det blev en lyckad kväll ändå 🙂
Vi berättade på en resa om första barnbarnet till svärföräldrarna för de skulle ha börjat fråga varför jag som älskar vin och champagne inte dricker då vi är på gemensam resa ? var endast i v7 men de blev överlyckliga då min man fick ha ordet då det var hans föräldrar (han brukar inte prata mycket annat än bilar och hus, så var roligt att se o höra han göra det) men de började gråta och skrika ❣️
Med andra satte vi en skjorta på sonen där det stod ”jag ska bli storebror” och han tulta runt en god stund innan nån märkte nåt på kalaset ??
Nu skulle jag packa i en liten låda typ en bild från ultra (om du redan har) ett par små tofflor och nåt till och överräcka en gåva till svärföräldrarna ?
Gråta och skrika? Gud vad överdrivet ?
Varför skulle det vara överdrivet? Vissa gråter och skriker när de vunnit en miljon på lotto, och det är ju förståeligt. Det här är väl ändå större än att vinna på lotto?
Hahaha, det är ju olika vad som
är störst ?
Tycker det låter överdramatiskt.
Vi skulle ha familjen över på fika och satte då fram en tårta vi skrivit ”Vi ses i maj 2024” på. Sjukt mysigt och roligt att få se hur det gick upp för dem och deras glädje! Sen hade vi även färgat fyllningen blå för att på så vis avslöja att det var en pojke. Enkelt men mysigt!
Hur menar du? Är väl bara att berätta, när och om man har lust.
Precis, så cringe när man ska göra en grej av det. Få bryr sig så mkt som en själv liksom.
Ens föräldrar bryr sig förhoppningsvis också väldigt mycket om att de ska få ett barnbarn.
Olika det där.
Här står det ju dock att personerna det gäller har längtat jättelänge efter det, så man vet att de kommer bli glada.
Haha tack för den! Var rätt väntad ändå på den här plattformen ?
Som sagt så är det till min mans familj som längtat jättemycket efter det här, vi är båda 33 år år och har varit tillsammans i 11 år och de har verkligen hoppats på att vi ska vilja ha och få barn i flera år. Så därför ville vi göra det på något roligt eller gulligt sätt när vi berättar för dem, just för vi vet att det kommer vara något de känner är viktigt och roligt. Är övertygad om att de kommer bli glada, inte tycka det är cringe, inte tycka det är att ”göra en grej av det” och inte heller oroad över att ”få bryr sig så mkt om en själv” i det här fallet. Vi bryr oss alla om varandra väldigt mycket, är intresserad av det som händer i allas liv och hjälper varandra mycket. Hade det inte varit fallet hade vi inte brytt oss om att berätta på något speciellt sätt, men nu har vi tur nog att vi har så fin relation till den delen av familjen att det kommer bli kul och kännas stort för alla ?
Är med gravid och tycker det är så jobbigt att berätta. Har kvar att berätta för min familj, min man har redan berättat för alla han känner ? sen ska jag berätta för jobbet också.
Gav en ultraljudsbild till mina föräldrar ?
Tack för för tips, förslag och erfarenheter! ? Satt och googlade lite på det igårkväll också för idéer, ska fundera lite mer men tror vi kanske har ett par sätt vi vill göra det på ?
Hejhej. Någon som kan tyda mitt senaste provsvar från cellprov/kolsploki? Fått brevsvar från läkaren att man kan se en liten cellförändring men inte 16/18-varianten.
I journalen står det ” Px portio visar LSIL, p16 negativt. Cellprovet visar återigen HPV non 16/18 och normal cytologi….”
Vad betyder det på svenska? ?
* kolposkopi
Googla ”cellförändring 16/18” så kommer svaret upp.
Fast läkaren skriver i brevet att det inte är 16/18 varianten.
Ja? Då är det inte det.
LSIL är dysplasi, alltså cellförändringar så det har du. De är inte orsakade av de vanligaste hpv stammarna 16 och 18, som är de vanligaste att i längden orsaka cancer. LSIL läker oftast ut av sig självt inom några år. Så det är goda nyheter. 🙂
Låggradig cellförändring på biopsin de tog. 16/18-varianten är en aggressiv typ av detta (den har du inte). De brukar kalla en igen efter 1-2 år, ibland läker det ut av sig själv.
Tack för svar Koala och anonym 21:35☺️
Vet ni möjligtvis vad man kan tänkas se när man gör en ”… begär därför en utvidgad genotypning av cellprovet nummer xxxx”?
Jag tolkar det som att försöka se vilken annan variant/virus det är?
Ja, precis!
Japp, ytterligare tester på cellprovet för att få mer info om hur dess uppsättning ser ut. 🙂
Många bebisar sover ju skitbra i bilen och hon kanske var sugen på en liten road trip och att umgås lite ?♀️
Jag har äntligen slutat bita på naglarna och vill därför nu börja ta hand om mina naglar för första gången i livet. Är ett kombinerat bas-och toplack lika bra som om man köper ett separat vadmal och ett separat topplack?
Vilka märken av nagellack är bra? Hur tänker du när du väljer färger? Matcha hudnyans, matcha kläder eller något annat?
Jag har inget annat smink vanligtvis. Kommer det då se konstigt ut att ha nagellack?
Älskar nagellack! Snyggt på alla tycker jag. 😀 Mitt favoritmärke är Essie. Jag använder here to stay, sedan två lager färgat lack, och sedan stay longer. Håller fint i en vecka då. Jag använder alla möjliga färger, men tycker bäst om rosa eller rött eller svart. Klär mig helst i svart eller grått typ, så ofta passar på att låta naglarna vara en färgklick typ rejält röda. 🙂 Men beror lite på årstid med.
Vilken roligt fråga, jag älskar nagellack!
Du får prova dig fram om du föredrar kombinerat eller vad för sig. Personligen använder jag sällan baslack, men det är bland annat för att jag inte har hittat ett som gör tillräckligt mycket skillnad för att det ska vara värt besväret. Det beror också lite på vad du är ute efter i ditt topplack. Vill du mest ha en fin finish, eller vill du ha extra hårt, extra glans, snabbtorkande, matt osv.
Ang märken är Essie en favorit, men med ett bra topplack kan även Depend, Isadora och typ Dollarstore funka 🙂 Vad heter det där märket med stora flaskor? IPO? Någon Anna minns säkert. Bra grejer i alla fall!
Prova dig fram vilka färger och nyanser du trivs i. Var inte rädd för att testa något lite ”galet”. Blir det fult är det ju bara att ta bort.
Det ser inte konstigt ut med målade naglar utan smink.
Ha så kul!
OPI menade jag!
Essie är bra, men bäst tycker jag depend gel iq är. Håller i över en vecka, tror de säger 14 dagar själva och det gör det nog, bara att jag tycker utväxten är ful så jag tar bort och gör nytt.
Kör oftast en neutral ljusrosa färg (french Pink heter min favorit), kör rött ibland och då och då kan det bli nån höstig grön eller brun färg. Matchar inte med kläderna men samtidigt är jag rätt neutral i mina kläder så det funkar för det mesta ihop.
UV-lampa för att härda skulle jag undvika, inte bra för huden (cancer, rynkor).
En lögn dock
Haha.
Fattar inte vad problemet är? Tar barnet skada? Absolut inte! Så vem fan bryyyr siiiig! Du kanske tycker det varit omständligt och då behöver du inte göra så, dom tycker uppebarligen att det var en bra ide som funkar med deras barn, dåså.
Är medel kapslar som gör håret tjockare bara bortkastade pengar? Nån som provat? Järntabletter är det enda som fått mitt hår att inte lossa tussar. Men håret är ändå tunntarmen växer långsamt.
Jag lyckas inte begripa din fråga alls. Men funkar järntabletter så fortsätt med det.
Tunntarmen växer långsamt. Skulle förstås inte skriva så telefonen felskrev. Håret är tunnt växer långsamt skulle det stå förstås. Mitt hår är tunnt tappat massor. Hjälper kapslar medel mot håravfall man sväljer? Olika piller finns det också. Eller är det bortkastade pengar försöka få håret tjockare? Har inte vitaminbrist. Någon som vet nåt som fungerar mot håravfall någon som tappat hår och fått slut på det? Hoppas jag uttryckt mej tydligt?
Ja det är det. Du kan inte få tjockare hår. Du har de går du har och den tjocklek du har. Dock kan det hjälpa på kvaliteten och att det t ex inte bryts av. Men tänk på att det verkar ”inifrån” och att hår är död vävnad. Så det tar en del år innan du märker skillnad.
Hon är störd. Aldrig varit med om mer osjälvständig människa. 30 år och mamma men beter sig som en fjortis.
Nej ingen normalt funtad förälder sätter sig med bebis i bilen och kör långt på kvällen bara för nöjes skull. Är man två vuxna finns väl absolut noll anledning att båda två plus en bebis ska ut och åka på kvällen, för att sen klämma in två vuxna till i bilen plus bagage.
Men det var väl hon som körde 10 timmar under en dag för att hämta en kamera?
Men snälla vad är problemet att åka bil med bebisen? Vad är ni för jövla moralkärringar? Om dom vill åka ihop och tycker att det är en mysig aktivitet så är det väl toppen?
Försök stuva in en sur tvååring eller för den delen tolvåring, där blir det jobbigt. Men att dom inte skulle få ta sitt egna jävla barn för att åka exakt vart dom vill är ju helt sinnes.
Av ditt språk att döma så verkar du också vara på en fjortis nivå. Då fattar man varför du gillar Hanna.
Jag och min man ska separera. Vi har 2 st barn födda 2021 och 2023.
Jag är drivande, han vill inte och mår såklart dåligt. Tips på hur man kommer vidare? Löser boende, umgänge och dyl?
Vi har dålig ekonomi och han jobbar natt. Mitt förslag är samarbetssamtal samt barnen bor kvar i huset och den som inte har barnen bor i en liten billig lägenhet. Så splittar vi boendekostnad rakt av.
Man får chans att spara undan pengar etc under tiden tills barnen är lite äldre och då är båda mer ekonomiskt stabila och kan stå på en stadigare grund, samt lyckas få tag på bra boende i närheten av varandra (där barnens förskola finns och så dom kan gå emellan oss föräldrar)
Tankar, förslag, tips?
Låter inte som det skulle fungera i längden att fortsätta dela så mycket. Vad händer om någon av er träffar någon ny eller vill göra något nytt? Ska den andra vara delaktig i de besluten med? Gör ni slut får ni klara er separat på egna ben
annat än att det är en toppendålig idé att separera med småbarn om det inte är absolut sista utvägen?
Vill hon separera så är nog sista utvägen redan testad?
Gå i familjerådgivning innan samarbetssamtal tycker jag, inte för att bli ihop igen utan för att jobba igenom separationen. DET kan man däremot ge barnen, och varandra.
Eller hur, skaffade andra barnet förra året. Kan folk kämpa lite mer?
Inte döma! Vi vet ingenting om situationen. Är väl bättre separera än att barnen känner att föräldrarna håller ihop för deras skull. Eller med ständiga gräl. Kan ligga mycket bakom. Otrohet alkohol. Vi vet inte. Man behöver inte stanna i ett dåligt förhållande.
Vad vet du? Otroligt korkad kommentar.
Ts skrev att hon födde sitt andra barn 2023 😉
Berätta gärna mera!
Varför så bråttom att separera?
Vem är det Bianca syns umgås med nu på senaste? Är ju inte hennes vanliga crew utan massa, för mig, okända människor? Som inte känns som hennes vanliga typ av kompisar? Någon som vet? Och varför hänger dem?
Har också bitit på naglarna sådär nästan hela livet. Men de sista fem åren så har jag inte som helst problem med att låta dem vara. Sminkar mig lite lätt men gillar absolut inte skarpa färger eller långa klor. Tycker fixade konstgjorda naglar ser plastigt ut men det finns kanske olika sorter.
Jag gillar fransk manikyr, men kör alltid Isadora 004 bright base, whitener tror jag den heter. Två lager så är naglarna så snygga och naturliga tycker jag.
Sommar ett tag till!!!! FKB!!!!!!
Har en fråga om formulering angående föräldralön, ska kontakta facket och fråga också, men är otålig och tänkte slänga ut det här ifall någon vet eller hur ni tolkar det. Enligt det aktuella kollektivavtalet ges föräldralön 2 eller 6 månader under föräldaledigheten givet att man varit anställd minst 1 år respektive 2 år, så antal månader med föräldralön beror på anställningstid. Det som är oklart är om anställningstiden räknas fram till barnets berknade födelse, barnets faktiska födelse, eller tills man faktiskt går på föräldraledighet.
Såhär står det:
En tjänsteman som är tjänstledig på grund av födelse av eget barn och som har rätt till föräldrapenning har rätt till föräldralön från arbetsgivaren, om tjänstemannen har varit anställd hos arbetsgivarenunder minst ett år i följd.
Föräldralön utges enbart för en sammanhängande ledighetsperiod. Om tjänstledigheten skulle bli kortare än två respektive sex månader, utges föräldralön inte för längre tid än ledigheten omfattar
Om tjänstemannen har varit anställd i ett men inte två år i följd betalar arbetsgivaren föräldralön löpande under högst två månader.
Om tjänstemannen har varit anställd i två år i följd eller mer betalar arbetsgivaren föräldralön löpande under högst sex månader.
På mitt jobb räknas det tills man går på föräldraledighet
Det brukar vara anställningstid fram tills första dagen av föräldraledighet. I vårt KA står det uttryckligen.
Hur snabbt inpå ett förhållande kan ni inleda en seriös relation med någon ny? Alltså inte gå på någon enstaka dejt utan verkligen bli tillsammans.
Jag råkade se på sociala medier mitt ex har blivit tillsammans med en ny tjej, två månader efter att vi gjort slut. Gjorde fruktansvärt ont att se det, jag känner mig inte alls redo att dejta än.
Kan och kan… är man singel så är det väl skjuts fritt fram? Händer det så händer det. Eller menar du att man ska ha en viss tid i karantän innan känslor kan existera?
Nu vet jag inte vem av er som gjorde slut, men om det var din partner som gjorde slut så kanske hen redan hade processat uppbrottet under sin ”betänketid” (tiden från att hen började fundera på att göra slut tills hen faktiskt gjorde slut). Om det var du som gjorde slut kanske hen helt enkelt inte processat uppbrottet och det kommer komma ikapp hen längre fram i tiden (jag har flera pojkvänner som har hört av sig till mig allt från några månader tills flera år efter ett uppbrott där jag har gjort slut alt. det har varit någorlunda gemensamt. Min teori är att dom inte processat det, och sorry to say men känns typiskt killar, åtminstone i straighta förhållanden). I slutändan kan t.ex. jag bara spekulera baserat på mina egna erfarenheter, men i slutändan är det såklart bara din partner som vet hur tankarna och känslorna går/gått.
Individuellt.
Det som är konstigt är ju hur ni kan störa er så enormt mycket på allt hon gör. Tråden på fb och ni som hänger där är långt mer patetiska än vad hon är.
Förstår att det gör ont. Två månader är inte lång tid. Du behöver säkert mera tid att läka för att gå vidare. Har ni varit länge tillsammans tar det säkert längre tid. Du har rätt att känna dej sårad och ledsen. Helt normalt att det känns jobbigt att ditt ex har en annan.
Kan inte komma över min hunds död. Vi fick avliva honom pga att han blev biten illa av en annan hund. Hela grejen var så traumatisk. Jag var inte där när det hände men åkte från jobbet till djursjukhuset. En halvtimme senare var han avlivad. Han blev 11,5 år men han var i superfin form och hade säkert kunnat leva många år till. Jag tänker om man hade gjort si och så osv hela tiden. Jag tänker att jag önska att jag skyddat honom mer. Jag föreställer mig scenariot, jag ser allt framför mig, jag tänker på honom hela tiden. Jag har även extremt mycket ilska gentemot ägarna till den andra hunden som agerat väldigt ansvarslöst. Jag mår så sjukt dåligt. Det gör så sjukt ont. Jag gråter flera gånger per dag, känner att allt är meningslöst, bävar för alla stunder jag kommer tänka ”om han var här”. Jag vaknar med ett stort hål i mitt bröst varje dag. Jag somnar av utmattning pga all gråt. Kan inte tänka på något annat. Ser honom framför mig hela tiden. Är helt sönder. Kan inte fatta att det hänt fast att det gått 2 veckor snart. Har tappat all lust och ork. När jag jobbar kämpar jag mot tårarna hela tiden. Orkar inte laga mat, kan inte äta ordentligt. Allt känns meningslöst. Känner mig totalt traumatiserad. Ser honom i mina armar framför mig. När han fick lugnande och när han sedan fick somna in. Jag ser hans små gråa ögonbryn, hans ögon o lilla bruna nos. Det gör så ont. Hur ska jag komma vidare? Kan inte acceptera att han dog på detta sätt. Efter 11,5 år.
Hej, sent svar men ville ändå kommentera när jag läste det här. Som du själv beskrev så var det en traumatisk händelse och tyvärr är hjärnan funtad att man skuldbelägger sig själv eller eventuella åtgärder man hade kunnat göra för att förhindra det som inte fick ske. Försök att, trots kanske omöjligt nu, visualisera alla de här tankarna genom ett bearbetningsfilter. Ditt huvud och hjärta försöker hantera traumat och då kan det bli riktigt elakt, fult och vidrigt i perioder. Det har bara hunnit gå två veckor så att du är helt uppriven än är inte konstigt alls. Jättetråkigt svar på din fråga men ge det tid. Och var snäll mot dig själv under tiden. Skickar massvis med kramar.
Det är ju trauma att förlora anhöriga och under turbulenta omständigheter, har man knutit an till ett djur i hela 11,5 år är det ju en anhörig. Jag förstår till fullo att du känner som du gör, har rätt mycket katastrof- och orostankar kring min älskade jycke. Med det sagt tycker jag inte att det hade varit överdrivet att prata med någon, t.ex. via Mindler? Som kan lotsa en lite genom den akuta sorgfasen och ge dig konstruktiva sätt att ta vara på tankarna och komma vidare. Med tiden blir det såklart enklare på egen hand. Vet inte hur dina omständigheter ser ut i övrigt men om det hade varit jag så hade jag nog kikat på att skaffa ny valp nu ganska tätt inpå. Inte för att ersätta din förlorade hund, det går ju inte, men för att fylla lite av tomheten med kärlek och få lite fullt upp med ett annat litet djur att ta hand om ❤️
En kris är en kris, hur trivialt andra än må se på det utifrån. Och klarar du den inte själv utan upplever det psykiskt påfrestande så kan man behöva hjälp, så enkelt är det ju.
Tack för ditt svar Elina. Just nu känner jag att jag aldrig mer vill ha en hund då jag aldrig mer vill uppleva denna känsla och sorg. Kommer nog vara livrädd för detta om jag skaffar en ny vovve. Samtidigt är det kanske en annan sak om de går bort av ålderdom. Hade nog kunnat acceptera det på ett annat sätt. Min hund var i så fin form. Pigg o glad, ingen kunde tro att han var 11,5 år gammal. Vi kunde gå långa promenader utan problem.
Får se hur det känns längre fram. Just nu känns det som en mardröm jag inte kan vakna ur.
Tack för att du förstår att det är en familjemedlem. Det är verkligen så. Ja jag kanske ska prata med någon professionellt. Har en känsla av att en psykolog kanske tycker det är löjligt att må så här pga en hund. Men kanske inte.. beror väl på om personen själv har hund eller inte.
Jag är också en person som ältar mycket. Så jag tror jag har extra svårt att ”gå vidare”. Min mamma verkar hantera och ta sig igenom detta på ett helt annat sätt än mig till exempel.
Tack för ditt svar. Jag uppskattar det.
Tack för att du tog dig tiden att svara. Det är precis så. Massa skuldkänslor, massa ”om” och ”borde gjort” tankar. Gör så ont. Min sambo suckar när jag gråter nu o säger att jag måste gå vidare, men han försöker vara behjälplig med allt praktiskt, städning och mat osv. Min mamma är också jätteledsen (vi hade delad vårdnad om hunden) men hon är också trött på mitt tjat. Att jag inte går vidare. Hon säger att vi måste leva vidare. Men just nu känner jag inte att jag kan det. Sorgen tar över, ångesten, skuldkänslorna, känslan av att ingen lyssnade på mig (jag varande om denna hund), min stackars hunds sista timme i livet, hans smärta, min smärta, traumat av att han dog så här, chocken, alla förlorade stunder med min hund som detta innebär, går på semester på måndag – o nu finns han inte mer. Kan inte förstå att detta hände. Har även mycket ilska. Vet inte hur jag ska gå vidare från detta. Allt känns bara meningslöst.
(Varnade alltså om den hund som bet min hund). En grannes hund.